byggnadshyttan på gotland 2007–2008

yggnadshy ttan på gotland 

2007 – 2008 

byggnadshyttan på gotland 

2007–2008

författarna 

Kristin Balksten, tekn. dr., balksten byggnadsvård, 

lektor vid högskolan på gotland 

Nadine Huth, konservator vid byggnadshyttan på gotland 

Rebeca Kettunen, konservator vid byggnadshyttan på gotland 

Marleen Kolmodin, byggnadsantikvarie 

Arja Källbom, byggnadsantikvarie, metallurg, dekorationsmålare 

Håkan Lindkvist, byggnadsingenjör, hyttmästare 

Åke G. Sjöberg, f.d. lektor, Visby 

Jan Utas, arkitekt saR/Msa, Visby 

redaktionskommitté 

Håkan Lindkvist, Åke G. Sjöberg, Jan Utas, redaktör. 

Författarna är själva ansvariga för sina artiklars innehåll. 

omslag Innertaket i Garde kyrka före konserveringen, detalj. 

omslagsfoto Nadine Huth. 

produktion Byggnadshyttan på Gotland, Visby 2009. 

grafisk form Helena Duveborg. 

tryck Snabba Tryck, Visby 2009. 

© Respektive författare. 

isbn 91-974679-3-6

Förord 

Håkan Lindkvist 

stiftelsen byggnadshyttan på gotlands verksamhet 2007 – 2008 

Åke G. Sjöberg 

garde kyrka – kort om den senaste restaureringen 

Marleen Kolmodin och Arja Källbom 

Kyrkomålarens färger 

– pigmentanalys av bysantinskt muralmåleri i garde kyrka 


de fyrtio martyrerna i garde 

InnEhåll 

Rebeca Kettunen 

Konservering av kalkmålningarna i garde kyrka 

Nadine Huth 

Konservering av det svårt skadade takmåleriet i garde kyrka 

Jan Utas 

Medeltida spåntak – fynd från gotländska kyrkor 

Kristin Balksten 

norrlanda, othem och Fardhem kyrkor. 

Utvärdering av putsarbeten på tornen 

5 

7 

21 

25 

37 

45 

61 

73 

91

FÖRoRd 

när jag sätter mig och skriver detta förord har byggnadshyttans 

styrelse nyligen gjort bokslut för 2008 års verksamhet och man kan säga 

att det går bra för hyttan. det är det bästa resultatet som vi gjort på många år, 

något som jag som ordförande gläder mig åt. orsaken till detta goda utfall är 

naturligtvis flera, men jag tror att en viktig faktor är de strategiska beslut om 

hyttans framtid som styrelsen tagit. 

på initiativ av styrelsens vice ordförande åke g. sjöberg började vi för drygt 

ett år sedan en omprövning av stiftelsens uppdrag enligt våra stadgar. Vi har 

funnits i drygt 20 år med syfte att medverka till vård och underhåll av medeltida 

kyrkor, Visby ringmur och ruiner samt andra kulturhistoriskt värdefulla 

byggnader. I uppdraget har också ingått att utveckla metoder för restaurerings- 

och underhållarbeten samt att sprida kunskap om dessa och andra frågor 

kopplade till hyttans verksamhet. Under åren har omvärlden förändrats, 

konkurrensen hårdnat, regler för offentlig upphandling tydliggjorts. Mot den 

bakgrunden ställde vi oss frågan om hyttan behövs eller om det är andra som 

kan göra det jobb vi nu gör. Vi gick också tillbaka till de ursprungliga stiftarna 

för att höra deras uppfattning. det svar vi fick stärkte oss. 

det finns många goda hantverkare och firmor som är kunniga på renovering 

och underhåll av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och här är vi en 

aktör bland många. däremot är det få som har det specifika uppdraget att tillvarata 

gammal byggnadsteknik, utveckla metoder för underhåll och restaurering 

och att sammanställa och sprida kunskap om detta. Men, menar våra stiftare, 

det har hyttan och behovet har inte minskat utan är kanske till och med 

större idag än när hyttan bildades. så de strategiska beslut som jag nämnde 

tidigare handlar om detta och kan sammanfattas i tre punkter: 

– Systematiskt utveckla vår kompetens och hantverksskicklighet. 

– Utveckla våra former för att sammanställa och sprida kunskap och erfarenhet. 

– Öka vår omslutning till en nivå som gör att vi garanterat kan klara det 

specifika uppdraget. 

5

FÖRoRd 

den skrift du nu håller i din hand är alltså ett uttryck för vår förnyade 

ambition att sammanställa och sprida kunskap. här kommer du att finna 

ett antal lärda och intressanta uppsatser och rapporter som jag hoppas du ska 

finna berikande och upplysande. 

Jag vill slutligen rikta ett stort tack till skriftkommittén som har utgjorts av 

åke g. sjöberg, håkan lindkvist och Jan Utas (som också har varit redaktör). 

Utan Ert engagemang och idoga arbete hade vi aldrig kunnat åstadkomma en 

så välkomponerad årsskrift. 

6 

anders granat 

ordförande 

stiftelsen byggnadshyttan på gotland

Håkan Lindkvist 

stIFtElsEn byggnadshyttan på gotlands 

VERKsaMhEt 2007–2008 

byggnadshyttans baKgRUnd oCh oRganIsatIon 

En byggnadshytta är enligt nationalencyklopedin »en arbetsorganisation kring 

ett större bygge, framför allt under medeltiden, renässansen och barocken. Förutom 

byggmästare/arkitekt och stenhuggare ingick i byggnadshyttan olika 

hantverkare, såsom murare, kalkrörare, timmermän och smeder. stenbrottens 

grovhuggare och byggplatsens hantlangare tillhörde vanligen också organisationen. 

den reglerades av stadgar och hade egen, intern rättskipning. 

byggnads hyttan hade högre status och friare rättsställning än de till städerna 

bundna yrkesskråna. ordet kan också beteckna en verkstadslokal i vilken medlemmarna 

i organisationen utförde en del av sina arbeten«. 

Byggnadshyttan på Gotland 

byggnadshyttan på gotland bildades 1986 som en stiftelse med syfte att varaktigt 

säkerställa den hantverkskunskap som fordras för restaurering av äldre 

bebyggelse. stiftarna är Riksantikvarieämbetet, samfälligheten gotlands kyrkor, 

gotlands kommun och Föreningen gotlands fornvänner (huvudman för 

gotlands Museum). två representanter från respektive av de båda förstnämnda 

organisationerna och en för vardera av de sistnämnda bildar tillsammans med 

en opartisk ordförande hyttans styrelse. ordförandeposten innehas sedan den 

1 januari 2005 av länsrådet anders granat. 

bakgrunden till hyttans tillkomst är det omfattande vårdbehovet hos den 

stora mängden kulturhistoriskt värdefulla byggnader på ön med de 92 medeltidskyrkorna 

och ringmuren och ruinerna i Visby som främsta representanter. 

Förutom att medverka vid underhållet av dessa skall man enligt stadgarna utbilda 

hantverkare och utveckla hantverksmetoder, tillverka byggnadsmaterial 

samt sammanställa och sprida vunna kunskaper och erfarenheter, de årsskrifter 

som givits ut sedan år 2000 är exempel på den sistnämnda uppgiften. 

7


Byggnadshyttans Kalk AB 

stiftelsen äger 90 procent av dotterbolaget byggnadshyttans Kalk ab. bolagets 

verksamhet, som startade 1991, innebär tillverkning och försäljning av kalk och 

kalkprodukter och andra material för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. 

Kalkbolaget har ingen personal anställd, tjänster för administration och produktion 

köps av stiftelsen. 

Personal 

byggnadshyttans chef – med titeln hyttmästare – är sedan 1997 håkan lindkvist. 

han är byggnadsingenjör och har tidigare varit verksam i olika funktioner hos 

entreprenadföretag i skåne, bland annat som arbetschef hos JM ab (John 

Mattson byggnads ab) och som vd för mur- och putsspecialistföretaget pukab i 

Malmö. I övrigt bestod byggnadshyttans personal vid utgången av år 2008 av en 

kamrer/kanslist, två arbetsledare, tre konservatorer och 15 bygghantverkare. 

Byggnader och anläggningar 

byggnadshyttans kontor ligger i gamla Residenset, ett knuttimrat hus från 

1640-talet beläget mycket centralt invid donners plats i Visby innerstad. Inom 

endast ett par hundra meters radie finns några av verksamhetens närmaste 

samarbetspartners inom länsstyrelse, länsmuseum och högskola. huset, som är 

byggnadsminnesförklarat, ägs av Föreningen gotlands fornvänner. 

Kalkbolaget är sedan 1996 ägare till fastigheten s:ta Maria 37 i Visby, belägen 

alldeles intill domkyrkan. Fastigheten köptes nämnda år in från Fornvännerna. 

på tomten finns två sammanbyggda medeltida stenhus, »Johan 

Målares hus«, vilka även dessa är byggnadsminnesförklarade sedan 1966. 

husen har totalrenoverats av hyttan och inrymmer i dag uthyrningslägen heter, 

lokaler samt en vinkällare. 

byggnadshyttans förråd, verkstäder och personalbyggnader m.m. ligger på 

av gotlands kommun förhyrd mark vid djupkvior i södra utkanten av Visby. 

anläggningen är mer eller mindre under ständig utveckling. För närvarande 

inryms där verkstäder för specialsnickeri, för specialglasmästeri samt för materiel 

och utrustning; arbetsledningskontor med personalutrymmen och arkiv; 

konservatorsateljé, kall- och varmförråd för byggnadsmaterial och maskiner, 

samt kalkgravar för lagring av våtsläckt kalk, m.m. 

I anslutning till djupkviorförrådet ligger »Katedralen«, en kyrkobyggnad 

i miniformat. den uppfördes 1995–96 som övningsobjekt av elever från bygg- 

8


nadsvårdsutbildningen vid högskolan på gotland och instruktörer från byggnadshyttan. 

Idag används den bland annat för provning och utveckling av 

klimat styrutrustning för kyrkobyggnader. 

I hejnum, drygt två mil nordost om Visby, ligger på arrenderad mark den 

vedeldade kalkugn som används vid framställningen av byggnadshyttans våtsläckta 

kalk. Kalkbrottet, varifrån kalkstenen till bränningen hämtas, ligger i 

omedelbar anslutning till kalkugnen. Kalkstenen bryts enligt avtal med ägarna 

till fastigheten hejnum Rings 3:1. på platsen finns också en fungerande tjärdal 

(gotl. sojde). 

Kalktillverkningen 

För Kalkbolagets räkning tillverkades under 2007–08 cirka 13 ton våtsläckt 

kalk, och ca 50 ton avyttrades. därav köptes cirka 23 ton tillbaka av byggnadshyttan 

för att användas i byggverksamheten. 

Ekonomi 

omsättningen år 2007 var för stiftelsen byggnadshyttan ca 18,5 milj. kronor, 

för byggnadshyttans Kalk ab ca 0,7 milj. kronor. Fördelningen av arbets - 

volymen mellan kyrkorestaureringar och övriga entreprenader var 68 procent 

kyrkorestaureringar och 32 procent övriga arbeten. Motsvarande siffror för år 

2008 var 19,7 milj. kr resp. 0,7 milj. kr i omsättning samt fördelning arbetsvolym 

52 procent kyrkorestaureringar och 48 procent övriga arbeten. 

9


UtFÖRda REstaURERIngspRoJEKt 

Kyrkorestaureringar 

på uppdrag av samfälligheten gotlands kyrkor, som har underhållsansvaret 

för öns samtliga 92 medeltida kyrkobyggnader och för Visborgskyrkan i Visby 

från 1960-talet, har byggnadshyttan under 2007–08 utfört sex mer omfattande 

kyrkorestaureringar. Insatserna bekostas delvis av den kyrkoantikvariska 

ersättningen som funnits att tillgå sedan sekelskiftet. För projekteringen av 

byggnadsarbetena vid restaureringarna svarade arkitekt Jan Utas, Visby. 

I samband med de utvändiga restaureringarna är vanliga arbeten omläggning 

av tegel- och faltak och putsning eller foglagning av fasader, samt reparation 

av fönster och masverk av kalksten. Invändigt omfattar arbetena oftast 

rengöring av väggar och valv i kyrkorummet och i sakristian, konservering 

av kalkmålningar och översyn av fasta och lösa inventarier, utbyte av uttjänta 

värme system samt anordnande av förrådsutrymmen för lösa stolar, städmateriel 

och annat som behövs för kyrkans användning. 

I Levide kyrka kom vid den senaste restaureringen 2007 utöver åtgärder av 

detta slag ett mer ovanligt arbete till stånd: en passionssvit från 1400-talet på 

lång husets nordvägg, som vid sekelskiftet 1900 togs fram och sextio år senare 

kalkades över, togs nu ånyo fram, konserverades och – för två av scenerna i frisen 

– rekonstruerades. nämnas kan också att vid avgränsningen av ett förråd 

bakom orgeln i tornkammaren fick en målad ryggskärm från kyrkans 1600talspredikstol 

en ny uppgift. 

I Hall kyrka reparerades tornhuven och tornet putsades om i sin helhet. Invändigt 

återställdes bland annat den medeltida bemålningen på långhusets mittkolonn. 

Östergarn kyrka, som eldhärjats flera gånger under tidigare århundraden i samband 

med krigshandlingar, har få äldre inredningsdetaljer bevarade. En målad 

takfris från 1700–talet, fragmentariskt bevarad, kunde dock återställas vid restaureringen 

2008. 

I Stånga kyrka utfördes 2007 en invändig restaurering, även här saknar kyrkorummet 

i det närmaste helt kalkmålningar. sakristian utvidgades genom att ett äldre, ej 

utnyttjat pannrum inkorporerades, och under läktaren i tornrummet inrättades förråds- 

och kapprum, varvid tornrummet i övrigt anordnades som ett »kyrktorg«. 

10


Levide kyrka efter 

utförd yttre och inre 

restaurering. I interiören 

återställdes bland annat 

den svagt rosa färgtonen 

från tidigt 1900-tal. 

Bakom orgeln i tornrummet 

anordnades ett förrådsutrymme 

varvid det 

gamla ryggstycket till 

predikstolen återanvändes 

som dörr (t.v.). 

Foto Helena Duveborg. 

11


Ovan: Östergarn kyrka 

efter färdigställd yttre 

och inre restaurering. 

Under läktaren avskiljdes 

ett par mindre förråd med 

användande av två äldre 

bänkryggstycken. 


Nedan: Hellvi kyrka 

efter inre restaurering. 

Nyfunna kalkmålningsrester 

aktualiserar en snar 

framtagning av den 

medeltida bildprakten i 

kyrkorummet. 

Foto Pär Malmros. 

Motstående sida: 

Domkyrkans östgavel 

under restaureringen 

av fönstren. 

Foto Rebecka Svensson. 

12


Även Hellvi kyrka har ansetts sakna kalkmålningar, och vid planeringen av kyrkans 

invändiga restaurering avsattes inte några större resurser för framtagning 

eller konservering av sådana. Vid provknackningar på väggar och valv hittade 

dock konservatorerna en betydande mängd målningar, varför man beslöt att 

göra klart de planerade arbeten men återkomma och avsluta konservatorsarbetena 

när finansieringen säkrats. 

den invändiga restaureringen av Garde kyrka skall inte närmare beröras här då 

den beskrivs på annan plats i årsskriften. 

Vid den utvändiga restaureringen av Hörsne kyrka 2008, som utfördes av gotlandsbyggen 

i hemse, var hyttmästaren byggledare på uppdrag av samfälligheten. 

I övrigt har en mängd större och mindre underhållsarbeten av skiftande slag 

utförts på en rad kyrkor. I Domkyrkan i Visby renoverades 2008 både vindsfönstren 

i klerestorievåningen och de fasta fönstren i den östra korgaveln. I 

Gothem kyrka har omfattande konserveringsarbeten gjorts på den fasta inredningen, 

bland annat på den medeltida korbänken, och i Lärbro kyrka förstärk- 

13


tes murtrappan i tornet genom insättning av dragstag och montering av stålförstärkningar 

på trappstegen. trappan används flitigt av besökare som önskar 

se den unika valvställningen från 1340-talet i tornets övervåning. 

Även på fastlandet har en del arbeten utförts. I Ösmo kyrka har sakristian 

byggts om, fasaderna har putslagats och avfärgats, och kyrkogårdsmuren samt 

klockaregården har reparerats. För botkyrka församlings räkning restaurerades 

de medeltida träkonstruktionerna på vindar och i torn i Botkyrka kyrka, och 

personal- och förrådsutrymmena byggdes till. 

Restaureringsarbeten på profana byggnader m.m. 

den ståtliga prästgårdsladugården i Vall restaurerades 2008. prästgårdsmiljön, 

som ligger i direkt anslutning till socknens medeltida kyrka, är byggnadsminne 

sedan 1999. ladugården kom till på 1880-talet som ersättning för flera 

äldre förfallna uthus. Väggarna är uppförda i kalkputsad kalksten och taket 

är spåntäckt, sedermera klätt med korrugerade eternitplattor. byggnaden har 

den tidstypiska, symmetriska placeringen av portar, luckor och fönster. Inriktningen 

för restaureringen var att bevara byggnaden i ursprungligt skick, men 

att den ändå ska kunna användas. Fasadputsen har lagats med rent kalkbruk 

med samma blandningsförhållande som det ursprungliga, ytstruktur och 

kulör som befintlig. skadat virke har ersatts med nytt, i samma utförande och 

dimensioner och med god virkeskvalitet. träytor har målats med röd slamfärg 

och snickerier med brunockra linoljefärg. 

I samarbete med länsstyrelsen uppfördes under 2008 ett drygt 9 meter högt utsiktstorn 

på Kallgateburg i Hejnum, varifrån man har utsikt över det omkringliggande 

obebyggda skogsområdet och hejnum Kallgate, gotlands största våtmarksområde. 

Utformningen gjordes tillsammans med uppdragsgivaren och 

ingenjör bernt hallgren, konstruktionsfirma b-Kon. tornet är byggt i grovt, 

gotländskt virke som kommer att järnvitriolbehandlas under sommaren 2010. 

stommen förtillverkades delvis på byggnadshyttans förråd i Visby och fraktades 

vintertid till den relativt otillgängliga byggplatsen. 

på Enholmen utanför slite finns en mycket välbyggd och välbevarad kalkugnsruin 

byggd i traditionell gotländsk stil. Ugnen är uppförd 1854 i samband med 

att fortet på ön uppfördes och förvaltas i dag av Fortifikationsverket. För att 

förhindra ett fortsatt förfall och risk för ras rensades växtlighet bort, och murar 

och murkrön lagades med hydrauliskt kalkbruk. 

14

Ovan den under 2008 upprustade prästgårdsladugården i Vall. 

Nedan den nyrestaurerade vattenkvarnen vid Norrbys i Väte. 



15


Utsiktstornet på Kallgateburg i Hejnum. 

Foto Jan Utas. 

16 

Vattenkvarnen vid Norrbys gård i 

Väte, som ägs av föreningen gotlands 

fornvänner, har fått stomme, 

fasader och vattenhjul restaurerade. 

på uppdrag av länsförsäkringar har 

ett Gotlandshus, ritat av den välkände 

gotländske arkitekten birger 

andersson, byggts på fastigheten 

takstens i lärbro som ersättning 

för ett boningshus som brunnit ner. 

Inhemska material som kalkbruk 

och snickerier av gotländsk furu har 

till stor del använts. 

Ett inte så stort men speciellt uppdrag 

var den putsning av fasadpartier 

som utfördes på en stadsvilla i 

»nyfunkisstil« i Umeå, ritad av White 

arkitekter. 

Ett annat mindre vanligt uppdrag var omläggning av flistak vid Muramaris 

utanför Visby. byggnadsminnet Muramaris, uppfört på 1910-talet som 

sommar hem för konsthistoriken Johnny Roosval och hans hustru, skulptrisen 

Ellen von hallwyl, har på grund av eftersatt underhåll haft problem med sitt 

läckande tak av kalkstensflis. huvudbyggnadens tak lades om 2003, och 2007 

anslogs byggnadsvårdsmedel för att utföra motsvarande arbete på det s.k. tehuset 

och på farstun. 

Reparations-, till- och ombyggnader har i sedvanlig ordning utförts på ett antal 

fastigheter både i Visby och på övriga gotland. nämnas kan fasad- och takarbeten 

åt bostadsrättsföreningen Björkanderska Fastigheten vid s:t hansgatan, 

på »Gula huset« vid tranhusgatan, samt på två fastigheter vid s:t olofs gränd 

och i kvarteret s:ta gertrud, alla i Visby. dessutom utfördes ett antal s.k. Rotarbeten 

på bostadshus spridda över ön.


Torntrappan i Lärbro 

kyrka med stålförstärkningarna 

av trappstegen. 

Foto Cecilia Boman. 

Tornportalen i Buttle 

kyrka under konservering. 

Konservatorerna 

Rebeca Kettunen och 

Katarina Schüssler. 


17


Konservatorsarbeten 

Konservering är det område som ökat mest av byggnadshyttans verksam heter 

under de senaste åren. detta som en följd av de ökade satsningarna från länsstyrelsens 

sida för att bevara kulturarvet vad gäller kyrkoinredningar, kyrkoinventarier, 

likvagnar m.m. 

byggnadshyttans konservatorsavdelning består av två konservatorer och en 

konservatorsassistent. bland utförda uppdrag kan nämnas följande: 

stenkonserveringsarbeten i Östra Gravkapellet i Visby, skeppssättningen 

Tjelvars grav i boge och Buttle kyrkas västportal. 

Konservering av muralt måleri i Garde kyrka, samt konservering av det 

målade innertaket i samma kyrka. 

UtbIldnIng oCh KUnsKapsspRIdnIng EtC. 

Doktorandstipendium 

byggnadshyttan har avslutat sitt engagemang i doktorandprojektet Beständig 

puts på murverk i och med att doktoranden Kristin balksten avlade sin doktorsexamen 

hösten 2007, redovisad i avhandlingen Traditional Lime Mortar and 

Plaster. Reconstruction with Emphasis on Durability. 

Resultaten av hennes forskning, som redovisas på annan plats i denna skrift, 

blev mycket positivt mottagna och har redan med framgång använts vid byggnadshyttans 

putsningsarbeten. En utvärdering av två år tidigare utförda putsreparationer 

på fyra kyrktorn utfördes under 2008. Utvärderingen visar, med 

något enstaka mindre undantag, att puts och färg dittills klarat sig utan skador. 

samarbetet med Kristin fortsätter genom ett flerårigt samarbetsavtal på 

konsultbasis. 

Tjärprojekt 

Efter att Kristin balkstens lyckade doktorandprojekt avslutats har ett nytt 

angeläget forskningsprojekt påbörjats. 

Varje år utförs ett antal tjärstrykningar på de gotländska kyrkornas tornhuvar 

och faltak för en kostnad av flera hundra tusen kronor. Frågan är om 

arbetena med nuvarande metoder och material ger taken det skydd man förväntar 

sig, om rätt appliceringsteknik och lämpligaste tjära används etc. 

hyttans styrelse har därför beslutat att tillsammans med samfälligheten 

gotlands kyrkor driva ett projekt med syftet att få svar på ovanstående frå- 

18


gor. byggnadsantikvarie pär Malmros, gotlands Museum, har engagerats som 

projektledare och kommer under de närmaste åren att utföra praktiska tester, 

samla in kunskaper från litteratur, aktiva entreprenörer m.m. 

Konservering 

hyttans konservatorer har i samband med arbetena i garde kyrka inlett ett 

samarbete med sakkunniga inom bysantinskt måleri genom besök av professorerna 

Maria orlova och svetlana Vasilyeva från Moskva samt färgforskaren ole 

Ingolf Jensen nyrén, med den senare avseende pigmentanalyser. 

samarbete har också inletts med Riksantikvarieämbetet vad gäller analysverksamhet 

och möjligheter till framtida praktikantutbyte. 

Studiebesök, seminarier och konferenser 

I byggnadshyttans uppdrag ingår att vara en aktiv part i relevanta sammanhang 

vad gäller vård och underhåll av kulturhistorisk bebyggelse. detta innefattar 

bland annat att anordna och delta i projektgrupper, workshops, studiebesök, 

seminarier och konferenser. Under 2007–08 deltog hyttmästaren och 

övrig personal bland annat i följande aktiviteter: 

Kultudralen – ombyggnad av s:t nicolai ruin i Visby. byggnadshyttan deltar 

genom hyttmästaren i den byggnadsgrupp som arbetar för att omvandla ruinen 

till ett internationellt känt verksamhetscenter för kulturaktiviteter. 

Stain – utbildning av stenhantverkare. deltagande i starten av ett projekt med 

målsättningen att bygga upp en nationell utbildning på gotland. 

Företag inom byggnadsvård och restaurering (FIboR), kunskapsdagar i stockholm 

2007 samt årsmöte i Visby 2008. 

Nordiskt forum för byggnadskalk, seminarier med årsmöten i london (2007) och 

i Fredrikstad i norge (2008). 

Församlingsförbundets fastighetsrådgivare, rådgivarträff i stockholm. 

Svenska kyrkan, fastighetsdagar i stockholm, utvärdering och utveckling av 

karaktäriseringar och prioriteringar i Uppsala. 

Svenska Kyrkans Ingenjörsförening (sKIF), årsmöte i Växjö. 

European Association of building Crafts and Design (EaCd), föredrag om 

svenska kyrkans organisation samt de gotländska kyrkornas byggnadshistoria 

vid Cathedral Master builders 2007 i soest, tyskland; årsmöte i slovenien 

(2007), konferensen action on skills training Education for the historic 

Enviroment i london (2008). 

19


Svenska putsentreprenörföreningen (spEF), årsmöte i grythyttan samt höstmöte 

i Malmö. 

Lera och byggnadsvård, hantverksseminarium i Visby. 

Saltproblematik, konferens i Köpenhamn. 

Samfälligheten Gotlands kyrkor, studieresa till danmark och tyskland. 

Byggnadshyttans styrelse, studieresa till skokloster 2007 (inomhusklimat). 

Byggnadshyttans styrelse och personal, studieresa till danmark och nordvästra 

tyskland 2007. 

Byggnadshyttans personal, studieresa till prag (2007) resp. till fackmässan nordbygg 

i stockholm (2008). 

byggnadshyttan anordnade under åren bland annat: 

FIBOR:s årsmöte 2007 på gotland med tema Kalk. 

Kulturhusens dag 2007. Visning av pågående kyrkorestaureringar. 

Branschorganisationer 

I enlighet med målsättningarna i stiftelsens stadgar är byggnadshyttan aktiv i 

ett antal branschorganisationer både nationellt och internationellt, såsom ICo- 

Mos, spEF, FIboR, EaCd, sKIF och nordiskt Forum för byggnadskalk. på 

det lokala planet är hyttan engagerad i det lokala nätverket för byggnadsvård. 

Publikationer 

detta är den fjärde utgåvan av byggnadshyttans skriftserie. Målsättningen att 

komma ut med en ny skrift med redogörelser för hyttans verksamhet och närliggande 

ämnen vartannat år kvarstår. I övrigt har byggnadshyttan liksom tidigare 

år uppmärksammats bland annat i tidningsartiklar i främst lokalpressen. 

Hyttmästarens uppdrag 

Förutom styrelseuppdrag i de nämnda branschorganisationerna är hyttmästaren 

församlingsrådgivare i Visby stift. Uppdraget innebär att vara rådgivare åt 

stiftets församlingar i frågor som rör kyrkobyggnadernas vård och underhåll. 

20


gaRdE KyRKa 

– kort om den senaste restaureringen 

garde kyrka restaurerades till det 

yttre 2004 – fasader, gluggar, fönster 

och portar samt en omfattande reparation 

av tornhuven. Kyrkans inre och 

yttre genomgick 1963–68 en lika långvarig 

som uppmärksammad och omskriven 

restaurering. Med sina tidiga bysantinska 

målningar i bågen mellan det lilla 

långhuset och det en gång inte så höga 

tornet samt med betydande rester av den 

tidigmedeltida takkonstruktionen över 

den ursprungliga – västliga – delen av 

långhuset är kyrkan i vissa avseenden 

något av en primus inter pares (den främste bland likar) bland de gotländska 

kyrkorna. Även till sitt yttre är kyrkan en skönhet. där dominerar en senare 

byggnadsperiod, 1300-talet, med det höga sylvassa tornet och det gotiska koret. 

Kyrkogården med sina stigluckor i alla väderstreck fullständigar bilden. 

Efter fyrtio år hade kyrkan fått sina inre skavanker. puts på väggar och valv 

hade sina brister, bland annat missfärgad av inläckande vatten. Kraftig svärtning 

hade uppstått på sina håll och en viss sprickbildning kunde konstateras 

vid några av fönstren. det dekorerade innertaket var skadat i sin 1700-talsmålning. 

Värmesystemet var delvis ur funktion och knappast reparabelt. 

Kyrkan placerades efterhand på samfälligheten gotlands kyrkors kölista, varefter 

arkitekt Jan Utas 2005 utarbetade ett restaureringsprogram. samfällig heten 

med byggnadshyttan som entreprenör genomförde så en restaurering 2007–08. 

Restaureringsprogrammet är stommen i restaureringens planering – godkänt 

av både församlingen som fastighetsägare och nyttjare och av länsstyrelsen 

som tillståndsgivande organ. Men ett sådant program kan inte utarbetas 

21


22

gaRdE KyRKa – KoRt oM dEn sEnastE REstaURERIngEn 

så totaltäckande att det helt styr lösandet av alla delproblem. åtskilliga frågor 

måste närmare studeras under arbetets gång. Ja, en del visar sig eller uppkommer 

först då. när specialister som konservatorer, eltekniker, finsnickare och 

hyttans arbetslag väl är på plats får man diskutera och pröva sig fram. I dessa 

diskussioner deltar den programskrivande arkitekten, byggledningen, representanter 

från församlingen, länsstyrelsens kyrkoantikvarie och oftast nog 

också den antikvariska kontrollant som samfälligheten städslat. samt någon 

förtroendevald från samfälligheten – alltså byggherren. diskussionstillfällena 

kan vara många, men besluten hamnar med det snaraste i byggmötesprotokollen. 

och när de nya förslagen väl kommit på pränt brukar länsstyrelsen med i 

övriga sverige otänkbar snabbhet ge sitt tillstånd. 

I garde hölls några frågor öppna på det förberedande stadiet. hur aktsam 

skulle man vara gentemot 1960-talets arkitektlösningar? här är bänkkvarter, predikstol, 

orgel och altarskrank eller altarring i hög grad barn av sin tid. För en del 

av dagens esteter inte så vackra barn. Men de är också intressanta vittnesbörd om 

sin tid. och för hela den östra delen av kyrkan ger de sin karaktär – en karaktär 

som avspeglas även i de skänkta 1900-talsglasmålningarna i korfönstret, vars 

sköna stenhuggarkonst är från 1300-talet. den som tittar ordentligt finner också 

att inredningsstilen även gäller den branta trappan eller stegen upp till tornet. 

det fälldes en del hårda ord om denna 1960-talsinredning och dess färgsättning 

eller brist på färgsättning. till detta kom att man i församlingen gärna ville ha tillbaka 

en altarring från sent 1800-tal, en altarring dit mången församlingsbo gått till 

sitt första nattvardsbord och där mången även firat sin vigselakt. sådana minnen 

har spelat sina roller vid restaureringsdiskussioner i åtskilliga gotlandskyrkor. 

nu visade det sig att denna äldre altarring, bevarad i ett lokalt skrymsle, 

inte utan många svåra och kostsamma åtgärder skulle gå att återanvända. den 

yngre fick alltså bli kvar. bänkkvarteren visade sig också i sitt snickeri smidigt 

kunna anpassas till det nya värmesystemet. diskussionen om det hela ebbade 

ut. 1960-talskaraktären i denna del av kyrkan blev kvar. 

Garde kyrka. En komplex restaureringssituation: det tidigmedeltida 

måleriets fältindelning rekonstruerades, takmålningen från 1700talet 

konserverades och bänkinredningen från 1960-talet sparades. 

Värmekronor installerades och en avbalkning för förråd i tornrummet 

byggdes. De nyinstallerade värmefläktarna längst bak i bänkkvarteren 

syns inte på bilden. Foto Jan Utas. 

23

gaRdE KyRKa – KoRt oM dEn sEnastE REstaURERIngEn 

Värmefrågan löstes på två sätt. dels 

med infravärme från »järnkronor« över 

bänkkvarteren enligt en lösning prövad 

i lau. dels genom inbyggda fläktar som 

fick sin värme från en luftvärmepump. 

att placera denna pump på kyrkogården 

norr om kyrkan var ingen självklar 

sak. Man prövade sig fram och satte upp 

en enkel attrapp bland gravstenarna. att 

placera den som en liten utbyggnad intill 

kyrkväggen hade förmodligen avsevärt stört kyrkans slanka exteriör. 

Kyrkans vind är på grund av den tidigmedeltida takkonstruktionen flitigt 

besökt. Isoleringen var delvis nedtrampad. här krävdes gångbryggor, belysning 

och mycket annat. allt detta var noga förutsett. Men: kyrkvindens golv är 

långhusrummets tak. taket är förvisso skönt bemålat. om detta inre tak togs 

bort skulle man kunna se de medeltida takkonstruktionerna nedifrån kyrkan. 

de flesta besökarna skulle inte behöva ta sig upp för närmare studier. Eventuellt 

skulle en sådan lösning också vara antikvariskt korrekt, den allra första 

stenkyrkan kanske inte hade något tvärgående och platt innertak. Kanske var 

rummet från början öppet ända upp till nockens undersida? 

den här fråga kan ställas i många gotlandskyrkor; halla, Follingbo, lye 

m.fl. den är byggnadshistoriskt intressant och för gardes del gäller att takkonstruktionen 

verkar vara så avsiktligt utsmyckad att den borde ha varit synlig 

från kyrkrummet. Frågan är ännu obesvarad och innertaket/vindsgolvet är 

kvar. svaret på en annan fråga avgjorde det fortsatta arbetet. 

I samband med den här hastigt uppkomna frågan om det platta takets vara 

eller icke-vara (den kom från antikvariskt håll) diskuterades också detta taks 

eget antikvariska värde. Man frågade sig om merparten av 1700-talsmålningen 

var äkta eller om den i stort var en 1960-talspastisch. svaret gavs ganska snart 

och finns att studera här i konservator nadine huths uppsats. 

I konservator Rebeca Kettunens bidrag återfinns diskussionen om de bysantinska 

målningsresterna på lång husets väggar. 

den som i detalj vill studera garde kyrkas långa historia har med denna 

restaurering fått åtskilliga hundra sidor väsentliga projekterings-, byggmötes-, 

gransknings- och besiktningshandlingar att penetrera. 

24

Marleen Kolmodin och Arja Källbom 

KyRKoMålaREns pIgMEnt 

– analys av bysantinskt muralmåleri i garde kyrka 

d e medeltida kalkmålningarna i sveriges kyrkor har ingående beskrivits 

av konsthistoriker. Endast i mindre utsträckning har beskrivningarna 

innefattat även de metoder och material som använts vid uppmålandet. I 

samband med den invändiga restaureringen av garde kyrka 2008 gavs tillfälle 

att undersöka pigmenten i kalkmåleriet i kyrkans långhus från 1100-talets mitt. 

Resultaten väcker många frågor kring både garde kyrka och övriga gotländska 

kyrkor och i synnerhet om det bysantinska måleriet. Värdet av den information 

som man kan få fram genom pigmentanalyser får därför anses vara mycket hög. 

analyserna utfördes i två omgångar. totalt bearbetades 28 prov, varav vi i 

denna artikel beskriver de sex analyser som utfördes i den första omgången. 

pigmentkarakteriseringen med ljusoptiskt mikroskop utfördes under ledning 

av ph. d. ole Ingolf Jensen nyrén i nära dialog med författarna. 1 den ljusoptiska 

pigmentanalysen utfördes vid göteborgs Universitet, avdelningen för 

Kulturvård. Undersökningarna med svepelektronmikroskopi utfördes av arja 

och Rikard Källbom på swerea swecast i Jönköping. Uppdragsgivare för den 

ljusoptiska analysen var samfälligheten gotlands kyrkor. 

Ett antal detaljer i måleriet i långhus och tornbåge bedömdes vara särskilt 

intressanta för analys, exempelvis finns stora sammanhängande ytor av en klar 

blå kulör (prov nr 1). I den romanska fönsternischen, vilken är bemålad med 

växtornamentik i rött, gult och svart och är placerad i långhuset åt söder, togs 

prov från de partier som i dag upplevs som svarta (prov nr 2), samt från ett 

brunrött parti (prov nr 3). Även ett område i långhuset med ett gröngrått pigment 

som målats i en laserande teknik valdes (prov nr 4). 

Från den helgongestalt som är placerad i tornbågen mot söder togs två prover: 

ett från del av svart parti på helgonets mantel (prov nr 5) samt ett från helgonets 

röda kläde (prov nr 6). 

pigmentproverna skrapades försiktigt ner med en vass skalpell, storleksmässigt 

motsvarande ett tändstickshuvud, fångades upp på pappersark och lades i 

tättslutande plastbehållare som märktes och numrerades. 

25


26 

Jordpigment i polariserat ljus. 

Prov nr 5 (svart) och nr 6 (röd) 

i stereomikroskop respektive svepelektronmikroskop.

UndERsÖKnIngsMEtodER 


optisk polarisationsmikroskopi används inom mineralogi för att karakterisera 

mineraler, men metoden är också användbar för pigmentbestämning. pigmentens 

optiska och kristallografiska egenskaper undersöks genom att analysator 

och polarisator korsas i förhållande till varandra, relief/brytningsindex 

uppskattas, varefter provbordet roteras 360°. beroende på mineralets ljusbrytningsegenskaper 

uppstår karakteristiska interferensfärger. Förutom mineralets 

kristallstruktur och ljusbrytningsegenskaper påverkar även dess kornstorlek 

uppkomsten av interferensfärger. Mineralkornens form, storlek, transparens 

och andra kännetecken studeras. 

Identifiering av pigment med optiskt polarisationsmikroskop har både möjligheter 

och begränsningar. det är ett enkelt sätt att skilja historiska pigment 

från moderna syntetiska: till exempel kan äkta ultramarinblått snabbt särskiljas 

från syntetiskt, trots att båda har exakt samma kemiska sammansättning. 

de historiska pigmenten har större kornstorlek och kornstorleksvariation än 

de senare syntetiska. att identifiera mineralkorn kräver dock erfarenhet och 

kunskap, bland annat för att bedöma deras optiska egenskaper såsom ljusbrytningsindex/relief, 

kristallform, interferensfärger etc. den optiska mikroskoperingen 

kan kompletteras genom användning av kemiska reagenser för 

att exempelvis särskilja blymönja och röd jordfärg från varandra. I vissa fall är 

det nödvändigt att komplettera de ljusoptiska metoderna med andra metoder 

för att identifiera grundämnen. svepelektronmikroskop är ett instrument som 

bygger på att en extern elektronstråle exciterar 2 elektroner i provets elektronskal. 

på så sätt erhålls dels en tredimensionell bild med stort skärpedjup, dels 

ett energispektrum som ger information om förekommande grundämnen i ett 

prov (energidispersiv analys). 

pRoVtagnIng oCh REsUltat 

Under restaureringen i garde kyrka genomfördes pigmentanalyser vid två olika 

tillfällen, nedan beskrivs de sex pigment som analyserades vid första tillfället. 

Prov nr 1 (blått pigment) 

Från långhusets norra vägg togs prov på blått pigment från den rundbågsfris 

som löper utmed taket. provet är taget inom rundbåge nr nio räknat från väster. 

Frågeställningen var om det blå pigmentet kunde vara äkta ultramarin. 

Färgen upplevs som »gnistrande«, klar och mycket ren i sin framtoning. azurit 

27


Prov nr 1. Provtagningsmarkering för blått pigment. 

Prov nr 3. Romansk fönsternisch i södra långhusväggen 

bemålad med växtornamentik. Provtagningsmarkering 

för brunrött pigment. T.h. detalj. 

är ett annat blått pigment som använts historiskt men eftersom det skiftar åt 

grönt ansågs det troligt att detta prov var ett annat pigment. 

Undersökningen visade att det utan tvekan är fråga om äkta ultramarinblå, 

som framställts ur halvädelstenen lapis lazuli. det är anmärkningsvärt att 

det synnerligen dyrbara pigmentet äkta ultramarinblå använts i kalkmåleriet i 

garde kyrka och på relativt stora ytor. 

Prov nr 2 (svart pigment) 

prov nr 2 är taget från långhusets södra vägg från en av de två romanska fönsternischerna 

som är bemålade med växtornamentik i kulörerna rött, gult och 

svart. Frågeställningen var om pigmentet – såsom man antagit – ursprungligen 

var ett rött, instabilt pigment som nu omvandlats till svart på grund av påverkan 

av ljus, luft eller annat. 

Resultatet av undersökningen visade att det mycket riktigt var fråga om ett 

instabilt, rött pigment, cinnober, som med tiden övergår till en svart metacinnober. 

ljusexponeringen i fönsternischen har sannolikt påverkat omvandlingen. 

Cinnober var under medeltiden ett dyrbart pigment. 

28

Prov nr 4. Ramverket runt Kristusgestalten. 

Provtagningsmarkering för grågrönt pigment. 

Prov nr 5 och 6. Helgongestalten åt söder i tornbågen. 

Provtagningsmarkeringar för svart och rött pigment. 

T.h. detalj. 

Prov nr 3 (brunrött pigment) 


prov nr 3 är taget från samma fönsternisch som prov nr 2. Frågeställningen gällande 

denna brunröda kulör var om det kunde vara samma instabila röda pigment 

som i prov nr 2 men att pigmentet omvandlats i lägre omfattning. 

analysresultatet visade att det inte var frågan om samma pigment som prov 

nr 2 utan att pigmentet var ett järnrikt, brunaktigt jordpigment. 

Prov nr 4 (grågrönt pigment) 

pigmentprov nr 4 togs från det grågröna ramverk som omger målningen på 

långhusets södra vägg. Ramverket är placerat på den högra sidan av målningen 

och innefattar fyra linjer av vilka den innersta är grågrön. Målningens fragmentariska 

delar påvisar att det ursprungligen varit en Kristusgestalt med korsgloria, 

framställd i helfigur inom ett ramverk. 

Ramverkets grågröna kulör är högst ovanlig då den sannolikt tillhör det 

bysantiska måleriets pigmentblandningar. när måleriet betraktas på nära håll 

förefaller det vara målat med en gul grund, vilken sedan bestrukits med ett 

29


blått pigment i en slags lasurteknik för att få denna gröngråa kulör. Vår frågeställning 

gällande denna kulör blev således: vilken pigmentblandning kan ge 

ett sådant resultat? 

analysen visade att färgblandningen som ger en grågrön kulör består av 

gulockra, träkol, blyvitt och äkta ultramarin, pigmentkombinationen ger en 

nyans som liknar kulören hos grön umbra. närvaron av ultramarin tyder på 

att målningen är ursprunglig. Eftersom ultramarin var ett mycket dyrbart pigment 

under tiden för uppmålandet kan det tyckas högst ovanligt att man brukat 

ultramarin till att blanda en grågrön kulör, man kunde istället använt sig 

av malakit, som troligtvis var mindre kostsamt, och blandat med träkol och på 

så sätt erhållit en liknande kulör. 

Prov nr 5 och nr 6 

I tornbågen finns två helgonfigurer placerade vilka är mycket välbevarade. de 

båda proven är tagna från manteln på den helgonfigur som finns i tornbågens 

södra smygsida. En svart kulör finns på mantel, klädedräkt, runt huvud och 

gloria och mantelspänne. Även det kors som är placerat i ornamentiken i tornbågens 

hjässa är bemålat med det pigment som i dag upplevs som svart. Korsglorian, 

vilken omger Kristusgestalten på långhusets södra vägg, är målad med 

ett likartat pigment. det som nu i måleriet är svart ligger i relief, något förhöjt 

i jämförelse med det underliggande röda färgskiktet, vilket manteln är bemålad 

med. det röda, som är målat med pensel, har mjuka övergångar jämfört med 

det svarta som har mycket markanta skarpa kanter. Metalliska prickar kan ses 

i ytorna i släpljus i den svarta kulören. 

Frågeställningen kring pigmentproven nr 5 och nr 6 är om det svarta och 

röda på helgonfigurens mantel ursprungligen varit målat med samma pigment 

men att det svarta har förändrats. 

provresultatet för nr 5 visade sig vara särskilt svårt att analysera med polarisationsmikroskopi. 

baksidan av det svarta provet var rött. det är inte frågan 

om samma pigment i dessa prov, utan det är en blyinnehållande färg (blyvitt/ 

blymönja/massikot/litarg eller metallisk bly), vilken omvandlats till plattnerit 

pbo2. Undersökningen med svepelektronmikroskop visar att Ca-o-C 

finns på ytan, liksom bly. närvaron av al, si, na, K är svår att förklara idag. 

det röda pigmentet, prov nr 6, är en röd ockra, eventuellt förstärkt med blymönja. 

30

EsKRIVnIng aV pIgMEnt 


För beskrivning av pigmenten har källorna Walsh et al använts om ej annat anges. 

Ultramarin 

den blå ultramarinen är ett aluminiumsilikat med natrium- och svaveljoner. 

sammansättningen är ungefär na 7 al 6 si 6 o 24 s 3 , det är sulfidjonerna som ger 

den blå kulören. Ultramarin har dålig beständighet utomhus och beständig heten 

mot syror är relativt låg. historiskt är ultramarinblå en mineralfärg, framställd 

ur bergarten lapis lazuli. lapis lazuli består av flera mineraler, bland annat kalcit, 

pyrit och lazurit. andra mineraler som kan finnas i lapis lazuli är hauyn, sodalit, 

diopsid, forsterit, muskovit och wollastonit. bergarten benämns ibland lazurit, 

vilket är felaktigt eftersom lazurit är ett av de mineraler som ingår i lapis lazuli. 

lazurit är det färgande mineralet i lapis lazuli. Ultramarin är det syntetiska 

pigmentet, om det är fråga om en »äkta ultramarin« framställs den ur lapis 

lazuli. Ibland kallas den också naturlig ultramarin, men båda varianterna är 

syntetiska, det vill säga artificiellt framställda. lapis lazulis mest kända fyndort 

är kring Kokcha i afghanistan där den brutits i mer än 6 000 år. lazurit har 

brutits vid Vesuvius i Italien, vid bajkalsjön i Ryssland, i Colorado och Kalifornien 

i Usa, i anderna i Chile och i argentina, burma och Kanada. trots 

att bland annat pigment från lazurit beskrivs av plinius m.fl. redan år 77 e.Kr. 

finns det inga belägg för att det användes i antikens Egypten, i romarriket 

eller av grekerna. den tidigaste identifieringen har gjorts på en väggmålning i 

ett grottempel från 500–600-talen e.Kr. I europeiskt måleri används pigmentet 

från 1300–1400 tal i till exempel italienska manuskript och väggmålningar. 

det har också använts i nederländska målningar från 1400-talet och framåt. 

det ursprungliga italienska namnet azzurro oltramarino beskriver ett blått 

pigment »ultra mare«, det vill säga från »andra sidan havet«, från afghanistan 

över Medel havet vidare till Venedig, där det såldes vidare. pigmentet var nästan 

lika dyrbart som guld. Ett uns äkta ultramarin (1 uns = bygger på den gamla 

romerska enheten unica vilken motsvarar 27,3 g 3 ) kostade åtta dukater, vilket 

motsvarade mer än hälften av en årshyra för en större ateljé i Florens under 

denna tid. 4 den blå färgen användes under medeltiden och renässansen på de 

heligaste och högst uppsatta personerna, till exempel är den heliga Maria ofta 

avbildad i blå kläder. Vid framställningen av den blå färgen maldes stenen och 

blandades ut med vax, harts och olja vilket sedan smältes. blandningen som 

blev efter denna smältning knådades till en deg i en lösning av varm lut. 

31


Ultramarin, blyvitt och cinnober. 

när luten blivit mättad med färg hälldes den i en glaserad skål, varpå mer lut 

tillsattes. degen fick åter mättas med blått och den tömdes i en ny skål. genom 

denna metod kunde fler nyanser av ultramarin åstadkommas, men det var den 

första pressningen som gav den finaste och dyraste färgen. Eftersom pigmentet 

var dyrbart, användes ofta azurit och indigo under det slutliga färgskiktet. det 

användes även ett annat blått pigment, smaltino, smalt eller koboltglas, vilket 

framställdes av glasfluss som färgats med koboltoxid. år 1828 börjar ultra marin 

tillverkas industriellt. 

Blyvitt 

blyvitt, blykarbonathydroxid, 2pbCo •Pb(OH) . blyvitt motsvaras kemiskt 

3 2 

av mineralet hydrocerrusit, vilken är extremt sällsynt. blyvitt har framställts 

som ett syntetiskt pigment alltsedan antiken. Vitruvius beskriver framställning 

av cerussa genom att doppa bly i vinäger. det har funnits ett flertal olika processer 

för att tillverka blyvitt. blyvitt var ovanligt i freskomåleri eftersom kalk 

användes för att få vithet, samt för att blyvitt inte tål kalk. det har konstaterats 

(i bland annat bysantinska manuskript) att blyvitt kan svartna under inverkan 

av svavelväte då blysulfid bildas. andra blyfärger är litarg och massikot. 

Cinnober 

Mineralet cinnober är en mjuk, röd kvicksilver(II)sulfid, α-hgs, som kan 

vara förorenad av bitumen och vissa leror. det förekommer naturligt i massiva 

klumpar eller granulära skorpor, i ådror sammankopplade med vulkanisk aktivitet 

och varma källor. Mineralet hittas ofta i samband med mineralerna stibnit, 

pyrit, markasit, gips, kvarts och kalcit. Viktigaste cinnoberkällan i Europa 

finns i almaden i spanien, men mineralet finns också i Idria i Italien, saxon 

32

Röd, gul och brun jordfärg. 


i tyskland, attica i grekland, durango i Mexiko, Kalifornien i Usa, i Ryssland, 

Jugoslavien m.fl. platser. namnet cinnober används för att beteckna det 

naturliga mineralet, den syntetiska varianten kallas vermilion. Vermilion har 

tillverkats sedan 1700-talet i Europa, och det framställs direkt ur det naturliga 

mineralet. Cinnober har beskrivits av romerska författare, till exempel plinius, 

som refererar till mineralet som minum (namnet minum används idag för röd 

blymönja). historiskt sett var pigmentet mycket dyrbart. plinius och Vitruvius 

skriver att minum inte var lämpligt för utomhusmåleri, eftersom det under solen 

(och månen) blir svart. Idag vet vetenskapen att all cinnober inte omvandlas, 

utan det är i närvaro av små mängder av klorider eller halogener samt i solljus 

(våglängder 400–570 nm), som omvandlingen sker. Cinnober har hittats i bland 

annat bysantinska målningar. Metacinnober kan bildas av cinnober eller vermilion 

i konst, vilket resulterar i att pigmenten mörknar. Mörknande cinnober har 

konstaterats i media som äggtempera, olja och animaliskt lim. 

Jordpigment 

Jordpigment är naturliga avlagringar, rika på lermineraler, olika sorters järn och 

manganoxider och en rad andra mineraler. Många av jordarna kan brännas för 

att fördjupa röd ton, till exempel bränd ockra, bränd umbra, bränd siena och 

så vidare. de viktigaste jordpigmenten klassificeras enligt: 

Ockror/terror består mestadels av järn- och manganoxider och hydroxider i 

olika stadier av oxidation. pigmenten varierar i kulör mellan brunt, rött, och 

genom gult. de röda ockrorna innehåller järn(III)oxiden hematit, de gula innehåller 

blandning av götit (α-Feooh), lepidochroit (γ-Feooh) och jarosit. 

Siennor särskiljs från ockror genom att de innehåller mindre mängd manganoxider 

(< 5 %). 

33


Umbror innehåller mellan 5–20 % manganoxider och 45–70 % järnoxider. 

de har en rik, varmt brun ton. 

Jordfärgerna är stabila för både interört och exteriört bruk, de fungerar i alla 

medium och är permanent stabila. Jordarna innehåller ofta kvarts, karbonater, 

leror, gips, micas, fältspat etc. 

slUtsatsER 

Ökad kunskap om använda tekniker och material bidrar till att skapa förståelse 

för kyrkornas/målningarnas historiska bakgrund och syfte. Kostnaden för pigmentanalyser 

är försumbar i förhållande till den totala restaureringskostnaden. 

det rekommenderas att en rutin införs i kommande projekt med uttagning av 

pigmentprov för analys. provmaterial, analyssvar och slutsatser bör sedan sparas 

i en central pigmentbank, vilken är värdefull för framtida forsknings- och 

restaureringsarbete. 

genom att genomföra relativt få analyser har det påvisats såväl ett stort antal 

pigment som indikationer på måleritekniska tillvägagångssätt. Äkta ultramarin, 

cinnober, blymönja och blyvitt har hittats. Även gul, brun och, röd jordfärg 

samt träkol har använts. den äkta ultramarinblå och cinnobern var troligen 

importerade, dyrbara pigment. Jordfärger och träkol var mindre kostsamma 

och kom troligen från närmare håll. Resultaten överensstämmer med resultat 

från undersökningar som utförts i bland annat Mästerby kyrka, gotland. 5 

det romanska kyrkorummet var ett tämligen mörkt rum, belyst endast av 

vaxljus och små fönster. Inom det bysantinska måleriet användes därför »ateljéljus«, 

med flera ljuskällor, i syfte att illustrera visionens upphöjdhet och andlighet. 

6 Motivet byggdes upp från mörker till ljus och motiven placerades i ramverk 

mot en mörk bakgrundsrymd, vilket mot det lysande färgstarka måleriet 

skapade kontrast och närvaro i kyrkorummet. Med de klara färgerna kontrasterande 

mot den mörka materian, föreställande himlavalvet, verkar motiven 

träda ut ur bakgrunden och in i kyrkorummet mot betraktaren. det murala 

måleriet var från begynnelsen målat i lysande kulörer med exklusiva pigment 

som till exempel äkta ultramarin, cinnober, blymönja, för att visualisera den 

gudomliga världen, som annars var osynlig. 

Kunskap om använda måleritekniker och material skapar förståelse för målningars 

historiska bakgrund och syfte. bland historiska pigment i garde kyrka 

har polarisationsmikroskopi och svepelektronmikroskopi använts för att identi- 

34


fiera stabila pigment, såsom äkta ultramarinblå, och röda, gula och bruna jord - 

färger samt träkol. som instabila pigment hittades bland annat cinnober och blyfärger, 

vilka omvandlats till stabilare varianter och därmed förlorat sin ursprungliga 

kulörverkan. En kulör liknande grön umbra har åstadkommits genom att 

blanda gul ockra, träkol och äkta ultramarin som sedan målats med en laserande 

teknik. 

polarisationsmikroskopi kan användas för kvalitativ identifikation av pigment 

och färgflagor. Metoden kan kombineras med kemiska reagenser som 

indikerar förekomst av vissa grundämnen i prov. svepelektronmikroskopi kan 

användas som komplement då ingående grundämnen detekteras. Identifikation 

av pigment från målningar medför ofta att relativt få antal pigmentkorn 

bedöms. Identifikation av pigment och pigmentblandningar kräver vana eftersom 

mikroskopets upplösning (ca 1 µm) försvårar bedömning, jämfört med till 

exempel tunnslip av mineraler. 

Rekommendation av tillvägagångssätt vid pigmentanalys: 

1. Identifiera behoven och frågeställningar: varför önskas svar på vilket 

pigment som använts? 

2. Värdera om målningen är ursprunglig eller retuscherad, och bedöm 

vilka delar som ev. hör till olika epoker. 

3. dokumentera provuttag med foto och text. säkerställ lämplig 

märkning och förvaring av prov. 

4. anlita konsult, som helst har tillgång till både ljusoptiska och spektroskopiska 

analysmetoder. 

5. Värdera resultatens rimlighet, och om frågorna har fått tillfredsställande 

svar. har nya frågor uppkommit? Fortsätt med ev. kvantitativa 

metoder som t.ex. röntgendiffraktion för pigmentanalys eller 

för bindemedelanalyser. Fatta beslut om ev. fortsatta åtgärder eller 

kompletteringar. 

6. spara dokumentation och resterande provmaterial på lämpligt 

ställe. 

7. om giftiga och/eller instabila pigment använts, överväg konsekvenser 

vid t.ex. retuschering. detsamma gäller om pigmenten är svårtillgängliga 

idag, t.ex. mineralfärger som äkta ultramarin, malakit, 

azurit m.fl. 

35


Men resultatet av undersökningen ger också upphov till nya frågor: Vem 

bekostade användandet av äkta ultramarin i en landsortskyrka som garde? 

Varför användes ett så dyrbart pigment när det fanns billigare alternativ 

som azurit? hur kunde en sådan stor mängd införskaffas och varifrån kom 

pigmentet? hur vanligt har till exempel äkta ultramarin varit i de gotländska 

kyrkorna? det är anmärkningsvärt att äkta ultramarin hittats i garde och 

Mästerby kyrkor på gotland så tidigt som 1100- och 1200-talen. Vem/vilka 

målade med den bysantinska konstens bildspråk och material? 

tRyCKta KÄlloR 

Jensen nyrén, ole Ingolf, Kolmodin, Marleen, Karppinen, arja, Pigmentanalys 

av bysantinskt måleri i Garde kyrka, Gotland, 2008. 

Karppinen, arja, Fokus på pigment, 2008. 

Katsibiri, olga, m.fl., Investigation of the gilding technique in two post-Byzantine 

wall paintings using micro-analytical techniques. spectrochimica acta, part b: 

atomic spectroscopy, vol. 59, 2004. 

King, Ross, Michelangelo och påvens tak, 2004. 

lagerlöf, Erland, Garde kyrka. sveriges Kyrkor, gotland, bd V:3, 1972. 

papaioannou, Kostas, Bysantinskt och ryskt måleri, 1969. 

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, Konserveringstekniska 

studier, Färgundersökningar av senmedeltida kalkmåleri, 1996. 

Walsh, Valentine, m.fl., Pigment Compendium. Optical Microscopy of Historical 

Pigments, 2004. 

— Pigment Compendium. A Dictionary of Historical Pigments, 2004. 

NOTER 

1. För detaljer om pigmentens optiska och kemiska karakteristik hänvisas till rapporten av 

Jensen Nyrén, Kolmodin och Karppinen, 2008. 

2. Frigör elektroner från ett elektronskal till ett annat, varvid röntgenstrålning uppstår. 

3. Nationalencyklopedin. 

4. King, Michelangelo och påvens tak, 2004. 

5. RAÄ och Statens historiska museer, Färgundersökningar av senmedeltida kalkmåleri, 1996. 

6. Papaioannou, Bysantinskt och ryskt måleri, 1969. 

36


dE FyRtIo MaRtyRERna gaRdE 

Vid den stora inre restaureringen av garde kyrka 2008 hade man 

att ta itu med bland annat konserveringen av redan väl kända »bysantinska« 

målningar i västra (den äldsta) delen av långhuset. 

Medan konservatorn nadine huth ägnade sig åt att med en till stora delar 

egen nyutvecklad teknik rädda det vackra långhustaket, där 1700-talsmålningarna 

spjälkade sig och ville lossna, lade konservatorerna Marianne gustafssonbelzacq 

och Rebeca Kettunen var och en färdigheter, kunskaper samt hjärta 

och själ i arbetet med några av gotlands allra äldsta kalkmålningar. 

dessa bysantinska målningar har länge daterats till omkring år 1200. Efter 

den senaste restaureringen torde man komma att något tidigarelägga den 

bestämningen. Många gånger studerade och omskrivna är de två helgonfigurerna 

i tornbågen. dessa »russo-bysantinska« gestalter behandlades av bland 

annat den genomlärde biskopen olof herrlin i De hundra kyrkornas ö 1979. 

hette de månne boris och gleb? de har aldrig varit överkalkade. när man restaurerade 

kyrkan i slutet av 1960-talet förväntade man sig nog att finna även storslagna 

målningsrester på långhusväggarna. Man visste att de blivit överkalkade 

i början av 1700-talet. det man nu fick fram var i och för sig av yttersta intresse 

men det var ändå blott ynkliga och spridda rester av vad som en gång varit. 

Konservatorn vid 1960-talsrestaureringen, Erik olsson, menade att väggarna 

var tydligt indelade i avgränsade fält och att gränslinjerna gick som ett vertikalt 

och horisontellt ramverk över långhusväggarna. Vad som fanns inom ramarna 

var i flertalet fall synnerligen svårutrett. högst upp på nord- och sydväggarna 

fanns att skåda en fris av cirklar eller bågar som en bård under taket. alltså 

som en arkad högst upp på den murade väggen. huruvida där från första början 

varit ett platt trätak över långhuset eller om sikten hållits fri mot den vackra 

och omskrivna takkonstruktionen kan hållas som ett öppet problem. Frisen 

med cirklarna eller bågarna avslutade så att säga målningarna uppåt. 

I några av bågarna kunde man skymta huvuden eller ansikten – ett runt 

före mål som måhända gjorde att bågarna uppfattades som cirklar. Redan Erik 

olsson hade emellertid kunnat säga att det var fråga om bågar och inte cirklar. 

37

dE FyRtIo MaRtyRERna I gaRdE 

I fyrtio sådana här arkadbågar på långhusväggarna 

högst upp under taket satt de fyrtio martyrerna. Man 

betraktade dem förmodligen inte som enskilda individer 

utan som ett kollektiv. Foto Rebeca Kettunen. 

I sin bok om garde kyrka i serien sveriges Kyrkor 1972 beskriver Erland lagerlöf 

det hela som så: »långhusets norra mur: Överst en fris med sittande helgon 

inom rundbågar«, och för den södra muren: »Registerindelningen är i 

stort sett densamma som på norra sidan. Överst finns således en fris med helgon 

i bröstbild under palmettornerade arkader, på denna sida dock nästan helt 

utplånad«. 

2008 års restaurering visade att alla var bågar med tydliga sidolinjer. och de 

var 36 till antalet. arton på varje vägg. 

garde kyrka – om den nu var från sent 1100-tal eller från omkring år 1200 

– blev efter ett eller ett och ett halvt sekel vad vi i dag skulle säga »hårt« restaurerad, 

tillbyggd eller ombyggd. det 1100-talskor, som vi aldrig fått se, revs. 

långhuset förlängdes med lite tunnare väggmurar åt öster och till denna förlängning 

anslöts ett nytt, högt gotiskt kor. gardes kor tillhör den stora grupp 

av gotiska gotländska kyrkodelar som fått skilda anonymnamn och tidsbestämningar 

av senare tiders konsthistoriker. Idag har de flesta anammat att 

det rör sig om första hälften (men dennas hälfts senare del) av 1300-talet. och 

38


skulle vi kalla arkitekten eller skulptören av korportalen för »Egypticus« så följer 

vi den store gotlandskyrkokännaren Johnny Roosval och dennes elever – 

sedan någon av dem frivilligt omprövat sina egna teser. 

En för oss viktig sak med denna ombyggnad är denna: hur såg den gamla 

förbindningen mellan långhus och dåvarande kor ut? alltså, när man rev den 

gamla väggen – med sitt lilla triumfvalv – mellan långhus och kor. Man säger 

sig idag vara säker på att den kortväggen var fogad utanpå långhusmurarnas 

ändar i öster – alltså inte »inne« mellan innerväggarna. Utan som ett lock 

utanpå. 

I det gamla långhusets östliga del har väggarna i nutid inte haft många målningsfragment. 

därav måhända antagandet att den östliga gavelväggen med 

sitt triumfvalv där haft sina anslutningar. Men så har det tydligen dock icke 

varit. här skulle således ha funnits plats för väggarnas fortsatta bildkavalkad. 

det fanns alldeles precis plats för två bågar till på varje vägg. summan kunde 

ha varit fyrtio. 40! 

Våra konservatorer förbättrade inte några bilder, men de förtydligade ramverket. 

arkaden med sina bågar förtydligades synnerligen försynt och förmodligen 

mycket klokt. sen fick vi under restaureringen ryska besök. två lärda 

ryska besök vid två skilda tillfällen. 

dessa besök gav anledning för oss att friska upp gamla svenska kunskaper 

via nationalencyklopedin: 

Fyrtio martyrer, fyrtio riddare, fyrtio kristna soldater ur en romersk elitlegion, 

vilka hellre led martyrdöden genom att frysa ihjäl på en isbelagd sjö i 

pontus i Mindre asien än avsvor sig sin kristna tro. En av de fyrtio ångrade sig 

och blev renegat, men då trädde en av fångvaktarna i hans ställe, så att antalet 

ändå blev fyrtio. Före 1901 firades den 9 mars i den svenska almanackan. Fyrtio 

martyrer var en märkesdag: sådant vädret då var skulle det förbli i fyrtio dagar 

framåt. Men det var också en vårens förelöpare, och i närke rimmade man: 

»Fyrtio martyrer, då vaknar både maskar och myrer.«. 

hänvisningen till den 9 mars hjälper oss vidare. den gammeldags kalenderlitteraturen 

om heliga män och kvinnor, om märkesdagar och förutsägelser är 

riklig. där finns mycket att hämta, exempelvis ur en liten bok med anonym 

författare »En kort berättelse utaf hwad tillfälle de personers namn blifwit 

införde uti almanacken, som der, för hwarje dag, hela året igenom, stå antecknade. 

tillika med Förbättrad och tillökt Wäderleks-spåman. Fjerde Uplagan, 

Westerås 1815« sidorna 23–24: 

39


40 

Uti Martio, 9: Fyratio Martyrer, som woro soldater ifrån Cappadocia. 

desse angåfwo sig sjelfwa friwilligen hos en Öfwerste, som 

ifrån Kejsaren licinio war ankommen med order och befallning, 

at genom swärd, galga, piskor, stegel och hjul förgöra alla, som 

Crristi namn bekände. han wille genom allehanda föreställningar 

och löften öfwertala dem, at de intet så skulle förspilla deras unga 

lif och lycka i werlden; men de aktade alt detta för intet, utan wille 

fast häldre med den swåraste död sin tro bekräfta. ty wart Öfwersten 

wred, lade dem i wederstyggeliga fängelsen, lät slå dem i deras 

ansigten med stenar, och sedan lägga dem nakna under bara himmelen 

uti en tillfrusen sjö, som mitt i staden Cebasta war, en kall 

Winternatt öfwer. En af dem blef affälling, sprang bort til warmt 

watn, som ditsatt war til den ändan, at de som wille Christendomen 

försaka, måtte däruti strax kunna uppweka sina förkylda och stela 

lemmar: men han wardt plötsligen död: och Waktaren, som såg at 

Änglar kommo utaf himmelen, och satte på Martyrerna hwar sin 

Krona, lemnade alt sitt wäsende, lopp til och tog in den förrymdes 

plats, så att talet ändå blef fullt. när de andra dagen med litet lif 

skulle föras ut til bål och brand, war ännu en wid tämmeliga goda 

krafter; och honom wille skarprättaren af misskundsamhet lifwet 

skänka, bringade honom til hans Mor. Men hon tog honom själf 

wid handen, lade honom til sina stallbröder uppå wagnen, och förmante 

honom til att fortfara på sin begynta salighets wäg. blifwandes 

de såledfes alla 40 förbrände och deras aska i en flod kastad: som 

skedde den 9 Marti år 320. 

denna legend har enligt h. o. Indebetou i dennes Anteckningar om Svenska 

Almanackan, nyköping 1890, »i sin helhet« varit återgiven i svenska almanackan 

för 1735. Indebetou skriver att den är »behäftat med många orimligheter« men 

kan ändå »innehålla någon kärna av historisk sanning«. Man vill inte säga 

emot. Indebetou poängterar också den väktare som sällade sig till de andra 39 

då en yngling svek sin tro »så att martyrernas antal ändå förblef fullt.« 

I p. W. bergstrands Grunderna för den christna tideräkningen, Örebro 1851, 

gör författaren ytterst korta kommentarer till de enskilda namnens och de mer 

kollektiva högtidsobjektens bakgrunder. på sidan 124 skriver han:


de 40 Martyrernas dag, eller d. 9 mars, förvarar minnet af 40 

soldater i sebaste i Cappadocien (i Mindre asien), hvilka frivilligt 

angofvo sig såsom christne och derföre, sedan de nakne måst 

tillbringa natten liggande på en tillfrusen sjö, alle blefve levande 

brände hvilket skedde denna dag år 320. 

talet fyrtio är väsentlig i legenden. Väktaren som ersatte svikaren såg till att de 

39 blev 40. också modern som övertygar sin son om att lida martyrdöden. det 

är det sammanhållna kollektivet som är trosobjektet, ungefär som man gjort 

med de sju sovarna. Man har veterligt inte i traditionen givit några eller någon 

ett eget namn. som man gjort med några av de 11 000 jungfrurna i Köln. Inga 

individer, förutom han som svek, väktaren och den goda moderns gode son. 

alla tre namnlösa. 

Folktraditionen har spunnit vidare på själva talet. så som vädret är den 9 

mars så skall det förbli i fyrtio dagar. Regeln finns på andra håll: såsom vädret 

är på sjusovardagen, så skall det bli i sju veckor. några väderleksutsikter har 

Ur s u l a s 11 000 jungfrur på rimliga grunder aldrig givit upphov till. Förresten 

var de inte några 11 000. det är en historia om en gammal felläsning. 

att man i närke hälsat våren den 9 mars säger oss att våren kommer tidigare 

till närke än till gotland där vi ju har gertrudsdagen den 17 mars som första 

vårdag. de fyrtio martyrerna finns heller inte i den ofta citerade gotländska 

runkalendern från 1328. och några gravstensdateringar utgående från den här 

dagen har vi inte heller, så vitt man vet. det betyder dock inte att martyrerna 

var okända på ön. En visbyborgare på återväg från en pilgrimsfärd till Rom 

avled och blev begraven hos gråmunkarna i Köln på de fyrtio martyrernas dag 

1350. detta meddelas i visbyfranciskanernas kalendarium. Kanske blev han ett 

offer för digerdöden. 

slutligen kan vi konstatera att den lärde, precise och mycket ofta rolige alf 

henrikson berättar om våra fyrtio martyrer i Alla årets dagar, 1965. han var 

ofta lätt ironiskt skeptisk till kyrkans tidiga helgonberättelser inte minst beträffande 

»dessa ståndaktiga troskämpar«: 

deras legend berättar bland andra ruskigheter att den yngste av 

dem levde längre än de andra och därför inte blev medtagen när 

deras lik kördes bort, men hans fromma moder bar honom på bålet 

på det han måtte få följa sina kamrater in i himmelrikets glädje. 

41


Gottlands Läns Tidning införde under 

1852 månad för månad »Förklaringar till 

Almanachan« – fritt efter Svenska Familjeboken. 

Här berättas i N:o 10 av den 5 mars 

om Fyratio Martyrer. Enligt denna variant 

inträffade händelserna i Armenien – 

måhända inte så långt från Kappadokien. 

Men det hela var lika gruvligt som i övriga 

skildringar och att talet fyrtio var viktigt 

framhålls också här. 

42 

åter till garde. de skönjbara 

bågarna däruppe på kyrkväggarna i 

garde var till antalet 36. 18 på varje 

sida. de sade oss från början ingenting, 

ty vi är usla bärare av egna traditioner 

och de ryska känner vi inte alls. 

Man får väl därtill konstatera att själva 

tron eller religiositeten inte är särskilt 

intressant för byggnadskontrollanter, 

länsstyrelseämbetsmän och konsthistoriker 

i allmänhet. Men hos några 

av konservatorerna fanns en rejäl dos 

nyfikenhet. Vad är det man bevarar 

och vad är det man tydliggör? 

talet fyrtio blev viktigt också för 

oss i garde. till en början räknade 

man till 18+18 och fann så strax att det 

fanns utrymme kvar på vardera väggen 

för två till. summa fyrtio. 

sedan kom det lyckosamma första 

ryska besöket: »de fyrtio martyrerna«. 

lika snabbt konstaterat som 

när vi gotlänningar ser bakhasorna 

på en häst, ett avhugget stycke av ett 

slingrande odjur och ett par bekymrade 

föräldrar på sydväggen i lojsta 

kyrka och då säger: »s:t göran och 

draken«! 

Vid det andra lärda ryska besöket 

undervisade oss en kvinnlig professor 

från Moskva att det vi kallar bysantinskt 

i Ryssland inte kategoriseras 

så. det kan vara exempelvis »ryskt«, 

»bysantinskt« eller (till vår glada förvåning) 

»kappadokiskt«.


grymma härskare och diktatorer med sin uppvaktning av medlöpare, förföljda 

och lidande människor men också individer eller sammanhållna grupper 

som offrat livet för sina ideal – både onda och goda ideal – känner vi från hela 

vår gemensamma historia. här är det sagda händelser från året 320 vars bilder 

målats 650 år senare, målats över 1701, åter tagits fram i ljuset och konserverats 

1968. och sedan konserverats på nytt 2008. En snart 1700-årig historia där vi 

fått vara med i de senaste leden. 

Men det är också en resa i geografin. det som hände i en stad i Kappadokien 

– ett landskap mitt i dagens turkiet och som besöks av tiotusentals turister 

inte minst för de tidigmedeltida målningarna i grottornas tillflyktskyrkor 

– kan tänkas vara återspeglat på några kyrkväggar på gotland. Vägen dit har 

gissningsvis gått över Konstantinopel (bysans), Kiev, Minsk, pskow och novgorod. 

Färden gjordes inte för att glädja dagens antikvarier utan av religiösa 

skäl. de fyrtio hade nog på en del av färden väster och norr ut några lika heliga 

reskamrater, exempelvis s:t göran eller georg. prinsessan och hennes föräldrar 

liksom draken själv var hemma i Kappadokien. 

nå, förnuftet, sakligheten och den begripliga kunskapen har också haft sin 

kalender. En där veckan hade tio dagar, månaden trettio dagar och året tolv 

månader. de överblivna dagarna behandlades för sig och gav en viss ledighet, 

under vilken man skulle hinna med att hylla förnuftet. Veckodagarna numrerades 

från 1 till 10. Varje dag hade sitt nyttiga firningsobjekt. den här kalendern 

infördes under den franska revolutionen och exporterades till erövrade 

områden i Europa. Men avskaffades småningom redan av napoleon, som 

behövde leva i fred med den katolska kyrkan. Folk fick åter ledigt var sjunde 

dag i stället för var tionde. 

nej, ingen älskade den. den 9 mars hade blivit den 19:e dagen i den sjätte månaden, 

vintermånaden »Ventos«. den dagen firade man korgblommiga växter. 

Man skall tänka i de här banorna om man skall restaurera kyrkor. 

43


44

Rebeca Kettunen 

KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna 

I gaRdE KyRKa 

bysantinskt muralmåleri är mycket sällsynt på gotland. Målningar 

eller fragment från denna tid återfinns endast i kyrkorna i garde, Källunge, 

Mästerby och havdhem. garde och Källunge kyrkor anses av många 

ha norra Europas mest kända muralmålningar som kan knytas till 1100-talets 

traditioner inom den bysantinska konsten under romansk tid. därmed finns 

det anledning att tro att dessa kalkmålningar är ett resultat av gotlands kontakter 

med Östeuropa. 

denna artikel behandlar de konserveringsarbeten som utfördes på kalkmålningarna 

från 1150-talet till 1700-talet i garde under år 2008, samt rekonstruktionen 

av det tillhörande ramverket runt de rysk-bysantinska målningarna. 

de senare är dominerande i kyrkorummet. 

För att få veta vilka kulörer målningarna ursprungligen haft har ett stort 

antal pigmentprover analyserats (se separat artikel av Kolmodin och Källbom 

på annan plats i denna skrift). 

Under konserveringsarbetet besöktes vi av doktorand svetlana Vasilyeva 

och hennes handledare, professor Maria orlova, från Moskva. de är mycket 

bevandrade i det rysk-bysantinska måleriet och söker likheter i måleriet och 

eventuella färdvägar och kontakter mellan de ryska respektive gotländska målningarna 

samt de anonyma konstnärerna. 

baKgRUnd 

år 2007 skrev Katarina söderdahl ett åtgärdsprogram för restaurering och konservering 

av kalkmålningarna i garde, och i januari 2008 inledde konservatorerna 

Marianne gustafsson-belzacq, stenrestaurering, och Rebeca Kettunen, 

byggnadshyttan på gotland, konserveringsarbetet. senare deltog även praktikant 

Marleen Kolmodin från högskolan på gotland. 

Bild 1. Ett av de två helgonen (det norra) 

i tornbågen före konservering. Foto förf. 

45

KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa 

Bild 2. Helhetsbild av långhusets interiör 

före konservering och rekonstruktion. 

Foto Marianne Gustafsson-Belzacq. 

Bild 3. Helhetsbild av långhusets interiör efter 

konservering och rekonstruktion. Foto förf. 

46


Historik 

den romanska kyrkan i garde är en av de allra tidigaste stenkyrkorna på gotland. 

den är uppförd i gul och grå kalksten med tegel som dekoration endast 

i tornets ljudgluggar. Kalkstenen är troligen hämtad från ett närbeläget brott 

på gården bjärges marker norr om kyrkan. Konsthistorikern Johnny Roosval 

påpekade att kalkstensblocken saknar kantslag, vilket han ansåg var typiskt för 

arbeten från sent 1100-tal. hela kyrkan är putsad med kalkbruk och vitkalkad. 

hörnkedjor, fönsteromfattningar och portaler är av huggen kalksten och har 

lämnats oputsade. 

Muralmålningarna i kyrkan härrör från tre olika tidsepoker; de äldsta målningarna 

är rysk-bysantinska kalkmålningar från senare hälften av 1100-talet 

(bild 1). nästa etapp kom till vid tiden för uppförandet av det nya koret där 

man finner gotiskt kalkmåleri från 1300-talet. på långhusets södra vägg finns en 

liten rest kalkmålningar från 1450-talet, tillskrivna »passionsmästarens« verkstad. 

Mycket små fragment av efterreformatoriskt måleri från 1600- och 1700talen 

återfinns sporadiskt på långhusets norra vägg. Ett antal ristningar föreställande 

bland annat en häst, skepp och stjärnor återfinns i ringkammaren. 

Tidigare restaureringar 

Muralmålningarna i garde har genomgått restaureringar vid två tillfällen. den 

första restaureringen genomfördes 1701 alternativt 1749, då kyrkan vitkalkades 

invändigt. Konservator Erik olsson, sanda, menar att de bysantinska målningarna 

kalkades över vid detta tillfälle. 1914 skriver konservator Carl Wilhelm 

pettersson att när de dolda målningarna blottas måste det ske med största 

varsamhet. Vidare menar han att väggarna borde skyddas, helst genom borttagande 

av den 1758 byggda läktaren, samt att ingen värmeugn bör anbringas i 

kyrkorummet, detta för att skydda målningarna. 1 

det andra restaureringstillfället genomfördes 1963–68 efter förslag av arkitekt 

Karl-Erik hjalmarsson, stockholm. Enligt arkivmaterialet delades projektet 

upp i två etapper: en första då konstruktionsmässiga åtgärder vidtogs och 

en andra etapp då muralmåleriet togs fram och konserverades. I samband med 

den yttre restaureringen påträffades byggnadsstenar inmurade i korets fasader 

med rester av bysantinskt måleri. sannolikt har de kommit från det rivna, 

romanska absidkorets invändiga utsmyckning. stenarna har med andra ord 

återanvänts som byggnadsmaterial varvid de bemålade ytorna gått förlorade. 

Idag finns fragmenten kvar under senare tiders överkalkningar. 

47


48


Konserveringsarbetet 1968 leddes av 

konservator Erik olsson från sanda 

tillsammans med konstnärerna 

harald norrby och arne Fransson 

från Klintehamn. Förväntningarna 

var mycket stora inför framtagandet 

av de bysantinska målningarna 

då all senare puts skulle avlägsnas 

och målningarna blottläggas. tyvärr blev arbetet en stor besvikelse då större 

delen av målningarna befanns vara i mycket fragmentariskt skick. det var 

endast i tornbågen, där måleriet aldrig varit överkalkat, samt på några enstaka 

ytor i långhuset som målningarna bevarats relativt bra. Väggytorna som måleriet 

är utfört på har vid något tillfälle uppenbarligen skrapats eller skyfflats för 

att ge fäste åt ett nytt skikt kalkbruk. 

KoRtFattad bEsKRIVnIng aV dE bEFIntlIga 

KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa 

Det romanska måleriet 

I garde kyrka representeras det romanska måleriet av de rysk-bysantinska 

kalkmålningarna i långhuset, vilka som nämnts torde ha tillkommit under 

perioden 1150–1200. Enligt bengt g. söderberg och svetlana Vasilyeva är målningarna 

utförda av ryska eller grekiska mästare, som enligt Vasilyeva utbildats 

i bysantinska verkstäder. 2 

Målningarna på långhusets väggar har som helhet haft en klar uppdelning 

i rektangulära fält med helgonbilder och fyrdelade fält med berättande scener. 

nederst en bred bård med vågiga och brutna ornament i gult, rött och grått 

liknande stenimitation. Upptill åt norr och söder – bäst bevarat åt norr – en 

fris med helgon i bröstbild under palmettornerade arkader och där under bård 

med hjulliknande palmetter. tornbågen har smyckats med bilder av två manliga 

helgon i arkader, en på var sida. s:t Florus och s:t laurus har nämnts som 

Bild 4, t.v.: Hjässpunkten i tornbågen med de två 

manliga helgonen efter konservering. Foto förf. 

Bild 5, ovan: Detaljbild av ornament runt de manliga 

helgonen. Observera att originalmåleriet här är mycket 

välbevarat på grund av att tornbågen aldrig varit överkalkad. 

Foto förf. 

49


tänkbara namn. 3 Merethe lindgren uppger att helgonen tolkats som Rysslands 

nationalhelgon boris och gleb, söner till fursten av Kiev 4 . 

Vasilyeva har fört fram åsikten att dessa helgon även kan vara s:t Kosmas 

och s:t damianos. de har inte några attribut, är frontalt ställda och bär kors 

i sina händer, samt står under rikt utsmyckade arkadbågar, burna av marmorerade 

kolonner. Vidare är de klädda i dekorerade dräkter med rakt fallande 

mantlar med pärlbesatta våder, vilka framtill har det parallellogramformade 

tygstycke, tablion, som angav hög dignitet vid den östromerska kejsarens hov. 

långhusets västra vägg har runt tornbågen en bård av röda rundlar med 

stora palmettblommor i gult, grönt och klarblått. I svicklarna gula palmettblad 

på blå grund. ovan tornbågen finns fragment av en »yttersta domen«-scen: 

spår av blå mandorla flankerad av stående apostlar. nedanför till höger ängel i 

rosa dräkt, modellerad i rött; därbredvid ännu en figur i mörkviolett dräkt. 

på norra väggen ses rester av ramverk i mörkrött och gult. Fragment av scenen 

»Kristi födelse«, där barnet ligger i krubban med gul gloria, fint veckat 

täcke samt två glorieförsedda figurer som lutar sig över krubban. bakgrunden 

är ultramarinblå. 

på södra väggen väster om dörren ses »Fiskafänget« (bild 6). svartröd båt 

med minst två figurer, den ena blåklädd, den andra i gult, där invid ett nät. 

denna scen inramas av ett ramverk och har blå bakgrund. 

det ursprungliga, rundbågiga, romanska fönstret på sydväggen har rött och 

gult ramverk med akantusranka i gult och svart, därunder ramverk och helgonhuvud. 

5 troligen är det en Kristusframställning, då rester av en korsgloria 

kan ses (bild 7). 

50 

Bild 6. Detalj av »Fiskafänget«, originalmåleri på södra 

långhusväggen. Märk fragmentet av den mörkröda 

orginallinjen till vänster som övergår i rekonstruktionens 

svagare röda ton. På detta sätt har gjorts tydligt vad som 

är originalmåleri och vad som tillförts. Foto förf. 

Bild 7. Det ursprungliga, romanska fönstret i södra 

långhusväggen med välbevarad ornamentik. Bilden t.v. 

är före konservering och rekonstruktion. 

Foto Marianne Gustafsson-Belzacq resp. förf. 

Bild 8. Ytterligare en spännande detalj från den norra 

långhusväggens ornamentik runt arkadbågarna. 

Foto Marianne Gustafsson-Belzacq.


51


Bild 9. I en av arkadbågarna med 

helgonfigurer på norra långhusväggen 

finns klara blå färgfragment kvar 

av äkta ultramarin. Foto Marianne 

Gustafsson-Belzacq. 

Bild 10. Den södra nischen i koret 

inramades under den gotiska tidsepoken 

med röda fialer försedda 

med gula tak. I fonden en tronande 

Kristus. Lägg märke till att man 

målade till en spetsform på stenomfattningen 

för att förtydliga den 

gotiska stilen. Foto förf. 

Bild 11. Endast en mycket liten rest av 

måleriet från »Passionsmästarens« 

verkstad finns kvar på den södra långhusväggen. 

Det är inte som brukligt 

flerfärgat. Foto förf. 

Bild 12. Ristning föreställande en häst 

på ringkammarens norra vägg. 

Foto förf. 

52


Gotiskt måleri 

det gotiska måleriet i garde kyrka har tillkommit under 1300-talet. den södra 

nischen i koret är inramad med röda fialer med gula takfall på sidorna. I fonden 

en tronande Kristus i röd dräkt, grön mantel, rött hår och skägg (bild 10). 

bakgrunden är rutmönstrad med prickar samt gula och röda korsschabloner i 

rutorna. på nischens ena sidan finns en grön ranka med trifolieblad, eklöv och 

ollon, i övrigt kors- och blomschabloner. 

på korets norra vägg är sakramentsskåpet dekorerat runtom med fialer och 

draperier och invändigt med figurer och ornament 6 . 

på korets väggar ses nio konsekrationskors med delvis ristade konturer. 

Korsen bör ha tillkommit vid korets färdigställande runt år 1350. Konservator 

C. W. pettersson har i ett dokument 7 nämnt att det bakom det främre epitafiet 

på norra väggen i koret finns några fragment av en målning föreställande 

aposteln Johannes. Erik olsson uppger i sin konservatorsrapport 1968 att konsekrationskorsen 

i koret varit försedda med stående apostlafigurer, vilka med 

undantag för en sådan bakom epitafiet blivit sönderskrapade i sen tid. 

Målningar av »Passionsmästaren« 

på långhusets södra vägg, på väggavsnittet som tillhör den förlängda delen av 

långhuset mot öster, ses rester av ett ickepolykromt måleri tillskrivet »passionsmästarens« 

verkstad omkring 1450 (bild 11). 

Erik olsson uppger i sin rapport att när en äldre bänk på långhusets södra 

sida, i anslutning till koret, togs bort i samband med 1960-talsrestaureringen 

fann man längre upp på väggen figurmåleri från 1400-talet. 

Efterreformatoriskt måleri 

det efterreformatoriska måleriet i kyrkan härrör möjligen från 1600- och 1700talen. 

Under restaureringen 2008 fann vi mycket små spår av grått, gult och rött 

som bekräftar Erik olssons fynd från restaureringen 1963–68. olsson beskriver 

spåren som fragment efter ett kvaderband i grått och vitt, vilket tidigare inramat 

de fönsteröppningar som tillkommit innan 1800-talet. 

I samband med restaureringen år 1749, när taket i långhuset dekorerades, 

målades de nykalkade väggarna med draperier i anslutning till taket. 

53


Ristningar 

Ristningar förekommer framförallt i ringkammaren samt i tornbågen, de 

utgörs av såväl runor som figurativa motiv: skepp, häst och stjärnor (bild 12). 

En runrad upptäcktes på västra långhusväggen söder om tornbågen inom en 

röd ramverkslinje. 

MålERIEts Uppbyggnad 

Måleriet har delvis utförts i »al secco«-teknik vilket innebär att målningarna 

har anbringats på ett torrt kalkbruksunderlag. partiellt ser det dock ut som 

måleriet har utförts i »al fresco«-teknik, med andra ord på ett icke färdigtorkat 

underlag. dessa partier har en mycket glatt och hård yta. Målningarna skulle 

även kunna vara utförda på ett underlag som partiellt varit både torrt och vått. 

de är gjorda med kalkfärg som på flertalet ställen är mycket stabil, vilket kan 

tyda på att något annat bindemedel än kalk, till exempel något animaliskt 

binde medel, har använts. 

Carl Wilhelm pettersson skriver följande i ett dokument 8 : »I skeppets vestra 

del upptäcktes äfven rikligt med målningar af samma typ som de synnerligen 

märkliga i tornbågen. dock är hvarken dessa eller de i tornbågen målade 

på äldsta putsytan, utan på en sednare kalkning, och ej som hittills gällande 

al fresko«. 

Måleriet är utfört på en mycket tunn kalkputs, ibland till och med direkt på 

stenen. själva kalkbruket är mycket fett, det vill säga att bruket innehåller en 

stor andel kalk. putsen i tornbågen ser annorlunda ut än resterande, mer släta 

putsytor. I tornbågen har ytan en »kvastad« karaktär. 

tack vare att en skärmvägg sattes upp mellan kyrkorummet och ringkammaren/tornet 

omkring år 1680 – utrymmet användes tidigare som sockenmagasin 

– har de unika, bysantinska målningarna bevarats mycket väl. 

MålnIngaRnas tIllstånd FÖRE KonsERVERIng 

Målningarna var vid konserveringen/restaureringen år 2008 i relativt gott 

skick. ytorna hade under årens lopp samlat en del damm, och retuscheringarna 

från år 1968 hade bleknat något. långhusets västra vägg var mycket smutsig på 

grund av att vatten läckt in mellan torn och långhus, vilket orsakat mörka rinningar 

på väggarna. Vid 1968 års restaurering hade flagnande färgskikt på det 

bysantinska måleriet fixerats med ett syntetiskt lim som nu 40 år senare orsakat 

spjälkning och materialförluster av måleriskiktet. Även de vita, odekorerade 

54


Bild 13. Scenen »Fiskafänget« 

ovanför den södra långhusportalen. 

Slutstenen i portalomfattningen 

har kommit ur läge 

varefter kalkputsen spruckit. 

Bild 14. Stenen satt stabilt varför 

ingen justering var nödvändig. 

Däremot lagades sprickbildningen 

med kalkbruk. 

Bild 15. Lagningen har retuscherats 

för att harmoniera med 

omgivande måleri. 

Foto 

Marianne Gustafsson-Belzacq. 

55


ytorna hade ådragit sig skador i form av sprickbildningar och materialförluster 

i putsen. som tidigare nämnts så beror det mycket fragmentariska måleriet på 

att ytorna vid tidigare restaurering skrapats eller skyfflats för att ge fäste åt ett 

nytt kalkskikt. 

KonsERVERIngsåtgÄRdER 2008 

Rengöring 

Målningarna och de vitkalkade bakgrundsytorna har både torr- och våtrengjorts. 

För att på ett så skonsamt sätt som möjligt rengöra målningarna från 

ytligt sittande damm användes en rengöringsdeg, »gomma pane« 9 , som försiktigt 

rullades över ytorna där de var tillräckligt stabila. I övrigt rengjordes 

mer känsliga ytor, där risk för förlust av måleriskikt förelåg, med lätt fuktad 

svamp. I nödfall gjordes avkall på rengöringsnivån. de vita bakgrundsytorna, 

som ibland var mycket smutsiga på grund av vattenrinningar, rengjordes med 

vatten med en liten tillsats av ammoniak. 

Fixering 

Vid fastsättande av färgskikt som flagnat eller putsskikt som förlorat sitt fäste 

mot underlaget har beprövade material och metoder använts i största möjliga 

utsträckning. Endast i undantagsfall då inget annat fungerat var vi tvungna 

att använda moderna limsorter, till exempel på partier där färgskikten flagnat 

och behövde fixeras 10 . Väggpartier med löst sittande puts, »bompartier«, har i 

nödfall stabiliserats med injektionsbruk 11 . I första hand har fixeringarna utförts 

med mycket löst kalkbruk som applicerats i bompartierna, samt runt skarpa 

kanter där färgskikten riskerade att spjälka av. 

Lagning 

där delar av putsen med åren fått sprickbildningar och smärre förluster av 

material har sprickor och hål lagats i med så ursprungliga och beprövade material 

som möjligt. det innebär lagningar med ett bruk bestående av våtsläckt 

kalk och sand, alternativt med marmormjöl som ballast. djupa sprickor ifylldes 

i flera omgångar: i botten lades bruk med grövre, på ytan med finare sand 

som ballast. lagningarnas ytor bearbetades mekaniskt för att de strukturmässigt 

skulle integreras med det putsskikt som måleriet ursprungligen utförts på 

(se exempelvis bild 13 och 14). 

56

Bild 16 a och b. Del av norra långhusväggen före och 

efter konservering och rekonstruktion av ramverket. 

Foto Marianne Gustafsson-Belzacq respektive förf. 

Bild 13. Delar av de arkadbågar som inramat helgonbilder 

längst upp på södra och norra väggarna. De rekonstruerades 

för att göra tydligt hur inramningen en gång sett ut. 

Denna bild är från den södra väggen. Foto förf. 


57


Bild 17 a och b. Efter 1960-talsrestaureringen gjorde konservator Erik 

Olsson, Sanda, dessa skisser över hur han trodde att det bysantinska 

måleriet i Garde kyrka en gång sett ut. Utifrån det bysantinska måleriets 

traditionella sätt att rama in scener och Olssons skisser samt färgfragmenten 

vi fann på väggarna återskapade vi det röda och gula ramverket 

i långhuset. Jämför dessa skisser med bilderna 2 och 3. Foto förf. 

58


Retuschering 

Retuscheringar har utförts för att dölja till exempel lagningar eller förtydliga 

en form och därmed återge en målning helhet och harmoni. Innan några som 

helst retuscheringar utförs föregår en diskussion om hur mycket och på vilket 

sätt dessa ska göras. då nya lagningar framträder mycket tydligt har dessa retuscherats 

med kalkäkta pigment och kalkvatten 12 med en teknik som bygger på 

streck och prickar. arbetssättet gör det möjligt att i efterhand – vid studium 

på nära håll – kunna avgöra vad som retuscherats. Även vissa brott i konturer 

som anger en form, har – där det varit självklart – fyllts i med nämnda teknik 

(se exempelvis bild 15). 

Rekonstruktion av ramverk 

Rekonstruktionsarbetet föregicks av omfattande diskussioner mellan antikvarier, 

konservatorer, församlingsrepresentanter och beställaren samfällig heten 

gotlands kyrkor. de antikvariska myndigheterna kom med önskemål om 

rekonstruktion av ramverket runt de fragmentariska resterna av det bysantinska 

måleriet. de har också tagit det yttersta beslutet om att rekonstruktionerna 

skulle utföras. 

Vi konservatorer var från början tveksamma till denna rekonstruktion då 

man tillför något som man inte har fullständigt underlag för hur det sett ut 

tidigare, samt att det skulle vara tillräckligt att från en bild, liknande Erik 

olssons skiss (bild 17 a och b), kunna förstå hur måleriet sett ut. dock fann vi 

efter en tids nötande och stötande av beslutet att ett ramverk skulle kunna förtydliga 

eller förstärka måleriets upplägg som det en gång sett ut. när konserveringsarbetena 

pågått en tid hittade vi små fragment av det ursprungliga ramverket, 

vilka i kombination med olssons skiss samt vad som varit vanligt för 

det bysantinska måleriets presentation fick ligga till grund för rekonstruktionerna. 

I detta moment ingick att efter befintliga färgspår av det äldre ramverket 

rekonstruera ramar runt de återstående fragmenten för att ge de forna bildscenerna 

ett sammanhang i kyrkorummet (se bild 16 a och b). Utifrån detta 

rekonstruerades det röd-gula ramverket på långhusets väggar liksom delar av 

de arkadbågar med helgonbilder som funnits högst upp på de södra och norra 

väggarna (bild 18). på västra långhusväggen fanns inga spår av ramverk varför 

ingen rekonstruktion utfördes där (se även bild 2 och 3). 

59


slUtoRd 

Vår ambition med arbetet i garde kyrka har varit att med respekt för originalet 

konservera och till viss del även rekonstruera de murala målningarna. då måleriet 

är unikt i sitt slag har det varit mycket givande och intressant att få möjligheten 

och förtroendet att arbeta med dessa målningar. Vårt tidsperspektiv är 

långt och inriktningen för de konserveringsåtgärder vi utför idag är att de skall 

vara beständiga under åtminstone det närmaste halvseklet. 

Vi hoppas att de insatser vi gjort i kyrkan ska ge större tillgänglighet och 

förståelse för de bysantinska målningarna och öka intresset för den unika skatt 

av kyrkomåleri vi har i de gotländska kyrkorna. 

Mer om konserveringen av kalkmålningarna i garde kyrka kommer att presenteras 

i en kommande konserveringsrapport med nummer 433-3339-07. 

KÄlloR 

gotlands Museums arkiv. 

Garde kyrka. sveriges Kyrkor, gotland, bd V:3, 1972. 

söderberg, bengt, Gotländska kalkmålningar 1200–1400, 1971. 

lindgren, Merethe, Den romanska konsten. Kalkmålningarna. signums 

svenska konsthistoria, 1995. 

Vasilyeva, svetlana, Den bysantinska konsten på Gotland. gotländskt arkiv 2005. 

NOTER 

1. Carl Wilhelm Pettersson, skrivelse från 1914 i Gotlands Museums arkiv. 

2. Vasilyeva, Svetlana, Den bysantinska konsten på Gotland. Gotländskt Arkiv 2005. 

3. Sveriges Kyrkor. 

4. Lindgren, Merethe, Kalkmålningarna. Den romanska konsten. Signums svenska konsthistoria, 1995. 

5. Söderberg, Bengt, Gotländska kalkmålningar 1200–1400, s. 226f. 

6. Söderberg, Bengt, Gotländska kalkmålningar 1200–1400, s. 226f. 

7. Carl Wilhelm Pettersson, skrivelse från 1914. Finns i Gotlands Museums arkiv. 

8. Carl Wilhelm Pettersson, skrivelse från 1914. Finns i Gotlands Museums arkiv. 

9. Gomma pane-degen består av vatten, vetemjöl, kopparvitriol och soda. 

10. Till fixering av flagnande färgskikt användes akrylatdispersion, 10%-ig dispersion i vatten. 

Dispersionen tillhör kemiskt gruppen polyakrylnitrater. Den har spätts ut ytterligare med 

vatten. Till fixering av lösa putsbitar med måleri på användes Paraloid B72. Produkten tillhör 

kemiskt gruppen akrylhartser; en copolymer bestående av etylmetylmetakrylat. Produkten 

löses i aceton till lämplig konsistens. Försäljare: Deffner-Johann GmbH. 

11. Till stabilisering av »bompartier« användes injektionsbruket LEDAN D1 som är baserat på 

kalk och pozzolanalera. Bruket är producerat av Techno Edile, Italien. 

12. Kalkvatten är det kalciumkarbonatmättade, klara vattnet som den våtsläckta kalken förvaras i. 

60

Nadine Huth 

KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE 

taKMålERIEt I gaRdE KyRKa 

Under våren och sommaren 2008 konserverades den historiska interiören 

i garde kyrka. det bemålade innertaket, som pryder kyrkans långhus, 

utgjorde inte minst på grund av sin storlek en särskild utmaning under konserveringsarbetena. 

Måleriet hade inte åtgärdats på 40 år och framstod som 

smutsigt och skadat av vatten från takläckor. Än mer prekärt var att cirka 70 

procent av det 85 kvadratmeter stora taket präglades av extrema spjälkningar i 

måleriskiktet. Idag, efter att måleriet har fästs, rengjorts och en del av skadorna 

retuscherats, har taket återfått sin forna prakt och den bemålade ytan utgör på 

nytt en helhet. 

garde kyrkas långhus täcks av ett dekorerat innertak från slutet av 1600talet. 

Vid en visitation 1680 påpekades att rummet »behöfver it nytt loft in uti«, 

och 1694 noterades att detta hade gjorts. I östra änden avslutas taket med ett 

vertikalt fält mot triumfbågen. 

Måleriet utfördes antagligen först vid mitten av 1700-talet. den horisontella 

delen av taket är målad med yviga akantusslingor i rött, blått och gult på en 

vit bottenfärg. det vertikala fältet mot öster visar ett landskap med kullar och 

träd. på bjälken nedanför detta måleri finns en inskription som lyder: »Cura 

pastoris lauren(tii) bartholdi gardell ao 1749«. (genom pastor lars barthold 

gardells försorg, anno 1749). åtminstone det vertikala bildfältet har målats av 

målaren nils salin med ett för honom typiskt landskapsmotiv. liknande dekorationer 

kan ses på predikstolen i garde kyrka, men även som väggmålningar 

i ett hus vid södra Kyrkogatan 14 i Visby (»Ryska gården«). 

antagligen har det inte funnits ett äldre innertak i långhuset utan den 

romanska takstolen var ursprungligen avsedd att synas från kyrkorummet. 

Tidigare restaureringar 

garde kyrkas innertak har genomgått minst en omfattande restaurering: den 

vid den senaste inre kyrkorestaureringen 1967–68. dessförinnan finns inga 

uppgifter i arkiven att några restaureringar gjorts på takmåleriet. 

61


62

KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa 

tydliga spår från den nämnda restaureringen är att taket kortats av i östra 

delen, samt att större områden retuscherats i måleriet. För åtgärderna svarade 

kyrkokonservatorn och konstnären Erik olsson. hans uppgifter om konserveringen 

är förhållandevis utförliga och han redovisar även en del intressanta 

tankar och reflektioner från arbetet. 

taket som vi ser det idag är till sin storlek således inte ursprungligt, utan har 

förkortats. I konserveringsrapporten från 1968 kan läsas att taket i långhusets 

östra del är »… borttaget och upptaget så att triumfbågen blev hel, den målade 

delen som hängde i bågen med träd målade blev insatt i den stående väggen … «. 

olsson uppger att det fanns nyinlagda bräder i den bakre sektionen mot väster 

som var »… ljusare än de övriga och hade ingen dekor … «. I deras ställe insattes 

en del av de avlägsnade, dekorerade bräderna. de övriga bräderna som inte kom 

till användning förvaras sedan dess på torn- och långhusvindarna. 

Måleriet rengjordes torrt med »gomma pane«, vilket är en degliknande 

blandning av mjöl, vatten, kopparsulfat och målarsoda. 

det gjordes retuscher på den blå färgen i akantusslingorna samt på vattenskadade 

partier. En del av bräderna längs ytterväggarna byttes ut helt och hållet, 

troligen eftersom dessa partier varit värst utsatta för vattenskador. Rekonstruktionerna 

och retuscherna är mycket skickligt utförda och fortfarande, efter 40 år, 

knappt urskiljbara från det ursprungliga måleriet. att de blå akantusslingorna 

är retuscherade ses enbart för att retuschfärgen ibland ligger över de ursprungliga 

konturlinjerna. den rekonstruerade vita bottenfärgen är lite gulare än den 

ursprungliga färgen. på det vertikala fältet med landskaps motivet är retuscherna 

mer omfattande, och det verkar som om stora partier har målats över. 

Takets materialuppbyggnad 

Innertaket, som består av brädpanel, är fastspikat på den medeltida takstolens 

tvärbjälkar. numera består det platta taket av fem sektioner (brädlängder), 

indelade med tvärliggande lister som täcker skarvarna. 

alla synliga ytor har först strukits med en vit bottenfärg. akantusdekorationen 

har därefter målats med laserande färger i rött, blått och gult och konturerats 

med röda och svarta linjer. allt tyder på att måleriet utfördes i limteknik. 

limbaserade färgskikt är matta och mycket vattenkänsliga och tenderar med 

åldrande och dåliga klimatförhållanden att bli pudriga och kritande. 

Del av det dekorerade innertaket 

efter konserveringen. Foto förf. 

63


av de undanlagda bräderna på vinden som inte varit föremål för konserveringsåtgärder 

framgår att den ursprungliga blå färgen i akantusslingorna är 

kraftigt blekt. denna färgförändring har varit orsaken till att alla blå akantusslingor 

övermålades vid konserveringen 1967–68. den extrema blekningen 

av pigmentet kan tyda på en användning av det icke ljusbeständiga pigmentet 

indigo, men undersökningar av detta har inte gjorts. 

landskapet på det vertikala fältet mot triumfbågen är målat med gröna, 

bruna och svarta färger. detta måleri är starkt retuscherat och vid den rent 

visuella undersökningen i samband med konserveringen förblev det oklart om 

man använt samma målningsteknik som i akantusdekorationerna. 

KonsERVERIngEn VåREn 2008 

Konserveringsarbetena inleddes med en förundersökning där man kartlade 

takets skadebild och dess behov av konserverings- och restaureringsåtgärder. 

det första åtgärdsförslaget från 2005 baserades på en skadeinventering genomförd 

från kyrkans golv. skadorna och konserveringsbehovet kunde därför inte 

uppskattas i sin helhet och först efter att byggställningarna var uppsatta upptäcktes 

den mycket stora utbredningen av skadorna. 

orsaken till skadorna var som så ofta ett samspel av flera faktorer. den allra 

vanligaste typen av skador på bemålade träföremål i kyrkorna kan så gott som 

alltid sättas i omedelbart relation till uppvärmningen. genom den blir luften 

torr, vilket medför att träet avger sin fuktighet och krymper, och när luftfuktigheten 

ökar sväller materialet ånyo. Färgskikten kan inte följa med i dessa rörelser, 

vilket i många fall leder till allvarliga avflagningar och bortfall av måleri. 

Eftersom den varma luften stiger upp och samlas under taket är det just där 

problemen ofta finns. Färgflagningen på garde kyrkas innertak var som störst 

på områdena rakt ovanför långhusets sydportal där den inströmmande luften 

kan ses som det starkaste hotet. Färgskiktet spjälkade i mycket stora flagor 

med uppvikta och upprullade kanter. på många ställen hängde färgskiktet 

endast på ytterst små fixpunkter eller hade redan lossnat helt. Även damm och 

smuts bidrog till dessa skador. damm som samlas på ytan drar åt sig och håller 

fukt vilket tjänar som näringskälla för mikrobiologiskt aktivitet och påskyndar 

materialets nedbrytning. Emellanåt ökar även tyngden av de lossnande färgflagorna 

och gravitationen får flagorna att falla av undan för undan. 

64

Taket före konserveringen. Färgen på hela taket, 

men framförallt ovanför långhusets sydportal, 

spjälkade i extrem omfattning. 

Under rengöringen. På bilden ses skillnaden 

mellan rengjorda och smutsiga ytor. Foto förf. 


65


66 

Arbetsmoment vid konsolideringen av måleriet. 

Efter att de nedhängande färgflagorna sprayats 

med limlösning pressades de ned med en 

gummi vals med en lätt fuktad cellulosaduk 

som mellanlägg. Foto Katarina Schüssler.


skador beroende på direkt vattenkontakt fanns framförallt längs ytterväggarna 

i form av bruna, molnformade ringar. Missfärgningar i limfärgsmålerier, 

orsakade av vatten, är i de flesta fall svåra att åtgärda då de bildas av 

såväl binde medel, pigment, smuts som vissa vattenlösliga ämnen i träet. alla 

dessa ämnen löses upp av vatten och avsätts på gränsen mellan fuktbemängda 

och torra områden. limmet som ansamlas och som binder ihop både smuts och 

pigment gör att missfärgningarna blir hårda och skorpliknande. 

Ur Erik olssons konserveringsrapport framgår inte hur utbredda skadorna 

var före den senaste konserveringen. Men det faktum att måleriet kunde rengöras 

med en relativt grov metod utan att färgskiktet först konsoliderades talar 

för att måleriet befann sig i ett relativt bra skick. det är alltså sannolikt att de 

flesta av skadorna uppstått under de senaste decennierna och efter att ett nytt 

uppvärmningssystem installerats. 

Konsolidering av limbaserade färgskikt är en av målerikonserveringens 

svåraste arbetsuppgifter och ger ständigt upphov till forskningsprojekt. limfärger 

är matta och tenderar att under åldrandet bli mer och mer känsliga. det 

organiska limmet åldras och bryts ner, vilket orsakar att vatten och mekaniska 

påfrestningar kan förstöra hela måleriet. limfärger reagerar därför även 

mycket känsligt på konsolideringsmedel. om olämpliga limsorter eller metoder 

används kan det lätt uppstå glansfläckar eller utsmetade missfärgningar. 

Innan konsolideringen av takets spjälkande färgskikt sattes igång, diskuterades 

och testades olika medel och metoder med hänsyn till sin lämplighet och effektivitet. 

Ett önskemål var att använda ett lim som liknar det ursprungliga limmet i 

färgskiktet, alltså ett glutinlim. de bästa resultaten kunde uppnås med en lågprocentig 

gelatinlösning och en lågprocentig störlimlösning (framställs av simblåsor 

från stör). båda typerna uppvisar goda egenskaper för att konsolidera limfärg, 

också med hänsyn till åldrandet. de är färglösa, ljusbeständiga och ger obetydliga 

färgförändringar. I den låga koncentration som visade sig krävas för att återfästa 

färgskiktet på gardes innertak påverkar de inte heller måleriets brytningsindex, 

det vill säga färgernas matthet ändrades inte. störlim är ett mycket exklusivt 

material, och eftersom gardes innertak har en ansenlig yta var kostnadseffektiviteten 

det slutligen avgörande skälet att välja gelatin. den enda nackdel som man 

behövde undvika med gelatinet var tendensen till randmarkeringar. 

gelatinlösningen applicerades med sprayflaska. För att underlätta bindemedlets 

penetration, samt undvika randmarkeringar, fuktades ytan först med 

ett vätmedel bestående av vatten och etanol. Även denna lösning applicerades 

67


Detalj före och efter konsolideringen 

av färgskiktet. Foto förf. 

68


med sprayflaska. de stora nerhängande färgflagorna fixerades på plats med en 

lätt fuktad, hopvikt cellulosaduk. därefter pressades flagorna ned med hjälp av 

en gummivals med cellulosaduken som mellanlägg. på detta sätt var det relativt 

lätt att pressa flagorna på plats och samtidigt suga upp överskottet av lim. 

arbetet utfördes på en bräda i taget för att nyttja fogarna som naturliga gränser. 

Metoden möjliggjorde ett snabbt arbete, vilket återigen minskade risken för 

randmarkeringar mellan fuktiga och torra områden. Enstaka partier visade sig 

vara skörare än andra samt extremt vattenkänsliga, vilket ledde till att ett visst 

utsmetande av färgen var oundvikligt. 

Rengöringen av takets måleri utfördes med torra metoder efter det att hela 

måleriet hade säkrats. till viss del blev måleriet renare redan under konsolideringen. 

För att få bort ytterligare smuts användes torrengöringssvampar och 

radergummi. En reducering av de molnformade missfärgningarna visade sig 

vara svårare. Eftersom dessa föroreningar är mycket hårda på grund av en hög 

bindemedelkoncentration riskerades förslitningsskador på de angränsande, skörare 

områdena. tester med olika torrengöringsmedel samt med vatten- och lösningsmedelbaserade 

geléer gjordes utan tillfredställande resultat. I samråd med 

den antikvariske kontrollanten beslutades därför att retuschera de områden där 

de mörka missfärgningarna inte kunde avlägsnas med lämpliga metoder. 

Retuscherna gjordes med tavelkrita. stora och på håll iögonfallande skador, 

där färgskiktet hade fallit bort, liksom vattenskador och fläckar av andra olösliga 

föroreningar på den vita bottenfärgen retuscherades. Eftersom tavelkritan gav en 

kulör liknande bottenfärgen och en matt karaktär var det lätt att integrera skadorna 

med bakgrunden. Metoden får dessutom anses som mycket skonsam då 

kritan är ytterst lätt att avlägsna. det ska dock nämnas att det finns en risk att 

de mörka missfärgningarna av vatten med tiden kan framträda igen. 

slUtoRd 

Konserveringen visade sig mycket lyckosam. Med konsolideringen av det 

extremt spjälkande färgskiktet har det förut mycket trista utseendet förändrats 

på ett slående sätt. Kyrkobesökarna kan nu njuta av ett tak som återfått sin 

forna prakt och som vackert infogar sig i kyrkorummet. 

de faktorer som kan leda till den typ av skador vi sett på taket i garde är i 

de flesta fall för många och komplicerade för att man skulle känna sig helt trygg 

efter det att föremålen konserverats. Vid den omfattande restaureringen av kyrkan 

på 1960-talet konserverades inredning och inventarier och klimatet reglera- 

69


des genom ett nytt uppvärmningssystem, där avsikten var att styra temperaturen 

i kyrkorummet på ett skonsamt sätt. Men de nu upptäckta, allvarliga skadorna 

på såväl det bemålade innertaket som på triumfkrucifixet har än en gång visat 

att även nya och framåtsyftande lösningar måste utvärderas kontinuerligt. 

En stor diskrepans anses ofta ligga mellan kravet på en komfortabel lokal för 

kyrkobesökarna och de krav som våra konstskatter ställer. I samband med detta 

är det ytterst viktigt med ökat medvetande, kunskapsutbyte och sam arbete på 

plats mellan fackmän från olika berörda områden. detta är den enda möjlighet 

att upptäcka brister och utarbeta lösningar för att begränsa förstörelsen av 

vårt kulturella och historiska arv. 

som konservator ser jag kritiskt på konceptutvecklingen av uppvärmningssystemet 

i garde kyrka. 

ansatsen för att skapa en jämn uppvärmning i hela kyrkorummet och driva 

det så kostnadseffektivt som möjligt är bra. Men ur bevarandesynpunkt är det 

avgörande att utveckla ett uppvärmningssystem som på bästa sätt är anpassat 

även efter de olika inventariernas egenskaper. därför är det betydelsefullt att 

involvera konservatorerna på plats. det krävs mätningar och undersökningar 

av inomhusklimatets inverkan på de mest utsatta föremålen och hur de påverkas 

beroende på var de är placerade i kyrkan. Ännu viktigare anser jag är att 

få i gång en kritisk genomgång av de planerade åtgärderna i samarbete med de 

involverade konservatorerna. Föremålens krav bestäms av materialet men inte 

minst av placeringen i kyrkorummet. Mest utsatta är bland annat föremål som 

står intill värmeelement, som har direkt kontakt med kalla ytterväggar eller – 

såsom är fallet med innertaket i garde – där den varma luften ansamlas. 

Även valet av material och metoder vid konserveringen är direkt beroende 

av de faktiska klimatförhållandena i kyrkan för att man skall uppnå ett långsiktigt 

hållbart resultat. om det brister i samarbetet innan renoveringarna, 

värmeinstallationerna och konserveringsåtgärderna kommer i gång uppstår det 

oundvikligen fel som omöjliggör ett professionellt arbete. 1 de negativa resultaten 

kan bli kostsamma och förödande för vårt enastående kulturarv. 

Med insatserna i garde kyrka har temperaturfördelningen och värmeuppdämningen 

i rummet ändrats. de äldre strålvärmarna har ersatts med nya överdimensionerade 

s.k. värmekronor med infravärme, och för att effektivisera upp- 

1. Sedan Garde-restaureringen planerades 2005 har rutinerna ändrats för att bättre fånga 

upp och samordna olika fackmannasynpunkter. 

70


värmningen har taket värmeisolerats. Enligt församlingen är strålvärmen för stark 

för att man skall kunna ha den påslagen under gudstjänsten, och uppvärmningen 

av kyrkorummet görs därför under en längre tid innan gudstjänsten börjar. Jag 

fruktar att det finns stor risk för att den uppvärmda luften samlas i kyrkorummets 

övre del och leder till nya skador på såväl det mycket känsliga, bemålade innertaket 

som på triumfkrucifixet; värmekronorna hänger mycket nära det senare. 

För att undvika eller åtminstone begränsa framtida skador anser jag det som 

mycket viktigt att mäta och kontrollera relativ luftfuktighet, temperatur samt 

eventuellt förekommande vattenkondensation på de mest utsatta områden i 

kyrkorummen även efter det att kyrkorna renoverats och försetts med moderna 

uppvärmningssystem. En noggrann dokumentation av kyrkobyggnadernas klimat 

med särskilt beaktande av inventariernas tillstånd bör ingå som naturliga 

eftervårdsprojekt för att säkerställa långsiktigt tillfredställande resultat av restaureringsinsatserna. 

detta är betydelsefullt för att öka vår kunskap inför utförandet 

av liknande projekt i framtiden. 

KÄlloR oCh lIttERatUR 

Otryckta källor 

ata stockholm: 

garde kyrka, gotland, Konserveringsrapport dnr. 1382/71, Erik olsson, 1968. 

Inventering av inventarierna i garde kyrka, 2003. 

Litteratur 

arendt, C., Heizungsprobleme in historischen Kirchen. bausubstanz, 1989. 

arendt, C., Heizung von „grossen Räumen alter Bauart“. bausubstanz, 1989. 

arendt, C., Schadensbeispiele in Kirchen. bausubstanz, 1989. 

arendt, C., Auswertung von Messungen zum Raumklima in Kirchen in 

Abhängigkeit von der Heizungsart. bausubstanz, 1992. 

broström, tor, Klimatmätning i kyrkor, 1995. 

broström, tor, Uppvärmning i kyrkor, 1996. 

heimsch, R., Anlagentechnik für die Beheizung von historischen Gebäuden. 

Internationale Zeitschrift für bauinstandsetzen, 2002. 

Kotterer, M., grosseschmidt, h., boody, F. p., Kippes, W., Climate in 

Museums and Historical Buildings. tempering, 2004. 

71


lagerlöf, Erland, Garde kyrka. sveriges Kyrkor, gotland bd V:3, 1972. 

pataki, a., Consolidation of white chalk with aerosols. 14th triennal Meeting 

the hague, Conference papers, James & James, 2005 (s. 223–230). 

schiessl, U., Konservierungstechnische Beobachtungen zur Festigung wässrig 

gebundener, kreidender Malschichten auf Holz. Zeitschrift für Kunsttechnologie 

und Konservierung 3, 1989 (s. 293–320). 

svahnström, gunnar, svahnström, Karin, Måleri på Gotland 1530–1830, 1989. 

Weiss, b., plaschkies, K., scheiding, W., Schimmelpilzbefall in Kirchen und an 

sakralem Kunstgut. REstaURo, bd 2, 2005 (s. 135–140). 

Weiss, b., plaschkies, K., scheiding, W., Schimmelpilzbefall in Kirchen und an 

sakralem Kunstgut. REstaURo, bd 6, 2006 (s. 376–383). 

72

Jan Utas 

MEdEltIda taKspån 

– fynd från gotländska kyrkor 

trä som taktäckningsmaterial 

hittar man numera nästan bara på 

kyrkor och andra byggnadsminnen. av de 

gotländska kyrkorna har ungefär hälften 

kvar någon byggnadsdel med tjärat brädtak 

av furu, ofta i form av ett faltak, en konstruktion 

som har medeltida anor. 1 Men på 

de allra äldsta kyrkobyggnaderna har man 

av allt att döma använt ett annat material: 

träspån av ek. 2 det mest välbekanta exemplet 

är det i byggnadshistorisk litteratur 

ofta omnämnda spåntaket över garde kyrkas 

långhus från 1100-talets mitt, 3 vilket till 

stora delar bevarats intakt under ett senare 

tillkommet faltak. gardetaket är unikt 

såtillvida att både takstolar, nockstock och 

Kalkmålningen på väggen i Väte 

kyrkas kor. Rutmönstret på tak och 

takryttare anses antyda spåntäckningar 

på den i genomskärning återgivna 

kyrkobyggnaden. Foto förf. 

yttertaksbeklädnad bevarats in situ i sådan utsträckning att de flesta konstruktions- 

och utsmyckningsdetaljer fortfarande kan studeras. när man i andra 

kyrkor på gotland påträffar lämningar av spåntak rör det sig om lösfynd som 

i bästa fall kompletterar bilden av hur dessa tidigmedeltida spåntak såg ut. de 

kyrktak på ön som idag är spånbelagda är utförda med sågade furuspån av den 

typ som blev vanlig från 1860-talet i och med ångsågarnas introduktion. 4 

gardetaket är tidigare väl beskrivet av flera författare (se den efterföljande 

litteraturförteckningen), och skall därför endast beröras översiktligt. Vid 

kyrko restaureringar under senare decennier i hangvar, tingstäde, Rute, linde 

och bro kyrkor har emellertid mer eller mindre omfattande rester av medeltida 

takspån påträffats som inte tidigare beskrivits. En redovisning av dem utgör 

det huvudsakliga syftet med denna uppsats. 

73

MEdEltIda taKspån – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR 

Kyrka med spåntak avbildad på 1300-tals - 

kor stolen i Gothem kyrka. Foto förf. 

74 

Men först en kort beskrivning av 

taket i garde och de andra belägg 

på medeltida spåntak som tidigare 

skildrats i litteraturen. Medel tida 

avbildningar av gotländska kyrkobyggnader 

med spåntak finns 

på korbänken i gothem kyrka, 

på en dopfunt av den gotländske 

stenmästaren sigraf från tingstads 

kyrka i Östergötland, samt 

som en målad bild på korväggen 

i Väte kyrka. I gothem ser man 

en något stiliserad, gotisk kyrka 

från söder med rakslutet kor och 

spåntäckningar på såväl kor som långhus och tornhuv. 5 Kor- och långhustaken 

tycks vara försedda med takkammar med gavelprydnader, och korets takfall 

avslutas nedtill med en rad rundade fotspån, långhustaket saknar den detaljen. 

tingstadfunten visar istället en romansk absidkyrkas nordfasad (!) med öppna 

portar och spåntak på både kor, långhus och tornhuv, de förstnämnda försedda 

med höga takkammar med gavelprydnader: på långhuset ett kors och på koret 

en drake. 6 Vätebilden förefaller illustrera en kyrka, kanske just Väte, i genomskärning 

och är hårt stiliserad. Rutmönstret på tak och takryttare anses ange 

spåntäckningar. 7 

Spåntaket i Garde 

garde kyrka hör till öns mest sevärda kyrkomiljöer av flera anledningar: kyrkogårdsmuren 

med sina fyra medeltida stigluckor, resterna av kalkmålningarna 

i rysk-bysantinsk stil i långhuset och – särskilt välbevarade – i tornbågen, de 

ursprungliga stenbänkarna utefter långhusets innerväggar, samt inte minst den 

på långhusvinden kvarstående romanska takkonstruktionen med delvis kvarsittande 

spåntäckning. takstolar och taknock är nära nog fullständigt bevarade. 

Med undertaksbräder och spåntäckning är det sämre: bräderna är bevarade på 

ungefär hälften av takytorna, något mer på den södra sidan än på den norra, 

medan spåntäckningen endast är bevarad till ca 10 procent. 8 på södra takfallet 

återstår drygt 200 spån, på norra endast ett trettiotal, men de är i desto bättre 

skick med bland annat rikligt med tjära på de ursprungligen exponerade ytorna.


En spåntäckt kyrka som den återges på foten till en 1100-talsdopfunt 

från Tingstads kyrka. Funten, som tillskrivs den gotländske stenmästaren 

Sigraf, finns numera i Statens Historiska Museum. Foto ATA. 

Garde kyrka med det medeltida spåntaket frilagt i samband med restaureringen 

på 1960-talet. Foto Gunnar Svahnström i Gotlands fornsals arkiv. 

75


76

Takkonstruktionen 

takkonstruktionen är utförd av furuvirke, förutom 

spåntäckningen som är av ek. den täcks idag 

av ett sekundärt faltak med stoltare resning än den 

romanska takstolen. det sekundära taket kan ha 

kommit till i samband med byggandet av kyrkans 

gotiska kor i början av 1300-talet, senast förnyades 

det vid en restaurering på 1960-talet. 9 

den äldre takstolen är av vanlig romansk typ 

med bindbjälke och enkla stödben. 10 samtliga sjutton 

takstolar är bevarade. 11 några remstycken på 

murarna finns inte kvar. 12 Ursprungligen anses takstolen 

ha varit synlig från kyrkorummet. Idag tjänar 

bindbjälkarna som vindsbjälklag i långhuset och är 

på undersidan klädda med bräder med akantusmålning 

från 1700-talet. Mellan bjälkarna inlades 

vid den senaste restaureringen 2008 ny värmeisolering 

av mineralull och golv av sågade bräder. 

Vid tillverkningen av takkonstruktion och spåntäckning 

har av allt att döma endast olika typer av 

yxor samt navborr kommit till användning. 

takstolarnas högben är huggna så att en ca 20 

cm bred avsats bildas på halva takfallet. 13 ovanför 

avsatsen har högbenen t-profil, nedanför är 

tvärsnittet rektangulärt. Vid nock och takfot är 

högbenen sammanfogade med varandra och med 

bindbjälkarna med raka blad och dymlingar. 14 de 

elegant profilerade stödbenen är i de flesta fall löst 

insatta. bindbjälkarna har rektangulärt tvärsnitt 

och låses i längdled av en t-formad styrplanka 

som samtidigt tjänstgjort – och fortfarande tjänstgör 

– som landgång mellan torn- och korvindarna. 

plankan, som vid något tillfälle sekundärt kapats 

med såg på mitten, är mot vanligheten inte nedfälld 

i bindbjälkarna. nocken täcks av en omvänt 

V-formad nockstock med en takkam i form av en 


Den medeltida takstolen över 

Garde kyrkas långhus. Uppmätning 

efter Sveriges Kyrkor, ritning 

med kompletteringar av förf. 

Det medeltida spåntaket i Garde. 

Uppmätning Alfred Edle 1931 i 

Riksantikvarieämbetets 

Antikvarisk-tekniska arkiv, ATA. 

Motstående sida: Långhusvinden 

med det romanska taklaget 

i Garde efter restaureringen 

av kyrkan 2008, sedd mot väster. 

Foto förf. 

77


Garde kyrka. Den medeltida 

nockstocken, sedd mot tornet. 

Foto förf. 

Detaljbild av spåntäckningen på 

norra takfallet i anslutning till 

takavsatsen. Märk det rundade 

fotspånet, dekorerat med koncentriska 

cirklar. Foto Alfred Edle 

1931 i ATA. 

Gardetaket i samband med takomläggningen 

1931. Resterna av 

spåntäckningen på södra sidan. 

Foto Alfred Edle i ATA. 

78

epstav och nederkanterna försedda med 

nåtar för takbeläggningen. 15 nockstocken 

är sammanfogad i längdled av två virken, 

diagonalskarven fixeras med dymlingar 

och smidda spik. den ligger löst ovanpå 

takstolarna utan annan låsning än de takspån 

som är inträdda i nåtarna. 

på takstolarna är spikat ett undertak av 

breda, snedkantade bräder som samtidigt 

utgör takkonstruktionens stabilisering i 

sidled. de nämnda avsatserna i takfallen 

är ännu till stor del täckta av en bräda 

utan ursparingar eller hål. den har liksom 

spåntäckningen varit tjärad utvändigt. 

Spåntäckningen 

på undertaket ligger en yttertaks beklädnad 

av meterlånga – ca 100 cm – tjärade ekspån. 


Principen för Gardetakets 

spåntäckning med fotspånen 

utritade. Ritning förf. 

bredden är ca 20 cm och översidan är i stort sett slät. de nedersta ca 35 centimetrarna 

är spetsade och försedda med en grund profil utefter kanterna. spånen 

är såsom man kan se på de i inledningen anförda kyrkoavbildningarna 

lagda i vågräta rader med ett inbördes avstånd motsvarande spetsens längd 

och förskjutna en halv bredd mellan raderna så att ett rombiskt mönster bildas. 

Varje spån är nära spetsen fäst i undertaket med en smidd, flatskallig spik, 

vilken även låser den övre änden av underliggande spån två rader nedanför. 

spånen är lätt kilformiga så att tjockleken i spetsen är 2,5–3,5 cm, i övre änden 

5–10 mm. 

Vid avsatsen på takfallen – och sannolikt även vid takfoten – har spånen inte 

varit spetsiga utan istället rundats såsom på kyrkbilden på korstolen i gothem 

visar. Ett enda sådant spån, som brukar kallas fotspån, har delvis bevarats vid 

avsatsen på det norra takfallet. 16 det har varit försett med en dekor av två koncentriska 

cirklar. Mot tornmuren har spåntäckningen tätats med en ovanpåliggande 

och mot väggens ojämnheter anpassad bräda, längs kanten försedd med 

ett spår för vattenavrinningen. 

79


Nockstocken med repstaven, frilagd vid takomläggningen 

1931. Foto Alfred Edle i ATA. 

Dekor 

taket har ägnats stor omsorg för att få ett tilltalande utseende, samtidigt som 

funktionella fördelar uppnåtts. spets och dekor på spånen är till exempel 

ägnade att leda regnvattnet på fördelaktigaste sätt till närmast underliggande 

spån. 

nockstocken pryds som nämnts av en låg »takkam« i form av en repstav. 17 

I väster har den av bevarade spår att döma varit försedd med en gavelprydnad, 

kanske i form av ett drakhuvud eller dylikt. längs nederkanterna löper 

en grund, ca 2,5 cm bred profil av samma slag som återfinns utmed spetsarna 

på takspånen. 

de verktyg som kommit till användning vid dekoren av taket är sannolikt 

stämjärn eller kniv (för repstaven), hyvel eller – troligare – skavjärn (för profilerna 

på nockstock och takspån), samt för de koncentriska cirklarna på de rundade 

takspånen möjligen någon form av passarliknande brännjärn. 

80

ÖVRIga lIttERatURUppgIFtER oM 

taKspån I dE gotlÄndsKa KyRKoRna 

Tingstäde kyrka 

I Sveriges Kyrkors beskrivning av tingstäde kyrka 1925 

nämns att ett tjärat ekspån med längden 106 cm hittats 

på tornvinden, det kan idag inte återfinnas. I 

samband med kyrkans utvändiga restaurering 1981–82 

påträffades emellertid ytterligare nio delar av takspån, 

denna gång på långhusvinden. 18 de nyfunna spånen, 

som delvis är fragmentariska på grund av angrepp 

av röta och trägnagande insekter, är likaledes av ek. 

längden är inte möjlig att avgöra, bredden har varit ca 

17 cm, spetsen ca 45 cm lång och tjockleken vid spets 

resp. övre ände ca 3,5–4,0 cm resp. ca 10 mm. den 

spetsiga delen är även lätt ryggad. dekor saknas, men 

den del av spånen som varit synliga bär spår av riklig 

behandling med trätjära samt har avtryck av en ca 2,5 

cm stor spikskalle. tjärspåren visar tydligt att spånen 

varit lagda på samma sätt som i linde, se nedan. 


Takspån från Tingstäde 

kyrka, numera försvunnet. 

Efter Sveriges Kyrkor. 

Takspånen som hittades i 

samband med restaureringen 

av Tingstäde kyrka 1981–82. 

De förvaras nu i Gotlands 

fornsal. Foto förf. 

81


Spånfyndet från utgrävningen 

av grunden till stavkyrkan i Silte 

1971–72. Fragmentet förvaras i 

Gotlands fornsal. Uppmätning förf. 

Tre av de måsnäbbformade spånen 

från Alskog kyrka, funna på tornvinden 

vid kyrkans restaurering 1964. 

Foto Raymond Hejdström i Gotlands 

fornsals arkiv. 

Uppmätning av det spån som hittades 

vid efterundersökningen i 

Alskog 1968. Ritning förf. 

82 

Silte kyrka 

Vid restaureringen av silte kyrka 1971–72 hittades 

grunden till en stavkyrka av trä inne i kyrkans 

nuvarande långhus. I en av rännorna i marken 

där träkyrkans syllar legat fann man ett ca 

7 cm långt fragment av ett träspån av ek. I överkanten 

på fragmentet finns en urtagning som kan 

antyda läget för ett spikhål. om spånet ursprungligen 

legat på stavkyrkan är förstås inte möjligt att 

avgöra, även om det är högst sannolikt. 19 

Alskog kyrka 

I samband med restaureringsarbeten på kyrkan 1964 

hittades på tornvalvets ovansida delar av fyra medeltida 

takspån av ek. ytterligare ett påträffades – i delar 

– vid en efterundersökning av valvet 1968. 20 spånen, 

som nu förvaras i gotlands fornsal, är dekorerade 

med djupt utskurna, koncentriska cirklar. 21 de två 

bäst bibehållna spånen är bevarade i uppskattningsvis 

halva sin ursprungliga längd. bredden är ca 15–18 

cm och i spetsen är tjockleken ca 3,5 cm för att förtunnas 

uppåt. 

genom att det på korvinden även låg ett inte 

färdigbearbetat ämne till ett takspån kan man 

bilda sig en god uppfattning om hur de tillverkades. 

Ur en ekstock av knapp meterlängd klövs 

ämnen i avsett format, ena änden spetsades och 

flatsidorna jämnades och förtunnades kilformigt. 

Översidan på den exponerade delen gavs en lätt 

ryggning för vattenavrinningen, och spetsen tillläts 

få en måsnäbbliknande form. det sistnämnda 

kan delvis vara funktionellt betingat som grepp 

medan man högg till spånet men kan även ha 

funktionell betydelse (se linde kyrka här nedan). 

av bevarade tjärspår kan man klargöra att spånen 

lagts på samma sätt som i garde.


Mitt på den synliga ytan har alskogsspånen en kraftfullt inskuren dekor av 

två koncentriska cirklar, jämför dekoren på fotspånet på garde kyrka. dekoren 

har även här utförts med ett passarliknande verktyg. nära spetsen syns hål 

och avtryck av en kraftig, smidd spik med tumsstort huvud. spånen bär spår 

av riklig tjärbehandling. de kan ha legat på kyrkans kor, uppfört omkring år 

1300, som enligt beskrivningen i Sveriges Kyrkor tidigare haft spåntak. 22 tidsmässigt 

vore emellertid en placering på de byggnadsdelar som uppfördes under 

senare delen av 1100-talet, kor med absid (rivet när nuvarande koret byggdes) 

och långhus (det nuvarande) mer trolig. 

När kyrka 

när kyrkas långhustak har en ovanlig utformning som på gotland endast motsvaras 

av kortaken i Eskelhem och på grannkyrkan lau: takfallen bryts av ett 

vertikalt väggparti. de vertikala delarna av närtaket är klädda med ekspån av 

omisskännlig medeltidskaraktär. Enligt Sveriges Kyrkor har kyrkans tak »under 

äldre tider varit täckta med spån och bräder«, dock beskrivs eller anges ingen ålder 

på de befintliga spånen. 23 taklaget anses till sin form vara ursprungligt, men troligen 

är spånen på väggpartierna återanvända med tanke på de omfattande reparationer 

av långhustaket som företogs år 1766. 24 spånen är endast ca 75–77 cm 

långa och ca 15 cm breda, i spetsen ca 3,5 tjocka och avsmalnade till ca 8–10 mm 

upptill, på vanligt sätt fästa med en enda spik nära spetsen. spånraderna är förskjutna 

så att det karakteristiska rombmönstret bildas. spånen är täckta av ett 

tjockt lager tjära som gör det omöjligt att urskilja en eventuell dekor. 

Spånbeklädnaden i När. Foto förf. i Gotlands fornsals arkiv. 

83


Spetsen på ett av spånen 

från Hangvar, av slätspåntyp. 

Foto Göran Ström i 

Gotlands fornsals arkiv. 

Några av spånfragmenten 

från Hangvar har avrundad 

spets och är försedda med 

dekor av koncentriska cirklar 

på liknande sätt som det 

bevarade fotspånet i Garde. 

Foto Göran Ström i Gotlands 


84 

Fynd aV EKspån I andRa KyRKoR 

Hangvar kyrka 

Vid den utvändiga restaureringen av hangvar 

kyrka 1991 hittades på korvinden ett drygt 

hundra tal ekspånsfragment. 25 spånresterna återfanns 

under ett tjockt lager med kalkbruk och 

tegelskärv, som av allt att döma lämnats kvar vid 

omläggningen av korets tegeltak på 1950- t a le t , 

samt ris och spillning som förts dit av häckande 

fåglar. spånen var illa åtgångna av röta och 

insektsangrepp och i de flesta fall endast fragmentariskt 

bevarade. något helt intakt spån återfanns 

inte på korvinden, fragmenten varierade i längd 

mellan 12,5 och 84,5 cm. Ett enstaka, helt intakt 

spån påträffades emellertid på tornvinden. I motsats 

till de övriga var det dock grovt tillhugget och 

tillverkat av furu och sannolikt inte tillkommet 

vid samma tillfälle som de övriga. 

En genomgång av de sammanlagt 124 fragmenten 

uppvisar två typer av spån. de flesta är 

av en typ som jag vid undersökningen av dem i 

samband med upptäckten valde att kalla för måsnäbbformade 

spån (jfr. spånen från alskog och 

linde). Ett tiotal bitar kommer från en annan typ 

som på samma sätt kan benämnas slätspån (jfr. 

garde spånen). Fem fragment med rundspetsig 

nederkant kan antas ha utgjort fotspån vid takets 

avslutning nedtill. de övriga dussintalet fragment 

är för små eller för dåligt bevarade för att kunna 

hänföras till någondera typen. 

spånens ursprungliga längd går inte att fastställa 

med säkerhet. I de fall där spetsens längd 

kunnat mätas – och då endast på måsnäbbformade 

spån – är den ca 40,5 cm, vilket antyder 

att dessa spån varit betydligt mer än meterlånga. 

bredden hos de måsnäbbformade varierar mellan

18,0 – 19,5 cm, medan fragmenten av de 

släta spånen inte medger någon säker 

mätning. båda typerna är även kilformigt 

huggna så att tjockleken hos den 

övre, dolda änden av spånen är obetydlig 

– 3–5 mm – för att öka mot spetsen 

till ca 20 mm. hos de måsnäbbformade 

spånen har själva spetsen större 

tjocklek än spånet i övrigt, ca 25–30 

mm, och den exponerade delen av spånet 

är lätt ryggad. 

skillnaden mellan typerna – förutom 

spetsarnas utformning – är att 

slätspånen har en grund dekor längs 

spetsarnas kant av samma slag som på 

gardetaket, och att spiken vanligen 

placerats närmare spetsen på de släta 


Några av spånresterna från kor vinden 

i Hangvar kyrka, påträffade vid kyrkans 

utvändiga restaurering 1991. Foto förf. 

spånen än på de måsnäbbformade (ca 7 cm resp. ca 12–15 cm). tjärspåren visar 

att de måsnäbbformade spånen varit lagda som i garde; av slätspånen är inte 

tillräckligt bevarat för att man skall kunna fastställa läggningssättet. 

Ett av spånen är tillverkat av furu och inte släthugget, samt smalare än de 

övriga (16 cm). det har rester av tjära på ovansidan, vilket anger att det legat på 

ett tak under en tid, och man kan förmoda att det kommit till i efterhand för 

att komplettera taket sedan ett ursprungligt ekspån tjänat ut. 

Eftersom spånfragmenten återfanns på korvinden ligger det närmast till 

hands att de en gång legat på kortaket. att spånen är av två typer kan dock 

antyda att de avsetts för olika tak, i så fall troligast koret och långhuset. dessa 

byggnadsdelar anses av konsthistoriska skäl vara uppförda under en relativt 

kort period under första hälften av 1200-talet. 

Linde kyrka 

Vid den utvändiga restaureringen av linde kyrka 1973–75 hittades ett måsnäbbformat 

ekspån inkilat i ett hål i tornets norra vägg, i tredje våningen. det 

kunde inte tas ut ur hålet (som troligen utgjort utlopp för en invändig ränna 

från klockdäcket) utan att brytas sönder, varför spånet bör ha lagts in i muren 

när tornet byggdes vid mitten av 1200-talet. 

85


Spånet från Linde, påträffat 

i en murkanal i tornet 

vid restaureringsarbeten 

1973. Notera märkena efter 

angränsande spån! 

Foto förf. i Gotlands 


Linde kyrka. Försök till 

rekonstruktion av spåntäckningen 

med utgångspunkt 

från det påträffade ekspånet. 

Ritning förf. 

86 

spånet har förlorat någon eller några centimeter av 

bredden, idag återstår ca 14 cm medan den fulla längden 

med säkerhet kan noteras till 95 cm. 26 spetsen är ca 33 cm 

lång och ca 3,5 cm tjock. I övre änden är tjockleken endast 

0,9 cm. spikhålet som täckts av en spikskalle med 2,5 cm 

diameter, är placerat 13 cm från spetsen. ovanför spikhålet 

är spånet lätt ryggat, dekor saknas helt och någon antydan 

till att spånet varit fastsatt i övre änden finns inte. 

det som förvånar med lindespånet, liksom med de 

ovan nämnda spånresterna från tingstäde, är att det av 

tjär- och vittringsspåren att döma bör ha ingått i ett tak 

där spånen förskjutits i det närmaste två spetslängder istället 

som man kunde förvänta sig ungefär en spetslängd. 

Undertaket bör således ha varit exponerat för väder och 

vind i springan mellan spånen, vilket varit materialbesparande 

men avgjort en nackdel ur teknisk synpunkt. 

Vilken byggnadsdel spånet legat på är förstås inte möjligt 

att avgöra, det kan ha varit på koret, som byggdes vid 

1100-talets slut, eller på långhuset, som kom till under 

1200-talets förra hälft. 

Rute kyrka 

när Rute kyrka restaurerades utvändigt 1990 hittades i två 

bomlagshål i långhusets norra respektive södra murar rester 

– eller snarare flisor – av takspån av både ek och furu, varav 

åtminstone de av ek med stor sannolikhet bör vara medeltida. 

27 Flisorna hade sannolikt återanvänts som kilar för att låsa 

bommarna till en byggnadsställning. 28 spånen har av svaga 

spår att döma varit försedda med en inskuren dekor av koncentriska 

cirklar. de ursprungliga måtten och läggningssättet är 

inte möjliga att fastställa, inte heller vilket tak de legat på. 

Bro kyrka 

Vid den utvändiga restaureringen av bro kyrka 1993–94 

påträffades två illa åtgångna fragment av ek på långhusvinden, 

i det nordöstra hörnet. Fragmentens karaktär 

bedömdes dock vara sådan att det bör röra sig om rester av 

medeltida takspån.

Spånfragmenten som hittades i bomlagshålen 

i långhusmurarna i Rute kyrka vid 

restaureringen 1990. Foto förf. i Gotlands 


slUtsatsER 


De illa medfarna resterna av två ekspån, 

påträffade på långhusvinden i Bro kyrka 

vid restaureringen 1993–94. Foto förf. 

av de fynd av medeltida takspån som påträffats i nio gotländska kyrkor kan 

man sluta sig till att ekspån inte varit ovanligt som taktäckningsmaterial under 

romansk tid. spånen har varit av två huvudtyper av sinsemellan relativt enhetligt 

utförande som båda huggits till kilform med yxa. tjockleken är störst i 

spetsen, ca 2,0 cm, eller vid de måsnäbbformade spånen ända upp till ca 3,5 cm. 

tydliga verktygsspår finns framförallt på de mer välbevarade spånens undersidor. 

det kan också konstateras att spånen flitigt behandlats med trätjära 

under den tid de gjort tjänst. 

spånlängden varierar från ca 75 cm till – oftast – dryga metern, bredderna 

mellan ca 13 och 20 cm. den del av spånet som varit synlig på taket är formad 

till en spets eller – på spån som kommit till användning vid takfoten eller på 

avbrott i takytan – rundad. spetsen hos de måsnäbbformade spånen är mer 

eller mindre droppformad och den exponerade ytan är oftast lätt ryggad, samt 

ibland försedd med dekor i form av koncentriska cirklar. slätspånen har gärna 

87


Ett av ekspånen från Hangvar har på 

undersidan välbevarade bearbetningsspår 

från yxan som användes vid tillhuggningen. 

Foto Göran Ström i 

Gotlands fornsals arkiv. 

88 

en grund profil längs spetsens kanter, och spiken 

som fäst spånen har på slätspånen placerats närmare 

spetsen än på de måsnäbbformade spånen. 

spetsens längd är normalt avpassad för trelagstäckning 

med varje spån fäst med en enda spik 

placerad ett stycke från spetsen på den synliga 

ytan. spikarna i en spånrad låser även övre delen 

av spånen två rader längre ner. 

Undantag är fynden från tingstäde och linde 

kyrkor där spånen tycks ha lagts med två spetslängders 

förskjutning, vilket medfört att undertaket 

inte helt skyddats av spåntäckningen. 

anledningen till det avvikande och lite märkliga 

läggningssättet är svårförklarlig; en möjlighet 

är att dessa spån legat på kyrkornas torn huvar, 

där ju taklutningen är betydligt kraftigare än på 

övriga tak, och att man då inte ansett sig vara 

lika beroende av en helt tät ytbeklädnad. Men 

några belägg i den vägen finns inte, så här finns 

utrymme för fortsatta undersökningar i ämnet. 

KÄlloR oCh lIttERatUR 

alsløv, anders; ganshorn, Jørgen, och thomsen, Jørgen, Et romansk tagverk, 

stencil 1977. 

bartholin, thomas, och Kriig, stefan, Gotland – dendrokronologiska dateringar. 

Riksantikvarieämbetet, stencil 1992. 

bråthen, alf, Dated wood from Gotland and the diocese of Skara, 1995. 

Eckhoff, Emil, Svenska stavkyrkor, 1914–16. 

griep, hans-günther, Eine romanische Schindeldeckung. deutsches dachdecker-hantwerk 

23/24, 1961. 

lagerlöf, Erland, Garde kyrka. sveriges Kyrkor, bd V:3, 1972. 

lagerlöf, Erland, Gotlandskyrkornas takbeläggning. Vård och underhåll av gotlandskyrkor, 

Riksantikvarieämbetet och statens historiska Museer, rapport 

1978:3. 

lagerlöf, Erland, och svahnström, gunnar, Gotlands kyrkor, 1991.


lindscott, Kristina, Medeltida tak, Bevarade takkonstruktioner i svenska medeltidskyrkor. 

del 1: Rapport om kunskapsläget 2006. göteborgs Universitet, 

rapport 2007:1. 

lundmark, Efraim, Tingstäde kyrka. sveriges Kyrkor, bd 1, 1925. 

Roosval, Johnny, Die Kirchen Gotlands, 1911. 

trotzig, gustaf, En stavkyrka i Silte. gotländskt arkiv 1972. 

NOTER 

1. Faltaken under medeltiden och fram till ca år 1700 utfördes med ett lag falar spikade 

på ett undertak av snedkantade bräder, en konstruktion snarlik spåntakets. Senare 

utförda faltak lades däremot utan undertak och istället med två lager falar. Falarna 

spikades på åsar så att springan mellan det undre laget täcktes av det övre. 

2. Termerna takspån eller träspån för det här takmaterialet är det vanliga i beskrivningar 

och litteratur, men en mer korrekt benämning vore egentligen »stavspån« 

eller »stäver« för att särskilja typen från de mindre och tunnare spån som är betydligt 

vanligare under senare århundraden, både på Gotland och i övriga Sverige. 

Enligt Svenska Akademiens ordbok är »stäv« en i vissa trakter, bygdemålsfärgad 

benämning för »stor (tjock o. lång) takspån«. – S.k. stävtak förekom även på profana 

byggnader, på Gotland bl.a. på en manbyggnad från 1700-talet vid Alvena i 

Vallstena, taket restaurerades senast 2000–01. 

3. I Gotlands kyrkor, 1991, anges långhuset vara från »1100-talets mitt« och takstolen 

»från omkring 1140«. Av de dendrokronologiska dateringar som redovisats har 

Bråthen (efter korrigering) från sin relativt omfattande provtagning av takstolar, 

undertak och spåntäckning dateringar till sent 1120-tal med det yngsta säkerställda 

fällningsåret 1125 för två av virkena. Två av ekspånen hänförs av Bråthen till perioden 

1129–1137, vilket han anser vara tidsperioden för takets färdigställande. Bartholin 

– Kriig, 1992, har en kraftigt avvikande och osäker datering till »1241–42?«, dock 

avseende endast ett enstaka virke i takstolen, övriga prov anges vara odaterbara. 

4. Sågade stickspån har vanligen måtten 8x95x480 mm. – Spåntak finns idag på 9 kyrkor, 

bl.a. Endre (tornhuv, långhus, kor och sakristia), Mästerby (långhus, kor och 

sakristia), Guldrupe (d:o), och Vamlingbo (långhus och kor). I Endre är spånen kilsågade 

och spetsiga. 

5. Korbänken i Gothem dateras i Sveriges Kyrkor, bd IV:1, 1947, till 1300-talet. 

6. Dopfunten, som sedan 1886 finns i Statens Historiska Museum, anses tillverkad av 

den gotländske stenmästaren Sigraf under 1100-talets sista fjärdedel. 

7. I Sveriges Kyrkor, bd III, 1942, daterad till omkring 1330. Kyrkans medeltida takryttare 

har möjligen haft ett utseende som liknar den på kalkmålningen. 

8. Ett överslag ger vid handen att det ursprungliga antalet spån bör ha varit drygt 

2 200. – En del av spånen har sedan 1930-talet försvunnit från kyrkan. Ett spån som 

vid en jämförelse med fotodokumentationen från 1931 kan konstateras ha legat på 

kyrkans norra takfall, alldeles under avsatsen, såldes t.ex. i april 2009 vid en auktion 

på ön. 

89


90 

9. Takkonstruktionen och spåntäckningen dokumenterades i samband med en 

omläggning av långhustaket sommaren 1931 av riksantikvariens ombud, amanuensen 

Alfred Edle i Visby. 

10. Några av takstolarna är försedda med sekundära, korta stödben i anslutning till 

takfoten. 

11. Enligt Edles dokumentation 1931 är de tre västligaste takstolarnas bindbjälkar helt 

eller delvis utbytta, och takfoten på varannan takstol är stympad i samband med 

inrättandet av de senare tillkomna takstolarna. 

12. I dokumentationen 1931 anser Edle att det aldrig funnits några remstycken, utan 

långväggarna har förts upp ända till undersidan av yttertaket i utrymmena mellan 

takstolarna, ett argument för att takstolen varit synlig inifrån långhuset. 

13. En likadan avsats har även – att döma av det bevarade avtrycket på stenkorets 

gavelvägg – funnits på taket till den stavkyrka man fann grunden av vid restaureringen 

av Silte kyrka på 1970-talet. 

14. Takstolarnas sammanfogning med bindbjälkarna vid takfoten kan studeras på 

fotografierna från 1930-talet. 

15. Edle anger i dokumentationen 1931 att »takbjälkarna själva ha små urtagningar 

och justeringar passande till träets (=plankans) bredd och gjorda så att träet skall 

ligga jämt på alla bjälkarna«. 

16. Spånet finns idag endast delvis kvar; den dekorerade änden är avsågad och försvunnen. 

17. Om det i motsats vad Edle anger i sin dokumentation har funnits remstyckena på 

murkrönen, som nu är försvunna, kan även de ha varit dekorerade på utsidan med 

en repstav, vilken ev. samtidigt fungerat som upplag för en takfotsbräda. Dekor av 

detta slag finns ännu att se på bevarade remstycken till de romanska lång husen 

i Guldrupe och Halla. 

18. Spånfragmenten lämnades in till Fornsalen 1981. 

19. Spånet C14-daterades till BP 935+/–185, d.v.s. ca 1015 e. Kr. +/–185 år. 

20. Uppgift från antikvarie Malin Lindquist, Gotlands fornsal, 1980. 

21. Tre av Alskogsspånen har beskrivits av förf. i en tidningsartikel i Gotlands Tidningar 

1980 06 28. 

22. E. Lagerlöf, Alskogs kyrka. Volym nr 118 i serien Sveriges Kyrkor. 

23. »- - - långhusets takform är mycket ovanlig. Detta tak är tvådelat med ett vertikalt 

språng i delningen, vilket ger det en basilikaliknande takform. Den vertikala delen 

är på både norra och södra sidan täckt med spån och har rektangulära öppningar, 

8 på varje sida, vilka stängs med träluckor. På Gotland förekommer denna takform, 

som säkerligen är ursprunglig, endast över koret på grannkyrkan Lau - - -.« 

24. E. Lagerlöf och B. Stolt, Närs (sic!) kyrka, volym nr 212 i serien Sveriges Kyrkor. 

– Långhuset i När dateras till början av 1300-talet. 

25. Spånresterna förvaras i Gotlands fornsal. 

26. Spånet förvaras i Gotlands fornsal. 

27. Sammanlagt 27 fragment hittades, vilka förvaras i Gotlands fornsal. 

28. Bomlagshålen är sannolikt från kyrkans byggnadstid vid mitten av 1200-talet, möjligen 

återanvända vid den fasadrenovering som utfördes 1695 enligt ett i putsen 

på korets östra gavel inristat årtal.

Kristin Balksten 

noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR 

Utvärdering av putsarbeten på tornen 

de upprepade problemen med kalkputs på gotländska kyrktorn som 

fryser ner har nu kunnat få en förklaring. hösten 2007 summerades det 

kalkforskningsprojekt som pågått inom ramen för Företagsforskarskolan nMK 

sedan år 2000 i form av en doktorsavhandling med titeln Traditional lime mortar 

and plaster – Reconstruction with emphasis on durability (balksten 2007). 

byggnadshyttan och samfälligheten på gotland hade en stor och viktig roll 

som samverkande och finansierande partner i detta projekt. 

Först inriktade sig forskningen på att förstå vilka faktorer som gör att ett 

poröst material fryser sönder och sedan studerades vilka faktorer som avgör om 

en nygjord puts får god frostbeständighet. därefter var det möjligt att börja 

studera de medeltida utvändiga putserna som ännu finns kvar för att på så sätt 

lära sig att tillverka en ny puts på samma sätt som man gjorde under medeltiden. 

generellt har det visat sig att de putser som har god beständighet är kompakta 

och kalkrika. det var först när vi på sent 1900-tal började göra magra 

kalkbruk som dessutom hanterades till stor del på samma sätt som kalkcementbruk 

som kalkbruket började få en extremt dålig beständighet. Kalk måste 

hanteras utifrån sina egna förutsättningar och med stor kunskap hos hantverkaren 

– först då är det ett oslagbart material. 

Under sommaren 2006 gjordes fullskaliga försök där tre gotländska kyrktorn 

putsades om inom ramen för detta forskningsprojekt. till grund för valet 

av arbetsmetod och recept ligger tidigare undersökningar av både historiska 

bruk och studier av hantverkets påverkan på materialet. 

här får ni ta del av en dokumentation och utvärdering av omputsningen av 

kyrktornen i norrlanda, othem och Fardhem. Undertecknad har följt omputsningarna 

på plats och själv deltagit i det praktiska putsningsarbetet. arbetsmetod 

och materialblandningar har prövats fram och justerats i nära samarbete 

mellan hantverkare och forskare. 

91

noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn på toRnEn 

Utgångspunkten var att kyrkorna skulle putsas med ett fett kalkbruk i ett tunt 

skikt, på samma sätt som de medeltida kvarvarande putserna på dessa kyrkor är 

gjorda. det bör poängteras att alla gotlands medeltida kyrkor inte har behandlats 

lika under årens lopp och att förutsättningarna inte är desamma på alla kyrkorna. 

Forskningen har inte resulterat i en ny metod som ska användas generellt 

på samtliga byggnader utan genom ökad kunskap kan man finna lösningar som 

är anpassade till varje unikt byggnadsobjekt. generell kunskap som har kommit 

ut ur projektet är dock att för att en kalkputs ska få god beständighet så bör blandningsförhållandet 

vara anpassat till den kalk respektive sand som väljs och därigenom 

bör ett mer kompakt bruk skapas. dessutom är det av stor vikt att man 

undviker att skapa en vattenavvisande kalkfilm i ytan när putsen bearbetas. 

Utgångsreceptet för de putser som gjordes på norrlanda, othem och Fardhem 

var i volymmått 1:1–1:2 och variationen förväntades ske framförallt i att 

det var olika murarlag. till bruken användes jordsläckt gotlandskalk och putssand 

från Romagrus ab med kornstorlek 0–3 mm. 

I norrlanda och othem arbetade byggnadshyttan på gotland med ett 

murarlag bestående av Curth Klasén, petter Mårtensson och Jan-henrik 

henriksson där Curth är den som haft längst erfarenhet av kalk och som varit 

mest aktiv i val av material och metoder. I Fardhem var det gotlandsbyggen 

ab som putsade med ett murarlag där alf Karlström och niklas Ulmstedt stod 

för mesta erfarenheten och var mest aktiva i beslut och frågor kring kalkbruk 

och puts. Ingen kyrka har blivit den andra lik trots att det har varit liknande 

arbetssätt och förutsättningar. 

En viktig målsättning med dessa arbeten var att hantverkarna själva skulle 

påverka alla beslut angående materialblandningar och arbetssätt. Förhoppningen 

var att det skulle bidra till nya kunskaper och ett större intresse för kalkputs. 

sett i efterhand visade sig just detta vara mycket viktigt. den hantverkare 

som med stor kännedom om materialet får vara med och påverka åtgärden 

kan därmed finna de bäst anpassade lösningarna och utveckla nya metoder. på 

plats på ställningen med verktyg i hand kan man notera betydligt mer än vad 

en gästande observatör kan göra. 

Norrlanda kyrka 

norrlanda kyrka var den första i raden av kyrkor som putsades om under 2006. 

arbetet pågick från vecka 18 till 23, det vill säga i maj månad. Enbart tornets 

södra fasad har putsats om då den hade omfattande frostskador i putsen (bild 

92


Bild 1, 2 och 3. Norrlanda 

kyrka före restaureringen. I 

detaljbilderna av skadorna 

syns att ytan har frusit ner 

i ett tydligt yttre skikt. Det 

går också att utläsa krympsprickor 

som har uppkommit 

efter det att ytan bearbetats. 

Bild 4. Väggytans utseende 

efter att putsen hade bilats 

bort. Det gick lätt att separera 

sittande puts från sten 

och gammalt fogbruk. 

93


Bild 5. Tunnslip över ett mycket kalkrikt bruk från 

vinden på Norrlanda kyrka med enbart enstaka 

ballastkorn. Underkant bild motsvarar 4,5 mm. 

Bild 6. Tunnslip över ett relativt kalkrikt bruk med 

en god blandning mellan kalk och ballastkorn. 

Runda väl avgränsade luftporer är också synliga. 

Underkant bild motsvarar 4,5 mm. 

94 

1–3). den sittande putsen var 

mycket porös och bilades bort 

intill sten och gammalt fogbruk 

(bild 4). Fläckvis framträdde en 

äldre puts med kvarsittande fet 

avfärgning (bild 7–8). 

som förebild till den nya putsen 

utgick vi från dels den sittande 

medeltida putsen som 

finns på korets västfasad på vinden 

(bild 9) och dels de sittande 

ytorna på tornets sydfasad. den 

medeltida puts som finns på vinden 

har analyserats med hjälp 

av tunnslip vilket bekräftar att 

det är mycket feta bruk som har 

använts på kyrkan (bild 5–6). 

på norrlanda kyrka valdes ett 

kalkbruk 1:1 kalk/sand i volymmått. 

bruket gjordes till en början 

ganska torrt till konsistensen 

(bild 10) då ett bruk som är 

så kalkrikt tenderar att spricka 

väldigt mycket vid torkningen. 

Först fylldes större hålrum ut 

(bild 11). sedan putsades hela 

kyrkan med ett tunt lager kalkputs (bild 12). Ju längre ner på fasaden vi kom 

desto blötare gjorde vi bruket då det underlättade att göra tunnare putslager 

och därmed undkomma torksprickorna. dessutom krävdes mindre styrka. allt 

bruk trycktes fast på väggen med hjälp av en tungslev. 

den slutliga ytfinishen fick putsen genom att den glättades med kanten på 

ovan nämnda tungslev efter att bruket satt sig (bild 13). bearbetningen av ytan 

bidrar till att krympsprickor arbetas igen. det är viktigt att finna den rätta 

tidpunkten för bearbetningen då det innebär att man kan ha ett visst tryck på 

verktygen. om putsen har lagts på i ett alltför tjockt lager vid kanterna så vill 

den gärna resa sig när den krymper (bild 14), varför det kan vara bra att skära

Bild 7–8. Fett kalkbruk finns kvar på 

tornets södra fasad, både i fogar och 

som kalkavfärgad puts. 


Bild 9. En medeltida puts finns kvar på 

vinden tack vare en ombyggnation under 

medeltiden då koret för en tid sannolikt 

var högre än långhuset. 

95


96


Bild 10–11. Blandning av bruk i planblandare. 

Utfyllnad av håligheter och 

ojämnheter i väggen. 

Bild 12–13. Putsbruket trycks på plats 

med slev och ytan jämnas till med 

kanten på sleven. Här syns Petter 

och Curth. 

Ovan: 

Bild 14. Här syns en överdriven skiss 

över puts mot hörnkedja där putsen 

vill resa sig från underlaget när 

den krymper ihop vid uttorkningen. 

Fenomenet blir extra tydligt med ett 

kalkrikt bruk och framförallt då det 

gjorts i ett tjockt lager. 

Till höger: 

Bild 15. De gamla putsytorna på 

södra fasaden finns kvar utan att ha 

blivit överputsade. De syns till höger 

strax under torngluggen. 

Bild 16–17. De gamla ytorna är fortfarande 

avläsbara efter att putsen 

är avfärgad. De kännetecknas av att 

de är mindre släta i strukturen jämfört 

med de nygjorda. Som synes 

är det djupt inrotat hos murare att 

de skall göra släta fina ytor. I bild 16 

syns mötet mellan den nya putsen 

som är överst och den gamla som är 

nederst. 


97


av den mot sten (det syns ofta med tiden att bland annat spindlar och gråsuggor 

uppskattar dylika sprickor som hemvist). 

två stora fläckar med gammal putsyta valde vi att inte putsa över utan bara 

putsa in emot (bild 15). anledningen är främst att ytorna även i framtiden skall 

vara avläsningsbara. det möjliggör även att man i fortsättningen kan laga upp 

putsen fläckvis mot de befintliga ytorna utan att för den skull ändra fasadens 

utseende märkbart. 

slutligen avfärgades kyrkan tre gånger med våtsläckt gotlandskalk 1:2 kalk/ 

vatten i volymmått. till en spann kalk tillsattes pigment i form av 1 kkp umbra 

och 3 kkp ockra. Första strykningen slukades av väggen och blev knappt synbar. 

Vissa fläckar som blivit bearbetade lite för tidigt hade märkbart sämre sugförmåga 

på grund av det kalkskikt som hade skapats i ytan. Färgskikt två och tre 

fyllde upp alla sprickor och små hål i ytan och bidrog till att göra ett homogent 

putsskikt. avfärgningen påbörjades dagen efter putsen var färdig. Ju färskare 

putsen var när kalkfärgen appliceras desto mer tog putsen till sig kalkfärgen. 

slutresultatet är en levande yta som följer murverkets ojämnheter (bild 18). 

Verktygsspåren är tydliga efter de små slevarna. de gamla ytorna är avläsbara 

för det vana ögat (bild 16–17). 

98 

Bild 18. Resultatet är en 

levande yta som följer 

murens ojämnheter vilket 

blir extra tydligt i släpljus 

som här. 


Bild 19–21. Othem kyrka 

före år 2006 års putsrestaurering 

av södra och 

västra fasaden. Det yttre 

skiktet med kalkputs har 

frusit ner i stora flagor och 

släppt från grundningsskiktet 

av hydrauliskt bruk. 

Här syns tydligt hur det 

undre skiktet håller fukten 

kvar i fogarna på murverket. 

På många ställen kan 

man se att det yttre skiktet 

är bomputs, d.v.s. att det 

hänger i lösa skivor.


Othem kyrka 

othem kyrka var den andra i raden av kyrkor som putsades om under 2006. 

arbetet pågick från vecka 23 till 38. tornets södra och västra fasader har putsats 

om. sittande puts bestod av en grundning från 1960-talet av ett starkt hydrauliskt 

bruk och en ytputs från 1990-talet av svag kalkputs samt flera lagningar 

av den senare putsen. det finns många dåliga erfarenheter av en svag kalkputs 

utanpå en starkt hydraulisk puts och det här var inget undantag. här var skadorna 

av sådan karaktär att kalkputsen släppte i kvadratmeterstora ytor i samband 

med frost (bild 19–21). det syntes att den innersta hydrauliska putsen 

höll fukt; på håll syntes tydligt var bakomliggande fogar fanns pga. att det var 

märkbart fuktigare där (bild 19–21). 

hela putsen togs ner för att kunna ersättas med en kalkputs mer lik 

ursprungsputsen på kyrkan. den bilades bort intill sten och gammalt fogbruk 

(bild 22). det fanns inga spår av vare sig äldre putsskikt eller putsrits på hörnkedjan 

vilket innebär att vi inte kunde veta om det hade suttit någon puts på 

kyrkan från början. Fogarna var, där en yta fortfarande fanns kvar, utstrukna 

mot stenen (bild 23). bruket var mycket kalkrikt och det förekom bruk av några 

olika karaktärer vad gäller framförallt ballastens utseende (bild 24–25). 

99


100 

Bild 22. Putsen bilas bort intill 

sten och gammalt fogbruk. 

Med bilmaskinen kan man ta 

bort just det bruk man önskar 

avlägsna och vara relativt försiktig 

med underlaget. Vibrationerna 

gör att det hårdare bruket 

släpper från det mjukare bruket. 

Bild 23–25. Det gamla fogbruket 

på Othem kyrka består av 

mycket kalkrika bruk. I bild 24 

syns även rester av träbitar i 

bruket som är den brukstyp 

som ser ut att vara innersta 

lagret. I bild 25 syns en variant 

med en något grövre ballast 

som påminner om det putsbruk 

som även syns i den igenmurade 

norra portalen. Inga tydliga 

spår syns av vare sig gammal 

avfärgning eller äldre puts. 

Det enda som syns är utstrukna 

fogar. 

Bild 26. Djupa hål fylls först ut 

med ett lager bruk.


på othem kyrka ville hantverkarna 

prova att förändra både materialblandning 

och metod utifrån det som gjordes på 

norrlanda kyrka. samma jordsläckta kalk 

och sand användes. blandningsförhållandet 

justerades så att det blev något magrare; 

1:1,5 i volymmått. detta gav en konsistens 

som var smidigare att arbeta med 

och som medgav att bruket gick att slå på 

väggen jämfört med det fetare och klistrigare 

bruket på norrlanda kyrka som fick 

tryckas på. det gick bra att dra ut det så 

att det blev till ett tunt lager puts. stora 

hål grundades först med bruk av samma 

blandning (bild 26). 

till att slå på bruket användes kakelslevar 

(bild 27–28) vilka är relativt små och 

något rundade i kanten – de gjorde det 

möjligt att göra ett skikt som följer murens 

ojämnheter. 

den slutliga ytfinishen gjordes med 

snutbräda. det är ett skålat bräde som har 

formen av ett strykjärn (bild 29). Med snutbrädan 

får man ett bra tryck då den ligger 

bra i handen och med den kan man arbeta 

ihop bruket och få igen större sprickor 

och ojämnheter. I det här fallet har små 

sprickor inte alltid arbetats samman då de 

ändå fylldes upp av kalk vid avfärgningen. 

liksom när man glättade med slev var det 

mycket viktigt att vänta ut bruket så att 

det fick rätta konsistensen för att kunna 

ge motstånd vid bearbetning. det var viktigt 

att samtliga krympsprickor som skulle 

uppkomma vid uttorkningen hade uppkommit 

redan innan putsen bearbetades. 

Bild 27–29. Curth, Kristin och Janne 

i putsartagen. Bruket påförs med 

kakelslev. Brukets konsistens möjliggör 

att det både slås och trycks på väggen 

som syns i bild 27 och 28. Bearbetningen 

av ytan sker med snutbrädan 

(bild 29) efter att bruket satt sig. Det 

möjliggör att man kan ha ett visst tryck 

på verktyget, vilket innebär att man 

kan arbeta ihop sprickor samt skapa en 

slät men ändå öppen yta. 

101


Bild 30–32. Slutresultatet är en levande 

yta i en varm vit ton. I bild 32 syns 

bomärke i form av initialerna PM. 

102 

tidpunkten för bearbetning av ytan styrdes 

dels av under lagets sugförmåga, dels 

av fukthalten i bruket och dels av sol och 

vind. 

avfärgningen av kyrkan skedde på precis 

samma sätt som på norrlanda kyrka: 

våtsläckt gotlandskalk 1:2 med 4,5 dl 

ockra och 1,5 dl umbra till en spann kalk 

på 25 l. Färgen applicerades i tre strykningar. 

på södersidan utfördes avfärgningen 

direkt efter semestern (putsen blev 

klar precis före semestern). Västfasaden 

avfärgades direkt efter att hela fasadens 

putsats färdigt. puts ytorna slukade färgen, 

framför allt i första strykningen. 

då arbetet utfördes från klätterställning 

så innebar det att söderfasaden putsades 

först och västfasaden sedan. En klar 

fördel med klätterställningen var att arbetet 

alltid kunde utföras i bekväm arbetshöjd 

samt att den gick snabbt att bygga 

upp. dessutom blev det inte lika tydliga 

bomlagsskarvar 1 som det ibland kan bli 

med ställning. 

slutresultatet blev även här en levande 

yta men med mindre tydliga verktygsspår 

än på norrlanda. Rörelserna blir större 

vid »snutning« med snutbräda än vid 

glättning med slev. Vid den korsformade 

gluggen på tornets västfasad kan man 

skönja inristningar med samtliga inblandade 

hantverkares initialer: Jh, CK, pM 

och Kb. 

1. Bomlag = arbetsplattform av plank el.dyl. 

upplagda på bommar eller t.ex. spirställning.


Fardhem kyrka 

Fardhem kyrka putsades parallellt med othem. putsarbetet pågick mellan 

vecka 32 och 36. ställning byggdes dessförinnan runt hela tornet. 

hela tornet på kyrkan har putsats om. den sittande putsen bestod av ett par 

olika lager av hydraulisk kalkputs och saknade avfärgning. det yttre skiktet 

hade frusit ner och lossnat från det inre (bild 33). 

För att kunna få en kalkputs att sitta på kyrkan beslutades att de sittande 

lagren skulle tas ner. nedtagningen av putsen påbörjades med bilmaskiner på 

bomlag två och tre, sett nedifrån. Övrig puts blästrades bort intill sten. all sentida 

puts togs inte bort då det bedömdes att nytt bruk skulle kunna fästa på den 

eftersom den fick en knottrig och öppen yta efter blästringen (bild 34). 

på kyrkans norra fasad fanns det stora ytor under den sentida putsen som 

bedömdes vara mycket gamla (bild 35). dessa ytor bestod av två olika bruk; det 

inre var ett fett kalkbruk med ett tjockt lager kalkfärg och det yttre var ett rosatonat 

bruk innehållande krossat tegel (bild 36–37). dessa ytor valde vi att inte 

putsa över utan endast putsa intill. 

Bild 33. Fardhem kyrka före restaureringen av 

tornet sommaren 2006. Det yttre putsskiktet 

har frusit ner och släppt från det inre. 

103


på Fardhem liksom på norrlanda har tunnslip gjorts av bruk som tagits 

på vinden. här fanns flera ytor som föreföll orörda sedan byggnadens uppförande 

(bild 38). tunnslipen visade att det var ett kalkrikt bruk som jämfört 

med nytillverkade referensmaterial tyder på att blandningsförhållandet är ca 

1:1 i volymmått (bild 39). 

Utgångspunkten för Fardhem var att samma blandning och teknik som 

användes i othem skulle nyttjas, det vill säga bruk av jordsläckt gotlandskalk 

1:1,5 som slås på och snutskuras. Efter att ha prövat den blandningen och hantverkarna 

funnit att den krymper mer än önskvärt, så valde de att magra bruket. 

blandningen blev 1:1,7 av jordsläckt kalk och sand i volymmått. Konsistensen 

gjordes så pass smidig att det gick lätt att slå på bruket med slev. här provades 

det först med putsslev men då de upptäckte att det blev för tjocka lager i ojämnheterna 

så byttes den ut mot den mindre, rundade kakelsleven. 

104



Bild 34. Putsytan efter blästring 

har genomförts. Den sittande 

hårda putsen blev knottrig som 

en spritputs efter att den blästrats. 

Stenen syns oftast igenom. 

Bild 35–37. Norra fasadens gamla 

putsytor som blev synliga när 

den yttre putsen blästrats bort. 

I bild 36 syns en vit puts av fett 

kalkbruk som har en tjock kalkavfärgning. 

I bild 37 syns ett putsbruk 

som innehåller tegelkross. 

Det bruket förekommer även 

som fogbruk på andra delar av 

kyrkan. 

Denna sida: 

Bild 38. Putsyta på vinden 

på Fardhem kyrka. 

Bild 39. Tunnslip från ett fett 

kalkbruk från vinden på Fardhem 

kyrka. I övre vänstra hörnet syns 

en opiskad kalkklump. Underkant 

bild motsvarar 4,5 mm. 

Efterbearbetningen gjordes med snutbräda efter att bruket satt sig. hur 

mycket bruk som kunde slås på och hinna bearbetas under en dag styrdes av 

vädret. sol och vind påverkade hur snabbt en yta torkade till. det märktes tydligt 

på fasadens orientering där sydfasaden torkar snabbast. Vid vissa tillfällen 

bearbetades ytan dagen efter om torkningen var alltför långsam. 

Ingen utstockning gjordes eftersom större delen av ytan redan var jämn. Inte 

heller där putsen bilats bort fylldes djupa hål i varför dessa bomlag ser betydligt 

ojämnare ut (bild 43) efter färdigställandet. 

det var inte medräknat att Fardhem kyrka skulle avfärgas i samband med 

denna renovering, men då de gamla ytorna skulle vara synliga och de tidigare 

var avfärgade, så beslutades det efter diskussion att kyrkan skulle avfärgas, 

dock bara en gång. Kalkfärgen blandades 1:2 i volymmått av jordsläckt 

kalk och vatten. Inget pigment tillsattes. Kalkfärgen bidrog till att det ovana 

105


ögat kunde sammanföra nya och gamla ytor samtidigt som de blev avläsbara 

för det vana ögat (bild 44). dessutom bidrog den till att fylla ut små sprickor 

och ojämnheter och gav hela putsytan ett enhetligare utseende. Fardhem kyrka 

avfärgades endast i ett lager och färgskillnaden mellan den vita kalkputsen och 

den avfärgade putsen är relativt liten (bild 45). beroende på vem som avfärgat 

och hur mycket kalkfärg han har haft i penseln så är resultatet något ojämnt 

över fasaderna (bild 46). det blir synligt då det regnat mycket och putsens mörkare 

ton lyser igenom, något som under slutbesiktningen uppmärksammades 

som fuktfläckar, men som beror på kalkfärgens laserande effekt när den målats 

i tunna skikt. 

den som är efterklok kan säga att de bomlag som var ojämnare borde ha 

fyllts ut mer för att ge fasaden ett mer enhetligt utseende samt kalkavfärgningen 

borde ha setts över ytterligare en gång så att hela väggen skulle ha kunnat 

få ett jämnare lager kalkfärg. 

Summering av putsarbetena 

Utgångsläget och grundidén har varit densamma på alla tre kyrkorna: En tunn 

kalkputs som skulle följa murverket utifrån hur de medeltida ytor som fanns 

kvar (framförallt på kyrkvindarna) såg ut. Vad gäller materialsammansätt- 

106



Bild 40. Alf och Niklas putsar 

norra fasaden på Fardhem kyrka. 

Bild 41. Putsytan intill hörnkedjan 

har bearbetats med snutbräda 

efter att bruket satt sig. 

Bild 42. En snutad yta där målsättningen 

har varit att jobba 

igen sprickor men att inte skapa 

en alltför slät och perfekt ytan. 

Denna sida: 

Bild 43. Det går att se var putsen 

bilades resp. blästrades bort. De 

bomlag där putsen bilades bort 

är mycket ojämnare. 

Bild 44. Gamla och nya ytor 

samsas på norra fasaden. De 

är avläsbara men inte iögonfallande. 

107


Bild 45. Avfärgad västfasad jämfört 

med norrfasad som väntar på avfärgning 

uppvisar mycket liten färgskillnad. 

ningen på bruket så har det handlat om att anpassa de tillgängliga materialen 

efter varandra för att få ett bruk med en porstruktur som gör att det klarar 

sig oskadat även i sådana extrema fall som när slagregn följs av frost. bearbetningen 

skall ha skett först då bruket satt sig, det vill säga börjat styvna och ytan 

har då getts en öppen struktur utan kalkfilm i ytan. avfärgningen har gjorts 

med en kalkrik kalkfärg som putsen kan suga åt sig. 

bakom val av metod och materialsammansättning ligger flera undersökningar 

i mindre skala där många parametrar har kunnat testas mot varandra. 

Även källmaterialet av historiska bruk har varit vägledande. 

det är av vikt att poängtera att det som gjorts på dessa tre gotländska kyrkor 

inte ska ses som en ny standard vid kalkputsning utan som en möjlig metod 

och framförallt som ett förhållningssätt. det som är viktigt att ta med sig härifrån 

är att varje situation kräver sin egen lösning, varje bruksblandning måste 

anpassas efter de tillgängliga ingående materialen och framför allt – att kalkputs 

måste behandlas utifrån sina egna förutsättningar. 

dessa tre fallstudier är exempel på hur man kan ha samma utgångsläge och 

ändå göra olika. hantverkarnas vana, intresse och förståelse är mycket styrande 

108 

Bild 46. Att avfärga endast en gång ger 

färgskiftningar en regnig dag då den 

gråare putsen lyser igenom fläckvis.


för hur resultatet blir. Viljan att läsa materialet och göra anpassningar behöver 

finnas hos varje hantverkare som arbetar med kalkbruk. 

trots liknande material och arbetssätt så kan vi på dessa kyrkor se tre ganska 

olika putser till utseendet. det är då intressant att försöka förstå vad som 

gett skillnaden och om skillnaden har någon betydelse. skillnaden syns uppspaltad 

i tabell 1. 

Tabell 1 

att utseendet på putserna skiljer sig beror på flera faktorer; 

– murytans ojämnheter 

– putsskiktets tjocklek 

– tid för bearbetning och intensitet och noggrannhet vid bearbetning, 

liksom val av verktyg 

– förutsättningarna för att få bruket att torka efter appliceringen såsom 

väder, fasadens orientering mot solen och underlagets sugning 

– hantverkarnas vana vid metoden och framförallt vid kalkbruk 

– hantverkarnas vilja och förmåga att läsa av materialet och anpassa 

sig till rådande omständigheter 

– kalkavfärgningens utförande vad gäller framförallt hur mycket färg 

som man har tagit upp i kalkkvasten, hur man har arbetat in färgen 

och hur många strykningar som gjorts 

Kyrka Norrlanda Othem Fardhem 

Kalkbruk 

Applicering/ 

bearbetning 

Avfärgning 

Torrt bruk 1:1 (volym) av 

jordsläckt kalk och sand 

blandat ett par timmar i 

stor plan-blandare oftast 

en dag i förväg och ibland 

samma dag. 

Bruket trycktes på med 

tungslev och glättades 

med kanten på tungsleven. 

1:2 av 25 l våtsläckt kalk 

och 50 l vatten pigmenterat 

med 1 kkp umbra och 3 

kkp guldockra, applicerad i 

tre strykningar. 

Smidigt »slå på«-bruk 1:1,5 

(volym) av jordsläckt kalk 

och sand blandat ett par 

timmar i stor planblandare 

oftast en dag i förväg och 

ibland samma dag. 

Bruket slogs på med 

kakelslev och bearbetades 

med kanten på snutbrädan. 

1:2 av 25 l våtsläckt kalk och 

50 l vatten pigmenterat med 

1 kkp umbra och 3 kkp guldockra, 

applicerad i tre strykningar. 

Smidigt »slå på«-bruk 1:1,7 

(volym) av jordsläckt kalk 

och sand. Blandat i liten 

planblandare delvis en dag 

i förväg och delvis samma 

dag. 

Bruket slogs på med 

kakelslev och bearbetades 

med kanten på snutbrädan. 

1:2 av jordsläckt kalk och 

vatten, applicerad i en riklig 

strykning. 

109


För att behärska ett material och en teknik till fullo krävs att man tillåts 

arbeta med dem flera gånger för att man skall kunna få en chans att själv finna 

sin egen väg till ett utseende och utförande som kan anses fulländat. För varje 

hantverkare som har viljan att utvecklas så kommer dennes resultat också att 

ständigt utvecklas. av dessa projekt kan vi dra den lärdomen att resultaten kan 

vara olika men ändå (förhoppningsvis) bra. 

Vi har utgått från den medeltida metod som vi kan läsa ut i kvarvarande 

ytor – fett bruk och tunn puts med fet kalkfärg. den grundläggande metoden 

är egentligen enkel: 

110 

– anpassa blandningsförhållandet så sanden fylls med kalk 

– efter applicering, låt bruket torka och spricka upp innan det 

bearbetas 

– bearbeta så att det blir en jämn och homogen puts som är 

öppen för kalkfärg 

– kalkavfärga om så önskas 

Men det finns många svårigheter som vi här har haft chansen att arbeta med 

för att kunna analysera och lära oss att förstå. Fältstudier vid verkliga fall är 

ovärderliga för att nå förståelse för kalkbrukets mysterier. att bara göra provytor 

tillsammans med en erfaren murare kan innebära att man missar många av 

verklighetens svårigheter när många hantverkare är inblandade. likaså vädrets 

inverkan kommer mer till sin rätt vid ett projekt i stor skala. däremot måste 

provytorna anses som en värdefull källa till kunskap och inte minst som vägvisare 

vid val av material och metoder i större projekt. 

det har funnits flera svårigheter under projektets gång och många av dem 

är intressanta att nämna. svårigheterna var: 

– att finna en väl avvägd blandning mellan den valda sanden och 

kalken 

– att tillsätta rätt vattenmängd i bruket så att det både blir smidigt 

att arbeta med och så att det torkar inom rimlig tid 

– att göra lagom tjockt lager puts så att det blir lätt att bearbeta samt 

så att det inte spricker för mycket och lossnar och böjer sig loss 

från underlaget vid torkning 

– att finna en effektiv kombination av applicering/bearbetning för 

att nå önskbart resultat


– att lyckas bearbeta ytan så att den liknar de historiska förlagorna 

med våra något annorlunda verktyg 

– att finna ett recept på kalkfärg som är så fet att den är effektiv att 

applicera samtidigt som den måste vara tillräckligt tunn så att putsen 

kan suga till sig färgen utan att den flagnar 

– att anpassa antalet strykningar med kalkfärg så att det blir ett 

jämnt täckande skikt över hela ytan beroende på hur mycket färg 

som arbetas in i putsen vid varje strykning 

Utvärdering 2008 

när putsarbetena utvärderades 2008 av hela den grupp som var delaktiga under 

putsarbetenas gång fann vi några viktiga lärdomar. 

Fardhem: här var hantverkarna ovana med feta kalkbruk och det hade varit 

klokt att börja långt ner på norra fasaden för att lära sig hantera bruket och 

dess uttorkning/bearbetning. här startade arbetena högst upp på söderfasaden 

vilket var ett mindre lämpligt ställe. delar av de översta bomlagen på södra 

fasaden är blötare bearbetade än övriga ytor och de har fått en blank kalkfilm i 

ytan. Efterhand som arbetet fortskred lärde sig hantverkarna mer och mer hur 

de kunde slå på och styra uttorkningen över dygnet. 

Norrlanda: på norrlanda var det svårt att få alla att lämna ytan i fred tillräckligt 

länge innan den bearbetades. dessutom var det svårt att få samtliga att 

göra ytor med samma utseende och bearbetningsnivå. detta har medfört vissa 

partier med blankare putsytor. Vi minns att vissa fläckar var för blanka för att 

riktigt ta åt sig av färgen när vi avfärgade. 

Othem: Med snutbrädan var det lättare att undvika en blank yta och färgen 

kunde arbetas in bättre i putsen. att bruket var något magrare än i norrlanda 

gjorde att bruket var smidigare att applicera i ett jämnt lager samt att krympsprickorna 

blev mer lätthanterliga. 

det har visat sig vara av yttersta vikt att putsen inte bearbetas så att ytan blir 

slät och därmed tät. att vänta ut bruket verkar vara a och o. om ytan är tät 

måste färgen dessutom göras mindre fet för att inte krackelera och spjälka loss. 

Underlaget behöver jämnas ut något om inte putsen skall bli alltför ojämn. 

Även på sockeln har det mycket feta kalkbruket överlevt två vintrar vilket vittnar 

om att det får god frostbeständighet. 

111


Motiveringar till arbetet 

Varför valde vi att arbeta som vi gjorde? Vi valde att utgå från de medeltida 

putsytor som finns bevarade då kyrkan i övrigt har ett medeltida utseende 

samt av den anledningen att medeltida ytor i vissa fall fortfarande existerar 

som utvändig puts, om än fläckvis. den långa, möjliga livslängden för både 

puts och murverk i kombination med att underhållet av dessa ytor är enkelt att 

utföra ligger också till grund för valet av material och metod. 

Valet av kalk och sand gjordes utifrån vad som fanns lättillgängligt lokalt. 

den jordsläckta kalken valdes dels för att den ger puts som liknar de historiska 

bruken på dessa kyrkor och dels för dess goda arbetbarhet. sanden kommer 

från Romagrus ab och betecknas putssand 0–3 mm. Utgångspunkten 

för blandningsförhållandet grundade sig i tidigare gjorda provytor med dessa 

material. de jämfördes även med tunnslip av historiska bruk från gotlands 

medeltida kyrkor. 

Konsistens, applicering och bearbetning har valts av hantverkare på plats 

i samrådan med undertecknad och anpassats så att det har blivit en lämplig 

kombination av material och arbetsmetod. det samma gäller för kalkavfärgningen. 

I dessa fall har ambitionen varit att komma så nära medeltida puts som 

möjligt vad gäller materialkomposition, uppbyggnad av putsen, ytbearbetning 

m.m. om byggnaderna varit från en annan tid med en puts gjord av annan 

materialkomposition och med annat utförande så hade vi försökt anpassa oss 

efter dem. 

både doktorsavhandlingen (på engelska) och licentiatavhandlingen (på 

svenska) finns tillgängliga som pdf-filer under www.balksten.se för den som 

önskar läsa om hela forskningsprojektet. 

Fotograf bild 28 Petter Mårtensson. Övriga bilder tagna av författaren. 

112

byggnadshyttan på gotland 2007–2008

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?