NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi ...

Nordiska personbinamnsordböcker och personbinamnssamlingar 107
Nordiska personbinamnsordböcker och personbinamnssamlingar
– i går och i morgon
Kommentar och synpunkter
Av Agneta Sundström
Lennart Ryman ger i sin framställning en grundlig översikt över de ordböcker
och samlingar som behandlar nordiska binamn. Han gör en kronologisk
sammanställning med början i urnordiska namn, där samnordiska ordböcker
och samlingar redovisas. Därefter följer en översikt på motsvarande sätt för
västnordiskt område och slutligen redovisas binamnssamlingarna för Island,
Färöarna, Norge, Danmark samt Sverige och Svenskfinland. Han ger här en
god sammanfattning av det material som finns att tillgå för forskningen.
Sedan följer ett diskussionsavsnitt som inledningsvis också berör samlingarnas
åtkomlighet och tidigare intresse för forskningen. Författaren framhåller att
merparten av de samlingar och ordböcker som rör binamn behandlar medeltida
namn, hit har intresset riktats och källorna är lättåtkomliga. De samlingar som
grundar sig på nutida eller gårdagens muntliga språk är däremot mer svårtillgängliga
och har inte lockat forskningen på samma sätt. För tiden mellan medeltiden
och vår egen tid (ca 1500–1900) framhålls avsaknaden av både källor
och forskning. Ryman föreslår själv möjligheten att undersöka bl.a. privatbrev,
dagböcker och rättsliga källor för att samla in material, och de nämnda källorna
är bra förslag för att utöka binamnssamlingarna med belägg från denna tid. Här
skulle jag vilja komplettera de ovan nämnda exemplen med det stora material
som finns i städernas tänkeböcker. Där återfinns många namn i uppgifter om
bl.a. egendomstransaktioner, burskap, förtroendeuppdrag inom stadens styrelse
samt i rådhusrättens protokoll. Tänkeböckerna fortsätter även efter medeltidens
slut och finns bevarade från flera städer. Som exempel kan nämnas
Gävle stads tänkebok, som finns för åren 1573–1659, tänkeboken för Nya
Lödöse, som behandlar åren 1586–1621, Strängnäs tänkebok (Riad 1984), som
finns mellan 1531(–81) och Vadstena stads äldsta tänkeböcker kan studeras
åren 1577–1610. Alla här nämnda, utom Strängnäs tänkebok, finns utgivna i
tryckt form. Jag håller med om att binamnen inte är lika talrika som under medeltiden,
men det verkar ändå förekomma binamn i tillräcklig mängd för att
dessa källor ska vara värda att undersöka. Följer de samma mönster som under
medeltiden eller föredrar man att bilda binamn på andra sätt under senare delen