NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

More documents

Recommendations

Info

14 Eva Brylla Terminologi Trots att terminologiska problem dryftats åtskilligt vid olika nordiska sammankomster och i litteraturen, råder fortfarande en stor osäkerhet och vacklan. Personnamnsterminologi var huvudtemat vid NORNA:s åttonde symposium i Lund 1981, och sedan dess har frågan ständigt dykt upp. Det råder »betydelige terminologiske forskelle i personnavneforskningen fra selv beslægtede sprogområder, og ikke sjældent kan der endog konstateres uoverensstemmende termbrug blandt personnavneforskere fra samme sprogområde» skriver Vibeke Dalberg (2001 s. 5). Jag tar här upp ett par termer som kanske varit mest omdiskuterade, nämligen binamn och tillnamn, vilka har använts med växlande begreppsinnehåll. I svensk personnamnsforskning finner vi binamn och tillnamn använda som synonymer för vad vi nu för tiden brukar benämna binamn, ett individualkarakteriserande namn. Tillnamn vill vi dock numera för svenska förhållanden använda som en övergripande term för släktnamn och binamn (Brylla 2001 s. 66 ff.). Men här utgår jag chauvinistiskt från svenska förhållanden och bortser från att det har utvecklats olika forskningstraditioner inom olika språkområden (se Dalberg a.a. s. 5 ff.). Den i Sverige använda termen binamn motsvaras i Danmark och Norge av tilnavn och tilnamn (se även Nedrelid 1998 s. 18 ff., 1999 s. 95 f., Schmidt 1981 s. 127). Vi kan knappast hävda att någondera är mer rätt eller fel. Termerna binamn, tilnavn, tilnamn indikerar semantiskt sett att namnet är fogat till ett annat namn som personen tidigare har, ett ’tillfogat namn’. Det är svårt att ändra på inarbetad fackterminologi, men den svenska termen följer dock en germansk linje, jfr ty. Beiname, eng. byname. Här kan nämnas att det sedan 2001 finns en arbetsgrupp i NORNA:s regi som arbetar med nordisk personnamnsterminologi. Syftet med arbetet är att ge en bild av termbruket i modern personnamnsforskning i Norden. Registrering görs och termer läggs in i en databank (se härom Brylla & Dalberg 2007 s. 119 ff.). Morfologi Binamnen har sitt givna intresse ur en morfologisk synvinkel. Hur har de bildats och finns det bildningsmöjligheter som är speciella för binamn? Framför allt är det existerande substantiv och adjektiv som ligger till grund för binamnen, t.ex. fsv. Ræver, fsv. Spiut. Även sammansatta substantiv kan ingå i binamn, t.ex. fsv. Grytofoter, fsv. Pækkilhuva. Det förekommer också många sammansättningar med ett personbetecknande ord i senare leden såsom -basse, -bonde, -drænger, -karl. Adjektiv som ingår i binamn kan vara både efterställda, (Kætil) Gammel, och framförställda Lange (Jøns). Både starka och svaga adjektiv kommer här i fråga. Även participbildningar är vanliga, t.ex. fsv. Drukken, Friborin, Ludhin.
Binamn i Norden 15 En intressant grupp utgör maskulina personbinamn på -a, t.ex. Lærkia, Flugha, som är bildningar till redan existerande ord. Ett namn som det i Sverige välbekanta Brosa har troligtvis utgått från verbet brosa ’småle’ via ett verbalabstraktum med betydelsen ’småleende’, som sedan gått över till en personbeteckning (Brylla 1990a s. 25 ff., 1993 s. 41 ff., 1994 s. 49, 1996 s. 59 ff., 1999 s. 14). Senare kan binamn säkerligen ha bildats direkt av verben. Lars-Erik Edlund (1987 s. 113) har visat på likheter i bildningssätt mellan personbinamn och vattendragsnamn. Det förekommer helt identiska bildningar i de båda namnmaterialen, både personbinamn på -a i nominativ, som syftar på män, t.ex. fsv. Skrika, fvn. Drífa, och svaga feminina vattendragsnamn på -a, t.ex. ånamn som Skrika, Driva. Det intressanta för personbinamnen är ju att det är män, som fått feminint böjda namn. Ovanstående bildningar är sekundära namnbildningar. Ännu mer intressanta är kanske de bildningar som inte kan hänföras till i språket existerande ord eller uttryck, så kallade primära namnbildningar. Sådana har skapats med hjälp av avledningssuffix, mask. -i/-e och den feminina motsvarigheten -a. Avledningsändelsen, ursprungligen ett »tillhörighetssuffix», får här en personbetecknande, individualiserande funktion. Ett namn som Skapte får förstås som ’han med skaftet’ och Skægge ’han med skägget’. Till en början har suffixet sannolikt varit avsett att markera tillhörighet och senare övergått till att markera maskulin form vid överföringen till personbeteckning. Därefter har en mönstergrupp kommit att utbildas och suffixet har fått till uppgift att individualisera. Jag vill understryka att det i många fall är svårt att avgöra om en sådan namnbildning föreligger. Ett namn som Bokke kan också återgå på ett appellativ, jfr fvn. bokki ’karl’. Även sammansatta namn har bildats enkom för att tjäna som binamn. Här finns exempel som Rødhskæg, Godhdrænger. På samma sätt förstås namn med efterleder innehållande exempelvis -hovudh, -kulle, -skalle. Sådana bildningar kan tolkas som ’man med […] huvud, hjässa eller skalle’. (Kousgård Sørensen 1987 s. 22 ff., Brylla 1990b s. 228 f., 1999 s. 12 ff.) Semantik Binamnens innehållssida är och har varit lockande att undersöka. Binamnsförrådet präglas av stor fantasi och uppfinningsrikedom. De betydelsekategorier som främst är representerade är (Kousgård Sørensen 1975 s. 123, Brylla 1999 s. 15 ff.): • fysiska karakteristika, • psykiska karakteristika, • hemort, födelseort, tillhåll, • funktion i familjesammanhang, • funktion i samhället och • karakteristiska situationer, händelser, vanor och uttryckssätt.
Page 1 and 2: NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst
Page 3 and 4: NORNA-RAPPORTER 88 Binamn Uppkomst,
Page 5 and 6: Innehåll Förord . . . . . . . . .
Page 7 and 8: Förord Institutet för språk och
Page 9 and 10: Binamn i Norden 9 Binamn i Norden E
Page 11 and 12: Binamn i Norden 11 Hur skall man se
Page 13: Binamn i Norden 13 Intressant nog k
Page 17 and 18: Binamn i Norden 17 på kvinnor i Nj
Page 19 and 20: Binamn i Norden 19 Entzenberg, Sonj
Page 21 and 22: Binamn i Norden 21 Stockholms stads
Page 23 and 24: Bynames as an expression of identit
Page 31 and 32: Zaitunisa : Olive Zaitun : No meani
Page 39 and 40: Coming to grips with the multifacet
Page 49 and 50: Personbinamn i vikingatida runinskr
Page 65 and 66:
Binamn på vikingatida runstenar 65
Page 67 and 68:
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Nordiska personbinamnsordböcker oc
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Johannes, dictus Kalf, hujus loci d
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Nokre personlege tilnamn i Sverreso
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Namn och språk i multietnisk milj
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Språk och namn i multietnisk milj
Page 177 and 178:
Språk och namn i multietnisk milj
Page 179 and 180:
Ortbinamn 179 Ortbinamn En diskussi
Page 181 and 182:
Ortbinamn 181 stilistisk gradering
Page 183 and 184:
Oppsummering 183 Oppsummering Av To
Page 185 and 186:
Oppsummering 185 Ett av delemnene f
Page 187 and 188:
Oppsummering 187 Deltagarlista Silv
Page 189 and 190:
Oppsummering 189 Författarna Eva B
Page 191 and 192:
Oppsummering 191 Förkortningar
Page 193 and 194:
Oppsummering 193 NORNA-rapporter 1.
Page 195 and 196:
Oppsummering 195 46. Nordisk namnfo
Page 197 and 198:
Oppsummering 197 85. Namn och kultu
show all

NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?