NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...
NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...
NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
180 Staffan Nyström<br />
nämnda termerna inte är synonyma och helt utbytbara stod tidigt klart i diskussionen.<br />
Några av mina personliga, inledande kommentarer kring dem följer här<br />
i korthet.<br />
Ortbinamn: Termen har den obestridliga fördelen att vara kort och praktiskt<br />
användbar, samtidigt som den bildar ett termpar ortnamn–ortbinamn, som är<br />
helt parallellt med t.ex. personnamn–personbinamn, mansnamn–mansbinamn.<br />
Termen ortbinamn förutsätter att det också finns ett annat namn på det aktuella<br />
objektet, ett i någon mening överordnat »orthuvudnamn». Annars är namnet –<br />
oavsett status – inte ett binamn utan ett vanligt ortnamn. Om termen ortbinamn<br />
känns svårsmält beror det nog mest på vår ovana att använda den.<br />
Geografiska binamn: Uttrycket är parallellt med geografiska namn som är<br />
termen för ’ortnamn’ i t.ex. FN-sammanhang, och som inte sällan används av<br />
geografer, kartproducenter och andra utanför namnforskarnas trängre krets.<br />
Termen geografiska binamn är formellt oklanderlig men den är enligt min mening<br />
inte lika självförklarande som ortbinamn och den ansluter inte lika tydligt<br />
till gängse onomastisk <strong>terminologi</strong> i Norden.<br />
Inofficiella ortnamn: Även denna term förutsätter att det finns en motpol,<br />
officiella namn, men det behöver förstås inte vara så att ett och samma objekt<br />
bär dels ett officiellt, dels ett inofficiellt namn. Distinktionen inom termparet<br />
har snarast att göra med i vilken utsträckning ett ortnamn har blivit formellt<br />
erkänt, godkänt och fastställt, utsatt på kartor, använt i offentliga skriftliga<br />
sammanhang osv. Ett namn kan vara spontant framvuxet, inte alls belagt i<br />
skrift, praktiskt taget okänt utanför en liten namnbrukarkrets och därmed<br />
mycket inofficiellt till sin karaktär – ett inofficiellt ortnamn. Men om det<br />
samtidigt är det enda förekommande namnet på platsen i fråga är det inget binamn.<br />
Det är ett alldeles vanligt ortnamn – låt vara ganska okänt och föga<br />
brukat. Det går således inte att sätta likhetsstecken mellan ortbinamn och inofficiella<br />
ortnamn.<br />
Slangnamn eller slangortnamn: Dessa termers användbarhet begränsas av<br />
att de knyter namnen till miljöer där det talas slang, dvs. i princip till urbana<br />
miljöer, till stadsmiljöer. Vissa ortbinamn och vissa inofficiella ortnamn, men<br />
långt ifrån alla, kan också kallas slangnamn eller slangortnamn, t.ex. namn<br />
som används av vissa ungdomsgrupper i storstäderna. Ortnamn på landsbygden<br />
eller i småorter kan förvisso också ha inofficiell karaktär eller vara ortbinamn<br />
vid sidan av andra ortnamn, men det känns ändå onaturligt för oss att tala<br />
om dem som slang(ort)namn, då vi helt enkelt inte brukar ordet slang när det<br />
avser våra lokala och regionala landsbygdsdialekter. Termen slang(ort)namn<br />
har således en ganska inskränkt tillämpning.<br />
Alternativa ortnamn: Detta är en begriplig och användbar term om avsikten<br />
endast är att meddela att ett objekt bär fler än ett ortnamn eller flera varianter<br />
av ett ortnamn: namnet A, det alternativa namnet B och eventuellt också namnen<br />
C, D osv. Till skillnad från termparen ortnamn–ortbinamn, officiella<br />
namn–inofficiella namn och standardspråks(ort)namn–slang(ort)namn finns<br />
dock ingen jämförelse mellan termerna inbyggd här, ingen given formell eller
Change language