NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

168 Maria Löfdahl
liska gruppens namnbruk i stadsdelen Nordsjö i Helsingfors som presenteras
bl.a. i Ainiala 2010. Där visar det sig att den somaliska gruppen benämner platser
i omgivningen med namn bildade på det egna språket. Några sådana tendenser
finns inte i vårt material. Det kan bero på flera saker. En förklaring kan
ligga i den intervjumetod vi valt. Som nämnts ovan intervjuades ungefär hälften
av barnen enskilt. De andra intervjuerna genomfördes parvis, och barnens
lärare valde ut de barn som skulle intervjuas tillsammans utifrån vilka som brukar
umgås. Ingen av de i par intervjuade barnen hade något annat gemensamt
språk än svenska. Anledningen till att vi grupperade dem på ett sådant sätt var
alltså att vi genom att låta barnen samtala med barn de brukade leka med ville
komma så nära en autentisk kamratsituation som möjligt. Möjligen påverkade
detta resultatet, eftersom svenska är det språk dessa kamrater talar med varandra.
Kanske hade vi genom att intervjua t.ex. två kurdisktalande barn tillsammans
fått ett annat resultat, och kanske hade det då visat sig att barnen använder
inofficiella namn bildade på det egna språket, precis som i den finska studien.
Det är emellertid inte alls säkert. I primärområdet Lövgärdet har nära 73 % av
invånarna utländsk bakgrund och i området Angereds Centrum är siffran 66 %.
Hur många språk som talas i området är omöjligt att säga, men skolorna i Gunnared
erbjuder modersmålsundervisning på över 20 språk (informationen hämtad
från Göteborgs stads hemsida). Denna språkliga mångfald gör att det för
barnen troligen blir naturligt att använda svenska som ett slags lingua franca
inom kamratgruppen och deras vänskapsband begränsas inte av ett eventuellt
modersmål eller av föräldrarnas (tidigare) nationalitet. Dessa barn upplever sig
som svenska, och svenska är deras starkaste språk. Därför är det naturligt för
dem att bilda inofficiella namn på svenska och därigenom definiera sin identitet.
Ett belysande exempel är en kurdisk flicka som under en intervju berättar
att hon av sin pappa blev tillsagd att inte tala svenska utan kurdiska med sin lillasyster.
Visserligen behärskade flickan kurdiska och talade det med sina föräldrar,
men det kändes onaturligt för henne att tala kurdiska med den nästan
jämnåriga systern.
Namnkunnande
I studien Sociologiska namnstudier (1973) behandlar de finländska namnforskarna
Peter Slotte, Kurt Zilliacus och Gunilla Harling (numera Harling-
Kranck) olika gruppers kunskap om och bruk av ortnamn. Här belyses samband
mellan personers namnkunnande och deras ålder och kön. Det visar sig
att män och äldre personer i genomsnitt känner till fler namn än vad kvinnor
och yngre personer gör, och att könsskillnaden väger tyngre än åldersskillnaden.
Denna fördelning gäller i fråga om både när- och fjärrnamn. Naturligtvis
är undersökningsmaterialet ett helt annat i den finländska studien, men det är
ändå intressant att ställa sig frågan om vårt material uppvisar liknande tendenser
som det finländska materialet. Vi har undersökt om barnens kunskap om
när- respektive fjärrnamn är könsrelaterad. Variabeln ålder är inte relevant i