Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Johannes Johansson -Svenngårds samling pärm 24
Avskrift Gudrun Sandén 2001-01-17 -- 2001-01-17
Utdrag ur en intervju med kyrkvärden och kyrkvaktmästaren Johannes Johansson i Västra Ryd av Evert
Sverkman.
Finns i Medlemsbladet för Stockholms-Näs Hembygdsförening nr 1 1974
När jag kom till Korsvreten 1941 kom jag till en kommun som sjöd av liv. Det bodde över 400 personer i
Västra Ryd. Tidigare fanns ju bara stora gårdar i socknen, men i början av århundradet och fram mot
1910 avstyckades en del torp till smågårdar. Det var vid den tiden egnahemslånen kom. Livet där var väl
annorlunda än på de stora gårdarna med många anställda. På Stora Sundby t ex hade man 11-15 man
anställda före 1939. Sedan behövde man bara två man att köra traktor. Det fanns också andra exempel på
att bygden var folkrik. När ägaren till Granhammar fyllde sextio år kom det 500 personer till kaffekalas,
berättas det.
Det var också stora klasskillnader långt in på 1900-talet och det var inte bara mellan storgodsägarna och
deras anställda. Också bland de anställda fanns det stora skillnader. Kusken, förste man i ladugården och
den som ledde arbetet i stallet var förmer än andra anställda. Statarna måste haft det särskilt hårt, men det
har jag inte själv sett så mycket av annat än när jag bodde i Össebygarn. Där hade jag grannar som var
statare och de var nästan livegna.
Familjejordbruk.
En så liten gård som en på 30 tunnland kunde man leva hyggligt på, menar Johannes. Den fick
naturligtvis drivas som familjejordbruk utan anställda. Den vanliga uppdelningen på jorden var att en
sjundedel användes till veteodling, två sjundedelar till havre och tre sjundedelar till vall medan en
sjundedel låg i träda. På sin gård hade Johannes två hästar, sex-sju kor, några ungdjur samt grisar och
höns. Det var det vanliga på gårdar av denna storlek. Något nämnvärt extra jobb utöver lite skogskörning
gick inte att få.
Men jordbruk då och nu går inte att jämföra, säger Johannes. Det finns väl knappast någon näringsgren
som rationaliserats så hårt. Tänk när man körde med häst på åkrarna. Det kunde gå folk med hästar på
många åkrar intill varandra. När det var tid för kafferast möttes man på ett ställe, tog paus tillsammans,
drack sitt kaffe och pratade. Nu sitter man för sig själv på sin traktor och dricker sitt kaffe. Maskinerna
har tagit bort trevnaden – men de måste väl finnas förstås.
Liten församling – lite folk i kyrkan.
Johannes Johansson har haft intresse för kyrkan sedan länge. 1948, sju år sedan han kom till Västra Ryd,
blev han invald i kyrkorådet och kort tid därefter blev han kyrkvärd. Den sysslan skötte han fram till
1962, då han åtog sig tjänsten som kyrkvaktmästare.
Särskilt stor har församlingen aldrig varit, men inte ens när den hade som flest innevånare kom det
särskilt många till kyrkan, framförallt inte många av jordbruksarbetarna. Det blev tidigt
motsatsförhållanden mellan dem och prästerna och det inverkade naturligtvis på kyrksamheten. I början
av 40-talet sade en präst till mig att det inte hjälpte vad man gjorde – det kom inte många i kyrkan ändå.
Men kyrkan är vacker, tycker jag, säger Johannes. Den är delvis från 1200-talet och den restaurerades
senast 1942. Då fick vi dit nya bänkar och nytt golv och så målades hela kyrkan. Triumfkrucifixet är det
vackraste bland många värdefulla inventarier. Det krucifixet lånades till Uppsala när världskyrkomötet
hölls där för några år sedan.
Förr i tiden bodde kyrkoherden i Västra Ryd. Prästgården är ett vackert hus, som byggdes 1802. Det fanns
en prästgård där tidigare, men den brann ner 1776. Det berättas att prästen en julaftonskväll satt och skrev
julottepredikan och hade levande ljus som enda belysning. Han somnade av trötthet och råkade välta ett
ljus. Det gick inte att rädda huset.
Nu kanske det trots allt blir litet mer folkliv kring kyrkan. Församlingen har ökat i invånarantal det
senaste året och det beror på att nybebyggelsen i Brunna ligger i Västra Ryds församling. Förra året hade
vi sju-åtta barndop i kyrkan, berättar Johannes. Det var länge sedan det var så många på ett år.
1 D:\svenpärm\Hemsidan\Sv6-enskilda\Johansson-Lindberg.doc (2001-01-17) Senast utskrivet 04-12-22 18:32
65