NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

98 Lennart Ryman
Finnur Jónssons och Kahles arbeten över fornvästnordiska binamn, och två
uppsatser av Eva Brylla (1990, 1999).
Binamn i Arboga tänkebok från senmedeltiden behandlas av Agneta Sundström
(2006). I en uppsats behandlar Patrik Larsson (2008) fornsvenska binamn
bestående av prepositionsfraser inledda av mædh. I en uppsats av Eva
Brylla (1996, jfr Jacobsson 2004) behandlas fornsvenska mansbinamn som slutar
på -a. Evert Melefors avhandling (1983) om gotländska inbyggarbeteteckningar
och husbondenamn är av intresse i vårt sammanhang – bl.a. behandlas
ortnamn som personbinamn (kap. 3).
Tillnamn på Åland fram till år 1600 är utgivna av Greta Hausen (1928).
Samlingen kommenteras av Carl-Eric Thors (1957). Binamn och yrkesbeteckningar
i skattelängder från Västerbotten och Österbotten behandlas kort av
Bengt Audén (1980 s. 41 f., tabell 1 s. 181). Han listar också samtliga personer
med »övriga tillnamn» (i stort sett tillägg till förnamnet förutom patronymika)
i sina huvudkällor från 1540-talet (s. 173–80).
En samling av binamn, som burits av hamnarbetare i Stockholm under
1900-talet, finns i Björklund (1998). En samling binamn från ett värmländskt
brukssamhälle omtalas med exempel och analyser av Katharina Leibring
(2004).
Binamn på svenska idrottsmän och idrottskvinnor under 1900 talet är föremålet
för ett projekt drivet av Leif Nilsson (se Nilsson 2008). Två tidigare studier
har gjorts av Marianne Blomqvist (1986) och Inger Lindstedt (1989). Inofficiella
personnamn i svenska tidningar 1980–2005 är ämnet för en bok av
Reinert Kvillerud (2007).
9. Diskussion
Den bild man får av denna genomgång är, inte oväntat, att de mer eller mindre
kompletta, väl genomarbetade samlingarna och ordböckerna rör tiden till och
med medeltiden. Det är där de bevarade källorna är mest lättåtkomliga och
mest bearbetade, och det är dit som det nordistiska intresset för personbinamn
har koncentrerat sig. Att döma av föredragen vid detta symposium har läget
inte ändrats på denna punkt.
Vidare finns det samlingar grundade på aktivt insamlingsarbete, uppgifter
om nutidens och kanske framför allt gårdagens muntliga språk. Tyvärr är nog
dessa samlingar ofta inte uppordnade, så att de är lätt tillgängliga för systematiska
studier, vilket i ännu högre grad gäller för de strödda uppgifter som bör
finnas i stor mängd som en del av dialektologiska och etnologiska undersökningar.
En intressant aspekt gällande samlingar som bygger på uppgifter från meddelare
och inte från excerpering ur löpande skrift eller tal framhålls av Kendra
Willson (2007 s. 41 ff.). I komprimerad form (s. 5) skriver hon: »The responses
are viewed as narrative texts, mainly personal experience narratives, reflective
of folk beliefs about language and other issues related to naming.» Samlingar-