Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Lokalförvaltningen under Gustaf Wasas tid.
Utdrag ur Svensk Historia från Gymnasiet, Tunberg – Söderlund
Under Gustafs regering bragtes en förut oanad reda i beskattningensförhållandena. Hela den odlade
jorden var indelad i hemman (mantal), vilka förtecknades i de s k jordeböckerna, ännu till stor del
bevarade i riksarkivet i Stockholm. I dem angavs för varje hemman vad det skulle erlägga i skatt. Skatten
betalades främst i naturaprodukter, s k persedlar, vilka voro avpassade efter traktens
produktionsförhållanden. De viktigaste voro spannmål, smör och hudar. I vissa trakter lämnades fisk i
skatt, i Bergslagen järn, i Norrland pälsverk. En del av skatten erlades i pengar. Hemman hade dessutom
att i vissa fall utföra ett antal dagsverken om året.
I jordeböckerna gjordes skillnad mellan tre slag av hemman: skatte- krono- och frälsehemman. De
bönder, som själva ägde sin jord, betalade för denna skatt till kronan och kallades därför skattebönder.
Under 1500-talet utgjorde de den största kategorin. Huvudparten av kronans egen jord brukades likaså av
bönder, s k kronobönder, vilka i arrende, s k avrad, betalade ungefär lika mycket som skattebönderna
erlade i skatt. Även adelns jord var i regel utarrenderad. Brukarna, som kallades frälsebönder, betalade
ingen eller endast obetydlig ordinarie skatt till kronan men erlade istället en motsvarande avgift till de
adliga jordägarna.
Olika gårdar i socknarna.
Nyborg, gods i Håtuna socken. Det kallades under medeltiden Nyby och beboddes omk 1410 av
underlagmannen i Uppland Niclis Mattson.
Då en av släkten Ulfsparre, som åtföljt kung Sigismund till Polen, sedan denne avstått svenska kronan,
återkom i början av 1630-talet, blev han ägare av Nyborg samt uppförde en större byggnad av sten, två
våningar hög.
Omkring 1740 kom godset till hovkanslern f d översten och chefen för Karl XII:s drabanter, J H von
Kocken, död 1758, som följde konungen i alla hans krig.
Överste Kockens dotter blev gift med överste Drufva, som löste till sig godset. Den sistnämndes son,
landshövdingen över Västmanlands län, friherre PTG Drufva, som var född på Nyborg, företog husets
förändring samt förskönade och utvidgade dess omgivningar.
Efter friherre Drufvas död 1822, köptes 1823 Nyborg av riksståthållaren i Norge, greve Johan Aug
Sandels, död 1831.
Därefter har det ägts bl a av friherre J Nordenfalk och greve C Ph Creutz från Finland, som efter ett år
sålde det till grosshandlare L Liberg. Sedan 1905 ägs gården av agronom P J Högfeldt.
Huvudbyggnaden är ett stort stenhus i två våningar uppfört på 1300-talet, då det var kloster. Övre
våningen liksom flyglarna är byggda 1630. Den omgives av 10 ha trädgård och park; restaurerades och
ombyggdes 1815 av generalen greve Sandels, han som besjungs i ”Fänrik Ståls sägner”.
Gällövsta. Huvudbyggnad av sten i en våning med högre mittparti och två flyglar, är mycket gammal.
Den har flera gånger blivit moderniserad och tillbyggd med tvenne flygelbyggnader. Den omgives av
trädgård med växthus och park.
Brogård kallas under medeltiden ”Hosaeby i Bro” och var då kungsgård. 1286 bortbytte kung Magnus
Ladulås en del av gården till ärkebiskop Magnus Därefter kommer man inte till mera om gården under
medeltiden, men 1534 förlänades den av Gustaf Vasa till Jöran Hansson.
Brogård har uppgivits vara säteri redan vid 1500-talets mitt, då det skall ha ägts av Bror Eriksson (Butz en
Store). Inom Bro socken fanns av ålder en ganska stor kungsby med namnet Husby, vars åtta hemman
åtminstone redan 1545 var förlänade till Botvid Larsson (Anckar), som uppgives ha dött där 1550. Gården
innehades 1557 av hans änka Karin Kart.
Detta år reducerades förläningen och bortgavs 1558 till Erik Nilsson (Schack). Efter några år måste han
avstå till en ny läntagare Anders Sigfridsson (Rålamb). Han hade 1560 gift sig med Bror Erikssons dotter,
Anna. Detta har säkerligen givit upphov till det obefogade talet, om dennes innehav av ett Brogård som
ännu ej fanns. Han hade 1563 utverkat ett kungligt brev som tillförsäkrade honom besittningsrätten av
Husby mot villkor om byte av egna arvegods. Detta villkor bortföll 1565 då han fick äganderätt till frälse
utan annan motprestation än rusttjänstskyldighet.
74