byggnadshyttan på gotland 2007–2008

Marleen Kolmodin och Arja Källbom
KyRKoMålaREns pIgMEnt
– analys av bysantinskt muralmåleri i garde kyrka
d e medeltida kalkmålningarna i sveriges kyrkor har ingående beskrivits
av konsthistoriker. Endast i mindre utsträckning har beskrivningarna
innefattat även de metoder och material som använts vid uppmålandet. I
samband med den invändiga restaureringen av garde kyrka 2008 gavs tillfälle
att undersöka pigmenten i kalkmåleriet i kyrkans långhus från 1100-talets mitt.
Resultaten väcker många frågor kring både garde kyrka och övriga gotländska
kyrkor och i synnerhet om det bysantinska måleriet. Värdet av den information
som man kan få fram genom pigmentanalyser får därför anses vara mycket hög.
analyserna utfördes i två omgångar. totalt bearbetades 28 prov, varav vi i
denna artikel beskriver de sex analyser som utfördes i den första omgången.
pigmentkarakteriseringen med ljusoptiskt mikroskop utfördes under ledning
av ph. d. ole Ingolf Jensen nyrén i nära dialog med författarna. 1 den ljusoptiska
pigmentanalysen utfördes vid göteborgs Universitet, avdelningen för
Kulturvård. Undersökningarna med svepelektronmikroskopi utfördes av arja
och Rikard Källbom på swerea swecast i Jönköping. Uppdragsgivare för den
ljusoptiska analysen var samfälligheten gotlands kyrkor.
Ett antal detaljer i måleriet i långhus och tornbåge bedömdes vara särskilt
intressanta för analys, exempelvis finns stora sammanhängande ytor av en klar
blå kulör (prov nr 1). I den romanska fönsternischen, vilken är bemålad med
växtornamentik i rött, gult och svart och är placerad i långhuset åt söder, togs
prov från de partier som i dag upplevs som svarta (prov nr 2), samt från ett
brunrött parti (prov nr 3). Även ett område i långhuset med ett gröngrått pigment
som målats i en laserande teknik valdes (prov nr 4).
Från den helgongestalt som är placerad i tornbågen mot söder togs två prover:
ett från del av svart parti på helgonets mantel (prov nr 5) samt ett från helgonets
röda kläde (prov nr 6).
pigmentproverna skrapades försiktigt ner med en vass skalpell, storleksmässigt
motsvarande ett tändstickshuvud, fångades upp på pappersark och lades i
tättslutande plastbehållare som märktes och numrerades.
25