Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Mycket kasdun, våt sommar.
Mycket vitväppling, våt sommar.
Mycket mask på asparna, våt sommar.
Det var en gumma som hade två döttrar en äkta och en styvdotter. De skulle spinna tov. Den
äkta dottern fick riktig tov att spinna, medan styvdottern bara fick skakfall. Då hände sig att
kungen kom förbi. Han undrade varför styvdottern satt på taket och spann. Hon är så duktig att
hon kan spinna guldtråd av lera och långhalm. Kungen tog henne med till slottet och stängde in
henne i en kammare med ett ämbar lera och ett fång långhalm. Flickan satt där och grät det
värsta hon orkade. Då kom en liten gubbe och gav henne ett par handskar. Då skulle hon kunna
spinna guldtråd, men om hon inte innan kvällen kommit på vad gubben hette, måste hon gifta
sig med honom. Kungen var ute i skogen och red och fick se en liten gubbe dansa runt en sten
och sjunga. Flickan sitter i buren och gråter, hon vet inte att jag heter Titteliture. Kungen
berättade om sin upplevelse för flickan. När den lilla gubben kom till flickan på kvällen sa hon:
-Här har du handskarne, Titteliture. Gubben blev rasande och for upp genom taket.
Skämtsaga från Skefthammar. Jag hade oxe. Han var så bred mellan hornen, att pojkarna inte
kunde höra varandra, när de stod vid vardera hornet. Han var så stark, så jag kunde köra malm
med honom, när han bara var I I veckor. När jag slakta den fick jag 5 famnar grynkorv, 4
famnar blodkorv. En gumma fick en korv och den kördes hem på drög av två par oxar. Sen
kom gumman bort i korven. Trehundra personer gick skallgång efter henne innan de hitta
henne i korven.
Åtta par stövlar fick jag av öronen. 12 kärringar bredde ut våmben och 2 sockenskräddare skar
ut korv åt mej. Hornen sålde jag till en svarvare i Östhammar för 3 00 kronor. Av talgen gjorde
jag ljus. Ett ljus fick skomakaren i Alunda. Det brann i 9 månader. Låren måste j ag koka i en
sjudarepanna, så stora var dom.
Så hade jag en galt också. Han växte så stor att han inte fick rum i svinstian. Jag måste ställa
den i ladugården och ge den mat på logen. Men han växte ändå, så borsten växte ut genom taket. Så
klöv jag borsten och fick 2 par störar av vart borst. 2000 par störar fick jag. Från Vänge berättas om
Luslasse, att han hade en ladugård, som var så stor att om en ko betäcktes i ena hörnet, så kalva hon
innan hon kom till det andra. Ladugården var så hög, att om byggmästaren tappa en yxa från taket,
där det var ett svalbo, så hann svalan ruva och kläcka ungarna innan yxan kom till marken. Han
hade också en gryta, som var så stor, att han kunde koka på ena sidan och åka skridskor på andra
sidan samtidigt.
Som bekant har det funnits gott om spelmän i Uppland. Särskilt bland dem som varit huvudet
högre än andra har legenderna vuxit sig frodiga. De flesta sägnerna handlar inte bara om deras
musik utan också om deras förmåga att trolla och förvända synen på folk. Jätten bland spelmännen
var Byss-Kalle och hans samtida Gulamåla-Viten. Båda spelade nyckelharpa. Gulamåla-Viten
hette Jan Ersson och föddes i Gålamåla by i Valö socken 1799. Gulamåla är naturligtvis en
förvrängning av Gålamåla och Viten lär han fått heta eftersom han åkte efter en vit häst. Han
brukade en gård tillsammans med fadern. Gården hade gått i släkten i flera generationer. Han var
gift två gånger, först med Maja Ersdotter och sedan med Brita Perdotter och han hade inalles 7
barn. Han gick i kyrkan, deltog i husförhör och nattvardsgång. Hans liv var sålunda enkelt och
vardagligt.
Men såg man den vita hästen, tänkte man inte, nu kommer bonden i Gålamåla. Nej, nu kommer
spelmannen och trollkarlen, hjälten i hundra äventyr. En del såg honom med ett leende, andra med
en ilning av skräck, beroende på vilka upplevelser man haft tillsammans med honom. Han var glad
och pratsam. Hästen visste att den skulle stanna om han mötte någon på vägen, för Viten ville ha en
pratstund. Den jovialiske körkarlen med sitt rödbrusiga ansiktet och vackra bruna hår hade ofta
något roligt att berätta. Man vågade inte annat än stanna, för Viten var mer beryktad som trollkarl
än som spelman. När han skulle på spelning, tog han tre droppar av en stark vätska. Den var så
stark att dropparna hoppade om varandra i glaset.
En gång satt han i andra tankar, när hans skulle köra en fora till Gävle. Det bar sig inte bättre än
att han körde i diket. Han måste vänta på nästa forbonde och be om hjälp. Det råkade vara en
46