NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

76 Magnus Källström
Auðǫrr(?) adj. ’frikostig, givmild’, ack. þurfrþa auþurn Ög 235 19
Drums m. ’klumpig, trög person’, ack. ...stin x trums U 323
FēaR- sg. gen. av fē n. ’gods, ägodelar’, ack. fiaRun Öl 37
Grikkfari m. ’greklandsfarare’, ack. uiþbiurn ' krikfara U 956
Guði m. ’gode, (hednisk) präst’ eller svag böjning av gōðr adj.’god’, ack.
si£b£a * kuþa Öl 1
Hē- motsvarande (fvn.) hí- ’hushåll, familj’ eller *hé ’något ljust, skimrande’,
gen. hikiulfa, ack. hikiulf-, hikiulf… Hs 14, gen. hikiulfis, ack.
hikiu--a Hs 15
Hlȳ(R) till (fvn.) hlý n. ’värme’ eller hlȳr adj. ’ljum, varm’, ack. oskut : hlu
Vg 103 20
Hnakki m. ’nacke’, ack. a-!ib x naka Vg 9
KanpR m. ’mustasch’, ack. onut : konb Ög 131
Karl m. ’man’, ack. kaiRmunt * karl U 659
Lið- till lið n. ’följe, krigarskara’, ack. liþbufa Ög 103
Rauði svag form av rauðr adj. ’röd’, ack. antuit x rauþa U 643
Ōðin- till gudanamnet Ōðinn m., ack. oþintisu Vs 24
ŌnīðingR m. ’icke niding, aktad man, frikostig person’, ack. [toki * uniþint]
Sm 2† 21
Siarða(?) v. ’skända’, ack. [þurþ siarþu] (även läst: siarku) M 9† 22
Skakki svag form av skakkR adj. ’sned’, ack. ulef * skaka Sö 189
Stræitinn adj.’stridig, svårmedgörlig’, ack. iuan * stretn U 50
Virðsk- till virðskR adj. ’värendsk’, ack. uersku!lf Sm 99
Fysiska karakteristika (kategori 1) förekommer relativt ofta i denna grupp:
Āraukinn(?), Drums, Hlȳ(R), Hnakki, KanpR, Rauði, Skakki. Även psykiska karakteristika
finns belagda några gånger: Auðǫrr(?), ŌnīðingR och Stræitinn.
Det prefigerade binamnet Virðsk- avser förmodligen geografisk härstamning
och kan föras till kategori 3. Till funktion i samhället (kategori 5) har jag räknat
19
Arthur Nordén (1948 s. 331) läser slutet av inskriften som þurfrþharþurnfrata och tolkar (s.
332) den senare delen som harð-ǫrvan frænda »sin synnerligt duktige l. frikostige frände». Enligt
Nordēn innehåller runföljden en h-runa av kortkvisttyp, vilket knappast är riktigt. Inte heller den
hävdvunna tolkningen ack. auðǫrvan är oproblematisk, eftersom den förutsätter att ett par runor
har blivit överhoppade. Helmer Gustavson ansluter sig dock till denna i sin undersökningsrapport
7/4 1975 (ATA dnr 2035/75). Han diskuterar också en läsning hrþurn, men finner den »inte särskilt
tilltalande».
20
Tolkningsförslagen bygger på de möjligheter som nämns av Elisabeth Svärdström (i VgR s.
174).
21
Runföljden ack. unþik på Sm 131 upptas i NRL (s. 173) under mansbinamnet ŌnīðingR. I SmR
(s. 277) anmärker Ragnar Kinander att det kan vara ett »appellativ eller binamn, sannolikt det sistnämnda»
och hänvisar till tolkningen av [toki * uniþint] på Sm 2†. I förteckningen över egennamn
i slutet av volymen (s. 339) anges det förra uttryckligen vara binamn, men inte belägget på Sm 131.
Kinander kan alltså här ha räknat med ett huvudnamn, vilket också skadorna på stenen tyder på.
Inskriften lyder nämligen : tu-iR : resþi : sta…unþik : bru-ur : sin :, men lakunen tycks inte ha kun-
nat rymma mycket mer än slutet av ordet stæin samt prep. æftiR.
22
Tolkningen efter Jacobsson 2004 s. 131, jfr dock Källström 2007 s. 241.