NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

Personbinamn i vikingatida runinskrifter 51
Fornnordiska huvudnamn förefaller nämligen vara formellt begränsade i så
måtto att mansnamnen i princip måste bestå av ett maskulint substantiv eller en
med genus maskulinum associerad nominaltyp, 2 kvinnonamnen av ett feminint
sådant eller en med feminint genus associerad nominaltyp 3 (se Lind, Lind
Suppl. passim). Häremot förefaller de fornnordiska binamnen inte begränsas
av någon speciell formell kategori. Sven Ekbo nämner således (1947 s. 273 ff.)
bland mansbinamnen bl.a. neutrala och feminina substantiv 4 samt verbfraser
(»de s.k. imperativiska bildningarna», s. 275) och »andra ordfogningar, t.ex.
fvn. ǫngt-í-briósti (’trångt i bröstet’ [...])» (s. 276).
Fornnordiska personnamn som inte faller inom ramarna för huvudnamnens
formella begränsningar torde således problemlöst låta sig tolkas som binamn. I
de vikingatida runinskrifterna återfinns 16 relativt säkra fall 5 av absolut använda
binamn, varom se tabell 1.
Tabell 1. Absolut använda mansbinamn i de vikingatida runinskrifterna.
Namn Beläggs
Signum
Tolkning
Bersa U 79 Av fnord. *bersa f. ’björnhona’ (jfr NRL s. 41).
Blesa Gs 19 Av fnord. *blesa f. ’bläs; bläsot sto’ (jfr NRL s. 45).
Bysia Sö 49 »Av (fsv.) bysia f. ’svinläger’? » (NRL s. 53).
Gnūpa DR 2, 4,
Sö 33
»gnípa f. ’brant, lutande fjälltopp’» (NRL s. 81).
Grīma Ög 191 Av fnord. grīma f. ’ansiktsmask, ansiktsharnesk’ (jfr NRL s. 82).
Græin Ög 217 Av fnord. græin f. ’gren; tvedräkt, söndring’ (jfr mansbin. fda.,
fsv. Gren, fvn. Grein, NRL s. 83).
Gædda DR 125 Av fnord. gædda f. ’gädda’ (NRL s. 97).
Horsævni U 662 Av fnord. *horsævni n. ’hästämne’ (NRL s. 117).
Hælla DR 124 »Av (fvn.) hella f. ’flat sten’» (NRL s. 129).
Hǣra Sm 71 Av fnord. hǣra f. ’gråhårighet, ålderdom’ (NRL s. 129).
Kaða DR 83 »Av (fvn.) kaða f. ’höna’ » (NRL s. 144).
Ōrø̅kia DR 83, »Av ett verbalabstrakt till (fvn.) úrœkja ’försumma, icke fråga
Sö 304,
U 202,
350, 412,
539, 574,
948, Ög
efter’» (NRL s. 175).
22, 229
Spiūt Sö 106 Av fnord. spiūt n. ’spjut’ (jfr mansbin. fsv. Spiut, fvn. Spiót, NRL
s. 203).
Spærla DR 218 »Trol. < *Spærðla och sammanhängande med fvn. sporðr ’svans’
och no. dial. speril, spærl ’kort svans’, ’smal och tunna person’»
(NRL s. 203).
-æmni U 562 Av (oklar förled och) fnord. ævni n. ’ämne’ (NRL s. 260).
Ærra DR 296 Av fnord. ærra f. ’stridbarhet’ (NRL s. 265).
2 Tematiska bildningar samt u-, i- och an-stammar.
3 h2- och ōn-stammar.
4 Bland kvinnobinamnen märks på motsvarande sätt bl.a. maskulina fall som fvn. (Þóra) Hiǫrtr
’hjort’, (Þúríðr) Sundafyllir (»hade under ett nödår på Halogaland medelst trolldom fyllt alla sund
med fisk», Lind Bin. s.v.).
5 Ög 191 [grimu] (ack.) ges i NRL (s. 83) en alternativ tolkning GrīmulfR, vilken skulle förutsätta
en utelämnad (förväntad) l-runa. Ög 217 krein och Sö 106 sbiut (båda ack.) tolkas a.a. (s. 83,
203) som resp. (nom.) *Græinn och *Spiūtr (det senare försett med frågetecken), från annat håll
okända och till typen oklara bildningar. För övrigt utgår klassificeringen från de tolkningar som
ges i NRL.