Inledning

deltar i aktionen. Adverbial brukar uttrycka s.k. omständighetsroller. Olika adverbial
uttrycker t.ex. aktionens tidpunkt, plats, orsak, följd eller sättet som aktionen utförs på.
De ”referenter” som adverbial syftar på är således vanligtvis av abstrakt natur; de
utgörs inte av levande varelser eller av konkreta föremål utan av abstrakta omständigheter
av olika slag. Omständighetsrollen Plats kan hänföra sig till ett konkret föremål.
Denna roll kan också ibland uttryckas med subjekt. Jämför:
Tidningarna ligger i korgen.
Korgen innehåller tidningar.
Adverbial är inte i lika hög grad beroende av verbet som t.ex. objekt. Vilka verb som
helst kan t.ex. konstrueras med tidsadverbial eller orsaksadverbial. Men det finns
också adverbial som utgör mer eller mindre obligatoriska bestämningar till verbet och
vars form och betydelse är beroende av verbet. Den typ av adverbial som är beroende
av verbet kallas för bundna adverbial. Exempel på sådana adverbial är prepositionsfraserna
i följande uttryck: diskutera med en person, berätta om en händelse, lyssna på
musik, gå i pension, bo i en stad, flytta till landet.
8 Ordningsföljden mellan satsdelarna: ordföljd
Med ”ordföljd” avses egentligen inte ordningsföljden mellan orden utan ordningsföljden
mellan satsdelarna, dvs. var de olika satsdelarna skall stå i satsen i förhållande
till varandra. Visserligen skall konstituenterna i en satsdel också stå i en viss ordningsföljd;
konstituenterna har alltså också sin interna ”ordföljd”. I detta avsnitt behandlas
bara ordningsföljden mellan de primära satsdelarna, dvs. det som normalt avses med
begreppet ”ordföljd”. I stället för ”ordföljd” används också termen ”ledföljd”.
Svenskan har i jämförelse med t.ex. finskan en tämligen ”fast” ordföljd. Detta
innebär att de olika satsdelarna placeras i bestämda positioner i förhållande till det
finita och det infinita verbet och till varandra. (När det gäller satsens ordföljd är det
faktiskt praktiskt att behandla det finita verbet resp. de infinita verben som olika
”satsdelar” eftersom de står i olika positioner i satsen.) Möjligheterna att välja mellan
flera olika positioner för en och samma satsdel är tämligen begränsade i svenskan. De
tre centrala satsdelarna subjekt, objekt och indirekt objekt definieras faktiskt gärna
utgående från deras position i satsen.
För att beskriva svenskans ordföljdssystem har man konstruerat ett s.k. satsschema,
där det finns positioner för olika satsdelar. Av satsschemat finns två huvudvarianter:
ett fa-schema för huvudsatser och ett af-schema för bisatser. Här ges bara en
översikt över de viktigaste principerna för svenskans ordföljd.
14