Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

livit av Herr Kamreraren Starbeck med 600 betalte och inlöste, emedan berörde testamente, vad intet ord
därtill anledning giver, utan fast mera tydligt förklarar, att all den övriga lösa egendomen undantagen, de
kontanta eller redbara medel, skulle till Herr Kamreraren för 600 lämnas. Och vad berörde omtvistade
testamente angår; Så är igenom de av käranden själv åberopade och edliga avhörda vittnen vordet intygat,
att det av madame Grubb med fullt och gott förstånd, utan något förledande övertalande eller inrådande
blivit gillat och erkänt, samt förklarat vara hennes yttersta vilja, jämväl att hon själv begärt, att de
undertecknade vittnen det skulle underskriva och bekräfta; Varföre ock som Herr Kamreraren Starbeck
därjämte fullgjort, vad lagen i 18 kap 1 Ärvda Balken fordrar av den som något testamente fått haver, ity
han inom den förskrivna tiden, det inför domaren uppvisat; Alltså finner Rätten skäligt att förklara
berörda testamente för laglig, samt det samma härmed gillar och stadfäster, så att Herr Kamrerare
Starbeck i följe därav erkännes berättigad, åtnjuta vad till dess fördel därutinnan stadgat är. Beträffande
Gottmans ansökning, att Herr Kamreraren måtte påläggas, att visa redo och riktighet för den förvaltning
som han under Madame Grubbs livstid över hennes egendom och kommissionär haft; Så alldenstund ej
visas igenom den dödes räkning, eller någon i livstiden gjord annotation, att Herr Kamreraren några
pengar eller egendom för hennes räkning ännu innehaver;
Herr Kamreraren jämväl igenom den avlagde inventarieeden nogsamt bestyrkt, att allt vad honom i
vittneligen den avlidna vid dödstimmen tillhört, riktigt blivit upp- och angivet; ty kan Rätten ej finna, att
något vidare redogörande härutinnan av honom fordras bör.
Och sist som Herr Kamreraren godvilligt begivit sig från sitt påstående, att Madame Gottman skulle till
honom återbära de under namn av gåva till sig tagna persedlar; Så låter och Rätten därvid förbliva;
Kunnandes för övrigt, som inga expenser nu blivit fordrade, enligt räkning därså ingiven, Rätten sig
däröver icke utlåta.
Den 19 maj fortsattes med tingsförrättningen.
Pigan Kerstin Anderdotter berättade att i höstas, när länsman kommit till Ambjörnssons gård med Elg och
begärt att få se hans pass, hade han svarat att det hade han hos änkan i Härnevi. Länsman hade stött
honom mot väggen, men Kerstin hade inte sett honom dra Elg i håret. Elg hade slagit ölstopet i ansiktet
på länsman, så att han blött mycket. Blodet hade stänkt över hans kläder, så att kvinnorna måste tvätta
dem morgonen därefter. Kerstin tog avträde.
Länsman tillfrågades om han inte visste att Elg var en riktig karl på arbete, när han gick från Husby och
Nils Johanssons gård. Han svarade nej. Han hade frågat Elg, vad han var för en karl och fått till svar att
han arbetade på landet och hade pass. Allmogen kände honom inte, men visste att han arbetat i Härnevi.
Elg sade, att länsman i Nils Johanssons gård inte varit ond eller svår mot honom, men vetat att han varit
båtsman på arbete på landet och en riktig karl. Elg berättade också att de båda ensamma följts åt till
Härnevi och länsman talat vänligt med honom under vägen. Elg åberopade Nils Johanssons hustru, som
skulle veta att länsman fått underrättelse redan i Husby, att Elg var båtsman.
Nils Johanssons hustru i Husby, Maria Larsdotter, hos vilken länsman Westring och Elg varit om aftonen,
kallades till vittne. Efter eden intygade hon att då de varit hos henne, hade de inte trätt. Elg hade dock sagt
vid länsmans fråga att han hade pass hos änkan i Härnevi, hustru Kerstin, hos vilken han arbetat. De hade
sedan lämnat Husby och vad som vidare skett visste hon inte. Hon tillfrågades om Nils Elg förr om åren
varit i socknen på arbete och således var känd. Hon svarade nej. Länsman sade sig aldrig haft kunskap om
honom tidigare.
Eftersom man inte kunde få fram mer kunskap upplästes protokollet för parterna, emot vilket de sade sig
intet hade att anföra.
35