Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

avyttrade till Mauritz Posse.(d 1702). Ännu 1681 hade han inte fått fastebrev på egendomen, då Nils
Brahe gjorde anspråk på att få lösa den. Detta ogillades dock. Genom byten och ersättningar som ålades
Torstenssons arvingar, kunde de olika delarna bibehållas av köparen och gården drevs i sambruk med
Säbyholm av Mauritz Posse d y (d 1724). Säteribyggnaden vid Thoresta bestod 1681 av åtta rum (sex
kammare och två salar). Ekonomihus var en bod och ett stall, ladugård saknades. Jorden brukades av 4
bönder, som betalade 170 tunnor spannmål i arrende. De bodde på varsin gård och ägde egna dragare och
kreatur.
Vid arvsskiftet 1782 efter friherrinnan Anna Christina Posse, född Fleming, delades fastigheterna i 4
lotter, av vilka två, nämligen säterierna Thoresta och Stora Ullevi, tillföll fröknarna Maria och Maria
Hedvig Posse. Thoresta ägdes därefter av kapten baron Lindorm Posse som 1792 sålde till sin måg
hovmarskalken greve Knut Posse till Svanå.
Huvudbyggnaden av trä i två våningar med en flygel är uppförd 1780 av friherre Christer Posse och
omgiven av trädgård och park. Restaurerades på 1870-talet.
Signildsberg i Håtuna socken hette förut Fornsigtuna och tros vara byggt på den plats där det äldsta
Sigtuna legat och varit uthamn för Uppsala.
Enligt sägnen har Signildsberg (Signhildsberg) varit skådeplatsen för Habors och Signilds äventyr, ”Sigge
litens” hög finns vid gården och Habors röse på Haborsvreten mitt över sjön.
Gården har från början tillhört Uppsala Öd, d v s dåtidens kronogods och kan ha varit bebyggd så att
kungarna kan ha vistats där. Detta antyds i ett brev från 1299, som är försett med kung Birgers sigill och
utfärdat i ”Sigtonia Auntiqua”.I ett diplom från 1315 bestäms att vid arvsskifte skall en del av Fornsigtuna
tillhöra hertig Erik. I ett brev från påven Alexander IV till konung och jarl i Sverige uppmanar påven att
man skall visa tillbörlig vördnad för ärkebiskopen och återställa till honom de tre gårdar han förlorat vid
flyttningen från Sigtuna till Uppsala, däribland Fornsigtuna. Biskopen hade sannolikt fått gårdarna av
Olof Skötkonung.
Efter Gustaf Vasas tid verkar det som om Fornsigtuna lytt under fogden på Venngarn. Kungen hade ärvt
godset efter sin mormor Sigrid Banér (d 1528).
Vid arvsskiftet efter Gustaf I fick Johan III gårdarna, vilka genom ett kungligt brev förlänades till hertig
Magnus av Sachsen och sedan disponerades av hans gemål hertiginnan Sophia. Vid Johan III:s död
övergick godsen till hertig Johan af Östergötland och efter hans död 1618 till Gustaf II Adolf. 1627
donerade han Venngarn och Fornsigtuna m fl till översten för svenska Hof- och Livgardet greve Frans
Bernhard von Thurn, vars arvingar fick konfirmation 1645 och förbättring till allodialbesittning 1652.
Henrik von Thurn sålde 1653 dessa hemman till Magnus Gabriel de la Gardie, som sedan bytte till Sven
Ribbing mot 2 hemman på Dävensö. Han sålde samma år till Claes Rålamb (d1698). På 1670-talet överlät
han dem på sonen Åke Rålamb (d1718), som lät uppföra säteri och kallade det Signhildberg. Detta var
före 1680. Han bodde där och brukade gården med egen avel. Huvudbyggnaden är av trä med frontespis
och ligger vackert vid sjön.
Lejondal ägdes av Christina Maria Leijonhuvud (d 1724), som vid moderns död var änka efter Johan
Gyllenstierna (d 1690).
Under 1700-talet ägdes Lejondal av släkten Funk och andra ägare av Brogård. 1825 innehades gården av
en Widegren. 1861 var det tillbaka till ägaren av Brogårds säteri, som var landshövding greve Erik Sparre
(d 1886). Efter hans död övergick det till hans dotter Louise U de Geer, omgift 1894 med legationsrådet
F Rappe, som 1889-92 lät bygga slottet i Vasastil efter ritningar av I G Clason.
Sundby 2 mantal arv och eget. Sundby förekommer 1308 som herresäte. Det donerades 1571 till Pontus
de la Gardie (d 1585), som redan året därpå byggde sätesgård. Sonen Jacob de la Gardie (d 1652) ägde
1636 sjutton mantal inom häradet. Egendomen innehades av änkan Ebba Brahé till hennes död 1674 och
ärvdes sedan av någon Gustaf Otto Stenbock som 1681 avyttrade den till Åke Rålamb.
77