Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Egendomen var vid denna tid något bättre än en bondgård och ägaren kunde bo där. Han brukade jorden
med eget folk och egen avel. Ekonomibyggnaderna var enkla och utan loft Ladugården var i samma skick
som den haft när hemmanet var bondgård. Gården reducerades från Rålamb med 1683 års ränta.
Som berustat säteri övertogs egendomen 1695 av Augustin Mannerhielm, som troligen 1711, överlät sin
rätt till Mikael von Strokirch. Den tillhörde senare Lantingshausen och Sigfrid Rålamb.
Aske i Håtuna socken är ett urgammalt herregods, som nämns redan på 1200-talet. En herre vid namn
Bengt Mattsson till Ask, gav jord till Skokloster genom brev daterat Ask 1274. Rörik Mattsson, troligen
Bengts bror, testamenterade gods i Skällnora till Uppsala Domkyrka 1276. Det står ingenstans var gården
Ask är belägen, men det är påtagligt att den legat i Uppland och där finns ingen annan gård med det
namnet. Säkert är att det Aske, som domprosten i Uppsala Andreas And 1315 testamenterade till sin
brorsdotter Rangborg And och hennes man, riksrådet Arnvid Göstafsson Sparre till Wik, är det här Aske
och samma gård som Hemming och Finvid bebodde och skrev fastebrev på vid Håtuna ting 1324. Därav
ser man att de gamla befryndade släkterna And och Brunby-ätterna i äldsta tider innehaft Aske och
kanske även deras efterkommande.
Ursprungligen bestod gården av ½ mantal frälse och 5 mantal skatte. Frälsehemmanet finns i
räntelängderna redan på 1540-talet, men det står ingen ägare förrän 1636. Det är Mattias Soop (d 1653).
Skattehemmanen däremot var redan 1612 förlänta till Jacob de la Gardie tillsammans med hela Håtuna
socken på hans beställning. Ett av dessa köpte han sedan från kronan 1643 och tre fick han i förläning
1647. Den femte gården köptes 1646 av Beata Oxenstierna (d 1652) och ärvdes av hennes dotter Christina
Ulvsparre (d 1684), som var gift med Gustaf Persson Natt och Dag (d 1684). De förvärvade även
frälsehemmanet. Under slutet av 1600-talet låg den förra öde och utan åbo. Genom flera mellanhänder
ägdes den av Johan Olivecrantz (d 1707), som från 1670-talet till sin död ägde hela Aske.
De fyra skattehemmanen, som gått i arv till Axel Julius de la Gardie (d 1710) såldes av honom 1677 till
bankokommissarien Elof Terser (d 1712). Han bebyggde den väl och fick genom kungligt brev 1677
säterifrihet, som omfattade även det avhysta halva stadgehemmanet Dalby. Han adlades först tre år
senare.
Slottet är av sten, omgivet av en stor trädgård och är uppfört 1802-1809 efter ritningar av italienaren
Charles Bassi i ett slags antik stil.
Lövsta, 2 mantal skatte i Tibble socken köptes 1643 från kronan av Mauritz Duvall (d 1655) Det ena av
dessa hemman skänktes till Skokloster av Erik Johansson Vasa (d 1520), men vederkändes av Gustaf I till
arv och eget. 1576 byttes det till skatte. Sedan Duvall fått konfirmation 1648 byggde han säteri, som blev
färdigt 1652, då han sålde det till Johan Wetterman Lilliecrantz (d 1653).Dennes maka Karin Sneckenfelt
bodde efter mannens död här under sin långa levnad och brukade jorden med eget folk. Nästa kända ägare
är Georg Wallrave (d 1714). 1708 utverkade han byte så att han fick allodialfrälse, alltså arvgods. Han
betalade med två frälsehemman i kyrkbyn i Håbo Tibble socken. Änkan Catharina Suckenberg (d 1730)
innehade sedan gården. Mangårdsbyggnaden av timmer uppförd 1640, moderniserad 1940.
Negelstena, 1 mantal, kyrkohemman i Tibble socken förlänades på livstid till slottsfogden i Uppsala,
Engelbrekt Svensson (d 1673), som innehade gården i mer än ett halvsekel. Genom konfirmation 1645
blev livstidbesittningsrätten utsträckt även till hans hustru. En del av räntan undantogs och uppbars enligt
kungligt brev 1652 av Gustaf Lewenhaupt, som erhållit exspektans d v s utlovats rätten till gården. Han
tillträdde dock aldrig.
Gården återföll till kronan först på 1670-talet och förlänades då till Anders Lindhielm, som 1680 fick
skatterättighet och snart även säterifrihet. Efter hans frånfälle förpantades gården till Georg Wallrave (d
1714). Hans änka Catharina Sneckenberg (d 1730) innehade sedan egendomen. Senare har säteriet tillhört
släkterna Iserhielm ännu på 1820-talet, Ennes till 1848 och kapten Ahlgren år 1861
Huvudbyggnaden brann 1919 och byggdes aldrig upp. Två gamla envåningsflyglar kvarstår ännu. De
omges av en stor trädgård och engelsk park.
Granhammar. Då Rosencrantz måste förnöja sin syster för hennes arv kom hans affärer i oordning och
blev tvungen att pantsätta och sälja åtskilliga hemman. Han pantförskrev Tibble ladugård till rådman
78