NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

Binamn på vikingatida runstenar 65
Binamn på vikingatida runstenar
Hur vanliga är de och varför finns de där?
Av Magnus Källström
Runinskrifterna utgör våra äldsta inhemska källor rörande binamn och deras
bruk. Binamnen uppträder i viss utsträckning redan under urnordisk tid (Brylla
1993), men det är först under vikingatid som källorna flödar rikare, inte minst
genom de många runstenar som restes under slutet av denna period. Dessa inskrifter
är som bekant mycket rika på namn och innehåller också exempel på
binamn, men inte alls i den utsträckning som i de senare medeltida källorna. I
stället verkar man i de vikingatida minnesinskrifterna vanligtvis ha nöjt sig
med ett namn. Om detta alltid var huvudnamnet eller om det i många fall rör
sig om binamn, som har använts »absolut» i stället för det egentliga namnet, är
mycket svårt att säga (jfr Jacobsson 2012 i denna volym).
Detta väcker frågan om varför vissa personer namnges med både huvudnamn
och binamn, när de allra flesta verkar ha klarat sig med bara ett namn.
Som en sorts pilotstudie har jag valt att göra en undersökning av samtliga förekomster
av huvudnamn + binamn i svenska steninskrifter från vikingatid. Syftet
med undersökningen är dels att kartlägga detta bruk, dels att försöka förstå
varför binamnet överhuvudtaget finns med.
Materialurval
Materialinsamlingen har i huvudsak gjorts med utgångspunkt i NRL (2007)
samt Svenskt runordsregister (Peterson 2006). Dessutom har jag utnyttjat Samnordisk
runtextdatabas. Kontroller och kompletteringar har i förekommande
fall gjorts i andra källor, främst SRI. 1 Eftersom jag endast har inkluderat vikingatida
ristningar i sten kommer urvalet att uteslutande bestå av texter som
är tänkta för offentligheten, medan inskrifter av mer privat natur automatiskt
faller utanför.
För att vara någorlunda säker på att endast få med exempel på huvudnamn
+ binamn har jag satt upp regeln att det antagna binamnet alltid måste uppträda
i direkt anslutning till huvudnamnet, antingen som ett framförställt
(prefigerat) binamn eller omedelbart efter. Om ytterligare en fras eller hela
satsdelar står mellan huvudnamnet och ett binamnsliknande attribut till detta,
1 För att referera till en enskild inskrift som saknas i SRI använder jag samma signum som i Samnordisk
runtextdatabas.