09 fre o lor o son - Socialdemokraterna

Protokoll del 3 

Fredag, Lördag & Söndag 

Västeråskongressen 

5 – 11 november 2001 

I föreliggande protokoll från den 34e ordinarie socialdemokratiska partikongressen 

2001 har motioner och partistyrelsens utlåtanden över dessa 

inte tagits med. De finns – tillsammans med annat material som tagits 

fram för partikongressen – tryckta i separata volymer. 

Protokollet är uppdelat i tre delar. Register över anföranden, sak- och 

beslutsregister finns längst bak i del 3 på sidorna 275 och 278. 

Produktion: AiP Sidverkstad 

Tryck: EO Print, oktober 2002 

ISBN: 91 532 0541 3 

3

4 

Innehållsförteckning, del 3 

Fredagens förhandlingar 

Politiska riktlinjer, dagordningens punkt 10, fortsatt behandling 

Fler jobb och ett arbete att må bra med, sid 6 

Alla behövs på framtidens arbetsmarknad, sid 15 

Ett mänskligare arbetsliv, sid 50 

Val, dagordningens punkt 8, fortsatt behandling 

Val av partiorgan, sid 65 


Trygg i tider av arbetslöshet, sid 68 

Ett Sverige i sammanhållning och utveckling, sid 81 

Kunskapen växer när den delas av fler, sid 85 

Anförande av Gerhard Schröder, SDP, sid 98 


Kunskapen växer när den delas av fler, sid 102 

En ledande IT-nation, sid 105 

Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner, sid 109 

Från jord till bord, sid 135 

Lördagens förhandlingar 


En trygg och hållbar ekonomi, sid 157 

Med ansvar och förnuft, sid 167 

Rättvisa skatter, sid 171 

Bruka utan att förbruka, sid 181 

Framtiden bygger vi tillsammans, sid 198 

Kulturen och medier – utrymme för liv och lust, sid 199 

Val, dagordningens punkt 8, fortsatt behandling 

Val av partiorgan, sid 214 


Alla behövs på framtidens arbetsmarknad, sid 215 

Kulturen och medier – utrymme för liv och lust, sid 217 

Anförande av Wanja Lundby-Wedin, LO, sid 223 


Bry dig, bilda dig, bestäm dig!, sid 229 

En människa – en röst, sid 238 

Söndagens förhandlingar 

Politiska riktlinjer, dagordnignens pounkt 10 

Övrigt politiskt, sid 252 

Människan är målet, sid 253 

Anförande av Göran Persson, sid 260 

Sakordsregister, sid 275 

Innehållsförteckning, sid 278

Fredagen den 9 november 2001 

Förmiddagens förhandlingar 

Förmiddagens förhandlingar inleddes klockan 09.00. 

Ordförande: Tomas Eneroth 

Sekreterare: Madelén Persson och Marie Martinsson 

Minnesord 

Göran Persson, partistyrelsen: Partivänner! Jag vill att vi reser oss upp och 

samlar oss ett ögonblick. 

I går fick vi budet att Lasse Wallin dött. Lasse var väl praktiskt taget på 

väg till kongressen. Jag skulle tro att det är en av de mest erfarna partiombudsmännen 

som nu har lämnat oss. Lasse var inte partiombudsman 

just nu, utan nu var han landstingsråd i Östergötland. Han fanns alltid 

bland oss på våra kongresser. 

Jag känner Lasse sedan min SSU-tid, en fin kamrat och en stor politisk 

begåvning. Lasse hade förmågan att se till helheten och att i alla situationer 

se en möjlighet. Han var SSU-ombudsman i Östergötland, sedan 

i Jämtland, arbetarekommunombudsman i Motala, sedan i Norrköping, 

och sedan distriktsombudsman och nu landstingsråd. 

Lasse var en oerhört hygglig kille, en bra kompis och dessutom en 

mycket varm människa. Det är rätt lustigt, men barn ser ju ofta sådant 

som är äkta och sant. I den senaste valrörelsen hade vi också i Östergötland 

bestämt oss för lite personvalskampanj. Lasse Wallin förekom på 

många affischer med sin mycket karakteristiska framtoning. Han var, 

skulle jag tro, ungefär lika tveksam till personvalet som många av er är 

och till sin persons förmåga att attrahera. Han var också säkert av samma 

uppfattning som Tage Erlander en gång i tiden var när han såg TV framför 

sig. Men barnens reaktion i Östergötland var: Vi vill ha affischen på 

den där farbrorn, för han ser så snäll ut. De ringde ner distriktsexpeditionen. 

Så fick Lasse barnens omdöme. Vi som känner honom vet att det 

var sant. Han är borta, och vi sörjer honom med en stunds tystnad. 

Kongressen hedrade minnet av kamraten Lars Wallin med en tyst 

minut. 

Permission 

Anders Lago, Stockholms län, har beviljats permission fredagen den 9 

november kl. 09.00-11.00. 

5

6 

Dagordningens punkt 10 (fortsatt behandling) 

Politiska riktlinjer 

Tidigare behandlad på sidan 34 i del 2. 

Dagordningens punkt 10.4 

Fler jobb – och ett arbete att må bra med 

Dagordningens punkt 14 

Utlåtanden över motioner som rör området 

Fler jobb – och ett arbete att må bra med 

(Häftena M6 och U6) 

Huvudföredragande: Mona Sahlin 

Inledningsanförande: Mona Sahlin 

Ordförande: Anita Modin 

Dagordningens punkt 10.4.1 

Inledande textavsnitt 

(Politiska riktlinjer, sidorna 19-21) 

Föredragande: Mona Sahlin 

Inledning av Mona Sahlin 

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: God morgon, partivänner! 

Hela det här området handlar om några av de, som jag tycker, allra viktigaste 

ideologiska frågorna för socialdemokratin: arbete åt alla samt alla 

människors lika värde. Så kan kanske vårt viktigaste uppdrag sammanfattas. 

Om inte allas möjligheter att försörja sig själva är en ledstjärna, om 

inte allas möjligheter att delta i arbetslivet är en realitet, är det väldigt 

svårt att klara de övriga uppdragen om välfärden, ekonomin, tillväxten 

och rättvisan. Så hänger socialdemokratisk ideologi ihop. 

Genom det senaste århundradet har det varit centralt både i vår ideologi 

och i vår praktiska politik att aldrig ge upp kampen för jobben, att 

alltid söka nya lösningar, nya politiska initiativ och nya reformer, så alla 

människors vilja och förmåga att delta i arbetslivet är vår uppgift. 

För tio år sedan stod vi i Sverige inför en starkt vikande konjunktur. Vi 

gjorde det under en ledning vars statsminister hette Carl Bildt – en regering 

som hade orsakat urusla, farligt dåliga statsfinanser, som hade total 

brist på kontroll över sin ekonomi och som drevs av en medveten lust att 

både avrusta och minska politikens verkningsområde. Det bidrog oerhört 

starkt till den massarbetslöshet som härjade i Sverige under en stor del av

1990-talet och vars effekter vi fortfarande känner så oerhört starkt runt 

om i Sverige. Ni kommer väl ihåg Carl Bildt – en oerhört ödmjuk och 

försynt person, eller hur? Han kallade ju sin egen regering ”den mest 

kompetenta regering som Sverige någonsin hade haft”. Det finns ett 

uttryck som heter: Det finns inget mer meningslöst än ett kompetent 

utförande av sådant som inte alls borde göras. Det tycker jag är en ganska 

bra sammanfattning av Carl Bildts regering. 

I dag är det på två sätt både likt och olikt början av 1990-talet. Vi står 

inte alls i samma utsträckning inför risken av en vikande konjunktur, men 

ändå. Vi gör det med statsfinanserna i ordning. Vi gör det med reformer 

klara att genomföra, och vi gör det med en regering som inte vill avrusta 

politikens möjligheter utan tvärtom. Just i dessa globaliseringens tider 

står vi inför nya utmaningar och att finna nya vägar, ständigt beredda att 

agera – precis som vår finansminister häromdagen visade. Socialdemokratin 

ger aldrig upp kampen om arbete åt alla! 

Att sätta upp mål är viktigt. Göran Persson berättade inledningsvis om 

hur få det var som trodde på de 4 procenten och möjligheten att halvera 

arbetslösheten. Men det gick! På precis samma sätt måste vi fortsätta att 

agera på hela detta stora område som handlar om arbete, arbetsmiljö, 

arbetsrätt och alla människors lika värde. Det gäller att hålla i och hålla 

ut. 

Vad vi absolut måste klara och som varit svårt genom tiderna är däremot 

att bekämpa arbetslösheten och den dåliga arbetsmiljön, samtidigt. 

Det får inte vara konjunkturberoende hur människors hälsa på våra 

arbetsplatser runtom i landet är. 

Målet här är också väldigt tydligt: Ingen människa som lånar ut sitt 

arbete, sina händer och sina tankar till en arbetsgivare ska behöva bli sjuk, 

skadad, av sitt arbete. Blir man det ska man hållas ekonomiskt skadeslös. 

Blir man det ska man få hjälp med rehabilitering tillbaka till arbetslivet. 

Men så ser verkligheten inte ut för alla människor. Vi har blivit allt duktigare 

på att hantera många av de gamla problemen på arbetsmarknaden 

när det gäller arbetsmiljön. Det handlar om buller, gifter eller krosskador. 

De problemen finns kvar, men vi har lärt oss hur vi bekämpar dem med 

lagen och med arbetsmiljöarbetet. 

Emellertid växer någonting annat fram, vilket många av motionerna 

handlar om: stress, utbrändhet, underbemanning, dålig arbetsorganisation 

och maktlöshet. Vad en kvinna inom hemtjänsten uttryckte för mig 

för några år sedan har jag burit med mig, för det stämmer väldigt väl: ”Jag 

har ett oerhört stort ansvar, men jag har så få befogenheter.” Det tror jag 

är vardagen för väldigt många. Man älskar sitt arbete och känner ansvar, 

men man har inte befogenhet och makt att svara upp mot ansvaret. Detta 

är i hög grad en kvinnofråga. Detta är i hög grad ett problem inom vården 

och omsorgen. Detta är också i hög grad ett ansvar för oss som 

offentliga arbetsgivare. Problemen rör så många delar av vår politik. Det 

handlar om hur vi ska få livet att gå ihop. 

7

8 

Ett av de områden som vi nu jobbar med och som jag vill nämna är till 

exempel att det måste bli ett slut på den dåliga behandlingen av många 

småbarnsföräldrar på arbetsmarknaden runt om i Sverige. För att vi i 

framtiden ska få arbetskraft – det är ett litet tips till alla som inte förstått 

detta – om man om 25 år vill ha en 25-årig utbildad arbetare behöver det 

bli ett barn i dag. Det tar ju 25 år att få fram en 25-åring. Således måste 

man i dag ha en arbetsplats som faktiskt uppmuntrar och hjälper unga 

människor som vill ta det enormt stora klivet att bestämma sig för att 

skaffa barn. 

Det finns många exempel på motsatsen. En arbetsgivare krävde graviditetsprov 

innan han anställde en ung kvinna. Lite fascinerande, tycker 

jag. Skulle hon lämna prov varje morgon, eller bara en gång? Hur tänkte 

den här arbetsgivaren? 

Det finns också exempel på babykontrakt, som är olagliga men som 

existerar i dag i Sverige. Det gäller arbetsgivare som har mage att säga: 

”Skriv på att du lovar att inte skaffa barn, för annars får du inte jobbet!” 

Det är ett val – vi talar ju ofta om valfrihet. Jag vill formulera det så här: 

Det finns ett val som vi ska se till att ingen ung människa, ingen kvinna, 

ska behöva ställas inför. Det gäller frågan: Ska jag skaffa barn, bli 

mamma, eller ska jag skaffa jobb och utbildning? Den valfriheten ska 

ingen kvinna behöva ställas inför. Vi ska arbeta för både-och! 

Det handlar också om arbetstiderna, som måste anpassas efter att vi är 

olika, att vi vill olika, att vi är i olika perioder av livet, att vi vill kunna förändra 

våra arbetstider i takt med att livet förändras. En del vill jobba deltid. 

Andra har fastnat i deltidsarbetslöshet. Jag har en tydlighet som jag 

tänker argumentera för här i dag: De ofrivilligt deltidsarbetslösa måste få 

rätt till heltid. Det vill jag att partiet står upp för. 

Vidare måste vi återupprätta det traditionella arbetsmiljöarbetet. 

Skyddsombudens arbete måste värderas högre. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete 

måste bli en del i alla företags vardag. Företagshälsovården 

måste omfatta alla löntagare, inte bara många löntagare. Detta är en 

hälsning från vår temagrupp. 

Vi måste försvara och modernisera arbetsrätten. Där har vi nu startat 

en översyn för att göra arbetsrätten både trygg och modern; de två 

sakerna står inte i motsats till varandra. När vi ser över arbetsrätten gör 

vi det därför att vi drivs av övertygelsen att trygghet är modernt. En trygg 

löntagare är den som vågar göra det nya, vågar pröva det oväntade. Den 

otrygge, den rädde, håller fast vid det gamla. 

Partivänner, vi ska verkligen se fram emot en valrörelse där vi återigen 

mot högern och mot många arbetsgivarorganisationer får gå ut och 

kämpa för en trygg arbetsrätt, och den valdebatten ska det bli roligt att 

ta med både moderaterna och arbetsgivarna, eller hur? 

Det sista området som jag valt att nämna här gäller diskrimineringen i 

arbetslivet som är en skam och ett slöseri. Diskriminering handlar om

människor som är funktionshindrade eller som beroende på sitt kön, sin 

ålder, sin sexuella läggning eller sin etniska bakgrund inte får den plats på 

arbetsmarknaden som de har rätt att kräva. 

Jag nämnde en gång att jag var trött på att åka taxi med ingenjörer. Det 

blev lite förlöjligat; många verkar tro att det är fråga om en skröna – att 

så ser inte Sverige ut. För några veckor sedan var jag i Malmö. Där hade 

man tagit detta uttryck på allvar. Man hade gjort en intervju med 

Malmös taxichaufförer för att se vilka de var. I Malmö som helhet har 29 

procent av den vuxna befolkningen högskoleutbildning. Bland Malmös 

taxichaufförer var siffran 49 procent. Där satt de – ingenjörerna, datateknikerna, 

advokaterna, lärarna och till och med en och annan läkare. 

Kampen mot diskriminering handlar också om detta slöseri. Det måste 

bli en större angelägenhet för arbetsgivare, för fackliga organisationer och 

för oss som politiker att faktiskt ta till vara mångfalden, motverka diskriminering 

och se till att vi lever efter lagarna. Dessa är tydliga, men de 

uppfylls inte på alla områden. Vi måste se olikheterna hos oss svenskar 

som den tillgång som de faktiskt är och den angelägenhet som detta faktiskt 

är för oss alla. 

Kampen mot diskriminering är inte minoritetsfrågor; det vill jag verkligen 

betona. 

Kampen mot diskriminering på grund av kön är inte en kvinnofråga – 

som om det bara var kvinnor som har ett kön; det har vi ju alla. 

Kampen mot diskriminering på grund av etnisk bakgrund är väl inte 

något som berör bara den som kommer från Turkiet eller från Chile – 

som det bara var de som har etnisk bakgrund; vi har alla en etnisk bakgrund. 

Kampen mot diskriminering på grund av sexuell läggning låter ofta 

som att det handlar enbart om homosexuella – som om det bara var de i 

hela världen som har en sexuell läggning; det har vi alla, till och med Alf 

Svensson! 

Det är för mig ett sätt att uttrycka det som oftast ses som frågor för 

dem – alla människors lika värde. Det får aldrig ses som en minoritetsfråga, 

utan det är allas intresse att vi uppfyller det. 

Låt oss komma ihåg en sak: Ingen tillhör samhället enbart tolererad 

utan också respekterad. Det är en enorm skillnad mellan de uttrycken. 

Med arbete åt alla, med en värdig och trygg arbetsmiljö och med kampen 

mot diskrimineringen får vi ett mänskligt arbetsliv, med arbete och 

trygghet åt alla! 

Ordningsfråga – streck i debatten 

Beslut 

Kongressen beslöt: 

att sätta streck i debatten. 

9

10 

Debatt 

Kerstin Alnebratt, Göteborg: Kamrater! Arbetskraftsbristen är en av de 

saker som oroar mig mest. Det är inte så att arbetskraftsbrist bara är 

något som kommer att uppstå på lång sikt, utan vi har den redan nu. 

Detta tycker jag behöver markeras i texten. 

Att jag vill flytta ett stycke har inte bara redaktionella skäl. Det är bra 

med arbetskraftsinvandring, men det är också oerhört väsentligt att vi 

mycket mer än som görs i dag tar till vara den kompetens som finns här 

hemma. Många människor har faktiskt gått arbetslösa mycket länge. 

Väldigt många av dem är invandrare, och väldigt många av dem finns i 

storstädernas förorter. Detta är ett stort slöseri, och detta skapar stort 

utanförskap och stor vanmakt. Därför är det väsentligt att flytta upp 

stycket så att det kommer före diskussionen om arbetskraftsbristen. 

Detta är väsentligt, men inte bara i vårt program. Än mer väsentligt är att 

vi gör det i praktisk handling hemma. Därför måste vi mena allvar när vi 

säger att arbetsmarknadspolitiken mycket mer än i dag ska fokusera på 

detta. Det är inte, som det ibland heter, en social inriktning av arbetsmarknadspolitiken. 

Tvärtom är det i grunden en fråga om tillväxt och 

utveckling för att klara produktionen – det gäller såväl välfärden som 

näringslivet. Detta måste bli socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik, 

och mycket tydligare än i dag! Jag hoppas att föreslagna förändringar vinner 

kongressens bifall. 

Sandro Scocco,Stockholm: Partivänner! Låt mig nämna några orter – och 

jag tror att alla vet vad jag kommer att prata om: Bengtsfors, Degerfors, 

Katrineholm och Norrköping. Vi har alla på TV och i nyheter, i medierna 

över huvud taget, sett förkrossade människor, bekymrade kommunalråd, 

arga klubbordförande och kallsinniga företagsledare. Vad vi 

under den senaste tiden sett tycker jag entydigt visar på en sak, nämligen 

att vi måste stärka fackets roll i denna process och att vi måste stärka 

samhällets inflytande över denna process. 

Bästa sättet att i det här läget stärka fackets roll är att verka för att frivilliga 

omställningsavtal sluts på arbetsmarknaden. Då får facket något 

att förhandla om. Vi måste också se till att främjandelagen, som fungerar 

i detta avseende – det gäller att förvarna samhället – inte bara innebär 

en informationsplikt utan faktiskt också en plikt att föra en dialog 

med samhället om hur denna omställning ska ske. 

Det är oerhört viktigt att vi inte hindrar strukturomvandlingen. Men 

minst lika viktigt är att människor faktiskt kan acceptera strukturomvandlingen. 

När jag är ute och talar med människor känner jag att allt fler 

ifrågasätter vad företagen håller på med. Därför måste vi se till att vi ökar 

legitimiteten i den här processen. Det handlar om att gå denna väg med en 

kombination av omställningsavtal och en skyldighet, via lagstiftning, för 

företagen att ingå i en social dialog med samhället. Det är rätt väg att gå!

Bo Olovson,Norrbotten: Kamrater! Jag tänker nu representera arbetskraften. 

Nu är jag här. Jag gör ett bra jobb och är välutbildad. Nu kommer jag 

att bli rörlig (flyttar sig från den ena talarstolen till den andra talarstolen). 

Nu är jag här. Jag gör ett bra jobb och är välutbildad. 

Vad jag vill visa är att jag inte samtidigt kan vara både här och där. Där 

jag inte är lämnar jag ett tomrum efter mig. 

Naturligtvis är vi alltså tvungna att göra ett tillägg i riktlinjerna. På 

sidan 20, rad 29, måste vi föra in följande formulering: ”De negativa konsekvenser 

som arbetskraftens ökade rörlighet kan få för de länder som 

förlorar arbetskraft måste beaktas och föras fram inom det europeiska 

samarbetet.” 

Kent Andersson, Skåne: Partivänner! Jag har ett yrkande som lyder som 

Kerstin Alnebratts. Dock vill jag lägga till ytterligare ett perspektiv. I den 

nya texten står det att vi vill att alla ska tas till vara som står utanför 

arbetsmarknaden. Det är alldeles medvetet. Vi lever ju i en verklighet där 

skillnaden mellan arbetslöshet och att stå utanför arbetsmarknaden är 

väldigt stor på många ställen i Sverige. Vi har ett antal strukturer och 

regler som gör att vissa inte räknas till arbetskraften eller står till arbetsmarknadens 

förfogande. Därför är det viktigt att ändra de förutsättningarna. 

I Malmö finns det tusentals människor som inte har arbete och som 

inte haft arbete på väldigt länge men som inte är arbetslösa enligt de regler 

som finns i dag. Det är därför viktigt att vi fokuserar på människor 

som står utanför arbetsmarknaden, inte på dem som på grund av olika 

regler räknas till eller från olika grupper. 

Slutligen tillstyrker jag ändringsförslaget. 

Anna Eriksson, Örebro län: Partivänner! Vi har i partiprogrammet slagit 

fast att vi ska visa respekt för värdet av allas insatser i arbetslivet. Jag yrkar 

därför på ett tillägg i riktlinjerna. På sidan 20, rad 40, vill jag ha in ett 

nytt stycke: ”Också den moderna arbetsmarknaden måste ha utrymme 

för den som i arbetsgivarens ögon inte är högproduktiv i alla skeden i 

livet. Vi behöver både en stark arbetsrätt och en känsla för moral och 

anständighet hos arbetsgivarna.” 

Detta yrkande motiveras av det som sker på vissa av våra företag i dag. 

Ericsson i Kumla är ett sådant exempel. 

Eva är sjukpensionär på halvtid. Hon vill göra en helhjärtad insats den 

tid hon orkar. Hon gör ett bra jobb men klarar inte av de tuffaste arbetsförhållandena. 

Eva jobbar på Ericsson i Kumla. Där har man nu gjort 

stora neddragningar. De metallare som blir kvar ska jobba treskift, säger 

företagsledningen. Eva och fem kamrater vägrar. De vill klara jobbet på 

samma villkor som sina kamrater men kan inte. Kroppen orkar inte med 

skiftarbetet. De är bara 6 av runt 1 500 anställda. De har tjänat företaget 

länge, 7–27 år. De sex kommer inte att avskedas på grund av arbetsbrist. 

11

12 

Nej, företaget är mer fantasifullt än så! De erbjuds jobb, med treskift – 

jobb som de inte kan ta. Snart kan Ericsson avskeda några av sina trotjänare 

på grund av arbetsvägran. 

Vi ska vara stolta över den höga produktiviteten i Sverige, men vi ska 

säga ifrån när arbetslivet inte visar vanlig värdighet! De stora företagen 

måste klara av att sätta sig ned med facket och fråga: Hur tar vi vara på 

arbetsviljan hos dem som inte riktigt klarar av de nya kraven? Det måste 

finnas utrymme för fantasi och empati. Den stora multijätten måste ha 

något utrymme för den som inte är högproduktiv i alla skeden av sitt 

arbetsliv. 

Exemplen från Ericsson i Kumla är ovanligt klumpiga och trista, men 

de är inte ensamma. Om inte svenska arbetsgivare tänker om och det inte 

finns något utrymme för klokskap, humanism och ansvar får vi ett otäckt 

samhälle. 

Jag yrkar bifall till mitt förslag. 

Tjänstgörande ordförande:Vi har upptäckt att yrkandet från Ann Hedbom, 

Gävleborg, hör hemma under nästa område. Således flyttas Anns yrkande 

dit. 

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Ordförande! Jag börjar med 

framlagda förslag från Kerstin Alnebratt, Göteborg, och Kent Andersson, 

Skåne, beträffande sidan 20. Det är kloka omflyttningar som de vill göra. 

Det är viktigt att vi vågar börja diskutera frågan om arbetskraftsinvandring, 

men det är viktigt att göra det i rätt ordning och att vi klarar debatten 

om hur vi nyttjar alla dem som redan finns här – detta samtidigt som 

vi för diskussionen om arbetskraftsinvandringen. Jag tycker att texten 

förbättras med här framställda förslag, som jag yrkar bifall till. 

Bo Olovson,Norrbotten, den store pedagogen, gjorde en målande liten 

promenad mellan talarstolarna. Dessutom är det en riktig beskrivning 

som han vill få in. I Västeuropa har vi ibland en tendens att prata om 

arbetskraftsinvandringen som om Östeuropa nu blir vår arbetskraftsreserv 

– dit vi liksom ska åka och plocka för att klara våra egna problem. 

Självfallet har vi ett stort ansvar för att föra diskussionen tillsammans 

med dem, också om de negativa konsekvenser som eventuellt kan bli. 

Jag yrkar bifall till Bo Olovsons tilläggsförslag. 

Anna Eriksson, Örebro län, talade väldigt väl om ett problem som det, 

tycker jag, inte är helt lätt att formulera. Anna vill ha en skrivning som ger 

uttryck för att den som i arbetsgivarens ögon inte är högproduktiv i alla 

skeden i livet också måste ha ett utrymme på framtidens arbetsmarknad. 

Jag tycker att det är viktigt att vi har med oss detta när vi diskuterar arbetsrätten 

i framtiden, så jag yrkar bifall också till Annas förslag. 

Yrkandet från Sandro Scocco, Stockholm, kan man säga egentligen är 

uppdelat i två delar, om än i ett stycke. Den första delen har jag inga problem 

med, utan den tycker jag till och med är bra. I allt väsentligt är det

en riktig beskrivning som Sandro här gav, att vi bland annat aktivt måste 

främja upprättandet av omställningsavtal. Det skulle vara ett oerhört 

effektivt sätt inte bara att stärka facket utan också att få en helt annan 

dialog när det handlar om varsel och nedläggningar. Däremot vill Sandro 

i sista delen av meningen plötsligt ha en lag om att man måste ingå i en 

social dialog. Det har jag väldigt svårt att här rakt upp och ner bifalla. 

Kanske kunde vi föra en social dialog här. Om du, Sandro, kunde sätta 

punkt efter ”upprättandet av omställningsavtal på arbetsmarknaden” och 

stryka resten blir det bifall. Om inte blir det avslag på alltihop. Vad säger 

du? Om vi kan enas om detta kan vi lägga fram det här som ett gemensamt 

förslag. 

Sandro Scocco,Stockholm: Nej! Ibland är livet hårt. Anledningen till detta 

nej är faktiskt att Mona ger sken av att det inte finns någon lag här, men 

det finns en främjandelag som säger att vid större varsel ska man egentligen 

varna samhället lite i förväg, upp till sex månader i förväg. Den 

lagen säger: Ni behöver inte ta ansvar – egentligen en tradition av rena 

Meidnermodellen. Bara ni talar om för oss att ni inte behöver dem, tar 

samhället över och fixar någonting. Samtidigt säger politiker och andra: 

Nu vill vi se företagen ta ett ansvar, ett moraliskt ansvar och så vidare. 

Det måste vi i så fall också se till att lagstiftningen speglar. Därför måste 

det också finnas i lagstiftningen en skyldighet för företagen att ingå i en 

social dialog och faktiskt presentera hur de tänker hantera omställningen 

av sina anställda. Därför hoppas jag verkligen att kongressen kan bifalla 

mitt förslag. 

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Den förhandlingen gick alltså 

inte. Att det hade hjälpt om vi hade en lag som tvingade oss att föra en 

dialog tror inte jag. 

Men att tvinga fram diskussionen om omställningsavtal tror också jag 

på. Det ställer partistyrelsen sig bakom, och detta har regeringen redan 

initierat en utredning om. Jag tror att man måste tvinga fram den här 

dialogen, och jag tror att omställningsavtalen verkligen är vägen till det. 

Det är ett oerhört viktigt krav och ett viktigt arbete som inte minst LO 

har drivit, så där har jag inga som helst problem. 

Vi har redan, som Sandro säger, en lag om främjandeinsatserna. Man 

kan fråga sig om den fungerar eller inte. Men frågan är om det går att i 

lag säga: Ni måste vara moraliska. Frågan är också om det går att i lag 

säga: Vi måste ha en social dialog. Det viktiga är ju att ge de fackliga 

kamraterna makt och metoder för att kunna förhandla på ett starkare 

sätt. Man måste tvinga fram en ordentlig och tydlig dialog med kommuner 

och med stat. Det tror jag är vägen, via omställningsavtalen. Jag 

har alltså fortfarande svårt att stå här i talarstolen och säga att en lag om 

att vara moralisk och ta socialt ansvar och ingå en social dialog är något 

som jag kan ställa mig bakom. 

13

14 

Jag yrkar avslag på Sandros förslag, men då ska ni veta att en stor del av 

detta redan finns med i utlåtandet. Omställningsavtalen är en väldigt viktig 

insats som jag tror kommer att leda till mycket. Tyvärr yrkar jag 

avslag. Sedan får vi se vad kongressen vill. 

Förslag 

Följande förslag förelåg: 

Partistyrelsens förslag till inledande textavsnitt på området Fler jobb – 

och ett arbete att må bra med, politiska riktlinjer, sidan 19-21. 

Under debatten framfördes följande förslag: 

Sandro Scocco,Stockholm: Tillägg: ”Till detta ska även läggas en förändrad 

strukturomvandling som ökat både arbetstagares och orters utsatthet. 

Socialdemokratin vill motverka denna utveckling dels genom att aktivt 

främja upprättandet av omställningsavtal på arbetsmarknaden, dels 

genom att i lag slå fast företags skyldighet att ingå i en social dialog med 

det omgivande samhället vid större varsel.” 

Kerstin Alnebratt, Göteborg: Ändring sidan 20, rad 20 efter ”faller”: ”ser 

vi hur arbetskraftsbristen ökar”. 

Ändring sidan 20, rad 23 efter ”utvecklingen”: ”ger redan nu stora konsekvenser 

för svensk arbetsmarknad.” 

Ändring sidan 20, raderna 30-36, samt yrkande om att stycket placeras 

före det stycke som börjar på rad 24: ”För att då klara tillväxten och 

välfärden krävs att vi tar till vara all den kompetens och vilja till arbete 

som finns hos de människor som i dag står utanför arbetsmarknaden. 

Många är invandrare, många har varit utan arbete länge. Det är en stor 

möjlighet, men också en stor utmaning. Ska vi klara det krävs en arbetsmarknads- 

och näringspolitik som mycket tydligare än i dag utgår från 

just detta. 

Det krävs också en reformering av arbetslivet och arbetsorganisationen. 

Vi måste få ett arbetsliv som anpassar sig efter människorna, som tar 

till vara våra olikheter och som låter oss organisera våra liv och vårt arbete 

olika under olika skeden av livet.” 

Kent Andersson,Skåne: Bifall till Kerstin Alnebratts förslag. 

Bo Olovson, Norrbotten: Tillägg sidan 20, rad 29: ”De negativa konsekvenser 

som arbetskraftens ökade rörlighet kan få för de länder som förlorar 

arbetskraft måste beaktas och föras fram inom det europeiska 

samarbetet.” 

Anna Eriksson,Örebro län: Tillägg sidan 20, rad 40: ”Också den moderna 

arbetsmarknaden måste ha utrymme för den som i arbetsgivarens ögon

inte är högproduktiv i alla skeden i livet. Vi behöver både en stark arbetsrätt 

och en känsla för moral och anständighet hos arbetsgivarna.” 

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Bifall till Kerstin Alnebratts 

och Kent Anderssons förslag beträffande sidan 20. Bifall till Bo Olovsons 

tilläggsförslag.Bifall till Anna Erikssons förslag. Avslag på yrkandet från 

Sandro Scocco. 

Beslut 


att bifalla Sandro Scoccos tilläggsförslag på sidan 20, rad 15, 

att bifalla Kerstin Alnebratts med fleras ändringsförslag på sidan 20, 

rad 20, 


rad 23, 


rad 30-36, 

att bifalla Bo Olovsons tilläggsförslag på sidan 20, rad 29 

att bifalla Anna Erikssons tilläggsyrkande på sidan 20, rad 40, 

att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag politiska riktlinjer, sidorna 

19-21, inledningsavsnittet i kapitlet Fler jobb – och ett arbete att 

må bra med. 

Behandlingen av dagordningens punkt 10.4.1 var därmed avslutad. 


Alla behövs på framtidens arbetsmarknad 



Utlåtanden över motioner på området 


(Häfte M6, sidorna 4-49 och U6, sidorna 4-15) 

Föredragande: Sven-Erik Österberg och Elvy Söderström 


Ordningsfråga 

Tjänstgörande ordförande: På grund av att vi har 35 talare anmälda måste 

vi redan nu sätta streck i debatten. Jag ska läsa upp alla förslag men vill 

först redovisa en rättelse som fanns i kongressbyrån redan tisdagen den 6 

15

16 

november. I utlåtandehäfte nr 6 ska partistyrelsens förslag till beslut på 

sidan 12 kompletteras med att motion 708 föreslås besvarad och med att 

partistyrelsen yrkar avslag på motion 710. 

Vi har utdelade texter och förslag till skrivningar i riktlinjerna på 

sidorna 21 och 22. 

Anita Friberg, Värmland, yrkar bifall till motion 677. 

Jan-Anders Lindfors, Blekinge, och Kurt Kvarnström, Dalarna, yrkar 

bifall till motion 684. 

Mikael Rusthoi, Gävleborg, yrkar bifall till motion 690:1. 

Rolf Wiberg, Gävleborg, yrkar bifall till motionerna 690:1, 691, 693:1-2, 

694 och 696. 

Johanna Svensson, Skaraborg, med flera yrkar bifall till motion 691. 

Lilly Bäcklund, Västerbotten, med flera yrkar bifall till motion 693. 

Christer Erlandsson, Stockholms län, och Olle Åkerlund, Västernorrland, 

yrkar bifall till motionerna 698:1-2 och 699:2. 

Hans Schoug,Skåne, yrkar bifall till motion 714:1. 

Lars Wegendal, Kronoberg, och Lilly Bäcklund, Västerbotten, yrkar 


Sven-Erik Sveed, Jämtland, och Lars Wegendal,Kronoberg, yrkar bifall 

till motion 718:1-3. 

Eva Sjöstedt,Skåne, yrkar bifall till motion 683. 

Karin Hanqvist,Stockholms stad, yrkar bifall till motion 691:1. 

Följande yrkanden finns beträffande de politiska riktlinjerna: 

Gunilla Carlsson, Göteborg, med flera föreslår följande nya text på 

sidan 21, rad 10 efter ordet ”jobben”: ”Alla anställda ska ges rätt till heltid. 

Deltid ska vara en möjlighet.” 

Jan-Anders Lindfors, Blekinge, föreslår följande nya mening på sidan 

21, rad 10: ”För att bryta trenden och de negativa konsekvenserna av 

dagens allt kortare och lösare anställningsformer kan det bli aktuellt att 

verka för en skärpt lagstiftning.” 

Jan-Anders Lindfors, Blekinge, med flera föreslår följande ändring på 

sidan 21, rad 45: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som 

det går att försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en 

rättighet, deltid en möjlighet.” 

Lars Wegendal, Kronoberg, föreslår följande tillägg: ”Ideella organisationers 

möjligheter som arbetsgivare för funktionshindrade måste stärkas. 

Alla behövs.” 

Lilly Bäcklund, Västerbotten, vill på sidan 21, rad 14 göra följande 

tillägg efter den mening som slutar med ”alla behövs”: ”Fortfarande står 

stora grupper utanför arbetsmarknaden, däribland personer med funktionshinder. 

För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt, varför vi 

anser att större resurser måste satsas för att få ned arbetslösheten bland 

människor med funktionshinder.” 

Ibrahim Baylan, Västerbotten, och Sven Erik Joelsson, Gävleborg, vill på 

sidan 21, rad 33 efter meningen som avslutas med ordet ”centrala” infoga

följande nya mening: ”Därför måste det skapas faktiska förutsättningar 

för bedrivande av högskoleutbildningar över hela landet.” 

Kaj Berntsson, Halland, föreslår på sidan 21, rad 35 följande tillägg: 

”Den kvalificerade yrkesutbildningen möjliggör för kommuner och 

arbetsmarknadens aktörer att agera.” 

Hans-Erik Svensson, Gotland, föreslår på sidan 21, rad 47 efter orden 

”fler jobb och ett arbete att må bra med” följande tillägg: ”Vi ska kräva av 

företagen att de ska visa sitt sociala ansvar vid nedläggningar och strukturomvandlingar. 

Vi ska också verka för att liknande krav och regler 

införs inom EU och FN.” 

Gunilla Svantorp, Värmland, yrkar på strykning av följande text: ”I 

offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara 

självklart.” I stället föreslår hon följande text: ”Därför ska heltid vara en 

rättighet och deltid en möjlighet.” 

Teres Lindberg, Stockholm, och Eva Sjöstedt, Skåne, föreslår på sidan 

22, raderna 3-4 att meningen ”Undantag från turordningsreglerna som 

inte går att pröva i domstol ska avskaffas” ersätts med texten ”Undantag 

från LAS turordningsregler för företag med färre än tio anställda ska 

avskaffas.” 

Mona Bergquist, Västerbotten yrkar avslag på partistyrelsens förslag till 

ny text på sidan 22, rad 3 som börjar med orden ”I offentlig sektor”. 

Lars Aronsson, Jönköping, yrkar på sidan 22, raderna 3-7 på strykning 

av det nya styckets sista mening, som börjar med orden ”Som ett första 

steg vill” och slutar med ”till och med erbjudas heltid”. Meningen ska 

ersättas med följande text: ”Därför vill vi socialdemokrater stärka lagen 

om anställningsskydd på så sätt att det skrivs in att heltidsarbete ska vara 

normen för anställningar och att deltid ska kunna vara en möjlighet via 

dispositivitet i LAS eller om den enskilde uttryckligen väljer det.” 

Per Pellby, Älvsborgs södra, föreslår att översynen särskilt ska beakta 

dem som har stora funktionshinder och små möjligheter att återgå till 

den ordinarie arbetsmarknaden. 

Per Eriksson, Örebro län, yrkar bifall till förslaget från föredraganden 

Sven-Erik Österberg. 

Hans Schoug,Skåne, yrkar på sidan 21, rad 45 att följande text sätts in: 

”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja 

sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid 

en möjlighet.” I stället stryks den text som börjar på sidan 22, rad 2 

med orden ”Alla kvinnor” och slutar med ”måste motverkas” 

Vi sätter streck i debatten och förklarar talarlistan med detta justerad. 

Beslut 


att förklara talarlistan justerad och sätta streck i debatten. 

17

18 

Ordförande: Daniel Ådin 

Debatt 

Hans-Erik Svensson, Gotland: Under det senaste året har det svenska samhället 

fått uppleva den ena förnedringen efter den andra. Företag flyr från 

och lämnar orter åt sina öden, medan staten och kommunerna får gå in 

och städa upp efter dem. Så kan det inte få pågå. Låt mig ge ett exempel. 

Vad tror ni att syftet var när Ericsson sålde sina fabriker till det amerikanska 

företaget Flextronics? Jo, det var att man skulle slippa från sitt 

sociala ansvar. Man visste att Flextronics inte ens kan stava till uttrycket 

socialt ansvar utan placerar arbetstillfällena där de ger den största utdelningen. 

När nedläggningen i Visby var klar fick företagsledaren frågan: 

Vad tänker ni ta för socialt ansvar nu när 500 människor blir lämnade åt 

sitt öde? Svaret till reportern blev: Inte ett dugg mer än vad lagar och 

avtal säger. 

Därför yrkar jag på en ändring i de politiska riktlinjerna, där jag vill att 

sista meningen på sidan 21 ska lyda: ”Vi ska kräva av företagen att de ska 

visa sitt sociala ansvar vid nedläggningar och strukturomvandlingar. Vi 

ska också verka för att liknande krav och regler införs inom EU och i FN.” 

Nu måste vi hjälpas åt med att få ordning på torpet. Bifall till mitt förslag! 

Hans Schoug, Skåne: Jag ska försöka klara konststycket att klara två helt 

skilda frågor på två minuter. Den första gäller vårt förslag till tillägg i 

riktlinjerna på sidan 21 rad 45 som lyder: ”Alla kvinnor och män måste 

ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig på och de arbetstider som 

de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” Hela 

Skånedelegationen står bakom detta förslag. Jag avstår från att vidare 

avveckla argumentationen eftersom jag förutsätter att den kommer från 

annat håll. 

Jag går i stället över till motion 714:1, som jag yrkar bifall till. Skälet 

till det är att många med all rätt anser att arbetskraften i Sverige är dyr, 

inte beroende på att lönerna är för höga – tvärtom – utan därför att vi 

knyter så många avgifter i lönesystemet till mänsklig arbetskraft. Inom 

löneområdet ryms källskatt, moms, egenavgifter, fastighetsskatt, bensinskatt, 

bilskatt, energiskatt och mycket mer. Utanför själva lönerna ligger 

arbetsgivaravgifter och de personalkostnader som de flesta företag har. 

Detta leder till att man utnyttjar arbetskraften på ett sådant sätt att 

många är utslitna i förväg på grund av att man vill minimera sina kostnader. 

På andra håll varslar man och säger upp många människor. 

Partistyrelsen har sagt att man ständigt diskuterar om man kan hitta 

andra former. Jag menar att om man kunde ersätta de till lönerna knutna 

avgifterna med någon form av omsättningsavgift som utgår på verksamheten, 

oavsett om intäkterna skapas av mänsklig arbetskraft, maskiner,

ekonomiska transaktioner eller på något annat sätt, skulle man kanske 

kunna få en bättre balans i företagens intresse. 

Hilde Klasson, Uppsala län: Jag yrkar bifall till motion 691 och till ett 

tillägg i riktlinjerna på sidan 22 rad 2: ”Heltid ska vara en rättighet, deltid 

en möjlighet.” Jag gör det av flera skäl. Det första skälet har att göra 

med diskrimineringslagstiftningen, där vi på många områden har kommit 

långt, bland annat när det gäller jämställdhet. Ingen ska i dag få diskrimineras 

på arbetsmarknaden på grund av kön. Likväl kvarstår en av de 

största diskrimineringarna, nämligen att kvinnor i stor utsträckning hänvisas 

till deltidsanställningar. Jag menar att detta visar att samhället i 

grunden fortfarande accepterar att kvinnor har sämre möjligheter att försörja 

sig på sin lön. 

Att hänvisa till att parterna ska lösa frågan anser jag vara fel. Man har 

hitintills inte kommit någon vart med problemets lösning, utan problemet 

har snarare ökat. Givetvis kommer inte en lagstiftning att lösa det 

här på en gång, men den skulle ge oss en starkare möjlighet att hävda rätten 

till heltid. Varför ska just denna fråga undantas från lagstiftning? Kan 

det vara så illa att vi inte ser vidden av den diskriminering som pågår? 

Det andra skälet är att om vi ska klara rekryteringen av arbetskraft i 

framtiden, måste vi kunna erbjuda arbetstagare bra och rimliga villkor. 

Det är till exempel inte okej att ge personal inom vård- och omsorgsyrken 

låg lön och sysselsättning på deltid. 

Slutligen tycker jag att vi som socialdemokrater väldigt tydligt måste 

visa att vi inte accepterar den underordning av kvinnor som nu sker. Först 

om vi vågar ta steget att lagstifta om rätt till heltid kan vi säga att vårt 

parti är feministiskt. 

Inger Segelström, S-kvinnor: Jag yrkar bifall till motion 691 från facken i 

Karlskrona. Vi har även diskuterat den i temagruppen. Jag yrkar naturligtvis 

också på konsekvensändringar i riktlinjerna. Eftersom partiet har 

skrivit historia och blivit feministiskt är det dags att kvinnor får samma 

rättigheter som män och möjlighet att välja arbetstid oavsett var man bor 

eller arbetar. 

S-kvinnor presenterade i början på året en enkätundersökning om heltid 

och deltid. Vi hade frågat alla s-råd inom landsting och kommuner 

vad de ansåg om heltid och deltid. Vi konstaterade att det går alltför 

långsamt framåt. Fortfarande arbetar 40 procent av kvinnorna deltid. I Skvinnors 

undersökning kunde vi också konstatera att det ser lika illa ut i 

privat sektor. Inom handeln arbetar till och med fler kvinnor deltid än 

inom offentlig sektor. 

När S-kvinnorna och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin drev den 

här frågan i partistyrelsen fick vi stryk. Partistyrelsen talar bara om den 

ofrivilliga deltiden, men vi tycker inte att det räcker. Många kvinnor kän- 

19

20 

ner att de inte har möjlighet att välja arbetstid eftersom arbetsgivaren 

bestämmer den ensidigt. 

Lagstiftning är den enda möjligheten om vi anser att kvinnors rättigheter 

är värda någonting. Vi tar inte i vårt motionsförslag ställning till 

vilket slags lagstiftning som ska införas eller till vad lagstiftningen ska 

innehålla. Kravet är en lag om heltid som norm. 

I tisdags röstade ni igenom att vårt parti ska bli feministiskt. Ni sade 

att kvinnorna har en underordnad ställning, men ni uttalade också att ni 

vill göra något åt detta. Nu får ni den första chansen till det. Alltså bifall 

till motion 691 om att kvinnor äntligen ska ges samma rättighet som 

män att jobba heltid och att man ska kunna välja deltid om man själv vill 

det. 

Jan-Anders Lindfors, Blekinge: Jag kommer att argumentera för och tillstyrka 

två motioner, nämligen 691 och 684. Båda belyser aktuella frågeställningar 

på den svenska arbetsmarknaden. 

I motion 691 föreslås att kongressen ska ställa sig bakom förslaget att 

verka för en lagstiftning om rätt till heltid och möjlighet till deltid. 

Liknande motioner har tidigare varit uppe till behandling bland annat på 

våra kongresser. Resultatet har i princip blivit att man ansett att det är ett 

berättigat krav men att därefter ingenting hänt. För mig och övriga 

motionärer är detta en fråga om rättvisa och jämställdhet. Kvinnorna är 

överrepresenterade när det gäller deltidsanställningar. Det är inte så, som 

man ibland kan få ett intryck av, att detta är en företeelse bara inom 

offentlig sektor, utan förhållandet är detsamma över i stort sett hela 

arbetsmarknaden. 

Det skulle vara olyckligt om frågan än en gång får en behandling som 

innebär att man inte tillgodoser det som det verkligen handlar om: allas 

rätt till ett arbete som det går att försörja sig på, vilket nästan alltid innebär 

ett heltidsjobb. 

Det är nu dags att sätta ned foten och bifalla motion 691. Jag yrkar 

också bifall till de textändringar i riktlinjerna som föreslagits på sidan 21, 

rad 45. 

Jag går över till motion 684. Argumenten för att bifalla den är många 

och välkända. Vi kan alla dagligen personligen eller via medierna se konsekvenserna 

av dagens allt kortare och lösare anställningsförhållanden. 

Förutom att vi tyvärr redan har ett a- och b-lag och kanske till och med 

ett c-lag på arbetsmarknaden och på våra arbetsplatser torde det väl 

numera inte råda något tvivel om att dessa förhållanden bland annat 

påverkar de vikande födelsetalen. Jag yrkar bifall till motion 684. 

Olle Åkerlund, Västernorrland: Jag ska beröra motionerna 698:1-2 och 

699:2. De handlar om lönegaranti vid konkurs. I den första attsatsen 

krävs att vi ska höja taket. Det tycker också partistyrelsen, men tryckfels-

nisse måste ha varit framme, för man skriver i sitt utlåtande att motionen 

ska anses besvarad. Man hänvisar till att vi bör avvakta en utredning som 

föreslår fyra basbelopp. Det skulle vara en rejäl förstärkning av lönegarantin. 

Vi har många fina lagar på arbetsmarknaden, men för dem som drabbas 

av att det bolag där de arbetar går i konkurs är ersättningen bara hälften 

värd. De blir till exempel av med de semesterpengar som de har sparat. 

Vi har en bra semesterlag, som säger att man kan spara semesterpengar, 

men de kan alltså försvinna. I lagen om anställningsskydd föreskrivs 

att man ska kunna ha upp till sex månaders uppsägningstid. Det är 

bra eftersom det kan ge en omställningstid innan man drabbas av arbetslösheten. 

Jag har dock som ombudsman en lång erfarenhet av företagskonkurser 

och vet att det inte alltid blir så. I ett fall fick en medlem som 

skulle ha haft sex månaders uppsägningstid 14 dagar! 

Jag yrkar bifall till motion 698:1-2 och motion 699:2. 

Margreth Johnsson, Norra Älvsborg: Med all respekt för partistyrelsens 

utlåtande över motionerna angående heltid och deltid vill jag säga att 

faktum kvarstår: Rätten till fast arbete på heltid och en lön som man kan 

leva på är för många kvinnor en illusion. Det ofrivilliga deltidsarbetet är 

fortfarande det största jämställdhetsproblemet på arbetsmarknaden. 

Motionsutlåtandet andas onödiga motsättningar mellan lag och avtal. Jag 

tycker att detta inte får göras till ett problem. Det kan lösas först med lag 

och sedan med avtal mellan arbetsmarknadens parter, på samma sätt som 

skett i fråga om andra lagar och avtal inom arbetsrätten. 

Jag tycker att vi som socialdemokrater nu ska gå från ord till handling 

även i denna viktiga jämställdhetsfråga. I de politiska riktlinjerna från 

partikongressen 1997 angavs en väldigt tydlig färdriktning på det här 

området, nämligen ”att vi ska bygga ett samhälle där alla kvinnor och 

män ska ha rätt till heltidsarbete för att klara försörjningen”. Vi ska nu 

visa att viljan finns att klara detta. Lagstiftningen behövs. Ingen ska 

längre sväva i tvivelsmål om var vi socialdemokrater står i denna viktiga 

fråga. 

Det handlar inte bara om anställningar i kommuner och landsting utan 

om hela arbetsmarknaden. Alla anställda ska ha rätt till heltid, och deltid 

ska vara en möjlighet. Jag yrkar därför bifall till motion 691. Jag yrkar 

också på sidan 21, rad 10 på följande tilläggstext efter ordet ”jobben”: 

”Alla anställda ges rätt till heltid, och deltid ska vara en möjlighet.” 

Sven-Erik Österberg, partistyrelsens föredragande: Jag skulle inledningsvis 

vilja knyta an lite till begreppen heltid och deltid. När jag i går 

kväll funderade på vad jag skulle ta upp i det här avsnittet kom jag att 

tänka på att jag för några veckor sedan besökte Hälla köpcenter i 

Västerås för att titta på TV-mottagare och stereoapparater. De expediter 

21

22 

som jag då möttes av var idel unga grabbar med heltidsanställningar. När 

jag sedan följde med min hustru till Hennes & Mauritz möttes vi huvudsakligen 

av kvinnliga expediter anställda på deltid. 

Hälla köpcenter i Västerås är inte på något sätt unikt. Så här ser det ut 

på de flesta håll i Sverige. Det finns betydligt fler exempel på detta. Det 

är också väldigt vanligt inom offentlig sektor. 

Detta är inte acceptabelt. Vi ska inte kalla oss ett föregångsland i fråga 

om jämställdhet om vi inte vill se att det är på det här sättet. Bilden måste 

naturligtvis förändras. Heltid måste vara en rättighet och deltid en möjlighet. 

Följderna av ofrivillig deltid är väl kända i denna krets: allt från en 

lön som det inte går att leva på till svårigheter med att få bostad, få lån 

med mera. 

Det viktigaste måste nu vara att alla goda krafter sluter sig samman och 

åstadkommer resultat ute i verkligheten. Jag har under de dagar när vi lite 

grann vid sidan av kongressen har diskuterat denna fråga förstått att det 

varit så här under lång tid. Också tidigare kongresser har diskuterat frågan. 

Eftersom alla är överens om att något måste göras, tycker jag att det 

är viktigt att snarast uppnå önskvärt resultat. Låt oss alltså fokusera på att 

vi faktiskt ska göra någonting. 

Som jag ser det måste målet vara att ingen ska behöva jobba deltid mot 

sin vilja. Heltid måste bli en rättighet för den som så önskar och deltid 

en möjlighet, som också har sagts tidigare här. För att kunna nå ett 

snabbt resultat i denna viktiga fråga fordras det ett starkt omedelbart 

engagemang från alla i beslutsfattande ställning. Jag misstänker att det i 

denna lokal finns ett antal personer i sådan ställning att de faktiskt 

omedelbart kan få igenom beslut i sina olika organ, kommunfullmäktige, 

landstingsfullmäktige och arbetarekommuner, som faktiskt också kan 

motionera om det här. 

Vi har ett ansvar för att handla nu i denna fråga. För att ytterligare förstärka 

möjligheterna att nå ett snabbt resultat är partistyrelsen beredd att 

förstärka befintlig lagstiftning så att deltidsanställda kan kräva att få heltidsanställning. 

Det går faktiskt att göra detta ganska omgående. Jag har 

därför också ett förslag till ny text i riktlinjerna på sidan 22, rad 1. 

Först ska följande mening strykas: ”Ofrivillig deltid och timanställning 

måste motverkas. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att 

heltid borde vara självklar.” 

I stället införs följande text: 

”Alla människor måste ha ett arbete som det går att försörja sig på. 

Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. Heltid ska vara 

rättighet och deltid en möjlighet. I offentlig sektor är personalbehoven i 

dag så stora att heltid borde vara självklart. Det vilar ett stort ansvar på 

oss som offentliga arbetsgivare att erbjuda sådana arbetstider och arbetsvillkor 

inom vård och omsorg så att det blir attraktiva arbetsplatser med 

inflytande och delaktighet. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att

stora grupper inte får möjlighet till heltidsanställningar. Både inom 

offentlig och privat sektor arbetar framför allt många kvinnor mot sin 

vilja på deltid. Det är en viktig jämställdhetsfråga att få den arbetstid 

man själv önskar. Som ett första steg vill vi stärka anställningsskyddslagstiftning 

på så sätt att deltidsanställda erbjuds heltid.” 

Låt oss föra en bra debatt som också leder till ett beslut, framför allt för 

de ofrivilligt deltidsanställdas skull! 

Ann-Christin Ahlberg,Älvsborgs södra: Rätten till heltid är den viktigaste 

jämställdhetsfråga som vi har just nu. Det är kvinnorna som har de ofrivilliga 

deltidstjänsterna, ofta med en lön som det inte går att leva på och 

som i framtiden även ger en dålig pension. I vissa kommuner, som 

Finspång och Tanum, har över 80 procent av kommunalarna deltidstjänster, 

och i en del kommuner får man inte ens efter tio år en heltidstjänst. 

Det här kan vi inte acceptera. 

Hur ska en kvinna våga satsa på framtiden med barn, familj, utbildning 

och ett boende som hon vill ha, när hon som kvinna diskrimineras lönemässigt, 

får sämre anställningsvillkor och dålig pension och dessutom 

inte har rätt till en heltid? Arbetsmarknadens parter har haft alltför lång 

tid på sig att komma till rätta med detta. De har misslyckats. Därför 

måste vi hjälpa till med en lagändring. Då det redan i dag är brist på personal 

är det resursslöseri att inte ta till vara den kompetens som finns för 

att göra deltid till heltid för dem som så önskar, bland annat genom att 

använda olika arbetstidsmodeller som är bra både för arbetsgivaren och 

för personalen och som inte för med sig en ökad kostnad. 

Vi som tillhör ett feministiskt parti kan väl inte mena att vi ska diskriminera 

kvinnor. Eller ska vi tvingas göra som vi gjorde med de politiska 

uppdragen och låta varannan deltid gå till männen? Nej, låt det bli: 

Heltid en rättighet, deltid en möjlighet. Jag yrkar bifall till motion 691 

och till att förslaget om heltid en rättighet, deltid en möjlighet skrivs in 

på sidan 21, rad 10 i de politiska riktlinjerna. 

Ibrahim Baylan, Västerbotten: Jag har två yrkanden, men jag vill först 

säga att det som jag just nu visar upp för er är en kondom. För väldigt 

många unga tjejer ute på arbetsmarknaden är preventivmedel i dag det 

enda anställningsskyddet. Det är inte helt ovanligt att man när man 

kommer hem från BB har fått ett brev från arbetsgivaren, och det är då 

oftast inte fråga om ett gratulationsbrev utan tyvärr inte alltför sällan ett 

brev om uppsägning på grund av arbetsbrist, som det heter. 

Jag tycker att det här är en ordning som måste förändras, om vi verkligen 

tror på ett barntillåtet arbetsliv. Fackförbundet HTF har gång på 

gång visat i olika undersökningar att arbetslivet inte är barntillåtet. Jag 

yrkar bifall till motion 677. 

Det andra förslaget gäller riktlinjerna sidan 21, rad 33. Där slår partistyrelsens 

föredragande fast att möjligheterna till distansutbildningar är 

23

24 

centrala. Låt oss då ge faktiska möjligheter att bedriva högskoleutbildning 

i hela landet. Därför föreslår jag att man lägger till: ”Därför måste 

det skapas faktiska förutsättningar för bedrivande av högskoleutbildningar 

över hela landet.” 

Monica Haider, Kronoberg: Ordförande! Partikamrater! I stycket Alla 

behövs på en framtida arbetsmarknad har man inte nämnt någonting i 

riktlinjerna om lönebidrag. Men i temagruppen i måndags togs det upp, 

och nu har partistyrelsen gjort ett tillägg på sidan 22, rad 21 som vi i 

Kronobergsdelegationen ställer oss bakom och som lyder: ”Oberoende av 

konjunkturläget har arbetshandikappade svårt att få ett arbete. En samlad 

översyn behövs, bland annat av lönebidragen, Samhall och skyddat 

arbete hos offentliga arbetsgivare så att den med funktionshinder kan 

känna trygghet i arbetslivet.” 

Jag drar alltså tillbaka mitt yrkande på sidan 21, rad 6. Jag yrkar bifall 

till partistyrelsens tilläggsförslag. 

Även arbetshandikappade behövs på en framtida arbetsmarknad. Det 

kan inte nog betonas. Samhall har ett viktigt uppdrag som många med 

mig tycker att man i dag inte helt och fullt lever upp till. Många 

Samhallsanställda har i dag en otrygg tillvaro, speciellt när inriktningen 

på verksamheten ändras. I arbetet med att få till stånd övergångar från 

Samhall till den reguljära arbetsmarknaden är lönebidragen ofta avgörande 

för att övergången ska lyckas över huvud taget. Därför kan vi inte 

glömma bort denna viktiga arbetsmarknadsåtgärd. 

Per Pellby,Älvsborgs södra: Ordförande! Partivänner! Jag yrkar bifall till 

partistyrelsens förslag i de politiska riktlinjerna som innebär en samlad 

översyn av bland annat Samhall. Det gör jag för att Samhall inte längre 

med nuvarande förutsättningar på ett tillräckligt bra sätt klarar sitt uppdrag 

att stödja arbetshandikappades återgång till den ordinarie arbetsmarknaden. 

Jag har också ett tilläggsyrkande. Samhall har i grunden ett gott uppdrag. 

Men lönsamhetskrav, konjunkturavmattning och konkurrenssituation 

gör att Samhall inte längre klarar uppdraget. Samhalls lönsamhetskrav 

innebär att verksamheten ska minska. I den region som jag 

kommer ifrån motsvarar den minskningen 450 personer. Det är enskilda 

arbetshandikappade som drabbas av denna nedskärning, särskilt de 

arbetshandikappade som har minst möjligheter att återgå till den ordinarie 

arbetsmarknaden. Ofta är det samma personer som är i behov av 

mest stöd. 

Jag yrkar därför att det ska göras ett tillägg i de politiska riktlinjerna på 

sidan 22, rad 21 om att den kommande översynen särskilt ska beakta de 

som har stora funktionshinder och små möjligheter att återgå till den 

ordinarie arbetsmarknaden.

Birgitta Nilsson,Skåne: Ordförande! Partivänner! Frihet och jämlikhet är 

honnörsord för socialdemokraterna. Det har vi skrivit in i vårt partiprogram. 

Men det omfattar faktiskt inte alla. De kvinnor som ofrivilligt jobbar 

deltid och vill jobba heltid för att kunna försörja sig på sitt jobb har 

ingen frihet. 

Partistyrelsen hänvisar i sitt yttrande till att det är arbetsmarknadens 

parter som ska komma överens. Jag tror att de flesta förbund klarar av 

detta, men inte alla. 

Sven-Erik Österberg talade om förändringar i riktlinjerna, och de innebar 

en förbättring. Men han uteslöt något viktigt som står i motion 691, 

att man ska verka för en lagstiftning. Jag tycker att det är vikigt att vi håller 

fast vid det. 

Jag har jobbat med facklig-politisk samverkan i många år. Det som vi där 

inte når fram till avtalsvägen försöker vi åstadkomma lagstiftningsvägen. 

Det är tid att vi lagstiftar om heltid. Jag yrkar bifall till motion 691. 

Carina A Elgestam, Kronoberg: Ordförande! Kongressledamöter! Jag vill 

börja med att yrka bifall till motion 691, Heltid en rättighet – deltid en 

möjlighet. 

Dessutom vill jag göra följande tillägg i riktlinjerna sidan 21, rad 1: 

”Alla anställda ges rätt till heltid, deltid ska vara en möjlighet.” Med 

detta instämmer jag i Margreth Johnssons yrkande. 

Sven-Erik Österbergs kompromissförslag angående riktlinjerna är inte 

tillräckligt. Vi är inte nöjda med skrivningen om deltid och ofrivillighet. 

Den håller inte. Vi vill ha lagstiftning, och det vill vi ha nu. Man har pratat 

om detta under många år, och nu måste det hända någonting. 

Under kongressen har partiet fattat ett beslut om att vi ska bli ett feministiskt 

parti. Det är i dag som vi kan visa att vi menar allvar med det, att 

vi kan gå från ord till handling. Därför hoppas jag att vi i dag kan rösta 

för en lagstiftning om att heltid ska bli en rättighet och deltid ska bli en 

möjlighet. 

Det finns landsting och kommuner som har varit föregångare. Denna 

vecka har Lessebo kommun i Kronobergs län fattat beslut om att erbjuda 

sina anställda möjlighet att jobba heltid. Lessebo kommun har ett kvinnligt 

kommunalråd. Man kan fundera över om det finns något samband 

mellan att man har en kvinna som är kommunalråd och att man där går 

till handling. 

Det handlar om lika värde och lika rätt. Rösta för heltid en rättighet – 

deltid en möjlighet! 

Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Partivänner! Jag hade för en tid sedan möjlighet 

att besöka Skottland och ”the great Glasgow area”. Där har man i 

dag ett arbetskraftsbehov på 7-8 procent och en arbetslöshet på 11 procent. 

Men dessa två grupper kommunicerar inte med varandra. Precis på 

samma sätt kommer det att bli i stora delar i vårt land. 

25

26 

Med de erfarenheter som vi från skogslänen har är det en fullständig 

nödvändighet att distansutbildningen fortsätter att byggas ut. Det är den 

möjlighet till högskoleutbildning som finns tillgänglig för oss. 

Om vi inte ska hamna i den situationen att vi får en kvarstående hög 

arbetslöshet som löper över år och om vi inte har möjlighet att lokalt 

utbilda människor så att de får den kompetens som de behöver, då kommer 

vi inte att överleva på sikt. 

Därför vill jag instämma i Ibrahim Baylans yrkande om att vi ska foga 

in i riktlinjerna på sidan 21, rad 33 att det ska skapas faktiska förutsättningar 

för bedrivande av högskoleutbildningar över hela landet. 

Gunilla Carlsson, Göteborg: Partivänner! Alla människors rätt till sin 

egen försörjning är grunden för att kvinnor och män ska kunna leva som 

jämlika. Utan en möjlighet till egen försörjning kan vi inte bli jämlika 

och jämställda. 

En starkt bidragande orsak till att det är svårt för många kvinnor att få 

en lön som går att leva på är att de är ofrivilligt deltidsarbetande. Detta 

innebär inte bara att man får en låg lön. Det hänger ofta också ihop med 

att man erbjuds färre eller inga möjligheter till kompetensutveckling. 

Dessutom får man sämre villkor i socialförsäkringarna. Därför måste heltid 

bli en rättighet och deltid en möjlighet. 

Inom detaljhandeln arbetar 63 procent av alla kvinnor deltid, trots att 

en stor del av dem vill arbeta mer. Detta innebär att många av dem är deltidsarbetslösa 

trots att det råder arbetskraftsbrist inom branschen. Detta 

tyder på en dålig planering av arbetet och visar att en bättre arbetsorganisation 

skulle kunna ge många fler heltidsarbete. 

Arbetsgivare, främst inom de kvinnodominerade servicearbetena, har 

inget intresse av att komma till rätta med detta. Tvärtom ser de en möjlighet 

att använda sig av deltidare för att få fler personer att bolla med. 

Detta är för mig ett hänsynslöst sätt att se på människor och att utnyttja 

dem. 

Med detta som bakgrund yrkar jag bifall till motion 693 där det krävs 

att partistyrelsen aktivt ska arbeta för att LAS huvudregel blir en tillsvidareanställning 

på heltid och att deltids- och visstidsanställning blir en 

möjlighet för den enskilde. 

Dessutom yrkar jag att det görs följande tillägg i riktlinjerna på sidan 

21, rad 10 efter ”jobben”: ”Alla anställda ges rätt till heltid. Deltid ska 

vara en möjlighet.” 

Ingvor Bergman,Skaraborg: Rätten till arbete är för oss socialdemokrater 

en självklarhet. Rätten till heltidsarbete ska självfallet också vara en 

rättighet. För mig är det en av våra allra viktigaste jämställdhetsfrågor. 

Men när det gäller deltidsarbete är vi kvinnor fortfarande klart överrepresenterade.

Vi är därför också överrepresenterade när AMS redovisar sina siffror 

över antalet deltidsarbetslösa. Dessa kvinnor står – som det så vackert 

heter – till arbetsmarknadens förfogande och är hänvisade till att sitta 

hemma och vänta på att telefonen ska ringa och att det ska komma ett 

eventuellt erbjudande om fyllnadstid för att på så sätt fylla upp till en heltidstjänst. 

Låt oss äntligen få slut på det här! 

I partistyrelsens utlåtande över motion 691 hänvisar man till det uppdrag 

som regeringen har gett AMS för att man ska ta krafttag gentemot 

de arbetsgivare som har ett stort antal deltidsarbetslösa. Jag är medveten 

om att det går framåt, men det går alldeles för långsamt. Genom denna 

åtgärd kommer man bara åt dem som för tillfället befinner sig inom 

vård- och omsorgsyrken. Vi är medvetna om att problemet är lika stort 

inom Handels och Hotell- och Restauranganställdas förbund. 

Det har funnits gott om tid för att lösa problemet för de kvinnor som 

är deltidsarbetslösa. Nu är det lagstiftning som återstår. 

Jag yrkar bifall till motion 691. 

Lars Wegendal, Kronoberg: Partivänner! Här behandlar vi frågor om att 

alla människor ska ha en likvärdig möjlighet att vara en del av arbetsmarknaden, 

att alla – inte bara flertalet – ska ha rätt till ett utvecklande 

arbete, att alla – inte bara flertalet – ska få ta del av en arbetsgemenskap 

och delaktighet i arbetslivet. 

Situationen för de arbetshandikappade har förändrats och försämrats. 

Samtidigt har antalet arbetshandikappade ökat avsevärt under senare år. 

Jag skulle vilja påstå att det i dag sker en systematisk utslitning av människor 

ute i företagen, inte i alla men i många – för många. 

Så länge som man som anställd orkar fullt ut är man en god anställd. 

Då kan man till och med få utvecklande arbetsuppgifter och ta del av 

företagets personalsociala verksamhet. Någon gång kan man till och med 

få ett lönepåslag. Men när man blir utsliten och får problem med nacken, 

ryggen eller om man börjar dricka – då är ljudet i skällan ett helt annat. 

Efter bolagiseringen av Samhalls verksamhet har koncernen formulerat 

många fina mål, men i dag känns det inte alltid som att koncernen, 

och indirekt staten, lever upp till de vackra orden om den välformulerade 

verksamhetsidén. Man lägger ned verksamheter, tvingar de anställda att 

pendla långa avstånd och att byta till arbetsuppgifter som inte passar vare 

sig personlighet eller arbetshandikapp. 

Jag instämmer i det som man från Strömsunds arbetarekommun 

beskriver. Det är dags för ett resolut ingripande av ägaren, staten, genom 

näringsministern. Jag yrkar bifall till motion 718. 

I flera motioner tar man upp lönebidragstaket. Jag yrkar bifall till 

motion 717 från Kiruna arbetarekommun. 

Det är nu dags att höja lönebidragstaket, tycker jag. Ett särskilt problem 

är föreningslönebidragen, som jag nu inte hinner prata om. Jag 

27

28 

yrkar bifall till det tillägg som lyder: ”Ideella organisationers möjligheter 

som arbetsgivare för funktionshindrade måste stärkas.” 

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Ordförande! Partikamrater! Antalet personer 

med funktionshinder utgör en växande del av vår befolkning. Förslitningsskador, 

olika medicinska handikapp, psykisk sjukdom, olyckor, 

allergier, utvecklingsstörning eller missbruk kan vara orsaker till att 

många i dag ställs utanför den ordinarie arbetsmarknaden. 

Syftet med Samhall har allt sedan starten varit att skapa meningsfulla 

och utvecklande arbeten för dessa arbetshandikappade människor. 

Alternativet har annars varit arbetslöshet eller förtidspension, det vill 

säga utanförskap. 

Staten är fortfarande ägare till Samhallkoncernen och borde ta ett 

rejält arbetsgivaransvar för verksamheten. Varje minskning av Samhalls 

jobb på individnivå är enligt SOCSAM-utredningen 23 000 kronor 

dyrare för staten än exempelvis a-kassa. Det finns alltså ingen logik i den 

pågående nedrustningspolitiken. Den är inte ens ekonomiskt försvarbar. 

Den pågående avvecklingen av Samhallanläggningar gör att redan hårt 

drabbade arbetshandikappade i vårt land känner stigande oro och olust. 

Det är dags för ett resolut ingripande av ägaren staten. Behovet av särskilt 

organiserade arbeten för funktionshindrade ökar. Samtidigt vet vi att 

insatserna är samhällsekonomiskt lönsamma. 

Jag yrkar därför att samhällets insatser för att skapa meningsfulla och 

utvecklande arbeten för personer med arbetshandikapp inte längre ska 

underställas kommersiella villkor, utan att statliga medel ska tilldelas allt 

efter konstaterat behov av särskilt organiserade arbeten för denna befolkningsgrupp, 

samt att dessa arbeten sprids geografiskt på ett sådant sätt att 

ingen arbetshandikappad tvingas till långpendling eller avflyttning från 

bostadsorten. 

Jag drar tillbaka den tredje attsatsen. 

Jag har i dag uppdraget utifrån Bengt Lindqvists bemötandeutredning 

att kompetensutveckla avdelningschefer, personal och förtroendevalda i 

Strömsunds kommun i bättre bemötande av funktionshindrade. Även 

utifrån Bemötandeutredningen och inte minst utifrån Monas inledningsanförande 

om diskriminering finner jag starka skäl att bifalla min 

motion. 

Kaj Berntsson, Halland: Partivänner! Jag ska säga någonting om sidan 21 

i riktlinjerna. Rubriken är Nyckeln till sysselsättning är kunskap. Vi har 

också sagt – och det gäller också tidigare partiprogram – att i det framtida 

samhället är nyckeln till sysselsättning kunskap. 

Vad är det för nyckel som man har i kommunerna? Jo, jag anser att en 

av de finaste nycklar som vi har fått är den kvalificerade yrkesutbildningen. 

När vi skapar förutsättningar för att ge möjligheter att erbjuda

företag, fack, anställda och arbetslösa kvalificerad yrkesutbildning på 

orter som inte har en högskola är det bland de finaste näringspolitiska 

insatser som vi har kunnat göra. 

Därför saknar jag i texten på sidan 21, rad 35: ”Den kvalificerade yrkesutbildningen 

(KY) möjliggör för kommuner och arbetsmarknadens 

aktörer att agera.” 

Vi har möjlighet att reagera över olika program, men med en sådan här 

textändring har vi möjlighet att fortsätta att agera för den fulla sysselsättningen 

via en bredare kunskap. 

Jag yrkar bifall till mitt förslag när det gäller tillägget på sidan 21. 

Lilly Bäcklund, Västerbotten: Ordförande! Kongressdeltagare! På två 

minuter ska jag plädera för två motioner och ett helt nytt tillägg. Jag 

tycker att vi har en bra gemensam rubrik här: Alla behövs på framtidens 

arbetsmarknad. 

Jag ska börja med motion 717 som handlar om en höjning av taket för 

de lönebidragsanställda. Den som var uppe näst före mig i talarstolen var 

inne på samma linje. Jag tror att kongressen har förstått betydelsen av att 

det nu är dags att höja detta tak, inte som någon av tidningarna skrev 

häromdagen, att det var lönen som skulle höjas. Lönen för de som har 

lönebidragsanställning bestäms av kollektivavtal. Däremot är skillnaden 

mellan lönen och taket det som var och en får stå för. Vad händer med 

föreningslivet om vi inte gör någonting åt detta? Tidigare talare har också 

betonat vikten av att alla behövs på arbetsmarknaden. 

I anslutning till detta vill jag göra ett tillägg i riktlinjerna på sidan 21, 

rad 14. Det lyder: ”Fortfarande står stora grupper utanför arbetsmarknaden, 

däribland personer med funktionshinder. För oss socialdemokrater 

är detta oacceptabelt varför vi anser att större resurser måste satsas för 

att få ned arbetslösheten bland människor med funktionshinder.” 

Så över till den andra motionen. Det finns ett antal motioner på detta 

område, och nu tycker jag att det är dags att vi som parti bestämmer oss 

för hur vi vill ha det med deltiderna. 

I inledningen av vårt partiprogram som vi antog i tisdags sägs följande: 

”Varje människa ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget 

liv och påverka det egna samhället.” Hur ska de personer som bara har en 

deltid kunna vara fria att utvecklas som individer när de är så otrygga i 

sin vardagsekonomi? 

Jag yrkar alltså bifall till motion 693 och avslag på partistyrelsens utlåtande 

över den motionen. 

Mikael Rusthoi, Gävleborg: Kamrater! Jag yrkar bifall till motion 693. Jag 

anser att lagstiftningen måste skärpas. Heltid är grunden. 

Jag yrkar även bifall till en förändring i texten i riktlinjerna, sidan 21, 

rad 25: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att 

29

30 

försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, 

deltid en möjlighet.” 

Ska vi få bukt med det stora problemet med stress, dålig arbetsorganisation 

med mera, framför allt inom den offentliga sektorn och då främst 

på kvinnodominerade arbetsplatser, måste vi som socialdemokrater ta 

ansvar för att man får till en anställningstrygghet och en arbetstid som 

ger en lön som kan leva på. 

Många vill i dag gå upp i arbetstid, men de nekas detta. Därför yrkar 

jag bifall till mitt yrkande. En lagstiftning måste till om facken ska kunna 

vara med och ha inflytande över arbetsorganisationen på arbetsplatserna. 

Peter Gustavsson, Uppsala län: Efter att ha haft dubbel heltid här ett par 

dagar ska vi nu diskutera rätten till enkel heltid för alla. Vi vill bygga ett 

samhälle där alla kvinnor och män ska ha rätt till heltidsarbete för att 

klara sin egen försörjning. Det sades under kongressen 1997. Redan då 

uttalade alltså kongressen att rätt till heltid ska gälla. 

Vad har hänt sedan dess? Vad har partistyrelsen gjort för att realisera 

rätten till heltid? Ja, man har lagt ansvaret på arbetsmarknadens parter, 

och fackliga företrädare har slagit sig blodiga för rätten till heltid. Men 

de har faktiskt inte lyckats. 

På arbetsmarknaden är arbetsgivaren den starkare parten. Det svenska 

arbetslivet ger fortfarande arbetsgivaren rätten att anställa och avskeda 

personal, leda och fördela arbetet. Den främsta inskränkning mot detta 

är lagen om anställningsskydd och resten av arbetsrätten. 

LO-kongressen har entydigt uttalat att om man ska göra heltid till en 

rättighet måste en lagändring till. 

I vårt partiprogram står det att i kampen mellan arbete och kapital står 

vi på arbetets sida. Vår facklig-politiska samverkan bygger på att arbetarrörelsens 

politiska gren genomför de krav som växer utifrån erfarenheten 

på arbetsplatserna. Ett feministiskt parti måste också i praktisk handling 

ta strid så att kvinnor slutar att betraktas som en andra rangens arbetskraft 

som inte behöver jobba heltid därför att någon annan försörjer 

familjen. 

Visst är det bra med skarpa skrivningar i riktlinjerna – det har vi haft 

förr. Men det handlar om varför vi har en kongress. Jo, för att de krav på 

samhällsförändringar som finns också ska bli till praktisk politik. 

Låt oss gå från ord till handling, kamrater! Stöd motionskraven på 

lagstiftning om rätt till tillsvidareanställning på heltid som LAS 

huvudregel! 

Mona Bergquist, Västerbotten: Partikamrater! Jag har längtat efter att vi 

skulle få en debatt om detta. Jag är alldeles övertygad om att kongressen 

fattar ett beslut som är positivt för oss kvinnor. 

Jag vill göra ett tillägg i riktlinjerna på sidan 22, rad 1 efter ”vi vill ha”. 

Där vill jag lägga till: ”Heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet.” 

Jag yrkar bifall till det.

Jag vill också yrka bifall till motion 693 och avslag på partistyrelsens 

förslag till ny skrivning på sidan 22, rad 3. 

Ofrivilligt deltidsarbete är utan tvekan ett av de största jämställdhetsproblemen 

på dagens arbetsmarknad. Det innebär att kvinnorna förvägras 

möjlighet till en lön som det går att leva på. Dessutom innebär en 

påtvingad deltid risk att man fastnar i ett arbete med låg lön och små 

utvecklingsmöjligheter. 

Det är de i de kvinnodominerade yrkena inom LO, till exempel inom 

Handels, Hotell- och Restaurang samt Kommunal som är värst drabbade. 

Genom LO:s undersökning Ohälsans trappa vet vi också att det är 

LO-kvinnorna som har den sämsta hälsan. Den ofrivilliga deltidsarbetslösheten 

är en orsak. 

Det är först när man har en trygg anställning och en trygg inkomst 

som det är möjligt att skaffa bostad, låna pengar och planera sitt vardagsliv. 

Innan dess är det många som inte vill bilda familj. Att det föds 

alldeles för få barn i dag har en stark koppling till att många yngre, framför 

allt kvinnor, arbetar deltid och därmed saknar ekonomisk trygghet. 

Socialdemokraterna står för jämställdhet, jämlikhet och alla människors 

lika värde. Men är då inte dessa kvinnor värda att vara ekonomiskt 

oberoende? 

Som avslutning vill jag tacka Lilly Bäcklund som är kommunalråd i 

Lycksele. Hon har faktiskt insett att detta är en ideologisk och inte en 

ekonomisk fråga. 

Christer Erlandsson,Stockholms län: Ordförande! Partivänner! Det finns 

ett annat avsnitt som är mycket viktigt inom det här området som handlar 

om rättvisa. Ytterst handlar det om barnens rätt i samhället. Det gäller 

lönegarantin. 

Tryggheten för anställda, de som har jobb i dag, är väldigt liten utifrån 

en sak: Man vet inte när företaget går i konkurs. Ägarna själva kan begära 

att företaget ska försättas i konkurs. Andra fordringsägare kan också försätta 

företaget i konkurs. Och vad gäller då för de anställda enligt nuvarande 

lagstiftning? Jo, det finns ett tak på lönegarantin som uppgår till 

100 000 kronor. Låt mig exemplifiera vad detta innebär. 

Det kan gälla en vanlig löntagare som har under medelvärdeslön – låt 

oss säga 15 000 kronor i månaden. En konkurs sker vanligen vid löneutbetalningstillfället. 

Då får han 15 000 kronor. Sedan har han en uppsägningstid 

enligt lagen om anställningsskydd på sex månader. Redan då har 

han passerat 100 000 kronor, och han har också rätt till semesterersättning, 

Har han dessutom planerat för en semester med familjen i fem 

veckor kan han glömma det. Nu är vi uppe i 159 150 kronor, och han har 

bara rätt att få ut 100 000 kronor. Hur ska dessa barn få en semester och 

en trygghet? På vilket sätt får de vuxna en möjlighet att söka ett annat 

arbete och få hjälp? 

31

32 

Vi måste se över detta. Därför yrkar jag att det i riktlinjerna skrivs in: 

”Den statliga lönegarantin är i sammanhanget ett viktigt inslag för tryggheten 

på arbetsmarknaden. Såväl regler som nivåer bör följa arbetsmarknadens 

utveckling och funktionssätt, detta för att på ett bra sätt ge det 

skydd som är syftet med lönegarantin.” 

I övrigt yrkar jag bifall till motion 698:1-2 och motion 699:2. Det 

behövs också en förlängning av bevakningsperioden. 

Johanna Svensson,Skaraborg: Kamrater! Jag jobbar som undersköterska i 

Falköpings kommun. I vår kommun finns det många personer som arbetar 

i skolan och omsorgen som vill ha en högre sysselsättningsgrad. De 

vill ha heltidstjänst i grunden. 

Jag arbetar själv 80 procent, men jag har små barn. Det kan vara olika 

skeden i livet då man vill arbeta mindre, men heltid ska vara en rättighet 

och ligga som grund för anställningen och deltid ska vara en möjlighet. 

För mig är frågan om heltid och deltid också en jämställdhetsfråga. 

När den tekniska förvaltningen på kommunen annonserar ut tjänster är 

det alltid fråga om heltid när det gäller vaktmästare. När det gäller jobb 

i vård, skola och omsorg rör det sig om 66,5 procent eller 73,2 procent. 

Är det rättvist? 

De erfarenheter som vi har fått när vi har arbetat med deltidsarbetslösheten 

gör att vi ser nödvändigheten av en lagstiftning också för att 

uppnå ökad jämställdhet och jämlikhet på arbetsmarknaden. 


Anita Fridberg, Värmland: Ordförande! Partikamrater! Jag vill börja med 

att tacka Mona Sahlin för ett mycket bra inledningsanförande som jag 

tror stärkte många av oss. 

Därefter vill jag yrka bifall till motion 677. Den handlar om föräldraförsäkringen 

som inte ska betala uppsägningstiden åt arbetsgivarna. 

Det talas om att det föds för få barn i Sverige. Det är kanske inte så 

konstigt med tanke på att unga kvinnor vid anställningsintervjuer får frågan 

om de tänker skaffa barn. När får våra unga män den frågan? 

Gravida kvinnor blir uppsagda när de glada i hågen berättar sin nyhet 

att de är gravida, eller också blir de omplacerade under föräldraledigheten. 

I värsta fall får de ett uppsägningsbrev på posten. Småbarnsföräldrar 

går också miste om högre befattningar och om löneförhöjningar. 

Det är den tid då man halkar efter som allra mest. 

Ska det födas fler barn framöver krävs det en förändring när det gäller 

både attityder och lagstiftning. Vi måste göra arbetslivet mer barntillåtet. 

En ändring i lagen om anställningsskydd bör införas för att minska risken 

för att bli uppsagd under föräldraledigheten. 

Tänk på framtiden och stöd motion 677!

Gunilla Svantorp, Värmland: Ordförande! Ombud! För mig har det länge 

varit en självklarhet att enda vägen att gå för att någon gång komma i mål 

när det gäller heltidstjänster är genom lagstiftning. Alla människors lika 

värde pratar vi om, om och om igen. Ska vi leva upp till dessa fina ord 

kan vi inte år efter år tillåta ofrivilliga deltidsanställningar och anställningar 

där man inte kan välja sin arbetstid. 

Vi har fastslagit att vi inte accepterar de maktstrukturer i samhället 

som placerar människor i en underordnad position. Det har vi klart och 

tydligt sagt. Då måste vi också visa detta i praktisk handling och inte tillåta 

ofrivilliga deltidsanställningar och anställningar där man inte kan 

välja sin arbetstid som faktiskt placerar människor i en underordnad 

position. 

I dag använder vi våra pengar på ett märkligt sätt. Man säger att man 

inte har råd att anställa alla på heltid, att det skulle rasera ekonomin. 

Samtidigt får de deltidsanställda arbeta mertid som betalas i form av fyllnadslön 

och kvalificerad övertidslön. Man låter även våra få heltidsanställda 

arbeta upp till taket för den övertid som är tillåten med ökade 

sjukskrivningar som följd. 

Varför tar vi inte den enklaste och ekonomiskt mest fördelaktiga vägen, 

att lagstifta om heltid? Det är ett måste att lagstifta om heltid om vi ska 

kunna rekrytera nya människor till alla våra arbetsplatser. Ungdomar 

accepterar inte att arbeta deltid. De vill kunna leva på sin lön, och detta 

är ett måste för att de till exempel ska kunna skaffa barn. 

Det duger inte att säga att de som är i arbete i dag inte vill arbeta heltid. 

Då måste man analysera orsaken till att de säger så. 


Sedan vill jag i riktlinjerna på sidan 22, rad 2 stryka meningen som 

börjar med ”I offentlig sektor …” och ersätta den med: ”Därför ska heltid 

vara en rättighet och deltid en möjlighet.” 

Håkan Holm, Värmland: Kamrater! Man kan tro att detta är en samlad 

attack från Värmland, men det var inte planerat så. 

Rätten till heltid är en fråga som vi har drivit inom fackföreningsrörelsen 

under mycket lång tid. Men det är bara att erkänna att vi inte har 

lyckats. Därför går vi nu tillbaka till det parti som vi en gång startade och 

ber om hjälp. 

Detta är ett klassiskt sätt att en gång för alla lösa denna orättvisa fråga. 

Det är en jämställdhetsfråga och det är en klassfråga – en fråga som bara 

ett parti kan lösa, nämligen vårt parti. 

Den skrivning som föreslås räcker inte. Nu krävs en lagstiftning som 

gäller hela arbetsmarknaden, en lagstiftning som ger alla rätt till heltid 

och en möjlighet till deltid. 

Jag yrkar bifall till en ändring i riktlinjerna och bifall till motion 691. 

33

34 

Sekreterare: Peter Andersson och Ulf Nordlinder 

Teres Lindberg, Stockholm: Ordförande! Partikamrater! Egentligen 

borde jag kanske prata om gravida kvinnors situation på arbetsmarknaden, 

men det tänker jag inte göra. I stället ska jag prata om problemet 

med partistyrelsens formuleringar när det gäller turordningsreglerna. 

I de politiska riktlinjerna på sidan 22, rad 3 står det att utläsa: ”Undantag 

från turordningsreglerna som inte går att pröva i domstol ska avskaffas.” Jag 

instämmer i det, förutsatt att man med denna formulering menar att man 

ska ta bort de försämringar av arbetsrätten som miljöpartiet tillsammans 

med de borgerliga partierna nyligen genomförde. 

Men när jag läser detta slås jag av att det lika väl skulle kunna betyda: 

Undantag i turordningsregler som blivit ett resultat en av uppgörelse 

mellan parterna ska kunna prövas i domstol. Det får inte råda några tvivel 

om vad vi menar i våra politiska riktlinjer. 

Därför yrkar jag att meningen på sidan 22, rad 3 omformuleras till att 

lyda: ”Undantag från lagen om anställningsskydds turordningsregler för 

företag med färre än tio anställda avskaffas.” 

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Alla som jobbar deltid gör det 

ju inte ofrivilligt, och det måste man väl ändå få lov att säga. Många av 

dem som jobbar deltid gör det därför att det passar dem. Många av dem 

som jobbar deltid gör det för att det är ett eget val. Långt ifrån alla av 

dem vill fastna där för all evighet, under hela sitt arbetsliv. 

Det är alltså den ofrivilliga deltiden som partistyrelsen har valt att 

fokusera på. Då är det tre saker som vi är överens om och som jag vill 

upprepa så att det verkligen är klart. 

Det ena är att vi i riktlinjerna ska skriva in följande mening: ”Heltid 

ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” Om detta är alla överens. Den 

formuleringen är perfekt. Den ska finnas med i riktlinjerna. 

Det andra är att vi måste göra något nu. Det räcker inte att vi själva, 

som i alla fall är i offentlig sektor och har makten till så stor del, säger 

vad vi vill. Vi måste uppenbarligen göra mer. 

Det tredje är att vi måste lagstifta. Det är där det skiljer sig åt, för här 

börjar många ombud och partistyrelsen från två olika håll. Många av er 

säger: Vi måste börja med att alla jobb enligt lagen ska vara heltidsjobb, 

och därifrån får man förhandla ned det. Det tycker inte partistyrelsen är 

någon speciellt bra väg. Vi säger: Vi måste lagstifta, men just utifrån att 

det är de ofrivilliga deltiderna som vi måste åt. Har man deltid och vill 

gå upp till heltid, ska man ha lagstiftningen på sin sida. Det har man inte 

i dag. Den räcker inte, den är för svag. Det är vi beredda att ändra. 

Att det behövs en lagstiftning är vi överens om. Men varför gå omvägen, 

partivänner? Varför inte koncentrera vår kraft på det vi som arbetsgivare 

själva kan göra och på det som vi kan ändra i lagen, så att vi ger

alla ofrivilliga deltidare rätten till en lön och en arbetstid som de vill ha. 

Så lagstifta nu, men mot den ofrivilliga deltidsarbetslösheten. Det är partistyrelsens 

förslag. 

Inger Karlsson, Halland: Rätt till heltid, möjlighet till deltid. Hur många 

i den här lokalen är för jämställdhet? Alla, hoppas jag. Och detta är en 

jämställdhetsfråga tillika kvinnofråga. Jag säger: Sluta diskriminera kvinnorna! 

Varför, tror ni, är det så svårt att locka ungdomar till vården? Tjänstgöringsgraden 

är en orsak. Varför stannar inte killarna kvar inom vården 

efter genomgången utbildning? Heltid är för dem ett krav. Låga tjänstgöringsgrader 

och erbjudanden om att därutöver arbeta som springvikarie 

upp till heltid gör att de aldrig kan planera sin fritid tillsammans med 

familj och vänner. De vet aldrig när arbetsgivaren hör av sig och säger till 

dem att de behövs på arbetsplatsen. Många kan inte tacka nej, för de 

stämplar upp till heltid. I så fall kan de bli avstängda från möjligheten att 

stämpla. Pengarna behövs för försörjningen, för att få ekonomin att gå 

ihop. De kan även straffas en andra gång i livet, den dagen de går i pension. 

Därför vill jag yrka bifall till motion 691. 

Eva Sjöstedt,Skåne: Det är helt orimligt att det populistiska vänsterpartiet 

ska stå ensamt i valrörelsen med kravet på att återställa LAS. 

Jag yrkar bifall till motion 683. Jag yrkar också på en strykning på sidan 

22, rad 3 i riktlinjerna samt på en ändring enligt följande: ”Undantag från 

LAS turordningsregler för företag med färre än tio anställda ska avskaffas.” 

En motion från miljöpartiet fick stöd av de borgerliga partierna i riksdagen. 

Regeringen tvingades att lägga fram förslaget. Hela den socialdemokratiska 

riksdagsgruppen röstade emot förslaget. Den otrygghet, 

den orättvisa och den utslagning som har blivit effekten ser vi som jobbar 

fackligt dagligen. Det är numera fritt fram för arbetsgivaren. 

Kamrater, låt oss slå bort myten om att försämringen i LAS har tillkommit 

genom socialdemokraterna. Låt oss ändra tillbaka det här. Mer 

än två tredjedelar av alla anställda arbetar i företag med mindre än tio 

anställda. 

Bifall det här yrkandet, kamrater! 

Staffan Connysson, Västerbotten: Partikamrater! Jag har också begärt 

ordet för att lämna lite synpunkter på detta med den orättfärdiga deltiden, 

som framför allt drabbar unga flickor. 

Jag har själv en dotter som fick ett deltidsjobb som första anställning. 

En kille som anställdes efteråt fick heltid. Det känns oerhört bittert att 

se denna flicka gå ut i arbetslivet med glädje och lust och sedan mötas av 

35

36 

det här näringslivet som inte ville ta till vara henne, som inte ville ge 

henne en lön så att hon kunde försörja sig, som inte kunde ge henne lön 

så att hon kunde få en egen bostad. Hon fick ingen möjlighet att känna 

att hon behövdes. 

Vi har velat tillräckligt länge, tycker jag, i den här frågan. Mona Sahlin 

tar upp detta med de ofrivilliga deltidsarbetande. Ja, är min dotter ofrivilligt 

deltidsarbetande? Det är inte så lätt för en 18-åring att kräva en 

heltidstjänst av arbetsgivaren fast arbetsgivaren bara erbjuder henne 75 

procent. 

Nej, nu är det färdiglekt. Nu måste vi lagstifta. Vi har kört med den frivilliga 

vägen så länge. Men inte ens våra partivänner i kommun- och 

landstingsledningar har verkligen tagit det här på allvar, utan tjejerna 

används som konjunkturregulatorer och budgetregulatorer. Detta kan 

inte få fortsätta. 

Jag yrkar bifall till Mona Bergquists med fleras yrkande om att nu ska 

det lagstiftas, att nu ska heltid vara en rättighet och deltid en möjlighet. 

Christina Zedell, Stockholms län: En förutsättning för att skapa ett förtroende 

för en stark och väl fungerande offentlig sektor är att den kan 

tillfredsställa de framtida behoven av vård och omsorg. Det betyder att 

det måste finnas kompetent och tillräckligt med personal som vill arbeta 

inom de här områdena. Om vi menar någonting med vad vi säger om den 

offentliga sektorns utveckling, kräver det att vi skapar förutsättningar för 

dem som väljer att arbeta inom de här verksamheterna. För att lyckas 

rekrytera och utveckla personal som i dag är anställda måste vi visa och 

tydliggöra att vi som är arbetsgivare i kommuner och landsting satsar på 

en personalpolitik som gör oss mer attraktiva som arbetsgivare. 

Det är i huvudsak kvinnor som arbetar inom vård och omsorg. Här 

återfinns de lägsta lönerna och de lägsta sysselsättningsgraderna på hela 

vår arbetsmarknad. Inom denna sektor har endast fyra av tio heltidsanställningar. 

Inom de närmaste åren är rekryteringsbehovet inom vårdsektorn oerhört 

stort. Det gäller nu att förändra förutsättningarna för dem som kan 

tänka sig att välja den här sektorn som ett arbetsområde. Vi måste därför 

tillskapa arbeten som ger möjlighet till egen försörjning, och då handlar 

det om heltidsanställningar. Det finns inte längre några kvinnor som har 

en anställning endast för att dryga ut familjens hushållskassa. En anställning 

och ett yrke ska ge möjlighet till försörjning, oavsett om man arbetar 

inom vård, omsorg eller annat nyttigt arbete. 


Lars Aronsson, Jönköping län: Partikamrater! Nu har vi möjlighet att visa 

om vi menar allvar med att vi är ett feministiskt parti eller inte. 

Inom detaljhandeln arbetar cirka 63 procent av kvinnorna deltid. En 

mycket stor del av dem gör detta ofrivilligt. Det finns till och med riks-

täckande butikskedjor som inte anställer någon med annat än 20-timmarsvecka. 

Accepterar man inte detta får man inte anställning. 

Deltidsarbete leder till en massa övriga problem, inte bara lönen. Man 

får mindre kompetensutveckling, det är svårare att avancera och reglerna 

inom dagens a-kassa innebär också att många kvinnor måste säga upp 

sina fasta anställningar. 

Grunden för kvinnans befrielse är rätten till arbete, och inte bara det, 

utan det är också rätten till ett arbete som det går att försörja sig på. Med 

de låga löner som det är inom de kvinnodominerande yrkena krävs heltid. 

Det är nästan så att man skulle kunna säga minst heltid. 

Arbetsgivarna inom handeln säger att med dagens öppettider går det 

inte att ha några heltidsanställningar. Ja, men vad enkelt då, för i så fall 

är det ju bara att begränsa öppettiderna inom handeln så löser vi det problemet. 

I övrigt är det inte sant. Männen inom handelns område har oftast heltid. 

Likadant är det inom den offentliga sektorn. Nog har polisen och 

räddningstjänsten, som har flest män, heltidstjänster trots att man där 

också har öppet dygnet runt, eller ta vaktmästare, de som jobbar på den 

tekniska sidan och så vidare. 

Nej, kamrater, avtalsvägen fungerar inte trots alla olika försök. Det är 

nog nu. Nu måste vi gå den politiska vägen. 

Jag drar tillbaka mitt ursprungsyrkande om ändring i riktlinjerna till 

förmån för motion 693. 

Stina Lindberg, Halland: Ordförande, partikamrater! Heltid är en rättighet, 

deltid en möjlighet. Ja, detta krav har S-kvinnor drivit i årtionden. 

Ändå har ingenting hänt. Det är dags att sluta diskriminera kvinnor. 

Fortfarande är det cirka 40 procent kvinnor som arbetar deltid. Är det 

någon här som hört om män som arbetar deltid, 40 procent? Rätten till 

heltid är en viktig jämställdhetsfråga för både män och kvinnor. 

Som kommunpolitiker får vi inte falla till föga när det sägs att det inte 

går att fixa ett schema för heltid inom omsorgen. Det är klart att det går 

om viljan finns. Kan man flyga till månen, måste man kunna fixa ett 

schema för heltid så att även kvinnor kan försörja sig på sitt arbete, eller 

hur? 

Var finns jämställdheten när de som vill ha ett heltidsarbete inte får det 

fast vi lever på 2000-talet? När det nu inte hänt någonting på årtionden 

måste vi gå lagstiftningsvägen. 

Är det någon här som inte vill kunna försörja sig på sitt arbete? Nej, 

jag visste det. Då röstar vi för en lagstiftning om heltid en rättighet, deltid 

en möjlighet. 

Jag yrkar bifall till motion 691, och hela Hallandsdelegationen står 

bakom yrkandet. 

37

38 

Kurt Kvarnström, Dalarna: Kongresskamrater! Jag vill först tacka de föredragande 

för den lyhördhet de har visat för mitt förslag när det gäller att 

stärka anställningstryggheten. 

Jag vill också yrka bifall till de förslag som har kommit fram under det 

arbete som har föregått den här diskussionen. Samtidigt vill jag yrka 

bifall till motion 684. Jag vill understryka den inriktning som det här jobbet 

fortsättningsvis måste ha genom att yrka bifall till motionen. 

Under 1990-talet har bestämmandet när det gäller anställningsformerna 

alltför tungt vägt över i arbetsgivarens vågskål ute på arbetsplatserna. 

Jag inser att de fackliga organisationerna har ett stort ansvar för att 

driva frågorna om just anställningsformerna. Samtidigt tror jag att frågorna 

har en stor betydelse i kampen om heltid som vi också diskuterar. 

Vi i de fackliga organisationerna har inte nått ända fram, och vi behöver 

ett ökat stöd för ett framgångsrikt arbete på de här områdena via en förstärkt 

lagstiftning. 


Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen: Ordförande, kamrater! Inte överraskande 

ska också jag tala om rätten till heltid. 

Jag tycker att det är bra att partistyrelsen ser att det behövs en lagstiftning 

i frågan. Det är bra att vi är överens om det. Men på två väsentliga 

punkter haltar det förslag som partistyrelsen lägger fram. Det ena är att 

vi inte bara kan lägga det här i handen på den enskilde. Vi måste förstå 

att det här är en strukturell fråga. Det går inte att säga till den som först 

tvingas in på en deltidstjänst att han eller hon sedan ska gå till arbetsgivaren 

och säga: Nu vill jag gå upp på heltid. Det måste föras en diskussion 

mellan arbetsgivare och fackliga organisationer om strukturen, 

med en rätt i lag till tillsvidareanställning och heltid. Då kommer vi att 

kunna diskutera med arbetsgivaren och säga: Hur kan vi nu på den här 

arbetsplatsen se till att vi ändrar arbetsorganisationen så att det blir möjligt 

att i allt väsentligt bedriva arbete på heltid? 

Det är strukturen som vi måste komma åt. Inte minst Sven-Erik Österbergs 

beskrivning visar tydligt att det är på den kvinnligt dominerade 

arbetsplatsen som man arbetar deltid, medan man på den manligt dominerade 

arbetsplatsen arbetar heltid med egentligen samma arbetsuppgifter. 

Johanna Svensson från Skaraborg hade samma exempel i kommunen: På 

den manligt dominerade arbetsplatsen arbetade man heltid, på den kvinnligt 

dominerade arbetsplatsen arbetade man deltid. 

Det är en strukturell fråga. Det handlar inte om att det inte går att 

bedriva verksamheten på heltid. Vi måste föra en diskussion om strukturen. 

Detta är den ena punkten som förslaget haltar på. Det räcker inte, 

och därför har jag yrkat bifall till motion 693. Även om jag tycker att den 

är bättre, skulle jag vilja ändra mitt yrkande till bifall till motion 691. Jag 

tror nämligen att det är viktigt att vi nu enar oss i den här frågan och inte 

splittrar oss.

Den andra frågan som gör att det haltar i resonemanget är att frågan 

inte – och det är uppenbart – bara är en fråga för offentlig sektor. Det är 

en fråga också för arbetsgivarna inom den privata servicesektorn i stor 

utsträckning. Alltså kan vi inte bara lägga ansvaret på oss själva, även om 

jag delar Monas uppfattning att vi har ett stort ansvar att gå i bräschen i 

den här frågan. 

Slutligen: Det handlar inte om att förbjuda arbetsgivare som bara har 

behov av deltid att anställa någon på deltid. Men det handlar om rätten 

till heltid för den som är i behov av en heltidsanställning. 

Per Eriksson, Örebro län: Jag tänkte prata litet allmänt om arbetsrätten. 

Jag tycker att Mona Sahlin i sitt inledningsanförande tog tag i detta med 

att vi socialdemokrater måste ta tillbaka befälet över arbetsrätten. Det är 

för mig väldigt viktigt. 

Det räcker inte med att vi i dag bara bevakar det vi har, utan vi måste 

flytta fram positionerna, stärka och modernisera lagstiftningen inom 

arbetsrätten. Det är dags att flytta fram positionerna. 

Ändå tycker jag att det förslag till omskrivning som partistyrelsen har 

lagt fram är ganska bra. Det krävs ett samarbete mellan både lagstiftare 

och arbetsmarknadens parter, som Mona också sade i sitt inlägg. Det är 

viktigt att vi stärker lagstiftningen via lagen om anställningsskydd, så att 

de som vill ha deltid kan få det, och det verkar vi vara helt eniga om. 

Parollen ”Heltid en rättighet, deltid en möjlighet” ska vara vägledande. 

Därför yrkar jag bifall till det reviderade förslaget från partistyrelsen. 

Karin Hanqvist,Stockholm: I riktlinjerna skrivs under det avsnitt som vi 

nu behandlar att alla män och kvinnor måste ha rätt till ett arbete som 

det går att försörja sig på och de arbetstider som de vill ha. Redan på 

Göteborgskongressen togs den här frågan upp, visserligen inte med 

någon större tyngd eftersom vi då befann oss i en begynnande lågkonjunktur. 

Även på Sundsvallskongressen var frågan aktuell, men inte med 

den livliga debatt som pågår i dag. Då antogs en skrivning – det minns 

säkert Mona Sahlin – om att heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet. 

Vad har hänt sedan dess? Ja, inte är det så mycket. En del kommuner 

och landsting har förvisso lyckats att erbjuda sina deltidsanställda 

heltid, men i landet i stort har faktiskt antalet deltidsanställda ökat. 

I går kunde vi läsa om en personalgrupp på ett äldreboende här i 

Västmanland som med glädje tog emot Bosse Ringholms besked om de 

nya miljonerna till kommunerna. Nu kanske vi kan få gå upp på heltid, 

var kommentaren från glada undersköterskor och vårdbiträden. Den här 

satsningen från staten till kommunerna borde väl kanske något lugna de 

landstings- och kommunalråd som motsatt sig att erbjuda sina anställda 

heltid med motiveringen att det kostar för mycket. 

Parterna har inte heller, som många här har konstaterat, lyckats att lösa 

frågan i kollektivavtal, fast det finns inskrivet att deltidsanställda ska 

39

40 

erbjudas högre sysselsättningsgrad när det finns behov. Hindren har varit 

många, alltifrån svårigheter att få fungerande scheman till att det måste 

bli fler händer eller människor i personalgrupperna. 

Nu är det dags att göra något åt det här. När vi inte lyckas nå lösningar 

den fackliga vägen, måste vi använda oss av de beslutande politiska församlingarna. 

Det är väl klassisk facklig-politisk samverkan. Det är dags 

att lagstifta om rätten till heltid. 

Jag vill yrka bifall till motion 691. 

Sven-Erik Österberg, partistyrelsens föredragande: Kongressledamöter! 

Jag har lyssnat med spänning till både debatt och de inlägg som har 

gjorts i just den här frågan. Slående är att vi är oerhört överens om de 

olika delarna när det gäller heltid och deltid, för att börja där. Därför 

föreslår jag att partistyrelsen också yrkar bifall till motion 691. 

När det gäller övriga motioner – motionerna 690, 693 och 694 – vidhåller 

vi partistyrelsens uppfattning. I den mån de anses besvarade eller 

avslagna, vidhåller vi tidigare yrkanden. 

När det gäller motion 692, ändring i lag om anställningsskydd som 

leder till att skydda föräldraförsäkringens syfte och att uppsägning inte 

får ske när anställd är föräldraledig, vill jag vidhålla partistyrelsens uppfattning 

i frågan. Den första delen i den har vi faktiskt med i tilläggsdirektivet 

till en arbetsrättslagstiftning och den är under utredande. Den 

andra attsatsen i motionen skulle innebära, om den skulle bifallas, att föräldralediga 

faktiskt skulle ha ett avsevärt ökat skydd i förhållande till 

andra anställda. De skulle över huvud taget inte kunna sägas upp. Det 

skulle framstå som orimligt. Jag vidhåller partistyrelsens uppfattning på 

det området. 

Motion 698 handlar om maxbeloppet i lönegarantin. På de punkterna 

vidhåller jag också partistyrelsens uppfattning. Det finns ett utredningsförslag, 

och vad vi erfar kommer det att läggas fram en proposition i vår 

med inriktningen att fyra basbelopp ska vara det nya lönegarantibeloppet. 

Vi tycker att det är en avsevärd förbättring och att vi får stanna där 

av den anledningen men naturligtvis också av ekonomiska skäl, även om 

det som begärs i motionen naturligtvis kan vara behjärtansvärt. Men jag 

vidhåller partistyrelsens uppfattning. 

När det gäller motion 699 vidhåller jag också partistyrelsens uppfattning 

att den anses besvarad enligt partistyrelsens förslag. 

Motion 714 handlar om finansieringsvägar. Partistyrelsen har yrkat 

avslag på den, och jag vidhåller avslagsyrkandet. Motionen handlar 

egentligen inte om en metod för att få pengar till den offentliga verksamheten, 

utan det handlar om att se till att människor är i arbete, att 

människor kan jobba längre, så att vi kan få in skatt, klarar välfärden, 

orkar jobba längre innan vi går i pension och så vidare. Det är ju det som 

är grunden för på vilket sätt vi kan klara välfärden i framtiden. Det hand-

lar inte om teknik för att ta ut pengar, utan det handlar faktiskt om att se 

till att vi kan vara friska, ha bra arbetsmiljö och hela den delen, så det är 

ingen teknikfråga. 

Motion 683 anser vi besvarad och vidhåller partistyrelsens uppfattning 

med hänvisning till den arbetsrättsliga utredning som pågår på området. 

Detsamma gäller motion 684. 

När det sedan gäller riktlinjerna yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag 

till ändringstext text i riktlinjerna på sidan 22, rad 1. 

Först ska följande mening strykas: ”Ofrivillig deltid och timanställning 

måste motverkas. I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att 

heltid borde vara självklar.” 

I stället införs följande text: 


Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. Heltid ska vara rättighet 

och deltid en möjlighet. I offentlig sektor är personalbehoven i dag 

så stora att heltid borde vara självklart. Det vilar ett stort ansvar på oss 

som offentliga arbetsgivare att erbjuda sådana arbetstider och arbetsvillkor 

inom vård och omsorg så att det blir attraktiva arbetsplatser med 

inflytande och delaktighet. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att 

stora grupper inte får möjlighet till heltidsanställningar. Både inom 

offentlig och privat sektor arbetar framför allt många kvinnor mot sin 

vilja på deltid. Det är en viktig jämställdhetsfråga att få den arbetstid 

man själv önskar. Som ett första steg vill vi stärka anställningsskyddslagstiftning 

på så sätt att deltidsanställda erbjuds heltid.” 

Det finns ett antal yrkanden som kräver rättighet till heltid och deltid 

en möjlighet. Jag anser att de är besvarade och tillstyrkta. De ingår i det 

förslag som jag läste upp, och jag tycker att de kan inlemmas i den delen, 

eftersom vi skriver precis likadant som det står i yrkandena på just det 

området. Det finns en rad sådana yrkanden, och jag tycker att de går in i 

den delen av partistyrelsens text. 

Kaj Berntsson har ett yrkande på sidan 21, rad 35 beträffande kvalificerad 

yrkesutbildning. Här står vi fast vid partistyrelsens förslag. Det är 

svårt att ta in det här. Man säger att det är detaljer, men det är inga detaljer 

utan naturligtvis en väldigt viktig del. Men riktlinjerna måste ändå 

vara raka och stringenta i de här delarna. Vi tycker att vi får en sämre text 

om vi tar in ändringsyrkandet. Det finns också delar i motionsutlåtandena 

i frågan där man har skrivit de här delarna. 

Vi yrkar också avslag på yrkandet från Hans Schoug, Skåne, om ett 

tillägg på sidan 21, rad 35. Vi tycker att det invägs en del i det förslag 

som jag tidigare redogjorde för. 

Eva Sjöstedt och Teres Lindberg föreslår en ändring i texten sidan 22, 

rad 34 så att texten ”Undantag från turordningsreglerna som inte går att 

pröva i domstol ska avskaffas” ändras enligt följande: ”Undantag från 

LAS turordningsregler för företag med färre än tio anställda ska avskaffas.” 

Likalydande text föreslås av Eva Sjöstedt och Teres Lindberg. 

Partistyrelsen tillstyrker det förslaget till ändring i riktlinjerna. 41

42 

Vidare finns ett förslag till ändringstext från Christer Erlandsson på 

sidan 24, rad 10. Han vill foga in en text beträffande den statliga lönegarantin. 

Vikten av denna är ganska väl beskriven också i motionsutlåtandet. 

Vi har läst texten och har svårt att få den att gå ihop på ett rimligt 

sätt. Vi yrkar avslag på den tilläggstexten. 

Detsamma gäller Jan-Anders Lindfors yrkande om ändring på sidan 24, 

rad 41 som handlar om samma sak. Vi har samma motivation till avslag 

på det yrkandet. 

Det finns också ett yrkande från Jan-Anders Lindfors om följande 

tillägg på sidan 21: ”För att bryta trenden av negativa konsekvenser av 

dagens allt kortare och lösare anställningsformer kan det bli aktuellt att 

verka för en skärpt lagstiftning” Vi har ett tilläggsförslag i riktlinjerna 

som just hänvisar till att det pågår en arbetsrättslig utredning som har till 

uppgift att se över detta. Jag tycker därför att yrkandet är tillgodosett 

med partistyrelsens tilläggsyrkande. 


Elvy Söderström, partistyrelsens föredragande: Ordförande, kamrater! 

Det har verkligen varit stimulerande att arbeta tillsammans med dem 

som särskilt har ägnat tid åt att engagera sig i frågor som rör de arbetshandikappades 

situation, Samhall, lönebidrag med mera. 

Redan under temagruppernas sammanträde i måndags lades det fram 

förslag som har inneburit att partistyrelsens förslag till riktlinjer har förbättrats. 

Under debatten har vi fått ytterligare förslag som jag tänker 

kommentera och som kommer att innebära att vi förstärker riktlinjerna 

ännu mer. 

Jag vill börja med riktlinjerna. 

Lilly Bäcklund har föreslagit följande tillägg på sidan 21, rad 16: 

”Fortfarande står stora grupper utanför arbetsmarknaden, däribland personer 

med funktionshinder. För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt, 

varför vi anser att större resurser måste satsas för att få ned arbetslösheten 

bland människor med funktionshinder.” 

Jag tycker att det i stort är ett bra förslag. Men jag har ett förslag till 

ändring, en liten justering, så att vi byter ut ”anser att större resurser 

måste satsas” till ”anser att allt måste göras”. Lydelsen skulle alltså bli: 

”För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt, varför vi anser att allt 

måste göras för att få ned arbetslösheten bland människor med funktionshinder.” 

Med detta hoppas jag att Lilly Bäcklund och vi i partistyrelsen är överens. 

Lilly nickar bifall till detta. 

När det gäller Lars Wegendals yrkande om ändring i riktlinjerna anser 

jag att det blir tillgodosett när Lilly Bäcklunds förslag till ändring läggs 

till.

Till sist har Per Pellby från Älvsborg yrkat på ett tillägg om att översynen 

särskilt beaktar dem som har stora funktionshinder och små möjligheter 

att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden. Det tycker vi i partistyrelsen 

är en alldeles utmärkt avslutning på detta avsnitt, så vi yrkar 

bifall till detta. 

Detta var riktlinjerna. 

När det gäller motionerna anser vi både motion 717 och motion 718 

besvarade med hänvisning till både utlåtandet och det förslag som jag 

nyss har läst upp när det gäller riktlinjerna. 

Vårt mål med allt detta är, precis som Kålle i måndags började med, att 

understryka vikten av allas lika värde. Och visst vore det väl skönt om vi 

kom dithän att alla verkligen är alla när det gäller arbetsmarknaden och 

när det gäller tryggheten, att veta att jag trots mitt funktionshinder kan 

ta mig fram. Det är självklart att vi har ansvaret, var vi än finns, att jobba 

just för att alla ska vara alla. Det måste någon gång bli slut på att vi måste 

säga att vi menar alla men att vi särskilt vill markera att i alla ingår även 

funktionshindrade. Jag tycker inte om det. Jag vill att det ska kunna räcka 

med att vi ska säga att det gäller alla. Då är det arbete som har gjorts av 

er, i temagrupper med mera tillsammans med partistyrelsens utlåtande en 

väg att nå dit. Med detta yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 574:7, 677:1-2, 678, 679:1-2, 

680:1-2, 681:1-2, 682, 683, 684, 685:1-2, 686, 687, 688:1-2, 689, 690, 

691, 692:1-5, 693:1-2, 694, 695:1-3, 696, 697:1-2, 698:1-2, 699:1-2, 

700, 701:1-2, 702, 703:1, 704:1-2, 705, 706:1-4, 707, 708, 709:2, 710, 

711:1, 712:1, 713:1-3, 714:1-2, 715, 716, 717, 718:1-3, 719 och 720 

att bifalla motion 682, 685:1-2, 695:2, 696, 703:1 och 704:1-2, 

att avslå motion 574:7, 680:1-2, 681:2, 692:1 och 4, 697:1-2, 698:2, 

706:1-4, 707, 709:2, 710, 714:1 och 719, 

att anse motionerna 677:1-2, 678, 679:1-2, 681:1, 683, 684, 686, 687, 

688:1-2, 689, 690, 691, 692:2-3 och 5, 693:1-2, 694, 695:1 och 3, 

698:1, 699:1-2, 700, 701:1-2, 702, 705, 708, 711:1, 712:1, 713:1- 

3, 714:2, 715, 716, 717, 718:1-3 och 720 besvarade med hänvisning 

till partistyrelsens utlåtande. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer sidan 21-22, avsnittet Alla 

behövs på framtidens arbetsmarknad, inklusive förslag till ändringar med 

anledning av temagruppen: 

Ändring sidan 21, rad 20: ”liv ersätts med ”fritid”. 

Ändring sidan 21, rad 41: ”utvecklas” ersätts med ”stärkas”. 

43

44 

Tillägg sidan 21, rad 45: efter ”söker arbete”: ”För att möta behovet av 

ett förbättrat anställningsskydd pågår en översyn med syfte att få en lagstiftning 

som uppfyller kraven på trygghet och inflytande för de 

anställda.” 

Tillägg sidan 22, rad 21: efter ”fullt ut”: ”Oberoende av konjunkturläget 

har arbetshandikappade svårt att få ett arbete. En samlad översyn 

behövs bland annat av lönebidragen, Samhall och skyddat arbete hos 

offentliga arbetsgivare så att de med funktionshinder kan känna trygghet 

i arbetslivet.” 


Hans-Erik Svensson, Gotland: Ändring sidan 21, rad 47: ”Vi ska kräva av 

företagen att de ska visa sitt sociala ansvar vid nedläggningar och strukturomvandlingar. 

Vi ska också verka för att liknande krav och regler 

införs inom EU och FN.” 

Hans Schoug,Skåne: Bifall till motion 714:1. 

Ändring sidan 21, rad 45: Ersätt ”Alla kvinnor … måste motverkas” 

med ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att 

försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, 


Hilde Klasson, Uppsala län: Bifall till motion 691. 

Tillägg sidan 22, rad 2: ”Heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet.” 

Inger Segelström, S-kvinnor: Bifall motion 691:1. 

Konsekvensändring i riktlinjerna. 

Jan-Anders Lindfors,Blekinge: Bifall till motionerna 684:1och 691:1. 

Tillägg sidan 21, rad 10: ”För att bryta trenden och de negativa konsekvenserna 

av dagens allt kortare och lösare anställningsformer, kan det bli 

aktuellt att verka för en skärpt lagstiftning.” 

Ändring sidan 21, rad 45: Byt ut mening ”Alla kvinnor… motverkas” 

till ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja 

sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid ska vara en rättighet, deltid 

en möjlighet.” 

Olle Åkerlund, Västernorrland: Bifall till motionerna 698: 1-2 och 699:2. 

Margreth Johnsson,Norra Älvsborg: Bifall till motion 691. 

Tillägg sidan 21, rad 10: ”Alla anställda ges rätt till heltid. Deltid ska 

vara en möjlighet.”

Sven-Erik Österberg, partistyrelsens föredragande: Ändring sidan 22, rad 

1: Ersätt meningarna ”Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. 

I offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde 

vara självklart.” med följande tillägg: 


Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. Heltid ska vara rättighet 

och deltid en möjlighet. I offentlig sektor är personalbehoven i dag 

så stora att heltid borde vara självklar. Det vilar ett stort ansvar på oss som 

offentliga arbetsgivare att erbjuda sådana arbetstider och arbetsvillkor 

inom vård och omsorg så att det blir attraktiva arbetsplatser med inflytande 

och delaktighet. 

Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att stora grupper inte får 

möjlighet till heltidsanställningar. Både inom offentlig och privat sektor 

arbetar framför allt många kvinnor mot sin vilja på deltid. Det är en viktig 

jämställdhetsfråga att få den arbetstid man själv önskar. Som ett första 

steg vill vi stärka anställningsskyddslagstiftning på så sätt att deltidsanställda 

erbjuds heltid.” 

Ann-Christin Ahlberg,Älvsborgs södra: Bifall till motion 691. 

Ändring sidan 22, rad 1, efter ”vill ha”: ”Heltid ska vara en rättighet, 


Ibrahim Baylan, Västerbotten: Bifall till motion 677. 

Tillägg sidan 21, rad 33: ”Därför måste det skapas faktiska förutsättningar 

för bedrivande av högskoleutbildningar över hela landet. 

Monica Haider, Kronoberg: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för 

partistyrelsens nya tilläggsförslag på sidan 22, rad 21. 

Per Pellby,Älvsborgs södra: Bifall till motion 718. 

Tillägg sidan 22, rad 21: ”att den kommande översynen särskilt beaktar 

de som har stora funktionshinder och små möjligheter att återgå till 

den ordinarie arbetsmarknaden”. 

Birgitta Nilsson,Skåne: Bifall motion 691. 

Carina A Elgestam,Kronoberg: Bifall till motion 691. 

Tillägg sidan 21, rad 10: ”Alla anställda ges rätt till heltid. Deltid ska 


Gunilla Carlsson, Göteborg: Bifall till motion 693. 

Tillägg: sidan 21, rad 10: ”Alla anställda ges rätt till heltid. Deltid ska 


Ingvor Bergman,Skaraborg: Bifall till motion 691. 

45

46 

Lars Wegendal,Kronoberg: Bifall till motionerna 717 och 718:1-3. 

Tillägg sidan 21, rad 14: ”Ideella organisationers möjligheter som 

arbetsgivare för funktionshindrade måste stärkas.” 

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Bifall till motion 718:1-2. 

Kaj Berntsson, Halland: Tillägg sidan 21, rad 35: ”Den kvalificerade yrkesutbildningen 

(KY) möjliggör för kommuner och arbetsmarknadens 

aktörer att agera.” 

Lilly Bäcklund, Västerbotten: Bifall till motionerna 693 och 717; avslag 

på partistyrelsens utlåtande över desamma. 

Tillägg sidan 21, rad 14, efter ”alla behövs”: ”Fortfarande står stora 

grupper utanför arbetsmarknaden, däribland personer med funktionshinder. 

För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt varför vi anser att 

större resurser måste satsas för att få ned arbetslösheten bland människor 

med funktionshinder.” 

Mikael Rusthoi, Gävleborg: Bifall till motion 690. 

Tillägg sidan 21, rad 25: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett 

arbete som det går att försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid 

ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” 

Mona Bergquist, Västerbotten: Bifall till motion 693 

Tillägg sidan 22, rad 1, efter ” vill ha”: ”och att heltid ska vara en rättighet, 


Strykning sidan 22, rad 3 av texten i partistyrelsens nya förslag, vilken 

börjar ”I offentlig sektor…” 

Christer Erlandsson,Stockholms län: Bifall motionerna 698:1-2 och 699:2. 

Tillägg sidan 21, rad 10: efter ”de fasta jobben”: ”Den statliga lönegarantin 

är i sammanhanget ett viktigt inslag för tryggheten på arbetsmarknaden. 

Såväl regler som nivåer bör följa arbetsmarknadens utveckling 

och funktionssätt: detta för att på ett bra sätt ge det skydd som är 

syftet med lönegarantin.” 

Johanna Svensson,Skaraborg: Bifall till motion 691. 

Anita Fridberg, Värmland: Bifall till motion 677. 

Gunilla Svantorp, Värmland: Bifall till motion 691. 

Strykning sidan 22, rad 2: ”I offentlig sektor är personalbehoven i dag 

så stora att heltid borde vara självklart.” 

Tillägg sidan 22, rad 2: ”Därför ska heltid vara en rättighet och deltid 

en möjlighet.”

Håkan Holm, Värmland: Bifall till motion 691. 

Ändring sidan 21, rad 45: ”Alla kvinnor och män måste ha rätt till ett 

arbete som det går att försörja sig på och de arbetstider de vill ha. Heltid 

ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.” 

Teres Lindberg, Stockholm: Ändring sidan 22, rad 3-4: ”Undantag från 

LAS turordningsregler för företag med färre än tio anställda avskaffas.” 

Inger Karlsson, Halland: Bifall till motion 691. 

Eva Sjöstedt,Skåne: Bifall till motion 683. 

Ändring sidan 22, rad 3-4: ”Undantag från LAS turordningsregler för 

företag med färre än 10 anställda ska avskaffas.” 

Staffan Connysson, Västerbotten: Bifall till Mona Bergqvists med fleras 

tilläggsförslag på sidan 22, rad 1. 

Christina Zedell,Stockholms län: Bifall till motion 691. 

Lars Aronsson, Jönköpings län: Bifall till motion 693. 

Stina Lindberg, Halland: Bifall till motion 691. 

Kurt Kvarnström, Dalarna: Bifall till motion 684. 

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen: Återtar yrkande om bifall till 

motion 693; yrkar i stället bifall till motion 691. 

Per Eriksson, Örebro län: Bifall till partistyrelsens förslag till reviderad 

text, sidan 22 rad 3. 

Karin Hanqvist,Stockholm: Bifall till motion 691. 

Sven-Erik Österberg, partistyrelsens föredragande: Bifall till motion 691. 

Bifall till partistyrelsens utlåtande över motionerna 690, 693, 698 och 

699. Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 714. Besvarande av 

motionerna 683 och 684 i enlighet med partistyrelsens utlåtande. 

Bifall till partistyrelsens förslag till ändringar i riktlinjerna. Motioner 

och yrkanden om heltid/deltid föreslås bifallas med förslag till ny text 

från partistyrelsen, sidan 22, rad 1 i riktlinjerna. Följande meningar 

stryks: ”Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. I offentlig 

sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart.” 

De ersätts av följande text: ”Alla människor måste ha ett arbete som det 

går att försörja sig på. Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. 

Heltid ska vara rättighet och deltid en möjlighet. I offentlig sektor 

47

48 

är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara självklart. Det vilar 

ett stort ansvar på oss som offentliga arbetsgivare att erbjuda sådana 

arbetstider och arbetsvillkor inom vård och omsorg så att det blir attraktiva 

arbetsplatser med inflytande och delaktighet. 

Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att stora grupper inte får 

möjlighet till heltidsanställningar. Både inom offentlig och privat sektor 

arbetar framför allt många kvinnor mot sin vilja på deltid. Det är en viktig 

jämställdhetsfråga att få den arbetstid man själv önskar. Som ett första 

steg vill vi stärka anställningsskyddslagstiftningen på så sätt att deltidsanställda 

erbjuds heltid.” 

Avslag på Kaj Berntssons tilläggsyrkande sidan 21, rad 35. Avslag på Hans 

Schougs tilläggsyrkande sidan 21, rad 35. Bifall till Eva Sjöstedts och Teres 

Lindbergs ändringsyrkande sidan 22, rad 3-4. Avslag på Christer Erlandssons 

tilläggsförslag sidan 24, rad 10. Avslag på Jan-Anders Lindfors tilläggsyrkande 

sidan 24, rad 45. Avslag på Jan-Anders Lindfors tilläggsyrkande 

sidan 21, rad 10. 

Elvy Söderström, partistyrelsens föredragande: Bifall till Lilly Bäcklunds 

tilläggsyrkande i riktlinjerna, sidan 21, rad 16, med en mindre justering 

så att texten får följande lydelse: 

”Fortfarande står stora grupper utanför arbetsmarknaden, däribland 

personer med funktionshinder. För oss socialdemokrater är detta oacceptabelt, 

varför vi anser att allt måste göras för att få ned arbetslösheten 

bland människor med funktionshinder.” 

Besvarande av Lars Wegendals tilläggsyrkande i riktlinjerna, då förslaget 

tillgodoses med Lilly Bäcklunds tillägg justerat av partistyrelsen. 

Bifall till Per Pellbys tilläggsyrkande på sidan 22, rad 21: att översynen 

särskilt beaktar de som har stora funktionshinder och små möjligheter att 

återgå till den ordinarie arbetsmarknaden. 

Vidhåller partistyrelsens utlåtande över motionerna 717 och 718, som 

anses besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande och förslaget 

till ändringar i riktlinjerna. 

Bifall till partistyrelsens förslag i övrigt. 

Beslut 


Motionerna 

att med 180 röster mot 139 (4 avstod) bifalla motion 683,1 

att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 684, 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 690, 

att bifalla motion 691, 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 693,

att med 205 röster mot 127 (4 avstod) bifalla motion 698:1, 

att efter försöksvotering bifalla motion 698:2, 

att bifalla motion 699:2, 

att med 167 röster mot 164 (5 avstod) bifalla motion 717, 

att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 

718:1-2, 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 718:3, 

att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 14.1. 


Ibrahim Baylan: Motion 677:1-2 har inte blivit behandlad. 

Beslut 



677:1-2. 


Riktlinjerna 

att avslå Jan-Anders Lindfors tilläggsyrkande på sidan 21, rad 10, 

att avslå Christer Erlandssons tilläggsförslag på sidan 21, rad 10 

att avslå Lars Wegendals tilläggsförslag på sidan 21, rad 14, 

att bifalla Lilly Bäcklunds tilläggsförslag, inklusive justering av partistyrelsens 

föredragande, på sidan 21, rad 16, 

att avslå Ibrahim Baylans med fleras tilläggsförslag på sidan 21, rad 33, 

att avslå Kaj Berntssons tilläggsförslag på sidan 21, rad 35 , 

att avslå Jan-Anders Lindfors tilläggsyrkande på sidan 21, rad 45 

att avslå Hans Schougs ändringsyrkande på sidan 21, rad 45, 

att bifalla Hans-Erik Svenssons tilläggsförslag på sidan 21, rad 47, 

att bifalla Eva Sjöstedts och Teres Lindbergs ändringsyrkande på sidan 

22, rad 3-4 , 

att bifalla Per Pellbys tilläggsförslag på sidan 22, rad 21, 

att remittera texten i de politiska riktlinjerna på sidorna 21-22 och de 

yrkanden som gäller hel- och deltid till programoch redaktionsutskottet. 

49

50 

Behandlingen av dagordningens punkt 14.1 var därmed avslutad. 

Behandlingen av dagordningens punkt 10.4.2 fortsätter på sid 215 i del 3. 


Ett mänskligare arbetsliv 

(Politiska riktlinjer sidorna 22-24) 


Utlåtanden över motionerna på området 

Ett mänskligare arbetsliv 

(Häftena M6 sidorna 50-116 och U6 sidorna 16-28) 

Föredragande: Mona Sahlin och Ove Bengtsberg 

Ordförande: Ulla Lindqvist 

Debatt 

Olle Åkerlund, Västernorrland: Ordförande, partivänner! Jag skulle ha 

yrkat bifall till motionerna om företagshälsovård, 725:1 och 726, efter ett 

resonemang i temagruppen med Mona Sahlin. Vi har också kommit 

överens om att vi ska lagstifta om företagshälsovård. Det förslaget har 

Mona bifallit. Därför vill jag framföra ett tack från temagruppen för att 

vi får en lagstiftning på detta område. Det är mycket viktigt, och det 

tackar vi för. 

Erik Persson, Skåne: Partivänner! Jag hade inte möjlighet att vara med i 

temagruppen när det gäller detta område. Jag har ändå lagt fram ett 

yrkande. Det handlar om texten i riktlinjerna under rubriken Offentlig 

sektor måste gå före. Jag yrkar i princip bifall till den text som står där. 

Den pekar på de problem och möjligheter som finns inom offentlig sektor. 

Vi är alla överens om att vi ska göra vårt yttersta för att utveckla och 

förbättra den offentliga sektorn, så att den verkligen kan gå före i ännu 

högre grad än tidigare. 

På sidan 23, rad 25 står: ”Som socialdemokrater måste vi ta ledningen 

i ett sådant förändringsarbete på alla nivåer.” Det låter bra. Det är så vi 

ska göra. Samtidigt måste allt utvecklingsarbete börja från grunden. Man 

måste ha med sig medarbetarna och stödja och stimulera ett sådant 

arbete ute på golvet. Därför skulle jag vilja att man skriver in att man 

dessutom ska stödja och stimulera detta förändringsarbete, för att understryka 

att man måste ha personalen med sig i det arbetet. 

Eva-Lena Jansson, Örebro län: Ordförande, kamrater! Jag vill yrka bifall 

till mitt förslag till ändring i de politiska riktlinjerna på sidan 24, rad 4:

”En tidigare prövning ska garanteras. Den prövningen ska vara rimlig 

och ha en snabbare handläggning.” 

Jag vill också yrka bifall till motionerna 762:1 och 757:1 och 3, vilket 

också partistyrelsen gör i sitt utlåtande. 

Att förbättra arbetsmiljön och förebygga ohälsa på våra arbetsplatser 

måste alltid vara en prioriterad fråga. Arbetsmiljölagen ska följas och 

arbetsförhållanden ska anpassas efter personalens fysiska och psykiska 

förutsättningar, både av offentlig sektor och privat arbetsgivare. 

Fortfarande skadas dock människor av sitt arbete. Då måste det finnas ett 

verkligt skydd som människor kan lita på. 

1993 försämrade den borgerliga majoriteten arbetsskadeförsäkringen. 

Sedan dess har jag tillsammans med många fackligt förtroendevalda drivit 

frågan om en förbättrad arbetsskadeförsäkring, genom hårt politiskt 

arbete. Det har vi gjort för att försöka åstadkomma resultat. 

Vid förra årets LO-kongress lovade Göran Persson att frågan stod högst 

upp på regeringens reformlista. Genom att ta bort karensdagen vid 

yrkesskada, genom att ett verkligt ekonomiskt skydd till den som har en 

arbetsskada fullföljs, går vi nu från ord till handling och fullföljer LOkongressens 

beslut och Göran Perssons löften. 

Det fortsatta praktiska arbetet med en proposition lämnar vi med varm 

hand över till Ingela Thalén, så att kongressens beslut om en rättvis och 

jämställd arbetsskadeförsäkring kan förverkligas. Bifall till mitt yrkande! 

Marie-Louise Forsberg-Fransson, Örebro län: Ordförande, kongresskamrater! 

Det är med stor glädje jag deltar i kongressen. Jag vill tacka för det 

fina arbete som har varit i temagrupperna och det fina samarbetet mellan 

S-kvinnor, Byggnads och övriga föredragande. Det känns mycket bra. 

Det känns mycket bra att yrka bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer 

på sidan 23, rad 38 och 41 när det gäller heltidsnormen. Det känns 

bra att kunna komma hem till äldreboendet på Tallåsen i Lindesberg, till 

personalen på äldreboendet i Nora eller lasarettet i Lindesberg. Jag har 

varit ute och träffat personalen och alla har sagt att de vill ha heltid, en 

heltid som de orkar jobba. Nu har vi gått fram med båda delarna. Det 

känns mycket bra. Jag vill återigen framföra ett tack! 

Det är en central fråga att skapa förutsättningar för ett mänskligare 

arbetsliv. Nu kan vi gå med stolthet härifrån. 

Jan Bremberg, Blekinge: Ordförande, partikamrater! I partiprogrammet 

förklarade vi att partiet står för solidaritet. Ett mänskligare arbete handlar 

just om det – solidaritet med dem som arbetar på de små arbetsplatserna, 

med dem som mister sin fulla arbetsförmåga. Vi från Blekinge, 

Kalmar och Kronobergs partidistrikt yrkar bifall till motionerna 725:1, 

741:1-2 och 757:1-3. 

Ett bifall till motionerna medför naturligtvis förändringar i riktlinjerna. 

Vi vill göra följande tillägg på sidan 23, rad 3 efter ”de som ändå 

51

52 

drabbas”: ”Med en generell rehabiliteringsförsäkring ökar möjligheterna 

för dem som drabbas att få tillgång till en tidig rehabilitering och därmed 

en väg tillbaka in i arbetslivet. Genom ny arbetsgivaravgift som ej påverkar 

löneutrymmet ska den finansieras. Alla anställda måste få del av en 

företagshälsovård med hög kvalitet.” 

Det sistnämnda har partistyrelsen redan bifallit. 

Vi vill också göra ett tillägg på sidan 24, rad 3 efter ”arbetsskada”: ”och 

arbetssjukdom”. 

Mikael Rusthoi, Gävleborg: Kamrater! Jag yrkar bifall till motion 721 som 

handlar om vikten av att politiker i nämnder och styrelser får utbildning 

i arbetsmiljölagstiftningen. 

Jag yrkar också på ett tillägg i riktlinjerna på sidan 23, rad 20, efter 

”arbetsmiljön måste bli bättre”: ”genom att politiker i nämnder och styrelser 

med arbetsgivaransvar får utbildning i arbetsmiljölagstiftning och 

internkontroll eller systematiskt arbetsmiljöarbete.” 

I dag ökar sjukskrivningarna. En betydande orsak är arbetsmiljön. Jag 

påstår att många politiker som i dag sitter i nämnder och styrelser inte 

känner till sitt arbetsgivaransvar. Ännu fler känner inte till att de har 

arbetsmiljöansvar och i och med det ska se till att internkontrollen fungerar. 

Man litar nog fullständigt på att förvaltningschefer och andra 

tjänstemän sköter den biten. Men det yttersta ansvaret åligger nämnden 

och styrelsen. 

Om vi ska låta den offentliga sektorn gå före och visa att den är en god 

arbetsgivare måste de som har det yttersta arbetsmiljöansvaret ha kunskap 

och utbildning i gällande lagstiftning och i hur internkontroll fungerar 

och sköts. 

Elisabeth Brandt Ygeman, Stockholm: Kamrater! För att få ett mänskligare 

arbetsliv och bekämpa ohälsan i arbetslivet måste ett antal faktorer 

samspela. Man kan säga att målet att få ned arbetsskador, långtidssjukskrivningar 

och förtidspensioner vilar på tre ben. Vi har ju under den här 

kongressen talat om olika ben. 

Det första benet är en offensiv arbetsskadeförsäkring. Det andra benet 

är en obligatorisk företagshälsovård. Det tredje benet är en ordentlig 

rehabiliteringsförsäkring. 

Vi vet att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar inte fungerar i dag. Det 

beror på att många små och medelstora företag inte klarar av rehabilitering 

vare sig ekonomiskt eller kompetensmässigt. Därför behövs en solidariskt 

finansierad rehabiliteringsförsäkring som kan ligga till grund för 

att alla företag, stora som små, kan uppfylla lagens krav om tidig rehabilitering. 

Det är viktigt att se det som en helhet. Med de tre delarna skulle vi 

kunna få till stånd en förebyggande rehabilitering och ett bra arbetsmiljöarbete.

En obligatorisk rehabiliteringsförsäkring är dessutom finanspolitiskt 

neutral, med tanke på att arbetsgivaren i dag redan har det ansvaret. Låt 

oss därför ta ytterligare steg mot ett mänskligare arbetsliv och bifalla 

motion 738 och ett tillägg till riktlinjerna på sidan 23. 

Maria Bosdotter, Stockholm: Ordförande, kamrater! Jag vill göra ett 

tillägg på sidan 24, rad 5, direkt efter stycket om arbetsskadeförsäkringen: 

”Det är dessutom viktigt att Sverige lever upp till de konventioner 

som vi antagit när det gäller ersättning för karensdagen.” 

Sverige uppfyller inte ILO-konvention nr 121 om förmåner vid 

yrkesskada, som vi som land har skrivit under, när det gäller karensdagen 

i arbetsskadeförsäkringen. 

När man läser utlåtandet över de åtta motioner där den här frågan tas 

upp ser man att partistyrelsen skriver att det är en viktig fråga. Det håller 

jag med om – och jag tycker att den är så viktig att den även bör lyftas 

in i riktlinjerna. 

Jag yrkar bifall till tilläggsförslaget. 

Roger Mogert,Stockholm: Kamrater! Jag skulle vilja börja mitt anförande 

med högläsning ur riktlinjerna. Under rubriken Offentlig sektor måste 

gå före, på sidan 23, står bland annat följande: ”Vi måste få fler välfärdsarbetare. 

Arbetsmiljön måste bli bättre. Den yrkesstolthet och arbetsglädje 

som finns bland personalen måste tas till vara. Statusen på välfärdsarbetarna 

måste höjas och kompetensutvecklingen förbättras. 

Arbetsorganisationen måste förändras och hämmande hierarkier brytas. 

Arbetsvillkoren måste bli så mycket bättre att många fler unga väljer välfärden 

för sitt yrkesliv.” 

Det här är ju fantastiskt! Det är ruskigt bra. Hade jag nu inte kommit 

från Stockholms arbetarekommun så hade ni antagligen trott att jag 

skulle yrka bifall. Nu är det naturligtvis inte så. Jag tycker att det är en 

jättebra text, och jag vill inte ändra i den. Om det här hade varit för ett 

tiotal eller tjugotal år sedan så hade detta räckt, men i dag är den offentliga 

sektorn konkurrensutsatt. I Stockholm är den ruskigt konkurrensutsatt. 

Allt är till salu! Vi har ett konkurrenstryck som möjligen bara överträffas 

av taxinäringen i storstäder. Vi brukar säga om stockholmsmoderaterna 

att om de hade haft mammor så hade de antagligen sålt dem 

också. 

Det blir det otroligt svårt att gå före när en dålig arbetsmiljö, låg personaltäthet 

och stress är konkurrensmedel. Företag utan kollektivavtal 

går aktivt in och dumpar löner och priser. Därför har jag skrivit en 

tilläggstext där det står ungefär följande: ”Konkurrenstrycket måste mildras 

lite. Sociala hänsyn måste få tas vid offentlig upphandling. Fackföreningarna 

måste få lov att vara med i hela upphandlingsprocessen.” 

Den texten skulle jag vilja ha med här. Då kan den offentliga sektorn 

få möjligheten att verkligen gå före. 

53

54 

Marie-Louise Johansson, Värmland: Ordförande, partikamrater! Jag har 

ett tillägg på sidan 23, rad 2-4 i de politiska riktlinjerna. Det lyder: ”De 

ska arbeta för ett förebyggande med såväl den fysiska som den psykosociala 

arbetsmiljön och ansvara för rehabilitering av dem som ändå 

drabbas. Det förebyggande arbetet ska också inriktas på att motverka 

vuxenmobbning.” 

När jag har läst riktlinjerna på detta område har jag upptäckt att det 

saknas en mening om vuxenmobbning. Det är tyvärr något som är alltför 

vanligt på våra arbetsplatser. Därför tycker jag som socialdemokrat att det 

är viktigt att markera att detta inte får förekomma och att det är arbetsgivarens 

uppgift att förebygga mobbning så att det inte förekommer på 

våra arbetsplatser. 


Lars Schultz,Skåne: Ordförande, partivänner! Jag skulle vilja ändra lite i 

texten på sidan 23, rad 8. Meningen börjar så här: ”Fackets långa erfarenhet 

av arbetsmiljöarbete”. Därefter skulle jag vilja ändra texten till att 

lyda som följer: ”ska också tillvaratas och vidareutvecklas genom att fackliga 

företrädare kallas till alla rehabiliteringsärenden.” 

Anledningen till detta är att arbetsgivaren i dag har ansvaret för att 

göra en rehabiliteringsutredning senast en månad efter insjuknandet. Då 

måste den som har insjuknat begära fackligt biträde. Annars får facket 

inte vara med på denna rehabiliteringsutredning. Vi kan konstatera att 

ohälsotalet ökar lavinartat, speciellt på det område som vi kanske kan 

kalla för gå-in-i-väggen-sjukdomar. Den som insjuknar är nästan alltid i 

det skicket att hon eller han inte har något begrepp om huruvida de 

behöver hjälp av den fackliga organisationen eller inte. Därför har detta 

blivit viktigt för att hjälpa de kamrater som hamnar i denna situation. 

Den är enormt besvärlig, och rehabiliteringen kan ta flera år. 

Arbetsgivaren vill ofta lösa problemet ganska enkelt med arbetstagaren, 

och säger: Du måste ju inse att du aldrig kommer att kunna 

komma tillbaka till det här arbetet. Därför är det bättre om du säger upp 

dig, så ska jag se till att jag betalar en utbildning för dig! Då begår arbetstagaren 

ofta misstaget att säga upp sig – det enda som man inte ska göra. 

Därför kan detta vara ett stöd och en hjälp för de kamrater som råkar in 

i en sådan här mycket besvärlig situation. 

Ilija Batljan,Stockholms län: Ordförande, kamrater! I sitt inledningsanförande 

påminde Mona Sahlin om att barnafödandet i mycket handlar 

om framtidens arbetskraft. Det handlar om huruvida det kommer att finnas 

någon arbetskraft 20–30 år framåt i tiden. Men detta är bara den ena 

sidan av saken. Jag försäkrar er om att redan i morgon så kommer jag och 

mina kompisar att välja bort de arbetsgivare som inte ger oss förutsättningar 

att förena arbete och familj. Frågan om barnafödandet är dagens 

fråga!

Frågan om barnafödandet är också en välfärdsfråga. De män och kvinnor 

som inte får möjlighet att förena barn och familj med arbete lider välfärdsförluster. 

Det är ingen tvekan om att det handlar om välfärd och 

livschanser. 

Kamrater! Jag är barnexpert. Det har jag bevis på. Jag är också feminist. 

Vi är här – vi är 350 stycken. I enlighet med vårt nya partiprogram 

yrkar jag därför att ett nytt stycke skrivs in i riktlinjerna på sidan 23, rad 

1. Det lyder som följer: ” 

Ett barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska kunna 

uppfylla sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. Barnafödandet 

handlar om välfärd och livschanser. Det handlar också om framtiden och 

därmed den ekonomiska utvecklingen. Arbetsmarknadens parter har 

ansvaret för att arbetsmarknaden fungerar så att kvinnor och män har friheten 

att vara föräldrar. Den negativa påverkan som barnafödandet har 

för kvinnors inkomstutveckling är oacceptabel. Diskriminering av kvinnor 

i samband med löneförhandlingar under och efter föräldraledighet 

ska bekämpas. Föräldraledighetens betydelse för kvinnors och mäns karriär 

ska kartläggas.” 

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Jag börjar med kraven på 

motionerna. Först var det bifall till motion 721, om att vi ska verka för 

att politiker i berörda nämnder och styrelser får utbildning i internkontroll. 

Internkontroll måste alla arbetsgivare lära sig, ta ansvar för och 

genomföra på arbetsplatserna. Det är upp till var och en hur man ordnar 

utbildning. Jag yrkar därför avslag på det. 

Jag vill bara bekräfta skrivningarna om en obligatorisk företagshälsovård, 

som jag tycker att det är väldigt bra att vi har kommit överens om. 

Det finns yrkanden om motionerna som handlar om en rehabiliteringsförsäkring 

från bland annat Jan Bremberg och Elisabeth Brandt 

Ygeman,i första hand. Partistyrelsen har föreslagit att dessa motioner ska 

besvaras. I dag har vi ju en lagstiftning om att alla ska ha rätt till en rehabilitering. 

Den fungerar inte alltid – det är helt sant. Men då är frågan 

vad vi ska göra för att förstärka det ansvar, den lag och den skyldighet 

som vi redan har. Det behöver tillföras mer resurser till rehabiliteringen. 

Det är ingen tvekan om det. Regeringen har tagit några sådana steg nu i 

budgetpropositionen. Men jag tycker att det vore synd att redan nu låsa 

sig vid att det bara är just en statlig rehabiliteringsförsäkring som är lösningen. 

Det kanske är det, men jag tycker att det är för tidigt att sätta ned 

foten där. Jag vill i stället hålla fast vid att motionerna inte avslås, men 

anses besvarade med de texter som finns i utlåtandena om att vi behöver 

förstärka arbetsgivarens ansvar och att det behövs mer resurser – men jag 

är inte säker på att det är just denna form av försäkring som behövs. Jag 

håller därför fast vid partistyrelsens utlåtande. 

Jag vet inte om Jan Bremberg yrkade på att bevisreglerna vid arbetssjukdom 

skulle ändras eller om han var nöjd med de skrivningar som 

55

56 

finns i riktlinjerna när det gäller motion 757. Jag återkommer till texten 

i riktlinjerna, men tydligen fanns inget yrkande på motionen. 

Eva-Lena Jansson yrkade bifall till motion 762:1 om karensdagen. Jag 

vill besvara den genom att berätta att den proposition som Ingela Thalén 

arbetar med, och som kommer senare i år, innehåller ett förslag om att ta 

bort karensdagen. 

Jag går nu in på riktlinjerna. Jan Bremberg vill föra in rehabiliteringsförsäkringen 

i riktlinjerna. Det yrkar jag avslag på med hänvisning till de 

förklaringar som jag hade tidigare. 

Marie-Louise Johansson vill föra in en skrivning om den fysiska och 

psykosociala arbetsmiljön. Det vill jag bifalla, men jag vill avslå den 

mening om vuxenmobbning som följer. I ansvaret för att den psykosociala 

arbetsmiljön ska vara bra ingår ju verkligen kampen mot diskriminering, 

trakasserier eller vuxenmobbning. Bifall till den första meningen, 

och avslag på den andra. 

Elisabeth Brandt Ygeman har krav på texter om rehabiliteringsförsäkring. 

Det är samma sak där – jag tycker att det räcker med de skrivningar 

som vi har och jag står fast vid partistyrelsens förslag. 

Jag yrkar bifall till Erik Perssons förslag om att skriva in i riktlinjerna att 

vi som socialdemokrater måste ta ledningen och stödja och stimulera ett 

sådant förändringsarbete på alla nivåer. 

Mikael Rusthoi vill att vi ska skriva in att politiker i nämnder och styrelser 

får utbildning. Jag tycker att det är för detaljerat. Det hör inte riktigt 

hemma i politiska riktlinjer. Däremot är det självklart att också politiker 

som är arbetsgivare måste följa lagen, skaffa sig kunskap om arbetsmiljölagstiftningen 

och bli utbildade i den. Men jag tycker inte att detta 

riktigt hör hemma i riktlinjerna, så jag yrkar avslag på förslaget att föra 

in det här. 

Roger Mogert hade ett förslag till tillägg om att vi i princip ska minska 

konkurrenstrycket och så vidare. Jag vill yrka avslag på att föra in den texten, 

men jag vill också motivera det, så att det inte missuppfattas. För det 

första har vi nu, både i partiprogrammet och på ett antal ställen i riktlinjerna, 

hittat ett formuleringssätt när det gäller vårt förhållningssätt till 

privatiseringar, entreprenader och upphandling. Jag tycker inte att det 

behöver upprepas här. För det andra är det självklart att konkurrenstrycket 

i Stockholm är alldeles för högt, eftersom det finns en moderatledd 

regim i Stockholm som, precis som uttrycktes här, vill sälja ut i stort 

sett allting. Men det konkurrenstrycket kan vi bara avskaffa på ett sätt – 

genom att förpassa Carl Cederschiöld på valdagen och se till att Annika 

Billström får leda Stockholm efter valet år 2002! Det kanske vi inte kan 

skriva in i riktlinjerna, men vi ska väl arbeta för det i alla fall, eller hur? 

Roger Mogert har dessutom en massa kloka texter på andra håll om hur 

man ska kunna förändra upphandlingsprocessen och få en annan möjlighet 

i offentlig upphandling att ta sociala hänsyn, motverka diskriminering 

och så vidare. Det är redan bifallet och finns på andra ställen. Med 

denna motivering yrkar jag avslag på texten här.

Marie-Louise Forsbergs texter om att arbetstidsförkortningen ska ske 

både med lagstiftning och med avtal och börja år 2003 yrkar jag bifall till. 

Jag hade egentligen tänkt yrka avslag på Jan Brembergs förslag om 

arbetsskada och arbetssjukdom. I begreppet arbetsskada ingår ju begreppet 

arbetssjukdom, så egentligen är det onödigt att ha båda orden med. 

Men om det kan reda ut några missförstånd att man pratar om både 

arbetsskada och arbetssjukdom så ändrar jag detta till ett bifall. 

Eva-Lena Jansson har en text om att vi ska säga ett ”verkligt” skydd vid 

arbetsskada, och inte ett ”reellt”, som det står nu. Man har inte gillat det 

riktigt. Dessutom vill hon att man ska säga att prövningen ska vara rimlig, 

att det ska vara en snabbare handläggning och en tidigare prövning. 

Detta är klokt, och jag bifaller det. 

Ilija Batljan har ett långt – alldeles för långt, tycker jag – avsnitt om ett 

barnvänligt arbetsliv. Men till min förskräckelse ser jag att under avsnittet 

om ett mänskligt arbetsliv borde vi förstås också prata om barn och 

möjligheten att förena arbete och familj. Om Ilija Batljan kan gå med på 

det så föreslår jag därför bifall till den första delen av hans text, det vill 

säga den som lyder: ”Ett barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor 

och män ska kunna uppfylla sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. 

Barnafödandet handlar om välstånd och livschanser men också om 

framtiden för oss alla och därmed den ekonomiska utvecklingen.” 

Resten kan man stryka. Då tycker jag att vi kan gå med på att skriva in 

detta på sidan 23 i riktlinjerna. Det gäller alltså halva Ilija Batljans text, 

som jag yrkar bifall till. 

Jan Bremberg hade ett förslag om rehabiliteringsförsäkringen. I förslaget 

har han en formulering som jag tycker att man måste kommentera. 

Han säger att detta ska bekostas med en arbetsgivaravgift som inte får 

påverka löneutrymmet. Jag tycker att detta är en väldig missuppfattning 

om arbetsgivaravgifterna, som alltid tas ur produktionen och därför alltid 

i någon mån också påverkar löneutrymmet. Hur mycket ni än önskar 

det så kan inte regeringen införa en ny arbetsgivaravgift som inte påverkar 

löneutrymmet. 

Vill vi ha en rehabiliteringsförsäkring – och det är möjligt att vi ska ha 

det – så är förstås arbetsgivaravgifter en möjlig finansiering. Men det får 

vi återkomma till i senare sammanhang. Jag yrkar avslag på denna tilläggsattsats. 

Roger Mogert, Stockholm: Jag tycker att du missuppfattar texten lite 

grann, Mona Sahlin. Den handlar inte alls om huruvida man ska konkurrensutsätta 

eller ej. Det har aldrig varit min ambition. Om det underlättar 

för dig så kan jag tänka mig att ta bort meningen om det hårda 

konkurrenstrycket och i stället yrka bifall till att Annika Billström ska 

vinna valet! Detta handlar om social hänsyn vid offentlig upphandling 

och rätt att ställa krav på kollektivavtal, och det finns inte med någon 

57

58 

annanstans. Tvärtom är det avslaget i de motioner som vi har skickat från 

Stockholms arbetarekommun. Jag skulle därför vilja att du funderade 

över detta, och jag yrkar fortsatt bifall till resten av mitt förslag. 

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Jag håller fast vid min motivering 

och vid mitt förslag till att avslå Rogers skrivning. När vi behandlade 

avsnitten om diskriminering i går så fördes det in ett avsnitt som 

handlade om upphandlingen och om att man måste kunna ställa både 

sociala krav – och dit kan kollektivavtal höra – och krav på till exempel 

antidiskrimineringsklausuler. Jag tycker att det finns med på den platsen, 

och att jag därmed kan yrka avslag. 

Jag glömde att kommentera Lars Schultz yrkande, och jag ber om 

ursäkt för det. Han vill ha med en mening om att facket alltid ska bli kallat 

till utredningar om rehabiliteringsfall. Jag kan bifalla det, men jag vill 

också göra en kommentar som jag tycker är viktig. Individen, den som 

det handlar om, måste alltid vara den som får välja och avgöra vem som 

ska vara med. Det gäller förstås att man har förtroende för den som ska 

vara med när man ska diskutera sin rehabilitering. Det är alltså okej att 

skriva in att facket ska bli kallat, men kom ihåg att individen alltid måste 

bestämma vem som är med. Ibland kan facket också vara ett problem, 

vilket vi också får vara medvetna om. Facket ska bli kallat, men individen 

ska bestämma vem som ska vara med. 

Jag glömde också Maria Bosdotter.Hon vill att vi ska skriva in att vi ska 

leva upp till de konventioner vi har när det gäller karensdagen. Det är 

självklart att vi ska leva upp till ILO-konventionerna. Med det nya förslag 

som Ingela Thalén kommer med är karensdagen borta, och därmed 

har vi uppfyllt konventionen. Jag tycker att detaljnivån är för hög för att 

ska skriva in detta. Jag yrkar därför avslag på att skriva in det, men betonar 

att karensdagen försvinner nu snart. 

Marie-Louise Johansson, Värmland: Jag yrkar fortfarande bifall till förslaget 

om att ordet vuxenmobbning ska stå med. Jag tycker, särskilt som 

facklig företrädare och huvudskyddsombud, att det är så pass viktigt. 

Ilija Batljan, Stockholms län: Jag tackar Mona Sahlin för svaret, och jag 

nöjer mig med det. Men samtidigt tycker jag att det är synd. Jag vill inte 

försöka kämpa just för min text, men jag tycker verkligen att det är synd 

att stryka meningar som att arbetsmarknadens parter har ansvaret för att 

arbetsmarknaden fungerar så att kvinnor och män har friheten att vara 

föräldrar eller som att diskriminering av kvinnor i samband med löneförhandlingar 

under och efter föräldraledigheten ska bekämpas. Jag 

tycker verkligen att det är synd, men jag tänker inte tjafsa om den biten. 

Maria Bosdotter,Stockholm: När det gäller detta om att skriva in karensdagen 

i riktlinjerna säger Mona Sahlin att Ingela Thalén snart kommer

med ett förslag i riksdagen om detta. Det är ju jättebra. Men problemet 

är att när man är kongressombud så har man inte sett det förslaget, utan 

man får veta om det muntligt nu. Även om detta kommer att ske inom 

en snar framtid så handlar det här om vårt politiska dokument. 

Arbetsskadeförsäkringen är en viktig fråga. Karensdagen kan förefalla 

vara en liten fråga – det rör en dag. Men det är dock en viktig principiell 

fråga, så jag vill vidhålla att vi ska ta med den text som jag föreslog tidigare. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 428:2, 574:4, 575:3, 647:3, 

721, 722:1-2, 723, 724, 725:1-2, 726, 727:1-2, 728:1-2, 729:1-4, 730, 

731, 732:1-2, 733:1-3, 734, 735:1-3, 736, 737:1-3, 738:1-2, 739, 740:1- 

2, 741:1-2, 742:1-2, 743, 744, 745, 746:2, 747, 748:1-3, 749:1-4, 750:1- 

2, 751, 752, 753:1-4, 754, 755:1-2, 756, 757:1-3, 758:1-2, 759:1-2, 

760:1-2, 761:1-4, 762:1-2, 763:1-3 och 8, 764, 765:1-4, 766:1-2, 767:1- 

7, 768:1-3, 769, 770:1-3, 771:1-4, 772:1-3, 773:1-2, 774:1-4, 775, 776:1- 

2, 777:1-2, 778, 779, 780, 781, 782, 783, 784:1-2 och 785 

att bifalla motionerna 428:2, 728:1-2, 729:4, 732:1, 733:1-3, 735:1, 

743, 744, 746:2, 747, 749:4, 753:2-4, 756:1, 757:1 och 3, 758:2, 

760:1, 761:2-4, 762:1, 763:1-2, 5-6 och 8, 764:1, 765:2-4, 766:1- 

2, 768:1 och 3, 769, 770:1 och 3, 771:1 och 3-4, 772:1 och 3, 

773:1-2 samt 774:2-4, 

att avslå motionerna 721, 723, 732:2, 745, 748:1-2, 749:1-3, 750:1-2, 

751, 752, 753:1, 755:2, 757:2, 758:1, 759:1-2, 761:1, 762:2, 763:4, 

765:1, 768:2, 770:2, 772:2, 774:1, 776:1-2, 777:1-2 och 785, 

att anse motionerna 574:4, 575:3, 647:3, 722:1-2, 724, 725:1-2, 726, 

727:1-2, 729:1-3, 730, 731, 734, 735:2-3, 736, 737:1-3, 738:1-2, 

739, 740:1-2, 741:1-2, 742:1-2, 748:3, 754, 755:1, 760:2, 763:3, 

767:1-7, 771:2, 775, 778, 779, 780, 781, 782, 783 och 784:1-2 

besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 22-24, avsnittet Ett 

mänskligare arbetsliv, inklusive förslag till ändringar med anledning av 

temagrupperna. 

Ändring sidan 23, rad 4: ersätt ”fler” med ”alla”. 

Tillägg sidan 23, rad 4, efter ”hög kvalitet”: ”Löntagarnas inflytande 

måste garanteras i verksamheten. En sådan verksamhet bör bekostas av 

företagen med särskilt hänsynstagande till småföretagens situation.” 

Tillägg sidan 23, rad 23: två tillägg i meningen som då lyder 

”Arbetsorganisationen måste förändras och demokratiseras så att hämmande 

hierarkier bryts.” 

59

60 

Ändring sidan 23, rad 26: Ersätt ”förändringsarbete” med ”demokratiseringsarbete”. 

Tillägg sidan 23, rad 38, efter ”genomföras”: ”genom lag som anpassas 

i avtal.” 

Tillägg sidan 23, rad 41, efter ”fem dagar”: ”och att ett första steg kan 

tas 2003”. 

Ändring sidan 24, rad 3: ersätt ”reellt” med ”verkligt”. 

Följande förslag framfördes under debatten: 

Olle Åkerlund, Västernorrland: Bifall till motionerna 725:1 och 726. 

Ändring sidan 24, rad 3: ordet ”reellt”: byts till ”fullvärdigt ekonomiskt”. 

Ändring sidan 23, rad 4: ordet ”fler”: byts till ”alla”. 

Erik Persson, Skåne: Bifall till texten under rubriken: ”Offentlig sektor 

måste gå före.” 

Tillägg sidan 23, rad 25: ”Som socialdemokrater måste vi ta ledningen 

och stödja och stimulera ett sådant förändringsarbete på alla nivåer.” 

Eva-Lena Jansson, Örebro län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motionerna 762:1 samt 757:1 och 3. 

Ändring sidan 24, rad 3: ”reellt” ändras till ”verkligt”. 

Tillägg sidan 24, rad 4: ”En tidigare prövning ska garanteras. Den 

prövningen ska vara rimlig och ha en snabbare handläggning.” 

Marie-Louise Forsberg-Fransson,Örebro län: Bifall till partistyrelsens förslag 

sidan 23, rad 38 och 41. 

Jan Bremberg,Blekinge: Bifall till motionerna 725:1, 741:1-2 och 757:1-3. 

Tillägg sidan 23, rad 3 efter ordet ”drabbas”: ”Med en generell rehabiliteringsförsäkring 

ökar möjligheterna för dem som drabbas att få tillgång 

till en tidig rehabilitering och därmed en väg tillbaka in i arbetslivet. 

Genom ny arbetsgivaravgift som ej påverkar löneutrymmet ska den 

finansieras. Alla anställda måste få del av en företagshälsovård med hög 

kvalitet.” 

Tillägg sidan 24, rad 3 efter ”arbetsskada”: ”och arbetssjukdom”. 

Mikael Rusthoi, Gävleborg: Bifall motion 721. 

Tillägg sidan 23, rad 20: ”genom att politiker i nämnder och styrelser 

med arbetsgivaransvar får utbildning i arbetsmiljölagstiftning och internkontroll.” 

Elisabeth Brandt Ygeman, Stockholm: Bifall till motion 737, 738:1-2, 

740:1-2, 741:1-2 och 742:1-2.

Tillägg sidan 23, rad 3, efter ”de som ändå drabbas”: ”En statlig obligatorisk 

rehabiliteringsförsäkring ska införas som ett komplement till 

den allmänna sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.” 

Maria Bosdotter, Stockholm: Bifall till förslaget om förmåner vid yrkesskada. 

Tillägg sidan 24, rad 5: ”Det är dessutom viktigt att Sverige lever upp till 

de konventioner som vi antagit när det gäller ersättning för karensdagen.” 

Roger Mogert, Stockholm: Tillägg sidan 23, rad 28: ”Sociala hänsyn 

måste bli möjliga vid offentlig upphandling och krav på kollektivavtal 

måste kunna ställas. De anställdas fackliga organisationer måste från början 

till slut involveras i upphandlingsprocessen och ges möjlighet att 

avstyra att oseriösa entreprenörer får uppdrag av det offentliga.” 

Ändrades under debatten till följande: ”Konkurrenstrycket måste mildras 

lite. Sociala hänsyn måste få tas vid offentlig upphandling och fackföreningarna 

måste få lov att vara med i hela upphandlingsprocessen.” 

Marie-Louise Johansson, Värmland: Ändring sidan 23, rad 2: ”De ska 

arbeta förebyggande med såväl den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön 

och ansvara för rehabilitering av dem som ändå drabbas. Det förebyggande 

arbetet ska också inriktas på att motverka vuxenmobbning.” 

Lars Schultz, Skåne: Ändring sidan 23, rad 8: ”Fackets långa erfarenhet 

av arbetsmiljöarbete ska också tillvaratas, och vidareutvecklas genom att 

fackliga företrädare kallas till alla rehabiliteringsärenden.” 

Ilija Batljan, Stockholms län: Tillägg sidan 23, rad 1 nytt stycke: ”Ett 

barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska kunna uppfylla 

sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. Barnafödandet 

handlar om välfärd och livschanser. Det handlar också om framtiden och 

därmed den ekonomiska utvecklingen. Arbetsmarknadens parter har 

ansvaret för att arbetsmarknaden fungerar så att kvinnor och män har friheten 

att vara föräldrar. Den negativa påverkan barnafödandet har för 

kvinnors inkomstutveckling är oacceptabel. Diskriminering av kvinnor i 

samband med löneförhandlingar under och efter föräldraledighet ska 

bekämpas. Föräldraledighetens betydelse för kvinnors och mäns karriär 

ska kartläggas.” 

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Avslag på motion 721 om 

utbildning i internkontroll. Nya skrivningar om en obligatorisk företagshälsovård 

(motion 725 och 726) i överensstämmelse med Olle Åkerlunds 

förslag. 

Besvarande av motionerna om rehabiliteringsförsäkring. 

61

62 

Avslag på Jan Brembergs tilläggsförslag om rehabiliteringsförsäkring 


Bifall till den första meningen i Marie-Louise Johanssons tilläggsförslag 

om den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, sidan 23, rad 2. Avslag på 

den andra meningen. 

Avslag på Elisabeth Brandt Ygemans tilläggsförslag till texter om rehabiliteringsförsäkring, 

sidan 23, rad 3. Står fast vid partistyrelsens förslag. 

Bifall till Erik Perssons tilläggsförslag på sidan 23, rad 25. 

Avslag på Mikael Rusthois tilläggsförslag sidan 23, rad 20. 

Avslag på Roger Mogerts tilläggsförslag sidan 23, rad 28. 

Bifall till Jan Brembergs förslag om arbetsskada och arbetssjukdom, 


Bifall till Eva-Lena Janssons förslag om att ändra ”reellt” till ”verkligt” 

skydd på sidan 24, rad 3. 

Bifall till Eva-Lena Janssons tilläggsförslag på sidan 24, rad 4. 

Bifall till första delen i Ilija Batljans tilläggsförslag, sidan 23, rad 1: ”Ett 

barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska kunna uppfylla 

sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. Barnafödandet 

handlar om välstånd och livschanser, men också om framtiden för oss alla 

och därmed den ekonomiska utvecklingen.” Avslag på andra delen av 

Ilija Batljans tilläggsförslag 

Tjänstgörande ordförande: Jan Bremberg har lämnat en lapp med yrkande 

om bifall till motion 757:2. 

Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande: Delvis bifall till Lars Schultz 

tilläggsyrkande sidan 23 om att facket alltid ska bli kallat när man ska 

utreda rehabiliteringsfall. Avslag på Maria Bosdotters förslag, sidan 24. I 

övrigt bifall till partistyrelsens förslag. 

Beslut 


Motionerna 


att bifalla motionerna 725:1 och 726, 




att efter försöksvotering bifalla motion 741:1-2, 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 742,

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 757:1 och 3, 


757:2, 


att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 

14.2. 

Riktlinjerna 

att bifalla Ilija Batljans tilläggsförslag på sidan 23, rad 1, första delen 

(”Ett barnvänligt arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska 

kunna uppfylla sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. 

Barnafödande handlar om välfärd och livschanser. Det handlar 

också om framtiden och därmed den ekonomiska utvecklingen.”), 

att avslå Ilija Batljans tilläggsförslag på sidan 23, rad 1, andra delen, 

att bifalla Marie-Louise Johanssons tilläggsförslag på sidan 23, rad 2, 

första meningen (”De ska arbeta förebyggande med såväl den 

fysiska som den psykosociala miljön och ansvara för rehabilitering 

av dem som ändå drabbas.”), 

att avslå Marie-Louise Johanssons tilläggsförslag på sidan 23, rad 2, 

andra meningen, 

att bifalla Olle Åkerlunds med fleras ändringsförslag på sidan 23, rad 4, 

att bifalla Lars Schultz ändringsförslag på sidan 23, rad 8, 

att avslå Mikael Rusthois tilläggsförslag på sidan 23, rad 20, 

att bifalla Erik Perssons tilläggsförslag på sidan 23, rad 25, 

att efter försöksvotering avslå Roger Mogerts förslag på sidan 23, rad 28, 

att bifalla Jan Brembergs tilläggsförslag på sidan 24, rad 3, 

att bifalla Eva-Lena Janssons tilläggsförslag på sidan 24, rad 4, 

att efter försöksvotering avslå Maria Bosdotters förslag på sidan 24, rad 5. 

Därutöver förelåg Jan Brembergs förslag sidan 23, rad 3 och Elisabeth 

Brandt Ygemans förslag sidan 23, rad 4. Mona Sahlin, partistyrelsens föredragande 

hade yrkat avslag. 

Beslut 


att efter försöksvotering bifalla Elisabeth Brandt Ygemans tilläggsförslag 

på sidan 23, rad 4, som motförslag till partistyrelsens förslag, 

och därigenom avslå Jan Brembergs förslag på sidan 23, rad 4, 

63

64 

att efter rösträkning bifalla partistyrelsens förslag med 177 röster för 

och 139 röster emot (2 avstod) och därmed avslå Elisabeth Brandt 

Ygemans tilläggsförslag. 

Beslut 

Kongressen beslöt 

att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska 

riktlinjerna på sidorna 22-24, avsnittet Ett mänskligare arbetsliv, 

inklusive förslag till ändringar från temagruppen. 

Behandlingen av dagordningens punkter 10.4.3 och 14.2 var därmed 

avslutad. 

Permission 

Anders Larsson, Norra Älvsborg, har beviljats permission från och med 

fredagen den 9 november klockan 13.00 till och med söndagen den 11 

november klockan 15.00. 

Ajournering 

Kongressförhandlingarna ajournerades klockan 13.02.


Eftermiddagens förhandlingar 

Eftermiddagens förhandlingar inleddes klockan 14.30. 

Sekreterare: Birthe Nordengard och Lars Westbratt 

Ordförande: Jörgen Linder 


Val av partiorgan 



Val av 26 övriga ledamöter i partistyrelsen 

Föredragning 

Sven Hulterström, valberedningen: Herr ordförande! Även denna gång 

kan det bli en ganska kort behandling därför att på de punkter som vi nu 

ska föredra finns det enhälliga förslag från valberedningens sida. 

Det gäller nu val av 26 övriga ledamöter i partistyrelsen. Förslaget är 

att vi väljer följande personer, som i det här sammanhanget kommer i 

bokstavsordning – när vi i morgon kommer till suppleanterna blir det 

inte i bokstavsordning eftersom de ska inträda i den ordning som de blivit 

valda. 

Förslag 


Uno Aldegren,Skåne, nyval 

Berit Andnor, Jämtlands län, omval 

Annika Billström,Stockholm, nyval 

Jan Björkman, Blekinge, nyval 

Gunnar Hofring, Uppsala län, nyval 

Anneli Hulthén, Göteborg, nyval 

Berit Högman, Värmland, omval 

Ninel Jansson,nyval 

Roger Kaliff,Kalmar län, omval 

65

66 

Arne Kjörnsberg,Älvsborgs södra, omval 

Ingrid Lennerwald,Skåne, nyval 

Lena Ludvigsson Olafsen, Dalarna, omval 

Inger Lundberg,Örebro län, omval 

Lars-Erik Lövdén,Skåne, omval 

Anna-Carin Magnusson, Jönköpings län, nyval 

Lena Micko, Östergötland, omval 

Kjell Nordström,Skaraborg, omval 

Ingela Nylund Watz,Stockholms län, nyval 

Raimo Pärssinen, Gävleborg, nyval 

Björn Rosengren,Norrbotten, nyval 

Lena Sandlin, Västerbotten, nyval 

Mariam Sherifay,Stockholms län, nyval 

Hans Stenberg, Västernorrland, nyval 

Hans Tilly,nyval 

Tommy Waidelich,Stockholms län, omval 

Sven-Erik Österberg, Västmanland, nyval. 

Beslut 

Kongressen beslöt enhälligt: 

att bifalla valberedningens förslag. 



Val av tre revisorer 

Föredragning 

Sven Hulterström, valberedningen: Valberedningen föreslår omval av 

Anita Modin, Inga Hagström och Håkan Bystedt. 

Förslag 


Anita Modin,omval 

Inga Hagström,omval 

Håkan Bystedt,omval. 

Beslut 



Behandlingen av dagordningens punkt 8.7 var därmed avslutad.

Dagordningen punkt 8.9 

Val av fem ledamöter i programkommissionen 

Föredragning 

Sven Hulterström, valberedningen: Tidigare har partiordföranden alltid 

varit ordförande i programkommissionen, men partiordföranden har 

undanbett sig att återväljas på den funktionen, vilket inte är så konstigt. 

Allt eftersom utvecklingen går och om man är både statsminister och 

partiordförande, har man ganska mycket att göra. Därför föreslår valberedningen 

att vi utser Thomas Östros, Anne-Marie Lindgren, Wanja 

Lundby-Wedin, Martin Nilsson och Pär Nuder till ordinarie ledamöter i 

programkommissionen med Thomas Östros som ordförande. 

Förslag 


Thomas Östros,ordförande, nyval 

Anne-Marie Lindgren,omval 

Martin Nilsson,nyval 

Wanja Lundby-Wedin,omval 

Pär Nuder,nyval. 

Beslut 





67

68 


Trygg i tider av arbetslöshet 

(Politiska riktlinjer, sidan 24) 



Trygg i tider av arbetslöshet 

(Häftena M6, sidorna 117-144 och U6, sidorna 28-34) 

Föredragande: Björn Rosengren och Lena Micko 

Inledning av Björn Rosengren 

Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: Partivänner! De flesta 

människor hamnar någon gång i sitt liv i arbetslöshet. Att bli av med jobbet 

kan innebära mycket stora sociala påfrestningar, en känsla av att inte 

vara behövd och av att bli över. Det är ofta svårt nog. Om det ekonomiska 

avbräcket dessutom blir stort kan situationen bli ännu värre. 

Socialdemokratins klassiska politik för att möta arbetslösheten har alltid 

innehållit tre delar: 

För det första en ekonomisk politik för att öka tillväxt och sysselsättning 

och på det sättet bekämpa arbetslösheten som sådan. 

För det andra en arbetsmarknadspolitik som syftar till att stärka människors 

möjligheter på arbetsmarknaden och underlätta så att arbetssökande 

och arbetsgivare kan finna varandra. 

För det tredje en arbetslöshetsförsäkring som ger försörjningstrygghet 

under den tid man går arbetslös. 

Aktivitetsgarantin är en viktig del av den nya arbetsmarknadspolitiken. 

Med den får man möjlighet att koncentrera sig på att ta sig in på arbetsmarknaden 

igen utan att riskera att bli utförsäkrad. 

Arbetslöshetsförsäkringen är en av de viktigaste delarna av den generella 

välfärden. Alla löntagare ska ha rätt till en trygg försörjning om man 

blir av med jobbet. Samtidigt ska a-kassan inte vara ett långsiktigt försörjningsstöd, 

utan den ska vara en omställningsförsäkring, en försörjning 

under den tid man söker nytt jobb eller utbildning. 

Arbetarrörelsens bestämda uppfattning är att försäkringen ska bygga 

på inkomstbortfallsprincipen. 

Arbetslöshetsförsäkringen har också stora effekter på lönebildningen. 

Utan en arbetslöshetsförsäkring skulle lönerna pressas ner i tider av 

arbetslöshet. Arbetslösheten ska inte bekämpas med lönedumpning! 

Det är också viktigt att fackföreningsrörelsen har huvudmannaskapet 

för arbetslöshetsförsäkringen. Det finns många fördelar med det. En är 

att den fackliga organisationen tidigt kan ingripa i uppsägningssituationer 

och bevaka att människors grundläggande rättigheter på arbetsmarknaden 

tillgodoses.

Under de senaste åren har det låga taket för ersättningen varit ett problem. 

Efterhand som lönenivån stiger kommer allt fler över takgränsen. 

Då urholkas arbetslöshetsförsäkringen successivt, och tilltron och legitimiteten 

minskar. 

Många frågar varför vi inte höjt taket tidigare. Partikongresserna under 

1990-talet gjorde klara prioriteringar. Först skulle statsfinanserna saneras 

och arbetslösheten bekämpas. När vi sedan fick ekonomiskt utrymme 

skulle vi i första hand satsa på välfärdens verksamheter. Det var där vi såg 

de akuta behoven. 

Den 1 juli i år höjde vi taket med 100 kronor till 680 kronor under 

första 100 dagarna. Det var ett viktigt steg, men vi är väl medvetna om 

att det inte räcker. Vi vill höja mer; det är vår klara ambition. 

Många tog upp frågan i temagruppen. Jag tog starkt intryck av de 

inläggen. Det är uppenbart att många tycker att skrivningen inte tillräckligt 

starkt uttrycker den tydliga vilja att höja taket som vi faktiskt har. 

Jag har också tittat på de yrkanden som kommit in. 

En sak vill jag göra klar: Det får inte finnas några tveksamheter om att 

vi prioriterar frågan mycket högt. Naturligtvis måste den här reformen 

vägas mot andra angelägna reformer. Men för att ytterligare understryka 

hur viktig vi anser att en höjning är vill jag föreslå en förändring av skrivningen 

på sidan 24, rad 33, i riktlinjerna. Jag föreslår att vi stryker 

meningen ”Taket ska höjas ytterligare när det statsfinansiella läget medger 

och alla ska få del av takhöjningen.” I stället föreslås följande 

meningar: Taket i a-kassan ska höjas snarast, så att de flesta löntagare 

verkligen får 80 procent i ersättning. Ersättningen ska gälla hela perioden.” 

Motion 792:2-3 är faktiskt i linje med vad partistyrelsen vill. Jag vill 

därför yrka bifall till dessa attsatser och ändrar därmed partistyrelsens 

yrkanden i utlåtandet. 

Det blir ett rakare besked om vad vi vill och om var vi står. Jag hoppas 

att vi ska kunna enas om de skrivningarna. I övrigt yrkar jag bifall till partistyrelsens 

förslag till riktlinjer, med föredragna förändring. Jag yrkar 

också bifall till partistyrelsens utlåtanden över motionerna, med den förändring 

som gäller motion 792. 


Tjänstgörande ordförande: På talarlistan finns 18 talare anmälda. Eftersom 

strecket går vid 15 måste vi dra streck i debatten också på den här punkten. 

Beslut 



69

70 

Debatt 

Conny Holm, Jönköpings län: Ordförande, kongressdeltagare! För mig 

var a-kassan en av de viktigare frågorna på kongressen, så jag hade förberett 

ett anförande om denna. Men jag ska i stället tacka föredraganden 

för det här förslaget, som jag tycker är bra. Annars hade jag tänkt göra 

något som är otillåtet, nämligen sätta betyg på a-kassan – inte från 

Standard & Poors som vad gäller finansministern häromdagen utan från 

folket och medlemmarna. Jag avstår dock från det. I stället kan vi väl ge 

förslaget betyget Godkänd. Jag vädjar till kongressen om att ställa sig 

bakom det förslag som Björn Rosengren lagt fram. Själv drar jag tillbaka 


Christer Erlandsson, Stockholms län: Ordförande, partikamrater! Det är 

härligt med en lyhörd partistyrelse. Det nya förslaget är fantastiskt bra. 

Jag känner mig stolt över en sådan partistyrelse och stolt över att kunna 

komma hem och berätta att vi verkligen arbetar för att alla människor ska 

känna trygghet i samhället. 

Jag drar tillbaka mitt förslag om a-kassan och ansluter mig till det nya 

förslaget från partistyrelsen. 

Helene Bengtsson, Kronoberg: Jag yrkar bifall till motion 788:1 och till 

motion 790:2. Givetvis yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. 

Denna vecka har vi ett antal gånger nämnt orden allas lika rätt och 

värde. Det måste även gälla arbetslöshetsförsäkringen. Därför är jag återigen 

glad över de tillgodosedda yrkandena. Det handlar om att ge ett 

verkligt skydd vid inkomstförlust. A-kassan måste vara lika för alla, för 

annars får vi ett antal privata lösningar. Ska det vara 80 procent, så är det 

den ersättning som man ska ha – inte 75 procent, 60 procent eller lägre. 

Taket på a-kassan måste höjas. Ska vi vara ett parti för alla måste vi visa 

det också i handling, inte bara i ord! 

Lennart Nilsson, Skåne: Ordförande, partikamrater! Jag har ett yrkande 

om en ny mening på sidan 24, rad 33, i riktlinjerna: ”Den bortre parentesen 

för deltidsarbetslösa ska avskaffas.” 

Denna enda mening, bestående av sju enkla ord, har en otrolig betydelse, 

framför allt för Handels, Kommunals och Hotell- och Restauranganställdas 

medlemmar. Vad handlar det då om? Jo, om man har blivit 

uppsagd, blivit arbetslös, och får ett nytt jobb men inte får samma arbetstidsmått 

utan det blir färre timmar, har man rätt till att mellanskillnadsstämpla, 

som det heter, under en period. Sedan har man att välja mellan 

att acceptera färre timmar och gå ned i ersättning eller att säga upp sig 

helt och stämpla helt. Om de här timmarna är fasta och det är en lös, 

otrygg anställning, en visstidsanställning, går det att fortsätta att stämpla

hur länge som helst. Ni hörde rätt: Får man en fast tjänst på de här timmarna 

äger man rätt att bara stämpla en period. Men får man en massa 

vikariat och visstidsanställningar, kan man fortsätta så hela tiden. 

Det innebär att vi tvingar framför allt kvinnor att gå ut i otrygga 

anställningsformer för att klara sin försörjning. Men om vi nu är ett 

feministiskt parti och har visat prov på det tidigare här i dag och tagit 

ansvar för det, då måste vi gå från ord till handling även i denna otroligt 

viktiga fråga och avskaffa den bortre parentesen. 

Jag vill passa på att yrka bifall även till Ewelina Tokarczyks förslag om 

att inträdesvillkoren också behöver ses över. Det är viktigt framför allt för 

de som är nya på arbetsmarknaden så att de lätt kan komma in där. 

Hans Schoug,Skåne: Ordförande, kongresskolleger! Jag hade nog hoppats 

på en lite tydligare skrivning än den som Björn Rosengren här presenterat. 

Men, som vi alla vet, tvingas vi ofta till kompromisser, och ofta försöker 

vi hitta vägar så att vi slipper uppslitande strider och beslut som 

kanske inte alla är nöjda med. 

Det förslag som Björn Rosengren har presenterat – det gäller både 

skrivningarna i riktlinjerna och bifall till motion 792:2-3 – ställer både 

jag och övriga i Skånedelegationen upp på. Dessutom passar jag på att 

yrka bifall till Lennart Nilssons förslag. Även det yrkandet står övriga i 

Skånedelegationen bakom. 

Vidare finns det några yrkanden om möjligheterna till inträde i a-kassan. 

Vi menar att det är nödvändigt att underlätta för människor att få inträde 

i a-kassan, speciellt i nu rådande tider. Därför yrkar vi bifall till förslaget 

om att skapa sådana möjligheter. 

Stig-Erik Westling, Västernorrland: Ordförande, partikamrater! Trygg i 

tider av arbetslöshet, arbete åt alla, arbete och solidaritet samt ett mänskligt 

arbetsliv är socialdemokratiska riktlinjer som är mer än hundra år 

gamla. I olika former har de dykt upp på våra kongresser. Resultatet är välstånd 

och internationell uppmärksamhet. Det är inte utan att man pratar 

om den svenska modellen. Men arbetsmarknadspolitiken måste reformeras. 

Vi är bra, men vi måste bli bättre. Under kongressen har vi tagit del av 

många exempel på att alltför många befinner sig i ett utsatt läge. 

Utifrån mina erfarenheter av texten i temagruppernas arbete och 

motionerna yrkar jag på ett tillägg på sidan 24, rad 20, i riktlinjerna. Efter 

”effektiv arbetsförmedling” föreslås följande skrivning: ”men även kvalificerade 

resurser för vägledningsinsatser grundade på personliga handlingsplaner”. 

Jag vill nämna några exempel och börjar med att säga att det som partiordföranden 

inledde med och vad Mona Sahlin nämnde är de invandrare 

som arbetar under sin yrkeskompetens. Det är inte socialdemokratisk 

politik eller socialdemokratiska riktlinjer, utan det är Samhall och 

71

72 

lönebidrag. Där vet vi att det ska bli en utredning. Kampen mot arbetslösheten 

fortsätter, med skärpta s-riktlinjer. 

Göran Hårde, Uppsala län: Partikamrater! Det känns ganska bra att 

komma med ett kort yrkande, men på vägen hit tänkte jag på vår stand 

up-komiker Lasse Eriksson från Uppsala. Tänk om han hade fått den 

blankett som ska fyllas i innan man går upp i talarstolen. En massa siffror 

ska ju anges för dagordningspunkt, sida, rad och vad det är. Det finns 

alla möjligheter att skriva fel; jag vet inte hur man klarar av det. Det 

måste ju finnas fantastiska varianter på detta. När jag kommer hem ska 

jag tipsa Lasse Eriksson om att göra något om detta. 

Mitt yrkande gäller sidan 24, rad 36, och ett tillägg med ett enda ord. 

Det innebär att jag för ett ögonblick ansluter mig till ungdomsvärlden. 

Meningen kommer då att lyda enligt följande: ”Långtidsarbetslösa, ungdomar 

och personer med utländsk bakgrund ska prioriteras.” Hjälp mig 

alltså med att få in ”ungdomar”! 

Annika Wågenberg, Södermanland: Jag har ett yrkande som gäller sidan 

24, rad 32, i riktlinjerna. Jag har ju yrkat att taket snarast ska höjas ytterligare 

– att gälla under hela arbetslöshetsperioden – och att nivån under 

de närmaste åren ska nivån höjas till 90 procent. Jag är dock beredd att 

ta tillbaka första delen av mitt yrkande, till förmån för Björn Rosengrens 

yrkande – vilket jag tackar för. Men den del av yrkandet kvarstår som gäller 

att under de närmaste åren ska nivån höjas till 90 procent. 

Jag kommer från Katrineholm, en kommun som ju just nu är hårt 

drabbad av varsel, nedläggningar av fabriker och arbetslöshet. Jag hoppas 

att regeringen tar sitt ansvar och hjälper oss med att skaffa ersättningsjobb 

och även kommer med andra åtgärder. Själv är jag snart 

arbetslös – jag jobbar på Flextronics, som inom de närmaste veckorna 

kommer att lägga ned sin fabrik. På Flextronics och inom elektronikindustrin 

finns det många kvinnor. Lönerna där är låga. Många kommer 

inte ens upp till taket i a-kassan. Därför tycker jag att det är viktigt att vi 

även tänker på att inom en snar framtid höja ersättningen till 90 procent. 

För personer som redan har låg inkomst slår det extra hårt att bli arbetslös. 

Även medan man har jobb ligger man på marginalen när det gäller 

att klara månadsutgifterna. Då är det ett hårt slag att bli av med jobbet 

och inte få pengarna att räcka. Därför yrkar jag bifall till mitt yrkande. 

Erik Andersson,Stockholms län: Ordförande, partivänner! Jag såg nyligen 

en annons där Sif gjorde reklam för sin nya egna arbetslöshetsförsäkring. 

Jag blev väldigt orolig. Om industriförbunden inom LO eller Byggnadsindustriarbetareförbundet 

skulle behöva teckna liknande försäkringar 

skulle premien bli så dyr att det i det närmaste vore omöjligt för medlemmarna 

att betala den. Än värre är att liknande privata arbetslöshetsförsäkringar 

också skulle slå sönder viktiga delar av vårt välfärdssystem.

Men den oro som jag kände när jag såg Sifs annons tycker jag att klokskapen 

från partistyrelsens föredragande Björn Rosengren har dämpat. 

Det nya förslaget om ändrade riktlinjer är mycket bra – jag avser också 

yrkandet om bifall till motion 792:2-3 – så jag drar tillbaka mitt förslag, 

till förmån för partistyrelsens nya förslag. 

Christer Forsell, Västerbotten: Ordförande, partivänner! Den redogörelse 

som vi fick över partistyrelsens ställningstagande här har gjort att de 

yrkanden som jag lagt fram väldigt väl stämmer överens när det gäller 

skrivningarna i riktlinjerna och även när det gäller ett bifall till motionen, 

så i den delen drar jag tillbaka vad jag yrkat. 

Här har nämnts vad jag hade tänkt använda som argument, men jag 

vill ändå hålla fram den artikel som finns i Dagens Nyheter och som visar 

vad kostnaderna blir för den som skulle teckna en privat försäkring och 

vilka skillnader det blir beroende på vilken yrkeskategori man tillhör. Jag 

hoppas att vi härmed får en möjlighet att förhindra att vi får de här privata 

lösningarna. 

Vidare har jag yrkat på ett tillägg i riktlinjerna med anledning av att jag 

i mitt yrke redogör för Byggnads a-kassa. Jag har sett hur många ungdomar 

drabbas av de här striktare reglerna. De klarar inte av att med korta 

anställningar arbeta upp ett arbetsvillkor så att de kommer in i försäkringen. 

De kan få hålla på väldigt länge på grund av att de aldrig får en 

anställning som är tillräckligt långvarig för att komma i åtnjutande av 

försäkringen. Detta dilemma råkar alltså många ungdomar ut för. Det är 

alldeles fel signaler om ungdomar, när de börjar sin bana i yrkeslivet, ska 

behöva gå till socialen för att skaffa sig mat för dagen. 

Därför yrkar jag bifall till nämnda tillägg. Jag yrkar också bifall till 

Lennart Nilssons yrkande om den bortre parentesen för deltidsarbetslösa. 

Fredrik Lundh,Norrbotten: Kongresskamrater, presidium! Vi i SSU, tillsammans 

med Broderskapsrörelsen, Socialdemokratiska studentförbundet 

och Norrbottensdelegationen, känner att det saknas ett ord på sidan 

24, rad 36, i förslaget till riktlinjer, nämligen ordet ungdomar – ett ord 

med bara åtta bokstäver men som omfattar en väldigt stor och för framtiden 

viktig grupp, en grupp där arbetslösheten i dag ökar. I förslaget till 

riktlinjer är det en svaghet att man inte nämner ungdomarna som en 

prioriterad grupp när det gäller bekämpningen av arbetslösheten. Av den 

senaste AMS-statistiken framgår att arbetslösheten bland ungdomar stiger, 

och det är en riktigt farlig signal. Erfarenheterna från 1990-talet 

visar att det är de unga som drabbas först när arbetslösheten stiger. 

Vi delar dessa tankar med Göran Hårde från Uppsala län. Vi från SSU, 

Broderskap, Studentförbundet och Norrbottendelegationen drar tillbaka 

våra förslag och ansluter oss till Göran Hårdes tilläggsförslag. Vi tar 

fighten för framtiden tillsammans! 

73

74 

Per Eriksson,Örebro län: Också jag hade ett förslag i detta sammanhang, 

men det har mycket fint tillgodosetts av Björn Rosengren. Det finns därför 

inte någon anledning att upprepa argumentationen. Jag yrkar bifall 

till Björn Rosengrens förslag och drar tillbaka mitt förslag. Jag yrkar också 


Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen: Jag har egentligen aldrig tvivlat på 

att socialdemokratin står på de arbetslösas sida, och jag har aldrig tvivlat 

på att socialdemokratin vill att de arbetslösa ska ha en bra ersättning, 

men många av de arbetslösa har tvivlat på socialdemokratin. Många av 

dem som i dag varslas har tvivlat på socialdemokratin. Då har jag och 

många med mig fått förklara och försvara socialdemokratin och det som 

vi står för. Nu kan vi gå ut och vara stolta över den politik som vi står för. 

Nu kan vi gå ut och tala om att socialdemokratin och arbetarrörelsen står 

på de arbetslösas sida. 

Jag yrkar bifall till det förslag som föredraganden har lagt fram och 

tackar för att vi har fått en bra process, som gör att det i den här frågan 

inte finns några förlorare utan bara vinnare. Framför allt är det de arbetslösa 

som tillhör vinnarna! 

Jessica Petersson,Kalmar län: Eftersom jag har fått mitt yrkande tillgodosett 

drar jag tillbaka det och yrkar bifall till partistyrelsens nya förslag om 

a-kassan. Jag gör det därför att jag vet att många av mina metallkamrater 

i dag slår i taket och faktiskt inte har mer än 60 procent i ersättning. 

Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Jag ska tala om en för SSU högt prioriterad 

fråga. För att man ska komma med i a-kassan måste man ha arbetat 

17 timmar i veckan i fyra veckor under en femveckorsperiod. Det går inte 

att ringa vecka 6 och anmäla sig, för då får man jobba ytterligare minst 

17 timmar i veckan under fyra veckor av en femveckorsperiod. Hängde 

ni med? Det är nämligen många som inte gör det. Tror ni att en 19-åring 

som just har börjat arbeta i en affärskedja som är öppen mellan 7 och 23 

förstår det här? 

Vi har talat mycket om tak i a-kassan, men till att börja med måste 

man komma med i den. Redan i dag kommer färre ungdomar och kvinnor 

med. Måste man verkligen göra det så himla svårt för dessa grupper 

att de skräms i väg? Systemet fungerar kanske om man får hjälp av någon 

kunnig person att räkna sina timmar. Man ska hålla ordning på veckor, 

regler och personer som ska ringas upp. Den som är ny på arbetsmarknaden 

och till exempel jobbar i en butik måste klara detta själv, och det 

är inte alltid så lätt. 

Det är speciellt nu inför en eventuell konjunkturnedgång väldigt viktigt 

att alla försäkras, även ungdomar. Vi från SSU har därför följande 

förslag till tillägg på sidan 24, rad 33. Efter orden ”diskussion om takhöjning” 

ska det stå: ”Inträdesvillkoren bör ses över i syfte att förenkla för 

personer med otrygga anställningar att bli medlem i a-kassa.”

Jag yrkar bifall till detta förslag. Jag yrkar även bifall till Göran Hårdes 

förslag om att ungdomar ska komma med. 

Luciano Astudillo,Skåne: Till er som misstror, till er som är rädda och till 

er som inte vet eller inte vill veta vill jag säga följande. En gång för länge 

sedan kom våra föräldrar till Sverige. De flesta visste inte mer än att 

vikingarna hade sitt ursprung på dessa nordliga breddgrader. Hit kom de 

sörjande, trötta och besvikna över att behöva lämna sitt land med sina 

familjer och sina vänner. Våra föräldrar hade valt sitt liv, ett val som inte 

vi barn gjorde. Vi fick aldrig välja. Tidigt blev vi delaktiga i deras dröm 

om att någon gång återvända till det förlovade landet. Våra föräldrar 

gjorde som alla andra föräldrar oss barn delaktiga i sina drömmar, förhoppningar 

och frustrationer. 

Tiden gick, och våra föräldrar tvingades erövra det nya språket. För 

några blev arbetet med det nya språket den svåraste kampen i livet. Vi 

barn antingen föddes i eller växte upp i Sverige. Vi växte upp med Vilse 

i pannkakan och Fem myror är fler än fyra elefanter. Vi är inte nya svenskar. 

Alla är vi med och skapar det framtida Sverige, det Sverige som med 

alla sina traditioner fortsätter att sträva framåt. Vi är alla med i den förändringen. 

Vi är alla Sverige. 

Integrationsfrågorna är en viktig framtidsfråga. De politiska riktlinjerna 

är den här gången mycket bättre än i Sundsvall. Vi har flyttat fram positionerna, 

och jag är jättenöjd med det. Men det finns en fråga som jag 

särskilt vill lyfta fram och som gäller vår syn på människor som kommer 

hit. Den återspeglas i hur vi hanterar SFI. Vi kräver av människor att de 

ska introduceras i vårt samhälle, och det är rätt. Vi ska lära dem språket. 

Men när de här människorna lever upp till dessa villkor hamnar de för 

det första på socialbidrag, trots att de har levt upp till de krav som ställs. 

Vilka signaler ger det? För det andra utsätts de för ren diskriminering i 

förhållande till vad som gäller vid andra vuxenstudier. 


Karin Hanqvist, Stockholm: Också jag har ett tillägg i riktlinjerna på 

sidan 24, rad 23. Det är likalydande med det som Lennart Nilsson,Skåne, 

nyss redogjort för: ”Den bortre parentesen för deltidsarbetslösa ska 

avskaffas.” Jag behöver inte upprepa Lennart Nilssons utmärkta argumentation, 

men det är faktiskt så att det för de deltidsarbetslösa är slut efter 

300 dagar. Då väljer många att gå från sin fasta anställning till otryggare 

anställningar. Det är den effekt som den här regeln har fått. 

Jag tycker att den här diskussionen lite hänger ihop med det beslut som 

vi tog i förmiddags. Kvinnor som vill jobba mer men inte får det kanske 

har a-kassa. Det finns nu hopp om att de efter förmiddagens kloka beslut 

slipper det här, får en tryggare anställning och en bättre inkomst. Men 

till dess måste vi kämpa för att den bortre parentesen ska avskaffas. 

Jag yrkar bifall till tillägget i riktlinjerna. 

75

76 

Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: Jag vill börja med att tacka 

för processen. Jag tycker att vi har haft en utomordentligt bra diskussion 

i denna fråga, och jag måste själv säga att jag har fått många synpunkter 

som bygger på kunskap och erfarenhet och som vi i partistyrelsen har 

tagit till oss. Jag känner efter dessa diskussioner och förslag att vi nu i 

stort sett är överens, och det vill jag tacka kongressen för. 

Jag ska gå över till några speciella yrkanden. 

Helene Bengtsson har yrkat bifall till motion 788:1, där det krävs att 

taket ska höjas omgående. På det kravet yrkar jag avslag. Jag menar att 

den skrivning som jag föreslagit är tillräckligt stark. 

Jag yrkar också avslag på Annika Wågenbergs, Södermanland, förslag att 

vi ska höja ersättningsnivån till 90 procent under de närmaste åren. Vi 

har faktiskt tidigare fattat beslut om att vi ska klara 90 procent på lång 

sikt. Jag vill också hänvisa till motion 790:3, som jag har yrkat bifall till. 

Den innebär att vi uttalar att vi ska klara 90 procent som ett mål. 

Stig-Erik Westling, Västernorrland, har yrkat på ett tillägg på sidan 24, 

rad 20: att efter orden ”effektiv platsförmedling” lägga till: ”och kvalificerade 

resurser för vägledningsinsatser grundade på personliga handlingsplaner”. 

Jag tycker att det låter bra och yrkar bifall till det. 

Lennart Nilsson,Skåne, har yrkat på ett tillägg på sidan 24, rad 33 som 

lyder: ”att den bortre parentesen för deltidsarbetslösa avskaffas”. På det 

vill jag yrka avslag. Den här regeln leder faktiskt ofta till att deltider förvandlas 

till heltider, och därför vill vi att den ska vara kvar. Vi har ett 

instrument som faktiskt leder till detta, och om vi avskaffar det missar vi 

det som faktiskt är vårt yttersta mål och som också har diskuterats tidigare 

här i dag. 

Christer Forsell, Västerbotten, vill ha in ett tillägg efter skrivningarna på 

rad 33: ”att tidsbegränsade anställningar ska få förenklade inträdesvillkor 

till a-kassan”. Jag yrkar avslag på det. Jag anser att takhöjningen måste ha 

högsta prioritet. Man kan dessutom inte ha olika inträdeskrav för olika 

anställningsformer, om det nu är det som han menar. 

Ett liknande yrkande har Ewelina Tokarczyk, Göteborg. Hon vill få till 

stånd en översyn i syfte att förenkla inträdesvillkoren till a-kassan för 

dem som har otrygga anställningar. Jag tycker att det låter bra, men jag 

vill understryka att vi från partistyrelsens sida anser att takhöjningen 

måste gå före andra angelägna förändringar. Därtill vill jag också säga att 

a-kassan är en försäkring, inte ett bidragssystem. Därför måste det faktiskt 

finnas kvalificeringsregler. 

Fredrik Lundh,Norrbotten, och Göran Hårde, Uppsala län, vill på sidan 

24, rad 36 lägga till ungdomar bland de prioriterade grupperna för 

arbetsmarknadspolitiken. Det är riktigt att ungdomar kan komma att få 

större problem på arbetsmarknaden framöver, och därför yrkar jag bifall 

till det förslaget. 

Vi yrkar vidare bifall till motion 792:2-3. Den första attsatsen kan vi 

däremot inte tillstyrka. Det står där att ersättningen ska vara 80 procent

av det löneunderlag som man har, vilket innebär att det inte skulle finnas 

något tak. Det betyder i princip att den som tjänar 100 000 skulle få 

80 000 i a-kasseersättning. Jag tror inte att man menar så, men det är vad 

som står där. 

Vad slutligen gäller Luciano Astudillos yrkande menar jag att SFI inte fyller 

kvalifikationskraven för a-kassan. Jag vill än en gång vädja till kongressen 

att inse att det handlar om att höja taket och tillse att så många som 

möjligt får 80 procents ersättning. Det är det som vi ska koncentrera oss på 

och som det kommer att krävas resurser till. Låt oss nu ta det steget. 

Lennart Nilsson, Skåne: Björn Rosengren säger att regeln om en bortre 

parentes i a-kassan ofta leder till heltidsanställningar. Jag skulle vilja fråga 

vad han grundar det på. Han är välkommen att hälsa på hos Handels 

avdelning i Helsingborg. Vi märker faktiskt inte att deltidsarbetslösheten 

går ned. De deltidsarbetslösa tvingas ut i mer och mer otrygga anställningsformer. 

Det här är klassiskt – när man inte gillar stycket skjuter man 

på pianisten. Det är fel sätt att gå till väga. Jag yrkar bifall till mitt förslag. 

Christer Forsell, Västerbotten: Inte bara ungdomar utan alla som vill 

ansluta sig till försäkringen måste klara inträdesvillkoren. Jag är medveten 

om att det måste finnas regler, men jag menar att det är ganska 

besvärligt för folk att hålla reda på dagens regler. Jag sympatiserar med 

de kommentarer som Ewelina Tokarczyk har gjort. För att underlätta 

beslutsfattandet drar jag tillbaka mitt yrkande och ansluter mig till 

Ewelina Tokarczyks förslag. 

Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Jag instämmer med föregående talare. 

Björn Rosengren anser att vi ska prioritera takhöjningen. Visst ska vi göra 

det, och det har vi redan fattat beslut om på sidan 12, där det heter: 

”Därför anser vi att det under de närmaste åren är viktigast att prioritera 

höjningar i taken i sociala arbetsmarknadsförsäkringar, åtgärder som gör 

att fler omfattas av dem.” 

Luciano Astudillo, Skåne: En av de största orättvisor som vi har just nu i 

Sverige är att vi fullständigt stänger människor ute. De kommer inte in 

på arbetsmarknaden utan kan få gå utan arbete år efter år. Alltfler kommuner 

anpassar introduktionen till heltidsstudier med praktik i kombination 

med SFI-studier. Vi har i vår grupp drivit vårt krav tillsammans 

med LO. Mitt förslag är att det på sidan 24, rad 38 efter orden ”utifrån 

den enskildes behov” tilläggs: ”SFI måste tydligare än i dag vara en introduktion 

till arbetslivet. Därför bör SFI-studier kunna jämställas med 

andra vuxenstudier och därmed kvalificera till arbetslöshetsersättning.” 

Jag yrkar bifall till det. 

Den här gruppen är fullständigt marginaliserad. Det är inte fråga om 

socialfall, men de tvingas lyfta socialbidrag år ut och år in. 

77

78 

Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: På frågan varifrån uppgiften 

om övergång från deltid till heltid kommer kan jag meddela att den 

kommer från AMS, som bör ha relativt god erfarenhet av detta. 

Vad sedan gäller förslaget om att ta in fler i a-kassan handlar det ju 

ändå om att sänka kvalifikationskraven. Sänker man dem riktigt mycket 

– det är väl ingen som kräver det, men jag säger det i pedagogiskt syfte – 

innebär det i princip att man får en medborgarlön, och det är inte 

meningen. Varje gång man sänker kraven blir det dessutom en större 

kostnad. 

Kvalifikationsgränsen går vid 17 timmar, vilket bara är något mer än 

två dagar, och den arbetstiden ska uppnås fyra veckor i följd under en 

femveckorsperiod. I det perspektivet är gränsen inte orimligt högt satt. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 786, 787:1-3, 788:1-2, 789, 

790:1-3, 791:1-3, 792:1-3, 793:1-2, 794:1-2, 795:1-2, 796, 797, 798, 

799, 800, 801:1-2, 802, 803:1-2, 804:1-3, 805, 806, 807:1-3, 808, 809:1- 

2, 810, 811:1-3, 812:1-2, 813, 814, 815, 816, 817, 818 och 923:4 

att bifalla motion 802, 806, 807:1, 813, 814, 815 och 923:4 

att avslå motionerna 786, 787:1-3, 788:1-2, 789, 790:1, 791:1-2, 

792:1-2, 793:1, 794:1, 795:1, 796, 797, 798, 799, 804:2, 808, 810, 

811:3, 816, 817 och 818, 

att anse motionerna 790:2-3, 791:3, 792:3, 793:2, 794:2, 795:2, 800, 

801:1-2, 803:1-2, 804:1 och 3, 805, 807:2-3, 809:1-2, 811:1-2 

och 812:1-2 besvarade med hänvisning till partistyrelsens 

utlåtande. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 24, avsnittet Trygg i 

tider av arbetslöshet, inklusive förslag till ändringar med anledning av 

temagruppen: 

Ändring sidan 24, rad 33: Stryk meningen ”Taket ska höjas ytterligare 

när det statsfinansiella läget medger och alla ska få del av takhöjningen” 

och ersätt med ”Taket i a-kassan ska höjas snarast, så att de flesta löntagare 

verkligen får 80 procent i ersättning. Ersättningen ska gälla hela 

perioden.” 


Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: Bifall till motion 792:2-3. 

Conny Holm, Jönköpings län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna 

till förmån för partistyrelsens förslag.

Christer Erlandsson,Stockholms län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring 

i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag. 

Helene Bengtsson,Kronoberg: Bifall till motion nr 788:1. Bifall till motion 

790:2. 

Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens 

förslag. 

Lennart Nilsson,Skåne: Tillägg sidan 24, rad 33: ”Den bortre parentesen 

för deltidsarbetslösa ska avskaffas.” 

Hans Schoug,Skåne: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till 

förmån för partistyrelsens förslag. 

Lars Aronsson, Jönköpings län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna 

till förmån för partistyrelsens förslag. 

Stig-Erik Westling, Västernorrland: Tillägg sidan 24, rad 20, efter ”platsförmedling”: 

”men även kvalificerade resurser för vägledningsinsatser 

grundade på personliga handlingsplaner.” 

Göran Hårde, Uppsala län: Tillägg sidan 24, rad 36: ”Långtidsarbetslösa, 

ungdomar och personer med utländsk bakgrund…” 

Annika Wågenberg, Södermanland: Tillägg sidan 24, rad 32: ”Under de 

närmsta åren ska även nivån höjas till 90 procent.” 

Torbjörn Jansson, Gävleborg: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna 


Erik Andersson, Stockholms län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i 

riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag. 

Christer Forsell, Västerbotten: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna 


Bifall till Ewelina Tokarczyks tilläggsförslag på sidan 24, rad 33. 

Fredrik Lundh,Norrbotten: Drar tillbaka sitt förslag till förmån för Göran 

Hårdes tilläggsförslag på sidan 24, rad 36. 

Per Eriksson,Örebro län: Bifall till motion 792. 

Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens 

förslag. 

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen: Drar tillbaka sitt förslag om ändring 

i riktlinjerna till förmån för partistyrelsens förslag. 79

80 

Jessica Petersson, Kalmar län: Drar tillbaka sitt förslag om ändring i riktlinjerna 


Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Tillägg sidan 24, rad 33 efter ”takhöjningen: 

”Inträdesvillkoren bör ses över i syfte att förenkla för personer 

med otrygga anställningar att bli medlem i a-kassan.” 

Luciano Astudillo, Skåne: Tillägg sidan 24, rad 38: ”SFI måste tydligare 

än i dag vara en introduktion till arbetslivet. Därför bör SFI-studier 

kunna jämställas med andra vuxenstudier och därmed kvalificerad till 

arbetslöshetsersättning.” 

Karin Hanqvist,Stockholm: Bifall till Lennart Nilssons tilläggsförslag på 


Björn Rosengren, partistyrelsens föredragande: Avslag på Helene Bengtsson 

yrkande om motion 788:1 och 790:2. Avslag på Annika Wågenbergs 

tilläggsförslag på sidan 24, rad 32. 

Bifall till Stig-Erik Westlings tilläggsyrkande sidan 24, rad 20. 

Avslag på Lennart Nilssons med fleras tilläggsförslag sidan 24, rad 33. 

Avslag på Ewelina Tokarczyks med fleras yrkande sidan 24, rad 33. 

Bifall till Göran Hårdes med fleras tilläggsförslag sidan 24, rad 36. 

Avslag på Luciano Astudillos yrkande sidan 24, rad 38. 

Beslut 


Motionerna 

att bifalla motion 792:2-3, 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna 788:1 och 790:2 

att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag vad gäller motionerna i 

avsnitt 14.3. 

Riktlinjerna 

att bifalla Stig-Erik Westlings tilläggsförslag på sidan 24, rad 19, 

att bifalla Göran Hårdes med fleras tilläggsförslag på sidan 24, rad 36, 

att avslå Annika Wågenbergs tilläggsförslag på sidan 24, rad 32, 

att efter försöksvotering avslå Lennart Nilssons med fleras tilläggsförslag 

sidan 24, rad 33, 

att efter votering och rösträkning, med rösterna 172 mot 151 (7 

avstod) avslå Ewelina Tokarczyks med fleras tilläggsförslag på 

sidan 24, rad 33,

att avslå Luciano Astudillos tilläggsförslag på sidan 24, rad 38, 


riktlinjerna på sidan 24, avsnittet Trygg i tider av arbetslöshet, 


Behandlingen av dagordningens punkter 10.4.4 och 14 var därmed 

avslutad. 


Ett Sverige i sammanhållning och utveckling 



Ett Sverige i sammanhållning och utveckling 


Huvudföredragande: Ulrica Messing 

Inledningsanförande: Ulrica Messing 




Föredragande: Ulrica Messing 

Inledning av Ulrica Messing 

Ulrica Messing, föredragande: Herr ordförande, kongressdeltagare! I vårt 

avsnitt om tillväxt och sammanhållning i hela landet ges en bra beskrivning 

av det som en socialdemokratisk tillväxtpolitik handlar om. Det är 

en politik som inte går ut på att ge stöd till den ena eller den andra delen 

av landet utan som vill göra det möjligt för människor i hela vårt land att 

utvecklas, att bo och att kunna förverkliga sina drömmar. Att lyckas med 

detta är en utmaning för politiken. 

Vårt land präglas av både likheter och olikheter – olikheter i näringslivsstrukturer 

och i befolkningsunderlag liksom i skolavstånd och infrastruktur. 

Men vårt land präglas också av likheter, till exempel i allas våra 

krav på den plats som vi lever på, såsom krav på närhet till dagis, en bra 

skola, kommersiell service och möjligheter att planera för framtiden. 

När befolkningsunderlaget minskar får vi problem med att upprätthålla 

den gemensamma välfärden. I dag ser vi att befolkningen minskar i 

drygt 200 av landets 289 kommuner. Det är ett gemensamt problem för 

oss alla, och det innebär en svår omställning för de kommuner som ska 

anpassa sin service till allt färre invånare. 

Genom den proposition för tillväxt och livskraft i hela landet som 

regeringen har presenterat visar vi hur vi vill ta ett gemensamt ansvar för 81

82 

vårt land – ett gemensamt ansvar både på platser med befolkningstillväxt 

och på platser där befolkningsunderlaget minskar. En socialdemokratisk 

politik för tillväxt och livskraft handlar om att bejaka utvecklingen och 

att uppmuntra till omställningar när verkligheten förändras. Vårt parti 

har aldrig velat konservera samhällsstrukturerna. Vi vill ha förändringar 

och förbättringar. Vi är inte nöjda. Vi är otåliga då vi inte lyckas så bra 

eller inte lyckas så snabbt som vi skulle önska. Vi vet att utvecklingen är 

en förutsättning för ökad jämlikhet, precis som ökad jämlikhet är en 

drivkraft för fortsatt utveckling. 

Under de senaste åren har vi gjort en rad insatser för utvecklingen. En 

av de största är den satsning på utbildning som vi har genomfört. Genom 

den har vi dels gett svensk industri stora konkurrensfördelar genom allt 

mer och allt högre utbildad arbetskraft, dels gett många enskilda personer 

nya möjligheter att växa och att utvecklas. Utbildning ger oss större 

självförtroende och bättre förutsättningar att möta nya utmaningar och 

snabba förändringar både som individer och som land. 

De senaste tio åren har vi socialdemokrater förändrat utbildningssystemet 

för att anpassa det till kunskapssamhället. Kunskapslyftet var den 

största satsning som vi gjorde under 1990-talets kris. Det var viktigt att 

vi mitt under budgetsaneringen vågade satsa på alla arbetslösa och alla 

som inte tidigare hade en ordentlig utbildning. Fram till i dag har ungefär 

800 000 vuxna i vårt land fått en chans att studera genom Kunskapslyftet. 

Vi har också byggt ut högskolan med 100 000 platser. Vi har byggt 

starka högskolor i våra län, högskolor som fungerar som kraftcentrum 

och viktiga motorer för den regionala utvecklingen. Drygt hälften av de 

300 000 studenterna vid landets universitet och högskolor i dag har föräldrar 

som inte själva fick en chans att läsa på högskolan. Det visar att en 

aktiv socialdemokratisk politik också fungerar som en kraft för social förändring. 

Vi satsar på bredden i högskoleutbildningen, men vi satsar också på 

toppen. För att vara konkurrenskraftiga i ett internationellt sammanhang 

räcker det inte med att vara bra inom många områden och följa utvecklingen. 

Vi måste också våga satsa på några områden så att vi kan vara de 

som leder utvecklingen. Ett område där Sverige är världsledande är IT 

och telekommunikationer. Det har gett oss glädje och framgångar på 

många olika sätt, både genom att erbjuda många arbetstillfällen och 

genom att vara en utjämnare mellan regioner i vårt land för att korta 

avstånden. Vår moderna infrastruktur ger oss också stora möjligheter i 

utbildningssatsningen. 

I många delar av landet har rekryteringen till högre utbildning varit 

låg, eftersom man har varit tvungen att flytta om man vill studera. Nu 

kan och ska vi använda de möjligheter som den nya tekniken förser oss 

med och ge fler chansen att studera på sin hemort. Olika former av 

distansutbildning utvecklas i snabb takt, och nu satsar vi mycket pengar

på sådan utbildning, både för att bygga upp utbildningscentra och för att 

ge högre utbildningspeng till de studieplatser som finns för distansutbildning. 

All politik har regionala effekter. Effekterna ser olika ut i olika delar av 

vårt land. Kostnaderna för att bygga vägar, driva företag eller genomföra 

utbildning skiljer sig mycket åt. Sverige är ett stort land, och på många 

platser är det långt till kunder och till leverantörer och långt för många 

att ta sig till arbetet eller att skjutsa ungarna på träning. Den nationella 

politiken måste bli bättre på att se de regionala effekter och de regionala 

skillnader som finns. 

Genom en bra infrastruktur kortar vi avstånden inom landet, och nu 

gör vi en kraftig satsning på infrastrukturen de närmaste åren, både på 

underhåll och på investeringar liksom på ny och på gammal teknik, och 

vi gör det i hela landet. En fungerande infrastruktur är en förutsättning 

för utveckling. 

Det största ansvaret för den lokala och regionala utvecklingen ligger på 

den lokala och regionala nivån, på kommunpolitiker och privatpersoner 

och på föreningar och företag. En viktig del i den socialdemokratiska 

tillväxtpolitiken blir därför att bygga vidare på den vilja till samarbete och 

samverkan som finns runt om i vårt land. 

Ett exempel på detta är det arbete med tillväxtavtalen som pågår i alla 

län. Där ska länsstyrelser eller regionparlament samarbeta med kommuner, 

statliga myndigheter, företag, fackliga företrädare och organisationer 

för att gemensamt ta fram ett program för den egna regionens utveckling. 

I det arbetet har också de statliga myndigheterna en viktig roll. Våra 

myndigheter har och ska ta ett regionalt ansvar. De är viktiga aktörer då 

företagen ska växa, då omstruktureringar ska göras och då nya idéer ska 

prövas. 

Nu har vi höga ambitioner för framtiden. Vi vill fortsätta att konkurrera 

internationellt. Vi vill göra det med kvalificerade jobb, med en stark 

generell välfärd så att människor känner sig trygga i förändringen. Ska 

det vara möjligt har vi inte råd att lämna någon del av vårt land utanför 

och inte någon enda person. Vi vet att nya utmaningar väntar. Att ställa 

om samhället till att vara långsiktigt hållbart är ett sådant stort steg. Det 

gäller ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, men vi har under den 

senaste tiden också sett att det inte räcker. Vi måste även ha en etisk och 

demokratisk hållbarhet som gör att vi känner en samhörighet med vårt 

samhälle. 

Omställningen av jordbrukspolitiken är ett exempel på en omställning 

från produktion som mäts i ton och pengar till en ekologisk hållbarhet. 

Det handlar om att skapa en levande landsbygd och om att bevara det 

kulturhistoriska odlingslandskapet. Jordbrukspolitiken handlar om upprätthållande 

av biologisk mångfald och andra miljötjänster och inte 

minst om att jordbruket skapar det vackra landskapet, där vi alla kan 

koppla av och njuta både av betande djur och av vajande sädesfält. 

83

84 

Alla dessa delar bidrar på olika sätt till både utveckling och tillväxt i 

vårt land. Det är alla vi medborgare som med vår lust att ständigt söka 

förbättringar gör utvecklingen möjlig. Det är med en kombination av 

generella åtgärder som ger bra förutsättningar för alla och riktade insatser 

till platser och regioner där behoven är som störst som vi socialdemokrater 

vill hålla samman Sverige. Vi accepterar inte tudelningen av 

vårt land. Vi drivs av att bekämpa orättvisor och minska klyftor både 

mellan människor och mellan regioner. Vi gör det genom att låta utveckling 

och jämlikhet gå hand i hand. 

Herr ordförande! Vi har efter den diskussion som fördes i temagruppen 

i måndags, då också IT-frågorna gicks igenom i vår grupp, ett förslag 

till ändring i riktlinjerna. 

Ändringen gäller det stycke som börjar med: ”Vi vill skapa ett Sverige 

där alla ges chansen att bidra och delta i samhällsutvecklingen och produktionen.” 

Efter nästa mening föreslår jag en ny mening som lyder så 

här: ”I folkrörelsedemokratins Sverige är det en självklarhet att alla människors 

kunskaper och kreativitet tas till vara.” Jag vill att den meningen 

ska ersätta den sista meningen i det stycket. 

Förslag 


Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 25, inledande textavsnitt, 

inklusive förslag till ändringar med anledning av temagrupperna: 

Ändring sidan 25, rad 32, efter ”produktion”: ”I folkrörelsedemokratins 

Sverige är det en självklarhet att alla människors kunskaper och kreativitet 

tas till vara.”. Stryk sista meningen i stycket (”Och det …. tas tillvara”) 

Under debatten framkom följande förslag (lagda skriftligt): 

Åsa Ögren, Västerbotten: Ändring sidan 25, rad 32, ny mening: ”I folkrörelsedemokratins 

Sverige är det en självklarhet att alla människors kunskap 

och kreativitet tillvaratas.” 

Martin Noréhn, Västerbotten: Ändring sidan 25, rad 32, ny mening: ”I 

folkrörelsedemokratins Sverige är det en självklarhet att alla människors 

kunskap och kreativitet tillvaratas.” 

Beslut 


att bifalla Åsa Ögrens och Martin Noréhns ändringsförslag på sidan 

25, rad 32 (likalydande förslag även från temagruppen), 


riktlinjerna sidan 25, inledande textavsnitt. 

Behandlingen av dagordningens punkt 10.5.1 var därmed avslutad.


Kunskapen växer när den delas av fler 


Föredragande: Thomas Östros och Nalin Pekgul 

Inledningsanförande av Thomas Östros 





Inledning av Thomas Östros 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Kongressombud! Det avsnitt 

som vi nu ska behandla är en väldigt central del av den politik som 

vi har arbetat med under lång tid, där inte minst senare delen av 1990talet 

och inledande delen av 2000-talet har varit betydelsefulla. Det gäller 

det livslånga lärandet, att verkligen bygga en infrastruktur och skapa 

praktiska möjligheter för människor att lära genom hela livet. 

Kunskapslyftet har varit en av våra stora politiska framgångar. Det har 

verkligen hjälpt till att förändra för Sverige, och det har gett möjligheter 

för många människor. Också utbyggnaden av högskolan har gett tiotusentals 

människor rätt och möjlighet till en högre utbildning. Det har 

också inneburit att stora delar av Sverige har börjat bilda en egen akademisk 

högskoletradition, vilket naturligtvis spelar en väldigt stor roll. Att 

minska steget till högre utbildning genom att se till att det finns minst 

en stark högskola i varje län i Sverige gör ju att möjligheten att ta steget 

har blivit mycket större under senare år. 

Som Ulrica sade finns det över 300 000 studenter i dag. Mer än hälften 

av dem kommer från hem där varken mamma eller pappa har pluggat 

på högskolan. Det ger ett hopp – fast den sociala snedrekryteringen 

fortfarande är väldigt tydlig – om att politiska åtgärder faktiskt betyder 

någonting. De öppnar möjligheter för människor. 

Men vi behöver gå vidare. Under denna mandatperiod har det satsats 

mer än under någon annan mandatperiod i modern tid på högre utbildning 

och forskning. Mer än 9 miljarder kronor har satsats. Alldeles nyligen 

lade vi fram en proposition i riksdagen som handlade om att gå från 

utbyggnad, vilket också är viktigt och ska fortsätta, till att göra än mer 

konkreta insatser för att få en öppen högskola. 

Vi lägger fram ett förslag till lag om förbud mot diskriminering av studenter. 

Det gör att studenternas rättsställning blir densamma som löntagarnas. 

Vi lägger genom lag och förordning nya uppgifter på högskolan att 

aktivt verka som en rekryterande högskola, att verka i sin omgivning och 

85

86 

ta kontakt med grupper av människor i delar av kommuner där det inte 

är så vanligt att man går vidare. Och vi ger högskolan konkreta redskap, 

till exempel ett collegeår för att få samverkan mellan folkbildning, vuxenutbildning 

och högskola att fungera. Där får kommuner och högskolor 

någonting väldigt konkret att samverka kring. 

Vi öppnar nya typer av ingångar till högskolan. Vi bygger ett nytt nätuniversitet 

för att använda den nya tekniken för att sprida möjligheterna 

till ett stort utbud av högskoleutbildningar även utanför högskoleorterna. 

Ska vi ha en öppen högskola måste också högskolans inre förändras. 

Det blir allt viktigare i och med att nya grupper kommer in i högskolan 

att den pedagogiska förnyelsen blir stark inom högskolevärlden. 

Högskolelärarna har rätt och skyldighet att ha en pedagogisk utbildning. 

Därmed förändrar vi också högskolans inre liv. 

Vi måste öppna högskolan också för många människor som under 

livets gång behöver komma tillbaka till högskoleutbildning. Det kan röra 

sig om invandrade akademiker som har en högskoleutbildning från sitt 

hemland med sig i bagaget, men som behöver en komplettering för att 

kunna komma in på svensk arbetsmarknad. Det kan handla om människor 

som har varit ute i arbetslivet en lång tid, men som känner behov av 

att komma tillbaka till högskolan. 

Fler ungdomar ska in i den svenska högskolan. Sedan tidigare kongresser 

har vi fastställt målet att hälften av en ungdomskull ska ha möjlighet 

att komma in på en högre utbildning. Men högskolans roll i det 

livslånga lärandet måste också stärkas. 

Vi har också som parti på många sätt erövrat högskolefrågorna. Det 

finns skäl för oss att vara lite stolta över det. Synen på högskolan har i 

grunden förändrats i Sverige på bara tio år. Det är inte längre den institution 

som ligger långt bort från människor och som bara en liten elit i 

samhället får tillgång till. Högskolan är i dag någonting som många av 

oss sätter stor tilltro till och har stora förhoppningar på. Det är en väldigt 

viktig politisk förändring att högskolan för första gången i historien är en 

gemensam angelägenhet för hela landet och för hela befolkningen. Det 

är ett viktigt framsteg för oss. 

Forskningen är naturligtvis också oerhört betydelsefull för Sverige. Vi 

är en av världens ledande forskningsnationer. Vi har en enormt spännande 

utveckling just nu, till exempel inom biotekniken där Sverige är 

starkt och där vi naturligtvis ska fortsätta att satsa för att vara långt 

framme i världskonkurrensen. 

Vi behöver fler som lockas in på forskarutbildning och fler som disputerar. 

Också där behöver möjligheterna öppnas upp. Vet ni att i dag är det 

lika många som går på forskarutbildning i Sverige som det var unga människor 

som gick på gymnasiet på 1950-talet? Det säger en hel del om vad 

som händer i det svenska kunskapssamhället. 

Vi hade ingen temagrupp på det här området. Men under gårdagen 

och i dag har vi resonerat med delegationerna för att se hur man ytterli-

gare kan förstärka texterna i de politiska riktlinjerna. Därför vill jag 

använda slutet av den talartid som jag har för att gå igenom yrkanden om 

förändringar i de politiska riktlinjerna. 

I avsnittet Kunskapen växer när den delas av fler vill jag på sidan 25, 

rad 40 lägga till: ”En bra skola och förskola lägger grunden för ett liv i 

nyfikenhet och utveckling.” 

Under rubriken Det livslånga lärandet ska förverkligas, lite längre ned 

på sidan, står det: ”Skolor och universitet måste kunna förmedla kunskaper.” 

Där vill jag lägga till på sidan 26, rad 13: ”och stimulera studenter 

med sinsemellan skiftande bakgrund, ålder och förutsättningar. För att 

detta ska bli möjligt måste vi vara beredda att erbjuda bostäder till alla 

grupper av studerande.” 

I samma stycke på sidan 26, rad 25, talar vi om att man bör bygga upp 

en infrastruktur för livslångt lärande. Där vill jag också göra ett tillägg: 

”En infrastruktur för livslångt lärande behöver byggas upp på den lokala 

nivån i hela landet i samverkan med fackliga organisationer med vägledning, 

validering, tillgänglighet till utbildning samt uppsökande verksamhet.” 

Tillägget består av ”i samverkan med fackliga organisationer”. 

Därefter vill jag på sidan 26, rad 26, infoga en ny mening: ”En satsning 

på lärcentra har stor betydelse för att lokalt erbjuda ett brett urval av 

utbildningar.” 

Sedan har vi i förberedelsegruppen haft en diskussion om individuell 

kompetensutveckling. För att utveckla det tydligare vill jag lägga till ett 

stycke direkt efter det som jag nu har talat om. Det lyder så här: ”För att 

utveckla det livslånga lärandet och stärka kompetensutvecklingen i 

arbetslivet behövs ett system för individuell kompetensutveckling. Ett 

sådant system måste stå öppet för alla. Ett system för individuell kompetensutveckling 

stärks av ett aktivt engagemang från både arbetsgivare, 

fackliga organisationer och arbetstagare. Statens resurser ska stimulera 

ökad kompetensutveckling och stärka systemets fördelningspolitiska 

profil. Det är viktigt att öka möjligheterna till kompetensutveckling för 

dem som har kortast utbildning.” 

Med detta har vi valt att tillgodose dem som har haft en del undrande 

synpunkter kring den ursprungliga skrivningen. 

Sedan kommer jag till stycket som börjar: ”Alla ska ha tillgång till en 

högskoleutbildning.” För att ytterligare förstärka rollen för en stark 

högskola i varje län vill vi efter det som står om att 100 000 platser över 

hela landet byggs ut infoga en mening på sidan 26, rad 29, som lyder så 

här: ”En uthållig utbyggnad skapar starka högskolor som fungerar som 

kraftcentrum för utvecklingen i alla län.” 

Sedan kommer vi till det resonemang som handlar om att den sociala 

snedrekryteringen måste brytas. Där vill vi göra ett tillägg, som också har 

koppling till det som vi nu gör i riksdagen. Det står att det måste öppnas 

nya vägar till högre utbildning, en utvecklad pedagogik och nya utbildningar 

som kan locka nya grupper. Vi vill på sidan 26 lägga till: ”Reella 

87

88 

kunskaper som inte motsvaras av formella meriter måste värderas rätt vid 

antagningen till en utbildning.” 

Sedan har vi haft en diskussion som inte minst skogslänen haft yrkanden 

kring om hur vi kan stärka möjligheterna till distansutbildning och 

decentraliserad utbildning. För att göra det tydligare och för att verkligen 

stärka utvecklingen vill jag där lägga till några meningar: ”Ett nytt 

nätuniversitet ger kraftigt ökat utbud och en samlad ingång till distansutbildning 

för studenter. Resurserna för distansutbildning, totalt och per 

student, måste öka för att ge utrymme för den nödvändiga utvecklingen. 

En satsning görs för att stimulera samverkan mellan högskolor och kommuner 

och stärka förutsättningarna för distansutbildning och decentraliserad 

utbildning.” 

Studiemedelsdiskussionen är ju viktig, och vi har genomfört en studiemedelsreform 

som på många sätt utökar möjligheterna. Det är en stor 

och dyr reform. Jag vill lägga till ytterligare en mening på sidan 26, rad 

42, efter den mening som börjar med att ett fördelaktigt studiestöd ska 

ges till kortutbildade som är arbetslösa, riskerar arbetslöshet eller har 

något funktionshinder. Meningen lyder: ”Ett bra studiestöd, individuell 

kompetensutveckling och arbetsmarknadsutbildning krävs för att fler 

äldre ska kunna studera.” 

Vi har ytterligare ett förslag på sidan 26, rad 43, sist i stycket som 

handlar om studentbostäder. Det finns en önskan om att förstärka diskussionen 

om studentbostäder. Det ska stå: ”Nu måste studenternas 

bostadssituation lösas. På de orter där högskolan byggs ut måste också 

antalet studentbostäder öka för att möta behoven.” 

Så långt vill jag inleda med de förslag till förändringar som vi har i 

denna del av riktlinjerna. 


Tjänstgörande ordförande föreslår streck i debatten. 

Beslut 

Kongressen beslöt 


Debatt 

Staffan Connysson, Västerbotten: Ordförande! Partivänner! Jag har begärt 

ordet för att yrka bifall till motion 851:2. Den gäller att man ska kunna 

få avskrivning av sina studielån om man arbetar i avflyttningsregioner. 

Idén bakom detta är ett system i Norge och att det i den regionalpolitiska 

utredningen var ett av förslagen som en tänkbar väg. Jag och Umeå 

arbetarekommun nappade på den och tyckte att det var ett vettigt sätt. 

Nu tycker jag att svaret är lite halvdåligt. Nu säger man från partistyrelsen 

helt plötsligt: ”Regionalpolitiskt motiverade ersättningar för att

locka välutbildad personal bör ske utanför studiemedelssystemets ram.” 

Det är hela motiveringen, och det tycker jag var lite dåligt. Jag yrkar bifall 

till motionen. 

Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Partivänner! Distansutbildning är en nödvändighet 

för regional utveckling. Vi vet genom undersökningar som vi 

har gjort – en förstudie i Hälsingland – att folk blir ortsbundna och kvar 

i sina områden väldigt tidigt i åldrarna, redan i 25-årsåldern. 

Vi vet också att på campusorterna är studenter med arbetarbakgrund 

färre än 10 procent, men vid de lokala lärocentrumen uppe hos oss i 

Hälsingland har 25 procent av studenterna arbetarbakgrund. 

Vid våra lokala studiecentra läser mest kvinnor i åldrarna 35–40 år, 

procentuellt sett, och detta utan att vi har en egen högskola. Lärcentra 

och lokal distansutbildning erbjuds i samverkan med högskolor. 

Jag är glad över de förändringar i riktlinjerna som Thomas Östros 

föreslog. Det här försätter oss i ett perspektiv på livslångt lärande. Jag 

yrkar bifall till mitt förslag till förändring om att det ska vara en bra förskola/skola 

som lägger grunden för ett liv i nyfikenhet och utveckling. 

Livslångt lärande börjar i förskolan och fortsätter genom livet. 

Sekreterare: Ann-Sofi Hermansson och Heli Kärkkäinen 

Kicki Johansson,Örebro län: Partivänner! Nyligen fick jag ett telefonsamtal 

från en kvinna som jag träffade för några år sedan. I mitten av 1990talet 

kom hon till Sverige från kriget i Bosnien. Hon hade varit lågstadielärare 

i sitt hemland i 15 år. Hon älskade sitt yrke, hon älskade barnen 

och hon saknade dem. 

Men du kan väl bli lärare i Sverige, sade jag. Om du kompletterar din 

utbildning på högskolan kan du få svensk behörighet, för du behövs. Då 

skrattade hon och sade: Jag är för gammal. Ingen min ålder studerar i 

mitt land. 

Senare fick jag veta att hon studerade vid universitetet i Örebro. I dag 

är hon 43 år och arbetar som behörig lärare i Örebro. I höstas sade mitt 

barnbarn Matilda: Mormor, jag har börjat skolan. Kul, sade jag, det har 

jag också. Va? sade Matilda. Är inte du för gammal? 

I dag finns det många möjligheter för människor som behöver lära om 

eller börja om på nytt, och det är bra. Det är viktigt att det också finns 

ekonomiska möjligheter. Vi har behov av arbetskraft inom ett antal 

områden såsom vården och skolan. Många invandrare med högre utbildning 

kommer till vårt land i mogen ålder, 40-45 år. Med kompletterande 

utbildning kan de arbeta 10-20 år inom områden där de så väl behövs. 

Därför bör det framgå att studiestödssystemet också ger oss äldre möjlighet 

till högre studier. 

89

90 

Därför yrkar jag bifall till ett tilläggsförslag angående riktlinjerna sidan 

26, rad 38. Där bör det stå: ”även äldre”. Alltså: ”Ett bra studiestöd är en 

förutsättning för att fler, även äldre, ska kunna studera.” 

Jag yrkar bifall till motion 402:6-8. 

Marie-Louise Forsberg-Fransson,Örebro län: Ordförande! Kongresskamrater! 

Kunskap växer när den delas av fler. Visst är det en bra rubrik på 

ett avsnitt som handlar om det livslånga lärandet och kunskap som 

utvecklingskraft! 

Men ett viktigt område är inte omnämnt i riktlinjerna, nämligen 

högskolans så kallade tredje uppgift, det vill säga högskolans samverkan 

med det omgivande samhället. I vårt län börjar vi nu se resultatet av att 

ha ett nytt universitet i området. Vi socialdemokrater är mycket stolta 

över det. Moderaterna har naturligtvis problem eftersom de inte vill ha 

några landsbygdsuniversitet. 

Ett universitet som tar den tredje uppgiften och tar uppgiften att bryta 

den sociala snedrekryteringen på allvar – som vårt universitet i Örebro – 

och ett universitet som tar ansvaret att jobba med alla lärcentra som finns 

i kommunerna och som försöker att jobba mycket med distansutbildning 

behöver också medel. 

I dag finns det inga medel särskilt avsatta för den tredje uppgiften. För 

att betona att högskolans tredje uppgift är viktig yrkar jag bifall till ett 

förslag om förändringar i riktlinjerna på sidan 25, rad 41. Mitt förslag 

lyder: ”Kunskap och forskning är avgörande för sysselsättning och 

utveckling, och därför är högskolans så kallade tredje uppgift av största 

vikt. I mötet mellan högskola, kommun, landsting och näringsliv skapas 

unika möjligheter att utveckla den egna regionen. För att denna samverkan 

ska bli framgångsrik och ske på jämlika grunder bör också högskolan 

ha medel till finansiering av gemensamma utvecklingsprojekt och 

studier.” 

Åke Eliasson, Halland: Partikamrater! Kunskap och forskning är avgörande 

för sysselsättning och utveckling i vårt land. Sverige ska vara en 

ledande forskningsnation, och spetsforskning är en angelägenhet för alla. 

Så står det att läsa på några ställen i riktlinjerna. 

När det gäller att använda forskningen och utvecklingen till att skapa 

sysselsättning och intäkter för Sverige har vi inte varit riktigt lika framgångsrika. 

Det finns en del kvar att göra. Vi har en forskning i Uppsala 

som handlar om solceller, om hur man förvandlar solenergi till elenergi. 

Jag återkommer till detta så småningom under avsnittet En hållbar 

energisektor. 

Just nu vill jag uppehålla mig vid detta att omvandla erfarenheterna till 

kunskap och kompetens. I den temagrupp som jag ingick i hade jag möjlighet 

att framlägga detta förslag. Ni har tagit del av det, och jag har fått 

med en utmärkt skrivning i riktlinjerna.

Kent Waltersson,Östergötland: Partivänner! Det är två perspektiv som är 

ungefär lika viktiga när vi ska förverkliga ett livslångt lärande för alla. För 

det första måste resurserna prioriteras så att de som hittills har fått minst 

av samhällets utbildningsresurser prioriteras. Vi vet att det finns en grupp 

lågutbildade som kräver mer och mer stöd för att ta steget in i utbildning. 

För det andra kommer de redan utbildade, som många gånger är välutbildade, 

att behöva att ändra inriktning eller vidareutbilda sig. Många av 

dessa människor kommer att vara i behov av ett lärande som är nära integrerat 

med arbetet, men de behöver också längre utbildningsperioder. 

Båda dessa utmaningar ställer höga krav på god tillgänglighet, mångfald, 

flexibilitet och samverkan. 

I mångt och mycket tillgodoser partistyrelsens skrivningar vår ambition 

när det gäller att kunna förverkliga ett livslångt lärande för alla. Men 

det finns ett tillägg som man kan göra för att höja ambitionen ytterligare 

ett snäpp. Därför yrkar jag att det görs ett tillägg på sidan 26, rad 26, och 

det lyder så här: ”I takt med att individen, arbetsgivaren och övriga samhället 

satsar alltmer på kompetensutveckling är det viktigt att det lokalt 

utvecklas former för att kvalitetssäkra utbildningar.” 

När vi nu ska formulera en strategi för livslångt lärande måste vi utgå 

ifrån att det kommer att finnas mycket pengar i utbildningssektorn, 

pengar som inte alltid är offentliga skattemedel. Den här utvecklingen 

kan vi inte lämna till marknaden att ensam sköta. Här kan kommuner 

tillsammans med arbetsmarknadens parter lokalt hitta nya roller att 

spela. Genom de erfarenheter som vi har fått från Kunskapslyftet har vi 

lärt oss att kvalitetssäkra utbildningar. Det är dessa erfarenheter som vi 

nu ska kunna ta till vara. 

Mitt yrkande syftar alltså till att både individer och arbetsgivare ska 

kunna vända sig till en lokal funktion och få vägledning till en bra utbildning. 

Man ska kunna ta med sig sitt kompetenssparande eller arbetsgivarens 

kompetensutvecklingsbudget. 

Teo Zickbauer, Blekinge: Ordförande! Partikamrater! Jag yrkar bifall till 

motion 831. Det livslånga lärandet ska förverkligas. Nyckeln till full 

sysselsättning är kunskap. Dessa två meningar återfinns i partistyrelsens 

riktlinjer på sidorna 26 och 21. 

Höga krav ställs i dag på de anställdas förmåga att hänga med i en 

snabb kunskapsutveckling. Men på en punkt går utvecklingen i motsatt 

riktning, och det gäller ändringarna i semesterlagen om semesterlönegrundande 

frånvaro vid studier. Där har det skett en inskränkning i möjligheterna 

i förhållande till hur det var tidigare. 

För några spelar kanske detta inte så stor roll. Men för andra – framför 

allt för dem med små ekonomiska omständigheter – kan det bli just 

det som avgör om man väljer att studera eller inte. Därför ska självklart 

ledighet för studier avseende grundskole- och gymnasiekompetens, som 

ju är grunden för de fortsatta studierna, vara semesterlönegrundande. 

91

92 

Sven Lindqvist, Skåne: Ordförande! Partikolleger! Först och främst ett 

mycket stort tack till det positiva behandlandet av våra två yrkanden som 

är tillstyrkta direkt från början. 

Jag vill samtidigt passa på att yrka bifall till Kent Walterssons yrkande. 

När man kommer ut i korridoren träffar man alltid på någon. Jag vill 

erkänna att jag är en av dem som har läst motioner, men som inte har 

upptäckt allt. 

Jag vill yrka bifall till motion 831. Läs denna motion! Arbetsgivaren 

behöver inte längre betala semesterersättning till oss ute på arbetsplatserna 

som behöver delta i utbildning. Det rör sig alltså om mycket pengar 

som den som deltar i utbildning går miste om framöver. 

Roland Jansson, Göteborg: Ordförande! Kamrater! Jag har ett särskilt 

yrkande. Under de senaste åren har jag åkt runt för LO:s räkning och bildat 

politiska fackklubbar på arbetsplatserna. Det har för övrigt gått väldigt 

bra. 

Men det har uppdagats ett problem. På många arbetsplatser vet man 

inte att det måste finnas en grundorganisation för att man ska kunna 

göra nomineringar. Det är mycket annat också som man inte vet, men det 

har inte varit några problem när man har fått en förklaring. 

När jag suttit här på kongressen och lyssnat på det nya partiprogrammet 

och riktlinjerna har det slagit mig hur fruktansvärt bra detta är. Men 

det räcker ju inte om inte partiprogram och riktlinjer kommer ut på 

arbetsplatserna så att folk får veta det. Det åligger ett väldigt stort ansvar 

på denna kongress att i varje kommun, från norr till söder, i facklig politisk 

samverkan försöka att få ut detta på arbetsplatser och på möten inom 

LO och TCO, för då tror jag nämligen att vi vinner valet. Men om vi inte 

gör det blir det mycket, mycket större problem. Då kan vi få någonting 

som är väldigt hemskt för de fackliga organisationerna. Det är inte en 

borgerlig regering, utan en antifacklig regering med moderaterna i spetsen. 

Alla vet vad deras partiprogram är, och det är tre ord: ”Hit med rubbet!” 

Då står vi inför ett stort problem. 

Det gäller också att förklara feminismen, som jag har försökt att göra 

på arbetsplatserna när man har frågat mig vad som egentligen menas. Jo, 

det är ungefär samma sak som med Hammarby, som ju aldrig kunde 

vinna allsvenskan om fem spelare hade sprungit ut på plan. Det är samma 

sak med arbetarrörelsen: Ska vi vinna måste vi ha tjejerna med oss. 

Svårare än så är det inte. 

Nu ska jag inte förlänga det hela. Någon kanske tycker att det jag säger 

är banalt och enkelt. Men jag har lärt mig en sak i mitt 62-åriga liv och 

som skådespelare på många ställen, nämligen Berthold Brechts ord, den 

tyske dramatikern: ”Det är det enkla som är så jävla svårt!” 

Solveig Kjörnsberg, Älvsborgs södra: Ordförande, partivänner! Jag vill 

också tala om människor. Kunskapslyftet handlar om människor. Jag vill

erätta om Leif, som är en något överviktig medelålders man, men en 

fantastiskt händig och duktig man. Han gick arbetslös i flera år. Han var 

byggnadsarbetare, och det var ingen som hade användning av den här 

händige och duktige mannen. 

När Kunskapslyftet kom funderade han länge över om han skulle våga 

satsa på det. Han vågade. De första godkända proven firade han stort. 

Han trodde aldrig att han skulle kunna lyckas så. Sedan blev det vanligt 

att klara sig. Hans självkänsla steg med allt mer kunskaper. Nu går Leif 

på lärarhögskolan i Borås. Han kommer att bli en ganska saknad resurs 

bland de små barnen i skolan – en mogen man bland alla kvinnor som 

barnen träffar i skolan. 

Det finns många Leif i vårt land. Kunskapslyftet var och är en fantastisk 

idé. Därför tycker jag att det är en väldigt klen skrivning på sidan 26, 

rad 19. Det måste vara en mer positiv skrivning om den fantastiska idé 

som Kunskapslyftet är. Därför föreslår jag följande text: ”Erfarenheterna 

visar att många genom den satsningen fått möjlighet att öka sina kunskaper 

och sin självkänsla. Genom sin större kompetens kan de än mer 

bidra till en viktig samhällsinsats. Satsningen på vuxenutbildning ska 

fortsätta att utvecklas.” 

Jim Sundelin, Västernorrland: Jag tackar dig, Thomas Östros, för ditt förslag 

till ändring i riktlinjerna på sidan 26 när det gäller kompetensutveckling. 

När vi nu ska arbeta fram en ny kompetensutvecklingsreform vill jag 

understryka att man ska se till att alla kommer att få ta del av det här 

systemet. Det får inte bli så att bara de som har lågavlönade och otrygga 

anställningar inte får del av systemet. Jag kommer naturligtvis att sätta 

stor press på dig, Thomas,och de andra så att socialdemokraterna verkligen 

sätter upp sin fördelningsprofil när det här systemet träder i kraft. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens text. 

Kent Andersson,Skåne: Partikamrater! Förutom att jag vill yrka bifall till 

motion 831 har jag en fråga till Thomas Östros, föredraganden. Jag uppfattade 

inte texten i tillägget fullt ut, men det började bra. Det skulle 

omfatta alla, och sedan kom en del specifikationer. Jag vill då bara peka 

på att det är ett problem som jag kan se, i alla fall hemma i Malmö, och 

det är att många människor står utanför arbetsmarknaden och riskerar att 

hamna utanför kompetensutveckling och möjligheter till utbildning därför 

att de inte är arbetstagare, därför att de inte ännu har en arbetsgivare. 

Jag vill fråga Thomas på vilket sätt man kan se till att alla i det här fallet 

faktiskt innebär alla och inte bara de som är godkända i vissa strukturer. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Jag ska försöka att gå igenom 

yrkandena och därmed också beskriva mina förslag. Det finns också 

några tillbakadragna yrkanden. Jag har inte full kontroll på det, så jag 

räknar med att ordföranden säger till. 93

94 

Sven Erik Joelsson från Gävleborg vill på sidan 25, rad 40 göra följande 

tillägg: ”En bra förskola och skola lägger grunden för ett liv i nyfikenhet 

och utveckling.” Till det yrkar vi bifall, och det finns med i vårt förslag. 

Staffan Connysson yrkar bifall till motion 851, andra attsatsen, som 

handlar om avskrivning av studieskulder. Jag har fört resonemang med 

flera av delegationerna, och jag tror att skogslänen i stort har förståelse 

för min argumentation när det gäller just detta. Jag menar, och det är min 

bestämda uppfattning, att det är ytterst olyckligt att av regionalpolitiska 

skäl använda studiesystemet för den typen av avskrivning. Jag tror att det 

gör att grunden för tilltron till studiemedelssystemet blir rubbad och att 

vi får en kritik som kan bli väldigt skarp. 

Däremot är det viktigt att se om det går att använda andra instrument 

för att bidra till den här utvecklingen. Ulrica Messing tillsätter nu som 

ansvarig minister en utredning som ska titta på om det går att göra 

någonting med samma tanke på bidragssidan. Det här bör vi titta närmare 

på. Men jag yrkar bestämt avslag på förslaget att använda studiemedelssystemet 

och avskrivning av studieskulder som metod. 

Kicki Johansson från Örebro län har ett yrkande om tillägget att ett bra 

studiestöd är en förutsättning för att fler, även äldre, ska kunna studera. 

Det vill jag anse besvarat, och jag vet att jag har Kicki Johansson med mig 

på det förslag som jag tidigare redogjorde för på sidan 26, rad 42: ”Ett bra 

studiestöd, individuell kompetensutveckling och arbetsmarknadsutbildning 

krävs för att fler äldre ska kunna studera.” Därmed är yrkandet 

besvarat, och Kicki nickar. 

Marie-Louise Forsberg-Fransson från Örebro län har ett yrkande om att 

lyfta fram den tredje uppgiften. Det skulle jag vilja besvara med det som 

jag läste upp tidigare, att i det stycke som handlar om möjligheterna till 

distans- och decentraliserad utbildning lägga till följande: ”En satsning 

görs för att stimulera samverkan mellan högskolor och kommuner och 

också stärka förutsättningarna för distansutbildning och decentraliserad 

utbildning.” Detta är den politik som vi nu driver i och med att vi satsar 

medel på att stimulera just samverkan mellan högskolor och kommuner. 

Min bedömning är att Marie-Louise Forsberg-Fransson nöjer sig med 

detta. 

Teo Zickbauer med flera har yrkat på att studietiden bör vara semestergrundande. 

Jag menar att det är väldigt svårt, därför att det som är semestergrundande 

är kopplat till när man har inkomst av tjänst och när man 

arbetar. Studier är en annan del av samhällslivet. Det är inte ett arbete. 

Det finns inte heller någon koppling till semesterlagen. I stället ska vi 

arbeta för att göra studiemedelssystemet så pass bra att vi kan ta hänsyn 

till sådant, men inte koppla studiemedelssystemet till arbetsmarknadslagstiftningen. 

Jag vill yrka avslag på förslaget. 

Sven Lindqvist har ett yrkande om följande tillägg på sidan 26, rad 14: 

”För att detta ska bli möjligt måste vi vara beredda att erbjuda bostäder 

till alla grupper av studerande.” Det yrkar vi bifall till.

Han har också ett yrkande om tillägg på sidan 25, rad 25 till meningen 

om en infrastruktur för ett livslångt lärande ”i samverkan med fackliga 

organisationer”. Det yrkar vi bifall till. 

Solveig Kjörnsberg har mycket riktigt pekat på att Kunskapslyftet har 

inneburit en fantastiskt process i vuxenutbildningen. Hon har stärkt texten 

med ett par bra meningar. Jag yrkar bifall till hennes förslag. 

Kent Waltersson har ett resonemang om validering av utbildning och 

föreslår följande text: ”I takt med att individer, arbetsgivare och övriga 

samhället satsar alltmer på kompetensutveckling, blir det allt viktigare att 

det finns former för att kvalitetssäkra utbildningar.” Det förslaget till text 

är jag beredd att yrka bifall till och föra in på sidan 26, rad 26. 

Åke Eliasson från Halland har yrkat på ett tillägg om hur vi kan ta till 

vara forskningsresultaten. Jag vill möta hans yrkande med att hela texten 

avslutas med ett sista stycke enligt följande: ”Forskningen har blivit allt 

viktigare för utvecklingen av innovationer och för företagsamheten i landet. 

Högskolans samverkansuppgift bidrar till ett entreprenörskap som 

innebär att nya kunskapsintensiva företag omsätter resultat av grundforskning 

i praktisk tillämpning och att industriforskningsinstitutens roll 

och innovationssystemen stärks.” Med detta tror jag att Åke Eliasson från 

Halland känner att vi har tagit till vara hans synpunkter. 

Staffan Connysson, Västerbotten: Partivänner! Nu har jag fått ett svar som 

jag är nöjd med, så nu drar jag tillbaka mitt yrkande. 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 127:1-2, 141:1, 142:1-2, 

402:6-10, 451:2, 471:3, 647:8-9, 819:1-3, 820:1-4, 821:1-3, 822:3, 823, 

825, 826:1-6, 827:1-3, 828:1-3, 829, 830, 831, 832:1-2, 833:1-2, 834, 

835, 836, 837, 838, 839:1-3, 840, 841:1-2, 842, 843:1-4, 851:2, 853:3-4 

och 856:3 

att bifalla motion 141:1, 402:8, 819:1, 820:1-2 och 4, 821:3, 827:2-3 

och 843:1-4, 

att avslå motion 127:2, 647:9, 826:2, 828:1-3, 829, 830, 831, 832:1, 

833:2, 836, 851:2 och 853:3, 

att anse 127:1,142:1-2, 402:6-7 och 9-10, 451:2, 471:3, 647:8, 819:1- 

2, 820:3, 821:1-2, 822:3, 823, 825, 826:1 och 3-6, 827:1, 832:2, 

833:1, 834, 835, 837, 838, 839:1-3, 840, 841:1-2, 842, 853:4 och 

856:3 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidorna 25-27, avsnittet 

Kunskapen växer när den delas av fler. 

95

96 


Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: 

Tillägg sidan 25, rad 40: ”En bra skola och förskola lägger grunden för 

ett liv i nyfikenhet och utveckling.” 

Tillägg sidan 26, rad 13, efter ”förmedla kunskaper”: ”och stimulera 

studenter”. 

Tillägg sidan 26, rad 14, efter ”förutsättningar”: ”För att detta ska bli 

möjligt måste vi vara beredda att erbjuda bostäder till alla grupper av studerande”. 

Tillägg sidan 26, rad 25, efter ”hela landet”: ”i samverkan med fackliga 

organisationer”. 

Tillägg sidan 26, rad 26, efter ”införas”: ”En satsning på lärcentra har 

stor betydelse för att lokalt erbjuda ett brett urval av utbildningar”. 

Tillägg sidan 26, efter tillägget ovan: ”För att utveckla det livslånga 

lärandet och stärka kompetensutvecklingen i arbetslivet behövs ett 

system för individuell kompetensutveckling. Ett sådant system måste stå 

öppet för alla. Ett system för individuell kompetensutveckling stärks av 

ett aktivt engagemang från både arbetsgivare, fackliga organisationer och 

arbetstagare. Statens resurser ska stimulera ökad kompetensutveckling 

och stärka systemets fördelningspolitiska profil. Det är viktigt att öka 

möjligheterna till kompetensutveckling för dem som har kortast utbildning.” 

Tillägg sidan 26, rad 29: ”En uthållig utbyggnad skapar starka högskolor 

som fungerar som kraftcentrum för utvecklingen i alla län”. 

Tillägg sidan 26, rad 31, efter ”nya grupper”: ”Reella kunskaper som 

inte motsvaras av formella meriter måste värderas rätt vid antagningen 

till högskolan.” 

Ändring sidan 26, efter tillägget ovan: Ersätt meningen ”Vi vill tillvarata 

den nya tekniken och kraftigt bygga ut distansutbildningen” med 

”Ett nytt Nätuniversitet ger kraftigt ökat utbud och en samlad ingång 

till distansutbildning för studenter. Resurserna för distansutbildning, 

totalt och per student, måste öka för att ge utrymme för den nödvändiga 

utvecklingen. En satsning görs för att stimulera samverkan mellan 

högskolor och kommuner och stärka förutsättningarna för distansutbildning 

och decentraliserad utbildning.” 

Tillägg sidan 26, rad 42, efter ”funktionshinder”: ”Ett bra studiestöd, 

individuell kompetensutveckling och arbetsmarknadsutbildning krävs för 

att fler äldre ska kunna studera.” 

Tillägg sidan 26, rad 43: ”Nu måste studenternas bostadssituation 

lösas. På de orter där högskolan byggs ut måste också antalet studentbostäder 

öka för att möta behoven. 

Staffan Connysson, Västerbotten: Bifall till motion 851:2. (Drar sedan 

tillbaka sitt yrkande.)

Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Tillägg sidan 25, rad 40, efter ”möjligheter 

att ta ansvar.”: ”En bra förskola och skola lägger grunden för ett liv i nyfikenhet 

och utveckling.” 

Kicki Johansson,Örebro län: Bifall till motion 402:6-8. 

Tillägg sidan 26, rad 38, efter ”fler”: ”även äldre”. 

Marie-Louise Forsberg-Fransson, Örebro län: Ändring sidan 25, rad 41: 

”Kunskap och forskning är avgörande för sysselsättning och utveckling, 

och därför är högskolans så kallade tredje uppgift av största vikt. I mötet 

mellan högskola, kommun, landsting och näringsliv skapas unika möjligheter 

att utveckla den egna regionen. För att denna samverkan ska bli 

framgångsrik och ske på jämlika grunder bör också högskolan ha medel 

till finansiering av gemensamma utvecklingsprojekt.” 

Åke Eliasson, Halland: Tillägg sidan 27, rad 23: ”Resultat från grund- och 

spetsforskning bearbetas och görs tillgängliga för små och stora företag 

så att produkter och tjänster kan utvecklas för ökad sysselsättning och 

arbeten i Sverige. Högskolornas tredje uppdrag, att sprida kunskap till 

näringslivet och branschinstitutens uppgift, att omvandla kunskap och 

forskningsrön till användbar kunskap för ett effektivt näringsliv, bör 

ytterligare stärkas.” 

Kent Waltersson, Östergötland: Tillägg sidan 26, rad 26: ”I takt med att 

individen, arbetsgivaren och övriga samhället satsar allt mer på kompetensutveckling, 

är det viktigt att det lokalt utvecklas former för att kvalitetssäkra 

utbildningar.” 

Teo Zickbauer,Blekinge: Bifall till motion 831. 

Sven Lindqvist,Skåne: Bifall till motion 831. 

Tillägg sidan 26, rad 14 efter ”i hela landet”: ” i samverkan med fackliga 

organisationer” 

Bifall till Kent Walterssons yrkande. 

Solveig Kjörnsberg, Älvsborgs södra: Ändring sidan 26, rad 19 efter 

”Kunskapslyftet”: ”Erfarenheterna visar att många genom den satsningen 

fått möjlighet att öka sina kunskaper och sin självkänsla. Genom sin 

större kompetens kan de än mer bidra till en viktig samhällsinsats. 

Satsningen på vuxenutbildning ska fortsätta utvecklas.” 

Jim Sundelin, Västernorrland: Bifall till partistyrelsens ändringsförslag i 

riktlinjerna. 

Kent Andersson,Skåne: Bifall till motion 831. 

97

98 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Ny text sidan 27, rad 23: 

”Forskningen har blivit allt viktigare för utvecklingen av innovationer och 

för företagsamheten i landet. Högskolans samverkansuppgift bidrar till 

ett entreprenörskap som innebär att nya kunskapsintensiva företag 

omsätter resultaten av grundforskningen i praktisk tillämpning och att 

industriforskningsinstitutens roll i innovationssystemet stärks.” (Med 

anledning av Åke Eliassons förslag). 

Ny text sidan 27, rad 43: ”Många arbeten i betydelsefulla samhällspositioner 

till exempel inom offentlig förvaltning, skolan, rättsväsendet, 

media och inom näringslivet kräver en högskoleutbildning. För att stärka 

integrationen i samhället och öka medborgarnas förtroende för samhällets 

institutioner är det betydelsefullt att de som arbetar där representerar 

en större mångfald och bättre avspeglar befolkningens sammansättning. 

Det är en viktig uppgift att ge personer med olika etnisk tillhörighet 

likvärdiga möjligheter till högskolestudier.” 

Avslag på Teo Zickbauers, Kent Anderssons och Sven Lindqvists bifallsyrkande 

över motion 831. Avslag på Staffan Connyssons bifallsyrkande 

över motion 851:2. 

Bifall till Kent Walterssons, Sven Lindqvists, Solveig Kjörnsbergs och 

Sven-Erik Joelssons förslag. 

Bifall till partistyrelsens förslag till nya texter i riktlinjerna; därmed 

besvaras Kicki Johanssons, Marie-Louise Forsberg-Franssons och Åke 

Eliassons förslag. 

Behandlingen av dagordningens punkter 10.5.2 och 15.1 fortsätter på 

sidan 102 i del 3. 


Anförande av Gerhard Schröder, SDP 

Göran Persson, partiordförande: Partivänner! Svensk socialdemokrati har 

alltid hämtat inspiration från tysk socialdemokrati. När vårt parti en gång 

i tiden bildades kom August Palm från Tyskland med nya idéer om hur 

ett bättre samhälle skulle byggas. Sedan har samarbetet fortsatt genom 

åren. Vi har inspirerats av våra tyska kamrater. De har haft samma ansats 

i politiken som vi; utveckling och jämlikhet, inte antingen-eller utan 

både-och. Utan utveckling, ingen möjlighet till rättvis fördelning. 

Tyskland är en ledande dynamisk medlem av den europeiska unionen, 

inte dominerande i den meningen att man genom sin storlek dominerar 

villkoren, utan ledande genom goda initiativ och politisk djärvhet. 

Vi vet att vi går till val nästa höst, den 15 september. Veckan efter går 

våra tyska vänner till val, den 22 september. Vi är det största partiet i 

Skandinavien som går till val. Tyskland är Europas största parti som går 

till val. De två valen blir naturligtvis väldigt viktiga för våra respektive 

länder men också för utvecklingen av Europa.

Vi har lagt grunden för vårt valarbete här på kongressen. Sedan ska vi 

naturligtvis under det kommande året nära samarbeta med våra tyska 

partivänner och andra. 

Vi ska alldeles strax få lyssna till det tyska partiets ordförande, den 

tyske förbundskanslern Gerhard Schröder. Han talar till den socialdemokratiska 

kongressen, vår 34:e i ordningen, samma dag som Berlinmuren 

föll för tolv år sedan. Det är en händelse som kan se ut som en tanke. Det 

är naturligtvis så att den händelsen har gett Europa helt nya förutsättningar 

och ett öppet, modernt och aktivt Tyskland. Detta Tyskland leds 

av vår partivän Gerhard Schröder, som jag nu hälsar välkommen upp i 

talarstolen. 

Gerhard Schröder: Herr ordförande, käre Göran, ärade kongressombud! 

Tack för inbjudan. Jag vill säga att du, Göran, förmodligen är den ende 

socialdemokratiske ordförande i ett socialdemokratiskt parti som fått 

hundra procent av rösterna, och du är helt säkert den ende ordförande i 

ett socialdemokratiskt parti som nu kan kalla sig för ett feministiskt parti. 

Det ena målet på en av de här punkterna kommer också jag att eftersträva. 

Det andra kommer jag inte att eftersträva av rädsla för feministerna 

hemma. Men jag säger inte vilket av de båda målen som jag kommer 

att eftersträva… 

Tack för inbjudan till er kongress, och tack för det utomordentligt 

hjärtliga mottagandet! Jag som socialdemokratisk ordförande kommer 

hit till Sverige och vill underhålla dessa utomordentligt vänskapliga relationer 

därför att de alltid har funnits. De har alltid funnits mellan de 

tyska och svenska socialdemokraterna. Denna samhörighet finns det 

många skäl till. 

Ett av skälen berör oss tyskar särskilt. Det var ju från Sverige som Willy 

Brandt under den nationalsocialistiska terrorregimen förde en kamp för 

mänskliga rättigheter och demokrati. Willy Brandt var för övrigt nära vän 

till en annan framstående svensk socialdemokratisk statsman, nämligen 

Olof Palme. Vänskapen mellan dessa båda oförglömliga och övertygade 

européer är ett både svenskt och tyskt socialdemokratiskt gemensamt arv 

– å ena sidan ett gemensamt historiskt arv, å andra sidan en förpliktelse. 

Denna förpliktelse innebär att överallt och vid varje tidpunkt aktivt verka 

för demokrati, för mänskliga rättigheter, för fred och för social rättvisa. 

Det är ett arv som vi måste vårda. 

Kära vänner! Vi befinner oss just nu i en svår världspolitisk situation. 

De människoföraktande attackerna den 11 september visar att vi måste 

förstärka kampen mot terrorismen. En internationell allians kämpar mot 

en regim som stöder terrorismen, som till och med gör den till sitt innehåll. 

Jag beundrar klarheten och tydligheten i det uttalande som ni har 

kommit fram till och tagit ställning till på denna kongress om utrikespolitiken. 

Kärnan i frågan är ju att attackerna den 11 september var riktade 

99

100 

mot oss alla. De var riktade mot vår frihet, vårt sätt att leva, vårt sätt att 

arbeta, vårt sätt att politiskt organisera oss och mot våra värderingar. 

Jag har försökt att klargöra för folk i Tyskland att denna förpliktelse 

inte bara går åt ett håll. Är man med i en allians, går den åt båda håll. 

Det handlar om att försvara de egna värdena. 

En sak tycker jag är väldigt viktig, nämligen att vi gör klart för oss att 

det inte handlar om en kamp mellan kulturer, utan att det handlar om en 

kamp för kulturer. Det handlar inte om en kamp mot religion utan om 

en kamp för mänskliga rättigheter, för friheten, och mot den internationella 

terrorismen. 

Att vi Tyskland måste bidra, inte bara med en solidaritet rent allmänt 

utan även militärt så småningom, har också med historien att göra. Utan 

USA hade vi aldrig kunnat övervinna fascismen, utan USA hade vi aldrig 

kunnat leva i säkerhet, och vi hade aldrig kunnat övervinna delningen 

av Tyskland. Det rätt förstådda egenintresset och solidariteten i gengäld 

tillbaka är vår uppgift. 

I kampen mot terrorismen behöver vi en omfattande strategi. Utöver 

militära medel måste vi använda politiska, diplomatiska och även humanitära 

medel. 

Afghanistan behöver en regering som bildas inifrån. Det är viktigt att 

utifrån Europa utveckla strategier som siktar längre än till att bara övervinna 

terrorismen. Vi måste se vad som kommer efter. Afghanistan 

behöver en regering som bildas inifrån, där alla folkgrupper är representerade 

och kan arbeta med varandra under FN:s beskydd. 

Parallellt med det är vi förpliktade att förhindra en humanitär katastrof 

just nu, när vintern nalkas. Kära kamrater! FN måste kunna hjälpa till för 

att förhindra att hundratusentals människor dör i Afghanistan. Vårt koncept 

går ut på att vid sidan av den militära insatsen betona den politiska 

och den humanitära insatsen. 

Er kongress har visat hur viktigt det är att politiska beslut stöds på rätt 

sätt. Vid er kongress har det palestinska parlamentets talman och den 

israeliske utrikesministern fått komma till tals. Ni har visat att det är rätt 

att satsa på att främja samtalen mellan länderna. 

Det finns ingen direkt relation mellan konflikten i Mellanöstern och 

terrorismen. Även om konflikten i Mellanöstern löses är terrorismens 

problem ännu inte löst. Men konflikten i Mellanöstern måste lösas för 

att undanröja grunden för terrorismen att rekrytera nya anhängare. 

Fredsprocessen i Mellanöstern behöver en ny chans. Inte bara 

européerna, inte bara FN måste engagera sig utan även USA och den 

amerikanske presidenten får ta sitt ansvar. Israel behöver säkra gränser 

och fred. Palestinierna behöver hjälp med att bygga upp en demokratisk 

stat. 

Jag vill betona ännu en gång: Ingen för ett krig mot en religion. 

Människor med muslimsk tro är en viktig del av vårt europeiska samfund. 

De berikar oss. Vi kan lära oss av dem. Ingen för ett krig mot det

afghanska folket. Det handlar om att angripa den internationella terrorismen 

i dess rötter. Det afghanska folket har gjort sig förtjänt av en 

regering som bygger på mänskliga rättigheter och demokrati. Om vi kan 

anklaga oss själva i Europa eller västvärlden måste man säga att vi blivit 

uppmärksamma på humanitära katastrofer först när vi blivit medvetna 

om dem från militärt håll. 

Göran Persson har redan gjort er uppmärksamma på att det i dag, den 

9 november, är 12 år sedan vi i Tyskland kunde inleda vår enandeprocess. 

Snart kan vi ena hela Europa. Det blev möjligt för att våra europeiska 

partner och även vår transatlantiska partner har gett oss den chansen. Nu 

har vi bestämt oss för att ge tillbaka en gåva, att ena och utvidga Europa. 

Tyskland vill inte vara dominerande i Europa utan en del av ett 

blomstrande Europa. 

Även de östeuropeiska länderna vill gärna bli medlemmar i EU snart. 

Vi måste om och om igen förklara för folk att deras inträde i EU ligger 

i vårt intresse. Warszawa, Budapest och Prag är europeiska städer likaväl 

som Stockholm, Berlin och Paris. 

Genom EU:s utvidgning och fördjupning vinner vi både ekonomiskt 

och politiskt i stabilitet. Där kan vi skapa en modell för andra, som vi inte 

ska påtvinga någon. Vi kan visa på den som en meningsfull möjlighet att 

klara av regionala konflikter. 

Vi behöver i EU mer demokrati och mindre byråkrati. Vi behöver 

bygga upp en ny relation mellan de europeiska institutionerna. Vi behöver 

en stark verkställande makt. Vi behöver ett parlament som kan kontrollera. 

Vi behöver en ny meningsfull relation mellan det som Europa 

ska ta på sitt ansvar och det som de enskilda länderna ska ta på sitt ansvar. 

Vi socialdemokrater ska inte bara vara intresserade av den statsrättsliga 

organisationen inom EU. Vi har ett historiskt ansvar. Vårt Europa ska 

inte bara bereda plats åt ekonomiska interaktioner och samarbete utan 

även det sociala samarbetet. Vi vill ha en fungerande marknadsekonomi. 

Men vi vill också att idéer som gäller kulturellt och socialt samarbete kan 

blomstra i hela Europa, inte bara i vårt eget land. 

Göran Persson formulerade det så här: Vi har moderniserat välfärdsstaten, 

inte för att avskaffa den utan för att rädda den. Det gäller för hela 

Europa. 

Om vi tar det på allvar kan vi göra Europa till en modell som kan möta 

globaliseringen på rätt sätt. 

Europas utvidgning och fördjupning är, enligt min uppfattning, det 

viktigaste svaret på globaliseringen. Om vi tar oss an den uppgiften ger 

det oss kraft att lösa de problem som både Willy Brandt och Olof Palme 

var angelägna om att lösa, nämligen att stegvis upphäva de stora klyftor 

som existerar mellan fattiga och rika i vår värld. 

Starka socialdemokratiska partier som de i Tyskland och Sverige har av 

tradition tagit sig an dessa uppgifter, nämligen att upphäva klyftorna 

101

102 

mellan fattiga och rika. Det kommer de att göra även i framtiden. Det 

måste vara så. 

Jag önskar att vi tar oss an dessa uppgifter för att bygga upp våra länder 

för att stödja arbetet för bättre länder, bättre arbete åt människorna, 

för ett bättre Europa och en bättre och enad värld. 

Jag önskar er det allra bästa i ert arbete här på kongressen, här i Sverige 

och framför allt lycka till i valet och valrörelsen. Ni kommer inte att 

kunna nå Görans resultat från förra gången, men ni kanske kommer nära. 

Jag tackar för att jag har fått tillfälle att tala här. 

Göran Persson, partistyrelsen: Käre Gerhard! Tack för ditt tal till kongressen. 

Ditt sätt att uttrycka dig och ditt sätt att tala är en påminnelse om 

hur nära vi står varandra i europeisk socialdemokrati. 

Tack för din påminnelse om det viktiga arbete som Olof Palme och Willy 

Brandt bedrev. Tack för vad du sade om nödvändigheten av att sluta klyftorna 

i den värld vi lever i, mellan rika och fattiga. Tack för det stöd som 

vi känner då vi ska ta oss an uppgiften att bilda opinion, inte bara här 

hemma utan också i Europa och världen i övrigt, om nödvändigheten av 

att göra Johannesburg i Sydafrika nästa år till en ny start för dialogen 

mellan nord och syd. I den dialogen ska vi stå tillsammans, det svenska 

socialdemokratiska partiet och det tyska. I den dialogen vet vi att EU 

kommer att spela en avgörande roll. Där är Gerhard Schröder och hans 

tyska socialdemokrati en avgörande kraft. 

Tack för din medverkan på vår kongress! 


Dagordningens punkt 10.5.2 (fortsatt behandling) 




Dagordningens punkt 15.1 (fortsatt behandling) 




Tidigare behandlad på sidan 98 i del 3.

Beslut (fortsättning) 


Motionerna 




15.1. 

Riktlinjerna 

att bifalla Sven-Erik Joelssons tilläggsförslag på sidan 25, rad 40, 

att bifalla partistyrelsens tilläggsförslag på sidan 26, rad 13, 


att bifalla Solveig Kjörnsbergs ändringsförslag på sidan 26, rad 19, 

att bifalla Sven Lindqvists tilläggsförslag på sidan 26, rad 25, 


att bifalla Kent Walterssons med fleras tilläggsförslag på sidan 26, rad 26, 

att bifalla partistyrelsens förslag till nytt stycke på sidan 26, 



att bifalla partistyrelsens ändringsförslag på sidan 26, rad 31, 



att bifalla partistyrelsens nya förslag till text på sidan 27, raderna 23 

och 43 (och därmed tillgodose tilläggs- och ändringsyrkanden 

från Kicki Johansson, Marie-Louise Forsberg-Fransson och Åke 

Eliasson), 


riktlinjerna sidorna 25-27, avsnittet Kunskapen växer när den 

delas av fler. 


avslutad. 

103

104 

Ordförande: Lena Hallengren 


En ledande IT-nation 



Utlåtanden över motioner på området En ledande IT-nation 

(häftena M7, sidorna 33-41 och U7, sidorna 23-25) 

Föredragande: Göran Johnsson och Cinnika Beiming 

Inledning av Cinnika Beiming 

Cinnika Beiming, partistyrelsens föredragande: Vi har inte hunnit dela ut 

de förändringar partistyrelsen föreslår i riktlinjerna under detta kapitel 

skriftligt. Jag ska därför läsa upp ett förslag till ny skrivning på sidan 28 

med början på rad 3. 

Efter meningen ”Bredband och infrastruktur byggs ut i samtliga kommunhuvudorter 

i hela landet” har det skett en del förändringar i resterande 

del av stycket. Vi föreslår följande lydelse: 

”Samhället har ett ansvar för att det finns tillgång till bra IT-infrastruktur 

samt att nätet är säkert och tillgängligt till rimliga priser. 

Öppenhet och tillgång till nätet för ett stort antal operatörer och ITföretag 

ska främja låga priser, snabb utveckling och ett rikt tjänsteutbud. 

Geografiska skillnader i pris och kvalitet måste kraftigt motverkas. 

Rollfördelningen mellan privata initiativ, kommuner, län och stat ska 

vara tydlig.” 

Vi hoppas att kongressen kan ställa sig bakom det. 

Behandlingen av dagordningens punkter 10.5.3 och 15.2 fortsätter på 


Ajournering 



Kvällens förhandlingar 

Kvällens förhandlingar inleddes klockan 19.30. 

Sekreterare: Madelén Persson och Marie Magnusson 



En ledande IT-nation 

(Politiska riktlinjerna sidorna 27-28) 



Utlåtanden över motioner på området En ledande IT-nation 

(häftena M7 sidorna 33-41 och U7 sidorna 23-25) 


Föredragande: Göran Johnsson och Cinnika Beiming 

Debatt 

Stefan Hedin, Gävleborg: Kongressledamöter! Vi socialdemokrater vill 

att Sverige som första land ska bli ett informationssamhälle för alla. Så 

står det nu i förslaget till riktlinjer. Jag tycker att vi har kommit långt 

sedan kongressen i Sundsvall 1997. Det grävs i många av våra diken och 

det lindas runt kraftledningar. Vårt fibernät börjar breda ut sig. Svenska 

kraftnät har redan fått uppdraget att förbinda samtliga kommunhuvudorter 

med fibern. Vi får självfallet verkligen se till att man också uppfyller 

det uppdraget. I dagsläget kanske vi inte riktigt ser att planeringen når 

alla kommuner, men det ska vi fixa! 

Nu gäller det också att vi stakar ut vägen för hur den här infrastrukturen 

ska kunna användas av alla. Vi måste se till att förutsättningarna för 

ett allemansnyttjande av denna teknik skapar både tillväxt och utveckling 

i hela Sverige. I och med de förändringar som nu är upplästa har jag dragit 

tillbaka mina yrkanden och yrkar med kraft bifall till förslaget. 

105

106 

Martin Noréhn, Västerbotten: Ordförande och partivänner! Vi har i 

veckan antagit ett partiprogram som jag tycker är väldigt bra. Jag hoppas 

att vi tillsammans ska kunna göra någonting gott av det. Vi fattade beslut 

om vissa saker. Jag ska återge lite grann av partiprogrammet. 

Vi har sagt att alla ska ha rätt till kunskaper. Skola, vård och omsorg 

har en central roll för fördelningen av möjligheter i livet. Ojämlika möjligheter 

till utbildning, vård och omsorg fortplantas och förstoras till 

ojämlika möjligheter till personlig utveckling i samhällslivet och på 

arbetsmarknaden. Sådana klyftor skadar den enskilde och samhället. En 

lika tillgång till dessa nyttigheter med hög kvalitet för alla är en grundbult 

för jämställdheten. 

Detta är vackra ord, men en sak tycker jag att jag lite grann saknar i 

detta. När man läser riktlinjerna på sidan 28, rad 12, ser man att det står 

att portaler och hemsidor bör innehålla information på flera språk och 

vara tillgängliga för funktionshindrade. Men då behöver man ju ha 

utrustning och hjälpmedel för att ta sig dit – till dessa portaler och hemsidor! 

I och med det har jag ett förslag till en ny rad 15 enligt följande: 

”För att människor med olika former av kommunikationshandikapp inte 

ska ställas utanför informationssamhällets möjligheter ska IT-baserade 

hjälpmedel på sikt vara kostnadsfria för den enskilde.” 

Jan Burell, Dalarna: I handen håller jag ett litet häfte. Det är gjort av 

Broderskap och SSU. De har sytt ihop detta. Det är en granskning av 

riktlinjerna med barns ögon. Nu är vi feminister. Vi pratar om allemansrätten, 

och inte om rikemansrätten. Vi kan också säga allebarnsrätt, och 

inte bara rikebarnsrätt. Det är det som detta tillägg handlar om. Skriften 

är undertecknad av Anna Berger Kettner och Mikael Damberg, som helt 

klart har barnasinnet kvar, och som alltså har gått igenom förslaget till 

riktlinjer med barns ögon. I avsnittet avhandlas vuxenvärldens behov på 

sidan 27, men på sidan 28, rad 3, föreslås ett tillägg som en liten krydda. 

Efter ”trygghet och tillgänglighet för medborgarna” vill vi lägga till följande: 

”IT kan bli en källa för kunskapssökande och delaktighet för barn 

och unga. Offentliga IT-strategier och webbplatser måste utvecklas med 

tanke på barns och ungdomars behov.” 

Jag yrkar bifall till detta ganska barnsliga förslag till mjukvara i stycket 

om IT för alla. 

Sigurd Westman,Norrbotten: Kära församling! Förlåt – det var fel sätt att 

börja. Men det är inte så underligt att man faller tillbaka i sin yrkesroll 

när man får ett sådant här evangelium i sin hand. Jag hade tänkt vara lite 

besvärlig och ställa en del frågor till partistyrelsen, men jag behöver inte 

göra det. När man lever i en kommun och en miljö där operatören i dag 

begär 900 000 kronor för 2 megabyte datakommunikationsmöjligheter 

mellan centralorten och en skola utanför centralorten – då förstår ni att 

man blir glad när man ser det här evangeliet. 

Jag yrkar bifall till dagens evangelium!

Göran Johnsson, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Jag är tacksam 

för det sista, och för att det inte blir så mycket snack om megabyte och 

sådant där. Det kanske inte är min allra starkaste sida… 

Stefan Hedin yrkade bifall och noterade tacksamt att vi hade jobbat bra 

med detta. Det tackar vi för i partistyrelsen! 

Martin Noréhn tog upp frågan om hjälpmedel. Vi har uppfattningen 

att det inte ska vara någon direkt särbehandling av just IT-hjälpmedel. 

En utredning är tillsatt som bör behandla frågan om hjälpmedel över 

huvud taget, och där kommer också IT-hjälpmedel in som en del. Man 

ska också titta på kostnaderna för detta. Med det mål som vi har inom 

socialdemokratin om att IT ska vara ett hjälpmedel för att göra livet och 

arbetslivet bättre för samtliga så tror vi att utredningen också kan tillgodose 

detta krav. Vi tycker inte att det behövs något speciellt uttalande här 

nu, utan vi förutsätter att detta blir uppordnat i utredningen. Det blir 

alltså ett mjukt avslag på Martin Noréhns förslag. 

Sigurd Westman var som sagt tacksam, vilket också jag är tacksam för. 

Vi tycker att Jan Burells förslag till skrivning är bättre än det förslag 

som partistyrelsen har i riktlinjerna. Vi vill därför yrka bifall till hans förslag. 

Därmed tror vi att vi har tillgodosett en bra socialdemokratisk IT-politik. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 844:1-2, 845:1-2, 846:1-3, 

847, 856:2, 862:6, 873:14-15 och 876:10 

att avslå motionerna 845:1-2 och 846:3, 

att anse motionerna 844:1-2, 846:1-2, 847, 856:2, 862:6, 873:14-15 och 

876:10 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 27-28, avsnittet En 

ledande IT-nation. 


Cinnika Beiming, partistyrelsens föredragande: Ändring sidan 28, rad 4- 

9: Ersätt raderna 4 (efter ”hela landet”)-9 med följande text: ”Samhället 

har ett ansvar för att det finns tillgång till bra IT-infrastruktur samt att 

nätet är säkert och tillgängligt till rimliga priser. Öppenhet och tillgång 

till nätet för ett stort antal operatörer och IT-företag ska främja låga priser, 

snabb utveckling och ett rikt tjänsteutbud. Geografiska skillnader i 

pris och kvalitet måste kraftigt motverkas.” 

Stefan Hedin, Gävleborg: Drar tillbaka tidigare yrkande till förmån för 

partistyrelsens nya förslag till text. 

107

108 

Martin Noréhn, Västerbotten: Tillägg sidan 28, rad 15: efter ”tillgänglig 

för funktionshindrade”: ”För att människor med olika former av kommunikationshandikapp 

inte ska ställas utanför informationssamhällets 

möjligheter ska IT-baserade hjälpmedel på sikt vara kostnadsfria för den 

enskilde.” 

Jan Burell, Dalarna: Tillägg sidan 28, rad 3 efter ”för medborgare”: ”IT 

kan bli en källa till kunskapssökande och delaktighet för barn och unga. 

Offentliga IT-strategier och webbplatser måste utvecklas med tanke på 

barn och ungdomars behov.” 

Göran Johnsson, partistyrelsens föredragande: Avslag på Martin Noréhns 

tilläggsyrkande. Bifall till Jan Burells yrkande. 


Beslut 


Motionerna 

att bifalla partistyrelsens förslag till utlåtande över motionerna avsnitt 

15.2. 

Riktlinjerna 

att bifalla Jan Burells yrkande sidan 28, rad 3, 

att avslå Martin Noréhns yrkande sidan 28, rad 15, 


riktlinjerna sidorna 27-28, avsnittet En ledande IT-nation, inklusive 

förslag till ändringar från temagrupperna. 


avslutad. 


Greger Tidlund, kongressutskottets ordförande föreslog streck i debatten 

på alla följande avsnittet. 

Beslut 


att bifalla kongressutskottets förslag. 

Ordförande: Tomas Eneroth


Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner! 




Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner! 


Föredragande: Ulrica Messing och Anders Sundström 

Inledning av Ulrica Messing 

Ulrica Messing, partistyrelsens föredragande: Jag ska försöka göra mitt för 

att bidra till att vi fortsätter att ha ett högt tempo i debatten. Det har 

också ni bidragit till i och med alla diskussioner som vi har fört från i 

måndags eftermiddag, då vi hade temagrupper, och fram till i dag. Det 

har varit mindre och större delegationer. Som ni ser har vi lämnat ett helt 

nytt förslag till text under vårt stycke Ta till vara utvecklingskraften i alla 

regioner! Alla delegationer har fått detta förslag till ny text, och ni har 

haft en chans att läsa det under middagsuppehållet. Det är en rad olika 

ändringar, och jag har i samråd med ordföranden bestämt att inte läsa alla 

dem för att spara tid. 

Men jag vill berätta om det som vi har försökt ta till vara av de diskussioner 

som kom upp i temagruppen och av de synpunkter som vi har fått 

nu under veckan. Jag tycker att vi nu har lagt fram ett förslag som speglar 

de diskussionerna. Vi har försökt förtydliga det gemensamma ansvaret 

för att hålla ihop landet och det gemensamma ansvaret för att alla 

delar av landet ska ha en chans till utveckling. Det är tydligare vad samhället 

har för ansvar och roll för att understödja den utveckling som vi 

alla vill se. Vi har tydliggjort att infrastruktur inte bara handlar om vägar 

och järnvägar, utan också om IT, post- och kassaservice. Det är grundläggande 

frågor, som är avgörande för att vi kan bo och leva på olika platser. 

Vi har också i det nya förslaget till riktlinjer tydliggjort vikten av lokalt 

och regionalt engagemang och vilja att ta ansvar. Vi har lyft upp en rad 

goda exempel på gemensamt ansvar och gemensamt arbete som finns på 

olika platser i vårt land. Vi har lyft upp den sociala ekonomin, föreningslivet 

och kooperationen. När ni läser texten så tror jag att ni känner att 

det stämmer med det som ni har föreslagit till oss under veckan och det 

som vi kom överens om i temagruppen. Därför avstår jag från att läsa 

hela texten, eftersom den är ganska lång. 

(Texten återkommer under förslagsuppräkningen/red. anm.) 

109

110 

Debatt 

Lynn Ljungberg, Skåne: Kamrater! Jag yrkar bifall till motion 895 från 

Malmö arbetarekommun. Den handlar om företagskörkort. Ett konkurrenskraftigt 

näringsliv förutsätter en välfärdsmodell som omfattar alla 

människor. Trygga människor blir skapande människor och individer. 

Det är först när vi känner trygghet som vi vågar göra det där lilla extra 

som gör skillnad. Du vågar starta ett eget företag om du vet att ett misslyckande 

inte raserar familjens försörjning. Du vågar vara nytänkande 

och kreativ på din arbetsplats om du vet att chefen inte kommer att ge 

dig sparken på godtyckliga grunder. Trygghet och utveckling förutsätter 

varandra. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv, och det behöver jag 

inte heller. Det gjorde Göran Persson i tisdags morse. Det som jag just har 

återgivit skulle mycket väl ha passat in som ett bifall till motionen. Ändå 

har partistyrelsen yrkat avslag. 

Chefredaktören för tidningen Justitia skriver så här i det senaste numret: 

Det håller på att växa fram en ny sorts underklass i Sverige. Det är 

en grupp av företagare inom serviceyrket, oftast invandrare, som har startat 

eget för att slippa undan arbetslöshet och hopplöshet. De har det 

gemensamt att de verkar i en bransch med låg lönsamhet och tuff konkurrens. 

Arbetsdagarna är långa. 

Frågan ställs varför ingen bryr sig om hur de här företagarna har det. 

Chefredaktören spekulerar vidare i om det beror på den traditionella 

föreställningen att den som startar ett företag får skylla sig själv. 

Företagarna är inte en homogen grupp som har en medfödd kunskap 

och förmåga att driva företag. Det krävs legitimation inom sjukvården, 

och det krävs auktorisation för revisorer, mäklare och skrotare. Vidare 

krävs speciella körkort för att köra flygplan, tåg och buss, men det krävs 

inte körkort eller auktorisation för att sköta ett företag. 

Christine Axelsson, Skåne: Ordförande, partivänner! Jag är naturligtvis 

mycket nöjd med Ulrica Messings nya inledningsförslag vad gäller det här 

stycket. Självfallet yrkar jag bifall till det. Det visar på ett betydligt bättre 

sätt vad vi menar och vad vi vill med vårt regionalpolitiska arbete. Mitt 

andra yrkande gäller just sidan 29. Men det handlar inte om regionalparlament, 

utan det handlar om regionfrågan. Däremot är jag kanske lite 

mer förvånad över att Ulrica Messing inte vill yrka bifall till mitt nästa 

förslag, en skrivning som jag vill ha in på sidan 30. De båda meningarna 

är föranledda av de skrivningar som finns i den nyligen presenterade 

infrastrukturpropositionen, där det föreslås en centralisering av planering 

och beslut vad gäller järnvägssatsningarna. 

För att poängtera att hänsyn måste tas till regionala planeringsbehov 

vidhåller vi de båda yrkandena. 

Hans Ekström, Södermanland: Ordförande, kamrater! Jag yrkar bifall till 

partistyrelsens reviderade förslag och drar tillbaka mitt yrkande om att

skicka det här stycket till programoch redaktionsutskottet. 

Anledningen till att jag står här i talarstolen är motion 875 från sju partidistrikt 

som lämnats in och som finns med i era handlingar. Motionen 

handlar om en större rörlighet för människor, om den regionförstoring 

som vi i dag ser – om en förändring av människors sätt att leva; vi ser att 

människor söker en scen för sitt liv innebärande att man kan arbeta på 

ett ställe och bo på ett annat. 

Denna regionförstoring ger en ekonomisk tillväxt, enligt alla experter. 

Den underlättar också en omställning för orter som hamnar i kris. Vi 

måste bejaka och underlätta denna utveckling, på alla politiska nivåer. 

Det handlar om människors rätt att välja var man ska ha sjukvård eller 

var man ska gå i gymnasieskolan. Det handlar om att Axel Oxenstierna 

inte får sätta biljettpriset för bussresan, som ju sker i dag. Med dagens 

lagstiftning är det inte vi som bestämmer busspriserna; vi låter 1634 års 

regeringsform bestämma busspriset. Jag tycker inte att vi kan ha den situationen. 

I stället måste vi se till att våra regioner klarar sig i den ökande 

internationella konkurrensen. Därför måste vi se till att regionerna 

utvecklas på ett positivt sätt. 

Anders Lindström, Dalarna: Ordförande, partivänner! Jag drar tillbaka 

mitt yrkande och vill tacka föredraganden för svaret. Med detta yrkar jag 

bifall till partistyrelsens tilläggstext i riktlinjerna på sidan 29, rad 31. 

Jan-Olof Larsson, Bohuslän: Kongressdeltagare! Det finns motioner där 

man tar upp finansieringsproblematiken när det gäller investeringar i 

våra vägar och järnvägar. Partistyrelsen ställer sig i sitt utlåtande positiv 

till partnerskap med näringslivet för att klara kommande utmaningar i en 

begränsad statsbudget. Problemet är att detta inte syns i den nyligen 

framlagda långsiktiga infrastrukturplanen. Det gör mig orolig. 

Jag är djupt bekymrad över att standarden på våra vägar till och från de 

större stråken skjuts på framtiden. Tar vi inte hjälp av näringslivet till 

vägar där de kan ha intressen kommer pengarna aldrig att räcka till att 

klara den nödvändiga utbyggnad som jag ser framför mig. 

Själv kommer jag från Bohuslän. Där, liksom längs Sveriges övriga 

kuster, dör havsbottnarna av övergödning. Jag är rädd att näringslivet 

kring våra kuster, till skillnad från havsbottnarna, kommer att dö av 

näringsbrist när företag måste flytta därför att kommunikationerna inte 

är tillräckligt bra. Vi behöver därför ett besked från partistyrelsens föredragande 

på en principiellt avgörande punkt: Är partiet i regeringsställning 

berett att medverka till några investeringsprojekt i partnerskap med 

näringslivet? Oavsett svaret på frågan förväntar jag mig att en socialdemokratisk 

regering är beredd att pröva de ekonomiska ramarna för 

nyinvesteringar till våra vägar när de långsiktiga investeringsplanerna om 

ett par år ska fastställas. 

111

112 

Sonia Landin, Gotland: Ordförande, partikamrater! På sidan 30 i riktlinjerna 

finns avsnittet ”Vi ska bygga ett transportsystem för framtiden”. 

Eftersom vägen till och från Gotland inte nämndes i riktlinjerna ville vi 

redan under temadiskussionen få in en socialdemokratisk inriktning i 

fråga om Gotlandstrafiken. Vi ville ha in färjetrafiken och betona säkerheten 

i vårt transportsystem. Partistyrelsen har gått oss till mötes. En 

mening som vi är mycket nöjda med lyder: ”Ska vi kunna hålla samman 

vårt långa land och hela befolkningen behövs säkra och snabba transporter 

på väg och järnväg, med flyg och i färjetrafik till rimliga priser.” 

Partistyrelsen och Anders Sundström har alltså gått oss till mötes. Vi är 

väldigt tacksamma för det. Tillägget är faktiskt både bättre och starkare 

än vårt förslag. Med detta drar vi tillbaka vårt eget yrkande. 

Kaj Berntsson, Halland: Partivänner! Det gäller motion 849 från Varbergs 

arbetarekommun. Motionen har fyra attsatser. Svaret på motionen är 

ungefär som att växa upp med Putte Kock – etta, tvåa och gardering med 

kryss. Alla instrumenten finns nämligen med. Att motionen har landat i 

politiskt minerad mark är känt också för mig. Såvitt jag förstår vill man i 

alla fall att den sista attsatsen ska anses besvarad – den har inte blivit 

avslagen. Attsats fyra handlar om att påbörja en översyn av strukturen för 

statliga myndigheter. Det hela är väldigt spännande. När tillväxtavtalen 

skulle sättas i sjön, alltså innan propositionen skrevs, var det inte så som 

Ulrica Messing sade här nyss, nämligen att länsstyrelsen skulle ha taktpinnen. 

Vi i Halland har haft det som vi vid det tillfället bestämde oss 

för, nämligen ett underifrånperspektiv. Kommunerna i Halland skulle ha 

taktpinnen för att utveckla tillväxtavtalen. 

Den senaste skapelsen med Arbetsmarknadsstyrelsen är, tycker jag, ett 

köttben till landshövdingarna i landet för att de ska sitta som ordförande 

i styrelserna, något som vi bör komma bort från om vi nu ska leva upp till 

detta med regional utveckling grundad på ett underifrånperspektiv. 

Jag ställer alltså upp på det svar som motionen fått. 

Martin Noréhn, Västerbotten: Jag drar tillbaka mitt förslag eftersom jag 

fått in ordagrant vad jag ville i riktlinjerna. Det är roligt! Nu är det, skulle 

jag vilja säga, ett måldokument. Från början var riktlinjerna ganska detaljerade. 

Nu handlar de om vad vi vill. Det är en bra skrivning för att göra 

ett rundare Sverige, så jag yrkar bifall till det förslag som vi fått i våra 

händer – precis så som det ser ut. 

Erik Persson,Skåne: Partivänner! Jag yrkar bifall till motion 888 samt till 

mitt förslag, innebärande följande text i riktlinjerna: ”En satsning på 

nationell och internationell trafik med höghastighetståg är angelägen.” 

Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med i temagruppen och att föra 

fram detta där, men jag har för flera dagar sedan lämnat in mitt förslag.

Sverige och det svenska industrisamhället har växt fram under 1900talet, 

till stor del under socialdemokratiska regeringar. Under detta 

århundrade har det skett stora satsningar på järnvägar och vägar. Det har 

bidragit till den välfärd som vi haft och har. Men nu tror jag att det är 

dags att göra en ny framtidssatsning, en satsning på nya moderna tåg i 

Sverige och till utlandet. Det handlar om att satsa på så kallade höghastighetståg 

som gör att man kan tillryggalägga ganska långa sträckor på 

väldigt kort tid; man kan till och med konkurrera med flyget, både inrikes 

och utrikes. Jag tror att det är viktigt att göra en sådan här satsning. 

Det är inget nytt. Man gör det nere på kontinenten. Det här finns i 

Tyskland, Frankrike och Italien. Jag tror att det är dags för Sverige att 

börja tänka i de banorna och menar att det är viktigt att skriva in detta i 

riktlinjerna. Dessutom handlar det också om en stor satsning på miljön, 

på miljövänliga kommunikationer. Detta kommer att göra att fler tar 

tåget i stället för flyget. Fler kommer att ta tåget i stället för bilen och så 

vidare. 


Tommy Edenholm, Halland: Herr ordförande, partivänner! Jag tycker inte 

att vi fortsatt kan acceptera det faktum att kommuner i Sverige i dag har 

stora problem med befolkningsökning, samtidigt som ännu fler kommuner 

har problem med befolkningsminskning, utan att ha en övergripande 

strategi fullt ut. Vi måste försöka utveckla vår politik så att de problem 

som i dag finns inte växer oss alla över huvudet. Detta är, som jag 

ser det, ett av de i dag största hoten mot vår gemensamma välfärd. 

I Hallandsdelegationen har vi med stor glädje tagit emot det förslag till 

skrivningar i de politiska riktlinjerna som framförts av Christine Axelsson, 

Skånedelegationen – ett förslag som vi naturligtvis tillstyrker och som 

partistyrelsen gått med på. Jag yrkar även bifall till de förslag till ändringar 

som Christine Axelsson och Skånedelegationen i yrkandet inte fått 

tillgodosedda. 

Partistyrelsen sade tidigare i dag genom Ulrica Messing att nationella 

intressen måste bli bättre på att ta ett regionalt ansvar – mycket bra! Men 

vi måste även sy ihop det hela från det andra hållet. Kommunala intressen 

måste bli bättre på att ta ett regionalt ansvar för att överblicka kommunala 

problem. 

Lars Wegendal, Kronoberg: Ordförande, partivänner! Jag börjar med att 

dra tillbaka ett yrkande som ursprungligen gällde sidan 29, rad 31, om 

industriella utvecklingscentra. Detta förslag har tillgodosetts i den nya 

texten. 

Det arbetssätt som vi haft visar på att det är ett klokt arbetssätt. 

Temagruppens synpunkter har i allra högsta grad varit tillfredsställande. 

Vidare är jag glad över de tydliga formuleringarna kring det kommunala 

113

114 

utjämningssystemet. Hade vi inte haft det, skulle vi inte ha kunnat 

bedriva en välfärdspolitik värd namnet i de mindre och medelstora kommunerna. 

En skönhetsfläck finns dock. I det ursprungliga förslaget ville jag ha in 

en skrivning på sidan 29, rad 14: ”Inte minst måste situationen i de 

mindre tätorterna i hela landet uppmärksammas.” 

Detta bygger på befintlig statistik över den regionala utvecklingen och 

på hur det ser ut i det avseendet. I det nya förslaget skulle jag vilja ha in 

det i texten efter det som sägs om att det krävs särskilda åtgärder och 

insatser i olika landsändar för att ta till vara denna utvecklingskraft. 

Agneta Lindström-Berg, Västerbotten: Ordförande, kamrater! Jag yrkar 

bifall till motion 862:3, ”att överföringen av allmänna vägar till enskilda 

stoppas”. Vägar, järnvägar, post och annan samhällsservice ska samhället 

– inte enskilda medborgare, kommuner eller vägföreningar – stå för. 

Hemma i Västerbotten är man i många kommuner fruktansvärt upprörd 

över BREV-utredningen, som ju varit ute på remiss, och över utredarens 

förslag. 

Min hemkommun, Vilhelmina kommun, är den kommun som drabbas 

hårdast i Västerbottens län. Mer än hälften av vägarna i vårt vägnät 

kommer att bli enskilda vägar om förslaget går igenom. Omräknat per 

person i min hemkommun blir det 116 meter väg per person – väg där 

det ska snöröjas, dikas och rustas. Vem ska göra det? Vi kommer aldrig 

att kunna tvinga folk att bilda av vägföreningar och sköta det hela på 

egen hand. Det blir i stället en övervältring på kommunen. 

Hela Sverige ska leva! Men går det när man hackar sönder vägarna på 

det här sättet? Många i denna sal använder våra vägar under sommaren 

eller under vintersäsongen som turister. Boende använder vägarna, liksom 

hemtjänst, post, brandkår och ambulans. Dessutom använder skogsbruket 

– detta är mycket viktigt – vägarna. Skrota alltså delar av BREVutredningen 

– jag vädjar! 

Peter Lindroth,Skaraborg: Herr ordförande, partivänner! Med glädje kan 

man läsa det ändringsförslag som kom från Ulrica Messing här på eftermiddagen. 

Hon har tagit mycket stor hänsyn till framförda synpunkter. 

Dock vill vi på Skaraborgsbänken säga att vi står bakom de yrkanden som 

Christine Axelsson framfört avseende sidan 30, raderna 16 respektive 20, i 

förslaget till riktlinjer. Vi yrkar bifall till Christine Axelssons yrkande här 

tidigare. 

Jonas Nygren, Skåne: Herr ordförande, partikamrater! Jag har två yrkanden, 

även om bara ett finns på min talarlapp. Jag yrkar bifall till dels Erik 

Perssons ändringsförslag, dels motion 877. Båda innebär möjligheter att 

bygga ett mer miljövänligt transportsystem och att skapa förutsättningar

för att järnvägen kan bli ett realistiskt alternativ till bil, lastbilstransporter 

och flyg. På lång sikt gynnar detta vår miljö. Det viktiga är miljöargumenten. 

Dessutom är det nog ekonomiskt lönsamt att satsa på att få 

en god järnvägsstruktur innebärande att vi faktiskt kan minska belastningen 

på våra flygplatser och i luften och på lång sikt även undvika 

stockningar på våra vägar. Bil- och lastbilstrafiken tenderar ju att öka. 

Vidare är det viktigt att vi får en möjlighet att binda samman det svenska 

järnvägssystemet med övriga Europas. 

Robert Mörk,Örebro län: Ordförande, kongressledamöter! Jag yrkar bifall 

till motion 905 – väl medveten om att vi inte kan korrigera texten i 

motionerna. Jag har förstått att det kan uppfattas som splittrande om vi 

har ett landsbygdspolitiskt program, precis som om vi skulle ha ett 

storstadspolitiskt program. Det är dock viktigt att vi får olika verktyg att 

jobba med i olika delar av landet. Syftet är naturligtvis inte att splittra 

oss, utan den regionalpolitik som vi ska föra ska vara sammanhållen. 

Jag har också yrkat på ett ändringsförslag beträffande den nya skrivning 

som finns, efter avsnittet Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner. 

På tredje raden, efter ”denna utvecklingskraft”, vill jag att det ska stå: 

”Dessa åtgärder och insatser ska utformas för att vara tydliga verktyg för 

utvecklingsarbetet.” 

Det här är ett tydligt verktyg. Jag vill att den regionalpolitiska propositionen 

och infrastrukturpropositionen i framtiden ska användas och 

anpassas till vår basorganisation; detta för att kunna jobba aktivt ute i föreningslivet. 

Vi ska inte låta de här frågorna bli enbart centerns, utan de 

är även socialdemokraternas! 

Elisabeth Bramfeldt, Norrbotten: Partikamrater! Ett Sverige i sammanhållning 

och utveckling, storstad och glesbygd hand i hand – visst känns 

det rätt! Låt det inte bara bli en vision, utan låt det också bli verklighet – 

det är här och nu det avgörs! 

Norrbotten och många andra regioner i landet har det mycket svårt 

trots tillväxten. Den pågående avvecklingen av stora delar av Sverige kan 

inte accepteras, utan det är en viktig angelägenhet för alla socialdemokrater 

att hålla ihop hela partiet och hela landet, att kunna se helheten – 

alla bär vi det ansvaret! 

En viktig åtgärd för att hejda den negativa utvecklingen är otvivelaktigt 

tillgängligheten till högskoleutbildning, både på distans och decentraliserat, 

och att det vilar på likvärdiga villkor; därav mitt tilläggsyrkande 

beträffande sidan 29, rad 35: ”En kraftigt utbyggd distansutbildning och 

decentraliserad utbildning är också en viktig förutsättning för utvecklingen 

i många regioner.” 

Med en sådan skrivning ökar möjligheterna för arbetarbarn i glesbygd 

att höja sin kompetens. 

115

116 

Den här kongressens beslut är så oändligt viktiga, liksom att vi socialdemokrater 

håller ihop och bedriver en regionalpolitik värd namnet och 

som upplevs som rättvis. Jag vill lämna den här kongressen med 

Norrbottendelegationen och er med så mycket i bagaget att en missnöjespolitiker 

som Lars Törnman upplevs som överflödig. 

Jörgen Oskarsson, Östergötland: Det är bra skrivningar i partistyrelsens 

förslag till riktlinjer när det gäller sidan 30, raderna 10-30, och jag yrkar 

bifall i det sammanhanget. Det är en bra utgångspunkt när vi ska bygga 

ett transportsystem som håller för framtiden. 

Man kan i skrivningarna tolka in en trestegsmodell. För det första 

handlar det om att ta igen eftersatt underhåll. Detta är viktigt. Om vi inte 

klarar av att ta hand om det vi har, blir det väldigt svårt att förklara varför 

vi ska satsa på nya projekt. För det andra handlar det om att genomföra 

politiskt utlovade projekt. Detta betraktar jag som lika viktigt. Det 

är svårt för staten att återkomma till de kommuner där man finansiellt 

har havererat projekt som varit fullt framme i planeringsprocessen – en 

trovärdighetsfråga. För det tredje handlar det om att ta itu med de strategiska 

nysatsningar som vi behöver för att det här landet ska behålla sina 

konkurrensfördelar. Där är det väldigt viktigt att vi klarar av att förklara 

varför vi vill göra de här satsningarna. Infrastruktur som sådan har inget 

egenvärde, utan det handlar om de fördelar som skapas. Jag tror inte att 

man kan säga till människor att det här är till för att utvidga arbetsmarknadsområden; 

det är alldeles för byråkratiskt. 

För att människors vardag ska fungera, och också för att det goda livet 

ska finnas, ska man klara resor till daghem och arbete och inte behöva 

byta bostadsort bara därför att man jobblös. Detta förstår människor. 

Men det finns gott om exempel i detta land på infrastrukturprojekt som 

havererat just därför att man inte har lyckats förklara vad de är till för. 

Vidare yrkar jag bifall till tilläggsförslaget från Erik Persson, Skåne, 

angående en internationell tågpendel. 

Mats Johansson, Blekinge: Kongresskamrater! Kvällens debatt beskrivs i 

medierna lite föraktfullt som hembygdens dag. Jag måste säga att den 

beskrivningen irriterar mig en del. För mig och många andra är dessa frågor 

faktiskt avgörande frågor. För mig som ombud för Blekinge är det en 

självklarhet att engagera sig i ämnet. 

Vi har under de senaste åren gjort en resa, en resa från massarbetslöshet 

till en framtidsarbetsmarknad. Nycklarna till denna framgång har 

varit ett starkt samspel mellan kommunerna, staten och näringslivet. Den 

enskilt viktigaste delen av vår framgång är etableringen av en högskola i 

vårt län. Dock känner vi nu, liksom andra, av lågkonjunkturen. Men den 

underliggande trenden, förändringen av vår arbetsmarknad, ligger fast. 

Nu vill vi gå vidare. Vår regions utveckling inom IT och Östersjöarbetet 

är av nationell betydelse. Vi är beredda att fortsätta den regionala mobiliseringen.

Av betydelse för hela landet är att det krävs ett fortsatt starkt engagemang 

från staten. Det gäller inte bara oss i Blekinge utan många delar av 

landet. Det handlar om infrastruktur, vägar och järnvägar. Det handlar om 

att högskolan måste bli ett universitet. Det handlar om en framsynt Östersjöpolitik. 

Det handlar om en stark kommunalekonomisk utjämning. 

Vi tycker att de nu presenterade riktlinjerna visar en tydlig inriktning 

i det här sammanhanget. De ligger till grund för lagda propositioner. Vi 

menar att det nu är upp till riksdag och regering samt, framför allt, de 

statliga verken att fylla detta med ett konkret innehåll. I det perspektivet 

ser vi fram emot ett Sverige där olika delar ska utvecklas och där tillväxten 

blir något som hela landet kan se också i framtiden. Jag yrkar bifall 

till partistyrelsens reviderade förslag. 

Hans Stenberg, Västernorrland: Ordförande, partivänner! Den utredning 

som Agneta Lindström-Berg tidigare pratade om och som gäller enskilda 

vägar är för närvarande ute på remiss. Utredningen har väckt mycket oro 

runtom i landet. Det som oroar är förslaget om att omvandla ett stort 

antal allmänna vägar till enskilda vägar. Detta har naturligtvis lett till 

omfattande protester, och många är de som krävt att utredningen ska 

slängas i papperskorgen. 

I motion 862:3 från Ånge arbetarekommun krävs att överföringen av 

allmänna vägar till enskilda vägar stoppas. Jag har full förståelse för den 

oro som människor känner och instämmer i att man inte bör genomföra 

den omfattande omvandling av allmänna vägar till enskilda vägar som 

utredningen föreslår. Däremot vore det fel att slå fast att inga allmänna 

vägar alls ska kunna omvandlas till enskilda vägar. Det måste alltid gå att 

genomföra justeringar av vilka vägar som ska vara allmänna vägar och 

vilka vägar som ska vara enskilda vägar. Sådana justeringar har vi ju alltid 

gjort när trafikmönster ändras, och det kommer också i framtiden att 

behöva göras justeringar, åt båda hållen. 

Jag ställer, som sagt, inte upp på utredningens förslag om att omvandla 

ett mycket stort antal allmänna vägar till enskilda vägar. Som jag tolkar 

saken är anledningen till att partistyrelsen inte vill yrka bifall till motionen 

– förslaget är ju att den ska anses besvarad – att utredningen också 

innehåller en rad andra förslag väl värda en seriös remissbehandling. 

Hade utredningen handlat enbart om att göra allmänna vägar till 

enskilda vägar skulle jag – och, tror jag, också partistyrelsen – ha kunnat 

instämma i motionsyrkandet. Men som läget är nu är nog det bästa att 

låta den demokratiska processen med remissarbetet fortsätta. Det ger oss 

en möjlighet att ta ett helhetsgrepp om regelverket för de enskilda 

vägarna. Därför yrkar jag bifall till partistyrelsens utlåtande. 

Erik Magnusson, Jämtland: Herr ordförande! Först vill jag tacka för det 

fina samspel som partistyrelsen visat gentemot oss ombud. Det gör att 

jag direkt kan säga att jag yrkar bifall till det förslag som lagts fram. 

117

118 

Vi lever i ett land med enorma skillnader – i ett stort och avlångt land 

med väldigt skilda förutsättningar. Vad vi nu upplever är, som jag ser 

saken, det första praktiska testet av det partiprogram som vi beslutade om 

tidigare i veckan. Såvitt jag förstår ser det ut att fungera i praktiken; vi är 

beredda att utveckla Sverige tillsammans! 

Lena Segerberg, Kalmar län: Ordförande, partikamrater! Det gäller ett 

tilläggsyrkande om att regionalpolitiska infrastrukturmedel ska kunna 

användas till alla transportsystem. Lämpligaste stället är sidan 30, och i 

nya texten efter ”till rimliga priser”. Infrastrukturen är i dag både ett 

nationellt och ett regionalt problem och handlar om alla transportsystem. 

Många regioner skulle få bättre utvecklingsmöjligheter vad gäller arbetsmarknad, 

utbildning och bekväma resor vid arbetspendling om infrastrukturen 

förbättrades. Det handlar om så kallad regionförstoring, om 

att knyta ihop olika geografiska områden bland annat för att kunna 

arbeta och bo på olika orter, vilket tidigare berörts här. 

Vid inflyttning till kommuner är det oftast sådant man tittar på, oavsett 

om det är en privatperson eller om det är ett företag som kommer för 

etablering. Som exempel kan nämnas min hemkommun, Västerviks 

kommun, där vi har en fin boendemiljö men inte tillräckligt med arbetstillfällen. 

Vi har cirka elva mil till Linköping respektive Norrköping, de 

orter som ligger närmast vad gäller både arbeten och högskolor. 

Kollektivt tar det mig två timmar att färdas. Ska man arbetspendla är det 

helt oacceptabelt. Så ser det ut i många regioner i dag. 

Det är positivt att man via infrastrukturpropositionen kommer att göra 

stora satsningar på vägar och järnvägar, men i dag har vi regionalt vissa 

medel där vi lokalt kan påverka vilka vägar som vi ska satsa på. Detta gäller 

dock enbart vägarna. Vi i Kalmar län vill att dessa pengar ska kunna 

användas till alla transportsystem, exempelvis flyget och järnvägen. 

För övrigt yrkar vi bifall till Ulrica Messings nya text, till tilläggsförslaget 

från Anders Lindström, Dalarna, och till Christine Axelssons tilläggsyrkande. 

Kristina Jonsson, Södermanland: Kamrater! Jag har hört att det är ganska 

ont om bostäder i Stockholm, men det finns en hel del bra jobb där. I 

Vingåker i västra Södermanland där jag bor är det tvärtom. I dessa dagar 

är det ganska ont om bra jobb, men vi har mycket gott om billiga och bra 

bostäder – ganska nära Stockholm. Om vägarna är bra reser man på 

drygt en timme mellan jobb och bostad. Om sedan tågen också börjar 

stanna vid stationerna utmed Västra stambanan kan man få knappt en 

timmes resa mellan bostad och jobb. Där ser man hur bra det kan bli om 

vi samarbetar. Om infrastrukturen fungerar kan hela Sverige få leva. 

Jag yrkar bifall till det ursprungliga förslaget avseende sidan 30 i förslaget 

till riktlinjer. Förmodligen ska det här stycket skickas till programoch 

redaktionsutskottet, men jag antar att andemeningen blir densamma.

Alltså yrkar jag bifall till det stycke som börjar med ”Vi ska bygga ett 

transportsystem för framtiden.” 

Ewa Lindstrand, Västernorrland: Ordförande, partikamrater! Jag yrkar 

bifall till motion 892. Regionalpolitiska stöd – ja! Regionalpolitiska stöd 

till företag utan kollektivavtal – nej! 

Vissa delar av vårt land ingår i de stödområden som ger möjligheter att 

via regionalpolitiska bidrag skapa sysselsättning och som gynnar nya 

företagsetableringar. Jag avser inte stöd till småföretagare eller familjeföretag, 

utan jag avser stöd till ganska stora företag – utländska, amerikanska, 

företag – som ser en chans att komma hit och i stora delar av vårt 

land starta upp sina företag genom de här regionalpolitiska stöden. Via 

Nutek erhålls både stora ekonomiska bidrag och förmånliga lån utan 

några som helst personalpolitiska krav. Bidrag beviljas utan krav på 

anständiga anställningsvillkor och kollektivavtal. Detta är inte acceptabelt. 

Inte heller är det rätt från konkurrensvillkorssynpunkt. I realiteten 

kan alltså företag som subventioneras via regionalpolitiska bidrag utan 

krav på kollektivavtal vinna upphandlingar över seriösa företag med kollektivavtal. 

Beivrande av lönedumpning med hjälp av skattemedel hör 

inte hemma i socialdemokratisk politik. 

Jag yrkar, som sagt, bifall till motion 892. Vidare yrkar jag avslag på 

yrkandena från Christine Axelsson,Skåne, med flera. 

Anders Mikaelsson, Västernorrland: Ordförande, partikamrater! Jag har 

skrivit en motion som handlar om överförandet av allmänna vägar till 

enskilda vägar. Det råder stor oro ute i bygderna kring detta. Alldeles 

nyss hörde vi partistyrelseledamoten Hans Stenberg förklara varför man 

föreslår att motionen ska anses besvarad. Det räcker inte. Människor är 

lika oroliga. Vi har väldigt många vägar i den region som jag kommer 

från, Västernorrland – vägar som kommer att bli överförda till systemet 

med enskilda vägar; detta på grund av att de är lite utnyttjade. Dock bor 

det människor utefter de här vägarna, och dessa människor kommer att 

drabbas av mycket stora kostnader när vägarna blir enskilda vägar. Det 

handlar om 150 miljoner kronor som staten tänker spara in på denna 

åtgärd. 

Jag vill inte se en sådan utveckling. Dock vet jag att vägar kan, och 

måste, upphöra som allmänna vägar på orter där inga människor bor 

utefter vägen. 

Men den här frågan är ute på remiss, och den bästa remissinstans som 

vi kan ha är en partikongress. Jag vädjar till er kongressombud att stödja 

min attsats om att överföringen av allmänna vägar till enskilda vägar 

stoppas. 

Lars Ericsson, Stockholms län: Moderaterna – inte minst i Storstockholmsregionen 

men även på riksplanet – anklagar socialdemokratin för 

119

120 

storstadsfientlighet och för en avsaknad av storstadspolitik. Vi socialdemokrater 

i Stockholmsregionen hävdar förstås motsatsen, och det tror 

jag att de flesta, om inte alla, i den här salen också gör. Med näbbar och 

klor försvarar vi den skatteutjämning som moderaterna vill avveckla och 

återföra till Danderyds, Lidingös och Carl Cederschiölds skattesänkargäng. 

Vi hävdar i stället att skatteutjämningen är central och viktig för en 

fördelning mellan fattiga och rika kommuner. Vi gör det i insikten om 

att välfärden och de goda livsbetingelserna måste omfatta hela vårt land. 

Vi framhåller vikten av att Sverige mår bättre om klyftor mellan olika 

landsändar minskar, inte ökar. På gator och torg tecknar vi bilden av den 

cyniska Sverigesyn som moderaterna har. I deras framtidsvision finns det 

inte plats för någon politik för minskade klyftor mellan människor i vårt 

land. Vi kommer att fortsätta den här fighten. Jag oroas av de tudelningstendenser 

som finns i Sverige. Samtidigt växer också rädslan för de 

hotbilder i form av bostadsbrist och kommunikationskollaps med ökande 

stress bland människor som är en verklighet för oss i Stockholmsregionen. 

Jag tänker också på den betydelse som storstadsregionerna har för 

Sveriges tillväxt. Vi har i den här debatten känt att det funnits ett lite för 

otydligt storstadsperspektiv i problembeskrivningen. Vi tycker att det har 

blivit mycket bättre. Därför vill jag dra tillbaka förslagen med krav från 

östra Mälardalen och yrkar bifall till förslagen från Christine Axelsson, 

Skåne. 

Anders Lago, Stockholms län: Det finns inom partiet en bred samstämmighet 

kring att hela Sverige ska leva, att tillväxten ska spridas och att 

det behövs en utjämning mellan landets kommuner. För att det här ska 

vara möjligt att genomföra måste vi också vara överens om att inte 

hämma tillväxten där den går bra. Ingen tjänar på att företagsflytt och 

varsel sprids till städer och områden som har en bra utveckling. Det 

behövs tvärtom insatser för att stimulera tillväxt både där tillväxten är 

god och där den är svag. Jag är därför glad över att partistyrelsen har gjort 

nya tillägg till riktlinjerna. 

I partistyrelsens förslag sägs att det behövs skilda åtgärder och insatser 

i olika landsändar. Jag, som kommer från Södertälje i den södra delen av 

Stockholms län, kan konstatera att det förutom detta också behövs skilda 

insatser inom en storstadsregion som vår. Skillnaderna i inkomst och levnadsvillkor 

mellan de södra och de norra delarna av Stockholms län är 

troligen större än skillnaderna mellan olika delar av det övriga Sverige. 

Det behövs därför en bostadspolitik som både bidrar till tillväxt och till 

utjämning av de stora skillnaderna mellan kommunerna i storstadsområdena. 

För att vinna valet 2002 måste vi vinna slaget om storstäderna. I dag 

kallar moderaterna oss socialdemokrater storstadsfientliga. Med förslaget

till riktlinjer för en tillväxtpolitik både för storstäderna och för landet i 

övrigt kan vi ta död på moderaternas kritik. 

Caterina Franceschi, Göteborg: Jag hade förberett ett långt tal om skillnaderna 

i storstäderna, att man där har både brist på arbetskraft och hög 

arbetslöshet, både brist på bostäder och stor segregation, Men nu har 

Ulrica Messing redan skrivit in detta i det nya förslaget, så jag yrkar därför 

bifall till det. Ulrica Messing glömde dock frågan om infrastrukturen, 

och jag yrkar därför fortfarande bifall till de två tilläggsförslagen på sidan 

30, rad 16 och på sidan 30, rad 20 som även Christine Axelsson har yrkat 

bifall till. 

Stefan Hedin, Gävleborg: Med bättre och snabbare kommunikationer 

växer arbetsmarknadsregionerna i Sverige, och det är bra, men som flera 

har påtalat har vi fortfarande stora klyftor i landet. Tillväxten är inte 

jämnt fördelad i landet och mellan regionerna. För att hela Sverige ska 

överleva krävs det en regionalpolitik som vi alla kan ställa oss bakom, och 

jag tycker att vi nu har en sådan. Talare från alla delar av landet har nu 

konstaterat att vi har en regionalpolitik som samtliga kan ställa sig bakom, 

och jag tycker att det känns bra. 

Med dessa riktlinjer som kompass kan vi faktiskt låta idérikedomen och 

skaparkraften i alla landsändar – och även i olika delar av regioner, Anders 

Lago – bidra till den utveckling som vi så väl behöver i hela landet. 

Jag vill tacka partistyrelsens föredragande med flera för ett bra arbete 

under kongressen och yrkar bifall till de föreslagna riktlinjerna. 

Jörgen Danielsson, Södermanland: Jag yrkar bifall till motion 895. Jag har 

en kortare tid arbetat inom Hotell- och Restauranganställdas område 

och även varit aktiv inom förbundet. Jag kommer i det perspektivet att 

argumentera för varför jag anser att motion 895 ska bifallas. 

När man går in på en restaurang någonstans i Sverige vet man oftast 

inte om personalen jobbar svart, hur personalen behandlas, om det finns 

kollektivavtal och försäkringar, vem som äger restaurangen och vilken 

erfarenhet ägaren har av att driva en restaurang. Betalar han skatt, betalar 

han moms, och hur tar han hand om maten? 

I tidningen Svensk Hotellrevy har gjorts en uppskattning av hur verkligheten 

ser ut när det gäller moms och skatt. På Sveavägen finns på en 

kilometer 14 restauranger, som varje år betalar in 2 miljoner kronor för 

lite i skatt. Man uppskattar att motsvarande summa i samhället i stort är 

10 miljarder svenska kronor. 

Vi kräver är att det ska tas fram en grundläggande utbildning för företagare 

och att det ska utfärdas körkort för företagare. Partistyrelsen 

instämmer i att okunskap kan vara en anledning till diskriminering och 

brott mot lag eller avtal på arbetsmarknaden, men man tycker att lösningen 

är att ett starkt fack ska ta ansvar för detta. Hur ska man lösa pro- 

121

122 

blemet att man inom restaurangbranschen ofta byter ägare var tredje 

månad? Hur ska facket klara det? Är det facket som ska ta hand om 

utbildningen? 

Roger Mogert, Stockholm: Jag yrkar bifall till motion 904, som handlar 

om offentlig upphandling, konkurrens på lika villkor och löntagarnas rättigheter. 

Konkret gäller det tre saker. För det första handlar det om rätten 

att träffa kollektivavtal vid offentlig upphandling. Det är i dag faktiskt 

inte tillåtet i Sverige. Det beror inte, som man ibland får höra, på 

EU-direktiv utan på svensk lag stiftad av den svenska riksdagen. Detta är 

en oerhört central fråga dels för att vi ska kunna få konkurrens på lika 

villkor vid upphandlingarna, dels för löntagarnas sociala rättigheter. 

För det andra handlar det om de fackliga organisationernas rätt att vara 

med i hela upphandlingsprocessen, från framtagandet av underlaget till 

den slutgiltiga utformningen. Eller som det står i det nya partiprogrammet: 

”varje människas rätt att som löntagare påverka produktionens 

inriktning”. Jag tycker att det skulle vara jättebra om vi antog denna konkreta 

skrivning i partiprogrammet. 

För det tredje handlar det om MBL och oseriösa företag. Samma bör 

gälla vid offentlig upphandling som vid privat upphandling. 

Partistyrelsen svarar märkligt nog att så är fallet och att det är bra. Men 

de av er som av någon anledning har tillbringat en sen vinterkväll med 

MBL vet att det i 38 § stadgas att MBL inte gäller vid upphandling 

enligt lagen offentlig upphandling. 

Om partistyrelsen nu tycker att det är bra att MBL ska gälla, vore det 

bra om den också yrkade bifall till motionens förslag, så att det sedan kan 

gå igenom i praktiken. 

Per Eriksson,Norra Älvsborg: Jag har inget eget yrkande i den här frågan, 

men jag känner ändå att det är viktigt att berätta om hur det fungerar i 

vår del av landet. Jag har ingen svårighet att ställa mig bakom beskrivningarna 

i riktlinjerna. Jag som kommer från lilla Bengtsfors i Dalsland 

har daglig erfarenhet av detta. Jag blev personligen berörd när servettfabriken 

i Skåpafors i mars lade ut ett stort varsel. Min mor blev av med 

jobbet när Lear Corporation för några år sedan på ett skamligt sätt slog 

igen sin bilfabrik. 

Varsel, nedläggningar och konkurser har blivit vardagsmat i Dalsland, 

med många personliga tragedier som följd. I dag är den öppna arbetslösheten 

i Dalsland fyra gånger högre än för ett år sedan. I Bengtsfors kommun 

har vi tappat mer än 1 200 arbetstillfällen de senaste två åren. Jag 

gick i dag in på Arbetsförmedlingens hemsida och fick uppgiften att det 

i hela Dalsland finns 34 lediga jobb att söka. 

I riktlinjerna slår partistyrelsen fast att staten alltid måste vara beredd 

att sätta in riktade insatser för regioner med särskilda svårigheter. 

Partistyrelsen betonar också det lokala och regionala inflytandet när till-

växtpolitiken ska utformas. Utmaningen är given: Det måste till satsningar 

för att skapa förutsättningar för att med regionens hjälp kunna 

återskapa de arbetstillfällen som under kort tid har gått förlorade. Staten 

har ett stort ansvar för att vara pådrivare och påskyndare vad avser regional 

utveckling. Alla goda krafter måste agera skyndsamt för att utflyttningen 

inte ska öka ännu mer dramatiskt i våra berörda kommuner, speciellt 

bland ungdomarna. 

En ny delegation kommer enligt tillväxtpropositionen att inrättas för 

bland annat Dalsland, Värmland och Bergslagen. Det är ett bra initiativ, 

men det är oskrivet vilka befogenheter och resurser denna delegation har. 

Partistyrelsen skriver också att villkoren för företagare ska vara goda i 

hela landet. För företagen i Dalsland i allmänhet och särskilt skogsnäringen 

är det viktigt med bra vägar. 

Ulrica Messing, partistyrelsens föredragande: Flera talare har sagt att det 

är ett stort gemensamt problem att det föds så få barn. Detta märker vi 

på många sätt. Det är också ett stort gemensamt problem att befolkningsstrukturen 

är så olika i olika delar av landet. Befolkningen sjunker 

ibland, och på en del platser har man rent av en överhettning. 

Eftersom vi har haft en snabb debatt tänker jag ta tre minuter i anspråk 

för att berätta en rolig historia. Jag var en gång med på en prisutdelning 

där Mark Levengood var konferencier. Han är ju väldigt skicklig som konferencier. 

Man skulle dela ut ett pris till årets fotograf, och prisutdelare 

var Lennart Nilsson. Jag tror att de flesta av oss någon gång antingen har 

köpt hans böcker där man kan se vägen från en spermie till det färdiga 

fostret, eller sett hans filmer på TV, där han på ett otroligt åskådligt sätt 

visar hur livet kommer till. 

När Lennart Nilsson kom upp på scenen för att dela ut priset till årets 

fotograf berättade Mark Levengood att Lennart och han föregående vecka 

varit på en gemensam middag. På Mark Levengoods ena sida hade 

Lennart suttit, och på den andra sidan hade operasångerskan Birgit 

Nilsson suttit. Under samtalet lutade sig Lennart Nilsson fram mot Birgit 

Nilsson och sade: ”Tänk, alla dessa toner som du har tagit och alla de arior 

som du har sjungit! Det skulle vara intressant att se hur dina stämband 

fungerar då du arbetar, och det skulle vara fantastiskt att få filma dem.” 

Då funderade Birgit Nilsson en liten stund och sade sedan till Lennart 

Nilsson:”Åh nej, nej, nej! Jag vet minsann var du har varit med den kameran!” 

Jag ska nu kommentera de yrkanden som finns kvar. Jag vill först kontrollera 

att det är rätt uppfattat att de av er som ställde sig bakom de ändringsförslag 

som Christine Axelsson lagt fram på sidan 28 liksom hon har 

dragit tillbaka dessa förslag till förmån för den text som vi presenterat 

under middagsrasten. Så är tydligen fallet. 

Christine har dessutom tillsammans med många andra talare kommenterat 

förslag till ändringar på sidan 30, raderna 16 respektive 20. Vi har 

123

124 

envist argumenterat för avslag på dessa. Vi menar att det redan i dag 

finns en möjlighet och till och med en skyldighet att samverka kring 

beslutsprocessen när det gäller infrastruktur på lokal och regional nivå. Vi 

ger dessutom Banverket och Vägverket nu via regleringsbreven i uppdrag 

att medverka i den planeringen. Jag har dock förstått den oro som ni har 

gett uttryck för. Ni vittnar själva om att det verkar lite svalt. Jag är därför 

beredd att ändra mig och yrkar bifall till de förslag till förändringar som 

Christine har lagt fram. 

Både Robert Mörk och Lars Wegendal har argumenterat för att vi måste 

bli bättre på att se de skillnader i förutsättningar som finns i vårt land. Vi 

har också i temagrupperna talat om behovet av ett landsbygdspolitiskt 

program och om behovet av att se vad som händer i glesbygden i de 

storstadsnära orterna och på många andra håll. Jag vill verkligen avråda 

från att försöka hitta en politik för varje plats. Vi hamnar då i en situation 

där vi återigen ska dra linjer mellan orter under 5 000 invånare, orter 

med 5 000–15 000 invånare och orter med 15 000–25 000 invånare. Jag 

tycker att vi har kommit längre än så. 

Vi visar detta i riktlinjerna när vi talar om att tillväxten i landet handlar 

om tillväxt överallt och om möjligheter för alla att utvecklas. Vi säger 

också att förutsättningarna för detta ser väldigt olika ut. Vi vet att det 

finns både möjligheter och problem på alla delar. 

Den regionalpolitiska arbetsgrupp som den senaste kongressen fattade 

beslut om är inte en tillfällig arbetsgrupp utan fortsätter att verka. Jag 

tycker att det vore bra om ni ville ge oss uppdraget att fortsätta att bevaka 

den utveckling som vi ser runtom i landet och att arbeta med både skillnaderna 

och likheterna, men däremot inte att slå fast ett landsbygdsprogram, 

ett glesbygdsprogram eller ett storstadsnära program. Jag yrkar 

avslag på de förslagen. 

Robert Mörk yrkar på ytterligare ett förslag i skrivningarna som han vill 

ha in som komplement till de förslag till nya riktlinjer som jag lade fram 

under middagspausen. Jag yrkar avslag på Robert Mörks ytterligare förslag. 

Elisabeth Bramfeldt, Norrbotten, talade mycket väl om skrivningar om 

distansutbildningen och även om behovet av regionalt baserad utbildning. 

Jag tycker att Thomas Östros tidigare väldigt tydligt markerade detta 

genom starkare skrivningar om distansutbildningen. Vi har också varit 

väldigt konkreta i den proposition om tillväxt och livskraft i hela landet 

som vi har lagt fram. Vi lägger där in mera pengar, viker fler platser och 

säger att om ni är beredda att bygga upp det här ska staten vara med om 

att betala det. Jag står kvar vid mitt avslagsyrkande med hänvisning till 

de förstärkningar som vi redan har fattat beslut om. 

Lena Segerberg önskar att de regionalpolitiska infrastrukturmedlen ska 

kunna användas till alla transportsystem. I dag har vi förutom de nationella 

pengar som vi har beslutat fördela till Banverket, Vägverket och 

andra myndigheter också tillgång till pengar för länsstyrelserna. De har

ett anslag som de kan fördela till olika transporter inom sina län. Vi har 

dessutom i den framlagda propositionen gett ett uppdrag till Rikstrafiken 

att i framtiden använda pengar också till att upphandla också olönsam 

flygtrafik, inte bara tågtrafik. Jag tycker att detta väl tillgodoser Lena 

Segerbergs önskemål. Jag tycker att de regionalpolitiska medlen ska 

användas till annat. Vi har redan nu öppnat möjligheter till satsningar på 

infrastrukturen. 

Flera har talat om att slå fast en nationell och internationell trafik på 

höghastighetståg. Vi har i regeringen i samband med att vi presenterade 

infrastrukturpropositionen mycket diskuterat att i framtiden arbeta 

mycket med höghastighetståg. Vi har i den nyss framlagda propositionen 

vikt pengar för satsningar på tågtrafiken. 100 miljarder kronor ska anslås 

till järnvägsinvesteringar de kommande tolv åren. Jag menar att det inte 

är bra om kongressen i riktlinjerna slår fast vilken typ av investeringar det 

ska vara. Det är bättre att låta dem vara fria och att låta de planer som 

finns gälla. Jag yrkar därför avslag på dessa förslag. 

Vidare har flera varit oroliga över den utredning om enskilda vägar 

som nu är ute på remiss. Jag har full förståelse för den oro som flera av er 

här har visat. Som Hans Stenberg framhöll är utgångspunkten i partistyrelsens 

förslag till beslut i dessa frågor inte att vi tycker att utredningen 

i dess helhet har lagt fram många bra förslag. Det har den inte gjort. Jag 

tycker inte att vi ska ha en omfattande överföring av allmänna vägar till 

enskilda vägar. Men jag tycker inte heller att vi redan nu ska säga att vi 

över huvud taget inte ska gå vidare med den här utredningen. Det finns 

förslag i den som är ganska bra. Bland annat föreslår man att en del 

enskilda broar ska bli allmänna broar. Det vore dumt att säga att hela 

utredningen är dålig därför att det finns dåliga förslag i den. Jag vädjar 

till er att låta remissomgången fullföljas och att vi sedan ska går vidare 

med de förslag som kan vara av allmänt och gemensamt intresse. 

Det har också yrkats att vi ska precisera en fast förbindelse över 

Öresund. Jag yrkar avslag på det med tanke på min tidigare argumentation 

för att inte precisera vad den stora satsningen i infrastrukturpropositionen 

ska användas till. 

Vi har likaså fått förslag om en mera rättvis fördelning av farledsavgifterna 

så att de speglar de verkliga kostnaderna för de olika farlederna. 

Man kan tycka att detta är rättvist från varje enskild kommuns synpunkt, 

men det skulle bli djupt orättvist för landet i dess helhet. Vi försöker nu 

utgå från landet som helhet, se var det går bra och var det går dåligt och 

vad vi gemensamt ska ta ansvar för. Det system för farledsavgifter som vi 

har i dag har bygger på ett gemensamt ansvar. En del hamnar har långa 

inlopp. En del hamnar behöver till exempel mycket hjälp med isbrytning. 

Andra hamnar har korta inlopp och behöver inte alls särskilt mycket 

isbrytning. Dagens avgifter är rättvisa på det sättet att man får betala 

ungefär lika mycket över landet. Jag tycker att vi ska ha kvar den rättviseprincipen, 

och därför yrkar jag avslag på förslagen om en annan fördelning 

av farledsavgifterna. 125

126 

Bengt Westman,Norrbotten, har ett önskemål om att vi ska precisera att 

Rikstrafiken ska få en möjlighet att upphandla flygtrafik. Jag hoppas att 

Bengt Westman är nöjd med det förslag som vi nu har presenterat i riktlinjerna. 

Ewa Lindström har yrkat bifall till motion 892 om stöd till företagsetableringar. 

Jag tycker att partistyrelsen i sitt utlåtande väl har motiverat 

det som vi nu föreslår. Det är i dag inget guldregn över Sveriges företag 

eller över utländska företag som vill etablera sig i Sverige. Inte alla etableringar 

får pengar, långt därifrån. Vi är väldigt strikta när vi avgör vilka 

företag som ska få etableringsstöd och vilka som inte ska få det. Vi granskar 

naturligtvis företagen ordentligt och gör bedömningar utifrån deras 

grad av seriositet, utifrån deras egna ekonomiska förutsättningar och 

även utifrån på vilka platser företagen väljer att etablera sig på. Allt detta 

sammanvägs, och jag tycker också att det har speglats i svaren från partistyrelsen. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. 

Jörgen Danielsson, Södermanland, har yrkat på att de som startar företag 

ska ta ett företagskörkort. I dag har alla som har en lust att starta företag 

möjlighet att få stöd och hjälp med det. Man kan få stöd för ekonomisk 

hantering och tillgång till riskkapital, man kan få revisionshjälp och 

mycket annat. Grunden för om ett företag ska lyckas eller inte är sällan 

hur mycket stöd man får i form av rådgivning utan beror självklart på ifall 

man har en bra företagsidé eller inte. Om man inte har en idé som bär 

och en vara eller tjänst som någon är intresserad av att köpa, hjälper det 

inte hur mycket rådgivning man får som enskilda företagare, för man ska 

leva på det som företaget ska producera och sälja. Jag tycker att det stöd, 

de råd och den hjälp som man i dag kan få som enskild person vid etablering 

av företag är bra. Det finns också möjlighet för fler att använda 

dem. 

Ett yrkande har framförts om bifall till motion 904. Partistyrelsens 

utlåtande över motionen ligger fast. 

Jan-Olof Larsson,Bohuslän, har frågat mig om jag kan redogöra för vilken 

inställning partistyrelsen har till partnerskapsprojekt. Det finns i dag 

inga aktuella partnerskapsprojekt, men vi har inte avvisat partnerskapsprincipen 

som modell. Att det i dag inte finns några projekt som är aktuella 

betyder inte att det inte kommer att bli några sådana i framtiden. Vi 

lägger nu ned mycket pengar på infrastrukturpropositionen, 364 miljarder 

på tolv år, och en del av de pengarna tidigarelägger vi. Det har till 

exempel funnits en otålighet över att för lite av investeringarna skulle 

komma till Bohuslän. Jag lovar dig, Jan-Olof Larsson, att du kommer att 

få se resultat av dem också i Bohuslän, till exempel på E 6. 

Kristina Jonsson, Södermanland, har yrkat bifall till partistyrelsens 

gamla skrivningar i riktlinjerna. Jag yrkar avslag på det med hänvisning 

till de nya förslag till riktlinjer som jag själv har lagt fram.

Lars Wegendal, Kronoberg: Jag är inte på något sätt ute efter ett landsbygdspolitiskt 

program eller ett särskilt program för orter med under 

5 000 eller mellan 5 000 och 50 000 invånare. Vad jag vill få in är att man 

har uppmärksammat problemet att det finns orter som har svårigheter att 

hålla befolkningstalen uppe, där kommunerna har stora svårigheter med 

att upprätthålla den kommunala servicen och där företagsetableringar är 

precis lika sällsynta som folkpartister. 

Om jag nu hade haft pennans makt skulle jag på rad 5 i Ulrica Messings 

nya förslag ha föreslagit: ”Samtidigt går andra regioner och mindre orter 

en kräftgång...” Det vore ett väldigt bra kompromissförslag. 

Erik Persson, Skåne: Det är väldigt fina skrivningar i det senaste förslag 

som vi har fått. Jag ställer mig bakom i stort sett allting. Jag vill ändå 

gärna få med skrivningen om att vi ska satsa på en nationell och internationell 

trafik med höghastighetståg. Jag tror att detta är framtiden och att 

det är jätteviktigt för att vi ska kunna få mer av miljövänlig tågtrafik. Jag 

yrkar bifall till mitt förslag. 

Jörgen Danielsson, Södermanland: Jag vill ställa en fråga till Ulrica 

Messing. Ni skriver för det första att facket ska lösa problematiken med 

företag som är oseriösa. Vad menar ni med det? Jag jobbade inom Hotelloch 

Restauranganställdas förbund för att skriva nya avtal eller för att förnya 

gamla avtal. Det hände att företagen bytte ägare var tredje månad. 

En sådan lösning är inte möjlig. 

För det andra är det fråga om en certifiering, vilket gör att man måste 

anmäla sig till exempel till Skattemyndigheten eller Patent- och 

Registreringsverket om man tar över ett företag. Certifieringen borde 

vara en del av denna process, som skulle leda fram till ett beviljande. Jag 

tycker fortfarande att motion 895 bör bifallas. 

Elisabeth Bramfeldt, Norrbotten: Jag vidhåller mitt yrkande på sidan 29, 

rad 30, eftersom vi tror att en väl utbyggd distansutbildning och decentraliserad 

utbildning är en viktig framgångsfaktor. Ulrica nämner i detta 

stycke utbildning, och jag tycker att detta framgår även här. 

Ulrica Messing, partistyrelsens föredragande: Lars Wegendal uttryckte en 

oro över att vi trots att vi skriver väldigt bra pratar för lite om all den 

mångfald som finns bland våra orter. Jag tycker att jag tar en risk om jag 

nu efter orden ”Samtidigt går andra regioner …” lägger till orden ”och 

orter” i det förslag till riktlinjer som jag har lagt fram, men jag hoppas att 

kongressen precis som partistyrelsen nu kan tänka sig det tillägget i det 

förslag som har delats ut. Meningen skulle då inledas på följande sätt: 

”Samtidigt går andra regioner och orter...” Med detta skulle jag vara 

beredd att biträda Lars Wegendals förslag. 

127

128 

I övrigt står jag fast vid det som jag nyss redogjorde för. Jag tycker att 

företagskortet kan vara ett sätt att möta behov hos många företagare att 

lära mer om villkoren för företagare. De behoven kan vi möta också på 

många andra olika sätt. En möjlighet att hjälpas åt med att komma åt de 

oseriösa företagare som finns, små och stora, är starka fackliga organisationer. 

Jag menar att partistyrelsen i sin motivering för besvarandet av 

motionen har speglat detta väl. Vi bedriver ett kraftfullt arbete hemma i 

Sverige och ett gemensamt arbete i EU kring den sociala agendan, där vi 

vill ta större gemensamt ansvar för att de företag som finns och verkar 

inom Europa ska vara seriösa. Man ska ta arbetstagarinflytandet på allvar, 

man ska driva MBL-frågor och mycket annat. Men det finns andra sätt 

att lära sig villkoren för att driva enskilt företag än via företagskörkort. 

Jag står alltså fast vid mina tidigare förslag med undantag av det tillägg 

från Lars Wegendal som jag nyss nämnde. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 106:2, 136:1-2, 611:2, 847:2, 

848:2, 849:1-4, 850:1-3, 851:1, 852:1-2, 853:1-2, 854, 855, 856:1, 3-4, 6, 

9-10 och 13, 857, 858, 859, 860:1-2, 861:1-4, 862:1-5, 863:1-3, 864:1- 

3, 865:1-3, 866:1-3, 867, 868:1-3, 869, 870:1-3, 871, 872:1-2, 873:1-2, 

4-12 och 16, 874:1-4, 875:1-4 och 6, 876:1-11, 877, 878, 879:1-2, 880, 

881, 882, 883, 884, 885:1-3, 886, 887:1-2, 888, 889, 890, 891:1-2, 892, 

893:1-2, 894:1-2, 895, 896, 897:1-3, 898:1-2, 899, 900:1-2, 901:1-3, 

902:1-3, 903, 904:1-3, 905 och 968:5 

att bifalla motionerna 849:1-2, 850:1-2, 873:16, 876:11, 896, 898:1-2 

och 901:2, 

att avslå motion 611:2, 849:4, 852:1-2, 853:1, 873:10, 883, 884, 

885:1-3, 887:2, 892, 893:2, 894:2, 895, 899 och 904:1, 

att anse motionerna 106:2, 136:1-2, 847:2, 848:2, 849:3, 850:3, 

851:1, 853:2, 854, 855, 856:1, 3-4, 6, 9-10 och 13, 857, 858, 859, 

860:1-2, 861:1-4, 862:1-5, 863:1-3, 864:1-3, 865:1-3, 866:1-3, 

867, 868:1-3, 869, 870:1-3, 871, 872:1-2, 873:1-2, 4-9 och 11-12, 

874:1-4, 875:1-4 och 6, 876:1-10, 877, 878, 879:1-2, 880, 881, 

882, 886, 887:1, 888, 889, 890, 891:1-2, 893:1, 894:1, 897:1-3, 

900:1-2, 901:1 och 3, 902:1-3, 903, 904:2-3, 905 och 968:5 

besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 28-30, avsnittet Ta 

tillvara utvecklingskraften i alla regioner!, inklusive nedanstående förslag 

till ändringar med anledning av temagruppen: 

”Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner! 

Det finns utvecklingskrafter överallt i Sverige – i storstäderna och i 

skogslänen, industriorterna och jordbruksbygderna. Men det krävs skilda

åtgärder och insatser i olika landsändar för att ta tillvara på denna utvecklingskraft. 

Befolkningsökning och tillväxt riskerar att kväva storstadsregionerna 

som drabbas av bostadsbrist och otillräckliga kommunikationer och 

såväl arbetskraftsbrist som arbetslöshet och segregation. Samtidigt går 

andra regioner en kräftgång där befolkningsminskning och svag tillväxt 

riskerar att slå ut välfärdssatsningar. Det gap som i dag växer fram mellan 

regioner och landsändar i Sverige är djupt oroväckande. Den regionala 

utvecklingen är inget nollsummespel. Om alla landsändar har möjlighet att 

utvecklas utifrån sina förutsättningar kan den idérikedom och skaparkraft 

som finns lokalt och regionalt bidra till utveckling i hela landet. 

Vi måste bejaka de nya livsmönster som innebär att människor vill ta 

del av ett större utbud av arbetstillfällen, utbildning och kultur men inte 

vill avstå från närhet till den natur eller från den gemenskap som ofta 

finns på mindre orter. Det är därför viktigt att vi skapar bättre kommunikationer 

mellan och inom regionerna. Kommun- och länsgränser 

får inte göra att samhällsservice och kommunikationer fungerar sämre 

för dem som bor på en sida och arbetar på en annan. Genom att skapa 

större arbetsmarknader kan de människor som bor i orter med överhettning 

på arbets- eller bostadsmarknaden utnyttja de resurser och de förutsättningar 

som finns i andra delar av regionen, och det blir lättare att 

hantera de problem som uppstår vid strukturomvandlingar. Alla människor 

i vårt land ska oavsett bostadsort ha samma rätt till ett liv i välfärd, 

med en bra skola, vård och omsorg på lika villkor. Vi delar alla ansvaret 

för att skapa de resurser som behövs för det. Det kräver att vi har en solidarisk 

omfördelning mellan landets kommuner – en kommunal utjämning. 

Annars leder olika skattekraft och skillnader i befolkningssammansättning 

mellan kommunerna till skillnader också i den välfärd medborgarna 

erbjuds, och därmed till skilda möjligheter att dra till sig och 

behålla företag och arbetskraft. 

Staten har ansvaret för att grundläggande förutsättningar för utveckling 

finns i hela landet. Dit hör högskola, forskning och kultur, en grundläggande 

post- och kassaservice och en god IT-infrastruktur. Dit hör en 

näringspolitik som ger goda villkor för företagande och utveckling i regioner 

med olika förutsättningar. Dit hör framför allt ett väl fungerande 

transportsystem. 

Vi socialdemokrater accepterar inte att regionala klyftor bryter sönder 

Sverige. Vi vet att rättvis fördelning är en god investering. Vi vill se ett 

sammanhållet Sverige. Vi vill att hela Sverige ska utvecklas. 

Alla måste bidra till att sprida utvecklingen. Det är lokalt som initiativen 

måste växa fram, men ansvaret för att hela Sverige utvecklas och håller 

samman måste vi alla dela. Vi ska även i framtiden ha en långtgående 

och solidarisk utjämning mellan landets kommuner och landsting. Den 

offentliga sektorn har enormt stor betydelse för utvecklingen. Med sitt 

uppdrag att vara samhällsnyttiga har också de statliga företagen en viktig 

129

130 

roll att fylla. De har tydlig inverkan på sysselsättning och ekonomi, och 

ett ansvar att ta regionala hänsyn. Även om ansvaret för den regionala 

utvecklingen i första hand måste tas lokalt och regionalt så måste staten 

alltid vara beredd att i dialog med lokala och regionala aktörer sätta in 

riktade insatser för regioner med särskilda svårigheter. 

Den regionala utvecklingspolitiken ska bygga på lokal kraft. Det förutsätter 

större regional och lokal handlingsfrihet, och stort inflytande över 

hur tillväxtpolitiken ska utformas och genomföras. Arbetet inom ett stort 

antal industriella utvecklingscentra har tydliggjort den kraft som kan 

utvinnas ur samverkan mellan lokala företag, fackföreningar och kommuner. 

Arbetet med regionala tillväxtavtal har förbättrat myndigheternas 

samarbete med varandra och med lokala och regionala aktörer. Turism 

och kultur kräver nationella satsningar men är sektorer som kan ha stor 

potential att påverka utvecklingen lokalt. En kraftigt utbyggd distansutbildning 

är också en viktig förutsättning för utvecklingen i många regioner. 

Stora möjligheter till ny utveckling i vissa regioner ligger i omställningen 

till ekologisk hållbarhet, med ökande behov av förnybara resurser 

som skog och grödor. Det är också viktigt att stöd ges till lokala kooperativ, 

föreningslivet och enskilda i frivilligt arbete. De fyller en viktig funktion 

för det lokala utvecklingsarbetet och i den sociala ekonomin. 

Villkoren för företagande ska vara goda i hela landet. De små företagen 

blir en allt viktigare del av svensk ekonomi och därmed för tillväxt 

och sysselsättning. Det ska bli lättare att starta och driva företag. Regler 

och stöd ska vara enkla och inte vara ett hinder för människors företagsamhet. 

All ny lagstiftning granskas därför numera ur ett småföretagarperspektiv. 

Uppfinnare och innovatörer behöver ges ökade möjligheter 

att omvandla sina idéer till framgång. Effektiv konkurrens gagnar både 

tillväxt och konsumenter. Karteller ska motverkas. EU:s strukturfonder 

ska användas så att de främjar en god utveckling i hela landet. I utsatta 

delar av landet är kapitalmarknaden så dåligt utvecklad att det är stora 

problem för företagare att etablera sig eller bygga ut verksamheten. Det 

ska råda likvärdiga villkor att bedriva näringsverksamhet i hela landet. 

Det kräver i vissa fall att staten går in på marknaden och förbättrar kapitalförsörjningen 

för företagen. 

Vi ska bygga ett transportsystem för framtiden. Det är hög tid att förbättra 

landets vägar och järnvägar. Stora resurser ska avsättas de närmaste 

åren för att ta itu med eftersatt underhåll och redan planerade projekt. Vi 

måste också bygga nytt och investera i ett transportsystem som svarar 

mot framtida krav och förändringar. Ska vi kunna hålla samman vårt 

långa land och hela befolkningen behövs säkra och snabba transporter på 

väg och järnväg, med flyg och i färjetrafik till rimliga priser. Det måste 

vara möjligt att bo på ett ställe och jobba på ett annat, eller att byta 

arbetsplats utan att hela familjen måste flytta. Arbetsmarknaderna ska 

förstoras genom utbyggd kollektivtrafik, satsningar på regional- och

snabbtåg och på bättre trafiklösningar i storstäderna. Det är inte bara 

vuxna som använder sig av kommunikationer och infrastruktur – barns 

och ungas perspektiv får inte glömmas bort. Både infrastruktur och fordon 

måste också bättre anpassas för att fungera för personer med funktionshinder. 

Antalet döda i trafiken måste minska. En sund konkurrens 

ska främjas på transportområdet, till exempel inom inrikesflyget. Vi vill 

ge Rikstrafiken en möjlighet att upphandla flygtrafik. Vårt transportsystem 

måste också klara en kraftigt ökad handels- och persontrafik över 

gränserna. Ny teknik och nya forskningsrön måste komma till användning. 

Miljövänligare transporter och förnybara drivmedel måste fram. 

Infrastrukturens utformning måste bidra till en ekologiskt hållbar 

utveckling.” 


Lynn Ljungberg,Skåne: Bifall till motion 895. 

Christine Axelsson, Skåne: Tillägg sidan 28, rad 32, som ersätter de tre 

inledande styckena under denna rubrik: ”Det finns utvecklingskraft överallt 

i Sverige – i storstäderna och skogslänen, industriorterna och jordbruksbygderna. 

Men det krävs skilda åtgärder och insatser för att ta tillvara 

på denna utvecklingskraft. Befolkningsökning och tillväxt riskerar 

att kväva storstadsregioner som drabbas av bostadsbrist och otillräckliga 

kommunikationer och såväl arbetskraftsbrist som arbetslöshet och segregation. 

Samtidigt går andra regioner en kräftgång där befolkningsminskning 

och svag tillväxt riskerar att slå ut välfärdssatsningar. Det gap som i 

dag växer mellan regioner och landsändar i Sverige är djupt oroväckande. 

Den regionala utvecklingen är dock inget nollsummespel. Om alla landsändar 

har möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar kan den 

idérikedom och skaparkraft som finns lokalt och regionalt bidra till 

utvecklingen i hela landet.” (Detta förslag drogs sedan tillbaka till förmån 

för partistyrelsens förslag.) 

Strykning sidan 29, rad 12-14: ”Det finns utvecklingskraft…skilda 

landsändar”. 

Tillägg sidan 29, rad 29: ”Den regionala utvecklingspolitiken ska bygga 

på lokal kraft. 

Lokalt och regionalt engagemang och ansvarstagande har avgörande 

betydelse för utvecklingen. Det förutsätter större regional och lokal 

handlingsfrihet och stort inflytande över hur tillväxtpolitiken ska utformas 

och genomföras. Vi vill därför utveckla det kommunala självstyret på 

den regionala nivån.” 

Tillägg sidan 30, rad 16, efter ”kommunikationer”: ”Det krävs en 

beslutsmodell där både det regional och nationella behovet tillgodoses.” 

Tillägg sidan 30, rad 20, efter ”trafiklösningar i storstäderna”: ”Därför 

är det viktigt att det skapas förutsättningar för en regional helhetssyn på 

planeringen av trafikens struktur.” 

131

132 

Hans Ekström, Södermanland: Bifall till partistyrelsens förslag till ny text; 

drar tillbaka tidigare yrkande. 

Anders Lindström, Dalarna: Bifall till partistyrelsens förslag till ny text på 

sidan 29, rad 31; drar tillbaka tidigare yrkande. 

Sonia Landin, Gotland: Bifall till partistyrelsens förslag till ny text; drar 

tillbaka tidigare yrkande. 

Kaj Berntsson, Halland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 

849:4. 

Martin Noréhn, Västerbotten: Bifall partistyrelsens förslag till ny text; 


Erik Persson,Skåne: Bifall till motion 888. 

Tillägg sidan 30, rad 27: ”En satsning på nationell- och internationell 

trafik med höghastighetståg är angelägen.” 

Tommy Edenholm, Halland: Bifall till Christine Axelssons yrkanden. 

Lars Wegendal, Kronoberg: Tillägg sidan 29, rad 14: ”Inte minst måste 

situationen i de mindre tätorterna i hela landet uppmärksammas.” 

Agneta Lindström-Berg, Västerbotten: Bifall till motion 862:3. 

Peter Lindroth,Skaraborg: Bifall till Christine Axelssons yrkanden på sidan 

30 raderna 16 och 20. 

Jonas Nygren,Skåne: Bifall till motion 877. 

Bifall till Erik Perssons ändringsförslag. 

Robert Mörk,Örebro län: Bifall till motion 905. 

Tillägg sidan 29, rad 14: ”Dessa åtgärder och insatser ska utformas för 

att vara tydliga verktyg för utvecklingsarbetet i hela landet.” 

Elisabeth Bramfeldt, Norrbotten: Tillägg sidan 29, rad 35: ”En kraftigt 

utbyggd distans- och decentraliserad utbildning är också en viktig förutsättning 

för utvecklingen i många regioner.” 

Jörgen Oskarsson,Östergötland: Bifall till partistyrelsens förslag, sidan 30, 

rad 10-30. Bifall till Erik Perssons tilläggsförslag. 

Mats Johansson,Blekinge: Bifall till partistyrelsens förslag.

Hans Stenberg, Västernorrland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 862:3. 

Erik Magnusson, Jämtland: Bifall till partistyrelsens förslag till ny text; 


Lena Segerberg, Kalmar län: Tillägg sidan 30, rad 27, efter ”rimliga priser”: 

”Regionalpolitiska infrastrukturmedel ska kunna användas till alla 

transportsystem.” 

Bifall till partistyrelsens nya text. Bifall till Anders Lindströms tilläggsyrkande. 

Bifall till Christine Axelssons tilläggsyrkande. 

Kristina Jonsson, Södermanland: Bifall till det ursprungliga förslaget till 

riktlinjer på sidan 30, raderna 11-30. 

Ewa Lindstrand, Västernorrland: Bifall till motion 892:1. 

Avslag på Christine Axelssons förslag. 

Anders Mikaelsson, Västernorrland: Bifall till motion 862:3. 

Lars Ericson, Stockholms län: Bifall till Christine Axelssons yrkanden. 

Anders Lago, Stockholms län: Bifall till partistyrelsens justerade förslag 

sidan 28 rad 32, 

Caterina Franceschi, Göteborg: Bifall till partistyrelsens förslag till ny 

text; drar tillbaka tidigare yrkanden. Bifall till Christine Axelssons förslag 

på sidan 30, raderna 16 och 20. 

Stefan Hedin, Gävleborg: Bifall till partistyrelsens nya förslag. 

Jörgen Danielsson, Södermanland: Bifall till motion 895. 

Roger Mogert,Stockholm: Bifall till motion 904:1-3. 

Ulrica Messing, partistyrelsens föredragande: Bifall till Christine Axelssons 

förslag sidan 30, raderna 16 och 20. 

Avslag på Lars Wegendals förslag till tillägg på sidan 30, rad 27. Nytt 

förslag till tillägg i partistyrelsens nya text, rad 6, efter ”andra regioner”: 

”och orter” (med anledning av Lars Wegendals förslag). 

Avslag på Robert Mörks tilläggsförslag på sidan 29, rad 14. Avslag på 

Lena Segerbergs förslag sidan 30, rad 27. Avslag på Roger Mogerts yrkande 

om motion 904. 

Avslag på Kristina Jonssons förslag om att behålla partistyrelsens gamla 

skrivningar i riktlinjerna. Avslag på Elisabeth Bramfeldts, Lena Segerbergs 

och Erik Perssons tilläggsförslag. 

133

134 

Beslut 


Motionerna 



862:3, 





904:1-3, 



15.3. 

Riktlinjerna 

att bifalla Christine Axelssons med fleras strykningsförslag på sidan 29, 

rad 12-14, 

att efter försöksvotering avslå Elisabeth Bramfelts tilläggsförslag på 


att bifalla Christine Axelssons med fleras tilläggsförslag på sidan 30, rad 16, 

att bifalla Christine Axelssons med fleras tilläggsförslag på sidan 30, rad 20, 

att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens text på sidan 30, rad 27 

(och därmed avslå Lena Segerbergs och Eric Perssons tilläggsförslag 

på samma sida och rad), 

att avslå Lena Segerbergs tillägg sidan 30, rad 16, 

att i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna 

på sidorna 28-30, avsnittet Ta tillvara utvecklingskraften i 

alla regioner, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. 


avslutad.


Från jord till bord 




Från jord till bord 


Föredragande: Margareta Winberg och Kjell Nordström 

Inledningsanförande: Margareta Winberg 


Beslut 





Inledning av Margareta Winberg 

Margareta Winberg, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Nu har vi 

kommit till avsnittet Från jord till bord. Det handlar om livsmedel, om 

skogen, om rovdjur, om pälsdjur med mera. Inledningsvis tänkte jag koncentrera 

mig på djuren. Det är ett område som under de senaste åren har 

fått alltmer uppmärksamhet i den meningen att vi undrar hur djuren har 

det. 

Ser vi tillbaka på de senaste 30 åren har våra värderingar och uppfattningar 

genomgått väldiga förändringar. Vår syn på oss själva, på kvinnor 

och män, på barn och barns behov, har förändrats och fördjupats. Likaså 

är vår uppfattning om naturen och vår levnadsmiljö en annan än förr. Nya 

forskningsrön har kommit som har vidgat vår kunskap, men de har också 

ställt oss inför nya problem. 

Detsamma gäller vår inställning till djuren och djurhållningen. Det 

sammanhänger delvis med våra ökade krav på säker mat, men det har 

framför allt att göra med en syn på djuren och deras behov. Vi accepterar 

inte längre enbart en kommersiell syn på djurhållning. Djur är 

levande och kännande varelser, och de är inte någon råvara. Djurens välbefinnande 

har på ett helt annat sätt än tidigare blivit en del av vårt 

ansvar och våra moraliska värderingar. 

Därför kräver alltfler människor i vårt land i dag, inte minst den unga 

generationen, att djuren ska ha en dräglig tillvaro när de lever. De ska ha 

135

136 

en rimlig rörelsefrihet. De ska kunna bete sig i enlighet med sina instinkter 

och behov. Former av djurhållning där djuren berövas dessa möjligheter 

accepterar vi inte längre. Så har reformerna kommit. Hönsens burar 

har blivit större. Här har vi inte sett slutet på utvecklingen ännu. Kor ska 

ut på bete. Grisar ska hållas i grupp. De ska inte leva en och en. 

I takt med ökad kunskap och ökad medvetenhet tar vi hela tiden nya 

steg på det här området. Nu står vi här i dag inför nya steg. En särskilt 

principiell och framåtsyftande fråga är: Ska vi fortsätta att hålla djur i bur 

för pälsens skull? Partistyrelsen har sagt sitt. Pälsdjursuppfödningen ska 

enligt förslaget avvecklas successivt. Jag är mycket glad för det. Vi ligger 

därmed i fronten också i denna djurskyddsfråga. 

Djur och etik berör alltfler. Så också i vårt parti förstås. Partistyrelsen 

vill därför lyssna till dem som önskar en bredare debatt inom partiet. Vi 

föreslår att de politiska riktlinjerna kompletteras med en sådan skrivning. 

Bara så kan vårt parti vara den förändringskraft, också på det här området, 

som så många önskar. 

Låt mig föredra de förslag till förändringar i riktlinjerna som har kommit 

in från en del ombud och som partistyrelsen kan föra in i riktlinjerna. 

Elin Pettersson från Södermanland har tagit upp att hon vill ha in i riktlinjerna 

att vi ska diskutera djuretiska frågor. Om ni så önskar och beslutar 

ska vi föra in: ”Vi ska därför initiera en bred diskussion i partiet kring 

dessa frågor.” 

En kontroversiell fråga – det är kanske en nord–syd-fråga i Sverige, vad 

vet jag – handlar om våra rovdjur. Där har det framställts en del yrkanden. 

Partistyrelsen föreslår att det ska föras in i riktlinjerna: ”Vi ska värna 

våra rovdjur, men de nyligen beslutade regionala rovdjursgrupperna kommer 

att kunna påverka länens förvaltning av rovdjuren.” 

Skogen finns också med i detta. Det har framförts förslag från två 

ombud – Erik Magnusson och Agneta Lindström-Berg – att vi ska ha en 

särskild skrivning om skogen. Vi föreslår att det förs in i riktlinjerna: 

”Skogen är en nationell resurs som måste nyttjas på ekonomiskt och ekologiskt 

bästa sätt med lagar som styrmedel.” 

Till sist finns det ytterligare ett förslag från Erik Magnusson som handlar 

om småskalig matproduktion. Där vill vi föra in följande, som ska stå 

i riktlinjerna på ett särskilt ställe, men jag läser bara upp det nu: ”Det 

visar bland annat tillkomsten av många gårdsföretag som förädlar egna 

ekologiskt framtagna råvaror till nya spännande produkter av hög kvalitet 

och som utgör ett viktigt tillskott i vår rika matkultur, men är också 

ett värdefullt inslag i landsbygdens utveckling. De nya nätverks- och 

organisationsformer som dessa företag samverkar i är intressanta och förtjänar 

all uppmuntran.” 

Det är de tillägg i riktlinjerna som partistyrelsen föreslår. I övrigt yrkar 

jag bifall till partistyrelsens förslag.

Debatt 

Charlotta Svanberg, Kronoberg: Ordförande! Partikamrater! Jag vill yrka 

bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1–5. Partistyrelsen 

har valt att tillstyrka att pälsdjursuppfödning successivt ska avvecklas. 

Sedan partistyrelsens linje i den här frågan blev offentlig har jag blivit 

kontaktad av ett antal representanter för minknäringen som på ett mycket 

sansat sätt har förklarat för mig varför det vore fel att stödja motionärens 

och partistyrelsens linje. Jag vill här påpeka att jag å det bestämdaste tar 

avstånd från de olika former som attacker som dessa farmare har utsatts 

för genom vandalisering av egendom och frisläppande av minkar. Det är 

självklart genom politiken som vi förändrar verkligheten. 

Jag har också hört folk säga att detta är ett sätt för oss socialdemokrater 

att vända kappan efter vinden, att tillfredsställa en tillfällig opinion. 

Jag har varit med i socialdemokraterna i 14 år, men jag har varit med 

längre i det som nu heter Förbundet Djurens Rätt. Jag är övertygad om 

att samma uppriktiga engagemang gäller alla socialdemokrater som politiskt 

arbetar för djurens bästa. 

Det är inte så att empati är en resurs och en förmåga som kan ta slut. 

Det är en oändlig resurs som mycket väl kan omfatta både människor och 

djur. Jag är beredd att vara med och fatta det här beslutet i dag, baserat 

på den kunskap som vi har redan nu. 

För det första: Pälsdjursuppfödningen hindrar djuren att bete sig 

naturligt. Det innebär otvetydigt att djuren inte mår bra. Pälsen är en 

produkt som är helt onödig. 

För det andra: Vi kan inte stoppa all pälsdjursproduktion i världen 

genom ett sådant här beslut, men vi kan vara ett gott föredöme för andra. 

För det tredje: Det är inte rätt att ställa olika grupper av djur mot 

varandra och hävda att eftersom några far illa kan inte vi fatta ett sådant 

här beslut till förmån för pälsdjuren. Det finns en god grund i regeringens 

program Lyckliga djur – etiska och moraliska perspektiv på djurhållning. 

Det här är ett ytterligare steg på rätt väg för en ännu bättre politik 

för djurens rätt. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. Jag vill avsluta med att citera 

Mahatma Ghandi: ”En nations storhet och dess etiska framsteg kan 

bedömas av hur man behandlar sina djur.” 

Elin Pettersson, Södermanland: ”En liten filur är butter och sur, vill ta sig 

en tur, men lever i bur. Kongressen vet hur, vi hjälper vårt djur, att slippa 

sin mur, och sjunga i dur. Slutet gott, allting gott, eller hur?” 

Kamrater! Jag engagerade mig inte politiskt för att jag skulle vara branschernas 

och företagens största förkämpe. Jag engagerade mig politiskt 

för att jag har visioner och idéer om ett bättre samhälle som vi alla kan 

leva i. Politik är för mig en känsla i maggropen. 

Jag tror att allas våra hjärtan blöder när vi ser att djur lider. Därför vill 

jag yrka bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:2. Där tar vi 

137

138 

ett steg framåt för djurens villkor i och med att vi successivt ska förbjuda 

pälsdjursuppfödning. 

Dessutom finns det ett behov av att diskutera etiska och moraliska frågor 

kring djurhållning inom partiet. Det börjar kännas som ganska länge 

sedan vi satt i måndags i temagrupperna. Det har varit många diskussioner 

sedan dess. Men ni som var där kanske kommer ihåg att det fanns 

ganska många olika åsikter som spretade åt alla möjliga håll. Vi var 

ganska osäkra på hur vi ser på detta med djurens rättigheter. Jag tror att 

många ungdomar kommer att vilja ha besked av oss socialdemokrater i 

valrörelsen om vad vi egentligen tycker. Vi måste sätta fokus på djurrättsfrågorna. 

Jag har hört att partistyrelsen kommer att yrka bifall till detta. På sidan 

30, rad 42 står det: ”Etiska och moraliska frågor kring miljö och djur 

måste tas på allvar.” Därefter vill jag föra in den mening som Margareta 

Winberg läste upp. Jag yrkar bifall till ändringsförslaget. 

Karl-Erik Innala, Skåne: Ordförande! Jag yrkar avslag på motion 911:2 

som handlar om att pälsdjursuppfödningen successivt ska avvecklas. 

Jag tycker inte att en socialdemokratisk kongress ska utfärda näringsförbud 

för en liten näring, vilket skulle vara fallet om man biföll motionens 

andra attsats. Alla vet att om efterfrågan på pälsar minskar sker det 

en automatisk avveckling av näringen. Så fungerar marknaden, men att 

på en socialdemokratisk kongress slå en liten glesbygdslokaliserad näring 

i huvudet är helt fel. 

Anledningen till att jag valde att agera i denna fråga är att jag har egna 

erfarenheter av hur illa det kan gå när statsmakten via sina myndigheter 

med självutnämnda förståsigpåare väljer att sätta sig på en liten näring. 

Den erfarenhet som jag refererar till gäller det kustnära fisket i 

Tornedalen i Norrbotten. Denna många hundra år gamla näring har 

under de senaste 15 åren varit i fejd med svenska myndigheter där argument 

och synpunkter grundade på erfarenheter alltsedan Hedenhös tid 

totalt nonchalerats av myndigheterna. 

Jag anser att det är en ideologisk fråga hur vi som socialdemokrater ser 

på de små näringarna i vårt avlånga land. Jag anser att vårt synsätt bör 

vara detsamma som vi har på den lilla människan, nämligen att i stället 

för att sätta sig på och kväva dessa små näringar bör vi visa vårt stöd. 

Det är min förhoppning att kongressen avslår dessa populistiska stolligheter 

som förs fram i dag. Tack för ordet. 

Peter Egardt, Dalarna: Partivänner! Nu ska vi debattera en fråga som är 

mycket viktigare än säkerhetspolitik. A-kassan är blaha-blaha. Taket i 

olika ersättningsnivåer är pseudofrågor i sammanhanget. Nu handlar det 

om rovdjur! 

Där jag kommer ifrån, norra Dalarna, har vi en väldigt stark rovdjursstam, 

framför allt av björn. Vi är inringade av varg runtom, och jag bara 

väntar på att olika vargflockar kommer till oss.

Jag vill börja med att peka på första sidan i programmet. Där sägs det 

att medborgarna kan påverka både utvecklingen i stort och samhällsarbetet 

i vardagen. Vår vardag är lodjur, varg, björn och i viss mån även 

järv och örn. Men i den här frågan handlar det om lodjur, varg och björn. 

Andra områden har dessutom problem med säl som också är ett rovdjur. 

Självklart ska vi ha en biologisk mångfald i Sverige. Det tycker jag och 

det tycker de som jag har pratat med. Men den ska vara trygg både för 

oss och för våra djur. Det är frustrerande för oss som lokalpolitiker att 

inte kunna påverka rovdjurspolitiken. Därför vill jag ha det här tillägget 

i riktlinjerna om lokal påverkan. 

Jag har fått mitt yrkande tillgodosett av föredragande statsråd. Jag 

tycker att det är en bra bit på väg. Det är viktigt att vi inte släpper initiativet 

när det gäller jakt på rovdjur till Stockholm och till Bryssel. Det är 

oerhört centralt för oss om vi ska ha kvar respekten för lagstiftande myndigheter. 

Det som nu gäller är att få dessa rovdjursgrupper att fungera som det 

är tänkt. Jag hoppas och tror att det blir så. Det är ett bra initiativ som 

har tagits här. Att vi tar den här debatten på allvar visar vi med det här 

tillägget i riktlinjerna. 

Barbro Hassel, Skaraborg: Kongressdeltagare! Jag tycker att partistyrelsens 

utlåtande över motion 911 i huvudsak är väldigt bra och innehållsrikt, 

framför allt förpliktar utlåtandet till ständigt nya åtgärder för att 

värna djuren. 

Det gläder mig också att regeringen redan har tagit ställning för att 

inrätta en särskild djurskyddsmyndighet. Jag tycker att det är värdefullt 

att Sverige blir stilbildande genom att som första land i världen inrätta 

en sådan myndighet. 

Självklart ska ett sådant organ vara fristående från bransch och kommersiella 

intressen inom det här området. Det måste också utrustas med 

befogenheter att bland annat utfärda föreskrifter och ha en direkt 

anknytning till forskning och utbildning. Det ökar möjligheten att tillgodose 

behov av ökade kunskaper om djuren, vilket också genomsyrar 

partistyrelsens utlåtande. 

Samma sak gäller för den skrift om etiska och moraliska perspektiv på 

djurhållning som Jordbruksdepartementet gav ut i våras med den träffsäkra 

titeln Lyckliga djur. I den skriften framgår det att regeringen har 

givit Jordbruksverket i uppdrag att gå igenom den forskning som just gäller 

minkars behov, som andra attsatsen i motion 911 handlar om. 

Jag har förstått det så att när det här arbetet är slutfört ska regeringen 

ta ställning till hur minkarna ska hållas för att det ska vara förenligt med 

djurskyddslagstiftningen. Det tycker jag är bra. Därför måste det vara ett 

misstag att bifalla andra attsatsen i motionen utan en tydlig motivering 

och genom att föregripa utredningen. Det enda rimliga i det här sammanhanget 

vore att anse motionen besvarad i denna del. 

139

140 

Jag yrkar alltså att andra attsatsen ska anses besvarad med hänvisning 

till utredningen och yrkar bifall till första attsatsen. 

Monica Haider, Kronoberg: Ordförande! Partikamrater! Jag har yrkat 

bifall till motion 913 från Ljusdals arbetarekommun med rubriken Skriv 

ett djuretiskt program. Det bifallsyrkandet tar jag tillbaka och är nöjd 

med den nya skrivningen i riktlinjerna. Däremot har partistyrelsen 

besvarat motionen, och man hänvisar bland annat till den förda regeringspolitiken. 

Man anser inte att ett dokument av det slag som motionen 

kräver skulle leda till omedelbara effekter avseende djurskyddet med 

mera. 

För mig är det viktigt att skilja mellan den förda regeringspolitiken och 

det som vi som parti vill i ett långsiktigt perspektiv. Däremot är regeringens 

djuretiska program ett viktigt dokument i det här arbetet. Jag tror 

att det finns ett stort behov av att sätta sig ned i mindre grupper och diskutera 

dessa frågor inom partiet. 

Jag är alldeles övertygad om att vi i den kommande valrörelsen kommer 

att ställas till svars i dessa frågor. Då är det viktigt att kunna tala om 

vad det socialdemokratiska partiet står för. 

För mig personligen är det ingen skillnad om vi föder upp djur för pälsens 

eller för köttets skull. Sedan kan man ha åsikter om behovet av pälsar. 

Jag tycker inte att det finns något sådant. 

Själv är jag uppfödd på en bondgård med kor, grisar och självklart jakt. 

Samtidigt tycker jag att det är väldigt viktigt med djuretik, vilka regler 

och förhållningssätt man har när det gäller djuren, hur vi behandlar dem 

och att de inte ska lida. Vi behöver ta en tydlig ställning i denna fråga. 

Men jag är nöjd med partistyrelsens förslag till riktlinjer. 

Erik Magnusson, Jämtland: Herr ordförande, partivänner! Först vill jag 

tacka för det vänliga bemötande som mina två förslag har fått. 

Jag vill bara helt kort beröra ett av förslagen lite grann, därför att jag 

tycker att entreprenörskap och utveckling i bygderna är så principiellt 

viktigt, och det är detta med den småskaliga matproduktionen. 

Ute i våra bygder händer det stora saker i det tysta. Människor går 

samman och skapar produkter genom att samverka i varandras produktioner. 

Man söker också finna nya vägar för att komma ut på olika marknader, 

man skapar nya sammanslutningar och nätverk för att kunna konkurrera 

på ett bra sätt med de stora affärskedjorna. Det här tycker jag är 

väldigt spännande, för vi riskerar annars att få en kulturfattig matkultur i 

Sverige, där de stora affärskedjorna gör att man i princip kan gå in i en 

mataffär i Skåne och i och med det ha sett det matutbud som finns i hela 

landet. Det vore förödande, speciellt då en av våra stora utvecklingspotentialer 

är besöksnäringen. Det här tycker jag är spännande, och det 

är värt all uppmuntran.

Jag vill med det här yrka bifall till partistyrelsens förslag och självklart 

också till mina egna förslag. 

Agneta Lindström-Berg, Västerbotten: Ordförande, kamrater! Först av allt 

vill jag yrka bifall till partistyrelsens förslag till beslut angående motion 

911:1-2. 

Sedan vill jag säga till Karl-Erik Innala från Skåne, som talade här alldeles 

nyss, att vi i faktiskt har slagit fast i partiprogrammet att det demokratiska 

samhället alltid har den överordnade rätten att ange villkor och 

ramar för det ekonomiska livet. Sedan vill jag säga att jag faktiskt är jättestolt 

över det här förslaget. Det tror jag nog att också alla mina yngre 

kamrater i partiet är, i alla fall många av dem. 

Sverige har hittills gått i främsta ledet för ett starkt djurskydd. Många 

gånger har vi i TV sett eländet för djuren och varit stolta över vad 

Margareta Winberg har gjort och sagt och över hur vi har agerat. Nu går 

vi ett steg vidare. Det har redan Storbritannien, Nederländerna och så 

gott som samtliga österrikiska delstater gjort. Successivt avvecklas är inte 

samma sak som att från en dag till en annan ändra allt, stoppa allt. 

Jag är säker på att man beaktar konsekvenserna för näringen så att allt 

blir på bästa sätt. Kanske kan man få ett utökat miljö- och landsbygdsstöd. 

Det kan hjälpa till vid övergången. Det finns säkert också andra 

sätt. Vi ser att minkfarmarna har minskat mycket i antal redan under de 

senaste åren. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. 

Robert Uitto, Jämtland: Partivänner! I vissa fall av åtgärder när nedläggning 

av arbete blir resultatet är det svårt att hitta argument som håller för 

att man ska tycka att det är olyckligt. Pälsdjursuppfödning är just ett 

sådant fall. Uppfödning av djur sker i de flesta fall enligt mig på oetiska 

sätt bara för att vi i slutänden ska få bära dessa djurs pälsar. Ibland behövs 

inte ens argument, det räcker faktiskt med känslan. 

Det räcker att besöka en sådan uppfödning för att man ska känna hur 

fel det egentligen är, hur otrevlig upplevelsen är på det stället. Jag tycker 

att det vilar något av maktfullkomlighet och girighet över det. En pälsdjursuppfödning 

är enligt mig ett mörkt ställe. Det är inget ställe som 

inger en känsla av hopp. Vi människor kan inte behandla djur på det sättet. 

Det saknas egentligen helt hållbara motiv för det. 

Hur skulle jag kunna förklara för min snart treårige son att hans, som 

han upplever det, gosedjur sitter inspärrade i trånga burar i illaluktande 

miljöer bara för att bli dödade och omvandlade till exklusiva pälsar för att 

tillfredsställa vår girighet? 

Visst, vi ska inte helt sätta uppfödarna – de är ganska få – på pottkanten. 

Men att från och med nu kräva en successiv avveckling, som man gör 

i motion 911, är rimligt. Som politiker vill man kunna känna stolthet 

inför det man försöker rädda i form av arbetstillfällen, men det skulle jag 

141

142 

inte göra i det här fallet. De få uppfödare som det faktiskt handlar om – 

1998 var de färre än 200 stycken – kan faktiskt under en successiv nedläggning 

skaffa sig ett mindre brutalt och mörkt jobb än att plåga djur. 

I partiprogrammet säger vi att det demokratiska samhället anger villkoren 

och ramarna för det ekonomiska livet. Att stoppa pälsdjursuppfödning 

är ett sådant villkor. Låt Sverige bli något av världens djurskyddsvänligaste 

land! 

Vad gäller sysselsättningen finns det betydligt bättre sätt att hjälpa 

landsbygden. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag och till motion 911. 

Aina Andersson, Norra Älvsborg: Ordförande, kongressledamöter! 

Motion 911 talar om djurens rättigheter, och det tycker jag är bra. Man 

tar även upp kritiken. Men jag är inte helt överens när det gäller partistyrelsens 

utlåtande över andra attsatsen, att pälsdjursuppfödning successivt 

ska avvecklas. Den har partistyrelsens yrkat bifall till. Jag tycker att 

det är ganska märkligt. 

Partistyrelsen har i sitt utlåtande inte nämnt den utredning som pågår. 

Den fick jag kännedom när jag satt i bilen på väg hem från jobbet förra 

veckan. Då blev jag lite konfunderad. Man har tagit ställning redan innan 

utredningen är klar. Den väntas ju bli klar först i april nästa år. 

Nu tror ni kanske att jag är för djurhållning i bur. Det är jag inte. Jag 

tycker inte om kanariefåglar i bur heller, inte några djur i bur. Men det 

primära när det gäller minkarna måste ändå vara att djuren har det så bra 

som möjligt medan de lever. Vi har i Sverige en väldigt sträng djurskyddslag 

som även skyddar minkarna. För att ytterligare stärka skyddet 

för våra djur ska en särskild djurskyddsmyndighet inrättas. 

Om vi nu beslutar om ett förbud kommer djuren ändå, tror jag, att 

födas upp i länder som inte har samma hårda regler när det gäller djurskydd 

som vi har här i vårt land. 

Därför yrkar jag att motion 911:2 ska anses besvarad i väntan på pågående 

utredning. 

Peter Jeppsson, Blekinge: Ordförande! Jag vill börja med att yrka att 

motion 911:2 ska anses besvarad. Motionen handlar om pälsdjursnäringens 

vara eller icke vara. Den massmediala uppmärksamheten av denna 

fråga innan kongressen har varit stor, kanske den fråga som har uppmärksammats 

mest. Dessutom vet vi inte vad partistyrelsen egentligen 

tycker i frågan. Partistyrelsens bifall ifrågasätts ju. 

Vi socialdemokrater känner ett genuint engagemang för djurens bästa, 

och vi har även ett sunt ekologiskt och ur djurhållningssynpunkt riktigt 

tänkande. Utifrån detta perspektiv är jag inte alldeles säker på att ett 

bifall till denna attsats skulle vara till pälsdjurens och näringens bästa. 

Vår tradition är att vi utreder frågor innan vi fattar beslut. Besluten ska

vara vägledande och tydligt visa vägen för vår avsikt och inriktning, likt 

en kompass som för sjömannen visar vägen mot den hamn som ger mest 

trygghet och säkerhet. 

Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att till den 1 april 

2002 presentera en rapport som är en sammanställning av befintliga 

forskningsrön angående pälsdjursnäringen och dess djurhållning. Denna 

rapport tillsammans med EU-kommissionens rapport kommer med 

största sannolikhet att ligga till grund för beslut. 

Tidigare under kongressen har vi vid flera tillfällen besvarat motioner 

med hänvisning till att frågan just nu utreds. Det är en rimlig hållning. 

Jag har försökt att få partistyrelsen att resonera på samma sätt i denna 

fråga. Dessa ansträngningar har dessvärre inte nått framgång. Av något 

skäl vill partistyrelsen avgöra frågan innan utredningen är klar. 

Vi vädjar till kongressen att, som vi brukar göra och som vi gjort tidigare 

under denna kongress, avvakta utredningen. 

Rune Karlsson, Västmanland: Kamrater! Vi går nu in på en annan viktig 

fråga. Det gäller motion 918, det fria fisket med handredskap. Jag yrkar 

bifall till den. Jag har mycket att säga, men vi har inte tid till det. 

Alla som har fiskat någon gång i livet, om det så är med metspö, räck 

upp en hand! Jag finner att det är en majoritet. Alla som har fiskat någon 

gång i livet vet hur det känns att få fisk. Ni som inte fick fisk, ni vet hur 

det känns, känslan av avkoppling och de fina naturupplevelserna som är 

en gudagåva. Låt Sveriges ungdomar och barn få fiska fritt. Låt ungdomar 

och barn utvecklas i harmoni med Moder Jord. Alla kan utöva fiske. 

Enligt osäker uppgift stämmer inte det som står i utlåtandet. Jag har inte 

fått kännedom om att det finns någon färdig utredning gjord i oktober. 

Tänk alltså på barn och ungdomar och låt dem få leva i harmoni med 

Moder Jord. Jag yrkar bifall till motion 918. 

Helen Heikkilä, Västernorrland: Ordförande, partivänner! Att bära päls 

eller inte? Ska vi ta hänsyn till vad som driver farmar, att försörja sig, eller 

till djurens lidande när de hålls i bur? Oavsett vilket vi håller på, skulle 

jag vilja citera partistyrelsens utlåtande över motionerna 920 och 921, 

som egentligen handlar om skogspolitik, men det är något som vi i 

skogslänen tycker är lika viktigt, om inte ännu viktigare. Det står så här: 

”Partistyrelsen delar mycket av den syn som uttrycks i motionerna men 

anser att resultatet av den utvärdering av skogspolitiken som nu pågår 

bör avvaktas innan beslut om eventuella åtgärder och metoder tas.” 

Vad handlar då det här om? Jo, här och i många andra utlåtanden hänvisar 

man till pågående utredningar och vill invänta resultatet innan man 

går till beslut i frågan. Jag vill bara visa på att man i andra ärenden är 

snabb med att hänvisa till pågående eller tilltänkta utredningar, medan 

man i detta ärende inte ens nämner den pågående utredningen om minkar 

och deras förhållanden. Utredningen är beställd av regeringen och 

utförs av Jordbruksverket. 143

144 

Med tanke på den inkonsekvens som partistyrelsen visar, yrkar jag på att 

motion 911:2 ska anses besvarad med hänvisning till pågående utredning. 

När vi har resultatet av utredningen kan vi gå till beslut med alla fakta på 

handen, även om det innebär att beslutet får dröja upp till sex månader. 

Göran Persson,Skåne: Socialdemokratiska pågar och töser! Nu tar vi och 

besinnar oss. Nu tar vi det lite lugnt och tar ett djupt andetag. 

Jag vill först säga att jag, liksom Barbro Hassel, Aina Andersson, Peter 

Jeppsson och föregående talare, vill se motion 911:2 besvarad. Jag tänker 

inte tillföra några nya argument. Jag tycker att de vi har fört fram räcker. 

Men jag ska göra ett undantag. 

Boende nere på Österlen, med minkfarmar runt omkring mig, kan jag 

säga som ett enhetligt svar att avvecklar vi minkfarmningen här i Sverige, 

kommer den omedelbart att flyttas utomlands, vilket redan har skett, 

bland annat till Polen, så räddar några minkar gör vi inte. Låt oss i stället 

nyttja vår lagstiftning och göra det så vettigt som möjligt för djuren. 

Sverige har några av de bästa etiska och moraliska regler, och de ska bli 

ännu bättre enligt motionen om djurinspektör. 

Jag ska också nämna motion 919:3 om att skydda sina tamdjur mot 

vargen. Jag tycker att det är självklart att människor som lever med varg 

inpå sina knutar med strikta lagliga medel ska kunna skydda sina tamdjur 

och inte i stort sett kunna sitta och se genom sitt vardagsfönster hur 

hunden är ute och springer och blir söndersliten av vargen. Det här ska 

ske med ordnade, strikta och lagliga regler. 

Anders Lago,Stockholms län: Partivänner! Historiskt sett har vi socialdemokrater 

aldrig varit rädda för att ställa hårda krav för att påverka 

utvecklingen. Vi har gjort och gör det när det gäller arbetstagarnas rättigheter 

och möjligheter. Sedan ett par decennier tillbaka är vi beredda 

att stifta hårda lagar och införa förbud när det gäller miljön. 

I dag är det nya frågor som står i fokus. Många, särskilt unga, engagerar 

sig för djurens väl, och det är mycket som talar för att det blir en allt 

viktigare fråga. Kanske är det så att detta med djurhållningen och djurfrågorna 

blir nästa riktigt stora miljöfråga, och då behövs klara ställningstaganden 

från oss. Jag tror att det är rimligt att vi på olika sätt 

begränsar användningen av djur. 

Vi som parti har nu möjlighet att ta ställning för att inte längre föda 

upp och använda djur för pälsens skull. Jag vill samtidigt påpeka att 

motionen endast efterlyser en successiv avveckling av pälsdjursnäringen, 

och självfallet måste en sådan avveckling ta hänsyn till de människor som 

i dag har sin inkomst från pälsdjursuppfödningen. 

Det beslut vi bör fatta är etiskt grundat, ett principiellt beslut. Vi har 

ju gått i bräschen för djurskydd, och vi bör inte vara fega när det gäller 

att ta ytterligare steg. Låt oss bevisa det i dag. 

Jag yrkar bifall till 911:2 och därmed bifall till partistyrelsens förslag.

Åsa Hedlöf, Dalarna: Partikamrater, ordförande! Motion 919, förslag till 

ändring av lagen om rovdjursangrepp på tamdjur, har partistyrelsen 

beslutat att avslå. Men jag vill yrka bifall till denna. Alla attsatser i motionen 

är viktiga, men jag vill verka för att tredje attsatsen blir verklighet. 

I våra trakter i skogslänen är jakt ett stort intresse för många. Det är 

också tradition och kultur, men framför allt en livsstil. I utlåtandet skriver 

partistyrelsen att angreppen mer sällan drabbar hundägarna, men så 

är tyvärr inte fallet i dessa trakter. Partistyrelsen hänvisar också till siffror 

från 1999, då tolv hundar dödades. Jag vill påminna om att nu är det 

2001 och antalet ökar mer och mer. 

Självklart håller jag med om att rovdjuren ska ha en naturlig plats i vår 

fauna. Jag vill därför ordentligt påpeka att detta inte har någonting att 

göra med att jag vill införa någon extrajakt på rovdjur, ej heller, som man 

kan uttrycka sig, för att få en trofé att hänga på väggen. Vi måste skilja 

på dessa diskussioner och förstå att detta enbart handlar om när själva 

angreppet sker på våra tamdjur. 

Vad jag och många andra med mig är ute efter är att vi måste ha rätten 

att kunna försvara våra jakthundar eller våra tamdjur om de skulle 

angripas av ett rovdjur. Jag tror inte heller att man riskerar att utrota 

dessa djur om man enbart vill skydda sin egendom. 

Som det står i lagen i dag, att vid upprepade anfall eller rovdjur som 

har angripit förut, finns det stöd i lagen för att ingripa som djurägare. 

Men min erfarenhet är att varg och lo som anfaller dödar vid första 

angreppet, och hur ska man kunna veta om de anfallit förut? 

Partistyrelsen skriver också i sitt utlåtande att det efter rimlig avvägning 

och i ytterst begränsade fall är motiverat att angripa. Kära kongressombud, 

det finns inte sådana fall. Anfaller någon min hund, ingriper jag 

självklart. 

Jag yrkar bifall till motion 919:3. 

Håge Mattisson, Kalmar län: Partivänner! Någon poetisk ådra, lik den 

som inledande debattörer visade prov på, har jag inte begåvats med. Men 

jag kan väl våga mig på en lätt travestering: ”Släpp minkarna loss, det är 

val!” 

Egentligen hade jag inte tänkt att gå upp i den här frågan. Det är 

många som har gjort det och många som har precis samma åsikt som jag 

själv. Men det befanns att jag hade konverterat i ämnet. Därför kunde det 

kanske vara av visst intresse att säga vad jag tycker. 

Uppriktigt sagt har jag inte ägnat problematiken särskilt stort intresse 

tidigare i mitt liv. Jag har väl blivit lika förgrymmad som andra när så kallade 

veganer gjort nattlika räder inpå minkfarmarna och släppt ut djuren 

ur sina burar. 

Före kongressen fick jag emellertid ett antal telefonsamtal från minkfarmare 

som knappast hade ord nog i sin iver att förklara hur välskötta 

deras anläggningar är och hur de vill djurens bästa. Man riktigt hörde 

145

146 

darret i plånböckerna. Sedan dess har jag tuggat lite grann på ämnet. Vad 

ska vi egentligen ha minkfarmar till? Ingen människa nedlåter sig till att 

köpa en minkpäls i dag. Skinnen exporterar vi till Ryssland, sade en uppfödare 

som ringde mig och tyckte att det är väl bra. Men är det verkligen 

det, bra alltså? Nej, jag är nog beredd att ge fru Winberg mitt stöd i dag. 

Ryska pälsar kan lika gärna födas upp i Ryssland, och minkfarmarna får 

väl anledning att ringa mig även efter kongressen. 

Lena Lindgren, Västerbotten: Det är faktiskt lite tråkigt att gå upp i talarstolen 

efter en sådan show. 

Jag är ny i (s). Jag har varit med i partiet i ett år. Jag är inte med i 

Djurens rätt. Jag äter kött. Men jag kan inte tänka mig att jag skulle 

kunna äta en hund. 

Jag satt och tittade på TV häromkvällen och såg då precis det som vi 

ser med minkar. Jag såg hundar i bur som man plockade ut och som 

sedan åts på restaurang – det var så gott så. 

Vad är politik? Varför går man med i ett politiskt parti? Jag har gått 

med därför att jag har en känsla för vad jag vill göra och för vad jag tycker 

är rätt och fel. Ibland när jag går på toaletten här ser jag små fina lappar 

som barnen har satt upp, och barnen är ju vår framtid. Det är de som vi 

ska besluta åt i dag. Egentligen borde de få fatta beslutet här. I så fall tror 

jag att ni vet vad beslutet skulle bli, för på lapparna står det ofta: ”Skydda 

djuren!” eller ”Jag skulle rädda djuren om jag var statsminister.” 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1-2. 

Kristin Linderoth, Skåne: Partikamrater! Instängd i en bur som inte är 

större än en uppslagen kvällstidning, med galler som skär in i tassarna 

och tvingad till ett kort onaturligt liv, ihjälgasad, dödad genom elchock 

eller ihjälslagen. Sådan är tillvaron för de minst 1 300 000 pälsdjur som 

mördas i svenska farmar, bara för att överklassbrackor ska kunna gå runt 

och skryta med sin status. Detta fruktansvärda lidande och denna oerhörda 

grymhet kan aldrig försvaras, inte heller det slöseri som det innebär 

att sysselsätta människor med denna meningslösa och plågsamma 

hantering. 

På SSU:s kongress beslutade vi att förespråka ett förbud mot pälsdjursuppfödning. 

Storbritannien och Nederländerna har gått samma väg. Det 

borde därför inte vara omöjligt för vårt parti, för socialdemokratin i 

Sverige, att gå samma väg. 

Kamrater! Det här handlar om att välja sida, att välja mellan de svaga 

och de starka, mellan solidaritet och egoism. För mig som demokratisk 

socialist är valet självklart. Jag tänker rösta ja till motion 911:2 och jag 

hoppas innerligt att ni kommer att göra detsamma. 

Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Partivänner! Jag tycker att vi en liten stund 

ska besinna oss. Den här kongressen har i långa och många stycken

handlat om barnen och barnens rätt. Vad har det med djur och pälsdjursuppfödning 

att göra? 

Det går en våg av märklig filosofi fram i unga ungdomsled, där man 

jämställer eller överställer djurens rätt och kvalifikationer med svagare 

människors. Man graderar människor och graderar djur och ställer dem 

samman som likvärdiga. Det kan jag aldrig ställa upp på. 

Partistyrelsens utlåtande över motion 911 är i många stycken genomtänkt 

och bra när det gäller vad man kan göra. När det nu pågår en utredning 

om pälsdjursuppfödningen, kan jag inte förstå att man inte kan 

invänta den. Därför yrkar jag avslag på motion 911:2. 

För övrigt biträder jag Åsa Hedlöfs tidigare yrkande. 

Marie Centerwall, Gävleborg: Kongressdeltagare! Jag vill börja med att 

yrka bifall till motion 919:3. 

Det här är ett bekymmer. Självklart ska vi ha rovdjur. Här är det svårt 

att hitta en bra gränsdragning, men det är många av våra medborgare 

som lider av att ha rovdjur inpå husknuten. Det är några län som är mer 

drabbade än andra, men det är alltför många tamdjur som får lida i onödan 

av att det i dag är ett bristande system. 

Kamrater, vi måste ändra på det här systemet! 

Caterina Franceschi, Göteborg: Partivänner! I tisdags fattade vi beslut om 

ett nytt partiprogram. Där står det: ”Varje människa ska vara fri att 

utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna samhället.” 

Menar vi det, tror vi också på människornas olika val som konsumenter. 

Är det någon makt som vi behöver bli bättre på och använda, 

så är det just konsumentmakt. 

Ni kanske kommer ihåg när Frankrike genomförde de senaste kärnvapenproven. 

Då var det många som slutade att köpa franska viner och 

franska ostar, trots att varken Systembolaget eller Konsum tog bort 

franska viner eller franska ostar. Däremot var det tydligt att konsumenterna 

ville veta varifrån vin och ost kom ifrån. Därför markerades det på 

både viner och ostar att de kom just från Frankrike. Vad hände? Jo, väldigt 

många använde just sin konsumentmakt och slutade att köpa franska 

viner och ostar. Jag tror på samma sak när det gäller pälsar. 

Självklart är jag för djuretik och bra djurhållning. Det är en självklarhet 

för mig. Jag tror också på konsumentmakt, även när det gäller pälsar. 

Många av talarna har just beskrivit att de nog ändå kommer att sluta 

köpa pälsar. Ja, det kommer de säkert att göra, men låt dem då sluta tack 

vare konsumentmakt och inte på grund av förbud. 

Därför yrkar jag att motion 911:2 ska anses besvarad. 

Arne Honkamaa,Norrbotten: Ordförande, partivänner! Jag har gått upp i 

talarstolen främst för att tala om skogen, men jag kan inte låta bli att göra 

147

148 

ett litet inlägg också när det gäller motion 919, eftersom jag tycker att vi 

absolut ska bifalla första och andra attsatserna i motionen. Om ni läser 

vad som står i attsatserna, inser ni att ni bör göra det. Det står att vi ska 

verka för en sund syn på den här problematiken och att vi också ska verka 

för att reglerna utformas i samklang med verkligheten. Dessutom yrkar 

jag bifall till tredje attsatsen. 

Men det som jag skulle tala om var skogen. Vi som bor mitt i skogen 

ser ju vad som händer med den. 1993 gjordes ändringar i skogsvårdslagen 

som innebar att alltmer av ansvaret för skogens skötsel lades på skogsägarna. 

Det tycker man naturligtvis är något bra och naturligt. Så ska det 

vara och så borde det vara. Men nu börjar vi se effekten av detta, och 

effekten är att skogsvården inte sköts som den borde skötas. 

Det är lätt att avverka en skog som har stått och vuxit i 100-120 år, som 

förhållandet är hos oss, och ta pengarna och göra något bra med dem, 

kanske placera dem någonstans där de ger större avkastning. Sätter man 

tillbaks en del i skogen, får man vänta 100-120 år innan man får tillbaka 

några pengar. Med dagens snabba klippekonomitänkande förstår ni att 

valet många gånger kan vara svårt. 

Därför tycker jag att vi ska bifalla motion 921:1-3, som innebär att 

man återinför hårdare regler när det gäller skogsvården, att man upprättar 

en handlingsplan för hur skogsvården ska se ut i vårt land och att man 

också inför det som man använde tidigare när det gällde skogsvårdsåtgärder, 

nämligen piska och morot. 

Ingebert Magnusson, Jönköpings län: Herr ordförande, partikamrater! Det 

här är min första kongress någonsin. Jag tycker att det är ganska fantastiskt 

att komma hit och se söder till norr, hela Sverige, samlas här. Jag 

måste tacka alla för jag tycker att det har varit en så fantastisk kongress. 

Man möts av en sådan värme. Det är nästan som om vi vore gamla kompisar 

fast vi aldrig har setts förr! 

Jag har gått upp med anledning av motion 911, som Norrtälje arbetarekommun 

har skickat in. Ni hade ju en bra motion i går, motion 533. Med 

den vann vi ju tillsammans över partiledningen, och vi lyckades finna en 

lösning med mycket solidaritet. Vi får ett högkostnadsskydd i tandvården 

som alla har nytta av, även de som är fattiga, till skillnad från det första 

förslaget från den tidigare näringsministern Anders Sundström. 

Så var det då det här med pälsdjur. Jag vill yrka avslag på motion 911:2. 

Mina kamrater här säger att jag ska yrka på att den ska anses besvarad 

därför att det vore mer taktiskt. Men utlåtandet har ju inte gett något 

svar. Jag vet inte vem som ansvarar för partistyrelsens utlåtande, men nog 

borde ni väl kunna säga till den personen att ge ett svar innan ni beslutar 

er för att bifalla en sådan attsats. 

Jag kommer från en liten undanskymd del i Sverige som vi kallar för 

GGVV – Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd, och vi tycker om näringar.

Peter Gustavsson, Uppsala län: Kamrater! Som demokratisk socialist 

tycker jag att kampen mot exploatering av människor är viktig. Men jag 

tycker också att det är viktigt att kämpa mot exploatering av djur och 

natur. Jag tycker att det känns fel när företag tjänar pengar på att döda 

djur, vilkas själva existens bara handlar om att växa upp för att sedan dö 

och bli till ett klädesplagg. Jag har det här gemensamt med många av 

mina generationskamrater. Jag tillhör dem som kräver politiska åtgärder 

för att stärka djurens rätt. 

Som socialdemokrat vill jag att de som i dag är engagerade i att stärka 

djurens rätt ska arbeta politiskt för att genomföra det. De ska arbeta med 

att skriva motioner till kongresser, välja ombud, demonstrera i fredliga 

demonstrationer, dela ut flygblad – inte bryta sig in i pälsfarmar, inte 

bryta sig in i laboratorier. 

Jag tror att vi genom att säga ja till ett pälsuppfödningsförbud säger ja 

till att lyssna till en bred och samhällsengagerad ungdomsgrupp, och vi 

talar om att vi faktiskt tar frågorna på allvar. Det är en viktig signal. Vi 

säger att också djur har rättigheter. Jag säger inte att djur ska ha samma 

rättigheter som människor, men jag säger att det är svårt för mig att 

acceptera att djur ska få lida i onödan. Vad är själva vinsten med pälsen? 

Att tro att djurens rätt kan säkerställas genom individers fria val på en 

marknad tror jag inte håller. Det håller inte för mig. Därför vill jag säga 

ja till partistyrelsens utlåtande över motion 911. 

Emil Högberg, Stockholms län: Partivänner! Min och ungdomsförbundets 

hälsning till kongressen är tydlig: Stöd förslaget om ett förbud mot 

att föda upp djur i bur för pälsproduktion! 

Många har sagt här i dag att frågor om djurskydd kan bli nästa stora 

politiska fråga. Vi som är aktiva i SSU och som möter många ungdomar 

i politiska samtal vet att det redan nu är en central del i många människors 

politiska orientering. 

Ett förbud skulle befästa Sveriges position som världens djurskyddsvänligaste 

land. Det skulle visa att vi socialdemokrater är stolta men inte 

nöjda med det befintliga djurskyddet i Sverige och att vi är beredda att 

låta djurens bästa vara vägledande även när det kan få till följd att vissa 

former av djurhållning måste förbjudas. 

Till de oroliga: Motionen efterlyser – läs noga – att pälsdjursuppfödningen 

successivt avvecklas. I linje med traditionell socialdemokratisk 

näringspolitik betyder det naturligtvis att konsekvenserna för de personer 

och de områden som är beroende – beroende tror jag inte att någon 

är – av pälsdjursuppfödning beaktas. 

Det är bättre att komma till rätta med sysselsättningen i glesbygden, 

binäringarna kring befintlig djurhållning och den levande landsbygden 

genom ett utökat miljö- och landsbygdsstöd än genom att fortsätta med 

en ohållbar och djuroetisk näring. 

149

150 

Jag och alla mina SSU-kamrater ser fram emot nästa års valrörelse, när 

vi ska möta skolungdomar i Stockholms förorter. Om ni bifaller motion 

911:2 gör ni vårt jobb betydligt lättare. 

Jan Burell, Dalarna: Motion 908 handlar om att Sverige klart och tydligt 

måste säga nej till odling av genmanipulerade grödor. Jag yrkar bifall till 

första attsatsen. 

Vi ska ju nu gå på alla fyra i partiet. Jag har försökt hitta fyra skäl för 

att attsatsen ska gå igenom. 

Det första är givetvis att risken med att godkänna sådan odling är alldeles 

för stor. Det andra är att kvinnoförbundet antog motionen i maj i 

Malmö. För det tredje har vi blivit feminister, men jag vet inte om det 

har något med det här att göra. Slutligen, för det fjärde, är motionären 

Agneta ruskigt envis. Hon bor hemma i min by. På söndag ska jag åka 

hem igen. Jag föreslår att ni hjälper mig med det här, så att jag vågar åka 

hem! 

Mats Johansson,Blekinge: Kongresskamrater! Det här är en partikongress 

när den är som bäst: känslosam, engagerad, fylld av åsikter som bryts, 

humor, en lätt förtätad stämning. Visst är det härligt att vi har sådana 

kongresser! 

I dag fattar vi beslut som kommer att påverka djur och människor i vårt 

land. Då är det rimligt att överblicka effekterna av dessa beslut. Gammal 

traditionell socialdemokrati är: Utred först, besluta sedan. 

En sådan utredning pågår just nu om det som tas upp i motion 911. 

Den ska överblicka bland annat djurens villkor: stressfrågor, flyttning till 

andra länder. Här vill jag direkt markera mot den inställning som Håge 

Mattisson representerar, med uppenbar uppskattning från kongressen: 

Ryska minkar ska födas upp i Ryssland. Ryska pälsar ska födas upp i 

Ryssland. Jag har rest en hel del i de baltiska länderna. Den som tror att 

minkar får det bättre om de flyttar till Kaliningrad vill jag gärna diskutera 

mera med. 

Vår tradition är att utreda först och besluta sedan. Precis så har vi gjort 

med ett antal frågor under den här partikongressen. Vi har sagt: Låt oss 

avvakta utredningen. Låt oss överblicka konsekvenserna. Låt oss sedan 

fatta beslut. Många har i debatten i kväll efterlyst en bred djuretisk debatt 

i arbetarrörelsen. Det är alldeles utmärkt. Men jag tycker också att man 

ska avvakta med det definitiva ställningstagandet tills en bred djuretisk 

debatt har ägt rum. 

Partistyrelsen har när det gäller motion efter motion hänvisat till kommande 

debatter och utredningar, innan beslut ska fattas. Låt oss göra så 

också när det gäller motion 911:2. Bifall till yrkandet från Barbro Hassel, 

Peter Jeppsson med flera om besvarande av motionen.

Margareta Winberg, partistyrelsens föredragande: Partikamrater! Jag kan 

instämma i den siste talarens uppskattning av debatter av denna typ. Jag 

är också mycket glad för det engagemang som finns. 

Jag går nu igenom de olika frågorna. Jag nämner inte varje talare utan 

jag går igenom de olika frågorna. Jag börjar med genmanipulerade eller 

genmodifierade grödor – välj själv vilket ni vill använda. Själv använder 

jag uttrycket genmanipulerade. Jag förstår oron i motionen för genmanipulerade 

organismer. Jag har också själv svårt att se nyttan med det. 

Likväl tror jag inte att vi kan kategoriskt utesluta att GMO kan vara viktiga 

för framtiden. Jag har sett att det till exempel i ett globalt perspektiv 

kan finnas nytta med det. Av det skälet tror jag att det vore fel att kategoriskt 

säga nej till GMO. 

Jag instämmer i oron för miljö- och hälsorisker. Det är viktigt att man 

tar GMO på största allvar. Vi arbetar med det inom EU. Där kommer 

ett direktiv om spårbarhet och märkning. Till dess, och även sedan, måste 

försiktighetsprincipen vara ledande i all reglering av GMO. 

I dag råder i praktiken stopp mot nya GMO-grödor inom EU, i väntan 

på att vi får direktivet om spårbarhet och märkning. Jag kan dock inte 

dela uppfattningen att vi kategoriskt ska säga nej till GMO. Därför vidhåller 

jag partistyrelsens uppfattning. 

Det andra området handlar om det fria handredskapsfisket. Det har 

vårt parti i hård strid mot moderaterna drivit igenom i riksdagen för ett 

antal år sedan. Jag har ingen som helst avsikt att riva upp principen om 

det fria handredskapsfisket, det vill jag säga. Men nu pågår en utredning 

som snart ska lämnas över till mig. Jag har sett att en del i det fria 

handredskapsfisket har blivit fel. Jag ska ge er ett exempel. Det är trollingfisket, 

som går ut på att man fäster 14 spön på en båt. Sedan kör man 

och drar, och det kallas fritt handredskapsfiske. Det var inte vad vi 

menade med fritt handredskapsfiske. Det är ett exempel på att vi måste 

justera den nuvarande lagen. Justeringen handlar inte om att gå ifrån 

grundtanken att det ska vara fritt att fiska runt våra kuster och i de stora 

sjöarna. Jag vidhåller partistyrelsens förslag i det avseendet. 

Det tredje område jag tar upp är skogen. Det handlar om Skogsstyrelsens 

utvärdering som görs varje mandatperiod. Den gjordes 1998. Man 

kom då fram till att det fanns saker som inte var bra. Därför skärpte 

regeringen regelverket. Nu ska vi alldeles strax få en ny utvärdering. Vi 

kan redan nu se att reglerna behöver stramas upp. Vi instämmer i stora 

drag i det som står i motionerna. Jag yrkar ändå bifall till partistyrelsens 

ursprungliga förslag. 

En annan fråga gäller angreppen från våra rovdjur. Jag ska nämna några 

korta saker om vargen. Detta är en mycket svår fråga. Två intressen står 

emot varandra, även om vi kanske inte säger det. Vargen tillhör våra stora 

rovdjur. Vi är, hoppas jag, överens om att vi ska bevara en rovdjursstam. 

Vargens antal har varierat mycket under årens lopp. Vid den senaste 

gemensamma räkningen hade vi 67–81 individer i Sverige och Norge. 

151

152 

Det var vintern 1999–2000. Antalet hade ökat något på ett år. 1998– 

1999 fanns det 59–75 individer. Det är fortfarande otillräckligt för att vi 

ska säga att vi har säkrat stammen. Vi har sagt att ett etappmål ska vara 

20 föryngringar per år. Det betyder 200 individer per år. 

Detta är en fråga som upprör många, särskilt de som bor nära områden 

där man har varg. Det är mycket riktigt som sades här, att 12 hundar 

dödades 1999. Jag kan jämföra med hur många hundar som dör i trafiken. 

Trafiken är ett vida större problem därvidlag. Men känslan för varg 

är något annat än känslan för trafiken, det vet vi. 

Sedan den 1 juli i år har vi en ny rovdjurspolitik. Den är ny på många 

olika sätt, bland annat när det gäller möjligheten till skyddsjakt. Den är 

också ny på så sätt att länsstyrelserna nu får en större betydelse för förvaltningen 

av våra rovdjur, som jag sade i min inledning. Vi kommer att 

inrätta rovdjursgrupper runt om i landet. Där kommer lokala intressen – 

kommuner, jägarorganisationer, de som har tamdjur och andra – att kunna 

ha ett inflytande över den regionala förvaltningen av våra rovdjur. Jag 

hoppas att vi ska kunna pröva den nya politiken och dessa rovdjursgrupper 

innan vi ändrar politiken i dess grund. Jag yrkar bifall till partistyrelsens 

förslag och den skrivning i riktlinjerna som jag föredrog tidigare. 

Slutligen vill jag ta upp pälsdjuren. Man kan fråga sig om det vi håller 

på med nu är populism. Det finns de som tycker det. Är det populism 

från de många människor som skriver brev till mig, om denna fråga och 

andra djurskyddsfrågor? De okända människor som stannar mig ute på 

gatorna och vill prata om detta är många. Är de populister? De tusentals 

ungdomar som demonstrerar, är de populister? Alla de uppvaktningar jag 

får ta emot med namnunderskrifter, organisationer, skolklasser, många 

unga men inte bara det utan också äldre som är engagerade, är de populister? 

Jag anser inte att dessa grupper och personer är populister, lika lite 

som jag anser att partistyrelsen är populistisk i sitt yttrande. 

Partistyrelsen tar folks engagemang på allvar. Men vi inser också av oss 

själva att tiden är inne att fatta ett beslut utifrån ett etiskt ställningstagande. 

Därmed har jag argumenterat mot avslagsyrkandet. 

Det finns en del som vill att vi ska anse motionen besvarad, därför att 

Jordbruksverket har ett uppdrag. Det är inget omfattande uppdrag. Det 

är ett uppdrag att sammanställa forskningen. Att anse motionen besvarad 

eller att fatta det beslut som partistyrelsen föreslår ligger mycket nära 

varandra. Antingen väntar vi några månader, och så kommer uppdraget 

från Jordbruksverket. Eller också vågar vi ta ställning i dag. Resultatet 

blir sannolikt detsamma. Detta är ingen framtidsbransch. Det kommer 

sannolikt resultatet från Jordbruksverket att visa. Då borde vi vara 

modiga och fatta beslut nu, menar jag och partistyrelsen. Jag vill hänvisa 

till alla de duktiga talare som har varit uppe och argumenterat för det. 

Jag vidhåller bifall till partistyrelsens förslag. I övrigt yrkar jag bifall till 

förslaget till politiska riktlinjer med de ändringar som jag föredrog under 

min inledning.

Tjänstgörande ordförande: Inga repliker beviljas. I arbetsordningen sägs att 

replikinstrumentet får användas när man är apostroferad. Det betyder att 

man ska ha en chans att försvara sig när någon har direkt kritiserat det 

inlägg man har gjort. Här innebär det att varenda en som har varit inne 

i debatten skulle kunna få en replik i och med att Margareta Winberg har 

tagit upp frågan om pälsdjuren. Det är en orimlig tolkning. Med den 

argumentation Margareta Winberg har framfört är det inte rimligt att 

begära repliker. Då fortsätter bara diskussionen. Så är inte arbetsordningen 

formulerad. 

Jag uppfattar det som att kongressen står bakom den något hårda tolkningen 

av replikrätten. Vi har försökt att tillämpa den så. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 906, 907, 908:1-2, 909:1-2, 

910, 911:1-6, 912:1-2, 913:1-3, 914:1, 915:1-2, 916:1-2, 917, 918, 

919:1-4, 920:1-2 och 921:1-3 

att bifalla motion 908:2, 911:1-2 och 915:1, 

att avslå motionerna 906, 907, 908:1, 911:4 och 6, 914:1, 915:2 och 

919:1-4, 

att anse motionerna 909:1-2, 910, 911:3 och 5, 912:1-2, 913:1-3, 

916:1-2, 917, 918, 920:1-2 och 921:1-3 besvarade med hänvisning 

till partistyrelsens utlåtande. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 30-31, avsnittet Från 

jord till bord, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: 

Tillägg sidan 30, rad 43: ”Vi ska därför initiera en bred diskusson i partiet 

kring dessa frågor.” 

Tillägg sidan 31, sist i avsnittet: ”Vi ska värna våra rovdjur, men de 

nyligen beslutade regionala rovdjursgrupperna kommer att kunna 

påverka länens förvaltning av rovdjuren.” 

Tillägg sidan 31, rad 3: ”Skogen är en nationell resurs som måste nyttjas 

på ekonomiskt och ekologiskt bästa sätt med lagar som styrmedel.” 

Tillägg sidan 30, rad 33: ”Det visar bland annat tillkomsten av många 

gårdsföretag som förädlar egna ekologiskt framtagna råvaror till nya 

spännande produkter av hög kvalitet och som utgör ett viktigt tillskott i 

vår rika matkultur, men också är ett värdefullt inslag i landsbygdens 

utveckling. De nya nätverks- och organisationsformer som dessa företag 

samverkar i är intressanta och förtjänar all uppmuntran.” 


Charlotta Svanberg, Kronoberg: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 911:1-5. 153

154 

Elin Pettersson, Södermanland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 911:2. 

Tillägg sidan 30, rad 43, efter ”på allvar”: ”Vi ska därför initiera en bred 

diskussion i partiet kring dessa frågor.” 

Karl-Erik Innala,Skåne: Avslag på partistyrelsens utlåtande över motion 

911:2. 

Peter Egardt, Dalarna: Bifall till motion 918:1. 

Barbro Hassel,Skaraborg: Bifall till motion 911:1. Yrkar att motion 911:2 

ska anses besvarad. 

Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1. 

Monica Haider,Kronoberg: Bifall till motion 913:1-3. 

Erik Magnusson, Jämtland: Tillägg sidan 30, rad 33, efter ”goda villkor”: 

”Det visar bland annat tillkomsten av många ’gårdsföretag’ som förädlar 

egna ekologiskt framtagna råvaror till nya spännande produkter av hög 

kvalitet och som utgör ett viktigt tillskott till vår rika matkultur, men som 

också är ett värdefullt inslag i landsbygdens utveckling. De nya nätverk 

och organisationsformer som dessa företag samverkar i är intressanta och 

förtjänar all uppmuntran.” 

Tillägg sidan 31, rad 4: ”Skogen är en nationell resurs som måste nyttjas 

på ekonomiskt och ekologiskt bästa sätt med lagar som styrmedel.” 

Agneta Lindström-Berg, Västerbotten: Bifall till motion 921:1-3. Bifall 

till partistyrelsens utlåtande över motion 911:1-2. 

Tillägg sidan 31: ”Skogen är en nationell resurs och måste nyttjas på 

ekonomiskt och ekologiskt bästa sätt med lagar som styrmedel.” 

Robert Uitto, Jämtland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 911. 

Aina Andersson,Norra Älvsborg: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad. 

Peter Jeppsson,Blekinge: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad. 

Rune Karlsson, Västmanland: Bifall till motion 918. 

Helen Heikkilä, Västernorrland: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad. 

Göran Persson, Skåne: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad. Bifall till 

motion 919:3.

Anders Lago, Stockholms län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 911:2. 

Åsa Hedlöf, Dalarna: Bifall till motion 919:3. 

Håge Mattisson, Kalmar län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 911:1-2. 

Lena Lindgren, Västerbotten: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 911:1-2. 

Kristin Linderoth,Skåne: Bifall till motion 911:2. 

Sven Erik Joelsson, Gävleborg: Avslag på motion 911:2. Bifall till Åsa 

Hedlöfs yrkande. 

Marie Centerwall, Gävleborg: Bifall till motion 919:3. 

Caterina Franceschi, Göteborg: Yrkar att motion 911:2 anses besvarad. 

Arne Honkamaa,Norrbotten: Bifall till motion 919:1-2. Bifall till motion 

921:1-3. 

Ingebert Magnusson, Jönköpings län: Avslag på motion 911:2. 

Peter Gustavsson, Uppsala län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 911. 

Emil Högberg, Stockholms län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 911:2. 

Jan Burell, Dalarna: Bifall till motion 908:1. 

Mats Johansson,Blekinge: Bifall till Peter Jeppssons yrkande om att besvara 

motion 911: 2. 

Beslut 


Motionerna 


att bifalla bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 911:1, 

att bifalla efter försöksvotering och rösträkning med rösterna 186 mot 

145 (7 avstod) bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 911:2 , 

155

156 

att bifalla efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över 

motion 919:1, 


att bifalla efter försöksvotering och rösträkning med rösterna 202 

mot 124 (12 avstod) bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 

919:3, 

att bifalla bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 913:1-2, 


att bifalla efter försöksvotering och rösträkning med rösterna 216 


918, 

att bifalla efter försöksvotering och rösträkning med siffrorna 197 


921:1-3, 

att bifalla i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i 

avsnitt 15.4. 

Riktlinjerna 

att bifalla bifalla Erik Magnussons tilläggsförslag på sidan 30, rad 33, 

att bifalla bifalla Elin Petterssons förslag till tillägg på sidan 30, rad 43, 

att bifalla bifalla Erik Magnussons med fleras tilläggsförslag på sidan 

31, rad 4, 

att bifalla i övrigt bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de 

politiska riktlinjerna på sidorna 30-31 avsnittet Från jord till 

bord, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. 

Behandlingen av dagordningens punkter 10.5 och 15 var därmed avslutad. 

Ajournering 


Lördagen den 10 november 2001 


Förmiddagens förhandlingar inleddes klockan 09.00. 

Sekreterare: Heli Kärkkäinen och Ann-Sofie Hermansson 


Göran Persson: Godmorgon, partivänner! Jag ska passa på tillfället att 

hälsa Anita Gradin välkommen till vår kongress – vår första kvinnliga 

EU-kommissionär och statsråd under många år. 

Jag vill också hälsa Thage G Peterson varmt välkommen till kongressen 

– under många år ledamot av verkställande utskottet, statsråd med mera, 

inte minst distriktsordförande i Stockholms län. Han har naturligtvis 

kommit i dag för att lyssna på Bosse Ringholm och den ekonomiska 

debatten, men också för att träffa oss gamla kompisar. Vi hälsar Thage 

varmt välkommen med en applåd! 

Jag vill också säga varmt välkommen till Ines Uusmann,som finns i våra 

lokaler just nu. Välkommen, Ines! 


Politiska riktlinjer (fortsatt behandling) 



En trygg och hållbar ekonomi 


Utlåtanden över motioner som rör om området 

En trygg och hållbar ekonomi 


Huvudföredragande: Bosse Ringholm 

Inledningsanförande: Bosse Ringholm 

157

158 




Föredragande: Bosse Ringholm 

Inledning av Bosse Ringholm 

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Godmorgon, kamrater! Jag 

vill börja med att yrka bifall till de omarbetade riktlinjer som delades ut 

i går efter temagruppens diskussion. Jag vill gärna tacka för den goda diskussion 

som vi förde i temagruppen och som har lett till ett flertal förbättringar 

av texten i riktlinjerna. Jag vill också yrka bifall till de förslag 

som partistyrelsen gör i anslutning till sina utlåtanden över de berörda 

motionerna på området. Det inkluderar också de utlåtanden och motioner 

som berördes under bostadsdebatten häromkvällen och som hänfördes 

just till skatteområdet. 

Ekonomi handlar faktiskt inte om siffror. Ekonomi handlar om människor. 

Syftet med den ekonomiska politiken är i första hand att skapa 

förutsättningar för tillväxt och välfärd. Det handlar om att skapa jobb 

och resurser som kan fördelas och göra tillvaron rättvis och dräglig. Det 

handlar om våra barnbidrag. Det handlar om räntan på radhuslånet. Det 

handlar om våra barns möjligheter att lyckas i skolan och få ett stöd av 

sina lärare. Det handlar om de gamlas möjligheter att få en säker och 

trygg ålderdom. Det finns naturligtvis många dimensioner av den ekonomiska 

politiken. För oss socialdemokrater är det en självklarhet att 

tillväxten ska vara uthållig både socialt och ekologiskt. Tillväxten i dag 

får självfallet inte ske på bekostnad av miljökatastrofer i morgon. Därför 

är vi angelägna om att hela tiden framhålla behovet av en hållbar utveckling 

som balanserar de ekonomiska, sociala och mänskliga perspektiven. 

Rubriken på detta avsnitt är Med ansvar och förnuft. Det är en mycket 

talande rubrik. Det som är utmärkande för socialdemokraterna som parti 

är att vi har lyckats förena just rättvisepolitiken med en förmåga till ekonomisk 

helhetssyn. Det är lätt att lova reformer om man inte samtidigt 

har krav på sig att visa hur de finansieras. Så gör inte vi i vårt parti. Vi 

håller vad vi lovar. 

För några år sedan satte vi upp målet om att de offentliga finanserna 

ska gå med 2 procent av bruttonationalprodukten i överskott över en 

konjunkturcykel. Det har varit ett framgångsrikt mål, och det har bidragit 

till att vi nu kan föra en aktiv stabiliseringspolitik och exempelvis – 

som jag nämnde i onsdags – satsa på kommuner och landsting under 

nästa år. Det har bidragit till att vi har kunnat betala av på statsskulden 

för våra barns framtid. Därför är de budgetpolitiska målen viktiga, och 

därför är det viktigt att vi håller fast vid dem. 

Till skillnad från våra politiska motståndare sätter vi socialdemokrater 

välfärden i första hand. Vi har inte någon slags utgångspunkt i att det är

en bestämd skattenivå som ska bestämma välfärden, utan skattesänkningar 

kan bara genomföras om de kan betalas av det utrymme som 

tillväxten skapar – men aldrig om välfärden äventyras. 

De senaste åren har vårt arbete med att skapa ett grönt folkhem varit 

mycket framgångsrikt. Vi står i dag väl rustade att möta de globala miljöutmaningarna, 

och vi ska självfallet bygga vidare på den politiken. Men 

det finns också begränsningar för vad den ekonomiska politiken kan 

åstadkomma. Det finns helt enkelt vissa givna förutsättningar som vi alltid 

måste ta hänsyn till. Med en socialdemokratisk reformpolitik och 

rättvisepolitik handlar det alltid om att det i grunden måste finnas en 

sund ekonomi och en balans i de ekonomiska förutsättningarna. Det 

måste helt enkelt finnas en tillväxt och det måste finnas nya jobb som 

hela tiden ligger till grund för denna tillväxt och som kan vara förutsättningen 

för att vi ska kunna genomföra de reformer som vi önskar. 

Sedan många år tillbaka har vi haft en mycket tydlig dagordning, som 

var väldigt noggrann under 1990-talets budgetsaneringsarbete. Men den 

är lika noggrann under åren framöver, då vi alla hoppas kunna få gå 

vidare med ett stort reformarbete. Grunden för vårt arbete är nämligen 

att vi håller ordning på ekonomin och att det är tillväxten och jobben 

som är förutsättningen för att sedan kunna fortsätta med reformer på en 

rad olika områden. Det är alltid välfärdsreformerna – de som gäller vården, 

skolan och omsorgen och mycket av kommuners och landstings 

grundläggande verksamhet – som ska prioriteras högst. 

Vi har våra transfereringar, som vi har diskuterat mycket och som är 

oerhört viktiga. Till sist har vi naturligtvis också det som vi kan göra på 

skattesidan. 

Ibland är det kombinationer av detta som måste göras. När jag i onsdags 

föreslog att vi ska stärka kommuners och landstings ekonomi så att 

de kan öka sysselsättningen nästa år var det en kombination av att värna 

välfärden och verksamheten och sätta den först och att samtidigt använda 

de skattepolitiska instrumenten. 

Jag ser till min förvåning att Dagens Nyheter i dag säger att detta är 

ett sätt att gå runt utgiftsmålen. Jag undrar om man säger samma sak när 

vi sänker exempelvis fastighetsskatten eller inkomstskatten. Jag tror att 

det helt enkelt inte passar Dagens Nyheter att stärka den offentliga sektorn 

och att stärka välfärden, vården och skolan. Därför försöker Dagens 

Nyheter att använda ett mycket krystat argument. 

Vår helhetssyn är att vi ska klara alla budgetpolitiska mål – både på 

inkomstsidan och på utgiftssidan. För att göra det är vi mycket väl medvetna 

om en sak. Vi har haft ett par mycket goda år bakom oss med en 

kraftig tillväxt. Det gör att vi nästa år kan ha reformer för 20 miljarder 

kronor och skattesänkningar för lika mycket. Det kommer att komma 

några år nu när förutsättningarna kanske inte är lika goda. Därför är det 

viktigt att hela tiden ha i minnet att det reformprogram som kongressen 

159

160 

nu beslutar om inte är ett reformprogram för nästa år, utan för hela nästa 

mandatperiod fram till år 2006. Tillväxten och de ekonomiska förutsättningarna 

kommer säkerligen att variera under denna period, och vi måste 

självfallet då anpassa vårt reformarbete till de ekonomiska förutsättningarna 

och inte undergräva det förtroende som vi har för svensk ekonomi i 

dag och som har gett oss de här möjligheterna till en så omfattande reformdagordning. 

Det är viktigt att hålla fast vid att det är just verksamheten som är så 

oerhört viktig. Den är ju grunden för inte bara en god välfärd utan också 

för att hålla tillbaka arbetslösheten. Arbetslöshetsbekämpningen är alltid 

nummer ett för socialdemokratiska partikongresser och socialdemokratisk 

politik. Kan vi hålla den här kursen under åren framöver på samma 

sätt som vi har gjort hittills är jag säker på att vi till den kommande partikongressen 

år 2005 också kommer att kunna kryssa för och se att vi kan 

hålla de reformer som vi nu har bestämt oss för inom den ekonomiska 

ramen och att vi kan göra den typ av prioriteringar som jag har nämnt. 

Därför kan vi nu också möta den internationella konjunkturavmattningen, 

framför allt den minskade amerikanska efterfrågan, med en sund 

offentlig ekonomi. Vi kan fullfölja de reformer som vi har utlovat: maxtaxan, 

skolsatsningen och mer pengar till pensionärer och barnfamiljer. 

Under nästa år kan vi också satsa närmare 3 miljarder kronor på kommuner 

och landsting, på arbetsmarknadspolitiken och på de små och 

nystartade företagen, som jag berättade om i onsdags. Detta gör vi för att 

stämma i bäcken och för att höja beredskapen inför en eventuell förlängning 

av den internationella konjunkturavmattningen. 

Kamrater! Jag tror och hoppas att de avsnitt i riktlinjerna som vi nu ska 

diskutera kommer att styra utformningen av den ekonomiska politiken 

och därmed också den svenska välfärden under de kommande åren. Jag 

ser därför fram emot en spännande debatt här under förmiddagen! 


Beslut 




Debatt 

Axel Gisslén, Örebro län: Partivänner! Jag vill ställa en fråga till Bosse 

Ringholm. Möjligen borde jag tolka ut ett svar på den ur din inledning, 

men jag vill ändå för tydlighetens skull ställa den. 

Anta att du har 20 miljarder kronor som du kan använda på två olika 

sätt. Alternativ ett är att du skickar tillbaka de 20 miljarderna till hus-

hållen genom en skattesänkning. En del av de pengarna kommer hushållen 

att använda till ökat sparande. För en del av pengarna kommer de 

att köpa importerade prylar. För resten kommer de att köpa prylar och 

tjänster som producerats i Sverige. Det skapar sannolikt en del nya arbeten 

i Sverige. 

Alternativ två är att du använder varenda krona av de 20 miljarderna 

till att anställa fler medarbetare inom sjukvården, utbildningen och 

äldreomsorgen. Pengarna räcker till åtskilliga tiotusentals anställda. Då 

förbättras standarden på de verksamheterna, och det höjer livskvaliteten 

för ytterligare hundratusentals människor. Samtidigt strömmar de 20 

miljarderna tillbaka till hushållen i form av arbetslöner. Visserligen förlorar 

hushållen minst hälften av den inkomstökningen genom bortfall av 

arbetslöshetsersättning och socialbidrag och genom löneskatt, men eftersom 

du och kommunerna får motsvarande besparing respektive inkomstökning 

kan de pengarna användas till en skattesänkning. Då blir effekten 

för hushållens ekonomi genom kombinationen av arbetslöner och skattesänkning 

densamma som i alternativ ett. 

Frågan är: Vilket alternativ stämmer bäst med partikongressens beslut 

om full sysselsättning samt förbättrad vård, utbildning och omsorg? 

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Ordförande, partikamrater! I det förslag som 

föreligger till ändringar från partistyrelsens föredragande ser jag att mitt 

förslag är tillgodosett, så jag drar tillbaka det. 

Ann Hedbom, Gävleborg: Godmorgon, alla! För några dagar sedan pratade 

vi om socialbidragsberoendet som en term som vi som socialdemokrater 

inte vill använda. På sidan 31, rad 39, dyker den upp igen. Det står: 

”Därför har målen för ekonomi och sysselsättning kompletterats med 

målet att socialbidragsberoendet ska halveras”. Mitt förslag är att vi i stället 

skriver att målet är att behovet av socialbidrag ska halveras. Jag vet att 

regeringen redan har satt upp det målet, men detta är bara ett annat sätt 

att säga samma sak, som jag tycker smakar bättre för en socialdemokrat. 

Mitt andra förslag gäller sidan 32, rad 22. Där pratas det om EMUinträde. 

Det står att vi socialdemokrater anser att Sverige bör ansluta sig 

till valutaunionen. Jag vill sätta in: ”Om det svenska folket så vill, när vi 

har ett konjunkturläge i rimlig takt med Europaområdet”. Jag vet att 

man sist i stycket säger: ”Ytterst ska den frågan dock avgöras av svenska 

folket i en folkomröstning.” Det kan vara kvar, men jag tycker att vi ska 

flytta upp detta med vad folket vill. Då får hela stycket en annan andemening. 

Hans-Eric Svensson, Gotland: Jag kan tala om för er att jag är väldigt 

trött. Mitt i natten – det var någonstans runt tresnåret – vaknade jag av 

att min katt hemma på Gotland, Mirre Svensson, stod och krafsade på 

ytterdörren. Jag rusade ut och fick se en tom hotellkorridor. Tyvärr var 

inte Mirre där! 161

162 

Jag skulle vilja tala om för er att jag tar tillbaka mitt yrkande och ställa 

mig bakom partistyrelsens förslag, som bland annat arbetades fram i 

temagruppen. Vi ska ju ha en folkomröstning om EMU. Det är väldigt 

viktigt. Och före den folkomröstningen ska vi ha en bred informationsinsats 

om både för- och nackdelarna med den gemensamma valutan. 

Jag ställer mig alltså bakom partistyrelsens förslag, och lämnar resten 

av min talartid till Thomas Östros så att han kan komma hit och dra 

Elvislåten Love me tender! 

Jan Andersson, svenska s-gruppen i EU-parlamentet: Partivänner! Jag 

ställer mig också bakom partistyrelsens förslag i hela denna del, inklusive 

EMU-avsnittet. Det är självklart, och det gäller alldeles oavsett fråga, att 

vi ska alltid ska se på både för- och nackdelar. 

Inför denna folkomröstning, som kommer att bli en väldigt viktig 

sådan, är jag säker på att det samtidigt är alldeles avgörande vilken roll 

socialdemokraterna kommer att spela. Det kommer att avgöra slutresultatet. 

Jag tar för givet att det som bestämdes på extrakongressen, det vill 

säga att vi tycker att fördelarna med ett medlemskap i unionen överväger 

nackdelarna, också kommer att vara vägledande för socialdemokraterna 

när vi går in i denna debatt. 

Peter Hultqvist, Dalarna: Partivänner! En fråga som naturligtvis kommer 

att granskas och diskuteras i anslutning till en folkomröstning om EMU 

är hur det statliga stödet fördelas. Det gäller också de pengar som de 

olika kampanjorganisationerna har att tillgå. Jag tycker att det är viktigt 

att vi redan nu på något sätt lägger fast principen för hur detta ska hanteras. 

Det är bra att göra det på ett tidigt stadium så att signalerna är klara. 

Därför föreslår jag ett tillägg till det i övrigt utmärkta förslag som partistyrelsen 

har lagt fram. Det gäller sidan 32, rad 27. Tillägget lyder: ”Det 

statliga stödet ska självklart fördelas rättvist och redovisas öppet.” Jag 

yrkar bifall till detta. 

Bo Andersson, Stockholm: Jag tänkte se detta i ett lite annorlunda perspektiv, 

och lite SSU-aktigt säga på följande sätt: Den sociala friheten 

och den sociala tryggheten är en central fråga. Vars och ens frihet kombinerades 

tidigt i svensk välfärdspolitik med det kollektiva – allas frihet. 

Vars och ens fria utveckling är alltså en förutsättning för allas fria utveckling. 

Alltsedan Marx skrev det har det varit en ledstjärna. Det gäller alltså 

både var och en och alla. 

Vad har nu detta med ekonomiavsnittet att göra? Jo, i de ekonomiska 

villkoren, betingelserna och förutsättningarna finner vi de starkaste sociala 

krafterna i samhället. För att klara uppdragen om vars och ens frihet 

och allas frihet krävs starka ekonomier i stat, kommuner och landsting. 

En stark ekonomi är en nödvändig förutsättning för både trygghet och 

social frihet – inte som självändamål utan just för att skapa ökad jämlikhet 

i trygghet och frihet.

Med denna ideologiska bakgrund vill jag ge stöd till partistyrelsens 

omarbetade riktlinjer som sätter den fulla sysselsättningen, finansieringen 

av den generella välfärden och socialförsäkringarna och en aktiv 

stabiliseringspolitik som grund för överskottsmålet. De uttalar en tydlig 

inriktning att successivt öka resurserna i kommuner och landsting och 

sätter välfärdens finansiering före skattesänkningar. Med anledning av de 

reviderade riktlinjerna drar jag tillbaka mina yrkanden till förmån för 

partistyrelsens förslag. 

Lennart Nilsson,Skåne: Ordförande, partikamrater! Jag har också haft ett 

antal yrkanden, som delvis har blivit tillgodosedda med det nya förslaget 

som partistyrelsen har lämnat. Jag vill yrka bifall till det. 

Jag vill ändå fästa uppmärksamheten på ett par saker. I riktlinjerna på 

sidan 32 står det: ”EMU är det bästa skyddet som Sverige i dag kan få 

tillgång till mot växande spekulativa globala marknadskrafter.” 

Jag tycker faktiskt att det är lite pinsamt att som socialdemokrat 

behöva se ett argument som inte är sant i våra riktlinjer. Det är ju precis 

tvärtom! Tack vare att vi står utanför EMU kan vi få ett skydd mot globala 

marknadskrafter och risken att drabbas av massarbetslöshet. Det var 

också det som var ett skäl till att EMU-utredningen, som leddes av Lars 

Calmfors,rekommenderade att Sverige inte skulle delta i valutaunionen. 

Låt mig återge vad vår finansminister Bosse Ringholm sade i sitt tal: 

Nästa år kan vi föra den mest expansiva ekonomiska politiken någonsin. 

Utgiftsökningar, skattesänkningar, låga räntor och en försvagad krona 

gör att vi kan föra en kraftfull politik. Bosse Ringholm visade klart här att 

vi kan genomföra detta tack vare att vi står utanför EMU. Den rörliga 

växelkursen är vår viktigaste försäkring. I goda tider hindrar den en överhettning 

och inflation, och i dåliga tider hindrar den en kraftig ökning av 

arbetslösheten. Kort sagt får vi med en flexibel valuta en stabil välfärd och 

arbetsmarknad. 

Partistyrelsen har nu korrigerat sitt förslag till skrivning, som tidigare 

kunde uppfattas så att alla socialdemokrater står eniga i denna fråga. Nu 

framgår det tydligt att så inte är fallet. 

Partikamrater! Jag kan lova att vi är många, många socialdemokrater 

som kommer att jobba oss röda för att Sverige ska behålla sin självständighet 

och inte låsa in sig i EMU-projektet. Även om jag inte är helt 

nöjd så vill jag än en gång yrka bifall till partistyrelsens nya skrivning. 

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Kamrater! Axel Gisslén 

ställde en fråga till mig, som jag tycker är viktig att fundera på. Den 

gällde hur vi prioriterar våra ekonomiska resurser när det gäller just 

utrymmet för den offentliga sektorn, transfereringar och framför allt 

möjligheten att sänka skatten på olika områden. Jag har varit mycket tydlig 

när det gäller att välfärden alltid måste gå först, det vill säga att just 

vården, skolan och omsorgen måste gå först. Hela vårt restaurerings- 

163

164 

arbete under 1990-talet har ledsagats av just denna princip. Det är välfärden 

som är det allra viktigaste för oss. Samtidigt är förutsättningen för 

att vi ska lyckas med den att vi kan hålla den ekonomiska kursen och att 

vi kan uppnå de budgetpolitiska mål som vi sätter upp. 

Därför är det en väldig fördel att vi har kommit så långt i vårt ekonomiskpolitiska 

arbete att vi för nästa år både kan göra en stor satsning på 

välfärden – i storleksordningen 20 miljarder kronor – och genomföra ett 

antal viktiga rättvisereformer på skattesidan. Därför handlar det ibland 

om att man kan kombinera olika saker. Nästa år kan vi genomföra skattereformer 

som jag tycker är viktiga – exempelvis avdragsrätten eller reduktionen 

på skatten för fackföreningsavgiften. Det är en viktig rättvisereform 

som jämställer de fackliga medlemmarnas kostnader och avgifter 

för att delta i sin organisation med arbetsgivarens motsvarande kostnader. 

Jag tycker inte att detta på något vis står i motsatsställning till vår 

satsning på välfärden. Men det är klart att vi säkert kommer att hamna i 

lägen där vi inte har råd att göra både–och. I det läget, Axel Gisslén, är det 

en självklarhet att det är välfärdssektorn som är det centrala. Det är vi 

helt överens om. 

Ann Hedbom tog upp frågan om att ytterligare precisera det socialbidragsmål 

som vi har tagit upp. Hon nämnde också att det som hon 

yrkar på egentligen finns tillgodosett i socialbidragsmålet eftersom det 

innehåller flera olika saker. Socialbidragsmålet kan framför allt nås 

genom en förstärkt sysselsättning, men också genom att höja utbildningskompetensen 

på olika områden. Därför finns det flera olika delmål 

i socialbidragsmålet, och jag tycker att den mer övergripande formulering 

som partistyrelsen har föreslagit är korrekt. Jag yrkar därför avslag på Ann 

Hedboms ändringsförslag på den punkten. 

Ann Hedbom hade också ett yrkande – och även Lennart Nilsson tog 

upp det här på slutet – som handlar om valutaunionen. Ann Hedbom 

kanske inte riktigt har uppmärksammat att vi har tillgodosett önskemål 

som finns om att markera att den text vi har i huvudsak är ett referat från 

den extra partikongressen år 2000. Vi har använt uttrycket ”partikongressen 

beslöt att”, och därför kan vi rimligen inte villkora partikongressens 

beslut med folkomröstningen. Folkomröstningen ska vara det avgörande 

när det gäller hela svenska folkets beslut, men partikongressens 

beslut är ju redan fattat. Därför yrkar jag avslag på Ann Hedboms ändringsförslag 

på den punkten. 

Till sist vill Peter Hultqvist göra ett tillägg som hänger ihop med den 

kommande EMU-folkomröstningen. Han föreslår att det statliga stödet 

självfallet ska fördelas rättvist och redovisas öppet. Jag yrkar bifall till 

Peter Hultqvists förslag på den punkten. 

Ann Hedbom, Gävleborg: Bosse Ringholm var förmodligen inte med när vi 

pratade om socialbidragsberoendet sist. Jag vet att det som jag vill är tillgodosett 

av regeringen, men det här gäller själva termen ”bidragsbero-

ende”, som insinuerar ett missbruk och som moderaterna gärna använder 

sig av när det gäller socialbidrag. Det är alltså inte vad vi ska göra för att 

minska behovet av socialbidrag som jag vill komma åt, utan det är mer 

att vi som socialdemokrater ska prata om ”behov av socialbidrag” och inte 

om ”socialbidragsberoendet”. 

Jag drar tillbaka mitt förslag angående EMU och folkomröstningen, 

för egentligen ville jag bara ha ett förtydligande kring den punkten. 

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Kamrater! Jag är självfallet 

överens med Ann Hedbom när det gäller hennes resonemang om själva 

socialbidragsberoendet. Det som jag ville markera var att den formulering 

som är vald om att halvera socialbidragen på det här området är vald 

med en bredare ansats, där diskussioner om både behovet och socialbidragsberoendet, 

utbildningen och sysselsättningen inbegrips. Därför 

tycker jag att den här bredare beskrivningen ska finnas i målsättningen. 

Det är det som ingår i partistyrelsens förslag till riktlinjer. 

Axel Gisslén, Örebro län: Pengar kan förmedlas genom spekulationer på 

börsen. Reala resurser kan förmedlas genom att man utnyttjar ledig 

kapacitet. Vi har fortfarande en stor ledig kapacitet i den arbetslöshet 

som vi har. Använd pengarna först till att sätta de resurserna i produktion! 

Då strömmar pengarna tillbaka till kommuner och stat. Det ger 

också mer pengar, men på ett produktivt sätt. 


Förslag 


Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 31-32, inledande textavsnitt, 

inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen 

(sidan 32): 

”En trygg och hållbar ekonomi. EMU genomförs nu. Även om vi valt 

att inte delta från start ska vi medverka till att valutaunionen blir en 

framgång. Det är viktigt för alla att det blir ett lyckosamt projekt. EMU 

är det bästa skyddet som Sverige i dag kan få tillgång till mot växande 

spekulativa globala marknadskrafter. 

Därför beslöt den extra partikongressen 2000 att Sverige bör ansluta 

sig till valutaunionen när vi har ett konjunkturläge i rimlig takt med 

euroområdet, en lönebildning som har visat sig fungera väl samt förutsättningar 

att hävda svensk konkurrenskraft och att föra en aktiv ekonomisk 

politik. Ytterst ska den frågan dock avgöras av svenska folket i en 

folkomröstning. 

Inför denna omröstning ska vi verka för en bred informationsinsats om 

för- och nackdelarna med att ansluta sig till den gemensamma valutan.” 

165

166 


Ann Hedbom, Gävleborg: Ändring sidan 31, rad 39: ”med målet att behovet 

av socialbidrag ska halveras”. 

Tillägg sidan 32, rad 22: ”Om det svenska folket så vill, när vi har ett 

konjunkturläge i rimlig takt med Europaområdet.” (Detta yrkande drogs 

senare tillbaka.) 

Hans-Erik Svensson, Gotland: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för 


Jan Andersson, svenska s-gruppen i EU-parlamentet: Drar tillbaka sitt 

yrkande till förmån för partistyrelsens förslag. 

Peter Hultqvist, Dalarna: Tillägg sidan 32, rad 27: ”Det statliga stödet ska 

självklart fördelas rättvist och redovisas öppet.” 

Bo Andersson,Stockholm: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens 

förslag. 

Lennart Nilsson, Skåne: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens 

förslag. 

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Avslag på Ann Hedboms 

ändringsförslag sidan 31, rad 39 samt bifall till Peter Hultqvists tilläggsyrkande 


Beslut 


att bifalla Peter Hultqvists tilläggsyrkande på sidan 32, rad 27, 

att bifalla Ann Hedboms ändringsyrkande på sidan 31, rad 39, 


riktlinjerna sidorna 31-32, inledande textavsnitt, inklusive förslag 

till ändringar från temagruppen. 



Med ansvar och förnuft 




Med ansvar och förnuft 


Föredragande: Bosse Ringholm och Göran Johansson 


Debatt 

Ingemar Almkvist,Kronoberg: Ordförande, partikamrater! När det gäller 

våra banker är vi nog överens om att de blir större, färre och mindre 

tjänstvilliga. Det är stordrift och koncentration som gäller. Den planerade 

fusionen mellan SE-banken och Föreningssparbanken blev inte av, 

men det kommer säkert att dyka upp fler planer på sammanslagningar. 

Vi bankkunder ska själva utföra mer och mer av bankernas traditionella 

arbete samtidigt som priset höjs på de tjänster som fortfarande står till 

kundernas förfogande. Partistyrelsen verkar dela denna oro över utvecklingen 

av våra banker på samma sätt som det uttrycks i motion 932. Flera 

av de argument som motionen innehåller, från bland annat flera aktörer 

och initiativ från löntagarorganisationer, nämns i partistyrelsens utlåtande. 

Färre och större banker ger minskad konkurrens samt dyrare och sämre 

urval. När nu partistyrelsen till stora delar tycks instämma i innehållet i 

motionen, varför då inte bifalla den? 

Jag yrkar härmed bifall till motion 932 om att ge partistyrelsen i uppdrag 

att verka för att en bank med förankring hos folkrörelserna skapas. 

Axel Gisslén,Örebro län: Partivänner! I motion 928 från Uppsala yrkas att 

ytterligare satsningar på sjukvård, skola och omsorg ska gå före skattesänkningar. 

I partistyrelsens utlåtande över motionen finns det tre starka 

skäl för ett bifall till motionen: för det första att öka sysselsättningen, för 

det andra att inte låta socialförsäkringarna erodera och för det tredje att 

halvera socialbidragsberoendet. Dessutom har kongressen redan fattat 

mycket tydliga beslut om att rejält förbättra sjukvården, skolan och 

äldreomsorgen. 

Av de här skälen och med hänvisning till Bosse Ringholms inledning 

yrkar jag bifall till motion 928. 

Benita Vikström, Södermanland: Fru ordförande, kongresskamrater! På 

sidan 11 – alltså Lars Engqvists område – strök vi en mening som var lite 

167

168 

provocerande för några av oss. Jag yrkar att vi på sidan 33, rad 12 också 

stryker följande mening eftersom det är samma innehåll: ”Ökade statsbidrag 

och sjunkande arbetslöshet har lett till kraftigt förbättrad ekonomi 

i de flesta kommuner och landsting.” Visst, vi har fått ökade statsbidrag 

och vi har ökade skatteintäkter, men i mer än 200 kommuner är det också 

en ganska dålig ekonomi på grund av utflyttning. Inflation och löneökningar 

äter upp de ökade statsbidragen. Jag yrkar alltså att nämnda 

mening stryks. Stycket håller ihop ändå, för det här stycket handlar om 

skatteutjämning. I stället ska det låta så här: ”Kvaliteten i välfärd ska hålla 

hög och likvärdig kvalitet i hela landet. Det kräver en omfördelning från 

kommuner med god utveckling till kommuner där det går sämre.” 

Denna skrivning är precis lika bra, och den här texten skulle inte kännas 

lika provocerande. 

Peter Hultqvist, Dalarna: Partivänner! Finansieringen av välfärden är oerhört 

viktig, och det är oerhört viktigt att staten successivt fortsätter att öka 

sina bidrag till kommuner och landsting, som mycket är kärnan i den välfärdsmodell 

som vi har valt. Men finansieringsfrågorna är inte lösta. Vi har 

vid många tillfällen fått hjälp på ett mycket bra och riktigt sätt av regeringen, 

men vi måste också fortsätta med det här uppbyggnadsarbetet. 

Beträffande förslaget till riktlinjer har man nu lagt till följande mening: 

”Finansieringen av välfärden i kommuner och landsting förutsätter en 

fortsatt successiv ökning av statens bidrag.” Jag tycker att det är bra och 

yrkar därför bifall till partistyrelsens förslag. Således drar jag tillbaka mitt 

yrkande. 

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Kamrater! Först gäller det 

yrkandet om bifall till motion 932 om att ”ge partistyrelsen i uppdrag att 

verka för att en bank med förankring hos folkrörelserna skapas”. Partistyrelsens 

förslag är att motionen ska anses besvarad, och jag står fast vid 

det yrkandet – allra helst som, efter det att partistyrelsen besvarat motionen, 

just det inträffat som beskrivs i partistyrelsens utlåtande och av 

motionärerna. Det har ju startats nya banker. Jag är helt ense med motionärerna 

om att det är viktigt att öka konkurrensen inom banksektorn. 

Därför är det bra att Folksam Bank och kooperationens nya Coop Bank 

startas. Det är bra tillskott för att öka konkurrensen, på det sätt som 

motionärerna och partistyrelsen är överens om. Därför menar vi att 

motionen ska anses besvarad. 

Sedan finns det ett förslag om att prioritera ytterligare satsningar inom 

vård, skola och omsorg – detta i stället för skattelättnader – men det är 

ju vad vi har gjort. Vi har väldigt tydligt markerat att det i fortsättningen 

är just välfärden som ska prioriteras före skattelättnader. Men samtidigt 

kan man inte ha en så kategorisk formulering som här föreslås, för det 

innebär exempelvis att vi då inte skulle använda oss av det som jag 

föreslog i onsdags, nämligen att vi sänker skatten för kommuner och

landsting för att finansiera utbyggnaden av välfärden. Detta är ett bra 

exempel på att man ibland måste kombinera skattesänkningar för att just 

nå prioriteringen om att förstärka välfärden – vård, skola och omsorg. 

En annan väldigt viktig rättvisereform, som jag tycker inte heller strider 

mot satsningen på välfärden och prioriteringen på välfärden, är 

skattereduktionen vad gäller fackföreningsavgifter. Mot den bakgrunden 

står jag fast vid partistyrelsens ursprungliga förslag och yrkar avslag på 

det här extrayrkandet eftersom det inte speglar den möjlighet som borde 

finnas att via exempelvis sänkta arbetsgivaravgifter stärka välfärden. 

Benita Vikström, Södermanland, tog upp diskussionen om den skrivning 

som finns om att ökade statsbidrag och sjunkande arbetslöshet har 

lett till en förbättrad ekonomi i kommuner och landsting. Detta är mer 

ett konstaterande, men samtidigt är det så att partistyrelsen också tycker 

att det är oerhört viktigt att konstatera att det är väldigt stora skillnader 

mellan kommunerna. I både riktlinjerna och utlåtandetexten finns det en 

diskussion om hur viktigt det är att vårt utjämningssystem kan skärpas 

för att möta de stora skillnader som finns mellan olika kommuners förutsättningar. 

Vi har exempelvis gått in med ett särskilt stöd till de län som 

under senare tid haft en befolkningsminskning. Det är ett sätt att möta 

de här stora skillnaderna. I ett läge framöver där konjunkturen inte är lika 

stark blir egentligen det här behovet ännu viktigare. Jag föreslår att vi 

behåller den skrivning som vi har och noterar att det är en beskrivning av 

den faktiska verkligheten. Även om kommuner och landsting har fått 

mer resurser via statsbidrag och ökade egna inkomster som en följd av 

minskad arbetslöshet är det inte tillräckligt, utan vi behöver också i fortsättningen 

skärpa utjämningen mellan olika delar av landet och mellan 

olika kommuner. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens ursprungliga förslag. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 345:1, 349:1 och 3-4, 856:4 

och 10, 923:1 och 3, 924, 925:1-2, 926, 927, 928, 929, 930, 931, 932, 933, 

934, 935:1-3, 936, 937, 938:1-2 och 939 

att bifalla motion 856:10 och 924 , 

att avslå motion 925:1-2, 931 och 936, 

att anse motionerna 345:1, 349:1 och 3-4, 856:4, 923:1 och 3, 926, 

927, 928, 929, 930, 932, 933, 934, 935:1-3, 937, 938:1-2 och 939 

besvarade med hänvisning till utlåtandet. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 32-33, avsnittet Med 

ansvar och förnuft, inklusive förslag till ändringar med anledning av 

temagruppen: 

169

170 

”Med ansvar och förnuft 

De budgetpolitiska målen ska ligga fast. Behovet av att uppnå full 

sysselsättning, finansiera den generella välfärden och socialförsäkringarna 

samt möjligheten att driva en aktiv stabiliseringspolitik ligger till grund 

för överskottsmålet om 2 procent av BNP över en konjunkturcykel. 

Målet ligger fast. Ett sådant mål innebär att vissa år kommer överskottet 

att vara lägre och andra år högre än 2 procent för att nå det övergripande 

målet för den ekonomiska politiken om full sysselsättning. De budgetpolitiska 

målen har fungerat väl och bidragit till en god ekonomisk 

utveckling. Reformer måste ske i den takt som det statsfinansiella utrymmet 

tillåter, och tillväxtskapande investeringar prioriteras. Stora lånebehov 

får aldrig igen hota den svenska välfärden och demokratin. 

Rättvisa villkor i hela landet. Kommuner och landsting är ansvariga för 

de viktigaste välfärdsverksamheterna – som skolan, vården och omsorgen. 

Nationella mål och medborgerliga rättigheter ska tillgodoses. Kvaliteten 

i välfärden ska hålla hög och likvärdig kvalitet i hela landet. Ökade 

statsbidrag och sjunkande arbetslöshet har lett till kraftigt förbättrad 

ekonomi i de flesta kommuner och landsting. Men skillnaderna är ändå 

stora. Det kräver en omfördelning från kommuner med god utveckling 

till kommuner där det går sämre. Därför behövs det kommunala kostnads- 

och inkomstskatteutjämningssystemet. Finansieringen av välfärden 

förutsätter också en successiv ökning av resurserna i kommuner och 

landsting. 

Ytterst handlar det om människors rätt till välfärd på lika villkor oavsett 

bostadsort. Den svenska välfärdsmodellen är i hög grad kopplad till 

befolkningen. Skolor, vårdcentraler och annan service har byggts upp där 

människor bor och där behoven finns. När befolkningen minskar eller 

det föds färre barn i en kommun innebär det en smärtsam omställning 

som kommunerna måste ges tid och stöd för att genomföra.” 


Ingemar Almkvist,Kronoberg: Bifall till motion 932. 

Axel Gisslén,Örebro län: Bifall till motion 928. 

Benita Vikström, Södermanland: Strykning sidan 33, rad 12-14: ”Ökade 

statsbidrag… skillnaderna är ändå stora”. 

Peter Hultqvist, Dalarna: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens 

förslag. 

Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Avslag på Ingemar 

Almkvist, Axel Gissléns och Benita Vikströms yrkanden; bifall till partistyrelsens 

förslag.

Ordförande Anita Modin 

Beslut 


Motionerna 

att med 191 röster för och 124 mot bifalla partistyrelsens utlåtande 

över motion 928, 



16.1. 

Riktlinjerna 

att efter försöksvotering bifalla Benita Vikströms strykningsyrkande på 



riktlinjerna sidorna 32-33, avsnittet Med ansvar och förnuft, 



avslutad. 



Rättvisa skatter 



Utlåtanden över motioner som rör området Rättvisa skatter 

(häftena M8, sidorna 24-62 och U8, sidorna 14-30) 

Föredragande: Bosse Ringholm och Arne Kjörnsberg 

Debatt 

Jan-Olof Larsson, Bohuslän: Partikamrater! Fastighetsskatten kan bland 

våra medlemmar te sig som ett litet problem, men det är faktiskt mer 

avhängigt var man bor än hur man bor. Fastighetsskatten bidrar med 

cirka 25 miljarder kronor till statskassan – miljarder som mycket väl 

behövs för att trygga välfärden; det kan vi vara överens om. 

Fastighetstaxeringen, som utgör grunden för fastighetsskatten, baseras 

på marknadsvärdet i det område där fastigheten är belägen. Det varierar 

i landet som vi vet. I de kommuner som vi kallar för attraktiva turistkommuner 

drivs fastighetspriserna upp av människor som köper 

171

172 

bostäder för att använda som fritidshus. Taxeringsvärdet sätts utifrån 

marknadsvärdet, oavsett det användningsområde som fastigheten ska ha. 

I motion 951 tas detta problem upp. Där föreslås att det införs en lägre 

fastighetsskatt för åretruntboende i de områden som omfattas av lagen 

om särskild förköpsrätt i turistkommuner. 

Partistyrelsen anser att problemet är löst genom beslutad begränsningsregel. 

Så är inte fallet. Regeln hjälper inte låg- och medelinkomsttagare, 

utan där slår systemet fortfarande fel. Det kan inte vara rimligt att 

fastighetens värde ska sättas utifrån vad förmögna människor anser sig 

kunna spendera för att några veckor under sommaren få njuta i våra kustkommuner. 

Vi andra ska ju bo där hela året. 

Jag yrkar bifall till motion 951 och hoppas att partistyrelsen, oavsett 

kongressens beslut, slutar låta sig drivas av borgarna och den allmänna 

opinionen och i stället återigen genomlyser hela problematiken för att få 

en långsiktig och bred politisk lösning och att denna lösning innehåller 

att en del av fastighetsskatten går direkt till berörd kommun. Det skulle 

ge en större acceptans för skatten – förutom att det skulle bli svårare för 

borgarna att avskaffa en god inkomstkälla. 

Bo Gustafsson Grip, Stockholms län: Ordförande, partivänner! Motion 

953 handlar om att fastighetsskatten ska avvecklas och att högre reavinstskatt 

i stället ska tas ut. Motionären uttalar att det är tveksamt om 

staten ska bidra till en högre boendekostnad genom beskattning i områden 

där kostnaderna redan är höga till följd av bristen på bostäder. 

Jag yrkar bifall till motionens andra attsats, ”att uppdra till kongressen att 

uppmana regeringen att omgående utreda frågan”. Ett alternativ är att kongressen 

beslutar att motionen ska anses besvarad med hänvisning till att 

regeringen i budgetpropositionen för år 2002 föreslagit att fastighetsskatten 

bör utredas på nytt. Delegationen från Stockholms län stöder mitt 

yrkande. 

Lydelsen i propositionen är: ”Enligt regeringens uppfattning bör fastighetsskatten 

utredas på nytt. Ett sådant utredningsuppdrag bör emellertid 

ges en annan inriktning än de många utredningar som tidigare 

behandlat denna fråga. En ny utredning bör ges möjlighet att pröva lösningar 

som kan innebära avsteg från nu gällande principer för fastighetsbeskattningen 

under förutsättning att de fördelningsmässiga konsekvenserna 

är acceptabla.” 

Det här ger intrycket att en kommande utredning ska få fria händer att 

pröva alla frågor som berör fastighetsskatten. Därför trodde jag att partistyrelsen 

skulle ompröva sitt yrkande om avslag. Men när partistyrelsen 

vidhåller sitt ställningstagande har man infört en begränsning för vad 

utredningen ska pröva. Då kan man fråga sig: Kommer det att bli fler 

begränsningar av vad utredningen får pröva när direktiven skrivs? 

Partivänner, tillåt en kommande utredning att vända på alla stenar vad 

gäller fastighetsskatten och rösta ja till mitt yrkande!

Kaj Berntsson, Halland: Partivänner! Det gäller motion 967, som kan 

tyckas vara en teknisk motion. Det handlar om beskattning av kärnkraftsel. 

Det har ju fötts en ny skatteform på skattehimlen genom en 

politisk uppgörelse mellan socialdemokraterna och miljöpartiet i första 

hand. Tidigare har det varit så att kärnkraftsel, som är den enda produktionen 

av ström som är beskattad i Sverige i dag, haft en produktionsskatt. 

Men efter uppgörelsen skulle det innebära en effektskatt. 

Enkelt uttryckt kan man säga att är det så att ett kärnkraftverk är avställt 

men har en viss effekt som en tänkt produktion skulle kunna innebära, 

betalar man ju skatt för den produktion som inte sker. 

När man är statligt utsedd och sitter med i en lokal säkerhetsnämnd – 

sådana kom till efter folkomröstningen år 1982 – känns det en aning petigt 

när man kan få höra att man kanske ska betala 50 miljoner kronor mer från 

det kärnkraftverk vi har i vår kommun, Ringhals. Därför väckte vi vår 

motion om att den här effektskatten ska slopas men att produktionsskatten 

behålls, som för Ringhals gör 750 miljoner kronor. Det förslaget har 

man avslagit. Det har varit mycket pratande och kompromissande om en 

annan inriktning, och det har nu kommit andra skrivningar. Med tanke på 

de skrivningar som jag ställt mig bakom och som partistyrelsen har tagit 

förutsätter jag att motion 967 – med de skrivningar som nu finns vad gäller 

skatt samt att säkra basindustrins tillgång till el, liksom att vi lever i ett 

Europa med import av el och en avreglerad elmarknad – anses besvarad; 

detta med tanke på de skrivningar som kom fram i går. 

Gun Lindell,Kronoberg: Partivänner! Det gäller frågan om huruvida villkoren 

mellan olika upplåtelseformer ska vara neutrala och likformiga. 

Det tog vi ju beslut om när vi tidigare i veckan pratade om allas rätt till 

en bra bostad. 

Jag yrkar att motion 604:1–2 ska anses besvarad. 

Också jag skulle vilja ta upp detta med likformigheten. Själv bor jag i 

en bostadsrättsförening. Bostadsrättsföreningar beskattas ju i dag olika 

beroende på om det är en förening för småhus eller för flerfamiljshus. För 

flerfamiljshus gäller skattesatsen 1 procent, och 0,5 procent gäller om det 

är fråga om en småhusförening. Det är inte vare sig rimligt eller trovärdigt 

att ha olika taxeringar för samma upplåtelseform. Av de bostadsrättsföreningar 

som byggdes under åren 1988–1992 var det många småhusföreningar 

som drabbades hårt av sänkningen av räntestöden. 

Jag skulle vilja ha ett svar från Bosse Ringholm om att detta inryms i den 

skrivning som gäller att det ska vara neutralt och likformigt. Bostadsrätter 

ute i landet är då inte liktydigt med de fantasipriser och spekulationer 

som främst berör storstäderna. 

I tisdags tog vi beslut om partiprogrammet, att bostaden är det fjärde 

benet i välfärden. Bostaden är det grundläggande i välfärden. Därför 

skulle jag i den framtida bostadspolitiken, liksom i fråga om pensionssystem 

och annat, vilja se en bred politisk enighet mellan partierna när 

det gäller att göra upp om detta. 173

174 

Lena Österlund, Västernorrland: Ordförande, partivänner! Jag skulle vilja 

börja med att avliva ett par myter om basindustrin. Den första myten är 

att basindustrin inte längre har så stor betydelse för sysselsättningen 

eftersom de nya jobben framför allt kommer i servicesektorn. Detta är 

faktiskt helt felaktigt. Det är visserligen riktigt att antalet direkt anställda 

i basindustrin minskar, men väldigt många kvalificerade arbeten inom 

servicesektorn är för sin existens helt beroende av basindustrin. Utan en 

stark basindustri har vi mycket svårt att utveckla en stark servicesektor. 

Den andra myten är att basindustrin är en omodern och miljöfarlig 

näringsgren med låg teknisk nivå. Ingenting kan vara mer fel. Den som 

har besökt ett modernt pappersbruk vet att det ligger mer avancerad teknik 

bakom framställningen av ett pappersark än av exempelvis en mobiltelefon. 

Jag säger detta därför att jag vill påminna om att vi måste vara 

mycket rädda om basindustrin eftersom den har oerhört stor betydelse 

för landets sysselsättning och ekonomi och därmed också för Sveriges 

välfärd. 

Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till motion 991:1 och 3 och att 

motion 991:2 ska anses besvarad. 

Conny Fogelström,Stockholms län: Fru ordförande, partikamrater! Det är 

dyrt att bo. I nya hyreshus kan det till och med vara hutlöst dyrt att bo. 

Under 1990-talet har boendekostnaderna stigit kraftigt. För många hushåll, 

inte minst för barnfamiljerna, går en orimligt stor del av lönen till 

boendet. Det är faktiskt inte ovanligt i dag att boendekostnaderna, speciellt 

för ensamstående, uppgår till 50 procent av den disponibla inkomsten. 

Därför tycker jag att det känns mycket bra att vi på torsdagskvällen 

kunde slå fast ett antal principer om att det ska bli billigare att bo. Det 

ska också bli billigare att bygga nytt. Vi beslutade om ett omfattande 

ombyggnadsprogram för att komma till rätta med de brister som finns i 

allmännyttan och i miljonprogrammets områden. Det nya investeringsbidraget 

har visat sig få fart på byggandet igen, speciellt byggandet av 

hyresrätter. 

Bostaden är en social rättighet. Alla har rätt till en god bostad till en 

rimlig kostnad. Boendet är jämte vården, skolan och omsorgen fjärde 

benet i vår välfärdspolitik. Det här är tunga principer, viktiga principer, 

som vi har att leva upp till. Boendet kommer att bli en stor del av valrörelsen. 

Som en konsekvens av de här besluten och framför allt som en konsekvens 

av beslutet i torsdags att bifalla motion 591 från Marie-Louise 

Rönnmark, Västerbotten, om vikten av neutralitet mellan upplåtelseformerna 

måste detta få en konsekvens för motion 604. Jag anser alltså att 

motion 604:2–3 från Malmö därmed måste anses besvarad. 

Robert Sten, Gävleborg: Jag blev mycket glad när jag hörde Bosse 

Ringholms inledningsanförande. Egentligen gick jag upp i talarstolen för

att få en prioriteringsordning när det gäller uppläggningen. Nu säger 

Bosse Ringholm här att först kommer välfärden och sedan skattesänkningarna. 

Med en sådan definition drar jag tillbaka mitt tilläggsyrkande. 

Jag har emellertid ytterligare ett yrkande och det kommer jag inte att 

dra tillbaka. Ord har betydelse. Om jag säger att jag tillhör Sveriges 

största fredsrörelse har ni en klar bild av vad jag pratar om. Om jag sedan 

säger att jag i själva verket menar att jag är reservofficer i Försvarsmakten 

ändras bilden lite grann, och kanske ganska ordentligt. Ord har alltså 

betydelse. 

När jag tjänstgjorde i flottan var jag övertygad om att vad jag gjorde var 

att jag var ubåtsjaktsofficer. Tio år senare upptäckte jag att jag i själva 

verket åkte ”plåtschabrak” och jagade iller. Det var inte utan viss förvåning 

som jag upptäckte det… 

Ord har betydelse, även om det är små förändringar och även om det 

hela kan uppfattas som semantik. Därför yrkar jag att meningen ”Om 

den ekonomiska utvecklingen medger det sänker vi gärna skatterna.” förändras 

till: Om den ekonomiska utvecklingen medger det kan vi sänka 

skatterna. 

När jag snart kommer ut i valrörelsen vill jag inte ägna de första tio 

minuterna åt att förklara varför vi när välfärden behöver byggas upp 

gärna sänker skatterna. 

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Ordförande, partikamrater! I onsdagens förhandlingar 

var Leif Pagrotsky och jag överens om en skrivning på sidan 

34, rad, 12, i riktlinjerna. Men den vakna kongressordföranden fann att 

det avsnitt där vi var överens om skrivningen skulle hamna under dagens 

avsnitt och Bosse Ringholm. Leif skulle därför via sin sekreterare informera 

Bosse om detta, men kommunikationerna fungerade inte. Nu har 

jag med kongressordförandens hjälp fått ett utdrag ur förslags- och 

beslutsprotokollet från onsdag den 7 november. Där framgår klart att 

föredragande Leif Pagrotsky framför följande: ”Jag har ett förslag till formulering 

att föra in på sidan 34, rad 12: Intäkterna från en sådan skatt 

kan exempelvis gå till FN:s verksamhet i tredje världen.” 

Leif fortsatte: ”Jag menar att det är helt i linje med vad Sven-Erik Sveed 

föreslår. Därför yrkar jag avslag på hans motion, som i stället tillgodoses 

med en skrivning på nämnda plats i riktlinjerna.” 

Leif var i sitt samtal tydlig kring att denna skrivning i dag skulle vara 

partistyrelsens förslag. Jag yrkar därför inte längre bifall till min motion, 

utan jag yrkar i stället bifall till föredragande Leif Pagrotskys förslag till 

skrivning i riktlinjerna. 

Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten: Partivänner! Jag måste erkänna 

att jag innan jag åkte till kongressen var väldigt fundersam kring hur det 

skulle gå att börja med temagrupperna, som kändes väldigt flytande, och 

175

176 

sedan prata om partiprogram, riktlinjer och motioner. Men i dag kan jag 

konstatera att det här är den bästa kongress jag varit på. Politik handlar 

ju om att först ta ut de stora dragen och lyfta ned det hela i riktlinjerna. 

Sedan börjar man diskutera de konkreta frågorna i motioner och 

motionssvar. I och med det har vi fått en större tydlighet om vad vi vill 

med vår politik. 

Speciellt glad är jag över bostadspolitiken. När vi i torsdags fattade 

beslut om min motion, som jag försvarade och som gäller neutralitet i 

upplåtelseformerna, bestämde vi att satsen om neutralitet skulle bifallas. 

Konsekvensen av det, neutralitet i beskattningen mellan äganderätt, 

bostadsrätt och hyresrätt, betyder att jag ställer mig bakom Conny 

Fogelströms yrkande, som är väldigt klokt. Det gäller alltså att motion 

604:2–3 ska anses besvarad. Därmed blir det kongruens mellan de olika 

beslut som vi hittills har fattat. Nu handlar det bara om att socialdemokratin 

kan förklara vad som menas med alla de här besluten. 

Arne Kjörnsberg, partistyrelsens föredragande: Jag ska gå igenom yrkandena 

i samma ordning som de redovisats på talarlistan. 

Jan-Olof Larsson,Bohuslän, talade om åretruntboende kontra dem som 

till höga priser köper villor i våra kustområden, framför allt i Stockholms 

skärgård och i Bohuslän. Jan-Olof Larsson tycker att vi borde behandla 

åretruntboende och sommargäster på olika sätt. Flera utredningar har 

tittat på den möjligheten men kommit fram till att det skulle bli väldigt 

stora problem med geografisk avgränsning. Det skulle ge utrymme för 

fiffel och båg genom att man kunde skriva sig som åretruntboende men 

bo i huset bara på sommaren. Det finns en mängd sådana hakar. Man har 

därför kommit fram till att man hellre bör ha gemensamma regler över 

hela landet. 

Där kommer begränsningsregeln in. När människor får sina siffror 

nästa år kommer väldigt många att upptäcka att de får sänkt fastighetsskatt 

i de berörda områdena. Begränsningsregeln innebär att man 

behöver betala högst 5 procent av hushållets inkomst i fastighetsskatt. Jag 

noterade att Bosse Ringholm vid ett tillfälle deltog i ett radioprogram och 

inledningsvis fick en massa skäll av en man som ringde in från Bohuslän. 

Bosse började fråga om sifferuppgifter, och det visade sig att mannen 

skulle få en nästan dramatisk sänkning av sin fastighetsskatt. När Bosse 

förklarade det för mannen blev denne väldigt häpen. Vi har här ett 

informationsproblem. 

Jag yrkar avslag på Jan-Olof Larssons förslag. 

Bo Gustafsson Grip vill att vi ska, som han uttrycker det, förutsättningslöst 

utreda att slopa fastighetsskatten och ersätta den med en reavinstsskatt 

vid försäljning av fastigheten. Partistyrelsen yrkar avslag på 

detta. Skälen till detta är följande: 

Det skulle verkligen ge möjligheter till pengar under bordet. Det skulle 

nästan vara att uppmana till skattefusk och fiffel och båg på olika sätt.

Man skulle få fiktiva värden vid överlåtelse mellan olika generationer. 

En sådan reavinstsskatt skulle av människor uppfattas som konfiskatorisk. 

För att vi ska få in ungefär lika mycket pengar från detta område, det 

vill säga drygt 20 miljarder, skulle det krävas en reavinstsskatt på minst 

70–80 procent. Att gå ut i valrörelsen och förklara för människor varför 

de ska betala 80 procent i reavinstsskatt på försäljningen av en fastighet 

är inte världens enklaste uppgift. Partistyrelsen avråder bestämt från 

detta. Därför yrkar jag avslag på det förslaget. 

Kaj Berntsson, Halland, tog upp den tekniskt speciella kärnkraftsskatten. 

Han förklarade att även om ett kärnkraftverk är avstängt, vilket 

kärnkraftverken ganska ofta är, får ägaren ändå betala skatt för det. Kaj 

Berntsson ville att motionsyrkandet om detta skulle anses besvarat. Jag 

instämmer i Kaj Berntssons förslag. 

Gun Lindell, Kronoberg, vill ha ett klargörande av vad skrivningarna 

om likformighet innebär. Det klara beskedet från partistyrelsen är att de 

går ut på att det ska vara neutralitet mellan olika upplåtelseformer. 

Lena Österlund, Västernorrland, har yrkat att motion 991:1 ska bifallas. 

Jag tycker att det är självklart och instämmer i Lena Österlunds förslag. 

Lena Österlund yrkar vidare att den andra attsatsen ska anses besvarad. 

Eftersom det är samma förslag som partistyrelsen har lagt fram är vi 

överens på den punkten. Till den tredje attsatsen återkommer vi under 

nästa avsnitt, där Kjell Larsson och Anneli Hulthén är föredragande. 

Conny Fogelström, Stockholm, och Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten, 

yrkar att motion 604:2-3 ska anses besvarade. Jag instämmer i 

detta. Jag noterar samtidigt Marie-Louise Rönnmarks resonemang om 

temagruppen. Jag delar där hennes uppfattning. Vi får väl alla på samma 

sätt utvärdera detta sätt att arbeta. Jag tycker att det var bra, och jag tror 

att det kan utvecklas ännu mer till kommande kongress; detta sagt mer 

inom parentes. 

Robert Sten har dragit tillbaka det ena av sina yrkanden, men han har 

understrukit att han minsann inte vill dra tillbaka det andra yrkandet. I 

meningen ”Om den ekonomiska utvecklingen medger det sänker vi 

gärna skatterna, men då på ett sätt som gynnar rättvisa” vill Robert Sten 

stryka ordet ”gärna”. Jag måste erkänna att jag inte tycker att det är några 

problem med att ändra bestämmelser om fackföreningsavgifter och den 

tekniska metoden vid skattereduktion. Jag använder gärna den tekniska 

metoden skattereduktion för att åstadkomma det som jag vill, att en del 

av fackföreningsavgiften ska vara avdragsgill. 

Detta talade Bosse Ringholm om i sitt stora tal i onsdags. Det är faktiskt 

en skattesänkning, och jag vill gärna vara med om att sänka skatten för 

kommuner och landsting för att vi på det sättet ska kunna anställa fler 

människor och öka välfärden. Jag vill också gärna kompensera för egenavgifterna. 

För det första tycker vi inte om dem av principiella skäl. För 

det andra är de orättvisa därför att de är mer värda för den som tjänar 

mycket pengar och ligger ovanför brytpunkten. 

177

178 

Jag vill också som ledamot av skatteutskottet gärna vara med om att se 

till att pensionärerna nästa år får sänkt skatt, till och med de pensionärer 

som i enlighet med innovationen med negativ skatt inte betalar någon 

skatt alls. Det är ju något alldeles fantastiskt: De betalar inte skatt, men 

vi betalar in pengar på deras skattekonto, det vill säga negativ skatt. Det 

är nästan lika listigt som det här med negativ tillväxt, men jag tycker att 

negativ skatt är bättre. 

Icke desto mindre: Jag tar gärna bort ordet ”gärna”, för jag vill gärna 

göra Robert glad. Därför: bifall till hans förslag. 

Jag yrkar till sist bifall till förslaget från Sven-Erik Sveed. Det är riktigt 

att Leif Pagrotsky uttalade sig så innan han åkte till Qatar. Sedan dess har 

frågan formellt blivit överflyttad till det här avsnittet, men jag skulle inte 

drömma mot att gå emot vare sig Sven-Erik Sveed eller Leif Pagrotsky. 

Jan-Olof Larsson,Bohuslän: Arne Kjörnsberg är orolig för att det ska fiffel 

och båg om vi delar upp skatten på åretruntboende och på fritidsboende. 

Det borde inte vara något problem eftersom vi redan har en lagstiftning 

som täcker in en sådan uppdelning. Det finns också många andra länder 

som har klarat det här på ett bra sätt. Jag tror att man mycket noga skulle 

överväga saken innan man skriver sig i kustkommunen. Kommunalskatt 

och andra kostnader ligger bra mycket högre där än i många glesbygder. 

Jag tror inte att du behöver vara rädd för fiffel och båg. Jag tror att det är 

mycket lätt att genomföra en differentiering av fastighetsskatten. 

Bo Gustafsson Grip,Stockholms län: När vi i arbetarkommunen tillstyrkte 

motionens andra attsats om utredning gjorde vi det därför att vi ville se 

på fastighetsskattens konstruktion. Den slår väldigt knepigt. Man kan i 

tillväxtområdena ha flera hundra procent högre kostnader än i jämförbara 

bostäder i landet i övrigt. 

Inte heller intäkternas storlek är en helig fråga. Vår finansminister 

lyckades ju sänka procentsatsen för fastighetsskatten från 1,2 till 1,0 procent 

innan denna ens var genomförd. Jag yrkar bifall till förslaget om 

utredning. 

Arne Kjörnsberg, partistyrelsens föredragande: Jan-Olof Larssons förslag 

att ha olika fastighetsskatt för åretruntboende och för sommargäster 

innebär i motsats till begränsningsregeln att inkomsttagare i mycket höga 

inkomstlägen skulle få sänkt fastighetsskatt på grund av åretruntboende. 

Det skulle till exempel gälla för Volvochefen Leif Johansson i Göteborg. 

Om han skriver sig i Marstrand, där han har en mångmiljonvilla, skulle 

han få sänkt fastighetsskatt på grund av åretruntboende. Vi tycker att det 

är fel, också fördelningsmässigt. Därför menar vi att begränsningsregeln 

är ett bättre instrument. 

När Bosse Ringholm först talade om begränsningsregeln utgick han från 

6procent av hushållsinkomsten, men under beredningens gång, under

arbetet i partistyrelsen och under förberedelserna för kongressen kom 

Bosse Ringholm och hans medarbetare fram till att gränsen borde gå vid 5 

procent. Detta kan man alltid diskutera, men jag har den bestämda övertygelsen 

att det skulle vara alldeles för stora problem med Jan-Olofs sätt 

att klara det här. Dessutom skulle det bli orättmätiga sänkningar för dem 

som tjänar mycket pengar. Därför vidhåller jag mitt avslagsyrkande. 

Detsamma gäller, Bo Gustafsson Grip, förslaget att man i stället skulle 

ta in pengarna via en reavinstsskatt. Vi skulle då få jättelika problem. 

Varför skulle vi ha 

80 procents reavinstskatt på fastigheter men 30 procent på inkomster 

från börsen? Jag skulle inte förmå att förklara det. Jag är övertygad om att 

det är fel väg, allt under förutsättning att vi vill ha in lika mycket pengar. 

Fastighetsskatten ger per år nästan exakt lika mycket som barnbidraget 

till landets alla barn kostar. Vi har inte råd med att bli av med de pengarna, 

om vi ska kunna behålla barnbidraget eller något annat viktigt som 

kostar lika mycket. 

Visst kan man säga att detta kan utredas, men vi skulle då skapa förhoppningar 

och sätta i gång spekulationer. Jag vidhåller därför partistyrelsens 

avslagsyrkande i denna del. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 132, 604:2-3, 608:1, 610:1, 

616:5, 625:1-2, 626:1, 631:2, 856:6, 940, 941, 942, 943, 944, 945, 946, 

947, 948, 949, 950, 951, 952, 953:1-2, 954, 955, 956, 957, 958, 959, 960, 

961, 962, 963:1-2, 964:1-2, 965:1-2, 966, 967, 968:1-4, 969, 970:1-2, 

971, 972, 973:1-6, 974, 975:4-5, 976:4-5, 977:4-5, 978:4-5, 979:4-5, 

980:4-5, 981:4-5, 982:4-5, 983:4-5 och 991:1 

att bifalla motionerna 964:2, 965:1, 972 och 974, 

att avslå motion 604:3, 610:1, 616:5, 625:1-2, 626:1, 940, 944, 945, 946, 

947, 948, 949, 950, 951, 953:1-2, 954, 955, 956, 957, 958, 959, 960, 

961, 962, 963:1-2, 964:1, 965:2, 967, 968:2-4, 970:1-2, 971, 973:2-4, 

975:4, 976:4, 977:4, 978:4, 979:4, 980:4, 981:4, 982:4 och 983:4, 

att anse motionerna 132, 604:2, 608:1, 631:2, 856:6, 941, 942, 943, 

952, 966, 968:1, 969, 973:1 och 5-6, 975:5, 976:5, 977:5, 978:5, 

979:5, 980:5, 981:5, 982:5, 983:5 och 991:1 besvarade med hänvisning 

till utlåtandet. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 33-34, avsnittet 

Rättvisa skatter, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: 

”Rättvisa skatter 

Vi socialdemokrater accepterar skattesänkningar om de finansieras ur 

de ökade resurser tillväxten skapar, men aldrig om de äventyrar välfärden. 

179

180 

Om den ekonomiska utvecklingen medger det, sänker vi gärna skatterna 

– men på ett sätt som gynnar rättvisan. Löntagarnas uppoffringar under 

de svåra år som vi har bakom oss ska inte användas till att finansiera 

skattelättnader för höginkomsttagare.” 


Jan-Olof Larsson,Bohuslän: Bifall till motion 951. 

Bo Gustafsson Grip,Stockholms län: Bifall till motion 953:2. 

Kaj Berntsson, Halland: Yrkar att motion 967 ska anses besvarad. 

Lena Österlund, Västernorrland: Bifall till motion 991:1 och 3. Yrkar att 

motion 991:2 ska anses besvarad. 

Conny Fogelström, Stockholms län: Yrkar att motion 604:2-3 ska anses 

besvarad. 

Robert Sten, Gävleborg: Ändring sidan 33, rad 40: ”Om den ekonomiska 

utvecklingen medger det, kan vi sänka skatterna – men då på ett sätt som 

gynnar rättvisan.” 

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Tillägg sidan 34, rad 12: ”Intäkterna från en 

sådan skatt kan exempelvis gå till FN:s verksamhet i tredje världen.” 

Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten: Bifall till Conny Fogelströms 

yrkande. 

Arne Kjörnsberg, partistyrelsens föredragande: Bifall till Kaj Berntssons 

yrkande angående motion 967, Conny Fogelströms yrkande över motion 

604:2-3 samt Lena Österlunds yrkande över motion 991 – dock med 

tillägget att tredje attsatsen flyttas till avsnittet Bruka utan att förbruka. 

Avslag på Jan-Olof Larssons yrkande över motion 951 samt på Bo 

Gustafsson Grips yrkande över motion 953:2. 

Bifall till Robert Stens och Sven-Erik Sveeds tilläggsyrkanden i riktlinjerna. 

I övrigt bifall till partistyrelsens förslag. 


Beslut 


Motionerna 

att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 951,

att anse motion 967:1 besvarad, 

att anse motion 604:2-3 besvarad, 


att anse motion 991:2 besvarad, 

att flytta motion 991:3 till avsnittet Bruka utan att förbruka, 


16.3. 

Riktlinjerna 

att bifalla Robert Stens ändringsyrkande sidan 33, rad 40, 

att bifalla Sven-Erik Sveeds tilläggsyrkande sidan 34, rad 12, 


riktlinjerna sidorna 33-34, avsnittet Rättvisa skatter, inklusive förslag 

till ändringar från temagruppen. 


avslutad. 

Sekreterare: Madelén Persson och Marie Martinsson 


Bruka utan att förbruka 




Bruka utan att förbruka 


Föredragande: Kjell Larsson och Anneli Hulthén 


Beslut 


att sätta streck i debatten 


Inledning av Anneli Hulthén 

Anneli Hulthén,partistyrelsens föredragande: Vi hade hoppats få se miljöministern 

i talarstolen. Han har varit i Marrakesch och gjort allt vad han 

181

182 

har kunnat för att ta sig hit men inte lyckats komma i tid eftersom kongressen 

arbetat så snabbt. Jag vet att han väldigt gärna hade velat vara 

här. Kanske får vi höra honom säga något om resultatet i Marrakesch. Jag 

såg på text-TV i morse att det har gått hyggligt bra och att man lyckats 

lösa några av de problem som fanns kvar från det förra mötet. 

Vi har diskuterat med dem som har synpunkter och krav på riktlinjer 

och motioner, och vi föreslår från partistyrelsen några förändringar i riktlinjerna. 

Jag ska föredra dem nu. Det är inte säkert att de som varit med 

i diskussionerna är nöjda med det som vi skriver, men det är möjligt att 

återkomma senare i debatten till det. 

På sidan 34, rad 42 har vi ett tillägg efter den första meningen ”Vi 

måste lära oss att bruka utan att förbruka.” Där vill vi ha följande formulering: 

”Grundläggande är att hållbara konsumtions- och produktionsmönster 

utvecklas. Den ekologiska omställningen är vår tids största 

samhällsförändring, som bland annat ställer krav på en förändrad livsstil.” 

Jag vet att det föreligger ett förslag med ett mer poetiskt uttryckssätt, 

men vi har gjort en mer normal skrivning i partistyrelsedokumentet. 

På sidan 35, rad 22 föreslår partistyrelsen följande nya tillägg, som 

delades ut redan i går (ingår i förslag till förändringar efter temagruppen): 

”Klimatpolitiken är prioriterad. Vi ska formulera en ambitiös politik 

med minskade svenska utsläpp av växthusgaser för att understryka 

vikten av att tidigt möta den utmaning som hotet om klimatförändringar 

utgör.” Jag hoppas att alla förstår att vi därmed fortsätter den ambitiösa 

politik på området som vi redan har påbörjat. 

På sidan 35, rad 34 föreslår vi följande nya tillägg (ingår i förslag till 

förändringar efter temagruppen): ”Genom framtidsinriktade satsningar 

har Sverige fått en världsledande position inom till exempel solcellsforskning. 

Energiomställningen ger Sverige en unik möjlighet att driva 

utvecklingen av ny teknik för förnyelsebar energiproduktion.” 

På sidan 35, rad 45 föreslår vi följande tillägg, som jag hoppas ska tillfredsställa 

alla som har anfört synpunkter på nya miljövänliga och förnybara 

drivmedel: ”Användning av nya miljövänliga fordon ska stimuleras 

och utvecklingen av förnybara drivmedel påskyndas genom en strategi 

som omfattar såväl skattemässiga frågor som juridiska hinder. Denna 

strategi kan vara drivande för teknisk och industriell forskning.” 

Man kan till exempel använda inblandning av alkohol i bränslen, det 

kan vara fråga om biogas eller någonting annat. Vi hoppas att alla kan 

känna sig nöjda med denna skrivning. Vi har med den understrukit att vi 

vet att det här också finns en potential för att öka sysselsättningen i 

områden som i dag inte har överskott på den varan. 

Jag vet inte om man blir lika nöjd med följande tilläggsförslag från partistyrelsen 

på sidan 36, rad 7: ”Existerande kunskap ska tas till vara i detta 

arbete samtidigt som forskning på området biologisk mångfald prioriteras. 

Marina centrum är centrala för övervakning och forskning rörande

havsmiljön.” Jag kan väl också säga: ingen nämnd och därmed inte heller 

någon glömd. 

På sidan 36, rad 38 handlar det om att den energiintensiva industrins 

behov inte ska äventyras. Vi har kommit överens om att denna skrivning 

ska ersättas med (ingår i förslag till förändringar efter temagruppen): 

”Sveriges basindustri utgör en viktig grund för sysselsättningen och ska 

verka under konkurrenskraftiga villkor.” 

Arne Kjörnsberg lämnade över motion 991:3 till behandling under detta 

avsnitt. Vi har beslutat att ändra besvarandeyrkandet till ett yrkande om 

bifall. Vi tycker att motionen därmed har fått en hyfsad behandling. 

På sidan 35, rad 9 har vidare följande förslag framförts: ”Skatter, avgifter 

och bidrag ska anpassas tillsammans med ekonomiska styrmedel för 

att stimulera hållbar utveckling.” 

Vi tycker att det är okej, och därför yrkar vi från partistyrelsen bifall till 

det. 

Någon har vidare velat göra följande tillägg på sidan 35, rad 34: ”till 

exempel vindkraft”. Partistyrelsen yrkar avslag på det. Vi tycker att den 

skrivning som vi föreslår är tillräckligt tydlig. 

Debatt 

Leif Lindholm, Västernorrland: Låt mig efter denna föredragning först 

dra tillbaka mitt förslag om bifall till motion 984 och yrka bifall till partistyrelsens 

förslag. 

Sverige är ett litet land, så litet att vi kan diskutera bara en fråga i taget, 

särskilt när det gäller miljö- och energifrågor. Sverige är också så litet att 

vi bara kan ha ett svar på varje fråga. Men det känns som om vi äntligen 

har fått en helhetssyn på ett viktigt område. 

Förutom att yrka bifall till partistyrelsens förslag till beslut vill jag 

understryka följande mening i partistyrelsens utlåtande över motion 984: 

”När det gäller introduktionen av biobränslen har utvecklingen varit 

mindre konsekvent.” Detta kan vi som har varit inblandade i projektet 

med etanoldrivna fordon sannerligen bekräfta. Det har fram till i dag 

nästan känts som om den tillämpade strategin har varit att bästa sättet att 

undvika misstag är att avstå från handling. Men äntligen har vi blivit tydliga. 

Vi har lärt oss någonting av hur man en gång i tiden behandlade 

vindkraften. När behovet uppstod hade man exporterat både kunnandet 

och produktionsresurserna. 

Frågor av den här typen måste behandlas i ett sammanhang. Det handlar 

om forskning och utveckling, om näringspolitik och om miljöfrågor. 

Sverige ska vara en nation som baserar sitt välstånd på högteknologi 

och kunskap. Det är därför som det känns skönt att äntligen kunna citera 

Helga Henschen,rykande aktuell från 1970-talet. När jag läser riktlinjerna 

känns det verkligen som att ”min gröna dröm är röd”. Jag yrkar bifall till 


183

184 

Bert Öhlund, Västerbotten: Partikamrater! Efter Anneli Hulthéns föredragning 

vill jag göra en kommentar som gäller vår motion 984, 

Transportsektorn ska bidra till att minska utsläppen. Anneli Hulthén föreslår 

ett tillägg som slutar med: ”Denna strategi kan vara drivande för teknisk 

och industriell utveckling.” Det borde naturligtvis stå ”ska”, det vill 

säga ”Denna strategi ska vara drivande för teknisk och industriell utveckling.” 

Men jag ska inte vara kitslig i dag. Med anledning av detta tillägg kan 

jag tänka mig att dra tillbaka mitt yrkande och i stället yrka bifall till partistyrelsens 

förslag, att motion 984 ska anses besvarad. 

Åke Eliasson, Halland: Partivänner! Kärnkraften ska avvecklas. Reaktorerna 

ska tas ur drift en efter en. Stora satsningar måste göras för att få 

fram ny teknik och ta hand om innovationer och resultat från forskning 

och utveckling. 

Energiomställningen ger oss en unik möjlighet att utveckla nya produkter 

för utbyggnad av förnyelsebar energi. Vindkraft som marginellt 

bidrar till energiförsörjningen i Sverige och som de flesta svenskar fnyser 

lite föraktfullt åt ger exportinkomster och sysselsättning för cirka 20 000 

personer – i Danmark. 

Vätgastekniken är på frammarsch som ett miljövänligt förnyelsebart 

energisystem. Det handlar om uppvärmning, drivmedel och produktion 

av el med ett helt nytt systemtänkande. Ångströmslaboratoriet i Uppsala 

är världsledande på solcellsforskning för produktion av el. Vi måste se till 

att konstruktion och tillverkning av produkter hamnar i Sverige. Kanske 

kan 30 000–40 000 personer arbeta inom denna sektor om 20–30 år. 

Men då måste vi agera nu. 

Jag har återtagit mitt yrkande. Det är väl tillgodosett genom det omarbetade 

förslag som föredraganden har redogjort för. Jag yrkar bifall till det. 

Jonny Bengtsson, Kalmar län: Kongressdeltagare! Det här handlar om 

marina center i Sverige. De ska ansvara för forskning, utbildning, miljö, 

miljöövervakning och information inom sina geografiska områden. En 

av deras uppgifter är att tillsammans med ansvariga myndigheter medverka 

i den vetenskapliga utformningen av miljökontrollprogram. 

En annan uppgift är att de ska bedriva och främja utbildning samt att 

verka för kunskapsuppbyggnad inom det marina miljöområdet. Man ska 

informera om forsknings- och utbildningsverksamhet med anknytning 

till Östersjön samt informera om Östersjöns miljömässiga status. 

Vi tycker därför att ett marint centrum bör byggas upp för södra 

Östersjön. Det finns i dag ett i Umeå som arbetar med Bottenviken, ett 

i Stockholm som ska arbeta med Ålands hav och Östersjön ned till Skåne 

och på västkusten finns det ett i Göteborgsområdet. 

Av den anledningen bör det byggas upp ett marint centrum för södra 

Östersjön. Till Anneli Hulthén vill jag säga att det inte kan vara fel att 

peka ut ett så pass stort område som södra Östersjön utgör.

Det här problemet belyste också Jan-Olof Larsson från Bohusläns partidistrikt 

när han tog upp problem med gifter i havet i sitt hemområde. 

Jag yrkar därför, till skillnad från partistyrelsen, att det ska göras ett 

tillägg i riktlinjerna på sidan 36, rad 7: ”Allt måste göras för att möta 

hoten mot den marina miljön. En av dessa åtgärder bör vara att skapa ett 

marint centrum för södra Östersjön. Åtgärder måste också vidtas för att 

bemöta hoten mot fiskbestånden. Odling och utsättning av fisk bör prövas 

i större skala.” 

Peter Egardt, Dalarna: Ordförande! Partivänner! Precis som det anges i 

riktlinjerna måste arbetet med att bevara den biologiska mångfalden 

fortsätta. Jag tycker dock att vi i Sverige har använt för lite av den biologiska 

kunskap som finns till förmån för andra intressen när vi har gjort 

våra avvägningar. 

Några tråkiga exempel på detta är drivgarnsfisket i Östersjön som fortfarande 

bedrivs och som hotar den enda valart vi har i våra närvatten, 

nämligen tumlare. 

Det är samma sak med den vilda laxen i Östersjön. Biologerna har i 

många år pekat på hur man måste arbeta för att rädda den arten. Den är 

rödlistad sedan minst tio år tillbaka, och ändå kan man inte styra fisket 

på ett bättre sätt. 

Den kustnära torsken är i stort sett utrotad vid den svenska västkusten. 

Biologerna har i många år pekat på att det fiske som bedrivs icke är ekologiska 

hållbart. Men ansvariga myndigheter har inte reagerat. 

Detta är några exempel som visar att vi måste bli bättre på att använda 

biologisk kunskap inför olika ställningstaganden. Därför har jag yrkat att 

en text om denna kunskap ska tas in i riktlinjerna, men jag tar tillbaka det 

yrkandet till förmån för det reviderade förslag som partistyrelsens föredragande 

nyss redogjorde för, nämligen att existerande kunskap bättre 

måste tas till vara och så vidare. 

Sven Britton,Stockholm: Hur är det möjligt att vara revolutionär i denna 

tid utan att vara terrorist och utan att kasta gatsten? Jo, det är mycket 

enkelt. Det kan man vara genom att vara återhållsam i sin konsumtion 

och sparsam för egen del med sina medel. 

Bosse Ringholm säger: ”Vi ska sänka skatterna, men då måste ni lova att 

konsumera mera.” Det är en rimlig begäran från honom med tanke på 

dagens politik. Men är den rimlig i ett längre perspektiv? Vår höga konsumtion 

är inte möjlig för jordens helhet. Det är inte möjligt att jordens 

många fattiga människor ens kommer upp i hälften av vår konsumtion. 

Det klarar inte jorden. 

Nu tycker ni kanske att en person som inte är nationalekonom inte ska 

syssla med detta. Jag är bara läkare, men jag vet att en cell som kräver 

ständig tillväxt kallas för en cancercell, och den dödar till slut. Det tror 

jag att också den här politiken kommer att göra. 

185

186 

Men det finns en tillväxt som inte är miljöfarlig, och det är den andliga 

tillväxten. Jag tycker att vi i framtiden ska satsa mera på en andlig 

tillväxt med en materiell besinning. Jag är väldigt tacksam för att denna 

progressiva kongress och dess partiledning i år har skrivit in detta i sina 

politiska riktlinjer. Jag yrkar därför med stor tacksamhet bifall till den nya 

skrivningen i riktlinjerna. 

Ann-Britt Ek, Halland: Partivänner! Vi har bara en jord. Vi äger den inte 

utan lånar den bara av våra barn. Vi är skyldiga de kommande generationerna 

att förvalta deras arv på ett bättre sätt än vad vi hittills har gjort. 

Det står i förslaget till politiska riktlinjer på sidan 35 att klimatförändringarna 

är det största hotet mot mänsklighetens överlevnad. Det är en 

sanning som jag tror att vi alla är medvetna om, men vad gör vi åt detta? 

Det finns nationer i världen som tror att de har en egen jord som de 

oberoende av omvärlden kan göra vad de vill med. I denna talarstol har 

det under den här kongressen stått tre stora utländska ledare. Jag skulle 

gärna ha sett att en fjärde hade varit här, och ni kan nog gissa vem. Just 

det, George W Bush.Om han vore här nu skulle han få den här pennan av 

mig. Då skulle han kunna skriva under Kyotoavtalet. 

Om inte världens största nation gör det, hur ska vi då gemensamt 

kunna lösa klimatfrågorna? Det är i alla högsta grad en global fråga som 

vi alla måste ta på största allvar. Vi måste oförtrutet jobba vidare på att 

förmå dem att skriva under Kyotoavtalet och ta klimatfrågan på allvar. 

Det är något som jag vet att vår miljöminister, vår EU-kommissionär och 

våra andra miljöpolitiker på riksnivå gör. 

Vi ska inte bara ställa höga krav på den omgivande världen utan även 

på oss själva. Vi har kommit långt, men det finns mycket kvar att göra. 

Jag hade tänkt yrka att målet på 2 procent, som det står om på sidan 

35, skulle fördubblas till minst 4 procent med betoning på minst. Men 

jag tycker att partistyrelsens nya skrivning är bra, och jag yrkar bifall till 

den. 

Vidare vill jag lägga till det som Anneli Hulthén nämnde tidigare, nämligen 

”till exempel”. För mig gör det skillnaden mellan att öppna upp 

eller att stänga ute alternativa energislag. Om vi ska klara av en omställning 

måste vi ha en mångfald av förnyelsebar energi och stödja forskningen 

inom det området. Därför yrkar jag att orden ”till exempel” infogas 

på sidan 35, rad 34 mellan ”såsom” och ”vindkraft”. 

Jag yrkar även bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 997. 

Anna Berger Kettner,Broderskap: Skogsbaserade bioalkoholer kan bli en 

viktig förutsättning för möjligheten att uppfylla våra förpliktelser enligt 

Kyotoavtalet, att minska utsläppen av växthusgaser. 

Vi bör visa att vi är beredda som nation att gå före och själva klara av 

vårt åtagande. Men om vi utvecklar bioalkoholerna kan vi också bidra till

hela världens förmåga. Det förutsätter dock att vi utvecklar ett system för 

produktion som kan utgöra basen för att de två andra nödvändiga komponenterna 

i systemet – en fungerande distribution och bra fordon – kan 

utvecklas. 

Skogsbaserade bioalkoholer är alltså viktiga ur miljöaspekten, men de 

har också två andra viktiga aspekter. Den ena är att det är en produkt som 

kan bli en viktig del av tillväxten i stora och viktiga delar av vårt land där 

den kan produceras, särskilt om vi griper tillfället nu och får till stånd en 

produktion medan vi fortfarande har ett försteg. 

Dessutom behövs de skogsbaserade bioalkoholerna för att ge en bra 

miljö hemma på min gata i stan där bussarna kör. 

Av alla dessa skäl vill jag yrka bifall till partistyrelsens nya skrivning på 

sidan 35. Jag drar alltså tillbaka mitt bifallsyrkande till motionen. 

Till sist vill jag påminna om att man kan byta ut farliga petroleumbaserade 

produkter på fler områden än bussbränsle. Dagen till ära har 

både Elvy Söderström och jag viskoskläder på oss. Leve skogen! 

Anders Månsson,Skåne: Ordförande! Partikamrater! Jag vill börja med att 

yrka bifall till motion 1001. 

I min hemkommun och i flera andra kommuner i Sverige har man i 

dag ett långtgående återvinningssystem. I min hemkommun har vi sänkt 

restavfallsmängderna till en fjärdedel på två år. Och jag kan tala om att 

det rör sig om många ton. 

Detta måste vara den rätta vägen att gå vidare på mot ett långsiktigt 

ekologiskt samhälle. Men jag känner att vi i kommunen har svårt att stå 

emot uppfattningen att det i dag är en billigare lösning att elda upp avfallet. 

Det måste kosta mer att smutsa ned och att inte återvinna. Vi kan 

inte som i dag fortsätta att skjuta problemet framför oss. Om vi inte jämställer 

kostnaderna för att elda upp avfallet med ett långtgående återvinningssystem 

tror jag att det finns kommuner som av ekonomiska skäl 

tvingas till uppeldning om de inte får acceptans för sopsystemet. Det kan 

inte vara rätt väg. 

Lena Malm, Göteborg: Ordförande! Partivänner! Vi har höga ambitioner 

på miljöområdet för en hållbar utveckling, för barnens skull. Det tycker 

jag är viktigt. Det känns jättebra att vi ska vara ett föregångsland. 

Den biologiska mångfalden behöver skyddas för att vår livsmiljö inte 

ska likriktas. Detta måste gälla hela landet. Därför tycker jag att det 

känns otillräckligt att man i riktlinjerna bara nämner Östersjön. 

Jag har inget yrkande, men nog borde också fiskarna i Västerhavet och 

livsmiljön där värnas och skyddas. 

Det andra jag vill ta upp är transportfrågorna. Vi måste se till att 

utsläppen från transporterna – både de privata och de kommersiella – 

minskar kraftigt för att vi ska klara miljömålen. Det måste vara lättare 

och gå snabbare att få fram miljövänliga fordon, och det måste bli lättare 

187

188 

att hitta tankställen för dessa. Annars kommer konsumenterna, alltså vi 

själva, inte att välja sådana fordon. 

De juridiska hinder och andra regler som finns måste bort. Genom 

skattesystemet kan vi också stimulera till en omställning av bilparken. 

Jag tycker att partistyrelsens förslag till nya riktlinjer när det gäller 

detta är bra. Jag drar tillbaka mitt förslag till tillägg. 

Slutligen vill jag säga följande angående transporterna. Det finns en 

mening om att samverkan mellan olika transportslag ska förbättras och 

godstransporter överföras till mer miljövänliga alternativ. För mig som 

bor på Hisingen i Göteborg innebär det konkret att 80 procent av de 

godstransporter som går till hamnen – en hamn som är viktig för hela 

Norden – sker i dag med lastbil och långtradare. 20 procent av transporterna 

går på järnväg. 

För att vi ska klara våra miljömål måste fler godstransporter gå på järnväg. 

Den järnvägen går på ett alldeles olämpligt ställe för livsmiljön för 

invånarna på Hisingen. Om man flyttar järnvägen, elektrifierar den och 

gör den dubbelspårig kan vi förbättra livsmiljön för göteborgarna. 

Hans Schoug,Skåne: Ordförande! Kongresskolleger! Jag har begärt ordet 

för att Jonny Bengtsson från Halland pläderade för inrättandet av ett 

marint centrum i södra Östersjön. Partistyrelsens föredragande har sagt 

att man inte bör specificera vissa områden. I stället bör man mer allmänt 

resonera om vikten av att vi värnar miljön i vattnet. Det borde man 

kunna hålla med om. 

Det är självklart att Östersjön inte är något eget speciellt problemområde. 

Här har vi anledning att se över situationen vid våra kuster i hela 

landet. Det finns dock ett skäl att särskilt peka ut Östersjön. 

Östersjön är en mycket viktig del av den svenska fiskenäringen. Vi har 

ett etablerat samarbete med de länder som finns runt Östersjön i syfte att 

inte bara klara miljön i Östersjön utan även i andra sammanhang. Därför 

är det rimligt att man i varje fall nämner att det bör göras en särskild 

insats i Östersjön med tanke på vikten av dess betydelse för fiskerinäringen. 

Jag yrkar därför bifall till Jonny Bengtssons förslag. 

Eva Sjöstedt,Skåne: Partivänner! Jag ska prata om motion 990 – motionerna 

998 och 999 har exakt samma lydelse. Jag yrkar bifall till motion 990. 

Det handlar om en långsiktig energipolitik. Jag är lite förvånad över att 

dessa motioner inte är tillstyrkta. I utlåtandet över motionerna tar partistyrelsen 

upp precis den problematik som vi pekar på. Man säger att det 

kan konstateras att dagens energisystem inte uppfyller det högt ställda 

krav som målsättningen ger uttryck för. 

Man talar om effektproblemen, det vill säga störningar som kan uppstå 

på vintern. Man belyser också detta med infrastrukturen på den europeiska 

elmarknaden. Sverige har den mest avreglerade elmarknaden, och 

man går inte i takt.

Sedan talar man också om detta med Energimyndigheten som ska se 

till att elöverföring bedrivs effektivt och att konkurrensen i elhandeln ska 

främjas. Problemet är bara att Energimyndigheten inte har sanktionsmöjligheter. 

Det som vi yrkar i motionen är att de politiska besluten måste garantera 

ett samhälleligt inflytande över elmarknaden, att skatter och avgifter 

måste harmoniseras på en öppen elmarknad där olika länder konkurrerar 

om elkunder och att energimyndigheten ges en tydligare roll för effektiva 

sanktionsmöjligheter för övervakning av elmarknaden. 


Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten: Om jag fick yrka för partistyrelsens 

räkning skulle jag yrka bifall till partistyrelsens förslag till yttrande. 

Men nu får jag inte det, så därför tänkte jag kommentera det yrkande 

som har kommit från Kalmar när det gäller riktlinjerna på sidan 36 om 

forskning om den marina miljön. Man skulle skapa ett marint centrum 

för södra Östersjön. 

Om vi skulle föra in detta i riktlinjerna skulle vi begränsa vår syn på 

forskning om marina miljöer. När det gäller marina miljöer handlar det 

om bräckt vatten, som har särskilda förutsättningar, salt vatten och sött 

vatten. 

I norra Sverige har man den största sötvattentillförseln, eftersom 

älvarna rinner ut i Bottenviken och Bottenhavet. Där är förutsättningarna 

helt annorlunda jämfört med de salta och bräckta miljöerna. 

Partiet måste jobba för att det bedrivs forskning inom de marina miljöerna. 

Det är en förutsättning för det ekologiskt hållbara samhället, och 

då gäller det att man inte bara forskar inom ett område. 

Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Jag vill börja med att hälsa 

miljöminister Kjell Larsson välkommen. Det innebär att vi delar på kalaset. 

Jag tar lite och han tar resten. 

Nu blev det ganska bra. Det verkar som om de flesta talare ändå är 

nöjda med de förändringar i riktlinjerna som partistyrelsen i samarbete 

med deltagarna har föreslagit. Det är bra. Det kvarstår ett problem, nämligen 

detta med ett marint centrum speciellt för sydöstra Östersjön. 

Jag vidhåller partistyrelsens uppfattning att vi inte ska nämna ett specifikt 

område i riktlinjerna. Jag kan mycket väl förstå de problem som man 

har. Men frågan är om nu Askö som ska sköta Östersjön inte fullgör sin 

uppgift, är det då här på partikongressen som det ska skrivas in i riktlinjerna? 

Eller ska vi ta den diskussionen och försöka att påverka någon 

annanstans? 

Jag tycker att det vore bättre om vi såg till att Askö gjorde det man 

skulle och täckte upp också den del av Östersjön som vi i dag upplever 

att man inte gör, än att vi skapar ytterligare ett marint centrum och dessutom 

skriver in det i riktlinjerna. 

189

190 

Jag tycker att det som vi har skrivit är bra, att vi säger att de marina 

centrumen är viktiga, att vi måste ha sådana och att vi alla är väl medvetna 

om de problem som finns i både Östersjön och Västerhavet. 

Det är en katastrofsituation. Det är ingen av oss som förnekar det 

genom att vi inte skriver in i riktlinjerna att sydöstra Östersjön ska ha ett 

speciellt centrum. Vi är fullständigt medvetna om de problem som finns 

i haven på båda sidor av Sverige. 

Jag yrkar fortfarande avslag på det förslaget och bifall till den nya skrivning 

som partistyrelsen har föreslagit. 

Det blir nästan en semantisk diskussion, Ann-Britt Ek,om vi ska skriva 

in ”till exempel”, så att det står ”såsom till exempel vindkraft”. ”Såsom” 

kan också tolkas som ”till exempel”, om man nu filosoferar över det 

ordet. Saken är ju den att vi kan fastställa mätbara mål för vindkraften i 

dag. Det kan vi inte göra för många av de andra förnyelsebara energislagen. 

Det är därför som man speciellt har nämnt vindkraften. Det är 

ingen politisk skiljelinje, utan det är bara en semantisk fråga. Därför 

yrkar jag avslag på Ann-Britt Eks förslag till tillägg – en liten sak i den 

stora miljöpolitiken. 

Sedan tänkte jag kommentera motion 990, men jag släpper in miljöministern 

först så att jag också kan få ordning på mina egna tankar. 

Kjell Larsson, partistyrelsens föredragande: Det är precis det som ministrar 

är till för, att skapa ordning på människors tankar. Det är en väldigt 

fin uppgift. 

Jag ber om ursäkt för att jag kommer för sent till den här punkten på 

dagordningen. Jag lämnade Marrakech klockan halv sex i morse svensk 

tid. Då hade vi hållit på att förhandla hela natten. Det stod då klart att 

det skulle bli en uppgörelse även om den inte var helt färdig när jag var 

tvungen att åka därifrån. 

Låt mig börja med att säga några ord om klimatfrågan. Det är svårt att 

färdas mentalt från Marrakech till Västerås på fyra timmar. Jag är därför 

kvar i klimatfrågan i min tankevärld. 

Vi kan nog allmänt säga att klimatfrågan är den viktigaste framtidsfrågan, 

inte bara om man ser till miljöområdet utan om man ser till hela 

den hållbara utvecklingen i dess bredd. Den måste vi arbeta mycket med. 

Samtidigt måste vi ha respekt för den här frågan. Vi har ju byggt våra 

samhällen och grundat våra förhoppningar om att skapa utveckling i fattiga 

länder mycket på tillgång till fossila bränslen och på att kunna 

använda fossila bränslen. Närmare 90 procent av all den energi som vi i 

dag använder på jorden kommer från fossila bränslen, och det är de 

fossila bränslena som ger upphov till utsläppen av klimatgaser. Man kan 

säga att vi har byggt våra samhällen på fossila bränslen. 

Nu ser vi att vi inte kan fortsätta med detta. Vi måste skapa en omställning, 

och då måste alla länder i världen vara någorlunda överens om

tagen. Vi måste införa regler som är bindande för alla länder när det gäller 

vilka åtaganden vi ska göra för att minska beroendet av växthusgaser. 

Det är självklart att detta är en gigantisk uppgift. 

Tänk bara på att vi kan fatta beslut här med majoritet. Vi måste fatta 

besluten i världen med konsensus. Vi måste ha med oss länder som kan 

vara klentrogna till det som vi håller på med, länder som är beroende av 

fossila bränslen för hela sin ekonomi. Alla dessa länder måste finnas med 

när vi går vidare. 

Det är detta som har gjort att klimatfrågan har medfört en så oerhörd 

dramatik, inte minst under de senaste åren. I Kyoto 1997 lyckades vi få 

till stånd bindande åtaganden för industriländerna att minska sina 

utsläpp av klimatgaser. Det fördes förhandlingar för att lösa alla legala 

och andra problem. Vi träffades i möte efter möte, år efter år. Och det 

gick framåt, även om det gick ganska långsamt. 

Vi hoppades på det stora genombrottet vid mötet i Haag för ett år 

sedan. Som ni alla vet bröt det mötet samman. Vi lyckades inte nå fram. 

Det spreds naturligtvis en känsla av förlamning ett tag efter det misslyckandet. 

Samtidigt fick USA en tid senare en ny administration, en ny president. 

Det tog inte särskilt lång tid förrän den nya administrationen 

beslutade att lämna hela Kyotoprocessen. Det skapade också en väldig 

oro och en väldig osäkerhet bland andra länder. Är det möjligt att gå 

vidare utan USA? Är det lönt att gå vidare utan USA? USA är ändå det 

land i världen som släpper ut mest växthusgaser. Inte mindre än 25 procent 

av alla växthusgasutsläpp i hela världen kommer från USA. 

Det var under det svenska ordförandeskapet. Vi reagerade omedelbart 

på president Bushs nya linje, först Margot Wallström och jag och sedan 

Göran Persson och Prodi med ett starkt uttalande. Någon vecka efteråt – 

i månadsskiftet mars-april – anordnades det svenska informella miljörådet 

i Kiruna. Där lyckades vi samla samtliga EU-ministrar bakom en 

mycket stark uppfattning, nämligen att vi ska gå vidare även utan USA. 

Vi ska göra allt vi orkar för att se till att få med andra länder på samma 

linje. 

Ni minns kanske att vi for runt i världen för att träffa de mest viktiga 

ländernas regeringar. Vi var i Teheran därför att Iran nu är ordförande i 

den viktiga gruppen av utvecklingsländer i klimatsammanhang. Vi for till 

Moskva och Japan därför att Europa kan tillsammans med Ryssland och 

Japan se till att protokollet träder i kraft. Vi for till Kina som är ett oerhört 

inflytelserikt land i världen och bland utvecklingsländerna. Vi for till 

Washington och Canada. 

På det sättet lyckades vi att få ett, som det heter, politiskt momentum, 

ett politiskt tryck, och jag tror att vi också lyckades att skapa förhoppningar 

hos många andra länder om att det faktiskt är möjligt att fortsätta 

att arbeta med Kyotoprotokollet. 

191

192 

Några månader senare samlades vi i Bonn i juli för att försöka att klara 

ut det som inte blev avklarat i Haag. Jag var väldigt pessimistisk, men 

efter en veckas ganska tuffa förhandlingar, där vi hade väldigt svåra problem 

att hantera, lyckades vi få till stånd en politisk uppgörelse. 

Jag ser själv, och jag har hört många av mina utländska kolleger och 

många från miljöorganisationer runtom i världen som har pekat på, att 

det går en rak linje från vårt möte i Kiruna till framgångarna i Bonn. 

Nu hade vi ett möte i Marrakech där vi skulle lösa många av de problem 

som vi inte hade löst i Bonn. Vi betraktade dessa som problem av 

mer teknisk natur. Vi skulle se till att fullfölja de lagtexter som var resultatet 

av det politiska beslutet i Bonn. 

Det visade sig naturligtvis att många länder ville ta chansen att försöka 

att förhandla om Bonnuppgörelsen, att på nytt försöka att föra fram sina 

argument för att åstadkomma försvagningar av avtalet som man inte 

lyckades med i Bonn. Det gjorde att det här mötet som egentligen borde 

vara ett ganska enkelt, tekniskt möte blev mycket mer komplicerat, 

besvärligare och svårare än vad det egentligen hade behövt bli. 

Det gjorde att vi var tvungna att sitta till tidigt i morse. Men då nådde 

vi en överenskommelse. Det innebär att vi har lyckats med det som var 

vårt syfte, att skydda överenskommelsen i Bonn. Vi har lyckats med vårt 

andra syfte, att se till att vi får med framför allt Japan och Ryssland 

bakom en uppgörelse. Detta har kostat en del eftergifter. Vi har till 

exempel varit tvungna att ge Ryssland ett alldeles för stort – som jag ser 

det – utrymme för skogssänkor, alltså för upptag av koldioxid i skogen, 

vilket gör att de kan öka sina riktiga utsläpp mer än de annars skulle ha 

kunnat göra. Och det finns några andra sådana här svagheter i resultatet. 

Men i allt väsentligt ser jag det som en stor framgång att vi nu har lyckats 

att försvara Bonnöverenskommelsen, att vi har lyckats lägga en fast 

grund för ratificeringen och för att få protokollet i kraft. Klimatkonventionen, 

som detta bygger på, är ett barn av Riomötet 1992, det viktiga 

globala toppmötet i Rio. 

Vi har sagt att vi måste se till att vi kan redovisa till det möte som äger 

rum i Johannesburg nästa år att det går att lösa stora, viktiga, multilaterala 

frågor på ett bra sätt. Det handlar inte bara om klimatfrågan, utan 

det handlar också om att skapa förhoppningar om och förtroende hos 

människor runtom i världen att världen kan samla sig och skapa bra lösningar 

på besvärliga problem som är av global natur. 

Fortfarande är USA utanför Kyotoprocessen. Min förhoppning är 

naturligtvis att USA kommer att bättre förstå, efter de fruktansvärda 

händelserna den 11 september, att behovet av att skapa globala koalitioner 

finns på terroristområdet, men det finns också på andra viktiga områden 

där bara globala, multilaterala lösningar är möjliga och kan ge resultat. 

Det innebär att vi stöter på USA då och då, nu senast när jag träffade 

den amerikanska chefsförhandlaren i Marrakech. Det innebär att vi

måste hålla också den dialogen med USA levande om vårt gemensamma 

ansvar för de fortsatta klimatförändringarna. 

Klimatfrågan är en global fråga. Men klimatfrågan är naturligtvis också 

en fråga som kräver insatser på nationell och lokal nivå. Som ni vet arbetar 

vi nu på en klimatproposition, som jag hoppas kunna lägga fram om 

5–10 dagar. Jag vet att många kommuner som är representerade här har 

väldigt ambitiösa klimatprogram. Ska jag nämna någon kommun vill jag 

nämna Växjö, med risk för att andra kommuner känner sig trampade på 

tårna. 

Det finns alltså väldigt starka traditioner lokalt i Sverige, kanske mer 

än i något annat land. Vi har våra lokala investeringsprogram som stöttar 

kommunernas arbete med ekologisk omställning, inte minst när det 

gäller klimatfrågan. Ett inslag i klimatpropositionen blir att vi ska ha ett 

särskilt program för stöd till lokala klimatinvesteringar som ett led i vår 

breda palett av insatser för att möta växthusgasutsläppen och för att ta 

vårt ansvar för att det stora hotet mot vår gemensamma framtid kan 

minskas. 

Jag skulle naturligtvis kunna prata om den här frågan precis hur länge 

som helst, men det tänker ni inte acceptera att jag gör. Därför ska jag säga 

två ord om några konkreta frågor som ni avhandlar här och som i och för 

sig Anneli Hulthén med all bravur har behandlat. 

Marina centra är en fråga som jag har oroat mig för. Det finns säkert 

ett behov av ett sådant i sydöstra Östersjön. Om människor hade förstått 

vad vi gör med miljön under havsytan då skulle det ha blivit en revolution. 

Det innebär att vi måste skaffa så mycket kunskap som möjligt om 

vad som händer där. 

Samtidigt har vi problem med de marina centra som vi har. Jag har 

flera gånger besökt Tjärnö, Kristineberg och Askölaboratorierna. Det 

finns problem som vi måste hitta en lösning på. Det jag som miljöminister 

kan lova är att se till att den lösningen också innebär att vi klarar de 

problem som kan finnas med miljöövervakning och miljöforskning i 

sydöstra Östersjön. Men jag tror att det skulle försvåra lösningen av problemet 

om vi redan nu bestämde oss för att inrätta en ny station i det 

området. 

När det gäller sopförbränning är det nu flera olika utredningar som 

funderar över frågan om en skatt på sopförbränning. Naturvårdsverket 

har ett uppdrag, och det sitter en särskild utredare parallellt och ser över 

den här frågan. Det är ett initiativ som regeringen har tagit därför att 

också vi är oroade över den utveckling som sker. Vi är inte minst oroade 

över den utträngning av bättre hantering av avfall som det kan leda till 

om man låter sopförbränningen öka. 

Jag hoppas att kongressen kan ha det förtroendet för oss att vi får 

avvakta resultatet av dessa utredningar och sedan föra en vanlig diskussion 

om huruvida vi ska införa en skatt på avfallsförbränning och i så fall 

hur stor den skatten ska vara. 

193

194 

Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Det har i debatten yrkats 

bifall till motion 990. Partistyrelsen föreslår ett besvarande. 

Det handlar om ett samhälleligt inflytande över elmarknaden. Nu har 

det, som alla vet, genomförts en liberalisering av elmarknaden. Det kan 

vi tycka olika om, men det beslutet är fattat. Det innebär inte att vi inte 

har några politiska mål för hur man ska gå till väga med energiförsörjningen 

i det här landet. Vi har också satt Energimyndigheten och 

Konkurrensverket på att bevaka det som händer. Det är det samhälleliga 

inflytande som finns över detta. 

Däremot är partistyrelsen inte beredd att kräva att vi ska gå in och 

ändra i aktiebolagslagen för att den vägen få ett inflytande över energiförsörjningen. 

Nu har vi detta system, och vi får se hur det fungerar. Det 

ska också komma två propositioner i höst från regeringen på energiområdet. 

Vi vet alla att det finns problem. Det gäller bland annat när vi som 

konsumenter ska välja leverantör av energi. Det är inte alltid så lätt att 

göra ett sådant val. Där finns det också möjlighet att göra en översyn. 

Men att gå in och ändra i aktiebolagslagen säger partistyrelsen nej till. 

Det är därför som vi vill besvara motionen. 

Ytterligare ett problem är att den liberalisering som har genomförts i 

Sverige inte riktigt har fått samma följdverkningar i Europa. Vi vet att 

elmarknaden fortfarande ser annorlunda ut. 

Det innebär att vi får vänta ett tag innan vi kan se att till exempel EU 

på något sätt jämställs när det gäller en fri elmarknad, vilket är ytterligare 

ett problem för oss. 

Jag anser motionen besvarad, det vill säga ett bifall till partistyrelsens 

utlåtande. 

Ann-Britt Ek, Halland: Jag är inte omöjlig, så jag drar tillbaka mitt 

yrkande om ”till exempel”. 

Kjell Larsson har nu kommit. Det är första gången som jag har lyckats 

föregå en minister i en debatt. Du, Kjell, hörde inte mitt anförande. Jag 

talade just om Bush och att han inte har skrivit på Kyotoavtalet. Jag 

tänkte att det är större chans att du träffar Bush än att jag gör det. Därför 

tänkte jag höra om du vill vara snäll och lämna över den här pennan, så 

han har möjlighet att skriva på det åt mig. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 136:3, 975:1-3 och 6, 976:1-3 

och 6, 977:1-3 och 6, 978:1-3 och 6, 979:1-3 och 6, 980:1-3 och 6, 

981:1-3 och 6, 982:1-3 och 6, 983:1-3 och 6, 984, 985:1, 986, 987:1-2, 

988:1 och 3, 989:1 och 3, 990:1 och 3, 991:3, 992:1-2, 993, 994, 995, 

996:1-4, 997:1-2, 998, 999, 1000, 1001, 1002:1-2, 1003 och 1004

att bifalla motionerna 975:1 och 3, 976:1 och 3, 977:1 och 3, 978:1 

och 3, 979:1 och 3, 980:1 och 3, 981:1 och 3, 982:1 och 3, 983:1 

och 3, 991:3 och 997:2, 

att avslå motionerna 975:2, 976:2, 977:2, 978:2, 979:2, 980:2, 981:2, 

982:2, 983:2, 993, 994, 998, 1000, 1001 och 1003, 

att anse motionerna 136:3, 975:6, 976:6, 977:6, 978:6, 979:6, 980:6, 

981:6, 982:6, 983:6 984, 985:1, 986, 987:1-2, 988:1 och 3, 989:1 

och 3, 990:1 och 3, 992:1-2, 995, 996:1-4, 997:1, 999, 1002:1-2 

och 1004 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 34-36, avsnittet Bruka 

utan att förbruka, inklusive förslag till ändringar med anledning av temagruppen: 

En svensk klimatstrategi ska styra politiken. Klimatpolitiken är prioriterad. 

Vi ska formulera en ambitiös politik med minskade svenska utsläpp 

av växthusgaser för att tidigt möta den utmaning som hotet om klimatförändringar 

utgör. Till år 2050 ska utsläppen av växthusgaser från 

Sverige halveras. Klimatförändringarna är det största hotet mot mänsklighetens 

överlevnad. En femtedel av jordens befolkning förbrukar 

i dag 80 procent av jordens ändliga resurser. Samma femtedel står för 

nära 60 procent av utsläppen av koldioxid. Sverige ska leva upp till 

Kyotoavtalet, och fortsätta driva på för att fler länder ska ta sitt ansvar. 

Ett investeringsbidrag ska införas för åtgärder som bidrar till en minskad 

klimatpåverkan. 

En hållbar energisektor. Energipolitiken är avgörande, för den ekologiska 

omställningen liksom för förutsättningarna för produktion och 

ekonomisk tillväxt. Mål ska formuleras för en kraftig utbyggnad av förnyelsebar 

energi såsom vindkraft. Genom framtidsinriktade satsningar 

har Sverige fått en världsledande position inom till exempel solcellsforskning. 

Energiomställningen ger Sverige en unik möjlighet att driva 

utvecklingen av en ny teknik för förnyelsebar energiproduktion. Information 

och ekonomiska styrmedel ska stimulera en ökad energieffektivisering. 

Kärnkraften ska avvecklas. Reaktorer ska tas ur drift i den takt 

som miljövänliga och konkurrenskraftiga alternativ skapas. Hänsyn ska 

tas till förutsättningarna för sysselsättning och välfärd i hela landet. 

Sveriges basindustri utgör en viktig grund för sysselsättningen och ska 

verka under konkurrenskraftiga villkor. 


Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Tillägg på sidan 34, rad 42, 

efter ”förbruka”: ”Grundläggande är att hållbara konsumtions- och produktionsmönster 

utvecklas. Den ekologiska omställningen är vår tids 

195

196 

största samhällsförändring, som bland annat ställer krav på en förändrad 

livsstil.” 

Tillägg sidan 35, rad 45: ”Användningen av nya miljövänliga fordon 

ska stimuleras och utvecklingen av förnybara drivmedel påskyndas 

genom en strategi som omfattar såväl skattemässiga frågor som juridiska 

hinder. Denna strategi kan vara drivande för teknisk och industriell 

forskning.” 

Tillägg sidan 36, rad 7: ”Existerande kunskap ska tas till vara i detta 

arbete samtidigt som forskning på området biologisk mångfald prioriteras. 

Marina centrum är centrala för övervakning och forskning rörande 

havsmiljön.” 

Leif Lindholm, Västernorrland: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar 

tillbaka tidigare yrkande. 

Bert Öhlund, Västerbotten: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka 

tidigare yrkande. 

Åke Eliasson, Halland: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka 


Jonny Bengtsson,Kalmar län: Tillägg sidan 36, rad 7: ”Allt måste göras för 

att möta hoten mot den marina miljön. En av dessa åtgärder bör vara att 

skapa ett marint centrum för södra Östersjön. Åtgärder måste också vidtas 

för att möta hoten mot fiskbestånden. Odling och utsättning av fisk 

bör prövas i större skala.” 

Peter Egardt, Dalarna: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka 


Sven Britton,Stockholm: Bifall till partistyrelsens nya förslag till skrivningar. 

Ann-Britt Ek, Halland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 997. 

Bifall till partistyrelsens nya förslag till skrivningar. 

Tillägg sidan 35, rad 34: ordet ”till exempel” mellan ”såsom” och ”vindkraft”. 

(Drar sedan tillbaka tilläggsyrkandet.) 

Anna Berger Kettner, Broderskap: Bifall till partistyrelsens nya förslag; 


Anders Månsson,Skåne: Bifall till motion 1001. 

Lena Malm, Göteborg: Bifall till partistyrelsens nya förslag; drar tillbaka 

tidigare yrkande.

Hans Schoug,Skåne: Bifall till Jonny Bengtssons yrkande. 

Eva Sjöstedt,Skåne: Bifall till motion 990. 

Anneli Hulthén, partistyrelsens föredragande: Bifall till partistyrelsens nya 

skrivning. 

Avslag på Jonny Bengtssons tilläggsförslag på sidan 36, rad 7. 

Avslag på Ann-Britt Eks förslag om att ordet ”till exempel” skulle läggas 

till. 

Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 990. 


Beslut 


Motionerna 





16.3. 

Riktlinjerna 

att efter försöksvotering avslå Jonny Bengtssons med fleras tilläggsförslag 

på sidan 36, rad 7, 


riktlinjerna sidorna 34-36, avsnittet Bruka utan att förbruka, 




197

198 


Framtiden bygger vi tillsammans 




Framtiden bygger vi tillsammans 



Huvudföredragande: Lars Stjernkvist 




Tjänstgörande ordförande: Längst ned på sidan 20 i kongressboken ser ni 

att det står: Inledande textavsnitt, politiska riktlinjer, föredragande: Lars 

Stjernkvist. 

Lars Stjernkvist höll ju ett inledande och väldigt bra tal för övrigt om 

detta redan i början på veckan. Dessutom återkommer behandlingen av 

sidan 41 på punkt 10.8.4. Därför hänsköt vi i presidiet det enda yrkande 

som kom in på punkt 10.8.1 till punkt 10.8.4. Det finns inga talare 

anmälda och det finns heller ingen partistyrelsens föredragande som vill 

säga något på punkt 10.8.1, så den punkten bör gå att hantera ganska 

snabbt. 

Förslag 


Partistyrelsens förslag till inledande textavsnitt, politiska riktlinjer, sidan 41. 

Beslut 


att bifalla partistyrelsens förslag och fastställa de politiska riktlinjerna 

sidan 41, inledande textavsnitt. 



Kulturen och medier – utrymme för liv och lust 






Föredragande: Marita Ulvskog och Lars Stjernkvist 

Inledning av Marita Ulvskog 

Marita Ulvskog, partistyrelsens föredragande: Kära partivänner! Jag 

tänkte bara väldigt kort säga något om vad som har hänt sedan vi träffades 

på en ordinarie kongress senast, 1997 i Sundsvall. 

Kommer ni ihåg partiordförandens ideologiska tal, tal nummer två på 

den kongressen, och vad det handlade om? Det handlade om folkbiblioteken, 

om läsandet och litteraturen. Detta brandtal för kultur avslutades 

med tre ord: Läs, läs, läs! Jag tycker att det talet var en nystart för vårt 

parti som ett parti som sätter kultur- och mediefrågorna i centrum när vi 

diskuterar sådant som är viktigt för oss som individer, som att vi får ett 

rikare liv, men också sådant som är viktigt för oss som medborgare, att vi 

blir starkare som medborgare när kulturen får spela en stor roll, men 

naturligtvis också kulturen som en samhällsförändrande kraft. 

Jag tycker att det här märks tydligt i en del av de dokument som ni som 

ombud har haft att ta ställning till. Jag tycker också att det märks väldigt 

tydligt i de motioner som har kommit. Linjen är ju klar, men tro inte att 

kulturpolitik är något som det finns någon samstämmighet om i samhället 

i stort. I kulturen ser vi ideologiernas själ. Det är i kultursynen som 

det blir mycket, mycket tydligt. Det är därför som vi också har mycket 

stora konflikter kring kultur- och mediepolitiken. 

För oss är det självklart med kultur för alla. Kultur är så viktigt att det 

icke kan få vara något som definieras eller praktiseras av några få utan av 

alla, det är ju grunden. Vi har också en bred kultursyn som införlivar 

mycket av samhällsliv, vårt eget tänkande och vår egen lust. 

I mediepolitiken handlar det om mångfald stående mot maktkoncentration. 

Det handlar om yttrandefrihet för alla, en reell yttrandefrihet 

eller en yttrandefrihet för några. För oss handlar det således om en stark 

public service. Det handlar om regler för att hålla tillbaka makt- och 

ägarkoncentration på detta området, som är så viktigt för demokratin och 

debatten. Det handlar om att stötta alternativen, det handlar om att 

stötta ny teknik och nya verksamheter som också kan bidra till ökad 

mångfald. 

199

200 

Detta som en kort introduktion till den diskussion vi nu ska ha. På en 

punkt vill jag dock redan nu redovisa att partistyrelsen tillstyrker Silva 

Wistrands och andras krav på att vi i riktlinjerna ska ersätta en uppräkning 

på sidan 43, raderna 21-28 med en formulering som lyder som följer: 

”Den verksamhet som sker i dag vid de statliga, regionala och kommunala 

museerna ska ge alla möjligheter att ta del av vårt kulturarv. Våra 

museer ska vara levande institutioner som ger oss kunskaper, väcker lusten 

att få veta mer om vägen från stenålderns jägarsamhälle till nutidens 

högteknologiska värld. Kunskaper om vår historia ger oss verktyg att förstå 

vår omvärld. Den styrker vår identitet och gör oss bättre rustade att 

ta emot erfarenheter från andra kulturer.” 

På den punkten vill vi tillmötesgå Silva Wistrand och andra som har 

stött hennes förslag till ändring i de politiska riktlinjerna. 


Beslut 




Debatt 

Anita Fridberg, Värmland: (Inleder på teckenspråk.) Jag vill yrka bifall till 

motion 207 om att alla TV-program ska textas. Det borde vara en självklarhet 

att alla ska ges förutsättningar att ta del av TV-utbudet oavsett 

om man är hörselskadad, döv eller hörande. Det måste få vara en rättighet 

att kunna ta del av det TV-utbud som man själv vill se och kunna 

sitta tillsammans med familjen utan att hela tiden behöva fråga: Vad sade 

han? Vad sade hon? Man ska heller inte vara hänvisad till textade repriser 

som ofta sänds på eftermiddagen, då man ofta är på jobbet. 

Detta, mina vänner, handlar om valfrihet. Det handlar om valfrihet för 

alla oss som är hörselskadade, närmare bestämt över 800 000 människor. 

Jämlikhet, valfrihet och demokrati är fina ord att leva upp till, och det 

gäller för oss socialdemokrater att försöka göra det. Låt oss visa att det 

här gäller också i fråga om textning av alla TV-program. Jag yrkar därmed 


Vill ni veta vad jag sade när jag tecknade? Jag sade att jag vet att det är 

många av er som har haft svårt att höra här under veckan, och precis så 

är det för mig när jag tittar på TV. 

Viktoria Eriksson, Jämtland: Av partistyrelsens svar på motion 207 framgår 

att man tycker och vill som motionären i frågan, men då blir jag väldigt 

förvånad över att man föreslår kongressen att motionen ska anses

esvarad. De som är i behov av att textning i TV fungerar får med det här 

svaret fortsätta att hoppas på public service-företagens goda vilja. 

Vi socialdemokrater ska inte bygga de självklara rättigheterna till 

information och tillgängligheten till public service-televisionen för en 

handikappad grupp på god vilja och välgörenhet. Detta ska lagstiftas om 

det inte genomförs. 

Motionen pekar på de hörselskadades självklara rättighet att få bättre 

möjligheter att tillgodogöra sig hela det TV-utbud som public serviceföretagen 

ger. För att påskynda denna självklara rättighet föreslår jag att 

kongressen avslår partistyrelsens förslag och att kongressen kan bifalla 

motion 207 i dess helhet. Man säger från partistyrelsen att även Sveriges 

Television bör pröva att texta regionala nyhetssändningar. Pröva? Jag förstår 

inte vad problemet är. 

Jan Burell, Dalarna: Först ska jag be att få yrka bifall till det förslag som 

SSU och Broderskap har sytt ihop tillsammans när det gäller att se kulturen 

med barns ögon, och det har redan ordföranden läst upp. Det 

handlar givetvis om att vi ska hävda allebarnsrätten i socialdemokratisk 

kulturpolitik. 

Kamrater! I morgon åker vi hem efter vår kongressvecka till Skåne, 

Småland, Uppland, Hälsingland, Västerbotten och inte minst Dalarna 

och alla andra vackra landskap. Jag föreslår att vi då tittar lite extra ut 

genom tågfönstren, för när vi samlas till nästa kongress är det risk för att 

det kommer att ha hänt saker som vi då kanske inte tänker på: röda lador 

som har försvunnit, hus som har rivits eller gråmålats, industribyggnader 

som är borta, röda tegeltak som är utbytta mot svarta korrugerade tak – 

att vi har tappat ytterligare en del av vårt kulturarv och vår identitet. 

Herrgårdar och finare miljöer finns säkert kvar, men ingen tar ansvar för 

vår egen arbetarhistoria om vi inte gör det själva. Det beror på att vi inte 

har tillräckligt starkt lagskydd för dessa vardagsmiljöer. Vi tar inte heller 

alltid det lokala ansvaret hemma i våra kommuner. 

Jag yrkar bifall till motion 202 samt yrkar på följande förstärkning i 

riktlinjerna på sidan 43, rad 21: ”Skyddet för vardagens arkitektur ska 

säkerställas genom både skärpt lagstiftning och ökad tillämpning av gällande 

plan- och bygglag.” 

Birgitta Ahlqvist, Norrbotten: Ordförande, partikamrater! Media har en 

mycket viktig roll i samhället. Mediaområdet förändras mycket snabbt. 

Utvecklingen på det här området är dessutom mycket osäker. Ny teknik 

och nya metoder växer fram, och det blir allt svårare att överblicka framtiden. 

Tidsramen för politiskt handlande och det demokratiska inflytandet 

minskar. Det ställs stora krav på våra ställningstaganden angående 

mediernas framtida inriktning. Därför måste vi i partiet ha en strategi, ett 

program, och i dag har vi inget mediaprogram i partiet. 

201

202 

Vi är några partidistrikt som i motion 216:1 föreslår att partistyrelsen 

tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att arbeta fram ett mediaprogram. 

Partistyrelsen har valt att besvara motionens första attsats, trots att man 

i yttrandetexten bifaller den. Vi föreslår bifall till motion 216:1. 

Carl Tham, Stockholm: Partivänner! På inget annat område är marknadskrafterna 

så starka som just på kulturens och bildningens område. 

De penetrerar snart sagt varje sektor av kunskapssökande, utbildning, 

bildning, forskning, människors värderingar, vår fantasivärld, föreställningar 

om samhället, det mänskliga samtalet, konsten i alla dess yttringar. 

Det pågår en kommersialisering av kultursfären som är oerhörd, och 

det är mycket starka ekonomiska intressen bakom detta. Därför är en 

offentlig, stark kulturpolitik absolut nödvändig om vi menar allvar med 

det som vi tog in i partiprogrammet, nämligen att vi motsätter oss en 

kommersialisering av samhället. 

Det är ett centralt politikområde. Egentligen är det också mycket billigt. 

Genom i andra sammanhang mycket små belopp kan vi få väldiga 

effekter just på kulturlivets område. Vi kan skapa de förutsättningar för 

ett levande kulturliv som vi vill ha och där alla kan delta. Vi kan motsätta 

oss dessa väldigt starka ekonomiska krafter och skapa det rum som vi 

behöver för ett fritt samtal och en fri konst. 

Det är därför som jag yrkar på att vi inleder det här avsnittet med följande 

text: ”Socialdemokratin vill skapa ett demokratiskt kultursamhälle. 

Det är ett samhälle där kulturen och bildningen vårdas och som stöder 

konstnärligt skapande och fritt kunskapssökande. Det är ett samhälle där 

alla människor ges möjligheter att ta del i kulturlivet och uppmuntras att 

efterfråga också sådant de inte visste att de gillade.” 

Laila Freivalds,Stockholm: Det är första gången som jag får möjlighet att 

på en partikongress tala om någonting annat än poliser. Det känns bra. 

Sven Britton talade om behovet av andlig tillväxt, och ett rikt kulturliv 

ger möjligheter till andlig tillväxt. Men det krävs en stark offentlig finansiering 

av kulturen. Den är sällan kommersiellt lönsam, inte om den ska 

nå alla i vårt samhälle. 

Därför föreslår jag att vi gör ett tillägg. I riksdagen sägs nämligen att 

regeringen sedan 1994 har ökat satsningarna på kulturen. Det är säkert 

sant. Det är en övergripande mening, för det är mycket som ryms under 

rubriken Kultur i statsbudgeten. Men när det till exempel gäller våra 

regionala teatrar och vår länsmusik, som ska garantera att alla får tillgång 

till ett kvalificerat kulturutbud, då gäller faktiskt inte det som står i riktlinjerna. 

Jag föreslår därför följande tillägg: ”För att förhindra urholkning av 

anslagen bör full kompensation ske för löne- och kostnadsökningar – ett 

slags kulturindex.” Det har vi för universiteten, och det har vi för hög-

skolorna. Även våra kulturinstitutioner behöver det, för annars klarar inte 

teatrarna den urholkning som har skett successivt under hela 1990-talet. 

När det gäller medierna kan jag återkalla alla mina förslag till skärpning 

av texten till förmån för temagruppens förslag. Men det finns ett 

krav som jag inte kan återkalla. Det gäller forskningen på området. Det 

krävs forskning kring hur medierna styrs och hur medierna styr och 

påverkar hela vår tankeverksamhet. Vi måste ha kunskap för att möta den 

utveckling som sker inom medievärlden. 

Solveig Ingemarsson, Västmanland: Partikamrater! I förslaget till politiska 

riktlinjer står det skrivet: ”Mediefrågorna handlar om själva grunden för 

demokratin: yttrandefriheten – den formella och reella.” 

Yttrandefriheten är en av grundstenarna för allas vår möjlighet att göra 

vår röst hörd och rätten att få ta del av andras yttranden, precis som 

Marita Ulvskog nyss sade. I förslaget till politiska riktlinjer på sidan 42, 

rad 29 sägs också: ”Informationsklyftorna växer. Tillsammans med progressiva 

rörelser i Sverige och internationellt vill vi motverka den utveckling 

på mediamarknaden som utarmar demokratin och befäster gamla 

klassmönster.” Bra, jättebra! 

Om nu partistyrelsen med uttrycket ”progressiva rörelser” menar folkrörelserna, 

förtydliga det i så fall och satsa på ekonomiskt stöd, förslagsvis 

en procent av licenspengarna som hjälp för att kunna anställa personal 

till närradio- och lokal-TV-stationerna, fotfolkets egna demokratiarenor. 

Kamrater! Visste ni att den här s-kongressen sänds i lokal-TV, i 

Västerås Öppna Kanalen via socialdemokratiska medieföreningen? Vem 

skulle annars vara intresserad och vilja sända debatten, om inte någon 

förening låg bakom? Utan stöd till de sändande föreningarna skulle det 

inte vara möjligt. 

Som svar på motion 205 hänvisar partistyrelsen i stället till kommunens 

eventuella föreningsstöd. Alla i den här lokalen känner till att 

det blir allt mindre, på grund av andra, nödvändiga satsningar på skola, 

vård och omsorg. I den situationen kommer föreningsstödet i strykklass. 

Om vi ska ordna arenor där folk ska kunna mötas och Sverige ska bli 

ett informationssamhälle för alla måste även de lokala folkrörelserna 

såsom radio och TV vara med och höras och synas. Jag yrkar bifall till 


Peter Egardt, Dalarna: Partikamrater! Nu ska det handla om dialekter. 

Visst är det härligt när vi kan höra var människor kommer ifrån – från 

Skåne till Norrland. Men dialekter är ingenting självklart. Vårt språk 

utarmas mer och mer för varje år. Det gör också dialekterna. De likriktas. 

Det pågår ett arbete i dag, runt om i Sverige, med att utveckla, hitta 

och bevara det kulturarv som dialekterna utgör. I Dalarna har vi till 

exempel Dalmålsakademin. Det har blivit en angelägen fråga. 

203

204 

Dialekterna är ett omistligt kulturarv. Det måste vi försöka värna. Vi 

måste försöka stärka det arbetet. Därför vill jag ha in ett tillägg i riktlinjerna: 

”att även arbetet med att stärka de svenska dialekternas ställning 

ska ges särskilt stöd”. 

Jag tänkte ta några viktiga ord på älvdalska, bara för att muntra upp 

fantasin: Brinde betyder älg. Rakke är hund och siäppa tik. Ora∂ är 

öring. Om ni kan de orden har ni bra på fötterna för att komma upp till 

oss både för att fiska och jaga. 

Bellum um wilum! Vi kan om vi vill! 

Anders Tell,Skåne: Partivänner! Kulturarven är de samlade spåren av allt 

människan åstadkommit sedan hon blev människa. Dit hör naturligtvis 

stenyxor och bronssmycken men faktiskt också socialdemokratiska partikongresser, 

moderata också för den delen, eftersom vår historia innehåller 

allt som skapats, både det som varit bra och sådant som kan betecknas 

som mänsklighetens mindre lyckade skapelser. 

Det är våra samlade erfarenheter, både de bra och de dåliga, som hjälper 

oss som lever nu att dra slutsatser och gå vidare mot framtiden. Det 

är viktigt att vi håller kulturarven levande. De bidrar till att stärka vår 

identitet och ger oss viktiga kunskaper om den värld vi lever i. Det är 

många som bidrar till det: skolan inte minst, hembygdsrörelsen och fackföreningarna, 

som lämnar viktiga bidrag till frågor som handlar om 

industrisamhällets historia. 

Museerna är viktiga institutioner för att levandegöra historien. Genom 

till exempel den pedagogiska verksamheten ger de barn och ungdomar 

pusselbitar som hjälper dem att se sig själva i ett större sammanhang. 

Museernas roll är inte bara att lyfta fram det svenska utan också att 

bygga broar till andra kulturer. Identitet och sammanhang i tillvaron förbättrar 

möjligheterna att motverka rasism och rädslan för det främmande. 

Vi kan var och en stolt bjuda in andra att ta del av den kultur vi 

själva tillhör och är en del av. 

Mot den bakgrunden behöver avsnittet om kulturarven utvecklas. Jag 

blev glad när jag hörde Marita Ulvskogs inledande inlägg och yrkar bifall 

till hennes förslag. 

Bo Bernhardsson,Skåne: Partivänner! När Axel Danielsson,Arbetets grundare, 

på sommaren 1887 kom med ångbåt från Stockholm till Malmö 

fanns det redan sex tidningar i staden. Både svinpest och kolera gick i 

Malmö. Men den liberala tidningen, där fläskhandlarna hade starka 

intressen, var mer bekymrad över svinpesten än över koleran, som gick 

fram bland arbetarna. 

Ingen av de sex tidningar som fanns berättade om arbetarnas livsvillkor 

eller om deras drömmar. Därför startade Arbetet. Av samma skäl 

startades socialdemokratiska tidningar landet runt.

Den fråga vi måste ställa oss i dag är vilka berättelser och drömmar 

som inte blir berättade och vem som har ansvaret för att de inte blir det. 

Vem är det som kan se till att de blir berättade? 

I dag koncentreras makten över medierna allt snabbare. Det sker i 

världsskala. Det sker i Sverige. Ett fåtal vinststyrda medieföretag dominerar 

bilden. De äger produktionen och distributionen. De styr nyheterna 

och underhållningen. Ibland kan det vara svårt att skilja det ena 

från det andra. 

Arbetarrörelsen måste, som jag ser det, ta sitt ansvar för pluralismen i 

mediesamhället, stödja och bära en i ordets verkliga mening kritiskt 

granskande samhällsjournalistik. Arbetarrörelsen måste garantera mångfalden. 

Arbetarrörelsen måste ta ansvar för sina egna idéer, så att de syns 

och hörs. Ingen annan kommer att göra det. 

Det måste finnas andra tidningar än de borgerliga. Det måste finnas 

andra medier än de som ägs av mediekapitalister vars huvudsyfte är att 

tjäna pengar på ordet. Det måste finnas riktiga publicistiska projekt. Jag 

kan inte se att socialdemokratin kommer undan detta ansvar, om den vill 

fortsätta vara en samhällsförändrande kraft. Det handlar om demokratin 

men också om ren självbevarelsedrift. 


Maj Britt Theorin, Stockholm: Partivänner! Låt mig börja med att yrka 

bifall till motion 215 om en medieutredning, något som partistyrelsen i 

texten bifallit men i yrkandet av någon anledning föreslår besvarat. Det 

verkar som om tryckfelsnisse har varit framme. 

I hela mitt politiska liv har medierna och deras roll varit en återkommande 

fråga för arbetarrörelsen. Vi har ständigt befunnit oss i underläge 

mot borgerlig press. Som partistyrelsen säger ökar maktkoncentrationen 

inom tidningsvärlden globalt och nationellt, med ökad ägarkoncentration 

också inom den nya tekniken och de nya medierna. Med denna 

ökade ägarkoncentration har ett nytt inslag tillkommit, reklamen. 

Som internationella experter inom området uttrycker det: Reklamen 

har inlett en global offensiv med målet att omvandla hela världen till 

marknadsplats och införa en världsordning underställd marknadens och 

företagsamhetens ideologi, där vi blir undersåtar under varumärken i 

stället för under nationalstater. Medierna har blivit den trojanska häst 

som marknaden skickar in i alla andra sfärer i samhället för att styra dem. 

Inte nog med att storföretagsamheten äger allt fler av världens medier, 

de kan tillsammans med andra företagare dra upp dammluckorna och 

överskölja medierna som faller dem i smaken med reklam eller omvänt, 

strypa all reklamtillförsel och därmed döda en tidning eller TV-kanal. 

Rupert Murdochs, Silvio Berlusconis och andra mediemogulers vilja och 

förmåga att styra över politiken har vi redan sett skrämmande bevis för. 

Politik och demokrati är för kommersiella medier väsensfrämmande. 

205

206 

En förutsättning för att medborgarna ska kunna fungera i en demokrati 

är tillgången till trovärdig information om händelser och skeenden 

såväl i vårt land som internationellt. Public service är den enda men nödvändiga 

garantin för yttrandefriheten, för mångfalden och för det fria 

meningsutbytet. Jag utgår från att man vidgar horisonten och inrymmer 

den allt starkare maktkoncentrationen när partistyrelsen kommer att se 

över partiets mediepolitik. 

Låt mig också säga att jag självklart yrkar bifall till Laila Freivalds 

yrkande om forskning om mediepolitiken. Vi har nämligen ingen sådan. 

Tommy Berger, Gävleborg: Partivänner! Det är oerhört glädjande att vi så 

här i slutet av partikongressen kommer tillbaka och så starkt talar för frågor 

som vi inledde så intensivt med när vi diskuterade partiprogrammet: 

frågan om demokrati och förverkligandet av demokratin, där medierna 

har en så oerhört stor betydelse. 

Det är svårt att underskatta betydelsen av medierna i förverkligandet 

av demokratin. Särskilt stor betydelse får public service-företagen. I ett 

allt mer genomkommersialiserat och enkelriktat massmedieutbud kommer 

public service att få ett allt större fokus. Det innebär också att vi 

måste garantera public service resurser. Därför hade det varit enkelt att 

yrka bifall till motionen från Örebro arbetarekommun om att ge public 

service nödvändiga resurser. Men en bättre väg att markera är att skärpa 

skrivningarna i de politiska riktlinjerna. Genom ett tillägg där vi förtydligar 

våra krav på public service, att public service ska garantera djup 

reflektion och redlighet i informationen, ställer vi tydligare krav på vad vi 

förväntar oss av public service. Indirekt ställer vi också krav på resurser. 

Jag yrkar därför bifall till det tillägget i riktlinjerna sidan 44, rad 8. 

Jag vill också yrka bifall till Jan Burells yrkande om de barnvänliga 

inslagen och skrivningarna på kulturavsnittet. 

Ewa-Lena Johansson, Örebro län: Ordförande, kongressdeltagare! Jag är 

inte nöjd med partistyrelsens utlåtande över motion 210, en motion 

angående Sveriges Television och Sveriges Radio. Det yttersta målet med 

statlig mediapolitik är att den ska förstärka och utveckla demokratin 

genom att stödja yttrandefriheten. Då får vi inte försvaga de ekonomiska 

möjligheterna att utföra detta uppdrag. Den så kallade uppräkning som 

partistyrelsen hänvisar till räcker tyvärr inte. 

Vi ser hela tiden olika mediebolag som går samman med ett enda mål, 

att tjäna pengar åt ägaren utan att behöva ägna en enda tanke åt att tillgodose 

språkliga minoriteters behov eller anpassa sig till krav som tittare 

med funktionshinder har. 

I partiprogrammet står följande under rubriken Demokrati: ”maktkoncentrationen 

i mediabranschen och den växande sammankopplingen 

med underhållningsindustrin gör att informationsflödet blir alltmer likformigt 

och i alltför stora delar uppbyggt på passiv konsumtion i stället

för socialt engagemang”. Vi har fått en kompassriktning i partiprogrammet. 

Vi behöver bara justera några grader i riktlinjerna. 

Jag vill yrka på ett tillägg på sidan 44, rad 4: ”och genom ökade satsningar 

de närmaste åren kommer positionen som ett kraftfullt medieföretag 

att stärkas.” 

Jag yrkar dessutom bifall till motion 210. Jag kan också passa på att 

yrka bifall till Laila Freivalds yrkande om forskning om medierna. Det är 

mycket viktigt. 

Vi måste se till att stärka yttrandefriheten, mångfalden och det fria 

meningsutbytet genom att värna public service-företagen. 

Lynn Ljungberg,Skåne: Kamrater! Chock, vanmakt, ilska – känslorna var 

många när arbetarrörelsens massmediala flaggskepp gick i graven. Den 

sista september år 2000 utkom sista numret av tidningen Arbetet. 

Arbetet grundades år 1887 av Axel Danielsson. 

Mediafrågan i form av tidningar var högt prioriterad inom arbetarrörelsen 

och ett uttryck för en stark medvetenhet om egna vägar för opinionsbildning. 

Arbetets uppgift var folkbildning, att lyfta arbetaren till 

kultur och makt. Klassmedvetna arbetare skulle genom det skrivna och 

talade ordet bekämpa klasskillnad, kapitalvälde och andligt förtryck. I 

Sveriges TV 4 får man höra att det i dag är Sveriges kungapar som står 

för den starkaste opinionsbildningen. Det tål att tänka på. 

Arbetarrörelsen i Skåne är bekymrad över hur vi beskrivs, eller snarare 

icke beskrivs i den borgerligt dominerade medievärlden. Vad jag förstår, 

förstår partistyrelsen problematiken enligt utlåtandet i massmediafrågorna. 

Det är bra. Men vi måste också handla. 

Ann Hedbom, Gävleborg: En gång i tiden hittade man bara böcker på 

biblioteket. Nuförtiden finns det mycket annat där. Mediautbudet är 

mycket större. Vi har redan bestämt att vi ska ha ett informationssamhälle 

åt alla. Om vi vill ha det måste läsandet stimuleras. Men man gör 

det inte bara via böcker. Tillgång till andra medier är också viktigt. 

Därför föreslår jag att boklån och lån av andra medier ska vara avgiftsfria. 

Shimon Peres var här häromdagen. Han sade någonting klokt: ”And the 

world today, more than it is divided between the haves and the have nots, 

is divided between the connected and the disconnected. If you are connected, 

you are in. If you are disconnected, you are lagging behind.” 

Jag vill inte att någon i det här landet ska behöva välja bort något som 

finns på biblioteket, för att de inte har råd. 

Håge Mattisson, Kalmar län: Partivänner! Låt mig inledningsvis ge mitt 

reservationslösa stöd till Bo Bernhardsson och det han har föreslagit som 

tillägg. Efter 45 år som journalist varav 40 år i A-pressen är det inte utan 

att man känner sig en aning luttrad i fråga om partiets mediapolitik. 

207

208 

Under den tid jag har jobbat har det i princip alltid hetat att den har varit 

nedläggningshotad, utom möjligen de allra sista åren. Samtidigt har jag 

ännu aldrig behövt uppleva en dag som arbetslös. I dag känner jag mig 

någorlunda trygg, som pensionär. 

Partistyrelsen skriver i sitt yttrande över motionerna att man ska tillsätta 

ytterligare en utredning under partisekreterarens ledning. Det skulle 

vara intressant att veta om utredningen är tillsatt och i så fall vilka direktiv 

den har fått. Vilka sitter med i utredningen? Det finns säkert många 

som skulle kunna tillföra en sådan utredning en hel del. Ska den lägga 

fram ett betänkande redan till våren är det hög tid att den kommer i 

arbete. 

Edgar Askbom, Kalmar län: Partikamrater! I temagruppen sade en förståndig 

deltagare att vi ska kunna använda partiprogram och riktlinjer i 

vår argumentation för de beslut vi fattar i kommuner, riksdag och landsting. 

Jag har kunnat konstatera att idrotten inte finns nämnd. Därför vill 

jag be er att stödja mina tilläggsförslag. Jag hade egentligen hoppats att 

inte behöva gå upp. Men så blir det när man glömmer att ta upp det i 

temagruppen. Det ska ni komma ihåg till nästa gång. 

Mitt förslag till tillägg ska in på sidan 42, rad 6 efter ”kulturen”: 

”idrottsrörelsen och föreningslivet”. Jag vill göra ytterligare ett tillägg på 

sidan 42, rad 19, efter ”kraft”: ”Vi får inte glömma idrotten som fostrar 

barn och ungdomar inte minst de med dåligt självförtroende.” 


Bo Olovson, Norrbotten: Kamrater! Det finns en alldeles fantastisk 

mening i riktlinjerna på sidan 42, rad 23: ”Vi ägnar allt mer tid åt mediekonsumtion, 

och frågan är: När tänker vi själva och hur ofta styrs våra 

värderingar och uppfattningar av sådant vi sett på TV?” 

Det har väckt tre tankar hos mig. Hur många av de frågor vi har 

avhandlat här kommer från folket och hur många kommer från löpsedlarna, 

egentligen? Hur mycket av logiken runt frågorna kommer från eget 

tänkande och samtal och hur mycket är bara ett upprepande av en massmedialogik? 

Var går gränsen mellan att vara politiker och att vara ett eko 

av en massmedialogik? 

Det är första gången som jag så att säga är mediabruset. Jag har kunnat 

se en ganska tydlig symbios mellan massmedier och politiker. Vi 

behöver dem för att vinna röster och de behöver oss för att ha något att 

skriva om. Ofta möts man i det förenklade och slagkraftiga. Världen 

hade varit ett bättre ställe om hela vårt resonemang hade kunnat gå ut till 

folk utanför kongressen. 

Den tredje tanken kan vara lite provocerande. I går, under minkomröstningen, 

såg vi gränsen mellan dokusåpa och politik upplösas. Det var 

en TV-kanal som lät en dokusåpa invadera verkligheten. Man gick över

gränsen, in i verkligheten. I och med det invaderade man politiken också. 

Det här fallet är ganska oskyldigt. Men risken finns att medierna i framtiden 

skapar sina egna politiker. 

Mitt yrkande är att vi måste förhålla oss självständiga. Det behövs en 

ny ism för att kunna stå emot medierna. 

Carina Brandt, Örebro län: Partivänner! Jag skulle vilja att vi gör texten 

som gäller barn och kultur starkare. Barn har också kulturella rättigheter. 

Om det här ska vara en barnens kongress som är värd namnet måste det 

ge tydliga avtryck i de skrivningar som rör kulturområdet. Dessutom får 

vi inte glömma två stora kulturområden, förutom musik och litteratur 

som redan är nämnda, nämligen dans och bild. 

Jag vill lägga till följande i riktlinjerna på sidan 43, rad 17 efter ”en 

betydelsefull roll”: ”Barns kulturella rättigheter måste betonas. Musik, 

dans, bild och kultur ska vara en viktig del av livet redan från barn- och 

ungdomsåren.” 

Kristina Svensson, Dalarna: Ordförande, partivänner! Anita Fridberg och 

Viktoria Eriksson tog upp en mycket viktig fråga, om hörselhandikappades 

möjligheter att tillgodogöra sig TV:s utbud. I partiprogrammet står följande: 

”Alla ska ha rätt till kunskap och kulturupplevelser.” 

Med det som grund är det viktigt att vi uppmärksammar möjligheten 

för hörselhandikappade och personer med språksvårigheter att se på till 

exempel lokala nyhetssändningar, riksnyheter med mera. Nästa gång du 

sätter på TV:n, pröva då att stänga av ljudet. Hur mycket förstår du? I 

varje fall kan inte jag tillgodogöra mig något. 

Därför yrkar jag på ett tillägg på sidan 44, rad 8 efter ”funktionshinder 

har”: ”TV är ett media som är av stor vikt för många funktionshindrade. 

För hörselhandikappade och personer med språksvårigheter är textning 

av program mycket viktigt. Sveriges Televisions program bör göras tillgängliga 

för alla.” 

Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: Jag ska kommentera de 

inlägg och yrkanden som har gjorts av Bo Bernhardsson, Lynn Ljungberg, 

Håge Mattisson, Maj Britt Theorin och Birgitta Ahlqvist. 

Först till frågan om arbetsgrupp och eventuellt program. Jag har precis 

som Håge Mattisson ett förflutet inom A-pressen och har personligen och 

fysiskt upplevt en del av de tappade sugar som finns på arbetarrörelsens 

meritlista inom mediaområdet. Jag har ibland funderat på varför vi i dag 

har så dåligt självförtroende när det gäller mediapolitik. Jag tycker att vi 

har det. Kanske är en förklaring att vi tycker att frågorna är svåra. Jag 

säger bara digital-TV, så tror jag att en del av er förstår vad jag menar. 

Det viktigaste skälet till det som Carl Tham med flera har varit inne på 

är att detta är ett område där vi alla är överens om mångfaldens, de 

många rösternas betydelse. Samtidigt kan vi känna en viss uppgivenhet 

209

210 

när vi ser den oerhört snabbgående kommersialiseringen – lokalt, regionalt, 

centralt och också globalt. 

Jag har funderat på ett moraliskt dilemma. Som ordningsman i partiet 

har jag sagt till alla föredragande att det inte är kongressens sak att 

bestämma arbetsformerna för program och arbetsgrupper. Partistyrelsen 

funderar dock på att göra ett avsteg från den principen, av två skäl. Det 

ena är att vi behöver höja svansföringen och utveckla en strategi för den 

allmänna mediapolitiken. Det tycker jag är bra. Men det ska inte vara ett 

dokument som ställs in i hyllan. I så fall ska det vara ett praktiskt, konkret 

dokument, som flera av er efterlyste, som visar hur vi praktiskt vill 

angripa de mediapolitiska frågeställningarna. 

Vi behöver också, precis som Bo Bernhardsson yrkade, utveckla en strategi. 

Vi har förvisso begränsade resurser som tyvärr inte räckte för att 

rädda Arbetet. Där delar jag den känsla som flera av er uttryckte. Det får 

dock inte leda till att vi ger upp. Självklart ska vi ha kvar ambitionen att 

vara närvarande på mediamarknaden, inom ramen för de resurser vi har, 

också i framtiden. Därför yrkar jag bifall till förslaget från Maj Britt 

Theorin och Birgitta Ahlqvist. Jag ändrar alltså partistyrelsens tidigare 

yrkande. 

Jag yrkar också bifall till Bo Bernhardssons tilläggsförslag om att vi ska 

vara beredda att själva som rörelse bidra till en allsidig opinionsbildning. 

Marita Ulvskog, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Jag börjar med 

Carl Thams förslag till ändring i riktlinjerna sidan 42, rad 1. Han ville stryka 

den första meningen och i stället lägga till ett stycke om att socialdemokratin 

vill skapa ett demokratiskt kultursamhälle, ett samhälle där kultur och 

bildning vårdas, som stöder konstnärligt skapande, fritt kunskapssökande 

och så vidare. Partistyrelsen yrkar bifall till det. Det är en bättre formulering, 

förutom att Carl, i likhet med andra, formulerade sig alldeles utmärkt när 

det gäller kommersialiseringen av denna viktiga sektor. 

Yrkandet från Edgar Askbom,Kalmar, gäller sidan 42, rad 6 om idrottsrörelsen 

och föreningslivet. Jag vill hänvisa till Britta Lejon som har hand 

om folkrörelsefrågorna. Där har vi lagt idrottsrörelsen. 

Jan Burell, Dalarna, har ett yrkande som gäller sidan 42, rad 7, om att 

kulturen ska användas som en hävstång i skolan för att bättre ta vara på 

lust och nyfikenhet. Läsning av böcker, museer som riktar sig till barn på 

ett medvetet sätt, barnteater och konserter är några av pusselbitarna i en 

levande kultur på barns villkor. Partistyrelsen avstyrker yrkandet eftersom 

vi menar att det på tre olika ställen på sidan 43 redan finns tydliga formuleringar 

som täcker in samma sak. 

Laila Freivalds vill ersätta ”likformighet” med ”likriktning och banalisering” 

på sidan 42, rad 9-10. Det tillstyrks. Hon vill sedan ha en förändring 

på sidan 42, rad 24-25 och skriva in följande: ”Frågan är hur våra 

värderingar styrs av likformig underhållning i stället för allsidig, saklig

information.” Den meningen skulle ersätta den fråga som Bo Olovson 

från Norrbotten ställde frågor till sig själv utifrån. Vi avstyrker Lailas förslag 

och menar att texten ska stå kvar som nu. Det täcker in samma sak. 

Edgar Askbom från Kalmar län återkommer med ett yrkande som gäller 

idrotten på sidan 42, rad 19. Där vill han lägga till: ”Vi får inte 

glömma idrotten som fostrar barn och ungdomar inte minst de med 

dåligt självförtroende.” Även där hänvisar vi till Britta Lejon, eftersom 

frågan ligger tydligare under folkrörelseavsnittet. 

Bo Olovson från Norrbotten vill att vi ska skriva in i riktlinjerna att socialdemokratin 

måste förhålla sig självständig gentemot en massmedialogik 

som riskerar att sätta ramarna för det offentliga samtalet. Jag kan sympatisera 

med vartenda ord som Bo Olovson sade. Men vi föreslår från partistyrelsens 

sida att yrkandet avstyrks, då vi tycker att det inte riktigt passar 

in i det sammanhanget. 

Solveig Ingemarsson, Västmanland, vill byta ut ”progressiva rörelser” på 

sidan 42, rad 29. Partistyrelsen avstyrker det. Vi tycker inte att det finns 

några folkrörelser eller fria rörelser som inte är progressiva. Vi tycker att 

texten täcker in det ganska bra. 

Peter Egardt från Dalarna vill att det ska stå i riktlinjerna att även arbetet 

med att stärka det dialektala kulturarvet ges särskilt stöd. Jag skulle 

kunna prata norrbottniska eller till och med Överkalixmål här i talarstolen, 

och ni skulle inte begripa ett ord av vad jag sade. Det är en viktig 

fråga som engagerar många. Likväl avstyrker partistyrelsen förslaget att 

det ska in i riktlinjerna. Däremot pågår mängder av satsningar och projekt 

som stöder det dialektala kulturarvet. Det kan vi säkert komma tillbaka 

till i andra sammanhang, men icke i de politiska riktlinjerna. 

Laila Freivalds har ett yrkande som rör sidan 42, rad 45. Där vill hon 

föreslå ett särskilt kostnadsindex för kulturen för att förhindra urholkning 

av anslagen för full kompensation. Sedan vi fick regeringsmakten 

1994 har den statliga kulturbudgeten ökat årligen med drygt 4 procent. 

Om man räknar in mediapolitiken uppgår siffran till över 5 procent i 

årlig ökning. Det har inte skett automatiskt via ett index. Partistyrelsen 

avstyrker likväl Lailas förslag om att föra in det i riktlinjerna. Sedan har 

hon alldeles rätt i att vissa politikområden har klarat av att åstadkomma 

en automatisk uppräkning. Resultatet är likadant på kulturområdet, även 

om vägen har varit mödosammare. 

Ann Hedbom från Gävleborg vill göra ett tillägg i de politiska riktlinjerna 

om att boklån och lån av andra medier ska vara avgiftsfria. Det var 

en stor diskussion när vi äntligen sjösatte bibliotekslagen. Det finns ett 

antal formuleringar i bibliotekslagen som talar om att databaserad information 

ska göras tillgänglig för alla medborgare. När det gäller barn och 

unga ska man erbjuda böcker, informationsteknik och andra medier 

anpassade till deras behov och så vidare. Detta nämns i själva lagtexten. 

Däremot är endast det avgiftsfria lånet av litteratur klart utsagt i lagen. 

211

212 

Vi menar att det bör förbli så. Partistyrelsen avstyrker tillägget som Ann 

skulle vilja ha in. 

Carina Brandt,Örebro län, har ett förslag som gäller riktlinjerna sidan 

43, rad 17. Hon vill lägga till: ”Barns kulturella rättigheter måste betonas. 

Musik, dans, bild och kultur ska vara en viktig del av livet redan från 

barn- och ungdomsåren.” 

Jag håller med fullständigt, men partistyrelsen avstyrker yrkandet på 

grund av att vi anser att detta täcks in med andra formuleringar som är 

utspridda i texten. 

Jan Burell i Dalarna vill ha ett tillägg i riktlinjerna på sidan 43, rad 21 

enligt följande: ”Skyddet för vardagens arkitektur ska säkerställas genom 

både skärpt lagstiftning och ökad tillämpning av gällande plan- och 

bygglag.” 

Det finns skärpningar av till exempel plan- och bygglagen, det finns 

förändringar när det gäller andra lagar och det finns ökade särskilda, 

öronmärkta, resurser för ett antal statliga myndigheter för att jobba med 

dessa frågor. Men frågorna ägs i huvudsak av kommunerna. Med hänvisning 

till det som pågår och till det kommunala ansvaret avstyrker partistyrelsen 

detta. 

Laila Freivalds har också ett yrkande när det gäller sidan 44, rad 45 

som lyder: ”Vi vill att forskning bedrivs om hur medierna styrs, hur de 

styr och griper in i skeenden och påverkar vår tankevärld.” Partistyrelsen 

tillstyrker att vi skriver in någonting om mediaforskningen, men vi hoppas 

att vi kanske kan göra några språkliga förkortningar eller förändringar. 

Nästa yrkande rörande riktlinjerna kommer från Ewa-Lena Johansson 

från Örebro län. Hon vill ha igenom en formulering om att public service 

har fått ett utökat stöd under de närmaste åren. Det gäller sidan 44, 

rad 4. Det är visserligen korrekt, och det är ju kul att få tala om att man 

har gjort något bra, men partistyrelsen avstyrker detta. Vi tycker inte att 

det riktigt passar in här. 

Tommy Berger, Gävleborg, vill att public service ska garantera djup 

reflexion och redlighet i informationen. Det gäller sidan 44, rad 8. 

Partistyrelsen avstyrker detta. Vi tycker att de formuleringar som finns 

om public service väl täcker in det hela på ett sätt som innebär att man 

inte avkräver garantier av ett självständigt medieföretag som public service 

är, och alltså icke underställt krav på garantier till staten i den formen. 

Kristina Svensson, Dalarna, vill ha ett tillägg på sidan 44, rad 8, som 

lyder: ”TV är ett medium som är av stor vikt. För många funktionshindrade, 

för hörselhandikappade och personer med språksvårigheter är textning 

av program mycket viktigt. Sveriges Televisions program bör göras 

tillgängliga för alla.” Jag återkommer med en längre utläggning om detta 

när vi kommer till motionen i samma fråga. Vi menar att det som står om 

public service i riktlinjerna är tillräckligt. Vi lyfter fram de funktions-

hindrade. I namnet public service, allmänhetens tjänst om man översätter 

det till svenska, ligger ju också att det är en självklarhet att man ska 

nå i princip alla medborgare med sitt utbud. Vi tycker att det är tillräckligt. 

Jag går nu in på motionerna, och hoppas att jag har klarat av allt som 

gällde riktlinjerna. Det handlar om det som rör lagstiftningen – motion 

nummer 207 från Bräcke arbetarekommun. Partistyrelsens utlåtande är 

något föråldrat. Sedan det skrevs har riksdagen nämligen beslutat att det 

i det nya avtal som just nu skrivs mellan staten och Sveriges Television 

ska sägas att när det gäller andelen textade program under den kommande 

tillståndsperioden, alltså från år 2002 till och med år 2005, ska 

ambitionsnivån inte bara vara att väsentligt öka de textade programmen, 

utan att 50 procent av de program som sänds en första gång ska vara textade. 

Det innebär att det tillsammans med repriserna kommer att handla 

om nästan 80 procent av programmen som textas. 

Vi tycker att det är att gå mycket snabbt fram med den höjda ambitionsnivån. 

När det handlar om att gå ännu längre och föreslå lagstiftning 

när det handlar om en fördubbling av ambitionsnivån på fyra år så bör 

det naturligtvis framgå, men beslutet är dock detsamma. Vi anser att 

motionen är besvarad med denna nu något uppdaterade beskrivning av 

hur situationen ser ut. Visst är det en oerhört viktig fråga, men public 

service är till för alla medborgare, även dem som har ett funktionshinder. 

Därför står det också så i riktlinjerna, och nu vet ni att ambitionsnivån är 

högre också när det gäller hur vi realiserar detta. 

Jag går nu över till en motion från Örebro arbetarekommun, där det 

finns krav på att en lag stiftas som begränsar ägarkoncentrationen i medierna 

och därmed garanterar mångfald. Som punkt nummer två i den 

motionen ingår dessutom en skrivning om att verka för att Sveriges 

Radio och Sveriges Television får nödvändiga resurser för att kunna fortsätta 

att vara en motvikt mot kommersiella intressen. Vi hade sagt från 

partistyrelsen att vi ansåg att motionen var besvarad med hänvisning till 

utlåtandet. Vi vill dock göra en förändring där och säga att vi bifaller 

motion nummer 210 från Örebro arbetarekommun. 

Därmed tror jag att jag har gått igenom alla motionerna. Tack så 

mycket! 

Behandlingen av dagordningens punkt 10.8.2 och 18.1 fortsätter på 


Ajournering 

Kongressförhandlingar ajournerades klockan 13.09. 

213

214 

Lördagen den 10 november 2001 



Sekreterare: Peter Andersson och Ulf Nordlinder 



Val av partiorgan 



Val av femton suppleanter i partistyrelsen 

Förslag 


Angelica Krantz, Värmland, omval 

Hans Hoff, Halland, nyval 

Nalin Pekgul,Stockholm, omval 

Tomas Eneroth,Kronoberg, nyval 

Marie Granlund,Skåne, nyval 

Reynoldh Furustrand, Södermanland, nyval 

Britt-Marie Andrén Karlsson,Bohuslän, nyval 

Peter Hultqvist, Dalarna, nyval 

Mariana Buzaglo-Penchansky,Stockholm, nyval 

Ola Rask,Stockholms län, omval 

Monica Haider,Kronoberg, nyval 

Berndt Sköldestig,Östergötland, nyval 

Benita Vikström, Södermanland, nyval 

Luciano Astudillo,Skåne, nyval 

KG Abramsson, Västerbotten, nyval. 

Beslut 



Behandlingen av dagordningens punkt 8.6 var därmed avslutad.


Val av tre revisorssuppleanter 

Förslag 


Berit Oscarsson,omval 

Ove Persson,nyval 

Lars Ericsson,nyval. 

Beslut 



Behandlingen av dagordningen punkt 8.8 var därmed avslutad. 


Val av fem suppleanter i programkommissionen 

Förslag 


Eva Marcusdotter,omval 

Karl-Petter Thorwaldsson,nyval 

Berit Högman,omval 

Mikael Damberg,nyval 

Marie-Louise Rönnmark,nyval. 

Beslut 



Behandlingen av dagordningens punkt 8 var därmed avslutad. 





Förslag från redaktionsutskottet 

Mona Sahlin,redaktionsutskottets föredragande: Partivänner! Det handlar 

om arbetstiden – om heltid och om deltid. Jag tycker att redaktionsutskottet 

har gjort det lätt och tydligt. Vi har lyft in attsatsen i den 

motion som ni yrkade bifall till i texten. 215

216 

Då lyder texten så här: 

”Alla människor måste ha rätt till ett arbete som det går att försörja sig 

på. Ofrivillig deltid och timanställning måste motverkas. Lagstiftningen 

måste stärkas så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet. I 

offentlig sektor är personalbehoven i dag så stora att heltid borde vara 

självklart. Det vilar ett stort ansvar på oss som offentliga arbetsgivare att 

erbjuda sådana arbetstider och arbetsvillkor inom vård och omsorg att 

det blir attraktiva arbetsplatser med inflytande och delaktighet. Vi socialdemokrater 

kan aldrig acceptera att stora grupper inte får möjlighet till 

heltidsanställningar. Både inom offentlig och privat sektor arbetar framför 

allt många kvinnor mot sin vilja på deltid. Det är en viktig jämställdhetsfråga 

att få den arbetstid som man själv önskar.” 

Med det hoppas jag att vi alla – både ministrar och kommun- och 

landstingspolitiker – åker hem och jobbar för detta. Jag yrkar bifall till 

redaktionsutskottet förslag. 

Debatt 

Lena Österlund, Västernorrland: Det vilar ett stort ansvar på ”oss” som 

offentliga arbetsgivare, står det. Men vi i partiet är väl inte arbetsgivare? 

Jag skulle därför vilja att det i stället står: ”Det vilar ett stort ansvar på 

offentliga arbetsgivare.” 

Förslag 


Redaktionsutskottet förslag till ny skrivning i de politiska riktlinjerna, 

sidan 21, rad 45 i avsnittet Alla behövs på framtidens arbetsmarknad. 


Lena Österlund, Västernorrland: Strykning av orden ”oss som” på rad 4. 

Mona Sahlin: Bifall till Lena Österlunds förslag. 

Beslut 


att bifalla Lena Österlunds strykningsförslag, 

att bifalla redaktionsutskottets förslag till ny skrivning i riktlinjerna 



Ordförande: Tomas Eneroth



(Politiska riktlinjer sidorna 42-44) 







Fortsatt debatt 

Edgar Askbom, Kalmar län: Kongresskamrater! Jag återtar mina förslag 

till förmån för kommande förslag på sidan 45, och jag ber er uppmärksamma 

det. 

Laila Freivalds,Stockholm: Jag tackar för bifallet till förslaget om forskning 

när det gäller medierna. Det måste bli en viktig del av vår framtida 

mediepolitik. 

När det sedan gäller uppräkningen av anslagen till våra kulturinstitutioner 

så måste jag stå fast vid mitt yrkande. Jag tror nästan att Marita 

Ulvskog håller med mig, för annars skulle hon inte åberopa att kulturbudgetens 

del inte har fått sådana påslag sedan 1994 när det samtidigt är 

så att våra regionteatrar och vår länsmusik hela tiden har fått nedskärningar. 

Det är just det som är oacceptabelt. Jag tror att alla i den här salen 

är vana vid att höra: Vi har inte råd. Vi måste acceptera neddragningar. 

Och det accepterar vi också. Men det är inte acceptabelt att argumentera 

och säga att kulturbudgeten hela tiden ökar när länsteatrar och regionteatrar 

hela tiden får mindre anslag. Därför yrkar jag bifall till mitt förslag 

om att löne- och kostnadsökningarna ska räknas upp så att de täcker 

de faktiska kostnaderna och ingen urholkning sker. 

Anita Fridberg, Värmland: Jag kan börja med att säga att det är bra att det 

går framåt när det gäller textning på TV. Men jag vidhåller mitt yrkande om 

att bifalla motion 207 för lagstiftning av textning av alla TV-program. 

Peter Egardt, Dalarna: Partivänner! Jag vill uttrycka min besvikelse över 

att partistyrelsen inte fann detta med bevarande av dialekterna som tillräckligt 

viktigt för att föra in en passus om det i riktlinjerna. Jag vill be er 

fundera över detta. Tiden är knapp. Ska vi kunna bevara våra dialekter, 

som är ett talspråk och inte ett skriftspråk, så måste man dokumentera 

det på något vis. Detta bygger på att folk lever och kan föra vidare den 

217

218 

muntliga tradition som det trots allt är. Här är tiden knapp. De hinner 

lämna oss innan vi hinner dokumentera det här om vi inte snabbar på. 

Domen över oss i en framtid kan bli hård om vi har tappat bort de lokala 

dialekter som finns runtom i Sverige. Jag vädjar till kongressen att bifalla 

mitt yrkande om att ha med dialekterna i riktlinjerna. 

Solveig Ingemarsson, Västmanland: Jag hävdar fortfarande att ”progressiva 

rörelser” är okej för mig, men i så fall vill jag att det ska stå så här: 

”Tillsammans med folkrörelser och andra progressiva rörelser i Sverige.” 

Jag vill nämligen lyfta fram folkrörelsernas betydelse. Vi får inte tappa 

bort dem. Det gäller alltså sidan 42, rad 29. Där vill jag ha in orden ”folkrörelser 

och andra progressiva rörelser”. 

Marita Ulvskog, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Först vill jag säga 

att jag tycker att det är så roligt att vi för en kulturpolitisk och mediepolitisk 

debatt på kongressen. Det visar ju att de här frågorna faktiskt börjar ta 

tid i våra liv och i vårt politiska arbete och inte bara på kongresserna – 

som jag sade i min korta inledning. Jag är väldigt glad för att ni går upp 

och begär replik, även om presidiet kanske skulle vilja att vi blir klara nu. 

Jag har egentligen inte så mycket annat att säga. När det gäller textningen 

av TV-program så kommer kulturutskottets skärpning att innebära 

att 50 procent av alla förstagångsvisade program ska vara textade 

under en tillståndsperiod på bara fyra år, alltså från år 2002 till 2005. Det 

är en fördubbling av ambitionsnivån som den ser ut i dag. Vi lägger ett 

väldigt kraftigt ansvar på public service att klara det utan att vi ytterligare 

ska behöva höja licenserna kraftigt, med den risk vi då utsätter oss för att 

fler människor väljer att inte betala sin TV-licens. Jag, liksom självfallet 

partistyrelsen, håller därför fast vid att vi avstyrker det förslaget. Det 

betyder inte att frågan inte är viktig och att vi inte kommer att fortsätta 

att partipolitiskt engagera oss djupt för att, precis som det står i riktlinjerna, 

public service ska kunna lyssna till och tillgodose de krav som 

kommer från människor med funktionshinder. Vi ska fortsätta att jobba 

med dessa frågor med största allvar och med alla resurser som vi kan uppbringa, 

men icke lägga fast detta hårdare än vad som kommer att göras 

som det ser ut i dag enligt partistyrelsens förslag. 

Till Laila Freivalds vill jag säga att det finns en del länsteatrar och 

regionteatrar som har fått det besvärligt. Vi försöker rätta till det lite 

grann från regeringens sida i årets budget. Från partistyrelsens sida tycker 

vi att de formuleringar som finns i dag är tillräckligt tydliga när det gäller 

kulturens resurser. 

Dialekterna är en viktig fråga. Den finns med i diverse utredningssammanhang 

och får projektstöd av olika slag och permanenta stöd. Det 

finns en forskningsinstitution som sysslar med de här frågorna. 

Dialekterna är en viktig del av vårt kulturarv, men vi anser icke att det 

bör göras några förändringar på denna punkt i riktlinjerna.

När det gäller det sista förslaget om tillägg av ”folkrörelser och andra 

progressiva rörelser” skulle jag – om inte presidiet går upp i atomer – vilja 

säga: Det kan vi väl ändå tillstyrka från partistyrelsens sida! 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 201, 202:1-2, 203:1-2, 204, 

205:1, 206:1, 207, 208:1-2, 209:1-2, 210:1-2, 211:1, 212:1-2, 213:1, 

214:1-3, 215:1, 216:1-2 och 923:8-9 

att avslå motion 203:1-2, 209:1-2, 212:2 och 213:1, 

att anse motion 204 besvarad med hänvisning till de politiska riktlinjerna, 

att anse motionerna 201, 202:1-2, 205:1, 206:1, 207, 208:1-2, 210:1- 

2, 211:1, 212:1, 214:1-3, 215:1, 216:1-2 och 923:8-9 besvarade 

med hänvisning till debatt och utlåtanden. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 42-44, avsnittet 

Kultur och medier – utrymme för liv och lust, inklusive förslag till ändringar 

med anledning av temagruppen: 

Ändring sidan 42, rad 9-10: ”Vi kan inte heller acceptera att mångfalden 

ersätts av likriktning och banalisering och att klyftorna växer också 

när det gäller tillgången till medier.” 

Tillägg sidan 43, rad 2, efter ”rimlig kostnad”: ”Kultur i arbetslivet har 

stor betydelse för att ge människor möjlighet till och delaktighet i kulturen. 

Fackföreningsrörelsen fyller en viktig funktion.” 

Tillägg sidan 43, rad 9, efter ”slampoetry”: ”ungkultur”. 

Tillägg sidan 43, rad 42: ”Barn och vuxna med läs- och/eller skrivsvårigheter 

bör särskilt uppmärksammas.” 

Ändring sidan 44, rad 1: rubriken ”Fri media” ersätts med ”Mångfald i 

media”. 

Tillägg sidan 44, rad 3,efter ”central kraft för”: ”kunskap, mångfald och 

yttrandefrihet.” 

Tillägg sidan 44, rad 3, efter ”yttrandefrihet”: ”Public service ska verka 

som fri kritisk granskare av makten i samhället – såväl av den politiska, 

ekonomiska som medias.” 

Ändring sidan 44, rad 15-16, omformulerad mening: ”Vi vill att det 

ska finnas flera olika distributionsvägar för televisionen, men också för 

exempelvis tidningar och tidskrifter.” 


Anita Fridberg, Värmland: Bifall till motion 207. 

Viktoria Eriksson, Jämtland: Bifall till motion 207. 

219

220 

Jan Burell, Dalarna: Bifall till motion 202. 

Tillägg sidan 42, rad 7, efter ”… som medborgare”: ”Kulturen ska 

användas som en hävstång i skolan, för att bättre ta vara på lust och 

nyfikenhet. Läsning av böcker, museer som riktar sig till barn på ett medvetet 

sätt, barnteater och konserter är några av pusselbitarna i en levande 

kultur på barns villkor.” 

Tillägg sidan 43, rad 21: ”Skyddet för vardagens arkitektur ska säkerställas 

genom både skärpt lagstiftning och ökad tillämpning av gällande 

plan- och bygglag.” 

Birgitta Ahlqvist,Norrbotten: Bifall till motion 216:1. 

Carl Tham, Stockholm: Tillägg sidan 42, rad 1: ”Socialdemokratin vill 

skapa ett demokratiskt kultursamhälle. Det är ett samhälle där kultur och 

bildningen vårdas och som stöder konstnärligt skapande och fritt kunskapssökande. 

Det är ett samhälle där alla människor ges möjligheter att 

ta del i kulturlivet och uppmuntras att efterfråga också sådant de inte 

visste att de gillade.” 

Laila Freivalds,Stockholm: Drar tillbaka förslag om skärpningar av texten 

till förmån för temagruppens förslag. 

Tillägg: sidan 44 rad 45: ”Vi vill att forskning bedrivs om hur medierna 

styrs, hur de styr och griper in i skeenden och påverkar vår tankevärld.” 

Tillägg sidan 42, rad 45: För att förhindra urholkning av anslagen bör 

full kompensation ske för löne- och kostnadsökningar – ett slags kulturindex.” 

Solveig Ingemarsson, Västmanland: Bifall till motion 205:1 

Ändring sidan 42, rad 29: ta bort ”progressiva rörelser” och i stället 

skriva till exempel ”Tillsammans med folkrörelser eller andra fria rörelser 

i Sverige och internationellt, vill vi motverka den utvecklingen på mediemarknaden 

som utarmar demokratin och befäster gamla klassmönster.” 

Peter Egardt, Dalarna: Tillägg sidan 42, rad 40, efter ”romer och judar”: 

”Även arbetet med att stärka de svenska dialekternas ställning ska ges 

särskilt stöd.” 

Anders Tell,Skåne: Bifall till partistyrelsens förslag; drar tillbaka tidigare 

yrkande. 

Bo Bernhardsson, Skåne: Tillägg sidan 44, rad 20: ”Vi vill också, tillsammans 

med andra progressiva intressenter, ta initiativ till och ansvar för 

mediesatsningar som vidgar och fördjupar den samhällskritiska journalistiken 

och bidrar till en allsidig opinionsbildning.”

Maj Britt Theorin,Stockholm: Bifall motion 215. 

Bifall till Laila Freivalds förslag på sidan 44, rad 45. 

Tommy Berger, Gävleborg: Tillägg sidan 44 rad 8: ”Public service ska 

garantera djup, reflektion och redlighet i informationen.” 

Bifall till Jan Burells förslag. 

Ewa-Lena Johansson,Örebro län: Bifall till motion 210:1-2. 

Tillägg sidan 44, rad 4: ”Och genom ett utökat stöd de närmaste åren 

kommer positionerna som ett kraftfullt mediaföretag att stärkas.” 

Bifall till Laila Freivalds förslag på sidan 44, rad 45. 

Ann Hedbom, Gävleborg: Tillägg på sidan 43, rad 43: ”Boklån och lån av 

andra medier ska vara avgiftsfria.” 

Håge Mattisson, Kalmar län: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 208:1. 

Bifall Bo Bernhardssons förslag på sidan 44 rad 20. 

Edgar Askbom,Kalmar län: Tillägg sidan 42, rad 6, efter ordet ”kulturen”: 

”idrottsrörelsen och föreningslivet.” 

Tillägg sidan 42 rad 19, efter ordet ”kraft”: ”Vi får inte glömma idrotten 

som fostrar barn och ungdomar, inte minst de med dåligt självförtroende.” 

(Drog senare tillbaka dessa yrkanden.) 

Bo Olovson, Norrbotten: Tillägg sidan 42, rad 26: ”Socialdemokratin 

måste, trots mediernas ökade genomslag, förhålla sig självständig gentemot 

den massmedialogik, som annars riskerar att sätta ramarna för det 

offentliga samtalet.” 

Carina Brandt,Örebro län: Tillägg sidan 43, rad 17: ”Barns kulturella rättigheter 

måste betonas. Musik, dans, bild och litteratur ska vara en viktig 

del av livet redan från barn- och ungdomsåren.” 

Kristina Svensson, Dalarna: Tillägg sidan 44, rad 8: ”TV är ett media som 

är av stor vikt för många funktionshindrade. För hörselhandikappade och 

personer med språksvårigheter är textning av program mycket viktigt. 

Sveriges Televisions program bör göras tillgängliga för alla.” 

Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: Bifall till Maj Britt 

Theorins yrkande rörande motion 215 och Birgitta Ahlqvists yrkande 

rörande motion 216:1. 

Bifall till Bo Bernhardssons tillägg på sidan 44, rad 20. 

221

222 

Marita Ulvskog: partistyrelsens föredragande: Bifall till Carl Thams tillägg 

sidan 42, rad 1. Hänvisar Edgar Askboms förslag sidan 42, rad 6 respektive 

rad 19 till området Bry dig, bilda dig, bestäm dig. Bifall till Laila Freivalds 

förslag sidan 42, rad 9-10 . Bifall till Laila Freivalds förslag sidan 44, rad 

45, med språkliga ändringar. Bifall till motion 210. Bifall till Solveig 

Ingemarssons förslag om ändring tillägg på sidan 42, rad 29. 

Avslag på Jan Burells förslag sidan 42, rad 7. Avslag på Laila Freivalds 

förslag sidan 42, rad 24-25. Avslag på Bo Olovsons tilläggsförslag sidan 

42. Avslag på Peter Edgardts förslag sidan 42. Avslag på Ann Hedboms 

förslag på sidan 43, rad 43. Avslag på Carina Brandts förslag sidan 43, rad 

17. Avslag på Jan Burells förslag sidan 43, rad 21. Avslag på Ewa-Lena 

Johanssons förslag sidan 44, rad 4. Avslag på Tommy Bergers förslag sidan 

44, rad 8. Avslag på Kristina Svenssons förslag sidan 44, rad 8. Avslag på 

Anita Fridbergs yrkande om bifall till motion 207. 

Beslut 


Motionerna 





202:1-2, 

att med röstsiffrorna 176-142 (11 avstod) bifalla partistyrelsens 

utlåtande över motion 207, 



18.1. 

Riktlinjerna 

att bifalla Carl Thams tilläggsförslag på sidan 42, rad 1, 

att avslå Jan Burells tilläggsyrkande på sidan 42, rad 7, 

att avslå Bo Olovsons tilläggsyrkande på sidan 42, rad 26, 

att bifalla Solveig Ingemarssons yrkande på sidan 42, rad 29, 

att efter rösträkning med rösterna 163 för 161 mot (5 avstod) bifalla 

Peter Egardts tilläggsyrkande på sidan 42, rad 40, 

att bifalla Carina Brandts tilläggsförslag sidan 43, rad 17, 

att avslå Jan Burells tilläggsförslag på sidan 43, rad 21,

att efter försöksvotering avslå Ann Hedboms tilläggsförslag på sidan 

43, rad 43, 

att avslå Tommy Bergers tilläggsförslag på sidan 44, rad 8, 

att bifalla Kristina Svenssons tilläggsförslag sidan 44, rad 8, 

att bifalla Bo Bernhardssons tilläggsförslag sidan 44, rad 20, 


riktlinjerna sidorna 42-44, avsnittet Kultur och medier – utrymme 

för liv och lust, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. 


avslutad. 

Tjänstgörande ordförande: Ordförande, kära vänner! Det är en glädje för 

oss i presidiet att nu varmt få välkomna LO:s ordförande Wanja Lundby- 

Wedin till talarstolen. Vi ger Wanja en varm applåd! 

Anförande av LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin 

Wanja Lundby-Wedin,Landsorganisationen: Kamrater! Jag vill börja med 

att tacka er för förtroendet att få ingå i partiets verkställande utskott. I 

och för sig har jag nu pryat där som adjungerad ledamot, så jag vet att det 

är ett väldigt stimulerande uppdrag samt ett viktigt och ansvarsfullt uppdrag. 

Jag kan lova er att jag ska fortsätta att försöka leva efter det också 

under de närmaste fyra åren. 

Det känns också bra att få arbeta aktivt på kongressen. Ursäkta, presidiet, 

jag vill inte påstå att jag tidigare inte gjort det aktivt. Jag har faktiskt 

varit på tre partikongresser tidigare, men då har jag suttit i presidiet så jag 

har inte på det här sättet tidigare upplevt kongressen. Det har känts väldigt 

bra att få delta som partistyrelsens föredragande men också att delvis 

få delta i debatten. Det känns också bra att nu få stå här framför er 

som LO:s ordförande. Det är på det sättet som jag vill vara med och ta 

ansvar för mitt parti. 

Mellan LO och socialdemokratin finns det väldigt starka historiska 

band. Jag kan lova er att jag på varje sätt vill se till att de banden stärks, 

men jag vill inte göra det genom att LO står vid sidan av partiet och ställer 

krav. Jag vill inte att LO ska uppfattas som en kravmaskin vid sidan 

av partiet, utan jag vill att vi som LO-medlemmar själva ska vara med i 

partiet, vara med och forma besluten och vara med och ta ansvar för de 

politiska besluten och på det sättet känna att det är vårt parti. Det är därför 

som vi, naturligtvis tillsammans med alla våra medlemsförbund i LO, 

har bestämt oss för att vi aktivt ska gå ut och värva medlemmar till det 

socialdemokratiska partiet. Vi vill att de ska vara aktiva partiarbetare. Det 

är viktigt att de får vara med. Vi vet ju av väldigt många undersökningar 

att de som känner sig minst delaktiga i vår demokrati mycket ofta är våra 

223

224 

medlemmar. De uppfattar sig stå längst ned i en hierarkisk arbetsorganisation, 

befinna sig i ett läge där man inte alltid känner att ens röst är lika 

mycket värd. Men det är den! Det är självklart att de med sina erfarenheter 

ska vara med och forma besluten. Det är utifrån de erfarenheter 

som man har av att sitta i kassan på Konsum eller ICA, av att stå där på 

bygget och frysa klockan 7 på morgonen en vinterdag, av att jobba skift 

i industrin eller av att ta hand om våra gamla som man ska vara med och 

forma politiken. 

Före utgången av nästa år ska vi bli 100 000 LO-medlemmar i partiet! 

Tänk er vilken kraft, vilken folkrörelse! Vilket parti vi ska bli! Vi ska bli 

ännu bättre, för det är bara genom att vi är många som vi på sikt kan 

värna politiken som något som tar del av människors vardag. 

När jag träffar politiskt och fackligt förtroendevalda och pratar med 

dem om det här med att gå ut och värva medlemmar brukar jag säga: 

Den första frågan du ska ställa dig är: Varför blev jag socialdemokrat? 

Det gäller att liksom gå in i sig själv och känna efter. Av vilket skäl lägger 

jag ned så mycket tid på det politiska eller det fackliga arbetet? Jo, det 

gör jag därför att jag tycker att det är oerhört viktigt att vi när vi värvar 

medlemmar inte gör det på dagspolitiken. Man kan liksom inte köpa till 

sig medlemmar i partiet därför att vi har maxtaxa på dagis eller därför att 

vi höjer taket i a-kassan – hur viktigt detta än är – utan vi måste värva 

medlemmar på våra idéer och på våra värderingar. Därför känns det väldigt 

bra att vi nu tillsammans har tagit fram ett nytt partiprogram och att 

vi under den här veckan har fyllt programmets idéer också med politisk 

vilja, att vi nu tydligt har sagt att vi vill ha välfärd för alla – inte bara för 

några – att vi ska se till att heltidsarbete blir en rättighet och att de 

arbetslösa ska kunna känna sig trygga med att få 80 procents a-kassa. Jag 

kan räkna upp en mängd olika sådana förslag som vi fattat beslut om 

under denna vecka. Vi har alltså låtit idéerna bli politisk vilja, men nu 

måste vi gå till handling. 

Efter den här kongressen kommer vi att ha förväntningar på oss. Jag 

vet att det finns de som är rädda för att vi kanske får alltför stora förväntningar 

på oss om att allting ska genomföras på en gång. Där måste 

vi hjälpas åt och gå ut och tala om att en partikongress drar upp riktlinjerna 

för politiken, att en partikongress talar om viljeinriktningen. Sedan 

vet ni som sitter här som kommunalpolitiker eller ni på första bänken 

som sitter här som regeringsledamöter att det inte kommer att vara möjligt 

att genomföra allt det här på en gång. Men det är viktigt också att 

visa att vi börjar i rätt riktning så att människor känner att vi faktiskt 

infriar de förväntningar som man har på oss. 

Vi har ju förväntningar på oss från dem som slits ut i arbetslivet och 

från dem som finns på orter där man har tunga varsel hängande över sig. 

Inte minst har vi stora förväntningar på oss från dem som lever i ett utanförskap 

och som kanske ännu inte har kunnat komma in på arbetsmarknaden 

och bli en del av det svenska samhället. Jag tror att de har dessa

förväntningar på oss därför att de ser att vi är garanten för välfärden. Det 

är som att socialdemokratin är synonym med svensk välfärd. Det är klart 

att vi, varje gång vi misslyckas med att uppfylla människors förväntningar 

på en välfärd för alla, tappar i förtroende. Därför är just förhållanden i vår 

gemensamma sektor så viktiga för vår trovärdighet. 

Som Göran Persson sade i sitt inledningstal här i måndags är vårt viktigaste 

projekt att bidra till att människor känner sig trygga, får en trygghet 

i livet. Vårt bidrag till denna trygghet är just vår gemensamma sektor, 

att vi får en bra skola, en bra vård och en bra omsorg för våra äldre 

och våra barn. Efter den här kongressen kommer vi att få lägga till att vi 

också ser till att vi har en bra bostad. 

Men om vi misslyckas med det kommer kraven på alternativen – 

kanske privata alternativ – att öka. Om vi däremot lyckas kommer människor 

även i framtiden att bäras av idén om betydelsen av en stark 

gemensam, generell välfärd. 

I dag presenterar vi från LO skriften Så har vi råd med välfärden. Ni 

som är intresserade av att ta del av den kan ta vägen förbi LO:s monter. 

Där ligger den här skriften. Vi talar där om hur situationen ser ut i kommuner 

och landsting och hur det har sett ut under 1990-talet. Vad vi kan 

konstatera när vi gjort den här rapporten är att vi har tagit på oss allt 

större välfärdsåtaganden. Vi har till exempel genomfört assistansreformen. 

18 000 nya anställda i kommunerna jobbar som personliga assistenter. 

Dessutom har vi sett till att fler människor i dag kan opereras jämfört 

med hur det var tidigare – dels därför att vi har bättre metoder, dels 

därför att vi kan mer än vi tidigare kunde. I dag har vi nästan full behovstäckning 

inom barnomsorgen. 

Allt det här har vi gjort under 1990-talet, så även om det höjs kritiska 

röster om välfärden kan vi säga att vi i huvudsak har kunnat upprätthålla 

en god välfärd. En viktig poäng i detta är att allt det här har vi gjort med 

samma antal anställda som vi hade år 1990! 

Beträffande dem som arbetar i vården, i skolan och i omsorgen kan 

man kanske, tyvärr, säga att 1990-talet kan sammanfattas i en enda 

mening: De arbetar mer, och de tjänar mindre. Det är delvis de som fått 

betala priset för att vi trots allt har kunnat upprätthålla en god välfärd. 

Det är en mer pressad arbetssituation. Det är otrygga anställningar, ofrivillig 

deltid och en arbetsmiljö som är inte bara fysiskt utan också alltmer 

psykiskt belastande. Därför är det viktigt att se att våra medlemmar som 

jobbar i kommuner och landsting ofta är människor som är stolta över 

vad de gör därför att de vet att de gör en viktig välgärning. Man får hela 

tiden bekräftelse från dem som man vårdar och tar hand om. Men vi får 

inte låta tröttheten ta knäcken på stoltheten. Jag tror inte att medborgarna 

i längden kommer att ställa sig bakom någon arbetsgivare som sliter 

ut, sjukskriver eller förtidspensionerar sina anställda. Det är ju bara att 

se vilka reaktioner som nu blivit mot Ericsson och Flextronics och också 

mot andra arbetsgivare inom den privata sektorn. 

225

226 

Det är också viktigt att vi i den offentliga sektorn går före. Kanske har 

vi förväntningar på oss om att vi just ska gå före, att det är den offentliga 

sektorn som ska visa vägen – att det är där vi ska gå före och visa hur det 

goda arbetet ser ut. Detta är viktigt av flera skäl, naturligtvis för varje 

enskild som jobbar i kommun och landsting men också därför att det på 

något sätt är ett misslyckande för det vi vill ha: ett mänskligt arbetsliv för 

varje människa som slås ut. Vi får inte glömma bort att de anställda 

kanske är välfärdens främsta ambassadörer. 

Vi vet att vi om några år kommer att ha arbetskraftsbrist. För att det 

ska vara möjligt att få personal måste arbetsorganisationen ändras och 

utvecklingen gå mot fler fasta anställningar och färre tidsbegränsade. I 

går diskuterade vi här på kongressen en av nyckelfrågorna när det gäller 

vård och omsorg, nämligen det ofrivilliga deltidsarbetet. Det är klart att 

det är väldigt bra att vi nu har fått ett tydligt kongressbeslut om att lagen 

måste ändras, så att deltid ska vara en möjlighet och heltid en rättighet. 

Jag tycker – och jag vet att där delar ni min uppfattning – att flera av er 

som sitter här och som är arbetsgivare redan nu borde kunna ställa om 

arbetsorganisationen så att heltiden blir grunden för i stort sett alla 

anställningar. 

Som jag sagt: LO:s medlemmar jobbar mer och tjänar mindre. Vi på 

LO är naturligtvis medvetna om detta. Vi får ofta kritik för att vi gör för 

lite för kvinnor och kvinnors löner. Därför var det väldigt viktigt att 

samtliga våra förbund i vårens avtalsrörelse ställde upp och sade: Nu är 

det kvinnornas tur! Vi enades om att ta kampen för kvinnors löner. Det 

paradoxala är ju att lönen inom samtliga kvinnodominerade yrkesområden 

är lägre än i motsvarande manligt dominerade yrkesområden. 

Detta är ingenting specifikt för LO-området, utan det ser likadant ut för 

tjänstemän och för akademiker. Kvinnors löner är alltid lägre än mäns – 

men inte som personer, för vi har inte rätt att sätta lön efter kön. Vi har 

ju en lag som förbjuder det. På något underligt sätt är kvinnors löner i de 

kvinnodominerade sektorerna alltid lägre. 

Om vi ska lyckas med detta beror dock inte bara på fackföreningsrörelsen. 

För att vi på allvar ska kunna göra något åt det faktum att lön 

trots allt sätts efter kön och att kvinnor i viss mening ses som en andra 

klassens arbetskraft måste vi hjälpas åt. Då talar jag inte om mindre 

justeringar, utan vi måste åstadkomma kraftiga och tydliga förändringar. 

Detta är inte heller specifikt för den kommunala sektorn, utan det gäller 

hela arbetsmarknaden. Även här måste offentlig sektor gå före. Vi har ett 

ansvar, kamrater! Om vi som den stora sektor vi är går före, kommer det 

också att påverka andra. Dessutom skulle man kunna säga att det är nödvändigt 

att vi går före. Men man kan också se av den rapport som jag nyss 

berättade om att de som förlorat mest under 1990-talet är de anställda i 

skolan och barnomsorgen. 

Hur ska vi nå dit? Hur ska vi se till att vi får högre löner? Jag skulle 

önska att jag kunde säga: Sesam, öppna dig! Och där skulle alla resur-

serna finnas. Men det är klart att de inte gör det. Det är inte bara jag som 

skulle önska detta. Bosse Ringholm skulle, antar jag, nästan dagligen önska 

att han kunde säga: Sesam, öppna dig! Tänk vilken politik vi då skulle 

kunna genomdriva, men så enkelt är det inte. 

Det finns två sätt att göra det här: att höja skatterna – högre kommunalskatt 

– eller att ge statsbidrag. I rapporten visar vi till exempel att 

om vi i fem år höjde lönerna i kommuner och landsting med en procent 

mer än för övriga arbetsmarknaden skulle det kosta två kronor extra i 

kommunalskatt. Nu suckar ni och tänker att det inte är möjligt. Eller 

också kostar det 20 miljarder kronor mer i statsbidrag. Ni kanske inte 

suckar lika mycket som jag antar att Bosse och fler kan göra – 20 miljarder 

kronor i ökade statsbidrag. Man måste vara medveten om att det är 

ett politiskt val vi har. För att vi ska kunna klara att både förbättra verksamheten 

och höja kvinnors löner är det nödvändigt att vi gör någonting 

åt detta. Man kan fundera över de ökade statsbidragen. Men vi skulle 

kunna finansiera det här genom att under ett antal år framöver bestämma 

oss för att inte sänka skatterna mer än vi nu bestämt oss för att göra. Det 

är alltså fråga om ett politiskt val. 

Jag vet att många av er som sitter här är väl medvetna om de problem 

som jag nu har diskuterat – ni brottas ju med dem dagligen – men jag vet 

också att det finns en samsyn mellan oss socialdemokrater om att vi 

behöver mer resurser till vården, skolan och omsorgen. Frågan är: Hur 

ska det gå till att få mer resurser? Där är svaret lika enkelt som självklart. 

Jag sade för en stund sedan att jag är glad över att vi har kunnat anta ett 

nytt partiprogram med en tydlig ideologisk riktning. Det är bara att följa 

partiprogrammet. Där säger vi: 

”En stark ekonomi och ett starkt produktionsliv med hög internationell 

konkurrenskraft är grunden för en fortsatt god utveckling av sysselsättning, 

reallöner och social välfärd.” 

Det handlar om att tro på våra egna idéer, så det handlar om en fortsatt 

politik för ökad sysselsättning i hela ekonomin. Våra beräkningar 

visar att den förväntade sysselsättningen i det privata näringslivet inom 

de närmaste fem åren kommer att göra det möjligt att anställa 50 000 

personer till i kommuner och landsting. Tänk hur mycket mer av välfärd 

vi skulle få för ytterligare 50 000 personer som med hela sitt kunnande, 

inte bara med sina händer, får bidra till att ge en god välfärd! 

För att lyckas med det kan vi självklart inte bara ställa kravet på de 

offentliga arbetsgivarna, utan då måste vi ställa kravet på alla arbetsgivare 

att de ska satsa på att utveckla de anställdas kunnande, förändra arbetsorganisationen 

och förbättra arbetsmiljön. Naturligtvis har vi inte råd 

med den utslagning som vi i dag har. Vi vet till exempel att de som får 

minst kompetensutveckling i arbetslivet är kvinnorna i den privata 

industrin. Men också här kan trots allt den offentliga sektorn bli ett föredöme 

som vi kan använda till att ställa krav på de privata arbetsgivarna. 

227

228 

Vi kan visa vägen i den offentliga sektorn. Det är en utmaning för oss 

alla. 

Därför riktar jag mig nu särskilt till er som är både aktiva socialdemokrater 

och arbetsgivare för de människor som jag talar om. Vi vet ju att 

många är besvikna. Jag vill inte säga att de är besvikna just på er. Men 

man är besviken på politiken. En besvikelse ligger fortfarande kvar, 

kanske från det hårda 1990-tal som vi har bakom oss. Vi kan tycka att 

det misstroendet är riktat åt helt fel håll, och vi kan försöka övertyga dem 

och säga: Nej, ni ska inte känna misstroende mot oss som politiker. Men 

även här är det väl så att det inte räcker. Det räcker inte att säga att människor 

har fel, utan det handlar om att i handling visa att de kan lita på 

socialdemokratiska politiker – att det är ni och inga andra som kan ta 

deras erfarenheter på allvar, att det är ni som både vill och kan förändra 

den verklighet som de lever i. 

Jag vill således rikta följande uppmaning till er: Lyssna på våra anställa, 

se till att ta ansvar för att det skapas ett klimat där de får vara med och 

diskutera. Hur ska vi klara nyrekryteringarna i framtiden? Hur behåller 

vi den personal vi har? Hur får vi en bättre arbetsorganisation? Hur förändrar 

vi arbetsmiljön? Hur ser vi till att vi tar vara på all den kunskap 

som ryms inom de människor som arbetar i vår välfärd? 

Jag vet att många av er redan har gjort detta, för jag vet att ni tar våra 

medlemmars krav på allvar. Jag vet också, och ni vet, att socialdemokratin 

är den enda kraft som har inte bara viljan utan också förmågan och 

kraften att förändra verkligheten för våra medlemmar. Det ska vi nu visa, 

och det ska vi visa tillsammans! 

Sätt er ned och diskutera tillsammans i arbetarekommunerna, tillsammans 

i facklig-politisk samverkan. Det här måste vara en prioriterad 

fråga för hela arbetarrörelsen! Kamrater, det här är ju vårt projekt! Vilken 

annan kraft kan skapa en god välfärd? Ingen annan kommer att göra det. 

Tillsammans, kamrater, kan vi nu bestämma oss genom att låta våra idéer 

och vår politiska vilja nu också bli handling! Lyckas vi i kommuner och 

landsting kommer vi också att lyckas inom andra sektorer. 

Så går vi vidare i vårt projekt med att bygga ett mer jämlikt Sverige. 

Med 100 000 aktiva LO-medlemmar i partiet är jag övertygad om att vi 

kommer att lyckas. Med 100 000 till som deltar i det bygget är jag också 

övertygad om att vi efter den 

15 september nästa år kommer att ha ännu fler kommuner och landsting 

som är s-styrda. Vi kommer att ha ännu större chans att klara ett 

samhälle med god välfärd som bygger på det som är våra grundvärderingar: 

jämlikhet, solidaritet och rättvisa. Tack, kamrater! 

Göran Persson, partistyrelsen: Tack, Wanja, för ett inspirerande och samtidigt 

väldigt traditionellt facklig-politiskt anförande. När jag säger ”traditionellt” 

är det på intet sätt ett negativt omdöme, tvärtom.

Ni kommer ihåg vad jag i går sade till Gerhard Schröder när jag hälsade 

honom välkommen. Jag pekade på den svenska och den tyska arbetarrörelsens 

förmåga att förena utveckling och jämlikhet. Vad Wanja i dag 

har talat om är just dessa saker. Det finns inget viktigare för jämlikheten, 

för våra strävanden att utjämna, än en väl fungerande gemensam sektor. 

Det finns inget viktigare än en bra skola och en bra vård och omsorg. Det 

är jämlikhet och det är utjämning. Samtidigt handlar det om insikten att 

det i det långa loppet inte går att säkra detta om vi inte också har en produktion 

som är konkurrenskraftig i ett internationellt sammanhang. 

Utveckling och jämlikhet, rättvisa och solidaritet – ingen motsats; 

tvärtom förutsätter utveckling och jämlikhet varandra. 

Svensk fackföreningsrörelse har mer än någon annan kraft i vårt samhälle 

bidragit till att vi klarat en omställning i vårt land som har gjort att 

vi behållit konkurrenskraften och också orkat hävda en rättvis fördelning. 

Det är en mäktig insats, en stor insats, och det är i den traditionen som 

Wanja Lundby-Wedin arbetar vidare. Jag är oerhört glad och stolt över att 

hon finns med i vårt verkställande utskott, och jag är glad över att i nästa 

års valrörelse kunna gå ut så samlat som vi kan göra mellan partiet och 

LO och där kunna få använda Wanja i agitationen för en socialdemokratisk 

valseger. Tack, Wanja! 


Bry dig, bilda dig, bestäm dig! 





Bry dig, bilda dig, bestäm dig! 


Föredragande: Britta Lejon 

Inledning av Britta Lejon 

Britta Lejon, partistyrelsens föredragande: Ordförande, partikamrater! Nu 

ska vi behandla det avsnitt som handlar om folkrörelsernas betydelse för 

demokratin och också om konsumentfrågor. Jag tänkte inleda med några 

korta konstateranden för att sedan gå igenom några av de yrkanden som 

kommit in – alltifrån måndagens temagruppsarbete till andra yrkanden. 

Låt oss först konstatera en sak på konsumentområdet: Skyddet av konsumenternas 

intressen har inte varit tillräckligt prioriterat. Jag tror att 

galna ko-sjukan kan sägas vara det yttersta exemplet på hur vi människor 

kan sätta naturens egna lagar ur spel för att effektivisera produktionen till 

229

230 

det yttersta. Konsekvenserna är katastrofala för djur, natur och människor. 

Att sätta konsumenternas intressen mycket högre upp på dagordningen 

är den enda långsiktigt sunda och hållbara strategin – i längden 

också för producenterna, men främst för oss människor och för den värld 

som vi har till låns av våra barn. 

Även om vi i Sverige i ett internationellt perspektiv inte behöver skämmas 

över våra insatser till konsumenternas fromma är det uppenbart att 

konsumentintressena i Sverige är eftersatta inom ett antal områden. 

Exemplen är många. Jag tänker inte nämna alla, utan jag ska bara göra 

några korta nedslag. 

Det gäller allt – från alltför dyra livsmedel i våra butiker till bristfällighet 

i barnsäkerheten, till den könsförtryckande reklam som särskilt riktar 

in sig på och särskilt exploaterar våra barn och ungdomar, till ett eftersatt 

konsumentperspektiv på de nyligen avreglerade el- och telemarknaderna 

och till oansvariga finansiella aktörer som sätter enskildas hela 

sparkapital på spel i jakten på profit. 

Vi har mycket att göra. Konsumentmakt kan försätta berg, och vi ska 

använda konsumentmakten till att verka för en mer miljövänlig och långsiktigt 

hållbar produktion. Konsumentfrågor kommer att växa i betydelse, 

och vi ska vara en kraft som driver på. Vårt partis arbete måste 

inrikta sig på att driva krav på skärpt lagstiftning, på resurser till myndigheter, 

på kraftfullt arbete internationellt, på information och kunskap 

och stöd till konsumentorganisationer. Men framför allt ska vi sätta strålkastarljuset 

på de områden där konsumenternas intressen i dag inte är 

tillräckligt tillgodosedda. 

Efter detta korta konstaterande kan jag också säga att måndagens 

temagruppsdiskussioner om det här avsnittet var oerhört givande på 

många sätt, framför allt därför att flera talare uppmärksammade att det i 

förslaget till riktlinjer på det här området finns en brist i perspektivet om 

folkbildningens betydelse i den svenska demokratin. – Som ni märker går 

jag nu raskt över från konsumentfrågor till folkbildningsfrågor. 

Ni har i går fått utdelat ett textförslag som handlar just om folkbildningens 

betydelse i den svenska demokratin och som understryker vikten 

av utbildning, stöd till förtroendevalda i vår egen rörelse liksom också 

betydelsen av ideellt arbete i en mängd olika folkrörelser, alltifrån de 

gamla och traditionella till de nya kooperativen, byalagen och nätverken. 

Detta textförslag ska föras in på sidan 45 före avsnittet Fler förtroendevalda 

och ökat valdeltagande. Jag har fått en begäran från presidiet att 

jag ska läsa upp det eftersom kanske inte alla har kvar detta papper. Det 

har följande lydelse: 

”Folkbildningens och folkrörelsernas betydelse 

Socialdemokratin anser att folkbildningen i dess varierande former har 

en stor plats i det demokratiska samhället. Folkbildningen ska därför 

garanteras samhälleligt stöd. Genom folkbildningens öppna och sociala

studieformer öppnas möjligheter till kunskapssökande för var och en och 

tillsammans. Därigenom stärks vi som enskilda och som grupp. 

Folkbildningen och de levande folkrörelserna är en viktig motkraft till de 

kommersiella och segregerande krafter som är tydliga i dagens samhälle. 

Våra förtroendevaldas förmåga att utveckla sig som ledare och orientera 

sig i den socialdemokratiska idésfären bygger på att vår egen skolning 

fungerar. Vi vill därför satsa på förtroendemannautbildning med 

både bredd och spets i såväl ideologiska frågor som ledarskap. Det engagemang 

och ansvarstagande som människor visar i lokalt folkrörelsearbete 

och i den sociala ekonomin är en viktig kraft i samhällsutvecklingen 

och viktiga förvaltare av demokratin. 

Vi vill ta vara på människors vilja till aktivitet och styrkan i de sociala 

sammanhangen. Medborgarnas organisationer måste tas till vara och ges 

en större roll för utvecklingen av lokalsamhället.” 

Detta har utarbetats på förslag från bland andra Staffan Connysson, 

Västerbotten, Catarina Leo, Skåne, Åsa Ögren, Västerbotten, och Erik 

Magnusson, Jämtland. 

Jag vill innan jag avslutar också helt kort säga att vi på det här avsnittet 

har yrkanden från bland andra Anna Johansson om de delar av våra 

kommuner där valdeltagandet är oerhört lågt och från Anna Berger 

Kettner om vikten av demokratisk fostran redan tidigt. Vi vill tillgodose 

de yrkandena genom ändrad text i det senare avsnittet 10.8.4. Vi har slutligen 

fått ett förslag från Anita Johansson med flera om statliga stimulanser 

till kommunal konsumentvägledning. Vi yrkar från partistyrelsens 

sida gärna bifall till detta förslag. 



Beslut 



Debatt 

Staffan Connysson, Västerbotten: Jag har till ordföranden lämnat in ett 

förslag som jag drar tillbaka. I stället yrkar jag bifall till partistyrelsens 

förslag. Jag ber också att få tacka för det goda samarbetet i temagruppen 

och för partistyrelsens öppenhet. 

Jag vill framföra några synpunkter på folkbildningen. Det har under 

den här veckan talats mycket om olika ben i rörelsen. Jag upplever visserligen 

inte folkbildningen som ett ben utan som ett grundläggande 

fundament som gjort att arbetarrörelsen i Sverige har kunnat bli världens 

231

232 

starkaste. Jag undrar hur många av oss 350 kongressombud som skulle ha 

varit här i dag om vi inte hade haft folkbildningen. Jag kan naturligtvis 

bara tala för mig själv, men utan den stimulans till debatt och utveckling 

som jag fick på folkhögskola och i ABF:s studiecirklar hade jag inte varit 

här i dag. Jag blir därför enormt bekymrad när jag ser att man även i 

kommuner och landsting med socialdemokratiskt styre skär ned på 

bidragen. Snacka om att begå självmord! 

Nej, jag hoppas nu att vi kan ansluta oss till ABF:s och LO:s genomförande 

av folkbildningens år och på det sättet fira studiecirkelns 100årsjubileum. 

På det sättet kan vi också erbjuda de 100 000 nya medlemmarna 

en bra start i partiet. Vi kommer då att stärkta kunna gå in för en 

ny valseger. 

Anita Johansson, partistyrelsen: Jag yrkar först bifall till mitt förslag i riktlinjerna 

på sidan 45, rad 32: ”Statliga stimulanser bör ges till offensiva 

kommuner som satsar på konsumentvägledning.” Tack redan nu, Britta 

Lejon, för ditt bifallsyrkande till detta tillägg! 

Jag har haft förmånen att vara ordförande i utredningen om starka 

konsumenter i en gränslös värld. Jag har besökt åtskilliga konsumentvägledningar 

runtom i landet. Många fungerar mycket väl, och den som sitter 

närmast på min näthinna är Konsument Göteborg. Så Göran 

Johansson, Frank Andersson med flera göteborgare: Sträck på er! Ni har en 

väl fungerande konsumentverksamhet. 

Något som slagit mig under utredningstiden är vilket oerhört engagemang 

som finns runtom i landet och vilken oerhörd hjälp de kommunala 

konsumentvägledarna ger till dem som är i nöd och behöver råd och dåd. 

Det är inte så lätt att vara konsument i dag med de avreglerade marknaderna. 

Vi ska välja elleverantör, teleoperatör, pensionsfond med mera. Jag 

är därför mycket glad över att Britta Lejon har yrkat bifall till mitt 

tilläggsförslag. Jag hoppas att kongressen ska bifalla det, för socialdemokratin 

är konsumenternas parti. 

Anna Berger Kettner, Broderskap: Vårt parti har från allra första början 

varit en frihetsrörelse. Syftet var från allra första början att ge varje människa 

rätt att vara egensinnig och självständig och möjlighet att nå upp 

till sina bästa stämningars längtan. Det skulle inte vara förbehållet ett 

litet fåtal. Det skulle gälla alla. I dag kan vi konstatera att vi på många 

sätt har lyckats, inte fullständigt – vi kan inte vara nöjda – men ganska 

långt. Som min förbundssekreterare Olle Burell brukar säga: ”Det är klart 

att de borgerliga hatar vår skolpolitik. Den har ju fostrat en generation 

som bara röstar på oss!” 

Men det är viktigt att vi inte tar de här framgångarna för givna. Ett 

tidigare samhälle fostrade stenhårt människor till, som man hoppades, 

kuggar utan egen vilja i ett auktoritärt samhälle. Ack vad man bedrog sig,

men man försökte. Nu måste vi på samma målmedvetna sätt fostra 

demokrater, och vi måste börja tidigt. 

Jag vill med tacksamhet säga ja till den ändring i riktlinjerna som 

kommer att presenteras under nästa stycke och drar därför tillbaka mitt 

eget yrkande på detta stycke. 

Anna-Lena Mellquist,Norra Älvsborg: En god konsumentverksamhet av 

tillräcklig omfattning är ett viktigt fördelningspolitiskt instrument. 

Neutral information, stöd och rådgivning, hjälp och stöd vid tvister med 

näringsidkare, allt tillgängligt för alla medborgare, måste vara ett minimikrav. 

Jag yrkar därför bifall till Anita Johanssons tilläggsyrkande på 

sidan 45, rad 32 och i övrigt till partistyrelsens förslag. 

Åsa Ögren, Västerbotten: Kommer ni ihåg vad jag yrkade i tisdags när vi 

arbetade med partiprogrammet? Jag yrkade: ”För att underlätta för medborgarna 

att orientera sig i vårt socialdemokratiska värdesystem ska alla 

politiska beslut på alla nivåer motiveras med ideologiska argument.” 

På det fick jag avslag men också en uppmaning om att försöka få in det 

i riktlinjerna under just det här stycket. Jag vidhåller i och för sig mitt 

yrkande, men jag ska göra det genom att yrka bifall till det förslag till 

skrivning om folkbildningen som nu lagts fram. Det är precis det som det 

handlar om. 

Folkbildningen är en förutsättning för varje individs förmåga att sätta 

sig in i samhällets olika skeenden, vilket i sin tur är en förutsättning för 

vår egen folkrörelse. Det får aldrig råda någon tvekan om att det är 

arbetarrörelsens ansvar att värna folkbildningen, för ingen annan kommer 

att göra det. Gör vi så kommer mitt yrkande från i tisdags att förverkligas, 

trots att mitt förslag då inte vann kongressens gehör. 

Anna Johansson, Göteborg: Jag har två yrkanden på det här avsnittet. Det 

ena handlar om konsumentpolitik, och det andra gäller utanförskap i 

utsatta bostadsområden. Jag har fått ett tips från Wanja Lundby-Wedin att 

ta upp mitt andra yrkande under det här avsnittet. Det som förenar mina 

båda förslag är att de bägge handlar om demokrati i ordets vidare och djupare 

bemärkelse. Jag tror att vår rätt och möjlighet att påverka det som 

berör oss i vardagen är helt central för vår känsla av att kunna påverka 

också i stort. Det är bland annat om detta som konsumentpolitik handlar. 

Jag tycker att det avsnitt som rör konsumentfrågorna behöver kompletteras 

med ett starkare underifrån- och barnperspektiv. Att leva handlar 

allt mer om att välja och att handla. Våra val som konsumenter får 

konsekvenser för marknadens utveckling, för miljön och inte minst för 

vår privatekonomi. Barn och ungdomar är en grupp som har en särskilt 

utsatt position på marknaden. De som vill sälja är väl medvetna om att 

vägen till de vuxnas plånböcker väldigt ofta går via barnen. Grupptrycket 

att ha de rätta prylarna är starkt. 

233

234 

En del av oss är starka som konsumenter i kraft av en god ekonomi och 

kunskaper om marknadens spelregler. Andra saknar båda dessa förutsättningar. 

Därför behövs det en aktiv konsumentpolitik, som möjliggör för 

fler att skaffa sig den kunskap som krävs för att medvetet kunna välja och 

välja bort och för att klaga när man har blivit felaktigt behandlad. 

Med detta yrkar jag bifall till mina båda tilläggsförslag. 

Birgitta Ahlqvist,Norrbotten: Ordförande! Jag yrkar först bifall till Anita 

Johanssons förslag till tillägg i riktlinjerna. Det blir allt svårare att vara 

konsument och att göra riktiga val. Marknaden blir alltmer komplicerad, 

och vi ska som vi har hört välja el, tele, banktjänster, pensionsfonder och 

så vidare. Vi överöses med reklam. Mångfalden är bra, men det fordras 

tid och kunskap och ibland också pengar för att man ska kunna välja rätt. 

Också den fria rörligheten för varor och tjänster inom EU ställer ökade 

krav på oss konsumenter. Dessutom kan vi nu handla på nätet, vilket 

ytterligare komplicerar konsumentrollen. 

Därför är konsumentrådgivning i kommunerna något mycket viktigt. 

Anitas förslag till tillägg är ett bra steg på vägen till en obligatorisk konsumentrådgivning 

i kommunerna. 

Rune Karlsson, Västmanland: Jag yrkar bifall till det nya stycke under 

rubriken Aktiva konsumenter, på sidan 45, rad 24 i riktlinjerna, som här 

har lästs upp. Jag vill att ni nu bildar er en uppfattning och bestämmer er 

för om detta tillägg ska föras in eller inte. 

Demokratin måste slå rot tidigt. Förut fostrades människor till att 

passa in i det industriella samhället, men vi måste nu fostra dem till att 

bli demokrater. Detta bör börja så tidigt som möjligt, redan på dagis och 

i skolan. Man bör då förmedla värderingar om personlig frihet, ansvarstagande, 

gemenskap och solidaritet, och barnen bör göras till medaktörer 

i det verkliga livet. 

Demokrati innebär respekt för den enskilda människan och att man tränas 

i att tillsammans utveckla det egna samhället. På de nya IT- och 

musikområdena vill vi ha unga, djärva, prövande och frimodiga människor, 

som är det moderna demokratiska Sveriges verkliga kännetecken. Bestäm 

er i dag för att ge barnen en bättre värld! Låt dem bli demokrater! 

Bo Andersson, Stockholm: Vi har tillsammans med Lars Aronsson, 

Jönköpings läns partidistrikt, och Edgar Askbom, Kalmar läns partidistrikt, 

formulerat följande yrkande som tillägg till det nya avsnittet: 

”Folkrörelser består av människor i frivillig demokratisk samverkan. 

Samverkan baseras på idéer och intresse.” Vidare: ”Vi vill stödja och stimulera 

människors vilja till aktivitet i till exempel idrotts- och handikapprörelsen.” 

I övrigt yrkar jag bifall till förslaget till riktlinjer.

Lars Aronsson, Jönköpings län: I början av förra året tog jag i Eksjö, där 

jag bor, initiativ till en manifestation mot nynazismen och rasismen. Det 

ledde till att samtliga sju partier i fullmäktige, skolorna, mängder av föreningar 

och organisationer ställde sig bakom demonstrationen. Den samlade 

till slut över 1 000 deltagare, vilket får betraktas som hyggligt i en så 

pass liten stad. 

Bakgrunden till manifestationen var naturligtvis alla de trakasserier, 

det hot, det våld och till och med de mord som människor i Sverige med 

olika etnisk bakgrund har drabbats av. I min hemkommun avtog 

trakasserierna, trots att jag fick lite skit i brevlådan och nattliga samtal. 

Men det som jag vill komma fram till och som jag tror är väsentligast är 

att vi kunde visa nynazisterna att det inte är deras gator, inte deras torg 

och inte deras blågula fana utan att det är folkets torg, folkets gator och 

folkets blågula fana. Det är den folkliga traditionen som är avgörande när 

det gäller att krossa nazismen och rasismen. Vi ska inte tro att nynazisterna 

slutat värva medlemmar, framför allt bland ungdomar, eller att 

rasismen har avtagit. Därför måste kampen för demokrati föras varje dag, 

och skolorna måste här ges en nyckelroll. 

Jag har ett tilläggsförslag efter den mening längst ned på sidan 44 som 

lyder: ”Det är en farlig utveckling och en stor utmaning för hela arbetarrörelsen.” 

Jag tycker att vi inte bara ska konstatera detta utan yrkar att 

följande tillägg görs: ”Därför kommer vi socialdemokrater att intensifiera 

kampen för demokrati, mot nynazism, rasism, främlingsfientlighet och 

intolerans.” 

Britta Lejon, partistyrelsens föredragande: Jag vill ytterligare en gång yrka 

bifall till Anita Johanssons tilläggsförslag. Jag yrkar å partistyrelsens vägnar 

också bifall till Anna Johanssons skrivningar om stärkt konsumentperspektiv. 

Jag yrkar vidare bifall till Åsa Ögrens förtydliganden under folkbildningsavsnittet 

och till Bo Anderssons båda yrkanden. 

Jag vill till Rune Karlsson säga att jag fortfarande hävdar att hans tillägg 

om att den demokratiska fostran måste börja tidigt, vilket mycket liknar 

förslaget från Anna Berger Kettner, ska behandlas under avsnittet 10.8.4, 

där det finns ett nytt förslag till skrivning. Jag håller fast vid partistyrelsens 

utformning av de nu aktuella sidorna och yrkar avslag på Rune 

Karlssons yrkanden i den här delen. 

Lars Aronsson yrkar att vi på sidan 45, rad 1 ska lägga till: ”Därför kommer 

vi socialdemokrater att intensifiera kampen för demokrati, mot 

nynazism, rasism, främlingsfientlighet och intolerans.” Jag yrkar bifall till 

detta yrkande. Slutligen yrkar jag naturligtvis bifall till partistyrelsens 

förslag i dess helhet. 

235

236 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 54:1-4, 217:1-2, 218:1-2, 

219:1-4, 220:1-2, 221:1, 222:1-4, 223:1-4, 224:1, 225:1, 226:1-4 och 

227:1 

att bifalla motionerna 218:1, 219:2, 221:1, 222:1-2 och 226:2-3, 

att avslå motionerna 217:1-2, 219:3, 223:2-3, 225:1 och 226:1, 

att anse motionerna 54:1-4, 218:2, 219:1 och 4, 220:1-2, 222:3-4, 

223:1 och 4, 224:1, 226:4 och 227:1 besvarade med hänvisning 

till utlåtandet. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 44-45, avsnittet Bry 

dig, bilda dig, bestäm dig!, inklusive förslag till ändringar med anledning 

av temagruppen: 

Tillägg sidan 44, rad 36, efter ”ställa krav”: ”I detta arbete har också 

folkbildningen och den aktiva skolningen i föreningslivet en avgörande 

betydelse.” 

Nytt stycke sidan 45, rad 40: 

”Folkbildningens och folkrörelsernas betydelse 

Socialdemokratin anser att folkbildningen i dess varierande former har 

en stor plats i det demokratiska samhället. Folkbildningen ska därför 

garanteras samhälleligt stöd. Genom folkbildningens öppna och sociala 

studieformer öppnas möjligheter till kunskapssökande för var och en och 

tillsammans. Därigenom stärks vi som enskilda och som grupp. Folkbildningen 

och de levande folkrörelserna är en viktig motkraft till de kommersiella 

och segregerande krafter som är tydliga i dagens samhälle. 

Våra förtroendevaldas förmåga att utveckla sig som ledare och orientera 

sig i den socialdemokratiska idésfären bygger på att vår egen skolning 

fungerar. Vi vill därför satsa på förtroendemannautbildning med 

både bredd och spets i såväl ideologiska frågor som ledarskap. Det engagemang 

och ansvarstagande som människor visar i lokalt folkrörelsearbete 

och i den sociala ekonomin är en viktig kraft i samhällsutvecklingen 

och viktiga förvaltare av demokratin. 

Vi vill ta vara på människors vilja till aktivitet och styrkan i de sociala 

sammanhangen. Medborgarnas organisationer måste tas till vara och ges 

en större roll för utvecklingen av lokalsamhället.” 


Staffan Connysson, Västerbotten: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för 


Anita Johansson, partistyrelsen: Ändring sidan 45, rad 32: ”Statliga stimulanser 

bör ges till offensiva kommuner som satsar på konsumentvägledning.”

Anna Berger Kettner, Broderskap: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån 

för partistyrelsens förslag. 

Anna-Lena Mellquist,Norra Älvsborg: Bifall till Anita Johanssons förslag. 

Åsa Ögren, Västerbotten: Bifall till det nu framarbetade gemensamma 

förslaget om folkbildning. 

Tillägg sidan 45, rad 39: ”de utgör”. 

Anna Johansson, Göteborg: Tillägg sidan 44, rad 39, efter ”svårt att påverka”. 

”I de mest utsatta stadsdelarna växer vanmakt och hopplöshet bland barn 

och vuxna. Denna utveckling är på sikt ett hot mot demokratin.” 

Ändring och tillägg sidan 45, rad 23: ”En sund marknad kräver aktiva 

konsumenter. Alla är vi konsumenter. För att kunna påverka marknaden 

och träffa kloka val krävs kunskap om olika alternativ och om vilka rättigheter 

man har som konsument. Information som stärker konsumentens 

ställning på marknaden måste vara tillgänglig för alla, också dem 

som inte behärskar svenska språket. Barns och ungdomars ställning som 

konsumenter ska särskilt uppmärksammas.” 

Birgitta Ahlqvist,Norrbotten: Bifall till Anita Johanssons ändringsförslag. 

Rune Karlsson, Västmanland: Tillägg sidan 45, rad 24. ”Demokratin 

måste slå rot tidigt. Redan på dagis, i skolan och i hela civila samhället, 

måste demokratin rotas i konkreta arbetssätt. Om man tidigare fostrade 

människor till kuggar i ett industriellt system, måste vi i dag fostra dem 

till demokrater, med allt vad det innebär av personlig frihet, ansvarstagande, 

gemenskap och solidaritet och att göra dem till medaktörer i det 

verkliga livet. Demokrati innebär respekt för den enskilde människan 

och träning att tillsammans utveckla vårt närsamhälle såväl som globalt 

ansvarstagande. De nya näringarna inom till exempel musik- och ITvärlden, 

visar goda ansatser till det vi försöker framhålla. Unga djärva, 

prövande och frimodiga människor är det moderna demokratiska 

Sveriges verkliga kännemärke.” 

Bo Andersson, Stockholm: Tillägg sidan 45 efter partistyrelsens nya skrivning: 

”Folkrörelser består av människor i frivillig demokratisk samverkan. 

Samverkan baseras på idéer och intresse. Vi vill stödja och stimulera människors 

vilja till aktivitet i till exempel idrotts- och handikapprörelsen.” 

Lars Aronsson, Jönköpings län: Tillägg sidan 45, rad 1: ”Därför kommer 

vi socialdemokrater att intensifiera kampen för demokrati mot nynazism, 

rasism, främlingsfientlighet och intolerans.” 

237

238 

Beslut 


Motionerna 

att bifalla partistyrelsens utlåtanden över motionerna i avsnitt 18.2. 

Riktlinjerna 

att bifalla Lars Aronssons tilläggsförslag på sidan 45, rad 1, 

att bifalla Anna Johanssons förslag om ny rubrik på sidan 45, rad 23, 

att bifalla Anna Johanssons tilläggsförslag om konsumentfrågor på 


att bifalla Anita Johanssons med fleras tilläggsförslag på sidan 45, rad 32, 

att bifalla Bo Anderssons med fleras tilläggsförslag på sidan 45, sidan 39, 

att avslå Rune Karlssons tilläggsförslag på sidan 45, rad 24, 

att avslå Anna Johanssons tilläggsförslag på sidan 44, rad 39, 


riktlinjerna sidorna 44-45, avsnittet Bry dig, bilda dig, bestäm 

dig!, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. 


avslutad. 



En människa – en röst 

(Politiska riktlinjer sidorna 41 och 45-46, avsnittet Fler förtroendevalda 

och ökat valdeltagande) 



En människa – en röst 


Föredragande: Britta Lejon och Roger Kaliff 

Inledning av Britta Lejon 

Britta Lejon, partistyrelsens föredragande: Jag ska säga några ord med 

anknytning till avsnittet En människa – en röst. Detta handlar ju om 

demokrati, och i år fyller den svenska demokratin 80 år. År 1921 fick 

kvinnor för första gången gå till vallokalerna för att rösta i allmänna val.

Vi kan med ödmjukhet och stolthet se tillbaka på de enorma förändringar 

som arbetarrörelsens kamp har lett till i Sverige. Vi kan känna 

stolthet över att Sverige i dag är ett välfärdsland och ödmjukhet inför det 

arbete som generationerna före oss har lagt ned för att vi skulle komma 

hit. 

Kampen för rösträtt och demokrati var en befrielserörelse, en kamp 

från förtryck, från skriande orättvisor, från social misär och från en gradering 

av människor efter penningvärde. I dag, år 2001, kan vi återigen 

konstatera att vi måste fokusera på demokratifrågorna och frågor kring 

makt och inflytande i Sverige. Det är fortfarande så att makten och inflytandet 

är ojämlikt fördelade i Sverige. De väletablerade, oavsett hur vi 

definierar dem, tar för sig och gör sina röster hörda, medan de som inte 

är väletablerade avstår. 

Även om vi delar den här utvecklingen med hela västvärlden kan vi se 

att 1990-talets nedskärningar i Sverige slog hårt, särskilt mot dem som 

hade de minsta marginalerna. De fick betala det högsta priset. Vi får i 

dag i Sverige också betala det priset att tilltron till politiken som verktyg 

för att förbättra Sverige inte riktigt är vad den borde vara. 

Det är precis så som Wanja Lundby-Wedin sade: Vad vi gör i dag avgör 

om Sverige ska utvecklas till en demokrati av och för ett fåtal eller om vi 

ska lyckas fördjupa den svenska demokratin. Inga andra än vi, den samlade 

arbetarrörelsen, parti och fack hand i hand, kan laga revorna i välfärden, 

kan återupprätta människors tilltro till politiken, kan fördela 

resurserna och makten rättvist. Vi har möjligheter som inga andra har, 

men av det följer också att ansvaret till stora delar är vårt. 

Så vi måste gå ut i bostadsområdena, till idrottsplatsernas omklädningsrum, 

till fikarummen på arbetsplatserna och till skolorna. Vi måste 

mobilisera, agitera och organisera. Vi ska ta hand om det stora intresse 

för att förbättra Sverige som faktiskt finns överallt i dag ute i Sverige. 

Det är vår uppgift 80 år efter det att rösträtten infördes. Vi måste åter 

fokusera på frågor om makten och demokratin. 

Varje röst som tystnat, varje röst som inte kan räknas när vallokalen har 

stängt på valdagen, måste vi se som en uppmaning till än större arbetsinsatser 

från oss i arbetarrörelsen. 


Beslut 



Debatt 

Charlotta Svanberg, Kronoberg: Ordförande! Partikamrater! Jag yrkar 

bifall till motion 230 från Tjörns arbetarekommun. 

239

240 

Motionen går ut på att vi socialdemokrater ska arbeta för att alla ska få 

rösträtt från det år man fyller 18 år. Partistyrelsen hävdar i sitt svar den 

generella principen att födelsedagens datum gäller för många andra rättigheter. 

Den hävdar också principen om myndighetsåldern. 

Jag förstår argumenten, men utifrån den demokratidebatt som förs i 

dag känner jag att de är otillräckliga. Vi har länge fört en diskussion om 

rösträtt från 16 års ålder i Sverige, men frågan har stött på hinder till och 

med hos ungdomarna själva. Därför har den inte drivits med något större 

eftertryck. Jag tycker dock att ett bifall till motion 230 skulle vara en bit 

på vägen till att vitalisera demokratin. 

Vi pratar numera också om lösningar utanför de traditionella demokratiska 

systemen. Det har till exempel kommit ett betänkande från 

Kommundemokratikommittén. Men det här skulle kunna vara en liten 

reform inom det traditionella systemets ramar. 

Demokrati bygger på delaktighet. Många barn och ungdomar säger i 

dag att de inte känner sig delaktiga i samhället. Däremot känner så gott 

som alla en väldigt stor samhörighet med sin egen åldersgrupp. För mig 

är detta två ord som hör ihop. Därför kan det inte vara rimligt att en stor 

del av min gymnasieklass får gå och rösta på valdagen medan andra som 

råkar att vara födda på fel sida om valdagen får vänta ytterligare fyra år. 

Jag respekterar de formella problemen med ett sådant här beslut. Men 

för att vitalisera demokratin i Sverige och bryta tendensen med ett sjunkande 

valdeltagande måste vi vara beredda att bryta traditioner och 

praxis. 

Måhända är detta en liten bit på vägen. Det är ingen stor fråga för mig, 

men den är viktig för dem som den berör. 

Hans Schoug,Skåne: Ni ska tycka lite synd om mig, inte för att ordförandena 

konsekvent uttalar mitt namn fel, utan för att jag tillsammans med 

ett antal kolleger är verksam i en medelstor svensk kommun där moderaterna 

har 68 procent av rösterna. 

Moderaterna har två politiker på heltid som tjänar 75 000 kronor i 

månaden vardera och som dominerar den politiska scenen. De härskar 

över kommunalhuset med välbetalda tjänstemän. Mot detta har vi några 

byggnadsarbetare, metallarbetare, kommunalarbetare och andra som på 

sin fritid ska klara av att balansera den ojämna politiska situationen. 

När vi tar upp frågor om att inrätta någon form av oppositionsråd lutar 

sig moderaterna tillbaka och skrattar lite försmädligt. Det är en fullständigt 

omöjlig politisk situation om man vill ha en ändring på detta, och 

det utgår jag ifrån att vi vill ha. 

I motion 243 har vi begärt att man på något sätt genom en lagstiftning 

ska se till att oppositionen ska ha rätt att inrätta någon form av oppositionsråd. 

Gör man inte det har vi inte en chans, i alla fall inte där jag är 

verksam. Jag tror att det kan finnas andra ställen där skillnaderna är stora 

och där man befinner sig i underläge när det gäller det politiska röstetalet.

Vi har inte heller några kommunala bidrag att tala om. Vi får 80 000 

kronor, medan moderaterna lyfter en halv miljon. De kan producera en 

fin tidning som sponsras av det lilla näringsliv som finns i kommunen. 

När vi tar upp den här frågan säger partistyrelsen käckt, på samma sätt 

som högerkrafterna i Vellinge: ”Ta på er scoutmössorna och ge er ut i 

verkligheten och klara detta med människor som fullgör politiska uppdrag 

på sin fritid.” 


Lena Melesjö-Windahl, Värmland: Ordförande! Partikamrater! Jag vill ta 

upp en motion som har rubriken Inför möjlighet för kommunerna att 

utlysa nyval. Motionen har nummer 244. 

Jag tycker att motionen är viktig därför att människors vardag styrs 

oerhört mycket av beslut som fattas på den kommunala nivån. Det är 

mycket viktigt att det kan bildas majoriteter som håller över tid, 

åtminstone över en mandatperiod. 

Alltfler kommuner drabbas under mandatperioden av avhopp från partierna 

så att det bildas nya majoriteter. Jag ska bara nämna ett enda 

exempel, och det gäller Karlstad som jag kommer ifrån. 

I Karlstad hade vi en majoritetskoalition bestående av oss, miljöpartiet 

och vänsterpartiet. På grund av interna motsättningar hoppade tre av fyra 

fullmäktigeledamöter för miljöpartiet av. De bildade ett nytt parti och 

gick över till moderaterna och borgerligheten. Därmed hade de sänkt 

hela majoriteten över en natt. 

I stället för en social vänsterpolitik fick då väljarna en moderatledd 

högerpolitik, utan att de eller vi hade någon chans att ta ställning till det. 

Vi var helt utan verktyg, och det vara bara att expediera maktskiftet, 

vilket vi gjorde förra veckan. 

De vanligaste frågorna från medborgarna efter det här var: Är detta 

tillåtet? Är det lagligt? Om så är fallet, varför ska vi då rösta över huvud 

taget? Det är därför som frågan är viktig. Om förtroendet rubbas är det 

ett grundskott mot demokratin. Många ställer frågan: Varför ska vi rösta? 

Det finns två dilemman här. Man går in i fullmäktige som en person 

med partibeteckning, men så fort man är med i fullmäktige är man 

enbart en person och kan sitta kvar hela perioden, oavsett vad man gör. 

Den här frågan är svår och viktig. Den handlar om grundlag, kommunallag 

och vallag, så det är viktigt att man grannlaga jobbar i samförstånd 

med alla partier. Därför yrkar jag inte bifall till motionen, utan jag 

yrkar bifall till partistyrelsens förslag och ser fram emot den översyn som 

man utlovar. 

Ronny Robertsson, Halland: Partikamrater! Föredragande Britta Lejon! 

För tre veckor sedan skulle jag gå ut med mina kamrater. Vi var ett litet 

gäng som skulle gå på krogen. Vi kom ut och ställde oss i kö. När det blev 

vår tur sade man att vi måste visa legitimation. En av oss som såg ung 

241

242 

visade sinlegitimation. Det visade sig att hon var tre veckor för ung, så 

hon kom inte in. 

Men gränsen måste dras någonstans. Det brukar man ha vid det datum 

då man fyller år. Det gäller i hela samhället, när vi går på Systemet, när 

vi tar körkort, när vi är straffmyndiga och så vidare. Men det är en sak 

där detta inte gäller, och det är när vi börjar skolan. Vi börjar inte det 

datum som vi fyller år, utan vi börjar det år som vi fyller sju år. Då spelar 

det mindre roll med datumet. Detta hänger med när man blir äldre. Alla 

som har gått i skolan känner till detta. De som fyller sent på året är likvärdiga 

med dem som fyller tidigt på året. Där drar vi inga gränser. 

Den 15 september är det val. Men den som fyller 18 år den 16 september 

2002 kommer inte att få rösta. Jag tycker att det är synd om dessa 

människor. De som fyller år tre månader eller några dagar senare får inte 

vara med och rösta. Det är den gränsdragningen som gäller. 

Jag yrkar bifall till motion 230. Jag tror att jag har alla ungdomar med 

mig i denna fråga, och det finns ingen gräns för när vi slutar att vara ungdomar. 

Britt-Marie Glad, Jönköpings län: Partivänner! För några dagar sedan 

behandlade vi i riktlinjerna Flera jobb – ett arbete att må bra av. Det som 

står inom detta område och som vi också antog är att arbetstagare ska ha 

ett ökat inflytande på sin arbetsplats. Det handlar om att kunna påverka 

planering och fördelning av de dagliga arbetsuppgifterna, att kunna 

påverka sin arbetstid så att den passar den enskilde individens livssituation. 

Det handlar också om att kunna påverka arbetsorganisation, arbetsmiljö, 

ekonomi och verksamhetsplanering. 

När man nu i riktlinjerna på sidan 41 anger vad människor ska kunna 

påverka i vardagen är det vida formuleringar för barnen och de boende 

medan arbetstagaren bara ska kunna påverka sin arbetstid. Denna snäva 

skrivning för arbetstagare vill jag ändra på så att det i stället ska stå att de 

ska kunna påverka sina arbetsvillkor. Jag yrkar bifall till mitt förslag. 

Åke Eliasson, Halland: Partivänner! Det är en mångkulturell medlem, 

invandrare från Norge, som har skrivit motion 231. Han saknar festligheterna 

kring den 17 maj och vill uppleva samma glädje och stolthet över 

sitt nya hemland på nationaldagen. 

Det är också dags att ta tillbaka den svenska flaggan från de rasistiska 

kretsar som använder den för sina dunkla syften. Det handlar om att göra 

den 6 juni till en festdag då vi med stolthet och glädje och utan skuldkänslor 

kan fira Sveriges nationaldag med ett firande som kan knyta nya 

och gamla svenskar närmare varandra. 

Denna vecka har vi hört på sjungande dialekter hur mycket fint och bra 

vi har och gör i Sverige, och bättre ska det bli. Låt oss aldrig tveka om att 

berätta om det. Drunkna inte i jantelagen.

Jag tackar för partistyrelsens insiktsfulla tillstyrkande av motion 231, 

som jag instämmer i. 

Ibrahim Baylan, Västerbotten: Partivänner! Valdeltagandet är någonting 

som ständigt återkommer. Vid ett flertal tillfällen nämns oron över det 

låga valdeltagandet vid det senaste valet. Man känner en oro över att bara 

drygt 80 procent röstade i riksdagsvalet. 

Jag tänkte då: 80 procent är visserligen illa jämfört med hur det brukar 

vara. Men faktum är att i vissa av de etniskt segregerade förorterna var 

det inte ens 40 procent som röstade i valet. Då kan man fråga sig varför. 

Svaren är många, men det generella svaret är utanförskap. Man känner 

igen samhörighet. Därför är det viktigt att vi inte jämställer valdeltagande 

med demokratideltagande. Det duger inte med att vi bara dyker 

upp på dessa orter och säger: Rösta på oss för vi är bäst! 

Många upplever vår politik som att vi säger: Gör som vi säger, men gör 

inte som vi gör. Det håller på att bli bättre. Ändå är det inte bra. På 

central ort håller man på med ett mångfaldsarbete. Ute i regionerna och 

lokalt har man på vissa ställen inte ens börjat med detta. 

En kamrat till mig från Västerbotten sade: ”Men det är lugnt, det är en 

generationsfråga.” Om det är en generationsfråga kanske man får vänta 

30–40 år till. 

Jag skulle vilja att ni funderade ordentligt på detta. Ni behöver inte 

börja i kväll. Man blir alldeles för listig i vissa tillstånd på kongressfester. 

Ni kan vänta med det till i morgon. 

Jag skulle vilja yrka bifall till mitt förslag, men partistyrelsen har ändrat 

sig och gjort en bra skrivning. Därför drar jag tillbaka yrkandet. Men 

jag hoppas att ni ändå funderar över detta. 

Peter Persson, Jönköpings län: Partivänner! Det är nog så som Britta Lejon 

sade inledningsvis, att ingenting är erövrat för alltid och att demokratin 

är mycket ung. Demokratin kan inte bara skadas och hotas genom yttre 

tryck, utan också mer subtilt. Den kan raseras inifrån. 

Det finns i dag två stora hotbilder. Den ena är, som flera här har talat 

om, att valdeltagandet har gått ned. Jag tror att vi kan leva med att valdeltagandet 

har minskat med 10 procent under 20 år, trots att vi ser det 

som allvarligt. Men vi kan inte leva med det när vi tydliggör var det finns. 

Det gäller de områden där människor är ekonomiskt och socialt fattiga, 

där arbetslösheten är hög, där utanförskapet är påtagligt. De som bäst 

behöver politiken går inte och röstar. 

Det finns bostadsområden i Jönköping där valdeltagandet är 40 procent. 

Det är så dramatiskt att 80 år efter den allmänna rösträttens införande 

håller de fattiga på att frivilligt återinföra strecket. Det är det ena 

hotet. 

Det andra hotet är den sociala representativiteten. Lågutbildade, arbetare, 

invandrare är systematiskt underordnade när det gäller politisk 

243

244 

representation medan mer gynnade grupper är överordnade. Detta 

påverkar naturligtvis politikens dagordning och politikens innehåll. Det 

viktigaste demokratiska arbetet som arbetarrörelsens har att utföra i dag 

är att återerövra politiken och tydliggöra politikens verkningskrets och 

förändringskraft. Då måste den präglas av jämlikhet rätt igenom. 

Ann-Sofie Andersson, Jämtland: Partivänner! Jag brukar leva efter en devis 

som lyder så här: ”Det är aldrig för sent, men alltid på tiden.” Den funkar 

jättebra! Men det finns en förutsättning, och det är att man lever i 

samma tid. Om man inte gör det, blir det problem. 

Jag upplever nu att partistyrelsen och Jämtland lever i olika tider. Jag 

ska förklara varför. Vi har satt upp ett mål om att vi ska ha 10 000 nya 

politiker. Varför just 10 000? Det kan väl vara 5 000, 40 000 eller 80 000? 

I dag ser vi att centraliseringstrenden blir starkare och starkare. Den växande 

viljan till regionalt självstyre motarbetas. Alltfler röster höjs för att 

öka statens inflytande över skolan. Frustrerade kommunpolitiker får allt 

mindre att säga till om när det gäller välfärdens utformning i den egna 

kommunen. En byråkrat på Skolverket eller på Socialstyrelsen kommer 

att ha mer inflytande över min kommuns politik än vad min ordförande 

i den ansvariga nämnden har. 

Om möjligheten att påverka politiskt på lokal och regional nivå minskas, 

vad är det då som ska locka de nya förtroendevalda som vi ska rekrytera? 

Jag är rädd för att vi inte klarar det. 

Jag hade yrkat att vi måste vidga och definiera om begreppet förtroendevald. 

Det hade jag gjort utifrån den verklighet som vi i Jämtland lever 

i. Det finns lokala styrelser på skolor där föräldrarna till barnen väljer 

företrädare. 

Caterina Franceschi, Göteborg: Partivänner! Vi pratar om demokratin. 

Det handlar om att människor ska känna sig delaktiga. Det är därför viktigt 

att besluten fattas så nära människorna som möjligt. Det är bra att 

kommunerna kan samarbeta över större områden. Därför bör regional 

samverkan och självstyre ges möjlighet att utvecklas. 

Jag tycker att medborgarna i största möjliga mån ska kunna vara delaktiga 

i de demokratiska besluten som berör dem. Länsstyrelsen uppfattas 

inte av någon – mig veterligt – som en företrädare för medborgarna. 

Däremot uppfattar medborgarna kommunpolitiker och regionalpolitiker 

som sina företrädare. Därför ska den regionala politiken bygga på lokal 

och regional kraft. Lokalt och regionalt engagemang och ansvarstagande 

är av avgörande betydelse för utvecklingen. 

Partistyrelsen och Britta Lejon har nu ändrat på sitt yrkande. Därför 

drar jag tillbaka mitt yrkande till förmån för partistyrelsens förslag. 

Christine Axelsson, Skåne: Ordförande! Partivänner! När det gäller de 

politiska riktlinjerna sidan 29, rad 29 är det bra att partistyrelsen nu

lyfter in ett stycke, direkt hämtat från utlåtanden över de viktiga motionerna 

som behandlar det regionala arbetet och utvecklingsansvaret. Det 

är bra. Vi var många som saknade den infallsvinkeln i riktlinjerna. 

Förslaget ligger dessutom i linje med det som jag själv har yrkat. Jag 

yrkar därför bifall till partistyrelsens förslag och drar därmed tillbaka mitt 

eget förslag. 

Leif Hansen, Gävleborg: Ordförande! Partikamrater! Jag tycker att partistyrelsen 

har behandlat motion 232 lite för hårdhänt. Jag yrkar att motionen 

ska anses vara besvarad. 

Enligt motionen bör man tillsätta en kommitté som ska övervaka och 

kontrollera det material, den information och de ekonomiska stöd som 

går till de olika sidorna i en folkomröstningskampanj. Det är ingen som 

vill att man ska kunna säga att det inte har gått riktigt till i en folkomröstning. 

Det får inte bli något klander efteråt, utan det ska gå riktigt till. 

Om partistyrelsen nu anser att det inte behövs en särskilt kommitté 

kan jag ställa upp på det. Jag anförtror naturligtvis partistyrelsen att själv 

klara av att kontrollera och bevaka att det går riktigt till. 

Det är därför som jag hemställer åt kongressen att vi ska ändra på detta 

så att motionen ska anses besvarad. När det blir folkomröstning har vi ett 

stort ansvar för att den går till på ett sätt som alla tycker är bra, oavsett 

om man är för eller emot EMU. 

Eva-Lena Jansson, Örebro län: Ordförande! Kongressombud! Valdeltagandet 

har i de senaste valen minskat. Det är oroväckande. För att öka 

valdeltagandet i 2002 års val, men också i framtiden, behövs flera olika 

insatser. 

Jag vill dock ta upp en fråga som vår lokala valnämnd har angett som 

möjlig orsak till det låga valdeltagandet. Mellan 1994 och 1998 minskade 

antalet postkontor där den förtida röstningen har skett. Den minskningen 

har i stor utsträckning drabbat de stora bostadsområdena. Det 

medverkade till att antalet poströster i Örebro minskade från 25 000 i 

1994 val till 18 000 vid 1998 års val. 

Jag yrkar därför att följande tillägg görs på sidan 45, rad 43 efter 

meningen ”Valdeltagandet måste öka.”: ”En av flera förutsättningar är 

god tillgänglighet vid såväl förtida röstning som röstning på valdagen.” 

Med detta tillägg vill jag betona att det ska vara enkelt och nära för människor 

att rösta. 

Peter Hultqvist, Dalarna: Partivänner! På många håll förs det en mycket 

intressant debatt om hur den regionala organisationen ska se ut i framtiden. 

Det är viktigt att säga att det kan få se lite olika ut på olika håll i 

landet. Det ska växa fram underifrån. Det finns inte en modell som passar 

överallt. Någonstans måste kommunerna vara basen, det vill säga den 

nivå som befinner sig närmast medborgarna. Det tycker jag är viktigt. 

245

246 

Vi som socialdemokrater måste se till att vi har en nationellt sammanhållen 

politik med en stat och en nation där man kan fördela resurser 

över hela landet. På det viset slår man också vakt om en bra regional fördelning. 

Vi får inte avlöva staten instrumenten så långt att detta bara blir 

ord som man säger på en partikongress, men som i praktiken faller sönder 

till intet värde. 

Därför måste vi bygga de nya regionala styrsystemen successivt och 

långsiktigt och ta tid på oss. Vi ska kanske akta oss för att ha en alltför 

bestämd uppfattning om hur det hela ska se ut. 

Därför tycker jag att regeringens förslag i dessa sammanhang är ett 

måttfullt, sansat förslag som jag tror att vi kan bygga vidare på. Det är ett 

steg där vi prövar oss fram. Jag har inget emot de förändringar som nu 

har skett i skrivningarna och det förslag som partistyrelsen har lagt fram. 

Jag tycker att det är en bra balanspunkt att gå vidare utifrån. Jag yrkar 

bifall till partistyrelsens förslag. 

Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: Jag ska göra två snabba 

kommentarer om två av frågorna. 

Leif Hansen talade om EMU och kampanjstödet. I morse fattade vi 

under ekonomiavsnittet beslutet om att vi vill att stödet inför folkomröstningen 

ska fördelas rättvist och att vi vill att det ska vara full genomskinlighet 

och full öppenhet. Därmed tycker jag att vi har behandlat den 

frågan. Av det formella skälet yrkar jag avslag på motionen, trots att jag 

håller med Leif om mycket. 

I regionfrågan är det ett väldigt viktigt beslut som vi nu ska fatta. Den 

här typen av frågor kan ibland vara lite knepiga. Å ena sidan vet vi att det 

är få medborgare som ligger sömnlösa och funderar på om det är kommunen, 

landstinget eller staten som ska vara ansvarig för sjukvården eller 

för kollektivtrafiken. Å andra sidan vet vi att detta är jätteviktiga frågor. 

Om inte vår konstitution och organisation är anpassade efter verkligheten 

finns det risk för att det politiska systemet förlorar slagkraft och 

därmed på sikt också trovärdighet. 

Om vi blir oense i den här typen av frågor tar det oerhört mycket kraft 

från det som trots allt är politikens huvuduppgift, nämligen innehållet i 

besluten. Därför är jag väldigt glad över förslaget att man ska skriva in i 

riktlinjerna det som har hämtats från ett motionsutlåtande när det gäller 

regionfrågan. Det finns faktiskt en hel del som vi är överens om. Vi är 

överens om att stärka den regionala nivån, om att låta den försöksverksamhet 

som bedrivs med direktvalda regionala organ fortsätta, om att 

öppna för lokala initiativ för fler samverkansorgan mellan landsting och 

kommuner. 

Dessutom är jag glad över att kunna konstatera att det är många som 

har bidragit till att vi kan fatta det här beslutet att gå vidare och att – 

såvitt jag förstår – vi blir överens om detta. Det tackar jag för. Jag yrkar 

bifall till partistyrelsens förslag.

Britta Lejon, partistyrelsens föredragande: Ordförande! Jag tänkte börja 

med att tala om vilka av de olika yrkanden som partistyrelsen kan ställa 

sig bakom, förutom det som Lars Stjernkvist redan har pratat om. 

Åke Eliassons förslag angående nationaldagen har tillstyrkts av partistyrelsen. 

Jag vill betona att vi yrkar bifall till detta. 

Jag yrkar bifall till Britt-Marie Glads förslag till ändring i riktlinjerna 

på sidan 41 som innebär ett förtydligande. 

Lena Melesjö-Windahl tog upp de viktiga frågorna om de knepiga 

situationer som allt fler av våra kommuner befinner sig i. Vi hade också 

en lång diskussion om detta i temagruppen i måndags. Det är någonting 

som vi har all anledning att fästa ytterligare uppmärksamhet på. Jag vill 

därför bara betona att partistyrelsen verkligen ser ett behov av att se över 

möjligheterna till extraval i kommunerna, även om vi i temagruppen 

också såg alla de bekymmer som finns kopplade till den här frågeställningen. 

Hans Schoug från Skåne yrkade bifall till motion 243 om resurser till 

oppositionen. Partistyrelsen har yrkat avslag på den. Detta är en i högsta 

grad angelägen fråga. Det är fullkomligt häpnadsväckande hur man kan 

bete sig från majoritetens sida när man inte tillförsäkrar oppositionen en 

rätt till fullgod insyn. Men sedan kommunallagen ändrades 1991 har vi 

gett kommunerna väldigt stora möjligheter att inrätta sin organisation 

hur de vill. 

Vi har principen om det kommunala självstyret, och vi ser ju också över 

möjligheterna att ytterligare betona vikten av ekonomiska resurser till de 

förtroendevalda och av fullmäktiges roll och insyn vid beslut av stor vikt. 

Vi vill också betona vikten av att tillförsäkra en god insyn i alla de former 

av kommunal verksamhet som i dag befinner sig i en gråzon, entreprenadupphandlingar 

och liknande. 

Jag yrkar fortfarande å partistyrelsens vägnar med de förtydliganden 

som jag nu har gjort avslag på denna motion. 

Sedan konstaterar jag att partistyrelsen och Ibrahim Baylan med flera 

är överens om skrivningarna om att man ska fokusera på valdeltagandet, 

särskilt i de områden där det finns anledning att göra det. 

Charlotta Svanberg och Ronny Robertsson har yrkat bifall till motion 

230 om myndighetsåldern, att rösträtten, som i dag gäller från den dag 

då man fyller 18 år, i stället borde gälla från det år som man fyller 18. 

Detta är någonting som jag kan hysa stor sympati för, att vi via aktiviteter 

i skolan skulle kunna nå de unga tidigt, sätta fokus på dem och föra 

diskussioner om vikten av att engagera sig. 

Men även om jag sympatiserar med ambitionerna som motionen 

utstrålar är motionsförslaget i sig problematiskt. 

Skolan ska inte sätta gränserna och ramarna för när vi blir myndiga. 

Skolan ska i stället öppna dörrarna gentemot det omgivande samhället. 

Det är en skam att skolledningen på vissa skolor i dag till exempel inte 

har öppna dörrar gentemot de politiska ungdomsförbunden. 

247

248 

Det är också viktigt att konstatera att rättigheter och skyldigheter i en 

demokrati måste hänga ihop. Rösträtten och valbarheten måste gå samman. 

Förslaget i motion 230 skulle leda till en flytande myndighetsålder. 

Alla gränser innebär bekymmer. Det är alltid någon som råkar hamna på 

fel sida. Men vi vet att det i det här fallet är ett övergående problem. 

I stället för att göra myndighetsåldern flytande och, enligt min 

mening, degradera myndighetsdagen, borde vi poängtera vikten av den 

dag då man faktiskt fyller 18 år och blir en medborgare med alla rättigheter 

och skyldigheter. Vi borde betona det mer än vi gör i dag, i stället 

för att införa en flytande myndighetsålder. 

Därför yrkar jag avslag på motion 230. 

Leif Hansen, Gävleborg: Jag anser att det som sades var lite märkligt. Vi 

har tidigare i dag på kongressen berört ämnet och därvid varit överens 

om det demokratiska värdet av en bred informationsinsats. I partistyrelsens 

utlåtande över motionen betonas också på ett positivt sätt att partiet 

ska verka för att informationen inför folkomröstningen ska vara allsidig 

och saklig. Kampanjresurser ska fördelas till de olika alternativen. 

Det är märkligt att man inte kan bifalla den lilla ändringen och anse 

motionen besvarad. Det är enbart det där med kommittén som skiljer oss. 

Hans Schoug,Skåne: Partikamrater! Det kan väl inte vara så att omsorgen 

om det kommunala självstyret ska få hindra oss att föra en demokratisk 

verksamhet här i landet. För att vi ska kunna ha en levande demokrati 

som vi har talat om, måste partierna som är verksamma ute i samhället 

ges en möjlighet att fungera på någotsånär jämställda villkor. Vi är utestängda 

från kommunhuset. Vi kan alltså inte prata med tjänstemännen 

på det normala sättet utan måste kuta runt på fritiden för att försöka få 

fram uppgifter. Vi har ingen möjlighet att ta del av datasystemet. De 

flesta av er som jobbar politiskt begriper att det är fullständigt orimligt 

att fritidspolitiker ska kunna balansera två heltidskommunalråd. 

Jag yrkar fortfarande bifall till motion 243. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 228:1-2, 229:1, 230:1, 231:1, 

232:1, 233:1, 234:1-2, 235:1-2, 236:1-2, 237:1-2, 238:1-2, 239:1-2, 

240:1-2, 241:1, 242, 243:1, 244:1, 245:1-3, 246, 247, 248, 249 och 250 

att bifalla motion 231:1, 246, 247, 248 och 250, 

att avslå motion 229:1, 230:1, 232:1 och 243:1, 

att anse motion 228:1-2 besvarad med hänvisning till partiprogrammet,

att anse motionerna 233:1, 234:1-2, 235:1-2, 236:1-2, 237:1-2, 

238:1-2, 239:1-2, 241:1, 242, 244:1, 245:1-3 och 249 besvarade 

med hänvisning till utlåtandet, 

att anse motion 240:1-2 besvarad med hänvisning till de politiska 

riktlinjerna. 

Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 41 samt 45-46, 

avsnittet En människa – en röst, inklusive förslag till ändringar med 

anledning av temagruppen: 

Ändring och tillägg sidan 29, rad 29, efter ”lokal kraft”: ”Lokalt och 

regionalt engagemang har avgörande betydelse för utvecklingen. Det 

förutsätter större regional och lokal handlingsfrihet, och stort inflytande 

över hur tillväxtpolitiken ska utformas och genomföras. Det pågår en 

utveckling inom flera verksamhetsområden som innebär att staten behåller 

ett övergripande ansvar för politikens inriktning men samtidigt ger de 

kommunala självstyrelseorganen allt större möjligheter att delta i den 

nationella politikens genomförande på lokal och regional nivå. Det är 

angeläget att denna utveckling mot ökad samverkan mellan staten och 

den kommunala självstyrelsen stimuleras och får ytterligare konkreta 

uttryck.” 

Ändring sidan 41, rad 41: Ersätt ”är beredd att” med ”ges möjlighet att”. 

Ändring och tillägg sidan 45, rad 40: ”En samlad strategi för arbetet 

med att stärka demokratin måste tas fram. Vi behöver vidta åtgärder som 

dels underlättar för alla att faktiskt utnyttja sin rösträtt, men också åtgärder 

som innebär att människor vill utnyttja sin rösträtt. Trenden måste 

vändas. Valdeltagandet måste öka i alla allmänna val, framförallt i valdistrikt 

med lågt valdeltagande. I första hand måste valdeltagandet bli 

högre i riksdagsvalet 2002 än det var 1998, på längre sikt ska vi tillbaka 

till de nivåer som gällde vid 1980-talets början. Demokratin måste slå rot 

tidigt. Redan på dagis, i skolan och i hela det civila samhället måste 

demokratin rotas i konkreta arbetssätt.” 

Ändring sidan 46, rad 3-5: ”Villkoren för de förtroendevalda måste bli 

så bra att människors olikheter, vardag och livsval inte ska avgöra om 

man orkar ta på sig uppdrag.” 

Tillägg sidan 46, rad 6: ”Dessutom är det också angeläget att uppmuntra 

människors engagemang i alla former av ideellt arbete vid sidan 

av partipolitiken.” 


Charlotta Svanberg,Kronoberg: Bifall till motion 230. 

Hans Schoug,Skåne: Bifall till motion 243. 

Lena Melesjö-Windahl, Värmland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över 

motion 244. 

249

250 

Ronny Robertsson, Halland: Bifall till motion 230. 

Britt-Marie Glad, Jönköpings län: Ändring sidan 41, rad 35: ersätt ”sin 

arbetstid” med ”sina arbetsvillkor”. 

Åke Eliasson, Halland: Bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 231. 

Caterina Franceschi, Göteborg: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för 


Christine Axelsson,Skåne: Drar tillbaka sitt yrkande till förmån för partistyrelsens 

förslag på sidan 29, rad 29. 

Leif Hansen, Gävleborg: Yrkar att motion 232 anses besvarad. Bifall till 

nya avsnitt i riktlinjerna om folkbildning och folkrörelsernas betydelse. 

Eva-Lena Jansson, Örebro län: Tillägg sidan 45, rad 43: ”En av flera 

förutsättningar är god tillgänglighet vid såväl förtida röstning som röstning 

på valdagen.” 

Peter Hultqvist, Dalarna: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: avslag på Leif Hansens 

yrkande. Bifall till partistyrelsens förslag. 

Britta Lejon, partistyrelsens föredragande: Bifall till Britt-Marie Glads 

förslag till ändring i riktlinjerna på sidan 41, rad 35. Avslag på Hans 

Schougs yrkade om bifall till motion 243. Avslag på Charlotta Svanbergs 

och Ronny Robertssons yrkande om bifall till motion 230. 

Beslut 


Motionerna 

att efter rösträkning med rösterna 167 mot 141 (5 avstod) bifalla partistyrelsens 

utlåtande över motion 230:1, 


att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna i avsnitt 

18.3. 

Riktlinjerna 

att bifalla Britt-Marie Glads ändringsförslag sidan 41, rad 35, 

att bifalla Eva-Lena Janssons tilläggsförslag sidan 45, rad 43,


riktlinjerna sidorna 41 samt 45-46, avsnittet En människa – en 

röst, inklusive förslag till ändringar från temagruppen. 


avslutad. 

Ajournering 

Kongressförhandlingarna ajournerades klockan 17.12. 

251

252 

Söndagen den 11 november 2001 


Förmiddagens förhandlingar inleddes klockan 10.30. 

Sekreterare: Madelen Persson och Marie Martinsson 



Politiska riktlinjer 



Övrigt politiskt 


Utlåtanden över motioner som rör Övrigt politiskt 


Föredragande: Agneta Gille 

Inledning av Agneta Gille 

Agneta Gille, partistyrelsens föredragande: Ordförande, kamrater! Det 

finns inga talare anmälda under denna punkt. Jag yrkar bifall till partistyrelsens 

förslag. Samtidigt vill jag göra en reflexion över denna vecka 

och ert arbete. 

Jag har haft förmånen att få gå runt i huset, lyssna och stämma av vad 

som sägs och hur arbetet går vidare. Jag har fått många kommentarer från 

dem som har varit här som besökare för första gången, som inte riktigt 

är klara över att de är socialdemokrater. Den kommentar som jag vill 

delge er är: Vilken kompetens ni har! 

Man har lyssnat till debatten, till alla dem som har varit uppe och drivit 

sin fråga och till våra föredragande. Sedan har man sagt att det är helt 

otroligt vilken kompetens det socialdemokratiska partiet har, en samlad 

rörelse som sitter här och i en dialog delger varandra de riktlinjer och den 

politik vi står för. Jag vill tacka er för det. Kommentaren efteråt är också: 

Det finns inget annat parti som över huvud taget kan mäta sig med oss! 

Tack ska ni ha.

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 300:1, 301:1, 302:1 och 303:1 

att avslå motionerna 300:1, 301:1 och 303:1, 

att anse motion 302:1 besvarad med hänvisning till utlåtandet. 


Inga talare fanns anmälda. 

Beslut 


att bifalla partistyrelsens förslag vad gäller motionerna i avsnitt 18.4. 




Människan är målet 

(Inledningskapitlet i de politiska riktlinjerna, sidorna 4-5) 

Föredragande: Göran Persson 

Inledning av Göran Persson 

Göran Persson, partistyrelsens föredragande: God morgon partivänner! Vi 

kommer nu till ett avsnitt i riktlinjerna som inte är så komplicerat, sakpolitiskt. 

Det är den del i riktlinjerna som ska sätta tonen, slå an och 

öppna upp. Det avsnittet bör vara så aktuellt som möjligt. När vi skrev 

förslaget någon gång i somras – jag tror att det var på ett partistyrelsemöte 

här i Västerås – var världen lite annorlunda än vad den är i dag. Vi 

har därför från partistyrelsens sida tyckt att det är lämpligt att vi också i 

inledningen av våra riktlinjer reflekterar den internationella oro och osäkerhet 

som en stor del av denna kongress har handlat om. 

Därför finns ett förslag utdelat som fångar upp den saken, som överensstämmer 

med den diskussion vi hade häromdagen under det avsnittet. 

Då antog vi också ett uttalande där vi har formuleringarna. 

Lars-Ove Jansson från Värmland har lagt fram ett yrkande och föreslagit 

ett par ändringar som vi tycker är till det bättre. På sidan 4, rad 15 vill 

han efter ordet ”jämlikhet” lägga till ”och solidaritet”. Meningen kommer 

då att lyda: ”Vi har sett att jämlikhet och solidaritet inte hämmar 

utvecklingen utan tvärtom gör den starkare.” 

Det blir en bättre skrivning än den vi har, så den tycker jag att vi ska 

yrka bifall till. 253

254 

Lars-Ove Jansson föreslår också ett tillägg på rad 30, en formulering om 

ett meningsfullt arbete. Vi har pratat med Lars-Ove och föreslår att vi 

skriver som följer på rad 30: ”Full sysselsättning är vårt mål. Socialdemokratins 

tillväxtpolitik bygger på rätten till ett meningsfullt arbete.” 

Med den ändringen har vi tillgodosett Lars-Oves yrkande och det som 

ni tidigare i veckan har ställt er bakom under behandlingen av andra 

delar av riktlinjerna. 

Det är de enda två yrkanden som finns på inledningsavsnittet, utöver 

partistyrelsens nya förslag. Jag yrkar bifall till partistyrelsens nya förslag, 

som är utdelat, och dessutom bifall till de två justeringar vi gör med 

anledning av Lars-Ove Janssons förslag. 

Debatt 

Maj Britt Theorin,Stockholm: Partivänner! Jag har full förståelse för om 

man vill uppdatera riktlinjerna efter vad som hände den 11 september. 

Men jag blir ytterligt förvånad om vi skriver in detta med USA:s rätt att 

försvara sig i riktlinjer som ska gälla i fyra år. 

Det är till syvende och sist en dagsaktuell del, som kommer att förändra 

sig förr eller senare, snarast förr. Diskussionen om bombningarna 

över Afghanistan kanske tar en annan vändning. 

Jag har ingenting emot om vi säger att det är självklart att vi sluter upp 

bakom FN och folkrätten men vill inte gärna se att man låser ett fyraårigt 

uttalande bakom USA:s rätt att försvara sig, som inte kan tolkas som 

annat än en rätt att fortsätta bombningarna till dess USA har nått sitt 

mål. Därför skulle jag vilja se en annan formulering än just de orden. Det 

här är riktlinjer som ska gälla för socialdemokratin i fyra år. Jag misstänker 

att ingen av oss vill se bombningarna pågå i fyra år. 

Ann Hedbom, Gävleborg: Jag yrkar på att man tar bort en del av 

meningen ”För oss socialdemokrater är det självklart att i detta läge sluta 

upp bakom FN, folkrätten och USA:s rätt att försvara sig.”. Jag vill ta 

bort ”och USA:s rätt att försvara sig”. I andra hand vill jag yrka avslag på 

förslaget. 

Göran Persson, partistyrelsens föredragande: Vi gör det enkelt för oss och 

höjer ambitionen att bli överens så här på slutet, genom att säga att det 

ligger en poäng i vad Maj Britt säger. Det gör det faktiskt. Samtidigt 

sviktar vi inte vad gäller folkrätten. Vi löser det enklast genom att skriva 

som följer: 

”Nu svetsas världen samman i kampen mot den globala terrorismen. 

För oss socialdemokrater är det självklart att i detta läge sluta upp bakom 

FN, folkrätten och alla länders rätt att försvara sig.” 

Tjänstgörande ordförande: Jag fick en signal från Ann Hedbom att hon är 

med på det förslaget.

Förslag 


Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer, sidan 4-5, inledningskapitlet, 

inklusive förslag till ändringar med anledning av temagrupperna: 

”Människan är målet 

Sverige är ett rikt land med stora möjligheter. Vi är ett av världens mest 

jämlika och jämställda folk. Medvetna satsningar på kunskap och många 

människors kreativitet och arbetslust har gjort Sverige till en ledande 

forsknings- och IT-nation med hög sysselsättning och många framgångsrika 

företag. Välfärden är väl utbyggd och den gemensamma ekonomin 

är stark. Vi har en frisk och rik natur och är ett föregångsland i 

omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling. Vi lever i den region 

– Östersjöregionen – som kanske har allra mest att vinna på EU:s utvidgning. 

Trots att vi är ett litet land i världen är Sverige en stark röst för 

internationell solidaritet, demokrati och fred. 

Detta är styrkor och möjligheter vi ska ta väl vara på. I dag behöver vi 

dem mer än någonsin. 

Världen har blivit en otryggare plats att leva i. Globaliseringen har inte 

bara medfört ekonomiernas sammanflätning och en ökad rörlighet för 

människor och företag. Den 11 september 2001 kom det hittills värsta 

exemplet på den nya typ av hot världens länder i dag har att möta. 

Terrorattackerna i New York och Washington var inte bara ett överlagt 

mord på tusentals människor. Det var också ett angrepp på det demokratiska 

samhället, på det öppna samhälle vi vill leva i. 

Nu svetsas världen samman i kampen mot den globala terrorismen. 

För oss socialdemokrater är det självklart att i detta läge sluta upp bakom 

FN, folkrätten och USA:s rätt att försvara sig. Lika självklart höjer vi nu 

kraven på humanitära insatser för att lindra lidandet i Afghanistan – krav 

som vi ställer på oss själva lika mycket som på andra. 

Samtidigt som världen växer samman, så klyvs den. Den klyvs av orättvisor. 

Utvecklingen blir aldrig hållbar så länge miljoner människor förnekas 

delaktighet i den. Fattigdomen måste hävas. Miljöförstöringen måste 

hejdas. Världshandeln måste bli rättvis. Nord–syd-dialogen måste förnyas. 

Socialdemokratin ska ta ledningen för en offensiv för global rättvisa. 

Vi är alla beroende av varandra. Utvecklingen i andra delar av världen 

påverkar oss här i Sverige. I dag möter vi en vikande internationell konjunktur. 

Men vi gör det på en stabil ekonomisk grund. 

Vi vet i dag att det var tack vare, inte trots, vår välfärdsmodell som vi 

snabbare än väntat tog oss igenom 90-talets krisår. Vi har sett att jämlikhet 

inte hämmar utvecklingen, utan tvärtom gör den starkare. 

Vi vill att Sverige ska vara ett land för alla, där vi håller ihop och bryr 

oss om varandra. Där alla får vara med och bidra. Där alla får vara med 

och dela på vad utvecklingen ger. 

255

256 

Men där är vi inte i dag. 

Klyftorna växer mellan människor och landsändar i Sverige. Några 

kilometer på kartan kan betyda väldiga skillnader i uppväxtvillkor och 

framtida chanser för de barn som just nu växer upp. Klimatförändringar 

och galna ko-sjukan är exempel som visar att vi inte lever i balans med 

naturen. Stress och hets bryter ner människors hälsa. Många äldre känner 

otrygghet. Unga tvekar att skaffa barn. Diskriminering och intolerans 

förmörkar mångas tillvaro. Det finns för många människor i Sverige 

som inte får del av den positiva utvecklingen. 

Sedan partikongressen 1997 har socialdemokratins arbete i första hand 

inriktats på kampen mot arbetslösheten. Människors arbete lägger grunden 

för välfärden. Full sysselsättning är vårt mål och socialdemokratin 

kommer ständigt stå i beredskap att bekämpa stigande arbetslöshet. 

Den ekonomiska politiken har syftat till att skapa en ekonomi som klarar 

konjunktursvängningar utan att människor ska behöva drabbas av 

plötsliga besparingar som slår mot hushållsbudgeten eller välfärdens kvalitet. 

I dag kan vi möta en internationell nedgång med en ekonomi i 

styrka och utan att behöva backa på redan utlovade reformer för ökad 

rättvisa och trygghet. 

Arbetet med att stärka välfärden kan – och måste – fortsätta i hela landet. 

Trots att stora satsningar gjorts i takt med sjunkande arbetslöshet 

och växande gemensamma resurser finns fortfarande stora brister. 

Socialdemokratin är en samhällskritisk rörelse. I stark tro på förändringen, 

på möjligheterna att förbättra, är vi i ständig opposition mot samhällets 

orättvisor. Därför att det är klyftor och orättvisor som begränsar 

människors frihet, som stänger livschanser, som tar död på hundratusentals 

människors drömmar och ambitioner. 

Orättvisor är inte förenliga med vår grundsyn. Alla människor är lika 

mycket värda. Vi lever alla här med samma rätt. Då ska vi också göra det 

på lika villkor. 

Orättvisor är inte heller förenliga med en modern syn på utveckling. 

Krymper vi möjligheterna för stora delar av befolkningen så krymper vi 

vår samlade förmåga att skapa ett bättre Sverige. 

Vi lever i en tid då utvecklingen går snabbare än någonsin. Vi lever i 

en starkt internationaliserad ekonomisk miljö. Vi har i Sverige precis som 

övriga Europa en utveckling mot allt fler äldre i befolkningen samtidigt 

som det föds för få barn. Vi har en alldeles för hög stressnivå i samhället 

som måste brytas om den skenande ohälsan ska kunna hejdas. Vi vet att 

våra barns framtida livsvillkor avgörs av hur stora steg mot en ekologisk 

hållbar utveckling vi klarar av att ta, om vi klarar att bygga det gröna folkhemmet. 

Dessa och andra utmaningar kräver förändringar. Förändrade 

sätt att tänka och förändrat beteende – i vardagen liksom i politiken. 

Mitt i förändringen lever vi med alla våra behov och önskningar, våra 

framgångar och nederlag, vår glädje, vår nyfikenhet och vilja att göra 

nytta, vår otillräcklighet, vår styrka och kraft.

Vi ska alla kunna leva trygga i förändringen. Det är i trygghet friheten 

växer. Det är trygga människor som vågar. Därför slår vi vakt om en väl 

fungerande välfärdsmodell. Därför varnar vi för en politik som föraktar 

politiken och demonterar det demokratiska inflytandet, som släpper 

vinstintresse och marknadskrafter fria på viktiga välfärdsområden. 

För oss socialdemokrater är det människan som är målet. Det är människans 

frigörelse politiken syftar till. Det förutsätter ett samhälle i jämlikhet 

och rättvisa. Och det förutsätter ett samhälle som ger alla möjligheten 

att färdas väl genom livet.” 


Lars-Ove Jansson, Värmland: Tillägg sidan 4, rad 15: efter ”sett att jämlikhet”: 

”och solidaritet.” 

Tillägg sidan 4, rad 30: att på lämpligt vis få med ”meningsfull sysselsättning” 

i följande text: ”Socialdemokratins tillväxtpolitik bygger på rätten 

till ett meningsfullt arbete med goda arbetsvillkor inom alla delar av 

arbetslivet, goda villkor för företagandet, goda icke-förslitande arbetsmiljöer, 

utvecklingsmöjligheter för alla och respekt för värdet av allas 

insatser.” 

Maj Britt Theorin,Stockholm: Strykning av ”USA:s rätt att försvara sig”. 

Ann Hedbom, Gävleborg: Strykning av ”USA:s rätt att försvara sig”. 

Göran Persson, partistyrelsens föredragande: Bifall till Lars-Ove Janssons 

tilläggsförslag på sidan 4, rad 15. Bifall till ändrad version av Lars Ove 

Janssons tilläggsförslag på sidan 4, rad 30. Den ändrade versionen lyder: 

”Full sysselsättning är vårt mål. Socialdemokratins tillväxtpolitik bygger 

på rätten till ett meningsfullt arbete.” 

Modifierat förslag på rad 18 i det nya textförslaget med anledning av 

Maj Britt Theorins och Ann Hedboms yrkanden: ”Nu svetsas världen samman 

i kampen mot den globala terrorismen. För oss socialdemokrater är 

det självklart att i detta läge sluta upp bakom FN, folkrätten och alla länders 

rätt att försvara sig.” 

(Maj Britt Theorin och Ann Hedbom ställer sig bakom Göran Perssons 

förslag.) 

Beslut 


att bifalla Lars-Ove Janssons tilläggsförslag, sidan 4, rad 15, 

att bifalla Lars-Ove Janssons och partistyrelsens tilläggsförslag sidan 

4, rad 30, 

257

258 


riktlinjerna sidorna 4-5, inledningskapitelet. 


att notera till protokollet de förändringar som inte varit med i 

beslutsordningar. 




Förslag från redaktionsutskottet, partiprogram, 

slutligt antagande 

Beslut 


att godkänna partiprogrammet i dess helhet. 



Förslag från redaktionsutskottet, politiska riktlinjer, 

slutligt antagande 

Beslut 


att godkänna de politiska riktlinjerna i dess helhet. 



Protokollsjustering 

Beslut 


att protokollet från söndagen den 11 november 2001 justeras av två 

ordföranden i förening samt vid kongressavslutningen 

Tjänstgörande ordförande. 

Behandlingen av dagordningens punkt 19 var därmed avslutad.

Tjänstgörande ordförande: Jag vill tacka er ombud från presidiets sida för 

denna kongress. Ingegerd berättade hur hon kände det inför sin föredragning, 

att hon hade haft mardrömmar. Oavsett om man är ombud eller 

om man ska sitta i presidiet eller vara föredragande på en kongress är det 

något mycket roligt. Men man är också pirrig och nervös. Jag kan garantera 

att vi har varit det. Vi har haft mardrömmar om att lappar har försvunnit, 

att vi har slagit sönder klubban och sådana hemskheter. 

Men ni har varit väldigt mysiga att jobba med under veckan. Ni har 

underlättat vårt arbete oerhört mycket, accepterat när vi har sagt fel 

namn, när lappar har kommit bort och när vi har skrivit fel på talarlistan. 

Vi är tacksamma över att ni har stött oss så mycket i vårt arbete. Vi har 

haft jättekul tillsammans. Vi vill tacka er för det! 

Ajournering 

Kongressförhandlingarna ajournerades klockan 10.53. 

259

260 

Söndagen den 11 november 2001 



Sekreterare: Heli Kärkkäinen och Ann-Sofie Hermansson 

Avslutningsprogram 

Avslutningsanförande av Göran Persson, inklusive avtackning 

Göran Persson, partistyrelsen: Partivänner! Eller låt mig säga: Kamrater! 

Det är så vi har sagt till varandra på den här kongressen. Det har varit 

hjärtligt, det har varit vänligt, och det har varit konstruktivt. Partikongresser 

fattar alltid stora beslut. Sedan vill vi genomföra dessa i praktisk 

politisk verklighet ute i kommunerna, i landstingen och i riksdagen. 

Så är det på alla partikongresser. Det är inte det som skiljer kongresserna 

åt. Det som skiljer kongresserna åt är den anda som finns på dem. Jag har 

varit med på många kongresser, kanske rent av för många, men jag har 

aldrig upplevt en hjärtligare stämning än den som vi haft på den här kongressen. 

Tack för den! 

Jag tror att detta säger någonting också om det politiska läget. Vi är en 

rörelse med självförtroende i dag. Vi är inte en pressad rörelse. De kongresser 

som vi har bakom oss under 1990-talet var alla kongresser där 

yttre omständigheter hade satt dagordningen för oss. Vi kände oss 

tvungna att ta beslut och ofta att komma fram till kontroversiella ställningstaganden. 

Detta delade oss, och det finns ingenting som en riktig 

socialdemokrat tycker sämre om än splittring, något som vi kände att vi 

var på väg in i mellan partiet och fackföreningsrörelsen och inom partiet. 

Både jag och ni har mått dåligt av det här. 

Men så kommer vi i ett läge där vi känner att vi kommit igenom de 

svåra yttre omständigheter som har satt våra dagordningar och där vi 

själva kan välja. Vi kan forma vår politik själva. Då kommer det som är 

det bästa i vår rörelse fram, nämligen insikten om vart vi ska, kompassnålen 

som vi har med oss från SSU, kvinnoklubben, arbetarekommunen 

eller fackföreningen, den som gjorde att vi engagerade oss i politiken – 

idéerna men samtidigt pragmatismen. Hur mycket kan vi nu få igenom? 

Hur långt kan vi gå? Hur snabbt kan vi gå fram? Hur samlar vi majoritet?

Också pragmatismen har suttit trångt under de år när vi har känt oss 

pressade. Den som är trängd och pressad orkar inte med en kompromiss. 

Det är den som är stark och övertygad om sin egen position som är generös 

och ser att en kompromiss ligger inte bara i det egna intresset utan i 

allas intresse. Vi kommer inte ända fram men en bit på vägen. Det är 

pragmatismen, sammanhållningen och idéidentiteten som har präglat 

denna kongress, en äkta socialdemokratisk kongress, där vi har haft vår 

egen dagordning. 

Jag kan säga att vi dominerar svensk politik, men det är inget egenvärde 

i det. Det ska vi inte göra i kraft av storhet. Vi ska inte dominera 

utan vi ska leda och ha initiativet, därför att vi bäst förmår uttolka de 

idéer och värderingar som vi vet att en stor majoritet av svenska folket 

tycker är riktiga, nämligen att ett samhälle ska präglas av rättvisa, solidaritet, 

utveckling och jämlikhet. När vi är i det läget är vi också snälla mot 

varandra, och det har vi varit på den här kongressen. 

Jag vill tacka er ombud för vad ni har gjort. Jag har lyssnat på en hel 

del debatter här inne, och jag har följt er via intern-TV. Jag är imponerad 

av era förberedelser och av kvaliteten i era argument och framför allt 

av det sätt som ni har framfört dem på. Att tala är ett fint uttryck för att 

bilda politisk opinion. Att skriva är ett annat sätt, men att tala är något 

väldigt fint och vackert, och ni behärskar den konsten. Det har varit en 

vältalig kongress, och det har varit en fröjd att lyssna till er. Allt har jag 

inte tyckt varit rätt i sak, liksom ni inte tycker att allt vad jag säger är rätt 

i sak, men jag har lyssnat på er och ni har lyssnat på mig, partistyrelsen 

har lyssnat på er och ni har lyssnat på partistyrelsen, och så har vi sökt 

oss fram till kompromisserna. 

Tack, alla ombud, för en fantastisk kongress och för ett fantastiskt 

arbete! 

Jag ska självklart säga ett tack till Västerås kommun och Aros 

Kongresscenter och alla dem som arbetar här, ett tack till Västerås arbetarekommun 

med Anders Teljebäck i spetsen och ett tack till 

Västmanlands partidistrikt med Sven-Erik Österberg i spetsen. Jag sade 

när jag hälsade välkommen till kongressen att Västmanland är ett fint 

gammalt socialdemokratiskt partidistrikt, präglat av just den pragmatism, 

samhällsbyggaridé och gärning som jag nyss beskrev. Ni har varit 

utmärkta värdar. Det finns en risk för att vi börjar låta som gamla 

olympiageneraler, men jag vill säga att detta har varit de bästa arrangemang 

som vi någonsin har upplevt. 

Nu får Västerås inte söka kongresser på många perioder än. Det blir väl 

andra som tävlar om att få den möjligheten. Välkomna med inbjudningarna! 

Det är en fin tradition. 

Jag ska också säga ett varmt tack till dem som har lett kongressen: 

Daniel Ådin, Lena Hallengren, Ulla Lindqvist, Jörgen Linder, Tomas 

Eneroth och Anita Modin. Jag fick en gång i tiden själv vara kongress- 

261

262 

ordförande. Det var på några SSU-kongresser på 1970-talet. Jag satt då 

tillsammans med Thage G Peterson, Lena Hjelm-Wallén och Jörgen Linder. 

Jag vet vilken enorm stimulans det är att leda en kongress, och jag vet 

också hur svårt det är. 

Jag satt och lyssnade tillsammans med några av våra kritiker i mediakåren 

i går och bad dem betygsätta vår kongress. Utöver översvallande 

omdömen om än det ena, än det andra kom man ändå fram till att det 

som skiljer våra kongresser från många andra är den skicklighet varmed 

våra presidier leder kongressens arbete. Det känner vi. Tack ska ni ha! 

Samtidigt ser ni på samma sätt som jag att det finns väldigt mycket av 

erfarenhet och förnyelse i presidiet. Det är fint att vi är i den fasen i partiet 

att vi successivt förnyar oss och låter nya kamrater pröva att ta ansvar. 

Så är det ju också i partiets beslutande organ. Där sker nu en hel del förändringar, 

och jag ska tacka de kamrater som lämnar oss. Först vill jag att 

vi ger en rejäl applåd till dem som lämnar programkommissionen och 

arbetet i den. Det är Åke Gustavsson, Björn von Sydow, Lena Nyberg och 

Niklas Nordström. Därtill kommer naturligtvis Enn Kokk, som har slutat 

under perioden men som under många år varit en drivande kraft i vårt 

programarbete. Till dessa kamrater ett varmt tack! 

Jag får också tacka Inger Mäler, som under perioden slutat som partikassör. 

Under Ingers tid har partiets ekonomi blivit bättre. Det är inget 

dåligt betyg åt en kassör. Samtidigt har det blivit bättre på så sätt att 

ingen har märkt att hon har stramat åt. Det är lysande. Tack, Inger! 

Nu vill jag be följande personer komma upp scenen: Frank Andersson, 

Jörgen Andersson, Lorentz Andersson, Cinnika Beiming, Ove Bengtsberg, 

Göran Borg, Åke Gustavsson, Mats Hulth, Nina Jarlbäck, Anita Johansson, 

Märta Johansson, Ingvar Johnsson, Jan Lundgren, Lena Nyberg, Barbro 

Palmerlund, Bo Pettersson, Bengt Silfverstrand, Christer Wahlbäck, Margot 

Wikström och Monica Öhman. Det är de som nu lämnar partistyrelsen 

som ordinarie och suppleanter. Jag kan inte kommentera alla kamraternas 

insatser utan nöjer mig med att säga några personliga ord till några 

av er, som får stå som ett tack till alla. 

Jörgen Andersson har bakom sig 17 år i partistyrelsen och har stor kompetens, 

inte minst från det kommunala området. Under flera år var han 

också statsråd. I alla lägen har han varit en person som satt partiet och 

dess bästa före andra intressen. Tack, Jörgen, för din insats! 

Lorentz Andersson kom in i partistyrelsen 1990. Skellefteå och Lorentz 

har varit synonymer i många år inom socialdemokratin. Sedan prövade 

regeringen det djärva greppet att se om Lorentz skulle mäkta med den 

personlighetsförändringen att gå från Skellefteås dominerande och 

ledande politiker till att bli landshövding i Västerbotten. Det har, som 

han sade, gått över förväntan. Lorentz har varit en mycket saklig kritiker 

av partiledning och av regering men i alla lägen en lojal företrädare för 

våra idéer, inte minst i tekniskt svåra frågor med stark politisk sprängkraft, 

som exempelvis i utjämningsfrågorna kommuner emellan. Där har 

Lorentz spelat en viktig roll. Tack, Lorentz,och lycka till i fortsatt jobb!

Ove Bengtsberg, Byggnads ordförande, har visserligen bara haft tre år i 

partistyrelsen men aldrig tvekat om den facklig-politiska samverkan. 

Dessutom ledde Ove Bengtsberg alldeles nyligen en konflikt på arbetsmarknaden 

där byggnadsarbetarna tydligt satte gränsen för vad de kunde 

acceptera. Det var ett uttryck för facklig styrka, för en väldigt fin organisation 

och en medvetenhet som är av samma slag som den styrka och 

kraft som Byggnads har visat i facklig-politisk samverkan. Du har följt 

Knut Johanssons traditioner, Ove,på ett sätt som gör att vi har satt mycket 

stort värde på dig. Vi förväntar oss naturligtvis också att din efterträdare 

Hans Tilly arbetar i samma anda. Tack, Ove! 

Åke Gustavsson, som tyvärr inte är här, har 23 år bakom sig i partistyrelsen. 

Åke har varit ordförande också i Jönköpings partidistrikt under 

väldigt många år. Åke kom in i riksdagen 1968. Dessförinnan var han 

SSU-aktiv. Jag träffade Åke första gången på en debatt mellan SSU och 

KFML(r) 1968 på Marieborgs Folkhögskola. Redan då kände man av 

Åkes snabba intellekt, hans bitska kommentarer och hans glada och positiva 

inställning till liv och politik. Det har vi dragit stor nytta av i partistyrelsen 

men också i programkommissionen. Åke ska ha ett varmt tack. 

Anita Johansson från Nacka kom in i partistyrelsen 1990, gruppledare 

för socialdemokraterna i Nordiska rådet med mera. Också hon är en 

företrädare för det nära facklig-politiska samarbetet. Tack, Anita! 

Märta Johansson från Bohuslän har varit 20 år i partistyrelsen. Märta är 

som person en socialdemokrat som självklart förenar samhällskritik med 

värme och omtanke. Jag tror att det är få som har så många vänner i politiken 

som Märta i olika politiska läger, för Märta är en människa som på 

något sätt i sin person står för det vi som socialdemokrater vill stå för: 

rättvisa, solidaritet och kamratskap. Tack, Märta! 

Margot Wikström, Umeå, kom in i partistyrelsen 1990. Hon är kommunalråd 

i Umeå men också en av regeringen fruktad ordförande i 

Svenska Kommunförbundet. Margot signerar en insats som har som 

kännetecken kvalitet, kunskap, kompetens, målmedvetenhet och en 

hårdhet som i avgörande lägen alltid varit förenad med känsla för det 

som partiet står för och vad en rimlig kompromiss representerar. Tack, 

Margot, för kamratskap och tack för ett fint ledarskap både i Umeå och i 

Kommunförbundet och för delaktighet i partistyrelsen! 

Ingvar Johnsson, 17 år i partistyrelsen, riksdagsledamot från Trollhättan, 

partidistriktsordförande i 18 år, förbundsombudsman i SSU och 

riksdagsgruppens egen författare av kupletter och nidvisor. Än så länge 

har partistyrelsen sluppit den vassa pennan. Vi har fått hans kloka råd, 

hans lågmälda synpunkter på politiken. Han är på många sätt en person 

som vi kommer att sakna i partistyrelsen men som vi vet finns kvar i 

partiarbetet. Tack, Ingvar! 

Jan Lundgren, partiets ledande profil på Gotland i många år, lämnar 

också partistyrelsen efter 17 år. Tack, Jan! 

Bengt Silfverstrand, är den andre i kuplettskrivargruppen. Ingvar 

Johnsson och han har ju presterat de mest fantastiska verk genom åren. 263

264 

Bengt lämnar oss efter 20 år i partistyrelsen, idérik, stridbar men också 

konstruktiv och alltid för partiets bästa. Tack, Bengt! Vi kämpar vidare 

tillsammans. 

Slutligen några ord också om Monica Öhman, 14 år i partistyrelsen och 

riksdagsledamot från Kalix. Hon är, som ni vet, aktiv i partiet och fackligt 

och kommunalt och även i svåra uppgifter i riksdagen, inte minst i 

trafikfrågorna. Rättfram, klok och generös, en fin partivän som på många 

sätt symboliserar det bästa med den norrbottniska traditionen inom partiet, 

pragmatisk men idéburen. Tack, Monica! 

(De avgående ledamöterna och suppleanterna i partistyrelsen uppvaktades 

med blommor.) 

När man ser dessa kamrater och goda vänner lämna scenen inser man 

också vilken oerhörd mängd av erfarenhet och kunskap som en partistyrelse 

representerar. Jag är djupt tacksam över att ha fått arbeta tillsammans 

med er. Tack ska ni ha! 

Vi ska nu tacka av dem som lämnar verkställande utskottet. Det gör 

Maj-Inger Klingvall, Bertil Jonsson och Lena Hjelm-Wallén. 

Maj-Inger har suttit i VU sedan 1996. Hon har haft svåra arbetsuppgifter, 

först att i partiet och i regeringsställning lotsa igenom den knepiga 

pensionsreformen och sedan i otacksamma och svåra frågor, ofta 

omkring asyl och invandring. Hon har gjort det på ett sätt som har väckt 

respekt. Hon har i sitt arbete visat prov på förmåga att hitta lösningar. 

Maj-Inger har också, som de flesta av oss, en bakgrund i kommunalpolitik, 

i SSU och även i en annan idéburen rörelse, nykterhetsrörelsen. Vi 

har lärt känna henne och hennes familj och satt stort värde på den 

gemenskap som vi har fått ha tillsammans med regeringen. Jag är också 

väldigt tacksam för att Maj-Inger har fått arbeta tillsammans med oss 

fem år i verkställande utskottet. Tack ska du ha! 

Bertil Jonsson har varit ledamot i VU sedan 1996 och avgick när han 

lämnade ordförandeskapet i LO. Jag sade när jag nyss började det här 

anförandet att vi har haft en period när vi har känt oss splittrade. Ibland 

har fackföreningsrörelsen och partiet stått mot varandra, och några 

gånger under 1990-talet har det varit väldigt nära en öppen brytning. Jag 

vet inte om den skulle ha blivit av med en annan ordförande i LO än 

Bertil, men jag kan tänka mig det. Så hårt var klimatet bitvis, och så pressade 

var vi. Just den personlighetstyp som Bertil är och hans pragmatism 

gjorde att vi ändå tog oss igenom de absolut svåraste månaderna 1995 

och 1996. Vi kunde starta om igen och ta nya tag. 

Lika pålitlig som Bertil var när det var som värst, när det blåste som 

hårdast, lika konstruktiv var han när vi väl var igenom den fasen och 

skulle sätta upp målen för att gå vidare. På 1996 års kongress lade vi fast 

4 procents öppen arbetslöshet som målsättning. Det målet var det ingen 

som trodde på då. Det var utskrattat. Alla de som sysslade med ekonomi 

sade att det var omöjligt.

Då hade ändå Bertil Jonsson och jag själva suttit och räknat på det här 

och kommit fram till att det var möjligt. Det skedde på Byggnads kursgård 

Rönneberga. Jag sprang runt i lokalen, och Bertil satt hummande 

och lade till och drog ifrån. Jag räknade på svarta tavlan, och vi lade till 

10 000 jobb här och 40 000 i utbildning där, en tillväxt som var si och så 

stor och ett arbetskraftsutbud som skulle öka på det och det sättet. Så 

sade vi: Det här kan ju faktiskt gå, med lite tur, mycket skicklighet och 

stor sammanhållning mellan partiet och LO. 

Och varför var det så viktigt? Jo, därför att jobben är det som faktiskt 

avgör människors förmåga och möjlighet att leva ett rikt liv. Det gäller i 

två meningar. Som individer, arbetslösa och utanför tappar många självförtroendet 

och sin sociala identitet. Det är förfärligt. Det är också för 

samhällsekonomin förödande med för liten produktion och många att 

fördela på och att bedriva utjämningspolitik med. Jobben kommer 

främst. Det här satte Bertil upp tillsammans med mig. Kongressen och 

LO ställde upp, och vi nådde målet. 

Jag är oerhört tacksam mot Bertil Jonsson för den insatsen. Han gjorde 

mer än någon annan under de svåra åren för att hålla ihop partiet och 

LO. För det ska han ha kongressens stora tack. Tack, Bertil! 

Det är med Bertil som med mig: Det är svårast när man får applåder. 

Jag har lättare att stå i motvind. Det är konstigt, Bertil! 

Lena Hjelm-Wallén! Det är sant att hon kommer att lämna VU. Det 

känns overkligt på något sätt. Först och främst ser ni själva att det är i 

förtid. Ändå har hon hållit på längre än någon av oss andra. Hon kom in 

1972 i partistyrelsen, alltså för 30 år sedan, och hon har i 14 år varit 

ledamot av verkställande utskottet. 

Lena är en av våra mest erfarna politiker. Hon är allmänpolitiker men 

har också djupa kunskaper i skolfrågor, biståndspolitik, utrikespolitik och 

författningsfrågor. Framför allt är hon ändå allmänpolitiker och socialdemokrat, 

socialdemokrat i den mening som jag beskrev när jag hälsade 

välkommen. Lena har aldrig slarvat. Det gör ju jag rätt ofta, och det har 

då för mig känts väldigt tryggt att ha en person som alltid har läst, alltid 

har granskat och sett det där lilla felet som vi andra kanske rycker på 

axlarna åt med kommentaren: ”Ja, det fixar sig.” Vi vet ju att det inte fixar 

sig. Det är ofta på de där små felen som man så småningom snubblar. 

Liten tuva stjälper ofta stort lass. Det är allmänmänskligt men gäller i 

ännu högre grad i politiken. 

Lena har noggrant, lojalt och samvetsgrant sett till att det har blivit 

rätt. Jag har också i Lena haft ett ovärderligt stöd, inte minst inför den 

här kongressen, som i huvudsak har förberetts under det halvår då 

Sverige hade ordförandeskapet i EU. Jag hade inte tid. Samma tacksamhet 

som jag känner mot Thomas Östros för programarbetet under samma 

tid känner jag mot Lena Hjelm-Wallén när det gällt förberedelserna för 

kongressen. 

Nu lämnar Lena verkställande utskottet. Hon lämnar ju inte politiken; 

hon är kvar som vice statsminister och kommer som sådan naturligtvis 265

266 

att fortsätta att ta sitt ansvar. Hon lämnar VU, och hon lämnar ett stort 

tomrum efter sig. När Lena Hjelm-Wallén slutar i VU går en av dem som 

i praktiken var med redan på den tiden då Erlander regerade. Det är fantastiskt! 

Denna unga kvinna ska vi nu ge en mycket varm applåd. 

Lena Hjelm-Wallén,verkställande utskottet: Jag vill först på vägnar av alla 

som har avgått tacka så mycket för ert bifall för att vi har tagit det här 

steget. Naturligtvis vill jag också tacka för Görans vackra ord. När man 

avgår på det här sättet och hör alla vackra ord får man en känsla av att 

man egentligen är oumbärlig. 

Likväl har vi alla tagit steget att avgå. När vi nu tackar för oss gör vi 

det också med en lyckönskning till alla de nya som nu tar våra platser. 

Det där med 1968 var viktigt. Det var den valrörelse som jag först deltog 

i som riksdagskandidat. SSU gick ut på bred front. Maj-Inger sade 

för övrigt som en förklaring till den röda halsduk som hon bär i dag att 

hon och jag var med och bildade skolklubbar på 1960-talet. De hette då 

Halsduk. Det var ju SDUK, och man satte ofta HAL före. Därav Maj- 

Ingers halsduk. 

Jag var alltså med 1968 och lyftes in av SSU. Jag vill tacka Bosse 

Ringholm för det. Han var ju vår förbundsordförande. SSU var mycket 

lyckosamt i valrörelsen som handlade om erfarenhet och förnyelse. Man 

tog hand om oss på ett bra sätt. Jag tror att vi stod för väldigt mycket av 

förnyelse under de första åren på 1970-talet. 

Det var inte bara jag som tillhörde den här generationen. Åke 

Gustavsson var också med. Det är synd att Åke inte här just nu, men jag 

vill gärna framhålla detta. 

Sedan är det kanske ett ödets nyck att den som ersätter mig som ordinarie 

i VU just är min gamla förbundsordförande Bosse Ringholm. 

Åke Gustavsson och jag fick redan på 1970-talet förtroendet att vara med 

i partistyrelsen och senare för min del i VU. Det här är utomordentligt viktiga 

uppdrag där vi representerar partivännerna och formar politiken. VU 

är naturligtvis det viktigaste. Där görs en kontinuerlig analys av läget. Det 

är där som åsikter ska brytas mot varandra, luften ska rensas om det 

behövs, och det behövs ju ganska ofta. Då är det viktigt att VU är ett kamratgäng 

där man också ger stöd åt varandra. Många av VU:s ledamöter har 

ganska utsatta positioner. Värst är det ju för partiets ordförande. Stödet 

från kamratgänget i VU, inte minst när det gäller partiordföranden, är viktigt. 

Så har det varit, och jag vet, med tanke på de som nu kommer in i VU, 

att det kommer att fortsätta. Det är väldigt viktigt. 

Jag tänkte skicka med en liten dikt från Barnens diktbok. Det är Hans 

Alfredsson som skriver om bröderna i Spånga: 

Det bodde två bröder i Spånga 

som var väldigt olika långa. 

De var glada ändå 

när de tänkte uppå 

att de trots allt ju var lika många.

När man som jag kommer in tidigt i politiken är det viktigt att man 

hela tiden har en beredskap att avgå och att avgå i tid så att man inte lyfts 

ut. Man får inte avgå när man själv har tröttnat, när andra har tröttnat på 

en, utan man måste känna när tiden är mogen för det. Jag har fortfarande 

ett obrutet politiskt engagemang, men jag vet att den kan utövas också 

på andra ställen än inom partistyrelsen. 

Vi har haft en fantastisk kongress här i Västerås – det är för övrigt mitt 

kära partidistrikt – där vi, förutom allt annat som har fungerat, har haft 200 

frivilligarbetare bland partivännerna som har gjort ett fantastiskt jobb. 

Kongressen har präglats av det som Göran sade, nämligen insikt om 

hur det ser ut i vårt samhälle; orättvisor och brister som fortfarande finns 

kvar. Då är det en naturlig fråga för oss socialdemokrater: Hur ska vi förändra 

detta? Vi vet att det är vi och inga andra som kan åstadkomma en 

förändring. Det är därför som det är så viktigt att vi tar oss samman, att 

vi har den här sammanhållningen som vi har känt under den här kongressen. 

Det är när vi har den sammanhållningen och det engagemanget 

som vi är så otroligt starka. Och vi vet att vi har ett tufft val framför oss. 

Vi alla som avgår nu lovar att göra allt vad vi kan i valrörelsen. Jag tror 

att vi kommer att vara framgångsrika. 

Nu tackar vi för det förtroende som vi har haft i många år och tackar 

för en fantastisk kongress. Tack så mycket! 

Göran Persson, partiordförande: Lena och jag har många gånger pratat om 

vår, hennes och min, lycka att vi båda kom att få arbeta ihop med vår 

ungdoms stora förebilder och idoler. För oss som SSU:are var det förbundsordföranden. 

Det var Bosse Ringholm och Lasse Engqvist. Det är 

fantastiskt. Tänk om jag som 20-årig SSU:are från Vingåker då hade 

sagt: När du är 50 år, Persson, då får du jobba ihop med Bosse Ringholm 

och Lasse Engqvist varje dag. Det hade jag inte trott vara möjligt, och jag 

tror att Lena hade känt likadant! 

Nu ska jag bara tacka de som har haft ansvaret för kongressen innan vi 

går över på ett kulturinslag för att sedan avsluta med en allmänpolitiskt 

reflexion. 

Tack Runa Dahlström, 2001 års kongressgeneral, som har hållit i kongressen. 

I tacket till Runa ingår också – och jag vill understryka det som Lena 

sade – ett tack till alla som arbetat med kongressen, som har fört protokoll, 

som har hållit ordning på attsatser, på yrkanden, på säkerhetskontroller. 

Det gäller alla de som har sett till att det har fungerat med mat, 

smörgåsar, och service. Det har varit aktiva partivänner, ideellt arbetande 

människor på Sveavägen 68 och på distriktsexpeditioner. Det har varit 

massor med ideellt engagerade kamrater. Tack ska ni ha! 

Slutligen vill jag tacka Lars Stjernkvist lite extra. Det här var Lars första 

kongress, och det är den bästa kongress som vi har haft sedan 1969. Det 

behöver inte vara ett direkt samband, men det finns ett samband. Lars har 

267

268 

genom sitt sätt att leda partiexpeditionen förnyat det demokratiska samtalet, 

för det är det som vi har haft. Ibland har det känts som ett pågående 

seminarium. Vi har verkligen lyssnat till varandra. Lars är mer än något 

annat en brinnande demokrat – dessutom naturligtvis socialdemokrat. 

Han har satt sin prägel på kongressens arbetsformer, inte minst genom de 

temagrupper som inledde kongressen. Det var ett mycket lyckosamt drag, 

och för det ska vi tacka Lars alldeles särskilt. Tack ska du ha! 

Nu ska vi få lyssna till någonting vackert. Det är en gåva från socialdemokraterna 

i Västerås och i Västmanland. Nu kommer Västerås Symfonietta 

tillsammans med kören Pro Musica under ledning av dirigent 

Joakim Unander att framföra en bukett rosor på musikalisk väg. Anders 

Teljebäck, arbetarekommunens ordförande i Västerås, säger att ni väldigt 

gärna får sjunga med. Varsågoda. Njut och sjung! 

Musikinslag 

Göran Persson, partiordförande: Jag vill understryka kongressens tack till 

våra medverkande musiker och sångare från Västerås. Hjärtligt tack! 

Sitter ni bara kvar ska ni snart få resa er upp och sjunga också Internationalen. 

Det är en fin avslutning på kongressen. 

Vi har behandlat över tusen motioner. Vi har antagit ett nytt radikalt 

partiprogram. Vi har beslutat om riktlinjer för den kommande perioden. 

I centrum för tusentals sidor politik och närmare hundra timmars debatt 

har barnen stått. 

Vi har också haft barn och ungdomar här under veckan som vi har fått 

frågor och uppmaningar från. Mimmi Lindborg i klass 4a på Herrgårdsskolan 

skriver så här: ”Om jag skulle vara statsminister, ja, då skulle jag 

bestämma att alla barn gick i skolan och att det inte fanns mobbning, att 

alla har någonstans att gå, att alla ska kunna ha ett jobb och att ingen ska 

vara arbetslös, att det inte fanns något krig, att det inte fanns våld så att 

ingen blev misshandlad eller slagen.” 

Om du Mimmi hör det här vill jag säga till dig, att jag som är statsminister 

tänker jobba för precis det här varenda dag. Jag vet att det skulle 

också varje ombud på den här kongressen göra om de också fick vara 

statsminister. Tack, Mimmi! 

Jag har ett önskemål till från en annan ung människa, på en papperslapp 

som satt uppklistrad på en dörr här i kongresslokalerna. Det står: 

”Hej! Vi vill ha fler fritidsgårdar och ställen för ungdomar.” 

Partivänner! Det här är ett av de budskap som jag har sett flest gånger 

på olika lappar och på TV-skärmarna. Jag vill skicka med det när ni nu 

tar era väskor och reser hem. Ge era ungdomar någonstans att samlas! 

Var lite kreativa! Det behöver inte vara nytt, det behöver inte vara flott. 

De behöver någonstans där de känner att de får träffas på egna villkor, 

någonstans där miljön är drogfri, någonstans där pojkar och flickor inte 

behöver lägga ut en förmögenhet för att komma in. Det är ett stort pro-

lem i Sverige i dag. Vi har ett ansvar för detta, och vi ska se till att vi 

agerar för att lösa den saken. 

Gå ut en kväll! Se er omkring! Det finns alldeles för många ungdomar 

och till och med barn som drar omkring i innercentra, som står och 

hänger vid kiosker eller utanför ställen där åldersgränsen sätter stopp. Gå 

dit och fråga vad de vill, vad de har för förslag! Jag är säker på att de har 

förslag i övermått. Gå dit och lyssna! 

Partivänner! Under den här kongressen har vi fattat många beslut. Om 

vi får bestämma kommer de att betyda förbättringar för barn, ungdomar 

och barnfamiljer framöver. Vi har klubbat igenom förslag om att på sikt 

införa en kostnadsfri förskola och tolv månaders studiebidrag. Vi har förstärkt 

skrivningarna i våra riktlinjer om vår skyldighet att följa barnkonventionen, 

om barn och ungas rätt att påverka sin skolgång, om att vi inte 

ska glömma barnens och de ungas perspektiv, ens när vi diskuterar vägar 

och järnvägar. 

Vi har sagt att det krävs förändringar av arbetslivet för att både kvinnor 

och män ska kunna uppfylla sina drömmar också när det gäller barn 

och föräldraskap. Vi har sagt att vi ska verka för barns levnadsvillkor. Det 

ska finnas med på dagordningen när kandidatländerna diskuterar förutsättningarna 

för medlemskap i EU. Vi är fast beslutna att bygga det 

gröna folkhemmet för vår egen, för barnens och för kommande generationers 

skull. Detta är jag glad för. 

Partivänner! Politik är att vilja. Politik är att forma framtiden. Barnen 

är framtiden. Men politik är inte allt. Vi kan inte lagstifta om föräldrar 

som alltid i varje stund orkar med alla krav. Vi kan inte lagstifta om vuxna 

i barns och ungas närhet som alltid ställer upp när föräldrarna inte räcker 

till eller inte finns plats. Vi kan inte lagstifta om barn och ungdomar som 

alltid vet vad som är rätt och fel. Alla som är vuxna har ett ansvar. Jag har 

det. Du har det. Och vi tänker ta det tillsammans. 

Det finns inte dina barn, det finns inte mina barn, det finns bara våra 

barn. Och jag vill säga detta: Jag vill inte att ett enda barn till i vårt land 

ska fara illa. Jag vill inte att en enda liten människa till ska behöva gå till 

skolan med motvilja eller gå därifrån mobbad och rädd. Jag vill inte att 

en enda människa till i yngre tonåren ska lägga en liten papperslapp 

längst fram på tungan och gå in i sitt första narkotikarus. Och jag vet att 

det är ingen lätt uppgift att förhindra detta, men det är en uppgift värd 

varje ansträngning. Vi måste försöka i våra roller som politiker, men förför 

allt i våra roller som vuxna och som medmänniskor. 

Sverige innehar i dag titeln ”Världens barnvänligaste land”. Vi är på 

inget sätt nöjda. Vi är stolta över den titeln, men vi är inte nöjda. Men vi 

ska se till att vi förblir det land som kallas för det barnvänligaste i världen. 

Det är kongressens beslut. Tack för det! 

Kamrater! Ingvar Carlsson, Olof Palme och många andra har sagt det: 

Politik är att vilja. Politik är att forma framtiden. Den enda konkreta 

kopplingen som vi har till framtiden är barnen och ungdomarna. Vi har 

269

270 

satt barnen främst under den här kongressen. Vi har talat om trygghet. 

Vi vet att vi aldrig blir trygga i Sverige om inte också andra människor i 

andra delar av världen känner trygghet. Det hänger ihop. I dag, exakt två 

månader efter terrordåden i New York och Washington, ser vi det tydligare 

än någonsin: känslan av otrygghet har vuxit. Orosmoln tornar upp 

sig över världen. I en tid av osäkerhet står socialdemokratin efter denna 

kongress enad kring tydliga mål. 

Det första som vi har sagt på denna kongress är: Socialdemokratin ska 

gå i spetsen för en offensiv global rättvisa. Världen har sammantaget aldrig 

varit rikare. Möjligheten att sprida utveckling till fler har aldrig varit 

större. Ändå växer klyftorna mellan fattiga och rika inom och mellan länder. 

Ändå förvägras miljoner människor delaktighet i utvecklingen. Vi 

vet att en värld av orättvisor och klyftor är en värld av konflikter. Våldet 

i Mellanöstern måste få ett slut. Den globala terrorismen måste stoppas. 

Folkrätten ska fortsatt stärkas. Fattigdomen ska hävas, och världshandeln 

förbli rättvis. Miljöförstöringen ska hejdas och nord–syd-dialogen förnyas. 

I det arbetet ska socialdemokratin ta ledningen. 

Det andra som vi har sagt är: Arbetslösheten är socialdemokratins allt 

annat överskuggande uppgift. Vi har halverat arbetslösheten och ökat 

sysselsättningen. Vi ser med oro nya varsel och stigande arbetslöshet, inte 

minst bland ungdomar. Men i dag kan vi möte en internationell avmattning 

med en stark offentlig ekonomi. Vi har utrymme för insatser som 

håller tillbaka arbetslösheten och ökar tillväxten. Den ekonomiska politiken 

ligger fast. Full sysselsättning är målet. Något annat mål kan svensk 

arbetarrörelse aldrig ha. 

Det tredje som vi har sagt är: Endast en fast politisk vilja kan fördela 

välståndet rättvist. En rad beslut som ökar rättvisan har fattats, och förbättringarna 

når nu landets hushåll, inte minst barnfamiljerna. Men det 

räcker inte. Vi accepterar inte att orättvisor och klyftor hindrar människor 

från att utvecklas och växa. Övertygelsen om alla människors lika 

värde och rätt leder oss i kampen mot alla former av över- och underordning 

i samhället. Så länge minsta orättvisa råder har socialdemokratin 

en uppgift. Löntagarnas uppoffringar under de svåra år som vi har 

bakom oss ska inte användas för att finansiera skattelättnader för höginkomsttagare. 

Rättvisan ska öka, och klyftorna ska minska mellan människor 

och regioner i vårt land. 

Kongressen har gett tydliga besked. A-kassan ska förbättras, heltid ska 

vara en rättighet – deltid en möjlighet. Alla ska få del av företagshälsovården. 

Behovet av socialbidrag ska halveras mellan 1999 och 2004. 

Allemansrätt ska gälla i välfärden. Utvecklingen ska spridas i hela landet. 

Så sammanfattar vi kongressen i korthet. Vi ska gå i spetsen för en 

offensiv för global rättvisa. Kampen mot arbetslösheten är socialdemokratins 

allt annat överskuggande mål. Endast en fast politisk vilja kan 

fördela välståndet rättvist, eller ännu enklare uttryckt: Det är fred, det är 

arbete och det är solidaritet. Kongressen arbetar i en fin och klassisk 

socialdemokratisk tradition. Tack för de besluten!

Partivänner! Häromdagen läste jag en artikel i en publikation som 

utkommer fem-sex gånger om året. Först smålog jag lite överseende över 

stolligheterna som en redaktör hade staplat på varandra. Jag ska citera ett 

avsnitt. Men ju längre jag läste, desto obehagligare blev det. Skrattet fastnade 

i halsen. Hör, så förstår ni varför. Så här stod det i artikeln: ”Högt 

valdeltagande är socialism. Det är något ruttet i länder med högt valdeltagande. 

I fria demokratiska stater känner medborgarna sig inte tvungna 

att rösta. Där röstar de om de är missnöjda eller har mycket bestämda 

idéer om hur landet bör styras.” 

Så rakt på sak, så tydligt talar den svenska högern i tidskriften Svensk 

tidskrift nr 4 år 2001. Du som är missnöjd, gå och rösta! Du som vet, gå 

och rösta! Ni andra stannar hemma. Det är här, just här, som den fundamentala 

skiljelinjen i politiken går i synen på demokratin. Mot denna 

högerns elitistiska demokratisyn där en upplyst elit ska styra folket står 

socialdemokratins demokratisyn som bygger på allas delaktighet och 

ansvar för den gemensamma utvecklingen. 

I vårt nya partiprogram skriver vi följande: ”Demokratin måste utövas 

på många vägar och på flera plan. Socialdemokratin strävar efter en samhällelig 

ordning där människor som medborgare och individer kan 

påverka både utvecklingen i stort och samhällsarbetet i vardagen.” 

Partivänner! Vår samhällsmodell har sannerligen sina brister. Vi är 

långt ifrån nöjda, men vi kan vara stolta ändå över att ha format ett av de 

bästa samhällen som någonsin har funnits. Varför? Hur kan det komma 

sig att detta lilla land långt uppe i norr på blott hundra år har kunnat resa 

sig från yttersta fattigdom och armod till välstånd och välfärd? Beror det 

på att en elit har styrt samhället? Eller beror det på att vi har varit många 

som har tagit ansvar? Beror det på några få människors unika begåvning 

eller på människor i samverkan? Vi vet svaret på dessa frågor. Vi vet det 

som vi så många gånger har sagt under den här kongressen. Det duger 

inte med bara utveckling och tillväxt. Det duger inte heller med bara 

jämlikhet och rättvisa. Det enda som duger och som fungerar är 

både–och, både utveckling och jämlikhet, både tillväxt och rättvisa. 

Partivänner! Vi vet vad högern vill. De vill ha en annan samhällsmodell. 

När demokratin och politiken inte förmår att upprätthålla medborgarrätten 

i form av vård, skola och omsorg, då vänder medborgarna 

demokratin ryggen. Det är det som vi har sett under det gångna decenniet. 

Valdeltagandet har sjunkit drastiskt, från 91 till 81 procent. Denna 

utveckling måste brytas. I annat fall bryts vår samhällsmodell sönder. Då 

kommer medborgarrätt och allemansrätt i välfärden att ersättas av rikemansrätt. 

Partivänner! Vi ska inte bara vinna nästa val. Vi ska fortsätta att vinna 

val därefter, inte för vinnandets egen skull utan för att kunna hävda vår 

samhällsmodell. 

Jag vill inte att vi vinner nästa val med ett lågt valdeltagande. Därför 

måste vi socialdemokrater bli bättre på att övertyga om vår politik och vår 

271

272 

ideologi. Vi har investerat tusentals kronor i mobiltelefoner, faxapparater, 

datorer och kopieringsapparater. Nu är det dags att också investera i det 

som transporteras i dessa maskiner, nämligen ord och tankar – ord som 

förmår att beskriva och levandegöra varför det är så viktigt med din delaktighet 

och ditt ansvar. 

Du kan inte lämna över besluten om framtiden till någon annan. Det 

är på dig det beror. Du gör skillnad. Låt dig inte kuvas av en elit som tror 

sig veta ditt bästa. Demokrati är samtal, engagemang och ansvar. 

Demokrati är respekt för varandra. Demokrati är du och jag tillsammans. 

Det har vi visat under denna partikongress. 

På samma sätt som vi har arbetat här, pragmatiskt, realistiskt och med 

stor respekt för varandra, ska vi också prägla debatten i våra kommuner och 

i våra fackföreningar. Låt oss gå ut och tillsammans utföra det arbetet med 

siktet att höja valdeltagandet i nästa års val, därför att utan människors uppslutning 

i allmänna val är inte vår samhällsmodell där alla har rätt och plats 

möjlig att upprätthålla. Det är uppgiften. Den antar vi tillsammans. 

Nu ska vi ta våra väskor och åka hem – och tvätta. Ja, det är faktiskt en 

vardag som väntar, med ungar för en del, kaos på dagis, alla stövlar som 

man ska sparka sig igenom innan man kommer in, beslutsångest över vad 

som ska stå på middagsbordet om en halvtimme. Avfrostningen av frysen 

– glöm inte den! Den har redan väntat alldeles för länge. Det är ju till 

det här vi åker hem, till vardagen och till en politisk fortsättning. 

Vi har fått små kontaktkort. Dela ut dem. Visa att du bjuder på dig 

själv, att du står till förfogande, att du reste till kongressen som ombud 

för många andra. Visa att du blir glad om man ringer till dig och frågar: 

Hur är det egentligen med barnbidragen? Hur blir det med a-kassan? 

Hur ska vi ha det med de homosexuellas rätt att adoptera? Svara, diskutera, 

förklara, var tillgänglig, använd ditt kontaktkort. Och så ska vi 

berätta om våra värderingar, för det är ju det det handlar om. Vi ska 

berätta om rätten till arbete och bostad, om vår syn på rättvisan. Vi ska 

tala om det som spelar roll, om vad vi väljer och att vi får vad vi väljer. 

Ett samhälle där vi tar ansvar för varandra eller ett samhälle där vi bara 

tar ansvar för oss själva och våra närmaste – vilket vill vi ha? Det handlar 

om värderingar. Vill vi ha ett samhälle där vi bär varandras bördor eller 

ett samhälle där den som är stark och frisk överlåter sin börda åt den som 

är gammal och svag, ett samhälle med allemansrätt eller ett samhälle med 

rikemansrätt? 

Nu tar vi med oss besluten som vi har fattat här. Och väl hemma sätter 

vi i gång att göra verklighet av dem i regeringen, i riksdagen, i landsting, 

i kommuner, och vi lovar varandra att det som vi inte får igenom 

under den här mandatperioden går vi till val på och skaffar oss en majoritet 

i nästa val som gör att vi kan genomföra kongressens beslut. Det är 

vårt ömsesidiga löfte. 

Ensam är inte stark, det är sant. Det vet vi inom arbetarrörelsen mer 

än några andra. Varje individ för sig är viktig. Varje individ för sig kan

göra stordåd. Men det är bara tillsammans som vi varaktigt kan förändra 

ett samhälle. Ensam är inte stark. Det har också gällt i samarbetet med 

våra fackliga kamrater. 

Tack LO, tack Wanja och tack alla andra fackförbund och fackförbundsordförande 

för er medverkan på kongressen. Det är inte bara socialdemokratins 

kongress. Det är lika mycket fackföreningsrörelsens kongress. 

Vi är två grenar på ett och samma träd. Det är en gammal bild, 

men den är riktig och en av de bästa som jag vet. 

Nu gör vi det tillsammans – kvinnoklubbarna, SSU-klubbar, Broderskapsgrupper, 

hyresgästföreningar, ABF-avdelningar. Överallt finns 

aktiva partivänner mer eller mindre i ett läge där man direkt kan föra ut 

vår politik. Men vi gör det tillsammans, och vi gör det med samma goda 

humör som här på kongressen. 

Varför ska det inte kunna vara likadant hemma som det har varit här? 

Förstår ni? Vad var det som gjorde att vi hade så trevligt tillsammans här? 

Vi lyssnade på varandra och vi tog lite tid på oss, vi som är så oerhört 

beslutskraftiga, och några av oss är det, kanske i övermått. Det är inte så 

tokigt om man väntar ett tag, tänker efter lite och lyssnar. 

Och du som nu åker hem, ta med dig arbetsmetoden från kongressen. 

Skapa samma goda stämning i s-föreningen, i arbetarekommunen, i 

kommunstyrelsegruppen och i fullmäktigegruppen, och politiken blir 

inte bara bättre utan också roligare. Det är tillsammans som vi är starka, 

vi som tillsammans utgör arbetarrörelsen. Tack ska ni ha! 

Kamrater! ”Det här har jag tänkt på” har varit rubriken på många meddelanden 

som spritts på kongressen från ungdomarna. På en av dem såg 

jag att det stod: ”Varför tror ni att ni vinner valet?” Nej, vi tror inte att vi 

vinner valet. Vi vill vinna valet, vi tänker vinna valet och vi kan inte tänka 

oss en bättre utgångspunkt för det arbetet än vad vi tillsammans har skapat 

här i Västerås under denna vecka. Tack ska ni ha. 

Nu går vi ut med fred, arbete och solidaritet, enade i hela arbetarrörelsen 

i hela Sverige. Tack för en fantastisk kongress! 

Nu ska vi sjunga Internationalen. Det ska bli härligt. Vi ska göra det 

tillsammans med Västerås kulturskola, som först gör en instrumentalisk 

introduktion. Därefter ska vi sjunga Internationalen. Sedan ska vi också 

avsluta kongressen med ett klubbslag. Nu ton och ord till Västerås kulturskola. 

Varsågoda! 


Kongressens avslutning 

Göran Persson, partiordförande: Härmed förklarar jag det socialdemokratiska 

arbetarepartiets 34:e kongress för avslutad. 

Avslutning 

Kongressen avslutades klockan 14.03. 

273

274 

Protokolljustering 

Sekreterare 

Ann-Sofie Hermansson Heli Kärkkäinen Madelén Persson 

Marie Martinsson Birthe Nordengaard Lars Westbratt 

Peter Andersson Ulf Nordlinder 

Ordförande 

Anita Modin Jörgen Linder Ulla Lindqvist 

Tomas Eneroth Lena Hallengren Daniel Ådin 

Protokolljusterare 

Peter Jeppsson Stina Lindberg Elisabeth Bramfeldt 

Göran Persson Hans Ekström Leif Bergman 

Agneta Lindström-Berg Elisabeth Lassen Nils Wiik 

Anna-Lena Mellquist

Sakordsregister 

Sidhänvisningen anger var sakordet förekommer första gången i debatterna 

och på vilken sida besluten finns. 

Adoption ...................................................................... Del 2: 140, 165. 

Alternativa driftsformer ................................................ Del 2: 105, 137. 

Arbetsliv ....................... Del 2: 14, 25, 100, 193, 323, 339. Del 3: 6, 63. 

Arbetslöshet .............................. Del 1: 12, 73, 160. Del 2: 87, 271, 303. 

........................................................................ Del 3: 6, 48, 80, 134, 171. 

Arbetslöshetsförsäkring ....................................... Del 2: 128. Del 3: 68. 

Arbetsmarknadspolitik ....... Del 1: 88, 153. Del 2: 89. Del 3: 10, 68, 80, 160. 

Arbetsmiljö ........... Del 1: 139 och 159. Del 2: 92. Del 3: 7, 62, 225, 257. 

Arbetsrätt ................... Del 1: 78, 159, 200, 223. Del 2: 92. Del 3: 7, 49. 

Arbetsskadeförsäkring ....................................................... Del 3: 51, 63. 

Arbetstider ................................... Del 2: 113, 328. Del 3: 8, 17, 48, 216. 

Barn ...... Del 1: 75, 158, 169, 178, 223. Del 2: 24, 99, 111, 137, 140, 165, 

168, 204, 216, 291, 309, 324, 339. Del 3: 5, 62, 75, 108, 135, 204, 222, 268. 

Bioteknik ............................................................................... Del 1: 86. 

Bistånd .......................................................... Del 1: 196. Del 2: 36, 85. 

Bostadspolitik ........ Del 1: 138, 152. Del 2: 296, 312. Del 3: 120, 173. 

Brottslighet .......................................................... Del 2: 77, 305, 339. 

Deltid/heltid ........................................... Del 1: 97, 157. Del 2: 229, 233. 

.................................................. Del 3: 8, 48, 70, 80, 215, 216, 225, 270. 

Diskriminering ............................................... Del 1: 72, 93, 121, 122. 

.................. Del 2: 17, 105, 137, 148, 269, 323. Del 3: 8, 62, 85, 121, 256. 

Djurskydd ..................................................................... Del 3: 136, 155. 

Ekonomi .. Del 1: 74, 115. Del 2: 80, 137, 175. Del 3: 157, 171, 174, 250, 256. 

Ekonomisk brottslighet ............................................... Del 2: 305, 339. 

Energi .................................................................. Del 3: 90, 182, 197. 

Europeiska unionen .................................. Del 1: 158, 167, 181, 203. 

................................................................ Del 2: 91, 99. Del 3: 10, 15, 98. 

Flyktingpolitik ................................................. Del 2: 68, 85, 280, 291. 

Forskning .................................... Del 1: 78, 178. Del 2: 185, 214, 256. 

........................................................... Del 3: 85, 134, 182, 197, 202, 222. 

Friskolor ............................................. Del 1: 132. Del 2: 110, 172, 204. 

Fördelningspolitik ...................................................... Del 1: 112, 170. 

Företagshälsovård ................................................. Del 3: 8, 50, 63, 270. 

Förskola .................................. Del 1: 136, 168, 178. Del 3: 87, 97, 269. 

Förtroenderåd ............................................ Del 2: 11, 25, 64, 113, 128. 

Föräldraförsäkring .................................. Del 2: 140, 165. Del 3: 32, 48. 

275

276 

Globalisering ... Del 1: 82, 196, 223. Del 2: 35, 85, 214. Del 3: 7, 101, 255. 

Grundskola ......................... Del 1: 169, 178. Del 2: 123, 143, 174, 204. 

Gymnasieskola .................................. Del 1: 168, 178. Del 2: 119, 123. 

Handikapp ............. Del 2: 177, 270, 323. Del 3: 24, 48, 106, 108, 201, 238. 

Homosexuella ........... Del 1: 90, 98, 102. Del 2: 143, 165. Del 3: 9, 272. 

Hälso- och sjukvård ................Del 2: 87, 137, 206, 323. Del 3: 161, 246. 

Högskola ............ Del 2: 147, 151, 176, 204, 282. Del 3: 29, 82, 84, 134. 

Infrastruktur ...................................... Del 1: 107, 115. Del 3: 81, 134. 

Integration .............................. Del 2: 93, 99, 195, 270, 323. Del 3: 75. 

Internationella relationer …………… Del 1: 186. Del 2: 10, 55, 62, 85. 

Invandrare ..................... Del 1: 75, 126. Del 2: 10, 150, 272, 316, 323. 

.................................................................... Del 3: 10, 14, 71, 110, 134. 

IT- och televerksamhet ....................................... Del 3: 104, 108, 129. 

Jordbruk ....................................................................... Del 3: 83, 155. 

Kollektivtrafik ......................................... Del 2: 123. Del 3: 130, 246. 

Kommunala frågor ........................... Del 3: 13, 80, 155, 158, 171, 248. 

Kommunikationer ............. Del 1: 112, 115. Del 2: 91. Del 3: 111, 134. 

Kompetensutveckling ............. Del 1: 78, Del 2: 224, 256. Del 3: 26, 103, 227. 

Konsumentpolitik ........................ Del 1: 78, 104. Del 2: 233, 238, 301. 

Kriminalvård ........................................................... Del 2: 326, 339. 

Kulturpolitik ........................................................ Del 3: 199, 217, 222. 

Livsmedel .................................................................. Del 3: 135, 155. 

Läkemedel .......................................................... Del 2. 103, 108, 256. 

Mediafrågor ........................................................... Del 3: 201, 213, 222. 

Medlemsavgift .............................................................. Del 2: 12, 25. 

Miljö ........................................................................... Del 3: 181, 197. 

Missbruk ........................... Del 1: 126. Del 2: 226, 256, 274, 291, 337. 

Mångfald ........................... Del 2: 10, 93, 99, 195, 270, 323. Del 3: 75. 

Näringspolitik ............................................................... Del 3: 109, 134. 

Ohälsa ............................................ Del 2: 208, 256. Del 3: 31, 49, 52. 

Organisationsfrågor .................................... Del 1: 80, 83. Del 2: 7, 25. 

Partiprogram ................................................................ Del 1: 70, 223. 

Pensioner .................................................................. Del 2: 258, 268. 

Privatiseringar .......................... Del 1: 128, 152. Del 2: 127. Del 3: 56.

Rasism ..................................................... Del 2: 316, Del 3: 204, 238. 

Rehabiliteringsförsäkring ............................................... Del 3: 52, 62. 

Regionalt inflytande ....................................................... Del 3: 81, 84. 

Regionalpolitik .............................................................. Del 3: 81, 84. 

Sjukförsäkring ............................................................. Del 2: 101, 137. 

Sjukvård ............................... Del 2: 87, 137, 206, 323. Del 3: 161, 246. 

Skatter ........................................................................ Del 3: 171, 180. 

Skog ........................................................................... Del 3: 135, 155. 

Skola ........................................................................... Del 3: 85, 103. 

Socialförsäkring ............ Del 1: 106. Del 2: 124, 235. Del 3: 26, 163, 171. 

Socialtjänst ................................................................... Del 2: 99, 165. 

Stadgar ............................................................................. Del 2: 7, 25 

Stress .............................................................................. Del 3: 7, 62. 

Studiestöd .................................................................... Del 3: 88, 103. 

Säkerhetspolitik ................................................... Del 2: 34, 55, 60, 65. 

Tandvård .................................................................... Del 2: 101, 108. 

Tillväxt ...................................................................... Del 3: 105, 134. 

Trafikfrågor .................................................................. Del 3: 112, 134. 

Utbildning ........................................................................ Del 3: 8, 62. 

Valutafrågor ............................................................... Del 3: 161, 166. 

Vuxenutbildning ........................................... Del 2: 176. Del 3: 86, 103. 

Välfärd ........................................................................ Del 2: 109, 135. 

Äldreomsorg ............................................................... Del 2: 258, 268. 

Äldrepolitik ................................................................. Del 2: 282, 312. 

277

278 

Innehållsförteckning 

Anföranden 

Hälsningsanförande av Göran Persson, sid 5 del 1. 

Anförande av Zlatko Lagumdzija, sid 23 del 1. 

Anförande av Karl-Petter Thorwaldsson, sid 25 del 1. 

Anförande av Bosse Ringholm, sid 86 del 2. 

Anförande av Abu Ala, sid 210 del 2. 

Anförande av Shimon Peres, sid 213 del 2. 

Anförande av Gerhard Schröder, sid 98 del 3. 

Anförande av LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, sid 223 del 3. 

Avslutningsanförande av Göran Persson, sid 260 del 3. 

Punkterna 2-6, sid 28-68 del 1. 

Punkt 7 Berättelser och fråga om ansvarsfrihet, sid 69 del 1. 

Punkt 8 Val av partiorgan 

8.1 partiordförande, sid 56 del 2. 

8.2 partisekreterare, sid 57 del 2. 

8.3 fem övriga ledamöter i verkställande utskottet, sid 58 del 2. 

8.4 sju suppleanter i verkställande utskottet, sid 232 del 2. 

8.5 26 övriga ledamöter i partistyrelsen, sid 65 del 3. 

8.6 15 suppleanter i partistyrelsen, sid 214 del 3 

8.7 tre revisorer, sid 66 del 3. 

8.8 tre revisorssuppleanter, sid 215 del 3 

8.9 fem ledamöter i programkommissionen, sid 69 del 3. 

8.10 fem suppleanter i programkommissionen, sid 215 del 3. 

Punkt 9 Partiprogram, sid 70 del 1. 

9.1 Den demokratiska socialismen, sid 205 del 1. 

9.2 Världen av i dag, sid 83 del 1. 

9.3 Idéarv och samhällsanalys, sid 85 del 1. 

9.4 Socialdemokratisk samhällssyn i dag, sid 94 del 1. 

10. Politiska riktlinjer, sid 7 del 2. 

10.1 Människan är målet - inledningskapitlet, sid 253 del 3. 

10.2 Rätt att färdas väl genom livet, sid 99 del 2. 

10.3 Ett Sverige där klyftorna minskar, sid 268 del 2. 

10.4 Fler jobb – och ett arbete att må bra med, sid 6 del 3. 

10.5 Ett Sverige i sammanhållning och utveckling, sid 81 del 3. 

10.6 En trygg och hållbar ekonomi, sid 157 del 3. 

10.7 En stark röst för solidaritet och fred, sid 34 del 2. 

10.8 Framtiden bygger vi tillsammans, sid 7 i del 2.

11. Motionsbehandling – partiprogrammet (M1) 

Del 1: 70, 80, 85, 94, 105, 115, 116, 127, 153, 157, 159, 168, 

180, 194, 204, 205. 

12-18. Övrig motionsbehandling 

12. Rätt att färdas väl genom livet – motioner och partistyrelsens 

utlåtanden över motioner som rör en politik för trygghet och 

välfärd (M4) 

Del 2: 99, 109, 139, 167, 198, 206, 223, 233, 258, 262. 

13. Ett Sverige där klyftorna minskar – motioner och partistyrelsens 

utlåtanden som rör en politik för rättvisa (M5) 

Del 2: 268, 274, 292, 313, 324. 

14. Fler jobb – och ett arbete att må bra med – motioner och parti- 

styrelsens utlåtanden som rör området arbete och arbetsliv (M6) 

Del 3: 6, 15, 50, 68. 

15. Ett Sverige i sammanhållning och utveckling – motioner och 

partistyrelsens utlåtanden som rör tillväxt och utveckling i hela 

Sverige (M7) 

Del 3: 81, 85, 102, 105, 109. 

16. En trygg och hållbar ekonomi – motioner och partistyrelsens 

utlåtanden som rör ekonomisk politik och ekologisk omställning 

(M8) 

Del 3: 157, 167, 171, 181. 

17. En stark röst för solidaritet och fred – motioner och partistyrelsens 

utlåtanden som rör internationella frågor och säkerhetspolitik 

(M3) 

Del 2: 34, 64, 65, 91. 

18. Framtiden bygger vi tillsammans – motioner och partistyrelsens 

utlåtanden som rör demokrati och vårt parti (M2) 

Del 3: 252. 

19. Protokolljustering 

Del 3: 274. 

20. Kongressens avslutning 

Del 3: 273. 

279

09 fre o lor o son - Socialdemokraterna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?