Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Levnadsteckningar - Svenngårds samling - pärm Biografier -p22<br />
Angående tvist om bänkrum Näs' kyrka.<br />
Sammanfattning Gudrun Sandén 2000-09-19<br />
1715-09-15<br />
Länsman Petter Westring kärade till bonden Lars Jonssons i Sylta hustru, Maria Johansdotter Buddrei, för<br />
att hon stängt länsmans hustru ur hennes kyrkbänk. Detta orsakade stor förargelse i församlingens närvaro<br />
och min kära hustru en stor skymf. Maria Buddrei menade att min hustru skulle söka sig bänkrum längre<br />
bak i kyrkan. Hon påstod sig efter stångfallet ha rätt till främsta rummet. Jag vill gärna efterlåta om hon<br />
kan bevisa att något stångfall har ägt rum. Men efter hennes högmodiga begäran att min hustru skulle stå<br />
längre ned i kyrkan ber jag lovliga rätten att avkunna dom. Hon har både i sockenstugan och vid<br />
prostetinget i Ryds socken påstått sin rätt, vilket en part av lovliga tingsrätten kan bevittna att sådant tal<br />
förekommit och av högvördige prosten Welstadius remitterat till lovliga tingsrätten för omprövning.<br />
Därför avvaktar jag en höggunstig assistance och en rättmätig resolution.<br />
Häremot svarade bonden Lars Johansons hustru Maria Johansdotter Buddrei, att hon alltid haft främsta<br />
stället i kyrkbänken. Hon påstår att hon har rätt att behålla platsen efter stångfallet, eftersom hon har<br />
första lotten i byn. Hon visade upp en attest underskriven Per Andersson och Per Johansson. Vi vittnar på<br />
begäran av Lars Johansson i Sylta, att hans hustru i 40 års tid haft sitt bänkrum främst vid gången i den<br />
bänk, där hon plägar sitta. Matz Eschillsons hustru, som tidigare åbodde detta hemman innehade samma<br />
rum. Detta kan vi om så fordras också bekräfta.<br />
Tuna den 11 augusti 1715. Per Andersson, Per Johansson.<br />
1715-09-16<br />
Dygdesamma hustru Maria Buddrei har begärt en attest av mig, Johan Ersson i Svartsjö, angående ett<br />
bänkrum eller stolsrum i Näs kyrka. Jag har bott i Näs by i 5 år och ingen har velat tränga henne ur<br />
hennes stolsrum, efter det har varit av gammal hävd och inget byte av stolsrum skett. Jag attesterar med<br />
mitt namn och om så fordras vill jag med ed bedyra att detta stolsrum tillhört Lars Jöns hustru.<br />
Tuna den 9 september, Johan Ersson i Svartsjö trädgård.<br />
Hustru Buddrei och hennes man tilltalade vice versa länsman Westring för att han vill avhända henne<br />
stolsrummet i kyrkan, som hon haft i långliga tider. Länsman tillfrågades om någon förargelse skett i<br />
kyrkan och något munbruk och träta skett mellan kvinnorna. Han svarade nej.<br />
Kaplan Bure sade sig inte veta att något oväsen skett i kyrkan mellan dessa hustrur. Han visste endast att<br />
länmanshustrun inte sluppit in i sin bänk. Bondhustrun ansågs vara en högfärdig kvinna.<br />
Resolution.<br />
Häradsrätten har tagit parternas skäl i övervägande och emedan länsmansbostället är beläget i Sylta by<br />
och har bänkrum i kyrkan i samma bänk som de andra grannarna, så bör alla grannarna njuta samma bänk<br />
dess vederbörliga rum. Dock att vars och ens persons heder och värd, bör anses........<br />
20 oöversatta blad från domboken 1740.<br />
Försök till översättning av Gudrun Sandén år 2000.<br />
S.D: Till innevarande ting har Capitainen Ädel och Manhaftig Herr Anders Blidberg instämt<br />
Inspektorskan Lundell Äreborna hustru Christina Margareta Buddrei med påstående, som Herr Capitain<br />
själv dictande anförde, nämligen:<br />
1) Åtnjuta ersättning för de vådeligen omkomna inventarie kreaturen till 36 --- kopparmynt, som vargarna<br />
om sommaren 1738 uppätit, dito 1 stycken ko, ringast värderad till 24 --- kopparmynt, sammaledes av<br />
vargarna uppå Dalkarsslätten uppäten förberörde år; dito 3:ne årsgamla kalvar döda av boskapssjukan om<br />
våren 1739 värderade till 12--- stycket, gör 36--; 1 stycke grått skymligt sto, vilket drunknat förleden<br />
vintras uti Madame Lundells eget ärende, ringast värt 72 --- kopparmynt; Och som sådant av hosgående<br />
meddelade vittnesbörder vidare kan intygas, så anhåller jag vördsammast, att bemälte Attestanter måtte<br />
påläggas samma sina utgifter bredvid att be--ndige, att jag sedermera till följe av det år 1736 den 26<br />
december med Madame Lundahl slutna ärende kontraktet påstår för ovannämnde kreaturs ersättande<br />
24