NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...
NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...
NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Binamn</strong> på vikingatida runstenar 87<br />
Torp, Alf, 1919: Nynorsk etymologisk ordbok. Kristiania.<br />
U + nr = nummer i UR.<br />
UFT = Upplands fornminnesförenings tidskrift 1–. 1871 ff.<br />
UR = Upplands runinskrifter. Granskade och tolkade av Elias Wessén & Sven B.F.<br />
Jansson. 1940–58. Stockholm. (SRI 6–9.)<br />
Wessén, Elias, 1966: Skänningebygdens runinskrifter. Stockholm. (Filologiskt arkiv<br />
10.)<br />
Vg + nr = nummer i VgR.<br />
VgR = Västergötlands runinskrifter. Granskade och tolkade av Hugo Jungner & Elisabeth<br />
Svärdström. 1940–70. Stockholm. (SRI 5.)<br />
Vikstrand, Per, 2009: Förkristna sakrala personnamn i Skandinavien. I: SAS 27. S. 5–<br />
31.<br />
Williams, Henrik, 1993: Ō-namn. Nordiska personnamn med det privativa prefixet<br />
Ō-. I: Personnamn i nordiska och andra germanska fornspråk. Handlingar från<br />
<strong>NORNA</strong>:s artonde symposium i Uppsala 16–19 augusti 1991. Red. av Lena Peterson.<br />
Uppsala. (<strong>NORNA</strong>-rapporter 51.) S. 95–107.<br />
— 2010: mesku giristr: en from bön på Bräckstastenen (U 1039)? I: Bo65. Festskrift till<br />
Bo Ralph. Red. av Kristinn Jóhannesson et al. Göteborg. (Meijerbergs arkiv för<br />
svensk ordforskning 39.) S. 99–108.<br />
Vs + nr = VsR.<br />
VsR = Västmanlands runinskrifter. Granskade och tolkade av Sven B. F. Jansson. 1964.<br />
Stockholm. (SRI 13.)<br />
Åhlén, Marit, 1994: Runinskrifter i Hälsingland. I: Hälsinglands bebyggelse före 1600.<br />
Bebyggelsehistorisk tidskrift 27. S. 33–49.<br />
Ög + nr = nummer i ÖgR.<br />
Ög MÖLM1960;230 = Runsten vid Törnevalla kyrka, Östergötland, se Jansson, Sven<br />
B. F., 1960–61: Törnevalla kyrkas runstenar. I: Meddelanden från Östergötlands och<br />
Linköpings stads museum 1960–61. S. 219–237.<br />
ÖgR = Östergötlands runinskrifter. Granskade och tolkade av Erik Brate. 1911–18.<br />
Stockholm. (SRI 2.)<br />
Öl + nr = nummer i ÖlR.<br />
ÖlR = Ölands runinskrifter. Granskade och tolkade av Sven Söderberg & Erik Brate.<br />
1900–06. Stockholm. (SRI 1.)<br />
Summary<br />
Bynames on Viking Age rune stones<br />
How common are they and why are they there?<br />
By Magnus Källström<br />
The author investigates bynames on Viking Age rune stones in Sweden and tries to<br />
answer the question why some people are referred to by both forename and byname,<br />
when the majority of name bearers in these texts are called by just one name. To ensure<br />
a reliable sample of bynames, only items occurring in direct connection with a forename<br />
are included in the study. In addition, certain problematic groups within the data are<br />
discussed in more detail, such as place-names used as attributes (e.g. Knūtr ī Vīkhūsum),<br />
patronymics (e.g. Āsmundr Kāra sunn) and prefixed bynames (e.g. Iarla-Banki).<br />
The name bearers in the runic inscriptions can be classified according to a limited set<br />
of roles, namely (a) the sponsor of the monument; (b) the person commemorated; (c) the<br />
rune carver; or (d) a related person not directly involved in the act of commemoration.<br />
Following a typology of bynames originally suggested by Eva Brylla (1999), it is poss-
Change language