NUMMEr 1, 2012

Recommendations

Info

OMBORD De flesta båtar som Freja tar in har utländsk flagg. Besättningarna är ofta ryssar men filippinare, pakistanare och indier är också vanligt. och tänkte sluta. Min fru fick mig att försöka ett tag till och nu sitter jag alltså här. I storsjöbåtar hade jag vid några tillfällen gjort törnar på elva och nio månader. Efter Österströms började Bosse Wållberg på bogserbåtar i Norrköpings hamn. Trivs du med jobbet? – Absolut, det är ett kanonjobb! Om jag får möjlighet fortsätter jag här till pensionen. Egentligen är jag helnöjd och upplever att lönen är riktigt bra. Tråkigt bara att det blev en annan flagga på båten, säger han. Bosse Wållberg delar ett fritidsintresse med många andra sjöfolkare. Han kör motorcykel. – När vädret tillåter kör jag land och rike runt. Oftast åker jag ensam men någon gång åker hustrun också med. Jag är med i en MC-klubb och vi åker ofta tillsammans. Vad har du för hoj? – Det är en Road King, en HD 06. I höstas köpte jag också en båt som jag hoppas få i sjön i år. Hur kändes det att få beskedet om att Svitzers skulle flagga över sin flotta till Färöarna? – Fy fan, säger Bosse spontant. Det kändes bedrövligt. I och med att du har passerat 50-årsgränsen lär det vara svårt att få ett nytt jobb om vi skulle bli uppsagda. Alla har familj och hus så det skulle bli tufft. Därför har det sista året varit riktigt psykiskt påfrestande. Visst känns det märkligt att se att Frejas hemmahamn är Torshavn. Trots mina år i utebåtar har jag aldrig varit på Färöarna. Bosse Wållberg hoppas ändå på att han ska få fortsätta jobba kvar på dagens avtal. – Jobbet är omväxlande och vi gör olika saker varje dag. Matlagningen är inga problem. Det har jag gjort i många år och de andra klagar inte. De flesta båtar vi tar in har utländsk flagg. Besättningarna är ofta ryssar men det även vanligt med filippinare, pakistanare och indier. På Freja som byggdes 1998 i Litauen har Bosse varit i ett år. Han jobbade dessförinnan närmast på Svitzers Sankt Olov. NR 1 <strong>2012</strong> SJÖMANNEN SID 14 »Jag är med i en MCklubb och vi åker ofta tillsammans Fasta propellrar – propusionssystem | Ställbara propellerblad Axelsystem – axlar – uppriktningar | Marin konsultation Idea Marine AB Klippan 3 | 414 51 Göteborg | ola.stephanson@ideamarine.se 0706-95 65 96 | www.ideamarine.se – Freja är en otroligt bra båt och hon går fint i sjön. Något annat än jobb till sjöss kan jag inte tänka mig. Jag var ett kort tag på Holmens bruk men trivdes inte. Att jobba till sjöss är en livsstil. Vad tror du om framtiden för svensk sjöfart? – En bra fråga, svarar Bosse och ser fundersam ut. För svensk sjöfart är dagens utveckling beklaglig och jag är pessimistisk om framtiden för den blågula flottan. När jag började fanns de stora svenska rederierna kvar men idag är de alla borta. Om tio år befarar jag att nästan alla svenskflaggade båtar har försvunnit bortsett från skärgårdstrafiken och färjorna. Skulle inte rekommendera ungdomar idag att börja segla. Men även om det ser mörkt ut ångrar jag inte mitt yrkesval. Under åren har jag upplevt mycket kul. Med i facket har Bosse varit från 1975 och han minns debatten om den berömda 1000-lappen. – På den tiden var det mycket pengar så det var inte konstigt att det blev ståhej efter beslutet. Säkerheten är högprioriterad på Freja framhåller Bosse, som sedan fem år är skyddsombud för Svitzers båtar på ostkusten. – Det är nödvändigt att grejerna fungerar när vi är ute på våra uppdrag. Ibland får vi gå ut med kort varsel och då måste allt vara i toppskick. Jag har gått SEKO sjöfolks arbetsmiljöutbildningar som var lärorika och stimulerande. Text Lennart Johnsson Bild Stefan F Lindberg Idea Marine AB gör även transport- stativen som gör att stora propellrar kan transporteras på vanlig lastbil
Ur arkivet ”M/S W. R. Lundgren. Här ombord förekommer några märkliga ’rationaliseringsåtgärder’, som vi måste anmäla för kännedom och åtgärd. I början av december avmönstrade en motorman och en lättmatros i San Francisco. Samma dag meddelades att en man skulle indragas i varje avdelning: en jungman på däck, en motorman i maskin och ett biträde i ekonomiavdelningen. På däck finns nu kvar 10 man, därav båtsman, timmerman och tre matroser samt i maskin sex man inklusive svarvare och därutöver två elever. Är det vad som kallas rationalisering? Vad arbetet beträffar kan vi inte se att någon minskning eller förenkling har förekommit. I Vancouver antogs så tre unga män som enligt uppgift ska arbeta sig till Australien, utan annan lön än kost och logi. Detta är väl om något otillåtet utnyttjande av arbetskraft. Hur går det om någon av dem blir skadad eller förolyckad. Ingen har någon erfarenhet av arbete ombord och vad detta innebär kan var och en förstå som känner sjömansyrket. Nu ska man inte bara själv klara sig helskinnad bland vajrar och trossar utan även se till att inte de här pojkarna åker ut genom halgatten. Sen går de vakt till sjöss och i hamn går de ständigt vakt över sön- och helgdagar. Givetvis utan ersättning. Den 7 januari kom ytterligare två man i San Francisco med samma utmärkta löne- och arbetsvillkor, så nu är det sammanlagt fem workaway-gubbar ombord. Det har talats om att stoppa svenska fartyg som har underbetalda Hong Kong-besättningar, men vad är då detta när man tar folk som inte har någon lön alls? Vi vill ha besked om vad som kan göras. Om arbetet ombord inte kan klaras av den reducerade besättningen så bör det inte vara tillåtet att utnyttja fripassagerare till ordinarie sysslor ombord.” (Ur ett brev från fartygets besättning, Sjömannen nr 2 1965) Alla har vi varit där Det är vinter, Nordsjön, svinkallt och blåsigt. Tankfartyget svajar fram och tillbaka på vågorna och du står där på däck och ser ut över horisonten. Bakom dig står en levang och vattenslang Vissa sysslor kan man inte vänta för länge med och det är pinsamt att komma till kaj med en skitig båt. I dina tankar räknar du ner tiden tills du ska mönstra av igen. Du försöker ta på avmönstringskänslan i förtid genom att föreställa dig stående på en kaj med väska i ena handen och ryggen mot båten. En båt du inte vill se just då. Avmönstringsdagen kommer. Du tar farväl och hoppas du aldrig mer seglar igen. Alla sjömän har varit här. Det är solnedgång i södra Mexiko i en vykortsliknande liten strandby. Sjömannen är ute och reser i världen och äventyren löser av varandra mot lugna stunder vid stranden. Du sitter och äter middag och ser hur solen går ner vid horisonten. Livet har förvandlats till en dröm och du vill fortfarande aldrig mer tillbaka till någon båt men ute på horisonten så finns dom fortfarande där. Fartygen. Den andra livsstilen. Du kisar med ögonen och kan inte sluta stirra mot horisonten när ett fartyg sakta sakta seglar förbi. Det dyker upp en känsla inom dig. En känsla som bara sjöfolk kan få. En märklig dragningskraft till att få mönstra på igen. Efter att ha rest runt i Central- och Nordamerika i över ett år nu så måste jag erkänna något om sjöfarten jag inte riktigt trodde på. Jag fick sparken efter att Maersk bestämde sig för att flagga ut. Jag mönstrade av och trodde aldrig jag skulle vilja mönstra på igen. Det kändes som att varje sjöman varit där. Jag sitter nu i en liten stuga i södra Mexiko. Mitt liv är som ett vykort. Dock finns det fortfarande där. Båten. Havet. Det oändliga blå med de bländande solned- och uppgångarna. Jag fångar mig själv stirrandes på ett fartyg i horisonten och föreställer mig gå på däck. På ett däck jag gick själv. Det fanns en anledning till varför vi alla drog till sjöss. Det är just den känslan som nu kommer smygande tillbaka. En tanke bakom valet av livsstil. En känsla utan namn. Jag frågar mig igen varför jag nu känner så här och sänker mitt huvud och tänker tillbaka på tidigare äventyr. Svaret kommer till mig likt en slägga. Pengarna är slut. Vad fan ska en sjöman göra iland? Det är bara att börja älska sjöfarten och hata att man måste tillbaka till den. Alla. Precis alla sjömän har varit här. Martin Johansson cmj.blogg.se redaktion@sjomannen.se
Page 1 and 2: Ledare: Ingenting har hänt sedan f
Page 3 and 4: Bild Anders Kämpe Ingenting har h
Page 5 and 6: Diis Böhn, LO Norge, och filippins
Page 7 and 8: Nytt avtal på gång för Vasaland
Page 9 and 10: NR 1 2012 SJÖMANNEN SID 9 MELLIS S
Page 11 and 12: För att få lite variation brukar
Page 13: kosta det också. Vi tillhör dessu
Page 17 and 18: Eva Bertlett, ombudsman, och Björn
Page 19 and 20: 2. En CRRB sjösätts med hjälp av
Page 21 and 22: 100 år sedan Titanic I april 2012
Page 23 and 24: - Man måste veta vilka rättighete
Page 25 and 26: Hårdkokt humor i hamn Knappt tio
Page 27 and 28: Innebandyturnering på Åland Sjöm
Page 29 and 30: Bra att veta som medlem Ny medlem i
Page 31 and 32: Klubbordförande och kontaktombud i

NUMMEr 1, 2012

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?