Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

utnämning av Kern var helt orimlig. Kungen var dock själv så involverad i dessa byggnadsarbeten, att han
trodde sig känna till alla detaljer i arkitekturen. Det dröjde inte länge förrän murarna och målarna som
skulle arbeta på slotten flydde och gömde sig. Mäster Philippe lånade så mycket material ur slottets
förråd, att han kunde bygga sig ett eget hus i staden. I en specifikation har han för att inte ensam så för
misslyckandena, tagit upp namnen på sina underordnade. Där finner vi Vilhelm Boy första gången sedan
hans återkomst. Han hade debiterat 6 dussin bräder den 25 juni 1576. Han gjorde slut på Kerns övertag.
Ett brev från kung Johan den 10 juli 1576 talar om att Boy ledde en del av arbetena och 1577 tituleras han
mäster Vilhelm Boy, arkitekt på Stockholms slott.
Nu har han passerat de tre konsterna, först målare, sedan skulptör och till sist arkitekt. Hans arbete var
nog ingen sinekur. Han var chef för 11 murare, 6 stenhuggare, 5 finsnickare med 2 lärlingar, 4 svarvare
och 5 målare etc, allt som allt 94 hantverkare. Dessutom var några hundratal bönder inkallade för att göra
byggnadsdagsverken. Han var intendent och styrelseman för slottet, med uppgift att vaka över att
leveransen av nödvändigt material kom fram. Som chef hade han en otålig kung, som inte tålde några
invändningar och vars finanser inte stod i proportion till det stora och dyra företaget. Visserligen hade han
en god inkomst för sitt arbete. För år 1577 erhöll han 200 daler silvermynt, 144 hektoliter säd, en
hovdräkt, 10 skålpund humle, 1 tunna salt, 1 tunna smör, 3 oxar, 8 får, 6 grisar, 2 tunnor lax, 1 tunna
torsk, 170 kg torkad gädda, 1 tunna strömming, foder till en häst. Totalt värde 399½daler. Kungen
försökte visa sina arkitekter erkänsla.
Det går inte att i efterhand ge en riktig bild av Vilhelm Boys arbete på slottet. Byggnaden finns inte kvar
och ingen hade gjort en detaljerad beskrivning över arbetena. De gamla arkitekternas utkast har gått
förlorade. Det enda som finns är räkenskapsböcker, men det räcker inte för att få en heltäckande bild av
arbetet. När kungen var utanför huvudstaden skrev han brev med instruktioner och order. När han
vistades i staden upphörde dessa källor till underrättelser. Om perioden 1581-1583 vet vi inget.
Det parti av slottet, där den kungliga våningen låg reparerades under Vilhelm Boys tid. Mot slutet av
1577 blev drottningens salong, en närliggande sal och konungens vanliga rum klara.
Två år senare gjorde Vilhelm ett förslag till en fial att sättas på fästningsvallen. Kungen ansåg att det
skulle ta för lång tid och beordrade honom att göra en skiss till en balustrad istället. Kloten skulle ta för
lång tid att utföra i sten, utan kungen föreslog kanonkulor, som man målade eller förgyllde. Samtidigt
byggdes trapporna på sydsluttningen. Litet senare blev norra porten försedd med ett torn med spira efter
ritning av Vilhelm Boy, som samtidigt högg de kungliga vapnen i sten och placerade dem över porten.
Han arbetade också med salongen med eldstaden, korridoren mellan balsalen och köket, vattenledningen,
den stora salen och trappan ända fram till 1586. Då var det dags för dekorering. Kungen beordrade inköp
av röda och gröna tyger att klä väggarna med samt att målare Baptiste von Outher skulle köpa bladguld
och bladsilver samt färger han behövde. Kungen kallade också till sig en av sina polerare Jöran (George)
von Huyde, som skulle medföra de två bonader han arbetat med. 1590 flyttade den kungliga familjen i på
slottet.
1586 koncentrerar Vilhelm Boy sin verksamhet på byggandet av slottskyrkan och dekoreringen av den
stora fyrkantiga salen. Kyrkan grundad 1577 upptog mer än hälften av byggnaden och upptog norra sidan
av borggården. Den var 130 fot lång och krönt av ett klocktorn. Man gick in genom en port från
borggården, men det fanns en mindre port som stod i förbindelse med resten av slottet.Den 10 januari
1588 skrev konungen ett brev med instruktioner och ideér, hur det skulle ta sig ut. Vi vet dock inte om det
blev genomfört. Kyrkan hade tre skepp, varav det i mitten var högre än de andra. Ljuset kom in genom
takfönster. I de båda andra skeppen kom ljuset från 12 välvda fönster, som satt ganska högt upp.
Väggspeglarna var av polerad marmor med fält prydda av inskriptioner och förgyllning. Ovanför varje
dörrstycke satt en stor alabasterängel med guldvingar. valven bars upp av rödaktiga marmorpelare med
kapitäler av förgylld brons. Samma material hade använts till gallret runt koret, liksom ornamenten i form
av rosor som fanns på slutstenen i varje varv. I ett sidogalleri stod orgeln. Kungen uppmanade arkitekten
att pryda kyrkan på det mest storslagna sätt, vilket nog blev mer storslaget än smakfullt. Mäster Vilhelm
återsände ibland konungens förslag, som han fann för simpla och otympliga. Byggandet fortskred dock.
1589 ägnade sig Vilhelm åt klocktornet. 1591 beställdes bly och glas till fönstren. Vi vet inte om
invigningen inträffade i varken konungens eller arkitektens levnad.
8