utsluten så tyckes ej heller ingången lön för besagde 5 år gottgöras kunna, utan lika som i förra räkningen till crediterande böra utslutas. 5. Det är intet allenast icke Kongl Regeringens Fullmakt för Cosswaij på vägmästartjänsten den 15 December 1666 fol 27, och dess brev till Kongl Kammarkollegium av den 21 februari 1667, om tvenne hantlangare fol 25 beviljat, att bemälte vägmästare och hantlangare, skulle utom lönen, resepengen åtnjuta, således, som i föregående 2 punkt är förmält, utan det han och det Kongl Kammarkollegium den 13 september 1669 funnit, att Coswaijs resor voro tämmeligen vidlyftiga, och de resolverat att honom skulle på 3 personer årligen består 200 daler silvermynt till resepenningar, och om någon lång resa skulle dessutom företagas, så skulle de efter som resan kunde vara lång till, honom extraordinarie resepenningar bestås, att han fol 39; Men i Staterne finnes intet år några resepenningar för honom Coswaij uppförde, sålunda han icke dess mindre efter uppsatsen fol 33 bekommet det Kongl Kammarkollegium assignationer på sådana beviljande resepenningar, för 7 år från 1667 till 1673 bägge inklusive, och dem märkeligen åtnjutit. Men i Coswaijs pretentionsräkning så väl som Kongl Kommissionens förra liqvidation fol 18 och 70, finnes inga resepenningar varken på Debit eller Credit vara anförda, utan det är bemälte Coswaij sedan Kongl Kommisionens räkning blivit honom extraderad, med en dess Supliqe inkommen, begärandes, att honom måtte resepenningar efter merbemälte Kongl Kammarkollegie resolution bestå och i räkning gottgöras för de 2 åren 1674 och 1675, att han fol 35 och 42; Fördenskull bliver hos den Kongl Kommisionen förfrågat, om några resepenningar nu i räkningen måge crediteras, emot de 200 silvermynt som vägmästare Coswaij den på verkeligen uppburit; och för huru många år. Såsom Välb. Coswaij undfången fullmakt, fol 28, förmälet att resepenningar skulle i vart Landshövdingedöme efter miltalet bliva betalte; och det Kongl Kammarkollegium jämväl befunnet, att hans resor vare tämmelige vidlyftiga, och fördenskull honom bestått den 13 september 1669 200 silvermynt fol 39; Det avill synas, att han sin vägmästartjänst intet kunnat förrätta, utan att den med en och annan gång, utlägga nödiga resepenningar, vilket också hans egenhändiga uppsats fol 61, 62 0ch 63 till en del utvisar; så tyckes anledningen av hans Kongl Maj:t Nådiga Brev den 11 maj 1686, och den 5 punkten, man intet kunna undgå, sådana på Kongl Kammarkollegie assignationer bortfångna 700 daler silvermynt, nu Väl. vägmästare Coswaij uti räkning att gottgöra och creditera, för 7 års resepenningar; Ovetet man intet någon underrättelse haver, om han så många och vidlyftige resor årligen gjort haver, som till miltalet emot 100 daler silvermynt vart år vara kunde; Man förde de övriga 2 åren 1674 och 1675, synes de praetenderade, men ännu ej märkeligen åtnjuta resepenningar, de den på Staten intet varit uppförde, intet kunna honom gottgöras; Avvaktande man därför den Kongl Kommisionens resolution som man sig vid räkningens avslutande han att efterrätta. 6. Kongl Regeringen han igenom dess utfärdade brev till Kongl Kammarkollegium den 8 november 1665 fol 83 föranordnat, att Jacob Coswaij som då kallas Konduktör, skulle för den trogna, flit och möda, som han anlagt haver till arbetets art sättande av Stora landsvägens förbättring vid Stäksbacka, undfå 100 daler silvermynt, vilken summa Kollegium honom den 20 november samma år assignerat till Räntekammaren att undfå; och som detta synes vara en sådeles benådning, för gjord tjänst, den tiden som Coswaij för Konduktör uppvaktat, och stått under borgmästare Jean de la Wallees disposition, som i den 1:sta punkten för frammanföra vidare är förmält, då han ännu intet blivit vägmästare; Alltså tyckes detta ej heller komma för i räkningen att observeras, utan han sådant oberäknat, och utan kortning på dess senare årens löner få behålla. 7. Det Kongl Kämner kollegium har den 15 mars 1667 utfärdat en assignation för Coswaij, till därvarande Landshövding Herr Högvälborne Erich Sparre, att honom skulle av Sörmanlands mantalspenningar betalas på dess vägmästarlön 150. För Konduktörstjänsten 144. Och till tvenne drängars avlöning 100, tillsammans silvermynt 394. Som icke föregående 2 punkt är förmält, och fol 93, är tillse denna summan finna men nu intet icke ovanbemälte löns landsböcker vara avförd, utan det är fulla 394 daler, uti en projecterad räkning fol 2 i förstone blevne debiterade, men sådan utstrukne och den av allenast 250 daler påförde, havandes ock Coswaij denna senare summa 250 daler i dess praetension räkning fol 19 uppfört och Kongl Maj:t och 22
Kronan därföre crediterat och de resterande 144 daler silvermynt, äro så av honom som i Kongl Kommissionens förne slutna och underskrevne räkning den 16 augusti 1681 fol 70 alldeles uteslutna och förbigången, och Kongl Kämner Kollegi Registratur en sådan assignation som ovanförmält är, finnes utgången; Men intet bevis är producerat, att den av något blivit obetalt, skulle man oförgripligen tycka; att nu i räkningen hela summan och 394 daler påföras och debiteras bör. Stockholm den 7 oktober 1623 Hagermarck. Den engelska Mr Coswaij. Ett vykort föreställande en karta över North Devon. Ett kryss markerar platsen där Mr Ricard Coswaij föddes 1742. Han var konstnär. Några blad ur Konstnärslexikonet Thieme och Becker angående familjen Coswaij. Vitterhetsakademiens bibliotek. 23
Change language