Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Utdrag ur domböcker 1759-1760- talet
1759-01-26 ur domboken vid vintertinget. Nämnden bestod av 8 personer.
Nämndeman Johan Andersson i Näs Kyrkby begärde avsked på grund av ålderdom och avtagande krafter.
Fick avsked med lovord att han sig väl och skickligen förhållit. Länsman föreslog bonden Karl Andersson
i Tuna, Näs socken, som blev vald och avlade domareden.
1758 Svea Hovrätts angående fjärdingsman Johan Johansson och bonden Lars Johansson i Asker, som
släppt en fånge lös.
1756-12-21
Landshövdingens brev till Kongl Maj:t den 21 december 1756 angående förbudet att bränna brännvin och
vad man skulle göra med pannorna.
1755-07-30 skrivelse till Kungl Maj:t att bl a Bro härad, Ryd och Näs socknar gått med på ett gemensamt
spannmålsmagasin.
1760 uppträder ordet landsfiskal för första gången i Bro härads Dombok den 23 juni 1760. Han hette Pehr
Frizel (Grizell?). Samma år ägdes Örnäs Säteri av hovrättsrådet Johan Gabriel Bergenstråhle.
1600-talet korta notiser ur tingsprotokollen.
Instämda inställde sig inte till tinget. Olof Eriksson och Kerstin Olofsdotter i Berga vill köpa Erik
Bengtsson i Tuna ur hans hemman i Berga om 2 öres 2 penningland jord. Erik svarade att han inte ville
sälja, utan hans barn skulle behålla. Rätten fann skäligt att Erik Bengtsson i Tuna skulle begära 50 daler
kopparmynt för varje öresland och som vängåva 20 daler. Hur det går framgår inte.
De försökte med allehanda knep och ränker komma varandra till livs, när det gällde ägor och att stänga
varandra från ägorna.
Stöld och annat otyg ökar mot slutet av 1600-talet.
Dråp i hastigt mod vid ordväxling förekom då och då, men ledde ofta till förlikning.
Herr David begärde att sockenborna skulle ge sitt vittnesbörd så att han kunde söka hjälp hos överheten.
De vittnade villigt därom. Vid detta tillfälle var Herr David en åldrig och sjuklig präst som inte kan klara
sig om han inte blir undsatt av överheten.
Silverskedar föreföll att nästan vara betalningsmedel på 1600-talet.
Det var också vanligt med snatteri eller tjuveri. En piga hade stulit diverse klädespersedlar från sin
husbonde och sålt i Stockholm. Kunde hon inte skaffa tillbaka tjuvgodset fick hon plikta med kroppen d v
s slita ris.
1649 hade Anders Rasmusson i Sylta blivit slagen av Per Olofsson i Skälby. Ett blåmärke kostade 3 mark.
Man lånade av varandra och hade sedan svårt att komma överens om vad som skulle betalas tillbaka.
Problem kunde också uppstå, när man inte var överens om städjan. Arvstvister var mycket vanliga. Det
vanligaste brottet tycks dock ha varit lägersmålen, som förekommer på nästan vartenda ting. När man
spred rykten om varandra eller kom i ordbyte skyndade man till tinget för att klaga. Många glömde då att
man måste ha vittnen.
1647 fick Lennart Torstensson attest på att få bygga en sätesgård av Hamra, Kölsvik och Tuna.
Utdrag ur Peringskölds och Hadorphs anteckningar från Bro Härad.
1359 Mattias Curotus i Bro och Sueno Diäkne emottager en kista med K Magni saker uti, givande där på
sin revers.
Steket. Förbemälte Almarestek har ifrån långliga tider varit ett namnkunnigt gods, på vilket de Catholiske
Erchiebiskoparna låtit uppbygga sig ett slott.
90