Lite Båt-termer

2010-04-25 Båt-termer
OBS! Den här sidan är en lösryckt del av ett frameset!
Följ denna länk för att se den i sitt sammanhang.
Lite Båt-termer
Eftersom min båt är lite annorlunda kan det vara bra med en liten
ordlista för en del benämningar och begrepp som kanske inte alla känner till.
Angöra land är att närma sig landet så att man kan med ledning därav bestämma var man befinner sig eller, som det kallas
på sjömansspråket, "få landkänning". Angöringen behöver således ej innefatta något uppehåll vid det ställe som man
tager känni ng av; man kan t.ex. göra an ett fyrskepp och segla förbi det.
Ibland båtseglare, som äro obekanta med sjömanstermi nologi en, hör man ofta sådana uttryck som att göra an en
ända, en båt eller något annat i stället för att göra fast det.
Anlöpa är att gå in i en hamn eller på en redd.
Ansätta ett fartygs stående rigg är att styva upp godset så att det verkligen gör den nytta, för vi lket det är avsett. Det är
härvid dock icke skäl att sätta an godset så styvt som man med kraftiga hjälpmedel möjligen skulle kunna, ty många
erfarna sjömän påstå att ett fartyg seglar bättre om dess rigg icke är alldeles styvt ansatt, och säkert är att
frestni ngen på ri gg och fartyg bli r mi ndre om någon li ten fjädri ng medgi ves.
Apa kallas på tremastade råseglare ett gaffelsegel på stormasten. Bland båtseglare hör man ofta benämni ngen apa
gi fven åt det li lla aktersta seglet på en yaw lri ggad båt, men då ordet enli gt vanli gt sjömansbruk har en annan
betydelse, bör det ej användas för att beteckna mesanen på en yaw l.
Avdrift kallas ett fartygs sidorörelse åt lä.
Avhåll begagnas när man halar på ett tåg eller dylikt, som vill löpa ut igen om man släpper efter och utföres genom en
rundtörn omkring en pållare, beläggningknap eller dylikt och tager hem här allt eftersom man halar, vilket kallas att
begagna avhåll.
Avlöpa kallas det då ett fartyg glider ner i vattnet från sin bädd på land (stapelavlöpning).
Avrusta är icke allenast att avrigga utan även att göra själva båten klar för uppläggning varvid särski lt bör efterses att det
blir rengjort i alla hål.
Avsätta kallas att i sjökortet utmärka fartygets ställe.
Beti ng med betoni ng på 'e' (annars bli r det arbetsaccord) är de ovan däck uppstående grova ti mmer avsedda för fastgöri ng
av svårare ändar eller ankarkätting. Den har ett tvärstycke som gör att den ibland även kallas för 'betingspållare'.
Bogspröt är ett för gott fastsatt rundhult på vi lket fockstaget är fästat och som kan ha en klyvarbom utanför.
Bolin är ett tåg som användes för att dra fram lovarts lik på ett råsegel när man ligger på kryss, så att vinden faller in i
seglet. Att segla för "lösa boli ner" i nnebär att man har så öppen vi nd att boli nerna i nte behöver sättas an.
Bonett , ett löst segel, som medelst snörni ng fastsättes vi d ett annat. För båtar som mäste li gga långa ti der under små
segel är det nog mycket prakti skt att i cke refva si na segel och ri skera att få den hoprullade duken förderfvad af
jordslag, utan i stället hafva bonetter, som borttagas och undanstufvas torra, men svåri gheten med dessa är att
snöra dem så att seglet står lika väl som om det vore helt.
Borgstag , ett stag som uppsättes i hårdt väder, då man ej vågar li ta på det vanli ga staget.
Brass kallas det från nocken av en rå gående tåg med vilket man förändrar råns ställning i förhållande till fartygets
medelplan.
Bändsel (numera även bänsel) begagnas då man vi ll förena bredvi d varandra li ggande tåg eller bända ti llsammans två parter
av samma tåg, såsom då man av tvenne vant bi ldar ett gemensamt öga att kränga över toppen.
Dejsa sägs ett seglare göra då det genom vändni ng eller på annat sätt genom vi ndens i nverkan rör si g akteröver.
Di rk är den li na/wi re som lyfter yttre änden av en bom och som normalt går från bomnocken genom block vi d mastens
vantstånd och ned längs riggen och halas med lämplig talja i däck. Om man har dubbla dirkar (en på vardera sidan
om seglet) kan lazyjacks monteras i dirkarna.
Dotkopp en rund eller hjärtformad pjäs av hårt trä med hål i och kip runt omkring användes ibland i stället för block.
Dreja bi är att upphäva ett fartygs fart och att med hjälp av dess segel eller maskin hålla det på ungefär samma plats.
Dörhala , att styfva upp en tross så att den genast börjar verka om man halar mera.
Flagg i
schau
dvs omknuten så att den ej kan blåsa ut fri tt. Var förr en bland alla nati oners sjöfolk vanlig nödsi gnal varför det
var vi kti gt att flaggan allti d blåste klar när den var hi ssad.
web.telia.com/…/termer.htm 1/4

2010-04-25 Båt-termer
Flyi ng eller flygande kallas ett försegel som ej är fästat vi d ett stag.
Förtoni ng är i vi dsträcktare bemärkelse ett föremåls (vi lket som helst) utseende på långt avstånd, men i dagli gt tal menar
man en avbi ldni ng av en kuststräcka sådan den ser ut (förtonar si g) på det avstånd där man först kan börja urski lja
tämli gen bestämda konturer.
Förtöja ett fartyg är att göra fast det på annat sätt än med ett ankare och dess enkla tåg eller kätti ng.
Gaffel rundhult på akterkant av en mast, till vilket det övre liket av ett gaffelsegel är fastgjort.
Gaj tåg eller smäcker kätting som anbringas i horisontalt eller lutande plan för att stötta klyvarbom, dävert, lastbom
e.dyl. i si dled.
Hals kallas det främre undre hörnet av ett segel, halshorn, ävensom det tåg som sträcker ned detta hörn.
Hundsvott benämnes i bland den fasta parten av en talja eller gi na.
Häl kallas den aktersta understa delen af kölen. Ett fartyg, som är nedtryckt på aktern för mycket, säges "li gga på
hälen".
Jagare är ett mindre stagsegel utanför klyvaren.
Juryrigg , en efter haveri er på svårare rundhult med dessas stumpar eller andra ombord tillgängliga medel åstadkommen
rigg. Om t. ex. masten i en segelbåt bräckes nedtill och man sätter den öfre delen ensam i den gamla mastens ställe
med afkortad stående rigg och efter behof refvade segel, så har man sedan juryrigg på båten.
Kaja en rå eller ett annat rörligt rundhult är att förändra dess ställning ifrån den vanliga. Att kaja rårna kort och tvärs
brukas såsom sorgbeteckning.
Karri ng , en lätt och snart öfvergående vi ndfläkt.
Ki ndback de grova träklossar som fastbultas vi d en undermast för salningen att vi la på.
Kli nk kallas det sätt att bordlägga en båt så att varje övre bord li gger med si n kant utanpå det näst under. Brukli ga
fördelar av en kli nkbordläggni ng äro (1) lättare pga tunnare bordläggni ng och färre spant, åtmi nståne i en li ten
båt; (2) starkare ty hela båten bli r mera elasti sk; (3) bättre sjöbåt åtmi nstone så ti llvi da att den vakar bättre
därför att sjön verkar under bordkanterna ti ll lyftni ng av båten; (4) bi lli gare därför att de flesta båtbyggare äro
mera vana vi d kli nkbordläggni ng än vi d något annat byggnadssätt. Däremot har kli nkbordläggni ngen den stora
olägenheten att, även om bordkanterna avrundas väl, båtens friktionsyta i vattnet blir större än med en slät
bordläggni ng.
Klo benämner man den i nre ändan av en gaffel och dess fall kallas således för klofall.
Klyvarbom är det löstagbara rundhult som, stagad i sidled med gajar och nedåt med w aterstag, sti cker förut och vi d vi lken en
klyvare fästes.
Klyvare kan man i cke kalla ett segel som har si n hals vi d förstäven eller där i nnanför, utan klyvare måste allti d si tta på en
bom.
Knekt ett ungefär li ksom en betingspållare uppstående timmer vid masten för beläggning av svårare ändar.
Knä en av krumväxt trä eller järn gjord nära rätvi nkli g pjäs som används för att styrka föreni ngen av två ti mmer eller
dylikt, t.ex. vid ändan av en däcksbalk eller toft, vid förstäv, akterspegel m.fl. ställen.
Kovända kallas det ännu någon gång af gamla sjömän, när man vänder undan vi nd.
Kutter var förr benämni ngen för ett särski lt för välsegli ng avsett enmastad fartyg, men numera är det i cke lätt att säga
vad som menas med en kutter.
Lann är de delar av borden i en klinkbyggd båt där det ena ligger utanpå det andra.
Lask kallas i allmänhet varje längdskarv emellan två trästycken, och finnes många olika slag såsom köllask, stuvlask,
plattlask, osv.
Lazyjack är de från t.ex. en dubbel di rk gående li nor ned under bommen och fångar härmed i n seglet när det strykes.
Ledvagn är det gamla namnet på en på däck eller reling tvärskepps liggande stång på vilket ett skot löper från ena sidan till
den andra.
Levang är (1) detsamma som förr hette ledvagn, men även (2) en tvärs på ett skaft fästad styv borste som begagnas för
rengöring.
Lik var egentli gen de vi d kanterna av ett segel fastsydda trossar, i dagli gt tal avses i dag kanterna på ett segel.
Litsa segel vid rundhult där de skall sitta fast 'för gott' såsom vid en gaffel eller rå är ganska enkelt och göres
merendels med lina antingen med halvslag vid varje litshål och linan därifrån löpande rak till nästa eller i spiral,
vi lket senare sätt är bättre om seglet i nte står ri kti gt väl eftersom den i spi ral gående li tsli nan ger med si g li tet
där påfrestni ngen är störst. Li tsni ng utmed t.ex. en mast däremot är ki nki gare eftersom den skall kunna löpa fri tt.
Lom på en åra kallas den merendels tjockare delen som kommer inombords då man ror.
Lovera är ett gammaldags uttryck, =kryssa
Lägga ti ll är att varsamt och med fullt behärskande av si tuati onen föra fartyget i nti ll en djup strand, en kaj, ett annat fartyg
eller föremål invid vilket det skall stanna.
web.telia.com/…/termer.htm 2/4

2010-04-25 Båt-termer
Längd över
allt
är längden av skrovet (egentligen mellan "perpendiklarne" = lodlinier från för och akterstävarne), dvs inkluderar
i nte roder, bogspröt, och andra ej di rekt ti ll skrovet hänförbara delar.
Maljor kallas de öglor på akterstäven/akterspegeln i vilka rodrets fingerlingar inpassa.
Mameral är en pyts (ett ämbar) tillverkad av segelduk. När man sätter en pojke att hala upp sjövatten, då skutan gör fart,
bör pytsen vara försäkrad med en gaj föröver och pysen likaså.
Mastfisk är hålet i däck genom vilket masten går, liksom även den del av masten som är i hålet.
Musa en hake är att binda ett garn om dess nacke och pynt så att den ej kan hugga sig ur. En syskonhake musas
naturligtvis endast omkring den dubbla nacken.
Nagel är en kort och stark pi nne av järn eller trä avsedd att belägga på (beläggni ngsnagel) och merändels i nsatt i rad med
flera andra i en så kallad nagelbänk
Nagelbänk är samling av beläggningsnaglar, oftast anbringade runt en mast för beläggning av fall mm.
Nedhalare är nästan nödvändigt att ha på varje segel som inte med full säkerhet löper ned av sig självt när fallet lossas, helst
om man icke kommer åt att taga med händerna direkt i seglet.
Papegoja kallas i bland ett li tet aktersegel såsom t. ex. mesanen på en yaw l.
Peke är egentli gen ett bogspröt.
Pert är ett under en rå eller en klyvarbom i bugt hängande tåg, som tjänar som fotstöd, och om det är mycket långt
uppbäres där och var av pertridare, på det att bukten ej må bli alltför djup.
Pik är (1) det aktre övre hörnet av ett gaffel-, loggert- eller spri-segel ävensom rundhultet härvid och någon gång
såsom förkortning det fall (pik-fall) som uppbär detta; (2) kallas även det trånga rummet längst ned i för- eller
akter-skarpet, "förpi k" eller "akterpik".
Pållare ett genom toft, däck eller reli ng uppstående grovt ti mmer för beläggni ng av förtöjni ngar eller svårare trossar.
Moderna pållare är skruvade eller bultade på plats.
Rappa ur ett tåg är att utdraga det ur de block, ski vgatt eller hål, i vi lka det är i nskuret.
Revbrok är ett tåg genom löddran för revet, varmed detta halas ned.
Revlöddra är det med kaus försedda ögat vi d ändan av revet i ett segel.
Revsejsing de smäckra och korta linstumpar som är fastsydda i seglet utefter dess rev.
Råbandsknop begagnas i båt företrädesvi s vi d hopknopandet af refsejsi ngarne omkri ng den i nrefvade delen af seglet, samt
föröfrigt vid många tillfällen, då man vill med hvarandra förena två sladdar. På refsejsi ngar brukar många göra
råbandknop med öglor på sladdarne, och detta medför visserligen den fördelen att knopen lättare lossas genom att
draga i sladdarne, men det är ej påli tli gt och behöves för öfri gt ej, helst om refsejsi ngarna äro - såsom vanli gt på
båtsegel - af bomullslina. Vill man ovillkorligen knopa in refvet så att det med största lätthet kan utstickas igen,
bör man i alla händelser endast på den ena sejsi ngen göra ögla.
Rundhult kallas med ett gemensamt namn alla master, stänger, bommar, gafflar, rår, osv som tjäna till att sprida ut seglen
och hålla dem i sina bestämda ställningar.
Röst är en utbyggnad för att ge större spridning åt vant och barduner.
Röstjärn är de beslag som är fästa vi d bordläggni ngen och i vi lka vanten ansättes.
Salning är den på en mast byggda ställning på vilken stången vilar. En 'falsk salning' kan användes om masten saknar stång
för att kunna lägga vant och förstag över.
Sarving , tillfällig klädsel af duk, platting eller groft garn omkring tågvirke för att skydda det mot skamfilning, dvs man
"nöter på sarvingen".
Skans kallas det såsom bostad för besättningen avsedda rummet förut.
Skarndäck eller 'skandäck' är egentli gen den plant li ggande betäckni ngen överst på bordläggni ngen och spantens toppar.
Skjuta
björn
är en gammaldags benämni ng för ett bland de farli gaste ti lltag en båt kan hi tta på, nämli gen att under länsni ng i
hårt väder falla av så mycket att seglen gippa. Det finnes båtar som trots omsorgsfullaste styrning äro omöjliga
att hindra från denna olofliga manöver, och dylika såsom sjöbåtar odugliga exemplar utmärka sig merendels för
mycket stort och fylligt hvalf akter ut samt ytterst ringa djup för ut, d. v. s. just karakteristiska drag hos den
moderna kappsegli ngsyachten. Däremot hör man aldri g om allmogebåtar, och i synnerhet i cke om sådana som hafva
sni pbyggd akter, att vi sa någon benägenhet att skjuta björn.
Skotstek Det enkla skotsteket är i cke påli tli gt om ej det öga på hvi lket det slås är slutet så att det ej kan öppna si g, men det
dubbla är mycket användbart vid hopstickning af två sladdar, vid påstickning af ett skot eller en flagg och dylikt.
Skåta kallas det sätt att ro då man vänd föröver skjuter årlommen i från si g i årtaget.
Skära i t.ex. en talja kallas det att träda tåg genom blocken och därmed åstadkomma en talja. Även fall och skot skäres i .
Motsatsen är rappa ur.
Slopa är att söndertaga någonti ng kasseradt så att man kan ti llgodogöra si g dess beståndsdelar.
Slå ifrån segel är att taga loss dem från sina rundhult eller delar av den stående riggen.
web.telia.com/…/termer.htm 3/4

2010-04-25 Båt-termer
Slå under segel är att sätta di t seglen, dvs motsatsen ti ll att 'slå i från'.
Snedsegel kallas alla sådana som kunna med si n akterkant slå öfver från den ena si dan ti ll den andra,t. ex. när man vänder
genom vinden; således icke råsegel, men gaffel-, loggert-, spri-, stagsegel m. fl.; och ett fartyg som endast eller
hufvudsakli gen har dyli ka kallas snedseglare eller snedsegelriggadt.
Spant är båtens 'revben' och är mycket vi kti gare i en kravellbyggd båt än i en kli nkbyggd, där borden styra varandra så
att båten behåller si n form och kan vara tät även om flera spant är av; men i en kravellbyggd båt bör sådana
ofördröjli gen repareras.
Spi ra kallar ofta den i sjöspråket oi nvi gde ett rundhult, men sjömännen endast ett råämne ti ll eller ett kasserat sådant,
åtmi nståne i cke ett i bruk varande rundhult.
Spygatt , hål i skandäcket eller i waterbordet för vattens aflopp från däck, brukas på större fartyg, men på däckade båtar
gör man merändels en fortlöpande öppning tätt ofvan skandäcket, ty spygatt skulle ej räcka till för avlopp af de
vattenmassor som ofta kommer upp på däck. (jmf våghål)
Stryka (1) Stryk! är kommando till roddare att backa med årorna. (2) Att stryka något är att bärga eller fi ra ned och
används om segel, rundhult och dylikt, speciellt kanske om toppsegel och toppstång.
Svår kallas den grövre änden av ett timmer, likaså en grov tross, etc.
Sugband , en grof ri bba utefter reli ngen ti ll skydd emot skamfi lni ng.
(kallas sudband av många, oklart varför /ALj)
Svigta säges om segel när man tillfälligt och endast delvis bergar dem; när man t. ex. firar piken på ett gaffelsegel eller
tager bort spri et ur ett spri segel, så är den återstående trekanten ett svi gtat segel. Svi gta säges även om stående
gods och betyder då att man för ti llfället styfvar upp detta med en vi nkelrätt emot dess ri ktni ng pålagd ri dni ng.
Syskonhake är två symmetriskt lika, mot varandra vända hakar, som används där fara finnes att en enkel hake skulle hugga sig
ur.
Taklage , gammeldags uttryck för ri gg m. m.
Topp är den översta delen, typi skt är toppsegel med si n toppstång, men även toppti mmer som är ett spant som räcker
i från reli ngen endast en bi t nedåt bordläggni ngen.
Vevling är de tvärs över samma sidas vant sträckta li norna, som bilda steg att äntra på.
Vri cka kallas det när man framdri ver en båt genom häfti ga vri dni ngs- och si do-rörelser med en över aktern lagd åra.
Vränger är de 'spant' som i nsättes efter det att ett skrov, som byggts på 'mall' eller fri hand, är färdi gbyggt. Insättni ng av
vränger kallas för att man 'vrängde' båten.
Våghål böra alltid finnas i spant eller bottenstockar tätt invid kölens fjäder, så att läckvatten kan rinna långs denna till
pumpen eller ösrummet. (jmf spygatt)
Waterstag är staget under klyvarbommen för dennas stöttni ng nedi från.
Till sist - enligt Sohlman´s Sjölexikon från 1955:
Sjömanskap (seamanship)
är ett uttryck för det sätt varpå envar och besättningen i sin helhet fullgör sina uppgifter
ombord i fartyg och båtar under förhållanden till sjöss. Betydelsen av s. framträder särskilt
"då det händer något", då det blir fråga om att bärga fartyg eller gods, rädda överbordgången
o.d. S. kan grundläggas vid sjömansskolor men helt förvärvas och underhållas endast genom
praktisk tjänst till sjöss. Behovet av s. är ej främst betingat av fartygsmaterielens
beskaffenhet; det uppställes främst av havet och är därför tidlöst.
web.telia.com/…/termer.htm 4/4