Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Johannes Johansson -Svenngårds samling pärm 24<br />
Avskrift Gudrun Sandén 2001-01-17 -- 2001-01-17<br />
Utdrag ur en intervju med kyrkvärden och kyrkvaktmästaren Johannes Johansson i Västra Ryd av Evert<br />
Sverkman.<br />
Finns i Medlemsbladet för Stockholms-Näs Hembygdsförening nr 1 1974<br />
När jag kom till Korsvreten 1941 kom jag till en kommun som sjöd av liv. Det bodde över 400 personer i<br />
Västra Ryd. Tidigare fanns ju bara stora gårdar i socknen, men i början av århundradet och fram mot<br />
1910 avstyckades en del torp till smågårdar. Det var vid den tiden egnahemslånen kom. Livet där var väl<br />
annorlunda än på de stora gårdarna med många anställda. På Stora Sundby t ex hade man 11-15 man<br />
anställda före 1939. Sedan behövde man bara två man att köra traktor. Det fanns också andra exempel på<br />
att bygden var folkrik. När ägaren till Granhammar fyllde sextio år kom det 500 personer till kaffekalas,<br />
berättas det.<br />
Det var också stora klasskillnader långt in på 1900-talet och det var inte bara mellan storgodsägarna och<br />
deras anställda. Också bland de anställda fanns det stora skillnader. Kusken, förste man i ladugården och<br />
den som ledde arbetet i stallet var förmer än andra anställda. Statarna måste haft det särskilt hårt, men det<br />
har jag inte själv sett så mycket av annat än när jag bodde i Össebygarn. Där hade jag grannar som var<br />
statare och de var nästan livegna.<br />
Familjejordbruk.<br />
En så liten gård som en på 30 tunnland kunde man leva hyggligt på, menar Johannes. Den fick<br />
naturligtvis drivas som familjejordbruk utan anställda. Den vanliga uppdelningen på jorden var att en<br />
sjundedel användes till veteodling, två sjundedelar till havre och tre sjundedelar till vall medan en<br />
sjundedel låg i träda. På sin gård hade Johannes två hästar, sex-sju kor, några ungdjur samt grisar och<br />
höns. Det var det vanliga på gårdar av denna storlek. Något nämnvärt extra jobb utöver lite skogskörning<br />
gick inte att få.<br />
Men jordbruk då och nu går inte att jämföra, säger Johannes. Det finns väl knappast någon näringsgren<br />
som rationaliserats så hårt. Tänk när man körde med häst på åkrarna. Det kunde gå folk med hästar på<br />
många åkrar intill varandra. När det var tid för kafferast möttes man på ett ställe, tog paus tillsammans,<br />
drack sitt kaffe och pratade. Nu sitter man för sig själv på sin traktor och dricker sitt kaffe. Maskinerna<br />
har tagit bort trevnaden – men de måste väl finnas förstås.<br />
Liten församling – lite folk i kyrkan.<br />
Johannes Johansson har haft intresse för kyrkan sedan länge. 1948, sju år sedan han kom till Västra Ryd,<br />
blev han invald i kyrkorådet och kort tid därefter blev han kyrkvärd. Den sysslan skötte han fram till<br />
1962, då han åtog sig tjänsten som kyrkvaktmästare.<br />
Särskilt stor har församlingen aldrig varit, men inte ens när den hade som flest innevånare kom det<br />
särskilt många till kyrkan, framförallt inte många av jordbruksarbetarna. Det blev tidigt<br />
motsatsförhållanden mellan dem och prästerna och det inverkade naturligtvis på kyrksamheten. I början<br />
av 40-talet sade en präst till mig att det inte hjälpte vad man gjorde – det kom inte många i kyrkan ändå.<br />
Men kyrkan är vacker, tycker jag, säger Johannes. Den är delvis från 1200-talet och den restaurerades<br />
senast 1942. Då fick vi dit nya bänkar och nytt golv och så målades hela kyrkan. Triumfkrucifixet är det<br />
vackraste bland många värdefulla inventarier. Det krucifixet lånades till Uppsala när världskyrkomötet<br />
hölls där för några år sedan.<br />
Förr i tiden bodde kyrkoherden i Västra Ryd. Prästgården är ett vackert hus, som byggdes 1802. Det fanns<br />
en prästgård där tidigare, men den brann ner 1776. Det berättas att prästen en julaftonskväll satt och skrev<br />
julottepredikan och hade levande ljus som enda belysning. Han somnade av trötthet och råkade välta ett<br />
ljus. Det gick inte att rädda huset.<br />
Nu kanske det trots allt blir litet mer folkliv kring kyrkan. Församlingen har ökat i invånarantal det<br />
senaste året och det beror på att nybebyggelsen i Brunna ligger i Västra Ryds församling. Förra året hade<br />
vi sju-åtta barndop i kyrkan, berättar Johannes. Det var länge sedan det var så många på ett år.<br />
1 D:\svenpärm\Hemsidan\<strong>Sv6</strong>-enskilda\Johansson-Lindberg.doc (2001-01-17) Senast utskrivet 04-12-22 18:32<br />
65