NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

Binamn på vikingatida runstenar 77
Grikkfari och Karl. Det förra skulle ju också kunna ha sitt ursprung i en enstaka
händelse (kategori 6), men jag antar att samhällsfunktionen har varit mer framträdande;
’den som har farit till Grekland (som väring eller handelsman)’. Det
verkar också rimligt att de prefigerade binamnen FēaR- och Lið- hör hit. FēaR-
syftar rimligtvis på rikedom, men den exakta bakgrunden är svår att komma åt.
Inskriften har dock även denna upplysning om namnbäraren: Ātti Unn hēr halfan
bȳ »Unn ägde här halva byn». Beträffande ack. liþbufa antar Brate (i ÖgR
s. 103) »att Bove fått tillnamnet Lið-Bōfi, emedan han tillhört den livvakt hos
Knut den store, som kallas þingmannalið». Man skulle också kunna tänka sig
andra förklaringar, t.ex. att Bove var ledare för ett krigarfölje eller att han ofta
reste med ett stort sällskap (i det senare fallet kan namnet även falla inom kategori
6). Det prefigerade binamnet Ōðin- i namnet Ōðin-Dīsa kan ha sitt ursprung
i att namnbärerskan har varit en ivrig Odensdyrkare (jfr Otterbjörk 1983
s. 117, Vikstrand 2009 s. 21) och namnet bör därför föras till »karakteristiska
situationer, händelser, vanor och uttryckssätt» (kategori 6). Om tolkningen av
siarþu som ett binamn Siarða(?) träffar det rätta, tillhör det rimligtvis samma
kategori.
Två av beläggen är dubbeltydiga och kan därför inte säkert föras till någon
grupp: kuþa Öl 1 (kategori 2 eller 5) och det prefigerade binamnet hi Hs 15, Hs
16 (en namnbärare, kategori 1 eller 6?).
Grupp 3: runristaren
I min avhandling (Källström 2007 s. 216 ff.) har jag ägnat särskild uppmärksamhet
åt binamn knutna till runristaren, men då utgått från hela det nordiska
materialet och utan några krav om att attributet skulle stå i direkt anslutning till
namnet. Med de strängare urvalskriterier som jag har använt här blir antalet exempel
därför färre och uppgår endast till 10, där två namnbärare dessutom är
representerade två gånger vardera. Jag har också valt att utesluta otolkade belägg
samt ett par fall där det inte går att avgöra om ett binamn verkligen föreligger
(ŌfæigR i nom. ofaigr ' ybiR U 485 och Ōsnikinn i nom. [usnikin] ' kuli
U 1042). 23 De övriga utgörs av följande:
23
24
25
Glaði(?) svag form av adj. glaðr ’glad; ljus’, nom. [osmuntr * klaþi] U 301,
osmuntra £k-aþi U 847 (Alternativt: Klāði m. ’klåda’) 24
Guða- gen. av mn. Guði eller sg./pl. gen. av guði m. ’gode, (hednisk) präst’,
nom. kuþaskaki Sm 14425 Rauð- till rauðr adj. ’röd’, nom. roþbalir Vs 24
Skald n. ’skald’, nom. þurbiur£n ' skalt U 29, þurbiur[n x sk]alt U 532, kiRimr
: skalt U 951
Se vidare Källström 2007 s. 224 ff.
Källström 2007 s. 221 ff.
Källström 2007 s. 219 f.