Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

process i Viershare och fick i överensstämmelse med stadens lagar begärd exekution på stenarna och
statyerna
Vilhelm Boy inställde sig och begärde att ärendet skulle uppskjutas en 7-8 månader för att han skulle
kunna uppfylla sina skyldigheter mot konungen av Sverige. Han menade att damen skulle få sin fordran
betald av konungen, vilket han hade lovat.
Trots att Elisabeth motsatte sig hans begäran och hon hade lagen på sin sida, fick han sitt uppskov, med
hänsyn till Konungen av Sverige och den ringa skada käranden skulle lida. Vi känner inte till om
Elisabeth Comperis fått sina 1000 daler eller icke, men beslaget förklarades ogiltigt. Mäster Vilhelm
uppsköt sin återresa till Sverige några år. Olyckor som drabbade hans land och i synnerhet plundringen av
staden Maline blev den verkliga orsaken till dröjsmålet.
Sarkofagen anlände oskadd till sin bestämmelseort och fanns där åtminstone 1583 enligt ett brev av den 8
september detta år. I brevet befallde kungen sin fogde på Uppsala slott att taga emot och underhålla vid
sitt bord Arent Palardin. Han var kungens tjänare och stenhuggare och blev sänd till Uppsala för att hugga
in en inskription på skulpturen av salig kung Gustaf och utföra andra saker som konungen beordrat
genom Vilhelm Boy. Erik Lassota von Steblau, en österrikisk adelsman, som hållits i fängelse i Sverige,
noterade i sin dagbok, att detta monument var den förnämsta prydnaden i katedralen. M Galesloot har
lämnat en notis om sarkofagen och en bild. Monumentkroppen, som vilar på några steg sandsten, är gjord
av rödaktig marmor och mäter 1 m 36 cm i höjd, 2 m 77 cm i längd och 2 m i bredd. På locket ligger
statyerna av konungen och han 2 första gemåler, Katarina, prinsessa av Sachsen-Lauenburg och
Margareta Leijonhuvud. De tre statyerna är av vit marmor med kronorna och spirorna av förgylld brons.
Pelarna i hörnen av monumentet är 1 m 68 cm höga och likaledes av marmor, likaså fälten på sockeln av
sandsten på vilka de vila. En plåt, bärande en inskription och placerad vid huvudändan är av svensk
ölandsmarmor. Vapensköldarna som pryda sidorna av monumentet är av ciselerad brons målade och
förgyllda och inlagda med färgade stenar.
Under Vilhelm Boys frånvaro, hade konung Johan ägnat sig åt sin passion för arkitekturen. Han hade låtit
bygga om Franciskanerkyrkan i Stockholm. Han satte igång reparationer och nykonstruktioner på
Vadstena slott genom Arent Roy. I Uppsala anlitades Franciskus Paar och i Kalmar Baptista Paar, som
senare åtog sig konstruktionen av Älvsborgs slott. Men det som sysselsatte kungen mest var
ombyggnaden av Stockholms slott. Det blev höjdpunkten i vår konstnärs liv, som han kom att syssla med
i 16 år.
Stockholms slott grundades i mitten av 13:e seklet. Vid olika tidpunkter blev det förstört av eldsvådor
ombyggt och utvidgat i synnerhet av Gustaf Vasa och hans son Johan. Från tiden vid Johans död finns
den första avbildningen av slottet. Det utgjordes av en byggnadsmassa med tre gårdar. I hörnen fanns små
torn och i mitten ett 254 fot högt torn, kallat Tre Kronor. När man passerat fästningsvallen och vallgraven
och träder in genom östra porten kommer man till en förgård, varifrån en välvd gång leder till stora
gården. Slottskyrkan ligger i norra hörnet och i väster höjer sig de tre våningar, som är kungliga familjens
bostad. Dessa båda byggnader tillhör till största delen Johans tid. Åt söder kommer man in på tredje
gården där tornet Tre kronor finns. Det fanns ingen harmoni mellan de olika delarna av slottet, men ändå
glänste det genom sitt läge på en liten höjd vid stranden och genom sina omfattande dimensioner. Man
kan göra sig en föreställning om storleken, när man vet att utom den kungliga familjens våning och
kyrkan innehöll slottet arsenalen, statens bibliotek och arkiv, våning för ståthållaren och hans kansli,
kaserner, vaktlokaler, fängelser och lokaler för appellationsdomstolen och nästan alla statens kollegier
och byråer. Den 7 maj 1697 utbröt en våldsam eldsvåda på en av slottets spannmålsvindar. På mindre än
24 timmar förstördes den stora byggnaden helt.
Kung Johan anförtrodde byggnadsarbetet på slottet åt en artist kallad Anders Målare (Anders Larsson).
Han var, som det påstods en framstående arkitekt. Men i början av 1573 klagade kungen i några brev att
mäster Anders på grund av ålder och sjukdom inte kunde vägleda dessa byggnadsarbeten på lämpligt sätt.
Kungen var inte nöjd med hans arbete på Svartsjö, där han också var sysselsatt. Han fortsatte dock
arbetena till juni 1574. I brist på bättre anförtrodde då konungen arbetena åt sin barberare och
kammartjänare, Philippe Kern, en tysk äventyrare och ärkeskojare. Man kan anse att konungens
7