Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

1722-01-30 angav länsman Petter Westring efter kyrkoherde Sahlgrens begäran att avskedade soldaten
Måns Wång, som bor i Berga by i Näs socken, för att han inte vill leva med sin hustru Ingeborg, utan låter
henne bo i Stockholm. Dessutom har han inte på ett år begått sina salighetsmedel eller katekesförhör.
Westring ber rätten undersöka.
Samma sak gäller avskedade båtsmannen Börje Lund, som bor i Sundby i Ryds socken. Ärendet hänsköts
till Konsistorium.
1723-6-6—7 gäller beskyllningarna som ryttaren Petter Lund utspritt om kyrkoherde Sahlgrens avlidna
maka. Detta protokoll finns i V Ryds pärmen.
***************************************************************************
Västra Ryds socken.
Första gången namnet Ryd finns skriftligt belagt är i Vårfruberga Klosters jordebok 1257. Där står
”Ruch” eller möjligen ”Ruth”, men det är inget tvivel om att det menas Ryd, då det är nämnt tillsammans
med Tranbygge och Torsätra.
Klostret var beläget på Fogdön utanför Strängnäs och ägde ett par egendomar i Ryd nämligen Tranbygge
”Tranbuy” och Torsätra ”Tiuwästrä”.
I Svenskt Diplomatarium 1330, den 29 april, nämns att Liqvid Christiernsson och hans hustru Birgitta
Holmwidsdotter säljer 7 örtugsland i Tibble och 1 örtugsland i Viby i Ryds socken till ärkebiskop Olof
(den vise) och kvitterar köpeskillingen.
Samma år den 11 maj uppdrogs åt fogden Sibbe i Bro härad, att ge ärkebiskopen fasta på dessa
egendomar.
1479 hette kyrkoherden Lars Hovedsson. 1528 omtalas i årets synodcirkulär Herr Petrus i Näs bland
”defuncti” (avlidna).
I Gustaf I:s Registratur den 15 maj 1533 står att biskopen i Uppsala föreslår att de två socknarna Näs och
Ryd bara skall ha en präst, då de inte mäktar föda två. Detta mot bakgrund av Rydböndernas besvär hos
Kungl Maj:t under andra hälften av 1500-talet. De säger att kungen alltid tillhåller dem att hålla Guds hus
vid makt, men då de är fattiga och inte förmår hålla templet som sig bör, ber de om någon hjälp till
kyrkohärbärge. Böneskriften är undertecknad: Eder Kungl Maj:ts fattiga undersåtar och bönder boendes i
Ryd socken vid Stäket.
I ett pergamentsbrev utfärdat den 4 mars 1440 i Sigtuna, som handlar om en fastighetstvist i Edeby i
Lossa socken, finns flera bönder i Ryd som fastar. Det är Peter i Granhammar, Jöns i Lerberga, Jöns i
Torsätra och Peter i Tranbygge.
I Upplands handlingar finns Lerberga, Nibble, Tibble och Örsta nämnt 1535 i samband med
skatteuppgifter. 1540 nämns Brunna, Fiskeby, Garpeboda kallat Birgersboda, Svedjestad, Viby, Örnäs
och Österröra. Dessa gårdar har säkert funnits långt tidigare, men hur långt tillbaka vet man inte.
Lillboda eller Lillebo hette 1562 i frälselängden Bodatorp. Denna gård blev på 1660-70-talet inlagt till
Örnäs säteri men låg 1719 öde och avhyst.
Väsby nämns första gången 1542, men kom sedan att som ladugårdshemman tillhöra Sundby.
Den gården nämns i ett ärkebiskopsbrev 1299 i samband med ett ägobyte med Uppsala Domkyrka och
1323 ägdes det av Styrbjörn Torstensson (Gren). 1344 tillhör Sundby igen Uppsala Domkyrkas
byggnadsfond.
Gällövsta även skrivit Jällövsta förekommer i 1300-talshandlingarna under namnet av Gieltalösta.
Granhammars gods fanns redan under slutet av 1200-talet och torde vara den förnämsta egendomen i
socknen. 1344 tillhörde den Uppsala Domkyrka.
1953 gjordes ett märkligt fynd vid Granhammar. Skelettrester och diverse föremål påträffades vid
dikesgrävning på ett gärde ca 700 meter NO om Granhammars huvudbyggnad. Marken var gammal
sjöbotten. Mannen behöver ju inte ha varit någon fornnordisk Rydbo, utan kan ha kommit med någon båt
till platsen. Vattendjupet vid den tiden mannen levde d v s 2000 år f Kr var 15-20 meter. Kläderna var
88