Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
I ett kungligt brev 1786 stadgas att skyldighet till snöskottning eller plogning ålåg<br />
vederbörande väglottsinnehavare. Detta är första gången som snöplogningen uttryckligen<br />
omnämns.<br />
År 1790 utkom en ny kunglig förordning om "Allmänna wägarnes underhållande<br />
wintertiden". I denna görs en klar uppdelning i barmarksunderhåll och vinterväghållning.<br />
Denna nya förordning kan därför betraktas som ett av den äldre svenska väghållningens<br />
viktigaste aktstycken och idemässigt långt före sin tid.<br />
Ploglag och plogfogde<br />
11790 års förordning stadgas att ett s k ploglag skulle utses bland de närmast boende vid<br />
de allmänna vägarna. För sitt arbetet fick man ersättning av socknen eller häradet. Medel<br />
uttogs bland alla de väghållningsskyldiga. Man införde med andra ord en regelrätt<br />
vinterväghållningsskatt.<br />
Från början var det inte klarlagt vem som skulle leda dessa ploglag. Under början<br />
av1800-talet var det var svårt att upprätthålla denna speciella<br />
vinterväghållningsorganisation. I ett kungligt cirkulär till hovrätterna år 1845 dyker för första<br />
gången ordet snöplogfogde upp. Man säger nämligen att "å de orter der så kallade<br />
snöplogfogdar äro antagna, dessa skola wara pligtige att wid inträffade snöfall delegarne i<br />
ploglaget till plogning och skottning uppbuda". Vid försummelser utkrävdes böter. Inga<br />
tidigare förordningar talar om tillsättandet av sådana plogfogdar i varje ploglag.<br />
När plogning eller skottning behövde göras, sammankallades plog- eller skottarlaget<br />
med en särskild budkavle, i norra Sverige oftast benämnd snöplogklubba. Klubban<br />
förvarades hos snöplogfogden, som lät den cirkulera bland lagets medlemmar.<br />
Lagmedlemmarnas initialer eller bomärken fanns inristade på klubban. Efter fullgjort arbete<br />
gjordes ett streck vid namnet.<br />
År 1891 kom den första svenska väglagen. Landet indelades i ett antal<br />
väghållningsdistrikt. Vinterväghållningen skulle som tidigare ombesörjas av ploglaget. Nu<br />
stadgades att dessa skulle ledas av en plogfogde. Ploglaget ålades att utstaka<br />
vintervägarna: "Vinterväg skall till erforderlig bredd hållas öppen och, där så tarfvas, af<br />
vederbörande ploglag märkas ut".<br />
Snöplogen kom på 1700-talet<br />
En teknisk förbättring av "vägningen" var "bultningen", som innebar att snön hoppressades<br />
med hjälp av en vält - en metod som på vissa håll har använts långt in på 1900-talet.<br />
Under 1730- och 1740-talen började snöplogen användas runt omkring i landet. Fale<br />
Burman, som 1791 författade en avhandling om Jämtlands vägar, skriver:<br />
"Snöplogsinrättningen är ej äldre i landet än ifrån 1730, då den af landshöfdingen Bielke<br />
påbjöds" (landshövding Carl Gustaf Bielke, landshövding i Västernorrlands län 1727-1739).<br />
Carl von Linne skriver i sin Öländska och gotländska resa 1741, att han vid Jäders<br />
gästgivaregård i Sörmland såg en snöplog. Han gör inga närmare kommentarer, men<br />
redan den omständigheten att han noterar förekomsten kan tyda på att en snöplog inte var<br />
en alltför vanlig syn.<br />
Den tyske resenären Christian Lenz som besökte Sverige 1796 beskriver snöplogen på<br />
följande sätt:<br />
"På en mängd af ställen sågo vi en så kallad snöplog upprest vid sidan af wägen;<br />
icke mer än en eller twå timmars wäg emellan hwartdera. Denna plog är en likbent<br />
triangel, och består af tjocka på kant stälda bräden, emellan hwilka ett eller twenne<br />
twärbräden, eller ock jernstänger äro satta".<br />
Någon egentlig vidareutveckling av snöplogen tycks inte ha skett under 1800-talet. Under<br />
början av 1900-talet kom den s k halvplogen. Den var mer lätthanterlig och krävde också<br />
mindre dragkraft än den vanliga spetsplogen. Halvplogen bestod av endast en plogsida,<br />
vilket betydde att man plogade halva vägen i taget.<br />
En av de sista förbättringarna av de hästdragna spetsplogarna var den ursprungligen<br />
norska Teienplogen. Den var bl a försedd med styrmedar, lyftplan för att lyfta snön över<br />
plogvallen och vallvingar för att stryka av snövallarna.<br />
Maskinell plogning tar över<br />
När biltrafiken kom igång i början av 1900-talet var det till en början inte alls självklart att<br />
den skulle fungera även vintertid. I början av 1920-talet utredde man frågan om<br />
2 D:\svenpärm\Hemsidan\<strong>Sv6</strong>-enskilda\Vinter.doc Skapat den 04-12-24 23:45 Senast utskrivet 04-12-25 17:12