NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

Nordiska personbinamnsordböcker och personbinamnssamlingar 99
nas representativitet och meddelarnas namntolkningar bör alltså problematiseras.
Å andra sidan kan andra typer av kunskap utvinnas ur uppgifterna.
En särskild svårighet förenad med nutida binamnssamlingar är de etiska
problemen. Binamn är ju ofta nedsättande, och säkerligen finns det många fall
där de berörda skulle motsätta sig att bli identifierade offentligt. Se Lidaräng
1982 s. 28, Weise 1991 s. 222, Johansen 1999 s. 243 f., Leibring 2004 s. 75 och
Gundersen 2005 s. 57, 62.
För tiden mellan medeltiden och vår egen tid, ca 1500–1900, verkar det
ganska tomt. (För vissa ansatser när det gäller 1500-talskällor, se avsnitten 6
och 8.) Det återspeglar nog både källäget och intresset. Under efterreformatorisk
tid torde binamn i stort sett försvinna ur de vanliga källtyperna – för Sveriges
del rör det sig kanske särskilt om tiden från och med 1600-talet. Mer binamnsrika
är kanske privatbrev och dagböcker, nutidens sociala medier på Internet
samt rättsliga källor. I det sistnämnda fallet rör det sig dels om binamnsbruk
som lett till rättsligt efterspel, dels om anteckningar om kriminella cirklars
binamn. Från 1900-talet finns till och med systematiska register över förbrytares
binamn (se avsnitten 6 och 7).
De binamnssamlingar och binamnsordböcker som vi har i dag är till största
delen resultatet av gårdagens forskning. De är fortfarande mycket användbara,
och det är väsentligt att vi fortsätter att använda dem, kontrollerar deras tillförlitlighet,
lär oss deras egenheter, styrkor och svagheter och förmedlar våra rön
till omvärlden.
Två frågor, som jag tog upp till diskussion under symposiet, är vad som kan
göras i dag för att ge de existerande samlingarna större spridning och göra dem
mer användbara, och hur samlingar uppbyggda efter dagens forskningssyn och
med dagens teknik skulle se ut. Jag skall här kort meddela mina egna framkastade
tankar.
Beträffande spridning och användbarhet för äldre samlingar och ordböcker
ligger tanken att göra dem helt eller delvis maskinläsbara naturligtvis nära till
hands. Därmed skulle de bli sökbara och tillgängliga för bearbetning av olika
slag. Till exempel kunde de belägg på binamn som förekommer i förnamnssamlingar,
liksom uppgifter om förnamn som också brukas som binamn lättare
sammanställas på så sätt.
Ett sådant projekt vid det förutvarande Institutt for namnegransking i Oslo,
numera en forskargrupp inom Institutt for lingvistiske og nordiske studier, har
tyvärr fått avbrytas på grund av medelsbrist. Bl.a. började man skanna Linds
ordbok med sikte på att bygga upp en databas över förreformatoriska personnamn
(muntlig uppgift av Tom Schmidt). Kanske kunde projektet föras vidare
genom nordiskt samarbete.
Ett liknande projekt för SMP:s del borde vara genomförbart. Vissa delar bör
vara klara inom kort, nämligen ett register över förnamnens och tillnamnens
uppslagsformer i ordboken och i samlingarna. Förhoppningsvis kan också inskanning
av samlingarna med indexering av beläggens datering och namnformer
inledas inom kort.