NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...
NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...
NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Binamn</strong> i Norden 9<br />
<strong>Binamn</strong> i Norden<br />
En översikt<br />
Av Eva Brylla<br />
Fram till och med <strong>NORNA</strong>-symposiet <strong>Binamn</strong> och släktnamn, som anordnades<br />
i Uppsala 1974, ansågs den nordiska personnamnsforskningen vara starkt tillbakasatt<br />
inom nordisk onomastik, som tidigare dominerats av ortnamnsforskningen.<br />
Därefter har den nordiska personnamnsforskningen skjutit fart i form<br />
av avhandlingar, uppsatser och symposiehandlingar. Inte minst har tidskriften<br />
Studia anthroponymica Scandinavica (SAS) betytt mycket för utvecklingen.<br />
Främst har studiet av förnamn och släktnamn stått i fokus, medan forskningen<br />
om binamn inte har varit lika framträdande. Att ge en översikt över binamnsforskningen<br />
i Norden är ändå en stor uppgift, och den genomgång jag här kommer<br />
att ge blir förstås subjektiv. Min översikt kommer bara att ta upp personbinamn.<br />
Det som präglat den tidigare forskningen om binamn är den etymologiska<br />
aspekten. Studiet av binamn har kunnat visa på ord i funktion, som i övrigt är<br />
sparsamt dokumenterade. Många ord är bara eller äldst kända som exempelvis<br />
binamn. Hur många oförklarliga förleder i ortnamn har inte tolkats som ett binamn?<br />
Goda källor för utforskandet av binamn är binamnsdelen av Danmarks<br />
gamle Personnavne (DGP) (1949–64) och E. H. Linds (1920–21) Norsk-<br />
isländska personbinamn från medeltiden (Lind Bin.). För Sveriges del fattas<br />
ännu ett sådant arbete, men viktiga verk är Sven Ekbos (1947) artikel om nordiska<br />
personbinamn i Nordisk kultur och Elof Hellquists (1912) om fornsvenska<br />
tillnamn i Xenia Lideniana.<br />
I vad mån är »binamn» egennamn?<br />
En fråga som ständigt kommer upp är avgränsningen av binamn. Jag kommer<br />
därför att ägna stort utrymme åt problemet vad som är ett binamn och vad som<br />
inte är det. Går det överhuvudtaget att dra någon skarp gräns?<br />
Äldst bar människorna i Norden bara ett namn. När det blev nödvändigt att<br />
skilja mellan olika människor med likalydande namn, blev det vanligt med ett<br />
särskiljande tillägg. I binamnens funktion ligger en önskan om att kunna identifiera<br />
och särskilja människor med likalydande förnamn, t.ex. att skilja Jon<br />
Långe från Jon Svarte. Så småningom blev det en konvention att människor<br />
skulle ha ett binamn vid sidan av huvudnamnet. För att vi skall kunna tala om<br />
ett binamn/binamnselement är grundförutsättningen att det regelbundet och i
Change language