Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Madame Margaretha Grubbs kvarlåtenskap
21 ej översatta blad.
Försök till översättning av Gudrun Sandén juli 2000.
1742-05-18
Efter uttagen och tillställd stämning kärade Målareåldermannen erfarne Mästaren Anders Gottman, till
Kamreraren uti Riksens Ständers Banco Ädel och Högaktad Israel Starbeck med påstående
1) att Kamreraren måtte besanna dess den 19 november 1741 uppgivna inventarium över Gottmans
hustrus mosters Madame Margaretha Grubbs kvarlåtenskap;
2) 2) att vara ansvarig för det Herr Kamreraren skäligen skall förhållit honom den redbara egendomen,
som efter testamentet honom ostridigt tillkomma skulle.
3) 3) att emottaga och bevara de påminnelser, vilka vid ovanberörde inventarium kunna göras, såsom
och de jäves klander, vilka han emot det så kallade testamentet av den 20 april 1741. Andragandes
varder redan Herr Kamreraren förut enligt Lag, antingen detsamma egendom i säkerhet eller medelst
borgen densamma försäkrat.
Häremot påstod Herr Kamreraren Starbeck genom uttagen genstämning
1) att Gottman endast måtte besanna uppteckningen efter Madame Margaretha Grubb, över de angivna
lösören
2) 2) att från sig lämna till Herr Kamreren i följe av det testamente Madame Grubb författat, alla de
persedlar, vilka Gottman skall borttagit, och ännu hos sig innehava
3) 3) att vara honom ansvarig för allt vad av denna sak direkt eller indirekt kan dependera och förflykta,
4) betala honom de förorsakade rättegångskostnaderna.
Å målareåldermannen Gottmans vägnar inställde sig kammarskrivare Lars Nyström, efter uppvisad
fullmakt av den 17 september 1741, tillika med Gottmans hustru Madame Margaretha Lind. Herr
Kamrerarens Starbeck infann sig personligen jämte fullmäktige kanslisten Adam Bindfeldt och ingav
Herr Nyström det inventarium som länsman Sundberg och häradsdomare Nils Andersson i Tuna den 20
oktober föregående år upprättat över avlidne Madame Grubbs kvarlåtenskap, efter Gottmans och dess
hustrus, samt Herr Kamrerare Starbecks uppgivande, påstående att Herr Kamreraren i anledning av
Höglovliga Kungliga Hovrättens nu uppvisade utdrag av protokollet under den 12 oktober 1741
detsamma, för den delen av egendomen han vid inventeringen uppgivit och allenast med edlig förpliktelse
måtte underskriva, utan ock nu med livlig ed bestyrka. Varuppå Herr Kamreraren förklarade sig vara
beredvillig, att berörde ed avlägga, då han förmente den påstådda edliga förpliktelsen vid underskriften
vara onödig. I följe härav avlade alltså Herr Kamreraren med hand på bok följande ed: Jag Israel Starbeck
svär vid Gud och Hans saliga Evangelium, att jag uti det över avlidne Madame Grubbs kvarlåtenskap
upprättade inventarie noga låtit uppteckna och värdera all den egendom som jag har mig bekant haver
varit madame Grubbs vid hennes dödstimma tillhörig, så i löst som fast, med alla skrifter och handlingar,
fordringar och gäld, så att mig veterligen ingenting därav blivit undandöljt eller uteslutit så sant mig Gud
hjälpe till Liv och Själ.
Sedan berörde ed således var avlagd påstod Herr Kamreraren enligt första punkten uti sin V:V: stämning
att Gottman eller dess hustru även måtte efter ovan åberopade Höglovliga Kungliga Hovrättens
resolution, samma ed avlägga. Men Herr Nyström invände däremot, att hans principal eller dess hustru ej
kunde på sådant sätt eden avlägga, medan han förmente, det ej all egendom som han påstår haver varit
den avlidne tillhörig, blivit uti inventariet upptagen; ingivandes därhos nu förteckning på åtskilliga
persedlar, som blivit uteslutna, och ej fått uti inventariet upptagas, varibland var fastebrev på Tibble
hemman.
Härpå svarade Herr Kamreraren allt på vad förenämnda förteckning finnes infört varit honom, och ej
Madame Grubbs tillhörigt, det han redan med ed bekräftat, samt därjämte tillagt visa vederpartens ofog,
ej tedde berörde original fastebrev på Tibble hemman som utvisar att köpet därav i hans namn skett.
Madame Gottman anförde härvid, att ej kan nekas det ju icke desse på beteckningen nämnde persedlar
varit i den avlidnes bo, Herr Kamreraren för den skull böra bevisa, att de honom och ej henne tillhört.
Men Herr Kamreraren ------ sig på vad som för sig häröver utlåtit, att nämligen sådant honom där avlagde
inventarieeden nogsamt blivit fulltygat, tilläggandes honom intet vara emot, att uti den ed Madame
Gottman skall avlägga, bliver funnit om dessa omrörde ouppgivna persedlar helst det honom på intet sätt
31