NUMMEr 1, 2012

kosta det också. Vi tillhör dessutom den
färöiska a-kassan. Men blir vi arbetslösa
ska vi tydligen föras tillbaka till den
svenska a-kassan. Det är synd att det har
blivit den här utvecklingen i och med
utflaggningen, säger han.
Något som Svitzers Rederi AB
säkert inte hade räknat med var att
ITF hösten 2011 beslöt att förklara
Färöarnas fartygsregister som ett
bekvämlighetsflaggregister. Färöarna
blev det 33:e registret att hamna på
ITF:s lista över fiffelflaggregistren.
– Nej, det var knappast något som
Svitzer hade tänkt sig, misstänker
Magnus Johnson. Jag vet inte riktigt vad
det kan komma att innebära framöver.
Kände du till något om Färöarna
tidigare?
– Inte ett dugg. Jag vet knappt var
öarna ligger någonstans men det ska
visst vara ett blåshål någonstans ute i
Atlanten, svarar Magnus. Mycket känns
idag osäkert och vem vet vad som kan
dyka upp på vägen.
Magnus och övriga matroser i rederiet
är medlemmar i SEKO sjöfolk. Han är
också kontaktman för rederiets båtar på
ostkusten, och är vald som ombud på
SEKO sjöfolks representantskap i mars.
Både Magnus Johnson och Bosse
Wållberg upplever att informationen
från rederiet hade kunnat vara bättre.
Däremot tycker de att SEKO har varit
bättre med att informera om vad som
händer.
– Efter en förhandlingsomgång skickar
vår ombudsman Chang Strömberg ut
information om utvecklingen.
Trots turbulensen det senaste året
har Magnus Johnson inte ångrat att
han lämnade stuverijobbet iland för
att mönstra på
bogserbåtar.
– Stuveriet
var inget vidare.
Du var kolsvart
varenda dag av
kolet vi hanterade.
Att jobba på bogserbåtar har alltid
varit ok. Lönen går inte heller att klaga
på utan vi tjänar riktigt bra, betydligt
bättre än för motsvarande jobb iland.
Inte minst med tanke på att jag bara har
gått nio år i skolan och därefter började
jobba.
– Jag hoppas kunna fortsätta här fram
till pensionen. Egentligen finns det inget
Någon sjömansskola har Bosse Wållberg aldrig gått. – Fast jag kom faktiskt för flera år sedan in på
sjöbefälsutbildningen på Chalmers i Göteborg och gick en dag på skolan innan jag hoppade av.
NR 1 2012 SJÖMANNEN SID 13
»Mycket känns idag
osäkert och vem vet vad
som kan dyka upp
OMBORD
bättre än att jobba till sjöss. Detta trots
att jag fortfarande känner av sjön när
det är oväder och ibland kan må riktigt
dåligt. Men det är bättre i Freja än i
andra båtar jag har varit på, säger han.
Bosse har den här dagen överlåtit
matlagningen åt chiefen Lars Uddebrant.
– Vi brukar alternera ibland för att få
lite variation, säger östgöten Bosse.
– Jag växte upp i Norrköping. Efter
jobb i ett år på en bilfirma började
jag segla i utebåtar 1974. Det var
mest smårederier men i Broströms
var jag i Sydamerika
och Karibien. Det
var kanon. Ofta
handlade det annars
om gamla tankbåtar
och styckegodsare. På
en 5000-tonnare var
vi vid ett tillfälle 28 man. Tiderna har
förändrats.
I bogserbåttrafiken började Bosse i
Österströms på 1980-talet.
Var det lätt att vänja sig vid bogserbåtsjobb
efter alla år i storsjöbåtar?
– Nej, verkligen inte. Efter ett tag
kände jag att jag var grundligt less på
att sitta i bil och åka till jobbet varje dag