Något om Tjärnö‐laboratoriets första framväxt. Hans G. Hansson ...

Något om Tjärnö‐laboratoriets första framväxt.  

  

Hans G. Hansson  

  

   Marinzoologisk undervisning vid Göteborgs Universitet är en relativt ny företeelse, ty  

universitetet självt är ungt och när undervisningen skulle inledas vid 1950‐talets slut, så  

ansåg den nye föreståndaren för den anrika Kristinebergs marinbiologiska station i  

Fiskebäckskil, Dr. Bertil (Gregor)  Swedmark,  1918‐1975, en zoolog från norra Sverige,  

som läst i Uppsala, men fr.a. arbetat i Frankrike, där han var pionjär inom meiofauna‐ 

forskning, att fler  kurser än de som redan ägde rum på Kristineberg, knappast kunde  

rymmas därstädes.  En utredning inleddes således enligt svensk sedvana, den s.k.  

fältstationsutredningen, vars uppgift var att se över hur framtida kursgivning i marin  

biologi i Sverige skulle organiseras. Medan utredningen pågick – slika utredningar  

plägar enligt svensk tradition ta några år – så inhyrde universitetet under några år såväl  

ett fartyg som lämplig lärare,  nämligen sjöscouternas fartyg ”Elida” och Swedmarks  

företrädare på posten som  föreståndare vid Kristineberg Dr. Gunnar Gustafson, 1891‐ 

1988, Uppsala‐zoolog, född i Norrbärke, Dalarna, pensionerad 1959 efter att ha arbetat  

som föreståndare på Kristineberg sedan 1930 och fram till sin död bosatt i Lysekil.  

Gustafsson hade ett renommé av att känna igen så gott som allt som kunde skrapas upp  

längs västkusten och var även en icke oäven botanist, kunnig i de flesta kärlväxter, som  

växte utmed stränder och skärgård. Under 1960‐talets begynnelse fram till 1965, då  

fältstationsutredningen hade rekommenderat ett av de förslag som framkommit till var  

en ny marin station skulle förläggas, skedde således Göteborgs Universitets  

marinzoologiska undervisning ombord på ”Elida”, under ledning av fr.a. Gustafson,  

hjälpt av yngre assistenter, t.ex. Dr. Bernt Ingemar Dybern, 1928‐, (senare aktiv som  

Laborator vid Havsfiskelaboratoriet, Lysekil). Dr. h.c. Lars Afzelius, 1936‐2001, etc.,  

ombord på vilket fartyg även såväl lärare, besättning och elever likaså bodde under de  

veckor som undervisningen pågick. Fartyget lade under nätterna till i olika  

skärgårdshamnar, men skrapade, drog plankton, etc. under dagarna, ehuru fartygs‐ 

winschen var handhalad, så varje drag på större djup tog väsentlig tid i anspråk och  

hamnbesöken fick ofta sena aftnar till resultat och när studenter slutligen återkom till  

fartyget efter en kväll i land med för mycket öl och upptäckte mareld i den mörka   

havsvattenspolade toaletten, så kunde nattsömnen nästan utebliva i det trånga fartyget.  

Gustafson var som framhållits en framstående faunist, men även en antiauktoritär  

antibyråkrat, så när han anmodats att hålla tentamen eller ”dugga” av ansvarig  

professor, så ställde han upp studenterna och ställde några få frågor, varvid i regel  

någon med lite hjälp från Gustafson till slut kunde räcka upp handen och besvara frågan,  

varpå Gustafson förkunnade: ”En för alla, alla för en. Ni är godkända!” och när  

kursassistenterna senare spordes av professorn huruvida Gustafson hållit någon  

”dugga”, måste de förstås bejaka spörsmålet.  

   Fältstationsutredningen fastnade således för ett av ett fåtal förslag som framkommit,  

nämligen ett f.d. ”religiöst” pensionat benämnt ”Furuhöjd” på Tjärnö, som Prof. Dr. Karl‐ 

Georg Nyholm, 1912‐1991, Norrtälje‐född zoolog, lyckades hyra 1963, sedan ”Elida”  

hade eldhärjats. Ägarna önskade sälja, men statens kvarnar mal långsamt, så de första  

åren hyrdes anläggningen och först 1967 inköptes den, varpå året därpå ett nytt  

laboratorium började uppföras, vilket stod klart sommaren 1969, även om  de första  

åren kraftiga problem med saltvattenförsörjning och en del annat kvarstod. (Byggnaden  

breddades och förhöjdes från två till tre etage 1984 och 1985 invigdes en ny akvariehall.  

Byggnaden förlängdes likaså mot söder under 1989, så att en hörsal och nya 

undervisningslektionsrum inrymdes. Den stora tillbyggnaden åt norr ”Lars Afzelius‐ 

laboratoriet”, med våtutrymmen, termokonstansrum etc. i bottenplanet,  

laboratorieutrymmen i mellanplanet och arbetsrum och ett större sammanträdesrum i  

övervåningen stod färdigt 2004, varvid den gamla s.k. ”Villan”, de ursprungliga ägarnas  

familjen Coster’s bostad, vilken ingick i köpet av ”Furuhöjd” liksom tre små  

enplansbyschor – benämnda barackerna ‐ med 2+4+3 sovrum ‐  revs).  En kort period  

under mitten av 1960‐talet var Karl‐Georg Nyholm  zoologi‐professor i Göteborg och  

ryktet säger att hans fru varit gäst på pensionatet och att detta kan ha varit en  

bidragande anledning till att just Tjärnö valdes. Under tiden hade en samordning med  

företrädare för Stockholms Universitet, som hade haft undervisning på Kristineberg,  

men där kände sig oönskade,  ägt rum och man kom överens om att samordna sin  

undervisning på Tjärnö. Det var främst Dr. Hans Ackefors, 1932‐, och Dr. Björn  

Ganning, 1938‐,  från Stockholms sida, vilka understödda av Prof. Dr.  Lars Silén, 1910‐ 

1999, Luleå‐född zoologi‐professor i Stockholm, hade skött förhandlingarna och från  

Göteborgs Universitet var Lars Afzelius vid sidan av Nyholm den som nog var  

väsentligast. Undervisning på Tjärnö startade således 1963 i de förhyrda lokalerna och  

med förhyrd båt och båtbesättning (räktrålaren ”Gullmaren”, med ägarna bröderna  

Fritz, Gunnar och Stig Hansson som besättning), men inom ett par år hade man lyckats  

dels förvärva ett f.d. passagerarfartyg,  den 40 fot långa klinkbyggda träbåten ”Virgo”,  

byggd 1926 och utrustad med en 120 hkr Albin dieselmotor,  som sommartid kört  

turister mellan Strömstad och Hilma Svedahl’s skapelse ”Alaska” på Nord‐Långö. Köpet  

ägde rum 18 januari 1967, men fartyget hade förhyrts från 1965.  Även en skeppare till  

båten och allt‐i‐allo, f.d. fiskaren (Knut Ivar) Henry Ivarsson 1907‐1986, från Råssö,   

anställdes 1965. Han var den enda som initialt under stationens historia, var anställd  

lokalt under i princip hela året, även om hans arbetssituation givetvis var väsentligt  

större under årets varmare del än under vinterperioden. (Ivarsson efterträddes efter sin  

pensionering 1973 mellan 1974‐75 av sin son Roger (Ivar Anders) Ivarsson, 1933‐, och  

sedan Roger Ivarssons efterträdare, smålänningen  Karlanders Hagsköld, 1939‐, som  

tillträtt 1976 pensionerats 2001?, efterträddes han av R. Ivarssons son Anders Billing,  

1967‐, (som valt sin farmors familjenamn)) och ”Virgo” ersattes så småningom av det 16  

m långa aluminiumfartyget ”Nereus”, byggd 1983 på Djupviks Varv, Tjörn, medan en  

mindre aluminiumbåt, den 8.5 m långa ”Doris”, avsedd för skrapning och  

planktonhämtning, levererades sommaren 1982 från Hasse Westers Mekaniska  

Verkstad, Bokenäset (mitt emot Skaftö).  Den gamla träbrygga, som tidigare nyttjats,  

ersattes av en större kraftig betongbrygga 1990). Roger Ivarsson,  som sedan början av  

1976 sysslat med turistnäring och varit borta från stationen, återkom till stationen 1989  

på en lönebidragsbefattning och kvarblev därpå till sin pensionering.  Övrig personal var  

antingen lärare eller studerande (assistenter) från respektive universitet eller  

säsongsanställda,  fr.a. de s.k. husmödrarna, som skötte mathållningen. Dessa  

husmödrar var i regel äldre damer, som tidigare arbetat på diverse inrättningar med  

fr.a. mathållning. Som goda exempel kan nämnas Lisbeth Ericsson, från Östergötland,  

som arbetade på Tjärnö de flesta somrar under 1960‐ och första hälften av ‐70 talen, och  

t.ex. lagade en underbar ostkaka, hennes f.d. chef Bertha Thor, en slaktardotter från  

Uppsala, som t.ex. gjorde väldigt smaklig rostbiff, arbetade på Tjärnö under några  

somrar i begynnelsen och mitten av 1970‐talet  samt stundom även andra, t.ex. Irma  

Warén, 1916?‐2008, från Skara (med rötter i Tanums kommun), som besökt sonen  

Anders på stationen och därvid lärt känna fru Ericsson och senare begynte arbeta ihop  

med henne. De föjdes under senare halvan av 1970‐talet av Rut Olsson, 1926?‐, från  

Saltö. Husmödrarna fick hjälp av ett par unga skolflickor, s.k. ”kökspigor” med disk och 

annat, ty initialt bedrevs undervisning huvudsakligen under normala skolors  

sommarlov. Dessa hjälpredor var under årens lopp många och arbetade ofta blott en del  

av en sommar, men vissa kunde återkomma under några påföljande somrar, t.ex. ett par  

på Tjärnö och Saltö sommarboende flickor Eva Pettersson och Christina Framme, som  

arbetade ihop och var födda 1955 om undertecknad minns rätt. En framstående husmor  

under 1980‐talets begynnelse fram till 1983  var Edit Jonasson, 1911‐1991(födelse‐ och  

dödsår osäkra), som drivit Järnvägsrestaurangen i Dals Ed och som tidigare arbetat bl.a.  

på Kristineberg samt plägade inkallas i samband med Nobel‐banketter. Även skepparen  

hade en ung man som hjälpreda under motsvarande tid, en tjänst lite oegentligt betitlad  

”draggmästare”, ty denna titel hade under Kristinebergs historia varit avsedd för chefs‐ 

skepparen därstädes (som ”draggmästare” på Tjärnö tjänstgjorde initialt Tomas  

Lundälv, 1944‐, (1965‐66), som efter zoologi‐studier under ett par decennier arbetade  

med undervattens‐stereofotogrammetri på Kristineberg, men därpå återvände till  

Tjärnö, där han under något drygt decennium arbetat med ROV‐teknik (Remotely  

Operable Vehicles ‐ fjärrstyrda undervattensfarkoster) och sedan 2002, då det lilla  

fartyget ”Lophelia”, avsett just för att arbeta med ROV, inköptes, även i princip ansvarat  

för detta, Lars Ask (1967), som senare tjänstgjort under åtskilliga år vid Fiskeriverket  

och Gunnar Enemar, 1952‐, (1968‐1972?), son till Prof. Anders Enemar, 1926‐,   

zoologi‐professor i Göteborg).  Anders Warén, 1945‐,  hade redan året innan han läste  

zoologi, genom sitt sedan tidiga tonår stora intresse för skalbärande mollusker, fått  

tillfälle att följa med på skrap‐utfärder med Virgo, redan 1967 och var från ca 1969  

sannolikt den person, som oftast nyttjade skrapmöjligheter med stationens fartyg och  

småbåtar under 1970‐talet, åtminstone fram till sin disputation 1979 på fam. Eulimidae.  

Efter att själv ha genomgått den två veckor långa kursen i marin biologi på Tjärnö i  

början av Augusti 1969,  minns dessa raders sammanställare att Anders bad mig stanna  

även påföljande två veckor och hjälpa honom med såväl en uppsjö av skrapningar längs  

olika transekter i Kosterrännan, som preparermikroskop‐utplockning  av mollusker och  

annat intressant, som följt med skrapan upp. Vårt samarbete i detta avseende fortsatte  

på sätt och vis under flera år, t.ex. under en två veckors undersökning under mitten av  

1970‐talet av området runt korallrevet i Säcken, där långt över tjoget arter som dittills ej  

varit kända från svenskt vatten, dök upp för första gången under dessa veckor.  

   För att avlasta Lars Afzelius, som sedan starten av Tjärnös tillblivelse som zoologisk  

utbildningsstation, fungerat som föreståndare för enheten från Göteborgs Universitets  

horisont, tillsattes 1971? en ung student, Jan Ericsson, från Trollhättan att vara  

föreståndaren behjälplig med praktiska bestyr. Tyvärr blev hans tjänstgöring ganska  

kortvarig, ty under hösten samma år skadades han svårt efter att ha varit nere på drygt  

50 meters djup för att kontrollera intagsänden av laboratoriets saltvattensintag och  

strax efter detta dyk drabbats av dykarsjuka. Trots att han snabbt förts till  

tryckkammaren i Skredsvik, så blev han bunden till andningshjälp för återstoden av sitt  

liv och avled ett fåtal år senare. Han och undertecknad skrev efter olyckan en liten  

artikel om sjöstjärnan Porania pulvillus födobiologi, som vi under dykstudier samma  

sommar funnit vara speciell. Med stor tvekan, främst för att jag ej var van att framföra  

motorburna vehiklar, antog undertecknad påföljande vår de uppgifter som Jan skött om,  

ty ingen annan fanns, som kunde tänkas taga sig an uppgiften. Vid denna tid var Lars  

Afzelius dessutom dels aktiv med forskning vid Biologisk Stasjon, Espegrend, Bergen,  

Norge, dels läste han ett år på Lärarhögskolan, Mölndal, så tjänstgöringen på Tjärnö var  

ett förhållandevis ensamt arbete, även om formellt Prof. Bertil Åkesson, 1927‐, som  

lämnat Lunds Univ. för Göteborg, utsetts att vara ansvarig för Tjärnölaboratoriet.  

Undertecknad arbetade i princip ej alls på Tjärnö under sista halvåret 1973, men 

återkom till laboratoriet våren 1974, när ett nytt kursmoment ”marin biologi” (d.v.s. en  

flera veckor lång påbyggnadskurs, avsedd att lära studiosi så mycket som möjligt om  

inhemska marina organismer, från början av 1980‐talet omdöpt till Marin Form‐ och  

Biotopkännedom) startade. Chef för G.U.:s planeringsavdelning vid denna tid var Lars  

Olof Careborg, nu sedan länge pensionerad. Vid ett tillfälle när han besökte Tjärnö, tog  

undertecknad med honom upp på pensionatets balkong, som vid goda  

väderförhållanden hade en betagande utsikt, så att stundom fjälltoppar i norska  

Hardangervidda kunde skymtas. Även Careborg blev betagen av utsikten och började  

planlägga att få med universitetets nye Rektor Magnificus, kemi‐professor Georg  

Lundgren,  1923‐1982,  till Tjärnö. Det blev en vändpunkt i stationens historia, ty  

Lundgren blev från sin första visit 1974 en stor Tjärnö‐proselyt och efterhand mycket  

god vän med alla på Tjärnö aktiva. Lundgrens intresse för stationen medförde dessutom  

att den dittills urusla ekonomin vände och började bli – om ej strålande – så i varje fall  

relativt acceptabel, ty ej blott medel tilldelade av LUP‐kommittéen (LUP = Lokal‐ och  

Utrustnings‐Planering), som Lundgren vid några tillfällen lät sammanträda på Tjärnö,  

utan även andra inkomstkällor blev bättre och Tjärnö förvandlades från en filial till  

Zoologiska Institutionen vid G.U. till en egen enhet. Lundgren utnyttjade stationen även  

för andra typer av sammanträden, så t.ex. dåvarande universitetskansler (1980‐87)   

Karl‐Gustaf Andrén, 1922‐, teologi‐professor vid Lunds Univ., var en av hans gäster  

under några dagar och hade även låtit dennes företrädare Hans Löwbeer, 1923‐2004,  

besöka stationen. Dessutom blev forskning, som tidigare fört en undanskymd ställning  

på stationen, p.g.a. en tilltänkt konkurrenssituation med Kristineberg, från sommaren  

1975 officiellt sanktionerad och t.o.m. önskvärd, sedan Löwbeer uttryckt sin häpnad  

över att forskning tidigare ej ansetts vara berättigad på stationen.  

  

Åtskilliga fler än vad ovan skildrats, har på olika sätt medverkat i uppbyggnad och tidig  

historia av det som numera benämns Sven Lovén Centrum för Marina Vetenskaper,  

Tjärnö, men ovan omnämnda människor är enligt sammanställarens sätt att se det, de  

mest väsentliga. Dr. Ulf Båmstedt 1946‐, från Karlstad, som arbetade med plankton på  

Tjärnö under många år innan han fick en professur i Bergen, Norge, är givetvis likaså  

väsentlig. En annan relativt tidig medarbetare var Stockholms‐limnologen  Christer  

Lännergren, 1946‐, som några år arbetat i Bergen, Norge, och som var aktiv i  

”Mönsterlaboratoriet Glädjeflit”, ett litet laboratoriearbetsrum i sydvästra hörnet av  

laboratoriets bottenvåning,  i ett biologiskt projekt med blåmusselodling, initierat av en   

oceanograf med estniska rötter, Joel Haamer, 1941‐, under mitten av 1970‐talet. En  

student som läst påbyggnadskursen i Marin Biologi 1976, Kent Friberg, 19??‐,  

anställdes  i slutet av 1970‐talet som institutionssekreterare, för att fr.a. hjälpa till med  

ekonomin och blev kvar i flera år, men lämnade så småningom tjänsten för att läsa  

medicin. Bertil Rex, 1942‐, marin botanist från Mölndal, anställdes under 1970‐talet  

(1976?) som laboratoriebiträde, senare forskningsingenjör vid Tjärnö och kvarstod som  

sådan fram till sin pension vid 67 års ålder i April 2009. Samtidigt formaliserades  

undertecknads, Hans G. Hansson, 1945‐, från Bohus Malmön, tjänstgöring i en  

anställning, från begynnelsen av 1980‐talet betitlad intendent.  Nämnas bör likaså att  

efter att laboratoriet först stod klart 1969, så byggdes efter undertecknads propåer till  

Byggnadsstyrelsen (nuvarande Akademiska Hus) en första del av nuvarande  

verkstadsbyggnad inklusive små utrymmen för dykutrustning samt duschar och bastu  

under 1975‐76 (invigt våren 1976), vilken senare förstorats och förbättrats i flera  

etapper, t.ex. 1986, när byggnaden förlängdes åt öster för att ge plats åt bättre  

dykutrustningsförvaringsutrymmen, 1992, då den tillbyggdes åt söder och 2002, då den 

tillbyggdes åt norr, med bl.a. nuvarande carport, dykavdelning och i övervåningen flera  

arbets‐/skrivrum. Furuhöjds pensionat, som dittills varit huvudförläggningsbyggnad  

med kök i källaren, matsal i mellanvåningen – en liten manuell mathiss mellan köket och  

och ett manuellt diskrum innanför matsalen ombesörjde transporter  av mat och dryck  

mellan etagen ‐ och sovrum i övre planet, tills en ny röd förläggningsbyggnad (vilken  

1982 ihop med sjöbod / båthus och en ny matsal / restaurangbyggnad färdigställts,  

restaurangbyggnad / kök utökat 1992) invigts, revs 1995 för att ge plats åt en modern  

vit förläggningsbyggnad,  som invigs i Maj 1996.  Sjöbods‐båthusbyggnaden , som flera  

gånger vid extremt högvatten översvämmats, förhöjdes en halv meter under hösten  

1992 för att fortsättningsvis undgå detta. Ett litet vitt våtlaboratorium, ursprungligen  

avsett för ostron‐försök byggdes i början av 1990‐talet ovanför verkstadsbyggnaden, på  

den plats, där en tidigare tvårums bostadsbarack stått  och nedanför laboratoriet  

byggdes senare  ett stort bryggdäck med ännu ett våtlaboratorium tätt invid den tidigare  

uppförda saltvattenpumpstationsbyggnaden. Ungefär samtidigt som Hagsköld tillträder  

1976 bekostar AMS att en allt‐i‐allo, Bror Engelbrektsson, 19??‐2008?, en krom‐ 

allergisk f.d. restaurang‐ och betongarbetare från Strömstad tillträder och Bror arbetar i  

verkstadsbyggnaden på Tjärnö tills han pensioneras. En brittisk pensionerad dam, som  

under flera år återkom till Tjärnö under 1980‐talet för att göra målningar / teckningar  

av marina djur, var Mrs. Cynthia O’Brien Beauchamp, 19??‐ (sannolikt nu död, ty hon  

var förmodlgen född runt 1920), som tidigare hade arbetat för olika biologer såväl i  

Lund som på Kristineberg, men främst  åt brittiska entomologer före sin pensionering  

och även illustrerat Norman Tebble’s British Bivalve Seashells.  Vad som timat på Tjärnö  

från 1980‐talets begynnelse och framöver omnämns blott ytterst summariskt eller  

förbigås i stort sett helt här.

Något om Tjärnö‐laboratoriets första framväxt. Hans G. Hansson ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?