NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

Binamn på vikingatida runstenar 67
hon är »Alriks moder», medan Alrik å sin sida omtalar sig som »Sigrids
son». 5
Ett annat exempel utgör U 952† Sällinge, Danmarks sn, som i UR (4 s. 70)
har översatts på följande sätt: »Ansvar lät resa stenen efter Trygg, sin son. Äskil
och Stodkil gammal reste efter Stodbjörn, [sin] fader.» Wessén (i UR 4 s. 72)
påpekar här att det är »rätt sällsynt» att en sten är rest efter två olika personer,
och föreslår därför följande:
Tänkbart vore, att Trygg och Stodbjörn är samme man; Trygg är egentligen ett
tillnamn men kan ha brukats ensamt som namn. Liksom Stodkil har tillnamnet
gammal, så kan hans fader ha kallats Stodbjörn trygg eller endast Trygg.
Antagandet betecknas av Evert Salberger (1978 s. 69) som »ingenting annat än
en hypotes och en osannolik sådan». Dessutom menar Salberger att man hade
väntat att personen först skulle ha omtalats med sitt egentliga namn (eller eventuellt
huvudnamn + tillnamn) och därefter med enbart med tillnamnet, inte
tvärtom som nu är fallet.
Slutligen bör nämnas inskriften på Sö 338 Turinge kyrka, som är rest av Kättil
och Björn efter deras far Torsten och bror Anund, men som även innehåller
den svårtolkade passagen hu[skar]laR + hifiR + iafna. I SöR (s. 325) tolkas
detta parti av inskriften som huskarlaR æf[t]iR(?) iafna »huskarlarna efter den
rättvise(?)». Enligt Wessén (i SöR s. 327) återger runföljden »iafna icke […]
ett personnamn utan avser Torsten i hans förhållande till huskarlarna». Wessén
(a.a. s. 327 f.) menar till och med att det rör sig om deras »hedersnamn på Torsten»:
Måhända har han under sin livstid varit känd under detta tillnamn, såsom Þorstæinn
iafni ’Torsten den rättvise’ eller helt enkelt som Iafni. Huskarlarna erinra
nu i minnesinskriften om att det är i deras krets som tillnamnet har kommit till
och haft sin egentliga innebörd.
I detta fall är det kanske lite lättare att acceptera resonemanget, eftersom huvudnamnet
föregår det tänka binamnet. Dessutom känner vi numera från den
relativt nyupptäckta runristningen på Bornhuvud vid Vitsand i Salems sn, Södermanland,
ett namnbelägg nom. iafna, som ger stöd för att Turingestenens
ack. iafna kan återge ett namn. 6 Samtidigt går det inte att utesluta att det på Turingestenen
bara rör sig om en appellativisk beteckning, som beskriver ett karaktärsdrag
hos Torsten, men att det aldrig har burits som ett egentligt binamn.
Mina urvalskriterier gör dock att jag i detta sammanhang kan bortse från de
5 Som Judith Jesch (1991) har visat är det sannolikast att Holmger har varit Sigrids make, inte Sigröd
som Wessén utgår ifrån. Det ligger då närmast till hands att uppfatta Sigröd som son till Holmger
i ett tidigare gifte.
6 Avsnittet där denna runföljd ingår lyder (enligt min egen granskning den 11 maj 2011): auk x
hulmuiþr x fulki x iafna x eftiR x broþur x sin. Troligen återger iafna ett mansnamn och inte ett binamn
till Folki. Eftersom den sista runan helt säkert är a bör det i detta fall snarast handla om en
bildning till verbet (fvn.) jafna ’jamne, gjere jamn, slett, gjere lik (e-t), men också ’byte, dele likt
(e-t) m.m. (Norrøn ordbok s. 327). – Om ristningen vid Vitsand se vidare Thorgunn Snædals rapport
till Riksantikvarieämbetet 11/4 2011 (ATA dnr 322-1467-2011).