Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

varit, att vägarna somliga tider om året, är så obekvämliga och så elaka att den resande man med stor
möda kan komma fort.
2. Så förnimmer ock därhos Kongl Maj:t att allmogen uti provincerna, häraderna, socknarna, som efter
lag och gamla statuter äro skyldige och pliktige till att arbeta på vägröjningar och brobyggningar, fuller
många gånger låta finna sig tillstädes att röja och förbättra sådana allmänna vägar; Men så sker det
mestadels antingen i hastighet, eller och utan någon rätt ordentlig reparation, så att vägarna fuller hetas
bliva förbättrade, men likväl utan något stånds eller varaktighet, härutinnan sker att allmogens mesta
dagsverken och arbete göra en hel ringa frukt, emot det som man billigt borde förmoda; Altså till att
förekomma en sådan oordning, och i det stället bringa vägen och broarna i det skick som de måste vara,
haver Kongl Maj:t gott funnit att förordna en viss person som uppå som uppå slika allmänna vägar därav
dependerar inspection och inseende haver.
3. Och såsom detta ämbete bör anses och occuperas vid tredjehanda nämligen 1) vägröjningen
2) brobyggningen 3) allmänna värdshus, krogar och tavernor. Alltså skall och bemälte vägmästare dessa
följande observera och iakttaga.
4. Vad vägröjningen vidkommer så består samma inspection och uppsikt däruti förnämligast, att vägarna
antingen måtte väl röjas i god tid till någon varaktighet repareras, eller ock de gamla vägarna alldeles
rättas, justeras och förändras.
5. Vad det förra vidkommer såsom allmogen efter lag därtill obligeras, och ingen därför befriad är, utan
var och en efter öre och örtug förpliktat sin vägeparter att antaga och väl röja låta, så skall han till en
promptare reparation execution av sitt ämbetes förrättande, uti det Landshövdingedömet som vägarna bäst
behöva reparation, sig hos Guvernören och Landshövdingen angiva, sakens beskaffenhet förebringa på
det de till häradsfogdarna, landsgevaldigern och andra vederbörande, tidiga order må avgå låta, att de vid
sådana vägröjningar, må vara tillstädes, och på allmogens arbete och dagsverken flitigt driva.
6. Då skall ock vägmästaren för allting vara tillstädes och allmogen rätt undervisa, huru och på vad sätt
vägarna bekvämligast goda och beständiga göras måtte, det vare sig med jämnande, rättande, förhöjande,
grävande eller dikande, samt därsammastädes i förråd hava eller förskaffa de materialier, som till en
sådan beständig väg fordras och rekvireras, att inte allmogen må onödigt uppehållas utan ordentligen
uppehållas utan ordentligen verket fortsätta och fullända.
7. Vad justerandet och själva förändringen av vägarna vidkommer, såsom det en sak är som gemenligen
rörer ens och annars välfångne egendom, men likväl i sig själv skälig, helst när de som prövas i åker och
äng hava lidit någon märkelig skada och avsaknat bliva i förmåga av Kongl Maj:ts på sista riksdags
publicerade ordning av landet och häradet betalte och refunderade; Så haver han därutinnan försikteligen
att gå, att han först väl överlägger och jämför ortens beskaffenhet och situation och den tager i noga
ögnasikte, och väl igenom lantmätaren avmäta låter, för än han Kongl Maj:ts Guvernör eller
Landshövding en sådan sak överbringar på det inte någon må hava orsak sig över sådan Dessein att
besvära, såomn skulle den antingen vara onödig, ofruktsam eller oprakticerlig. Men när han prövar en
sådan vägjustering och rättande kunna och böra gå fort, att han då kommunicerar med Guvernören och
Landshövdingen, vilka på Kongl Maj:ts vägnar skadan nogare lära överlägga och antingen det samma
strax ställa i verket, eller där saken är av den viktighet till Kongl Maj:t därom referera, och dess resolution
vidare inhämta.
8. Skulle någon av Kongl Maj:ts Guvernörer och Landshövdingar pröva gott, och av sig själva nödigt
finna till att göra om vägarna någon påminnelse och densamma vilja fortsätta och i verket ställa, så måste
han sig uppå deras begäran, där hän förfoga, och vad honom till den ändan som hans ämbete angår bliva
här pålagt, det söka i verket ställa och fullborda, havandes alltid för sig det ögnamärke att befordra och
tjäna härutinnan det gemenas bästa.
9. Det andra som hans ämbete angår är brobyggningen, varutinnan Kongl Maj:t finner högnödigt, att
därmed, medså mycket större allvar och särdeles flit fortfares, som broarna så förfallne, eller ock alldeles
otjänliga äro, att den resande Man, med största besvär och fara på många orter måste fara däröver.
14