NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

90 Lennart Ryman
ende språkskeden och dialekter, från väster till öster: isländska (4), färöiska (5),
norska (6), danska (7) och svenska (8). I fornsvenskan inkluderas här forngutniskan.
Detta är diskutabelt men motsvarar praxis. T.ex. återgår den fornsvenska
normaliseringen Grep, härrörande från SMP, som nämns i behandlingen
av NRL i avsnitt 2, på ett forngutniskt Graipr. För nationalspråken har
jag utgått från uppgifterna i Navne i Norden (tryckt 1983 som NORNA-rapport
nr 25) och kompletterat med senare uppgifter.
2. Samnordiska ordböcker
Samnordiska personnamnsordböcker är Lena Petersons båda verk Lexikon
över urnordiska personnamn (LUP) och Nordiskt runnamnslexikon (NRL)
över egennamnen i de vikingatida nordiska runinskrifterna. LUP är endast tillgänglig
som nätpublikation. NRL föreligger sedan 2007 som en tryckt bok.
Dessutom finns verket som nätpublikation, tills vidare i en tidigare upplaga.
LUP och NRL har inte binamn ordnade i en egen avdelning, utan alla personnamn
är uppställda i löpande alfabetisk ordning.
Beträffande urnordiska inskrifter framhåller Peterson (2002–05a
s. 664,
668) svårigheten av att skilja personnamn från andra personbeteckningar i urnordiska
runinskrifter och av att skilja binamn från förnamn. Till saken hör att
attribut till personnamn är ytterst ovanliga i urnordiska inskrifter. Vissa attribut
har uteslutits ur lexikonet såsom icke-namn, bl.a. holtijaz på Gallehushornet
(se LUP s. 3 och Peterson 1994 s. 135 f.). Ett försök att urskilja binamn och
möjliga binamn i de urnordiska runinskrifterna har gjorts av Eva Brylla (1993).
Till hjälp kan också vara uppställningen av bildningstyper i LUP. Vissa av de
personnamn ingående i -lev-namn som redovisas i LUP kunde också tänkas
vara binamn, t.ex. *Bramaz (motsv. runnord. BramR, enligt NRL motsvarande
ett fsv. binamn Bram, en bildning till fda., fsv. bram n. ’ståt, överdåd’).
För Nordiskt runnamnslexikon (NRL) finns noteringar om namns användning
i varje artikel. Principen är, såsom jag förstår det, att räkna alla ensamstående
personnamn som förnamn. Attribut till förnamn räknas som binamn, om
attributen i sig bedöms vara egennamn. Om ett namn är belagt både ensamt och
som attribut anges det vara förnamn i rubriken, medan en notis om användning
som binamn kommer vid det aktuella belägget. S.k. binamnsprefix noteras.
Slutligen noteras om ett namn förekommer som binamn i litterär tid. Några exempel
med notiser:
• Bryti mansbinamn
• FingR kvinnobinamn?
• Dverg-Kætill mansnamnet Kætill med binamnsprefix
• Rauði mansnamn [...] Vs15B (binamn, hinn Rauði)
• GræipR mansnamn, fda. Grep (även som binamn), fsv. Grep (mytiskt)
(även som binamn), fvn. Greipr (även som binamn)