03.05.2013 Views

Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Pärm Sv6 - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

I ett kungligt brev 1786 stadgas att skyldighet till snöskottning eller plogning ålåg<br />

vederbörande väglottsinnehavare. Detta är första gången som snöplogningen uttryckligen<br />

omnämns.<br />

År 1790 utkom en ny kunglig förordning om "Allmänna wägarnes underhållande<br />

wintertiden". I denna görs en klar uppdelning i barmarksunderhåll och vinterväghållning.<br />

Denna nya förordning kan därför betraktas som ett av den äldre svenska väghållningens<br />

viktigaste aktstycken och idemässigt långt före sin tid.<br />

Ploglag och plogfogde<br />

11790 års förordning stadgas att ett s k ploglag skulle utses bland de närmast boende vid<br />

de allmänna vägarna. För sitt arbetet fick man ersättning av socknen eller häradet. Medel<br />

uttogs bland alla de väghållningsskyldiga. Man införde med andra ord en regelrätt<br />

vinterväghållningsskatt.<br />

Från början var det inte klarlagt vem som skulle leda dessa ploglag. Under början<br />

av1800-talet var det var svårt att upprätthålla denna speciella<br />

vinterväghållningsorganisation. I ett kungligt cirkulär till hovrätterna år 1845 dyker för första<br />

gången ordet snöplogfogde upp. Man säger nämligen att "å de orter der så kallade<br />

snöplogfogdar äro antagna, dessa skola wara pligtige att wid inträffade snöfall delegarne i<br />

ploglaget till plogning och skottning uppbuda". Vid försummelser utkrävdes böter. Inga<br />

tidigare förordningar talar om tillsättandet av sådana plogfogdar i varje ploglag.<br />

När plogning eller skottning behövde göras, sammankallades plog- eller skottarlaget<br />

med en särskild budkavle, i norra Sverige oftast benämnd snöplogklubba. Klubban<br />

förvarades hos snöplogfogden, som lät den cirkulera bland lagets medlemmar.<br />

Lagmedlemmarnas initialer eller bomärken fanns inristade på klubban. Efter fullgjort arbete<br />

gjordes ett streck vid namnet.<br />

År 1891 kom den första svenska väglagen. Landet indelades i ett antal<br />

väghållningsdistrikt. Vinterväghållningen skulle som tidigare ombesörjas av ploglaget. Nu<br />

stadgades att dessa skulle ledas av en plogfogde. Ploglaget ålades att utstaka<br />

vintervägarna: "Vinterväg skall till erforderlig bredd hållas öppen och, där så tarfvas, af<br />

vederbörande ploglag märkas ut".<br />

Snöplogen kom på 1700-talet<br />

En teknisk förbättring av "vägningen" var "bultningen", som innebar att snön hoppressades<br />

med hjälp av en vält - en metod som på vissa håll har använts långt in på 1900-talet.<br />

Under 1730- och 1740-talen började snöplogen användas runt omkring i landet. Fale<br />

Burman, som 1791 författade en avhandling om Jämtlands vägar, skriver:<br />

"Snöplogsinrättningen är ej äldre i landet än ifrån 1730, då den af landshöfdingen Bielke<br />

påbjöds" (landshövding Carl Gustaf Bielke, landshövding i Västernorrlands län 1727-1739).<br />

Carl von Linne skriver i sin Öländska och gotländska resa 1741, att han vid Jäders<br />

gästgivaregård i Sörmland såg en snöplog. Han gör inga närmare kommentarer, men<br />

redan den omständigheten att han noterar förekomsten kan tyda på att en snöplog inte var<br />

en alltför vanlig syn.<br />

Den tyske resenären Christian Lenz som besökte Sverige 1796 beskriver snöplogen på<br />

följande sätt:<br />

"På en mängd af ställen sågo vi en så kallad snöplog upprest vid sidan af wägen;<br />

icke mer än en eller twå timmars wäg emellan hwartdera. Denna plog är en likbent<br />

triangel, och består af tjocka på kant stälda bräden, emellan hwilka ett eller twenne<br />

twärbräden, eller ock jernstänger äro satta".<br />

Någon egentlig vidareutveckling av snöplogen tycks inte ha skett under 1800-talet. Under<br />

början av 1900-talet kom den s k halvplogen. Den var mer lätthanterlig och krävde också<br />

mindre dragkraft än den vanliga spetsplogen. Halvplogen bestod av endast en plogsida,<br />

vilket betydde att man plogade halva vägen i taget.<br />

En av de sista förbättringarna av de hästdragna spetsplogarna var den ursprungligen<br />

norska Teienplogen. Den var bl a försedd med styrmedar, lyftplan för att lyfta snön över<br />

plogvallen och vallvingar för att stryka av snövallarna.<br />

Maskinell plogning tar över<br />

När biltrafiken kom igång i början av 1900-talet var det till en början inte alls självklart att<br />

den skulle fungera även vintertid. I början av 1920-talet utredde man frågan om<br />

2 D:\svenpärm\Hemsidan\<strong>Sv6</strong>-enskilda\Vinter.doc Skapat den 04-12-24 23:45 Senast utskrivet 04-12-25 17:12

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!