Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

kan gravera varföre Madame Gottman med hand på bok följande ed livligen avlade: Jag Greta Lind svär
vid Gud och Hans Heliga Evangelium att uti det över min avlidne Kära Mosters Madame Grubbs
kvarlåtenskap upprättade Inventarie allt blivit infört, upptecknat och värderat, som mig kunnigt haver
henne vid dödstimman tillhört undantagande de persedlar, som på en av mig nu till Rätten ingiven
förteckning är uppförda, vilka i boet vid dödstimman befunnits, och jag påstår hava den avlidne tillhört,
men av Herr Kamrerarens fullmäktige blivit hindrad, att uti inventariet upptaga låta, under föregivande,
att de Herr Kamreraren tillhöra skulle; Såsom mig Gud hjälpe till liv och själ.
Sedermera ingav Herr Nyström denna Rätts Extraktum Protokoll av den 21 september 1744 i anledning
varav han ville påstå att Herr Kamreraren måtte pålägga att ingiva ett testamente, som Madame Grubb
tillförne givit åt en jungfru som hos henne varit benämnd Ribe, helst berörde jungfrun testamenterade
egendomen skall efter hennes död enligt Madame Grubbs gjorda utlåtelse haver boet Madame Gottman
tillfalla.
Herr Kamreraren uppvisade alltså en förteckning eller inventarium, som Madame Grubb själv i livstiden
den 29 november 1736 över sin egendom upprättat och underskrivit; vid slutet var bifogat att testamentet
för jungfru Ribe, av innehåll att benämnde jungfrun efter madame Grubbs död skulle bliva ägare av fulla
inventariet, varvid hon skulle påkosta hennes begravning samt 6 månader efter hennes död betala till
hennes halvsysterdotter Madame Lind eller Gottman 600 --; till Madame Grubbs andra halvsysters barn
Anders Falk 120, Johan Falk 90 och hustru Maria Falk 90. Men därhos nekade Herr Kamreraren avveta,
att Madame Grubb efter jungfru Ribes död, lovat Madame Gottman samma egendom, helst det av henne
sedermera upprättade testamentet annorlunda skall utvisa.
Till bevis av detta sitt påstående åberopade sig Herr Nyström till vittne komministern uti Ryd och Näs,
vördige och vällärde Herr Nils Hiller, som ojävad avlade vittneseden och därpå berättade, att han vid det
tillfället under Madame Grubbs sjukdom, då det av Herr Kamreraren Starbeck, åberopde testamentet
uppsattes, nämligen den 20 april 1744 har hört det ovannämnda 1736 års inventarie uppläsas, av Madame
Grubb därvid anmärkt, att en och annan persedel voro bortgivna, det vittnat på hennes begäran i bredden
antecknat. Men kunde intet erinra sig, att det därvid fogade testamentet för jungfru Ribe, som
kyndelsmässotiden samma år var med döden avgången, blivit uppläst; ej heller att Madame Grubb skänkt
samma egendom till Madame Gottman.
Uppå tillfrågan av Herr Nyström, om vittnet kunde påminna sig, om Madame Gottman varit inne i samma
rum, då ovanbenämnte inventarie upplästes, och om han då icke sett Madame Gottman gå fram till
Madame Grubb i sängen och kyssa hennes hand, samt tacka henne, svarade vittnet att sedan det att av
Herr Kamreraren Starbeck åberopande och vid det tillfället upprättade testamentet blivit författat och
uppläst, har han sett Madame Gottman gå fram till sängen och tacka Madame Grubb, men minns intet, att
hon det gjort, vid uppläsandet av det nämnda inventariet. Ytterligare tillfrågades vittnet, om han inte
kunde erinra sig, att Herr Kamreraren frågat Madame Grubb, vad han skulle giva för det testamente
Madame Gottman fått efter jungfru Ribe, innan det senare testamentet gjordes av Madame Grubb?
Svarades att han det intet hört eller vet, men att då det senare testamentet skulle upprättas, Herr
Kamreraren frågat Madame Grubb, vad han skulle giva för den andel av lösören Madame Gottman däruti
var tillagd; då Madame Grubb själv svarade, att han därföre kunde giva 100 plåtar, därpå Herr
Kamreraren utlåtit sig vilja det göra, om Madame Gottman därmed vore nöjd. Och har Madame Gottman
svarat, sig vara nöjd med vad hennes moster för gott finner; Samt när testamentet var uppläst gått fram,
och tackat Madame Grubb. Uppläst och vidsänt.
Därnäst påstod Herr Nyström, innan han vidare begiver sig till quastion om det senare testamentets
bestånd, och som Madame Grubb efter samma testamentes innehåll, givit Madame Gottman all sin lösa
egendom, varunder han förmenar guld och silver även böra förstås, att som det ej ännu bekommit, sådant
fördenskull måtte henne först tillställas. Vartill å andra sidan svarades, att testamentet tydligen innehåller,
det Madame Gottman skulle bekomma allt kontant eller redbara pengar, och att Herr Kamreraren för all
den övriga lösa egendomen skulle till henne betala 600; Så skall därav ostridigt följa att guld och silver
under samma betalta egendom bör förstås.
Härmed vill Herr Nyström sluta, att det så mycket orimligare vara skulle, om under den med 600 betalte
egendomen guld och silver skulle förstås, som berörde 600 uppgått till de uti testamentet specificerade
32