Växternas latinska namn (pdf) - Botaniska sällskapet i Stockholm
Växternas latinska namn (pdf) - Botaniska sällskapet i Stockholm
Växternas latinska namn (pdf) - Botaniska sällskapet i Stockholm
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
2<br />
FÖRORD<br />
<strong>Växternas</strong> <strong>latinska</strong> <strong>namn</strong><br />
Följande lista upptar översättningar av fanerogamernas<br />
och ormbunkarnas vetenskapliga <strong>namn</strong>. Ofta förklarar<br />
<strong>namn</strong>en detaljer om växten, ibland hedras någon person eller<br />
plats som får sitt <strong>namn</strong> latiniserat och ibland är <strong>namn</strong>en fria<br />
fantasier. Åtskilliga släkt<strong>namn</strong> förlorar sig i historiens dunkel<br />
och går inte att utreda.<br />
Någon omfattande lista har inte funnits på svenska. Ivar<br />
Anell skrev dock 1976 en kort sådan, omfattande c:a 800<br />
uppslagsord med fylliga förklaringar. I Lids ”Norsk flora”<br />
(1994), sammanställd av Reidar Elven, finns en fyllig lista<br />
som här i sin helhet är översatt till vårt språk. Även ordlistan<br />
i Stearns (1983) ”Botanical latin” har i stort sett lagts in, men<br />
andra ord än art- och släkt<strong>namn</strong> har undvikits. En mängd<br />
andra böcker har använts i enstaka fall.<br />
Många av orden baserar sig på grekiska grundord, oftast<br />
tagna ur klassisk grekiska. Guldgruvan för det språket är<br />
Liddell & Scotts ”Greek-English Lexicon” (1889, 1994). C:a<br />
10 % av denna listas knappt 7500 ord är tagna ur den boken<br />
och markerats med (gr.). Förklaringar av orden har hållits<br />
mycket korta. Vad gäller latiniserade, sammansatta grekiska<br />
ord lämnas bara betydelse. Läsare som vill gå djupare in i<br />
detaljer kan dra slutsatser av de grekiska grundord som finns<br />
med i texten. Åtskilliga <strong>latinska</strong> grundord är också nämnda.<br />
Sammansatta ord som inte finns med i listan går ofta att reda<br />
ut med hjälp av grundorden.<br />
Uppslagsorden är satta med fetstil och förklaringar med<br />
vanlig stil. Efter släkt<strong>namn</strong> förekommer ofta ett <strong>namn</strong> (t.ex.<br />
TEOFRASTOS, PLINIUS) skrivet med stora bokstäver. Det<br />
anger författaren till första kända källa. Den stora omfattningen<br />
av dessa källor gör att de inte får plats i den här skriften.<br />
Många av de klassiska <strong>namn</strong>en går att hitta i vanliga<br />
uppslagsverk.<br />
De flesta orden meddelas i sin grundform (maskulinum<br />
singularis), böjda former har undvikits. Både <strong>latinska</strong> och<br />
grekiska språken är rika på böjningsformer, <strong>latinska</strong> ord som<br />
slutar på -us eller -er kan också sluta på -um eller -a. Ord som<br />
slutar på -is kan också ha ändelsen -e. I grekiska förekommer<br />
t.ex -os, -i, -n och -o. Vad gäller verb nämns på gängse sätt<br />
och för båda språken 1:a person presens indikativ (t.ex. jag<br />
läser), men översätts med infinitiv. Grekiska verb slutar på -<br />
o (aktiv form) eller -mai (passiv form). Grekiskan saknar infinitiv.<br />
Grekiskan saknar bokstaven c. Ord som innehåller k<br />
(grek. ?) translittereras till latin med c. Så har även skett här,<br />
vilket är en avvikelse från reglerna vid translitterering till<br />
svenska. Observera alltså att uttalet av c i grekiska ord alltid<br />
är k. För att krångla till det ytterligare uttalas i latiniserade<br />
ord c som s framför mjuk vokal och som k framför hård<br />
vokal, konsonant och i ordslut. Ytterligare en avvikelse har<br />
gjorts, bokstaven f (grek. ?) ändras till ph, detta för att överensstämma<br />
med latinsk stavning.<br />
Ordens betoning framgår av ett accenttecken som sätts<br />
efter den stavelse som ska betonas. Observera här att om<br />
orden har andra ändelser än vad som förtecknats kan betoningen<br />
förskjutas till annan stavelse. I många fall ändras<br />
också stavningen (assimilation, avljud, omljud).<br />
Även om listan kontrollästs flera gånger går det inte att<br />
undvika fel. Jag är tacksam för alla påpekanden om konstigheter,<br />
så att jag kan rätta till dem i en eventuell senare upplaga.<br />
LITTERATUR<br />
Ahlberg, Axel W. et al (1960): Latinsk-svensk ordbok<br />
Anell, Ivar (1976): Vad betyder växtens <strong>latinska</strong> <strong>namn</strong>?<br />
Bratli, Carl (1947): Spansk-dansk ordbog<br />
Fowler, Birgitta & Vannebro, Kjell Ivar (1992): Norstedts<br />
norsk-svenska ordbok<br />
Holmes, Sandra (1982): Henderson’s dictionary of botanical<br />
terms (uppl. 9)<br />
Hultén, Eric (1958): Vår svenska flora i färg<br />
Iseborg, Raoul (1993): Latinska uttalsregler och betoningsregler<br />
Krok, O. B. N. & Almquist, S. (1994): Svensk flora<br />
Lid, Johannes & Lid, Dagny Tande (1994): Norsk flora<br />
Liddell & Scott (1889, 1994): Greek-English Lexicon<br />
Mystakidis, Antonis (1989): Nygrekisk-svenska ordboken<br />
Nationalencyklopedin (1989-1995), delarna 1-17<br />
Norstedts förlag (1993) Fransk-svensk ordbok<br />
Norstedts förlag (1994): Norstedts italiensk-svenska ordbok<br />
Norstedts förlag (1993): Norstedts stora engelsk-svenska ordbok<br />
Sjöstrand, Nils (1960): Ny latinsk grammatik<br />
Stearn, William T. (1983): Botanical latin.<br />
Wahlgren, Bengt (1978): Latinskt morfemlexikon<br />
Valmin, Natan & Frangos, Eftychia (1973): Svensk-nygrekiska<br />
ordboken<br />
Ursprungligen publicerad av <strong>Botaniska</strong> Sällskapet i<br />
<strong>Stockholm</strong> 1996.<br />
ISBN 91-971913-9-6
Change language