Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Skolan kom tidigt till Västra Ryd.
Johannes Johansson bor i ett rött litet hus strax intill kyrkan och nästan mitt emot förutvarande
kyrkskolan. Man har berättat för mig att det hus jag bor i byggdes för att användas som skola redan år
1828. Det var Lantingshausen på Granhammar som var framsynt och ville starta skolan. Han lär ha gjort
det trots att de andra storbönderna var motståndare till att lantarbetarnas barn skulle få gå i skolan. De
barnen skulle lära sig att arbeta och behövde inte kunna läsa och skriva, ansåg många.
- men när skolan försvann blev det tyst.
När jag kom till Västra Ryd fanns det tre skolor i socknen, säger Johannes. Småskolor fanns på två håll
och så hade vid den största kyrkskolan. Först lades småskolorna ned och år 1952 drogs kyrkskolan in. Det
var en följd av kommunsammanslagningen. Då fanns ännu så många barn i Västra Ryd att skolan nog
hade kunnat få fortsätta. När skolan försvann blev det dött och tyst. Man hörde inga barn stoja vid skolan
och man mötte inga barn på vägarna. Så flyttade lärarna och då var det som om bygden utarmades än mer.
En bygd behöver folk av olika slag för att den skall vara riktigt levande. Men här togs det ena efter det
andra bort från oss. Vi hade ett bra bibliotek i kyrkskolan. Det försvann också. När jordbruket
rationaliserades flytta de förståss många och än fler drog därifrån, när regementet förlades till
Granhammar. De två affärer som fanns lades ned. Det går inte att känna igen Västra Ryd nu om man
upplevt det på fyrtiotalet.
Föreningar fanns – och man åkte buss.
Det fanns en del föreningar i Västra Ryd förr. Johannes har inte varit med i föreningslivet särskilt mycket,
men han kan berätta att där fanns exempelvis en bygdegårdsförening. Den hade en lokal, en gammal
småskola nära avtagsvägen till kyrkan. Sedan skolan lagts ned sköttes den som föreningslokal av
ungdomarna något år. Sedan tog föreningen vid. Ett par politiska föreningar fanns, en fotbollsklubb
också. Från 1920 talet fanns en bilfraktförening. Den hade två lastbilar – den ena användes till att köra
mjölk från gårdarna, den andra till frakter av annat slag.
Västra Ryd - Kungsängen - Stockholm
Kungsängen på 40-talet minns Johannes som ett litet trivsamt villasamhälle, där alla kände alla. Särskilt
mycket kontakt var det ändå inte mellan Kungsängen och Västra Ryd. Nej, man steg sällan om i
Kungsängen om man skulle resa till stan. Man behövde inte åka dit för att handla de vanligaste sakerna.
Vi hade ju affärer hemma. På den tiden var det vanligast att ta bussen från Håtuna om man skulle till
Stockholm. Den bussen gick ganska ofta, var tredje timme om jag minns rätt. Första turen till Stockholm
gick vid halv åtta-tiden på morgonen. Efter kriget fick en del i bygden arbete i Stockholm och begärde att
bussen skulle gå tidigare så att de kunde komma med den till sina jobb. Men det gick inte bussbolaget
med på. Då började folk ordna med egna transporter. Först köpte många lättviktare sedan blev det bilar.
Bussarna kunde inte längre få så många passagerare – men de var nog själva skuld till det, bussägarna.
Det hade väl inte varit alldeles omöjligt att ändra tidtabellen. Om man skulle hem från Stockholm – förr i
tiden – sedan sista bussen gått, tog man förstås tåget till Kungsängen. Sedan gick man hem. Det var inte
alls ovanligt att folk promenerade från Kungsängens station till Västra Ryd.
Lever bygden upp igen?
Västra Ryd har alltså avfolkats. Nya invånare kommer visserligen till I1 och med nybebyggelsen i
Brunna, men det är ett gott stycke från den gamla sockenkärnan. Ingen vet om de nya invånarna tar
vägen till kyrkbyn, som är urgammalt centrum i den församling de flyttat till.
Men vi har i alla fall församlingshemmet kvar, säger Johannes. Det är kyrkskolan som nu är
församlingshem. När vi hade Luciafest förra året kom över 90 personer dit, så många som kan få plats.
Jag hoppas att många skall upptäcka, att det är en gammal fin bygd att leva i. Att det är så har jag själv
fått uppleva. (Kyrkskolan/församlingshemmet är sedan länge borta. G.S. 2001)
När detta skrivs, en dag i mitten av januari 1974, har kyrkan i Västra Ryd stängts tills vidare och
gudstjänsterna sammanlysts med Kungsängen. Bristen på olja och elektricitet är orsaken. När kyrkan
öppnar för gudstjänster framåt våren igen har Johannes Johansson lämnat sin tjänst som kyrkvaktmästare,
med ålderns rätt. Det kan en sjuttiofemåring ha rätt till. Men man kommer säkert att se Johannes åka
2 D:\svenpärm\Hemsidan\Sv6-enskilda\Johansson-Lindberg.doc (2001-01-17) Senast utskrivet 04-12-22 18:32
66