NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

108 Agneta Sundström
av 1500-talet och framåt? Det vore olyckligt att helt bortse från materialet i tänkeböckerna!
Härefter följer den del av sammanställningen där författaren diskuterar frågor
kring hur samlingar uppbyggda efter dagens forskningssyn och med dagens
teknik skulle kunna se ut. Han menar att det är önskvärt med ett digitalt register,
som skulle omfatta binamn och som även skulle samordnas med huvudnamnssamlingar.
Här skulle man också hitta utförliga uppgifter om bl.a. uppslagsformer,
lexikon över ingående ord och suffix, samnordiskt jämförbara namn, tolkningar
samt uppgifter om släktskap och andra relationer. Till samlingarna
skulle också fogas länkar till texter, kartor, konkordanser m.m. På grundval av
en sådan (digital) samling skulle man sedan ge ut ordböcker. Det här låter som
en fantastisk idé, men är den genomförbar? Författaren påpekar att ett sådant
register vore mycket användbart för namnforskare och språkforskare och även
för andra humanister. Kanske är just detta en viktig grund för realiserandet. Ju
fler som har intresse av att använda en sådan samling, desto större möjlighet att
genomföra visionen, kanske som ett samarbetsprojekt. Samtidigt slås man av
att så höga ambitioner gör det svårare att komma igång, det kräver stora insatser,
framför allt ekonomiska, och dessa kanske inte är möjliga ens genom samarbete
med andra discipliner. Dessutom brukar alltför stora ambitioner, med
stora kostnader och arbetsinsatser, få till följd att inget händer. Men det är
också viktigt att få en genomgång av vad man som forskare behöver. Jag ser
det här förslaget främst som en viktig inventering av önskemål, men anser inte
att det är omedelbart genomförbart. Därför är det desto viktigare att övergå till
presentationens andra diskussionsfråga.
Vad kan göras i dag för att ge de existerande samlingarna större spridning
och göra dem mer användbara? Beträffande samlingarna för Ordbok över Sveriges
medeltida personnamn (SMPs) är något slags digitalisering av samlingarna
en mycket viktig fråga, eftersom publiceringen av binamnen kommer att
dröja på grund av att den fullständiga publiceringen av huvudnamnen tar tid.
Den tryckta utgivningen var från början ett sätt att göra personnamnsmaterialet
tillgängligt för forskningen. Eftersom det är ett tidskrävande arbete, finns det
anledning att undersöka om det föreligger någon möjlighet att komplettera det
tryckta materialet så att samlingarna blir lätt åtkomliga. En form av digitalisering
pågår, där avsikten är att lägga ut de fullständiga och okontrollerade ordboksmanuskripten
på nätet. Materialet blir alltså digitalt och sökbart vartefter
ordboksarbetet framskrider. Sökbarheten har dock flera brister, t.ex. vid sökning
på ett datum kan det sökta brevet dölja sig bakom förkortningarna »s.å. »
eller »s.d. » för »samma år» och »samma dag»; dessutom är personnamnen sällan
normaliserade, vilket innebär ett stort antal möjliga sökvarianter på varje
namn. Men alla belägg återfinns här, och den idoge forskaren kan digitalt
»bläddra» sig fram genom manuskriptet.
I Lennart Rymans framställning framförs flera konkreta förslag på vad som
faktiskt kan göras för att ge de existerande samlingarna större användbarhet,