NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

Binamn på vikingatida runstenar 73
lingen, men som av olika anledningar finns omnämnda i inskriften.
Ett sådant exempel är Hākon iarl i frasen sunn HākonaR iarls »Håkon jarls
son», som är knutet till den person som har tillägnats runstenen U 617.
Beträffande den semantiska beskrivningen av binamnen verkar det lämpligt att
arbeta med en ganska grov indelning i större betydelseområden. Jag har här valt
att begränsa mig till de betydelsekategorier som Eva Brylla (1999 s. 15 f.) har
använt för det fornsvenska binamnsmaterialet, nämligen:
1. Fysiska karakteristika.
2. Psykiska karakteristika.
3. Hemort, födelseort, tillhåll.
4. Funktion i familjesammanhang [dvs. familjerelationer].
5. Funktion i samhället.
6. Karakteristiska situationer, händelser, vanor och uttryckssätt.
Eftersom namnen i regel måste klassificeras utan tillgång till någon annan information
än den som går att utläsa ur själva binamnet bör denna indelning vara
fullt tillräcklig för att fånga åtminstone större tendenser i namngivningen. Genom
att jämföra dessa betydelsekategorier med de roller som förekommer i inskrifterna
kan man se om det finns något övergripande mönster i användningen
av binamnen.
Undersökningsresultat
Resultatet av undersökningen redovisas nedan under de fyra grupperna, där jag
också kommer att diskutera en del tveksamma exempel. Namntolkningarna
och översättningarna bygger i regel på NRL, om inte något annat anges.
Grupp 1: runstensresaren
Detta är den näst största gruppen i undersökningen och består av 15 belägg,
varav 2 utgörs av samma namn och avser samma namnbärare. Dessutom finns
några inskrifter, där det är svårt att avgöra om de innehåller binamn eller ej.
Runföljden askil * uk * stoþkil ' kamal i den senare delen av U 952† innehåller
exempelvis enligt Wessén (i UR 4 s. 70) namnet på två personer, Äskil och
Stodkil Gammal, där den senare alltså bär binamnet Gamall. Evert Salberger
(1978 s. 68 ff.) har dock övertygande visat att kamal av allt att döma återger
huvudnamnet Gamall och att konj. ok ’och’ i stället måste vara utelämnad
framför detta namn. 11 Denna del av inskriften omtalar alltså troligen tre olika
personer: »Eskil och Stodkell (och) Gammal». Även den defekta resarformeln
på U 606† har antagits innehålla ett exempel på huvudnamn + binamn (aistin
: ufik... Øystæinn ofæig[R] »Östen ofeg», UR 3 s. 12), men partiet kan mot bak-
11
Beträffande utelämnandet av ok, se även Larsson 2004 s. 46 f.