NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

Nordiska personbinamnsordböcker och personbinamnssamlingar 95
2 saknar en lista på efterleder. Det hade t.ex. varit av stort värde att få reda på
om det finns fler sammansättningar på fda. -prouest ’prost’ än Ølprowest, ett
binamn som bärs av en av ärkebiskopens tjänare 1506. Likaså vilka sammansättningar
på -fot som finns, förutom Klumpefot och Æselfot. Vid vissa uppslagsord
ges upplysningar, sålunda under Øl: Gotøl, Hummeløl (medan Trafnøl
saknas). Se även under Magh.
Vid Afdeling for navneforskning vid Nordisk forskningsinstitut i Köpenhamn
finns en omfattande samling av medeltida personnamn, Middelaldersamlingen
(Navne i Norden s. 20). Det är på denna samling som DGP bygger, men
det finns mycket material i samlingen som inte är redovisat i detta verk. Samlingen
är liksom DGP uppdelad i förnamn och binamn/släktnamn. Ordningsföljden
inom varje namn är i huvudsak kronologisk, men belägg på samma person
eller på personer inom en släkt är sammanförda.
Middelaldersamlingen bygger på institutets kronologiska samling (se a.a. s.
11 ff.), upprättad på 1920-talet. I denna finns texterna utklippta ur en tryckt utgåva
eller representerade av en regest med alla ort- och personnamn utskrivna.
Det finns vidare en sedelsamling med eftermedeltida personnamn (s. 20).
Denna är enligt institutets hemsida under uppbyggnad och bygger på ett antal
viktiga källor från 1500- och 1600-talen.
Det finns vidare en »indberetningssamling», upprättad strax före 1900 (s. 20
ff. med fig. 6). För en del av materialet redogörs i boken Dansk Navneskik
(1899). Samlingen består bl.a. av handskrivna listor över bosatta män i enskilda
byar. I dem får man i en kolumn reda på »Det gængse Navn paa Byens Mænd»
och i en annan på »Døbenavne» (t.ex. Anders Jyde, vars officiella namnform är
Anders Pedersen). Det finns också kolumner för namnbruk och namnens bakgrund.
Dessa tillnamn är till stor del ärvda men är väl ofta ett binamn på den
ursprunglige bäraren. (Se om »folkelige tilnavne» även Meldgaard 1984 s. 42
ff.)
Av intresse är också en »indbyggernavnesamling» (s. 22). Till denna finns
också ett efterledsregister.
En översikt över binamn och patronymika i Danmark från äldsta tid till medeltid
finns i den andra delen av Kristian Halds personnamnshandbok (1974 s.
91–108). I två uppsatser förtecknar och tolkar Rikard Hornby (1960, 1974)
danska medeltida binamn. I den första rör det sig om inbyggar- och härkomstbeteckningar
samt ortnamn i funktion som binamn, i den andra om binamn bildade
av djurbeteckningar.
Henning Frederik Feilberg (1895–96) skildrar vardagligt namnbruk på
landsbygden och meddelar en stor samling binamn från Jylland. Kristen Møller
(1956) behandlar olika bestämningar till och sammansättningar med personnamn
i dialekt. En samling binamn från landsbygdsmiljö, upptecknad i början
av 1980-talet, omtalas av Lis Weise (1991), med exempel och analyser. Binamn
bland skolbarn behandlas av Eva Villarsen Meldgaard (1987). Populärvetenskapligt
behandlas danska öknamn av Kristian Kristiansen 1984 och
Svend Novrup 2003.