REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARV ...

REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARV 

Sidhänvisning till förteckning bak i häftet 

1881-1896 1897-1915 

1. Komosse ell. Lilla Snipen Heda 

2. Snipen Heda 351 330 

3. Stora Heden Heda 340 319 

4. Lilla Heden Heda 339 318 

5. St Heden Backstuga Tån Heda 341 321 

6. Liden Heda 341 

7. Fiskaretorpet Heda 343 323 

8. Björsö Heda 352 332 

9. Piggebacken Heda 353 333 

10. Harabacken Heda 285 265 

11. Kvarnbacken Heda 348 327 

12. Siggesmad Heda 

13. Storemad Larv 

14. Hagen Heda 354 335 

15. Backstuga under Hagen Heda 355 

16. Holmen Heda 356 340 

17. Holmen Torp Heda 357 342 

18. Öjorna Heda 355 338 

19. Käppabacken u Hubo Larv 

20. Porsmaden Slättås se not 1 

21. Långöhall Backstuga Kulla 366 360 

22. Långöhall Torp Kulla 365 

23. Östtorp ”Katos” Kulla 367 361 

24. Kolöjorna Kulla 364 358 

25. Kolöjorna Kulla 366-367 362 

26. Sandliden Kulla 360 

27. Harslätt m. Häddorna Kulla 362 356 

28. Slongö Kulla 371-372 364 

29. Orrebacken Malmened se not 2 

30. Lunnakulle Backstuga Kulla 360 354 

31. Lunnakulle Kulla 358 351 

32. Lunnakulle Kulla 359 352 

33. Syttorp Kulla 373 368 

34. Okänt 

35. Okänt 

36. Soldattorp Kulla 390 383 

37. Goda-Kajsa Kulla 382 376 

38. Carl Larsons Lotta Kulla 386 379 

39. Halta-Kajsa Kulla 361-366 360 

40. Stora Onsjö Kulla 376 370 

41. Tingshus Kulla 378 372-374 

42. Garveri Kulla 381 378 

43. Stora Onsjö Kulla 379 373 

44. Sikan Kulla 385 

not 1. Se Slättås rote sid 169 resp. 158 

not 2. Se Malmeneds rote sid 453-454 resp. 438

NR 1 

HEDA OCH KULLA ROTE 

KOMOSSE ELL. LILLA SNIPEN HEDA ROTE 

Omkring Stora Heden låg flera små ställen. Vid Komosse som var torp till 

säteriet finns grunden av en liten stuga och en ladugård. De låg på var sin sida 

om vägen som går in till Stora Heden. Stugans grund mäter cirka 3,50 x 6,50. 

Här bodde till 1868 torparen Johannes Larsson och Cajsa Johansdotter. De 

flyttade till USA.. Torpet försvann i slutet på 1800-talet. Marken tillhör idag 

Gösta Olsson, Trädgården. (se Ryds rote nr 25). 

NR 2 

SNIPEN HEDA ROTE 

Snipen har varit torp under Stora Heden, vilket man kan läsa i Larvs 

Hembygdsbok. Ägareförhållandena på Stora Heden var tydligen komplicerade i 

slutet av 1800- och början av 1900-talet. 

Till Snipen kom som torpare Gustav Andersson och hans hustru Anna-Greta 

Johansdotter på 1850-talet. De fick barnen Anders Johan, Klara Kristina och 

August. Anders Johan gifte sig 1878 och flyttade via Liden till Kvarnbacken 

(se nr 11). August flyttade till Storegården (se nr 15 Ryds rote). Han gifte sig 

med Matilda Lundborg, som en tid var lärare i Ryd. 

Från 1902 till 1908 brukades gården av Anders Nilsson och hans hustru Maja- 

Stina Jakobsdotter. De flyttade härifrån till Sulevad (se Ryds rote nr 12).Nu 

bodde Klara Kristina med sin son Klas Adolf kvar. Hon flyttade till Mjäldrunga 

1908 och Klas Adolf brukade gården. Han flyttade 1916 till Mjäldrunga. 

1916-17 brukades gården av Frans Oskar Augustsson och hans hustru Anna 

Katarina Tid samt fyra barn. De inflyttade från Edsvära och återvände dit. 

1920 köpte Arvid och Astrid Jonsson torpet av Ljunggren. De kom från 

Enebacken, Trävattna resp. Finnestorp, Ryd (se Ryds rote nr 34) och de fick 6 

barn: Ing-Mari f.1922, Maj-Britt f.1924, Nils f.1926, Egon f.1934, Gun f.1936 

och Sture f.1941.

Sonen Nils blev sjuk och gick bort 1944, en svår tid för familjen, berättar 

dottern Ing-Marie. Hon talar också om hur hennes föräldrar arbetade och 

strävade för familjens försörjning. De var på St. Heden och arbetade när så 

behövdes. Arvid körde i skogen åt Domänverket och skodde då och då hästar. 

Astrid var flitig vid symaskinen. Ing-Marie minns mycket väl, hur man kom 

med en bunke randigt eller vitt bomullstyg och ville få sytt vardagsskjortor. Det 

blev nog en 6-7 stycken av varje bunt, tror Ing-Marie. Vid begravningar bakade 

Astrid tårtor och de skulle vara garnerade med kors av mörk glasyr, gjord av 

florsocker och kakaopulver. Barnen fick naturligtvis tidigt hjälpa till och Ing- 

Marie flyttade hemifrån 16 år gammal för att kunna tjäna någon krona. Hennes 

mor blev ledsen och tyckte att Ing-Marie var alldeles för ung. Arvid gick bort 

1978. Astrid bodde inte kvar utan bodde växelvis hos sina barn en tid till hon 

kom in på vårdhem. Hon gick bort 1986. Egon, som övertagit Finnestorp (se nr 

34 Ryds rote), övertog också Snipen. Huset hyrdes ut något år men användes 

också av Inger och Egon medan de reparerade huset i Finnestorp. Husen på 

Snipen är numera sålda till Dick och Kerstin Aspenstet, som bor här på 

somrarna. de arbetar båda i Alingsås. De är mycket omtyckta, som grannar. 

Dick är en skicklig naturfotograf och han ses tidiga morgnar ute för att leta 

motiv. 

NR 3 

STORA HEDEN HEDA ROTE 

Nedtecknat av Ulla-Britta Andersson 

Stora Heden, en av de äldsta gårdarna i Larvs kommun, med anor från 1600talet. 

Förr räknades gården som en av de mäktigaste, en av de 3 säterierna som 

då fanns i Larv, med en herrgårdsliknande byggnad. Förr fanns det även tre 

intilliggande torp, vilka idag är rivna men dessa boplatser finns ”märkta”. På 

gården finns en gammal byggnad kvar, det s.k. magasinet. Det ligger omgivet 

av det gamla vårdträdet Asken, mitt på gården. ”Magasinet” användes förr även 

som boningshus. 

I den s.k. kammaren i den gamla mangårdsbyggnaden kunde man förr finna 

ett s.k. ”lönnrum”, som fanns under golvtiljorna. Ingen kunde ana att det fanns 

ett sådant rum, mycket väl fördolt. Om det behövdes fanns det även lämmar, 

som man kunde sätta upp för fönstren. Detta rum användes bl.a. för att ”gömma 

människor” för ev. faror. 

Själva mangårdsbyggnaden tillhör en av de längsta byggnaderna i kommunen 

med sina 22 meter. Att byggnaden är mycket gammal kan man bland annat se 

på de gamla tjocka handtimrade ekstockarna som är väggar i alla rum samt på 

alla bärande delar, vilka kan beses på vindsutrymmena. Huset är ett gammalt 

korsvirkeshus. På byggnaden kan man även se tre skorstenar, vilket vittnar om 

att det funnits tre eldstäder. Tidigare fanns även tre ingångar på husets 

framsida. 

Förr ägdes Stora Heden främst av adelssläkter. Själva mangårdsbyggnaden 

användes mer som paradvåning för fester o.dyl.

Alfred Linnarssons son Hugo, f.1890, ägde Stora Heden några år, innan 

Alfred övertog den 1921 som sterbhus och konkursbo. Alfred, f.1857, gifte sig 

1883 med Matilda, f.1862, f. Karlsson, fick tio barn. Under Hugos tid anlades 

en fin trädgård med bl.a. många fruktträd. Alfred innehade gården till sin död 

1929. Bröderna Valdner och Elof Linnarsson övertog skötseln av Stora Heden 

tills Valdner gifte sig 1937. Elof brukade då gården tillsammans med sin mor 

Matilda och systern Maria. 

Elof Linnarsson, f.1902, gifte sig 1946 med Svea, f.1912, f. Johansson, från 

Sörby församling, Floby. Makarna Linnarsson bosatte sig på Stora Heden 1947. 

Huset hade då genomgått en mindre renovering av halva mangårdsbyggnaden. 

Matilda bodde tillsammans med dottern Maria i halva huset. Under alla år 

brukades Stora Heden som sterbhus fram till Matilda avled 1956 (94 år). Elof 

övertog hela gården 1958. 

Vid denna tiden skulle själva mangårdsbyggnaden genomgå en renovering. 

Det blev då diskussion på Landsantikvariatet, Skara, om man överhuvudtaget 

skulle få restaurera byggnaden eftersom ”den fick ej röras”. Man ansåg att 

mangårdsbyggnaden skulle ”stå som paradvåning”, precis som förr. Så 

småningom gav myndigheterna med sig att en restaurering fick göras under 

vissa villkor. Bland annat fick varken exteriör eller interiören rubbas alltför 

mycket, vissa typiska detaljer skulle bevaras. Huset är s.k. minnesvårdat. 

Elof och Svea fick sju barn: Ulla-Britta, Elisabeth, Margareta, Lennart, Dan- 

Åke, Sven-Erik och Göran. Elof innehade gården till 1979, då sonen Lennart 

med hustrun Inger övertog den. Lennart och Inger har tre barn: Marie, Terese 

och Daniel. En son, Martin dog när han var ett år. I samband med överlåtelsen 

av gården flyttade Elof och Svea till Falköping. Svea avled 1986, Elof 1992. 

Makarna Elof och Svea gjorde Stora Heden till ett hem, där alla kände sig 

välkomna, dörren stod alltid öppen. Många har avnjutit mat, dryck och logi hos 

dem. Under årens lopp har även många pigor och drängar hjälpt till på gården. 

Gården är ej belägen vid allfartsvägar utan i skogsbygden, men ändå med 

mycket grönområden. 

Förr brukades gården mycket manuellt, några moderniteter fanns ej i den 

omfattningen. Typiskt för gården var det stora antalet hästar som 

huvudsakligen användes som arbetshästar. Under 1950-talet kunde man ett par 

gånger om året se en samling bönder som kom med sina hästar till Stora Heden 

för att ”sko hästar”. Någon av de gamla hästarna användes även till ”ridning”, 

dels av de egna barnen, dels av syskonbarn m.fl. Även hästar är kloka djur. Vid 

ett tillfälle när Elof var ute på åkern och höll på att kalka åkrar, råkade han få 

kalk i ögonen, vilket var förenat med fara. Hästen ”insåg” faran, travade hemåt. 

Tack vara hästens kloka ingripande kom Elof under snabb läkarvård och synen 

kunde räddas. 1952 gjorde traktorn sitt intåg i jordbruket. 

Elof var mycket varmt kristen med de kristna idealen som sin stora förebild i 

livet. Hans stora intresse var när han själv fick bege sig ut på sina s.k. 

”predikoresor”. Under många år var Elof ordförande och föreståndare för 

Trevattna fria församling. På Stora Heden fick Svea också ge uttryck för sitt 

stora trädgårdsintresse med mycket blomstrande trädgårdsanläggningar och 

stora grönsaksodlingar. 

Under några somrar på 1960-talet tog Svea och Elof även emot stadsbarn, 

som kunde få njuta av det ”fria livet” på landet, hur det var att leva på en 

gammaldags bondgård.

I dag drivs Stora Heden under helt andra förutsättningar, helt efter moderna 

principer. Men den gamla byggnaden finns kvar. 

NR 4 

LILLA HEDEN HEDA ROTE 

Torpen under Stora Heden har tydligen avskilts och fått nya ägare i och 

med att Stora Heden delades vid arvskifte och dyl. Lilla Heden hade tillfallit 

Anders Gustav Andersson och hans hustru Stina Svensdotter på 1860-talet. 

de fick 8 barn varav någon dog i späd ålder. Hustrun Stina dog 1871. 

Troligen fick äldsta dotter träda i sin mors ställe. Yngsta sonen var bara 5 år. 

1895 dog Anders Gustav och gården drevs nog som sterbhus tills sonen 

Alfred övertog gården. Kvar bodde också hans bröder Sven och Efraim. De 

gick bort 1911 och 1919. En av döttrarna flyttade till USA, en till Fyrunga 

och en till Vilske Kleva den senare var gift Karlsson. Hennes son Zackarias 

Karlsson ärvde sedan en del av gården av sin morbror Alfred, när han gick 

bort 1940. Karl Thiel, Floby köpte av de övriga arvingarna resterande del av 

gården. Det sägs att Alfred tidigare velat sälja sin gård, bl.a. till Arvid och 

Astrid Jonson på Snipen för 12000 kr, men de vågade inte göra en så stor 

affär. Alfred hade haft flera hushållerskor. Den sista var Ester Andersson 

från Fiskartorpet, som nu vid hög ålder bor i en servicelägenhet i Floby. Hon 

berättar att vid begravningen efter Alfred hölls minnesgudstjänsten på 

Fiskareheden. Huset på Lilla Heden var så dåligt att det inte gick att vara 

där. 

Zackarias Karlsson och Karl Thiel sålde sedan gemensamt hela Lilla 

Heden till prästgårdsarrendator Linus Jakobsson, Larv och handlande John- 

E Johansson, Valeberg (se nr 12 Valebergs rote). Se köpekontrakt här 

bredvid. Detta var 1942 och under andra världskriget. Linus och John-E 

anställde genast folk, som högg gengasved. Till hjälp hade de bl.a. Nils 

Jonsson från Snipen. Den uppodlade marken hade de utarrenderad bl.a. till 

Hilmer och Verner Johansson, Trävattna. 

Boningshuset, som man minns var en lång länga, och ladugården låg på var 

sin sida om vägen. De var i mycket dåligt skick och revs ganska omgående. 

Källaren fanns dock kvar och Sven Lindberg minns en gång, när han sådde 

gödning i närheten, hur en kviga försvann ur han åsyn och han fruktade det 

värsta. Hon hade ramlat ner i den djupa källaren, men kunde själv ta sig upp 

i källartrappan. Källaren fylldes sedan igen. 

1958 såldes marken på offentlig auktion, som hölls av Albert Leverin, 

Levene. Linus Jakobssons son Ingemar och hans svärson Nils Fahlström 

köpte den för 81 500 kronor. De hade en tid betesdjur där. 1975 delade de på 

marken. Sven-Erik Linnarsson, St. Heden arrenderade jorden ett par år och 

numera arrenderar hans bror Lennart Linnarsson. Ingemar sålde sin del till 

sin son Mats 1993. Nils Fahlström köpte till den s.k. Skarakil 1:1, en mark 

på 24 har för 135 000 kronor av kommunen. Larvs kommun hade köpt 

marken 1932 av Edsmärens skifteslag.

NR 5 

STORA HEDEN BACKSTUGA (TÅN) HEDA ROTE 

Detta var en backstuga där det sägs ha bott en skomakare, som kallades Håla- 

Johan. Han dog 1873 och hustrun Maja 1874. Från Piggebacken inflyttade 

änkan Anna-Stina Svensdotter med två barn 1874. Dottern Klara flyttade redan 

1877 till Björsö och sonen Anders-Gustav flyttade till USA 1888. Anna-Stina 

bodde kvar här till sin död 1903. Spår efter grund och källare finns ännu kvar. 

Grunden mäter ca 7 x 4,5 meter och huset hade stensatt murning. 

NR 6 

LIDEN HEDA ROTE 

Soldaten Johan Svensson Rask bodde här redan 1860. Han dog 1874 och hans 

hustru Anna Kajsa Andersdotter dog 1878.Efter kom Anders Johan Gustavsson 

och hans hustru Anna Charlotta Johansdotter från Snipen. De flyttade efter två 

år till Kvarnbacken 1880. 

Under något som är nämnt som Liden backstuga finner vi Anders Johansson 

och hans hustru Annika Andersdotter redan 1860. Anders dör 1881. Annika 

levde som änka i tio år. Dottern Charlotta flyttade till Ullene 1884 och efter 

dessa har ingen bott här. 

Enligt Larvs Hembygdsbok var alla hus på torpen mycket torftiga och var i 

det närmaste helt fallfärdiga. Vi har idag inga möjligheter att förstå, hur fattigt 

det var vid den här tiden. 

NR 7 

FISKARTORPET HEDA ROTE 

Fiskartorpet var också ett torp under Stora Heden. Här bodde 1861 Johannes 

Jansson med hustrun Stina Lisa. Han dog 1870 och hustrun och barnen flyttade 

till Floby. 

1870 inflyttade från Evatorp Johan Andersson och Johanna Johansdotter. De 

hade tre barn när de 1876 flyttade till Edsvära. 

Karl Peter Lindström och hans hustru Anna-Greta Jonsdotter kom från Slongö 

Häddorna 1876, men flyttade till Björsjö 1881.De efterträddes av Per Gustav 

Jonsson och hans hustru Johanna Charlotta Andersdotter 1883. Per Gustav 

Jonsson kom från Björnholmen (se Valebergs rote nr 10) och Johanna 

Charlotta Andersdotter från Kaggården, Slättås (se nr 37 Slättås rote). Till 

Kaggården flyttade familjen 1886.

Härefter finner vi Anders Andersson och hans hustru Anna Stina 

Johansdotter. De kom från Trävattna 1890 och hustrun flyttar till Slätten 

efter makens död 1909. Deras son Oskar Linus Alexander Andersson och 

hustrun Anna Maria Sjögren brukar stället till 1916, då de flyttar till 

Trävattna. 

1918 kom Karl Adolf Andersson 1883-1954 som var född på Kvarnbacken 

och hans hustru Elin Maria Gustavsson 1886-1975, från Edsvära. De blev 

ägare till stället 1920. De fick tre barn, Ester f.1910, Sven f.1911 och Maja 

f.1916. Ester som bor i servislägenhet i Floby kan berätta att boningshuset 

var mycket gammalt och dåligt. Adolf och Elin planerade att bygga ett nytt, 

men det var inte så lätt, ont om pengar, som det var. Det tog från 1924 till 

1929 innan man sparat ihop pengar och virke att bygga för. Ester berättar 

hur man bl.a. kärnade smör och gick till affären i Ryd och sålde. Naturligtvis 

var det också skogsarbete som gällde. Det var många som arbetade i 

kronoparken. Ester berättar också att det var Gusten Persson, Karl Olsson, 

Ture Olsson och Karl Larsson, byggmästare från bygden, som uppförde 

stommen till huset. Detta arbete kostade 600 kronor. Inredningen utfördes 

sedan av Artur Johansson, Sulevad. 

Ester och Maja fick var sin son, Tore f.1930 resp. Sven-Erik f.1934. De 

växte upp som bröder på Fiskartorpet. Ester gifte sig med Nils Ek och 

flyttade till Ugglum, Maja med Artur Johannesson och de flyttade till 

Småland. Sven gifte sig med Elsa Brink. De arrenderade flera olika gårdar 

av kronan för att 1959 överta arrendet på Kvarnbacken av Svens farbröder. 

Adolf gick bort 1954 men dottersonen Sven-Erik var kvar och brukade 

gården tills han gifte sig och flyttade. Sven och Elsa köpte då gården. Elin 

bodde själv kvar på Fiskartorpet till sin död 1975, utom sista tiden då hon 

vistades på Gudmundsgården. Huset stod sedan obebott. Sven och Elsa stod 

i begrepp att flytta dit, men innan dess gick Sven bort 1976. Dottern Birgitta 

ärvde då Fiskartorpet efter sin far. Hon sålde huset till Frost , som var 

snickare och reparerade en del på huset. Han sålde sedan till Peter 

Lorensson, som bor där nu. 

Det gamla boningshuset, som är ett av de äldsta i Larv, har bevarats och 

ägs nu av Ryds Hembygdsförening. Birgitta har sålt marken till bröderna 

Kjell och Åke Bender 1990. Jorden arrenderas av Egon Jonsson, Finnestorp. 

Marianne Lundmark har ett minne från ett barndop, antagligen 1934, då 

hon fick följa med prästen, som grindvakt, när han for till Fiskartorpet. Det 

fanns många grindar på den tiden genom kronoparken men det Marianne 

minns bäst var de 18 sorters kakor, som det bjöds på. Det var naturligtvis en 

omöjlighet att orka med alla. I samband med detta minne berättar Gösta 

Johansson hur han, en gång som grindvakt åt fiskhandlaren var lovad 1 kr 

för besväret. Fiskhandlaren hade pakethållare på bilen och såg inte att 

fisklådan råkat kom på sned och att sillen trillade ut en efter en. Det blev till 

att gå tillbaka, plocka upp sillen, tvätta av den nödtorftigt i bäcken och 

fortsätta. När rundan var färdig fick inte Gösta sin krona, utan betalningen 

blev ett kilo sill till Göstas stora besvikelse.

NR 8 

BJÖRSJÖ HEDA ROTE 

1862 köptes Björsjö av Andreas Andersson och hans hustru Magdalena 

Svensdotter. Deras dotter Augusta Sofia Andreasdotter född 1868 gifte sig 

med August Johansson, född 1859 i Larv. De övertog gården 1896. De fick 

barnen Märta, Hilda, Ester Matilda, Karl, Anna och Samuel. Märta flyttade 

till Skattegården Karlsberg. Hilda dog i späd ålder. Ester Matilda 

adopterades av släkt på Staffanshagen i Vånga. Karl utbildade sig till diakon 

och hamnade i Uppsala. Anna gifte sig med Oskar Gustavsson från 

Blackeryd och Samuel gifte sig med Ester Cecilia Tid, Ängabo och de 

övertog gården. De fick en dotter, Eleonor född 1933. 

Eleonor berättar, att det fanns två drängar som hette Ture och Harry i 

hennes barndom. Senare kom också Axel Gillgren, som var ett s.k. 

barnhusbarn. Han hade kommit till Krogstorp men trivdes inte där utan 

hamnade så småningom här på Björsjö. Han var kvar i några år, högg i 

skogen för domänverket, men hjälpte också till i jordbruket. Han blev sedan 

byggnadsarbetare hos Artur Johansson i Sulevad men bor numera i Karlstad 

och har fortfarande kontakt med Eleonor. 

I lillstugan på gården bodde tidvis flera olika personer. Bl.a. Luffar- 

Karlsson, som många i Larv minns. Han var dikesgrävare och dikade ut 

mossen på Björsjö. Han flyttade när arbetet var färdigt. Han vistades på 

Siggesmad den sista tiden före sin död. 

1919 byggdes ett nytt hus på Björsjö. För att få pengar till bygget såldes 

den s.k. Björsjömarken till domänverket för 6000 kronor. Samuel talade ofta 

om att hade de haft den marken kvar hade gården haft ett helt annat värde. 

Åkrarna var magra och svårbrukade. Mossen var ofta så vattensjuk att det 

var inget annat än lien som gällde. När slåttermaskinen kom hade hästarna 

”trygor (tôfflor) på fôttera” för att inte sjunka ner för djupt minns Eleonor. 

Det fanns många djur på gården, kor höns och grisar men framför allt hästar, 

ston som fick föl. Hundar hörde också till gårdens djurbestånd. 

Eleonor berättar också om Samuels intresse för stora bilar. Ford Custom 

och liknande. Han tyckte om att stoltsera med de blänkande vidundren. 

Detta tyckte mamma aldrig om säger Eleonor. Ester Cecilia fick 

hjärnblödning och vistades på sjukhem de två sista åren innan hon gick bort 

1978. Samuel blev ensam, men fick hjälp av Maj Johansson, Tomten, 

Karlsberg, på Eleonors inrådan. Han dog 1980 också av hjärnblödning. 

Eleonor som arbetar som servitris, bor i Skara och har en dotter, Rosita. 

Eleonor sålde gården med undantag av gårdstomten till Kjell och Åke 

Bender 1988. De har öppnat ett grustag och levererar sand till olika 

ändamål. Eleonor berättar att i sommar (1995) har det varit inbrott i huset tre 

gånger under loppet av fem veckor. Många kära saker som hon ärvt har 

därmed försvunnit.

NR 9 

PIGGBACKEN HEDA ROTE 

Litet torpställe under Björsjö. Hit inflyttade 1861 från Fiskartorpet 

Johannes Magnusson och hans hustru Anna Stina Svensdotter. De fick 

barnen Anna Kajsa f.1854, Klara f.1859 och Anders Gustaf f.1864. Mannen 

avled 1874 och hustrun och två barn flyttade till en backstuga under St. 

Heden. Dottern Anna Kajsa hade tidigare utflyttat till Edum Jonagården. 

1881 inflyttade från Fiskartorpet Karl Peter Lindström och hans hustru 

Anna Greta Jonsdotter samt fyra barn. De stannade bara två år sedan flyttade 

de till Kolöjorna. De var troligen de sista som bodde här. 

NR 10 

HARABACKEN HEDA ROTE 

Längre in i skogen låg ytterligare ett litet torpställe. Från Floby kom 1875 

Anders Johan Johansson och hustrun Matilda Petersdotter. De hade barnen 

August Alfred f.1865, Karl Johan f.1869 och Selma Josefina f.1872. 1885 

blev de i kyrkboken överflyttade till socknens fattiga. Idag finns endast lite 

rester av en grund på ca 5 x 8 meter, samt något äppelträd. 

NR 11 

KVARNBACKEN HEDA ROTE 

Kvarnbacken ägs av domänverket och har utarrenderats under många år. 

1861 finner vi här Sven Andersson och hans hustru Greta Andersdotter. De 

var födda 1811 båda två. Greta dog på Kvarnbacken och Sven Andersson 

med sina barn flyttade till Evatorp 1870. 

Härefter kom Johannes Svensson med hustrun Maja Svendotter. Maja dog 

1870 och Johannes gifte om sig med Lotta Johansdotter. De flyttade till 

Långehall 1879. 

Anders Johan Gustavsson med hustru Anna Charlotta arrenderar här 

från1880. De fick många barn varav August, Emil, Vilhelm och Ester blev 

kvar. Adelia gifte sig och flyttade till Bäcken (se nr 48 Malmeneds rote ). 

Emelia hamnade på Finnestorp (se nr 29 Ryds rote). Karl Adolf kom till 

Fiskartorpet. 

Bröderna på Kvarnbacken var mycket skickliga med allt skogsarbete och 

de arbetade för domänverket i kronoparken Edsmären. Emil var 

skogsförman. Det var inte bara att arbeta med träden, utan det byggdes 

mycket vägar och broar och grävdes diken. Allt arbete gjordes för hand på 

20-30 talen.

Det berättas också att de kunde vara lite fulla i sjutton och driva med dem, 

som inte var så van vid arbete i skogen, t.ex. de slättbönder, som kom för att 

hämta timmer. De intalade dem att det bästa var att fälla timret direkt på 

vagnen. Slättbonden fick naturligtvis se resultatet genast. Det kändes nog 

inte så roligt att bli så lurad. 

Ester, som skötte hushållet, fick två söner. Karl f.1911 blev elektriker. 

Robert f.1922 blev kvar på Kvarnbacken och arbetade också i skogen. 

Vilhelm gifte sig med Judit Emilsson från Finnestorp, men han dog på 40talet. 

Familjen flyttade till Ullene 1959. Alla är nu döda. Karl Adolfs son 

Sven Karlsson och hans hustru Elsa Brink övertog arrendet. De brukade 

Kvarnbacken till 1976. De hade övertagit fiskartorpet i mitten av 60-talet 

och planerade att flytta dit, men hann inte innan Sven gick bort 1976. Elsa 

flyttade till Grästorp, där enda dottern Birgitta f. 1938 också bor. 

Kvarnbacken arrenderades därefter av Sven-Erik Linnarsson och numera 

av Lennart Linnarsson, St. Heden. Huset är uthyrt, som sommarbostad till 

Olle Hellström, Göteborg. 

NR 12 

SIGGESMAD HEDA ROTE 

Fastigheten ligger i kronoparken Edsmären, äges av AssiDomän. Några 

tunnland mark har under åren brukats. Husen på Siggesmad byggdes 1921- 

22. Boningshus och en ladugård med plats för 3-4 kor och 2 hästar. Gotthold 

Persson (fr. Småland) med familj bodde här först. Sonen Sigge föddes här. 

Familjen flyttade sedan till Kåryd. 

1927 flyttade Paul och Elna Johansson hit. De kom närmast från 

Rosenlund Edum. Paul föddes 1897 i Finnestorp, Ryd. Elna kom från 

Gökhem, född 1902. Paul var hästkarl, han körde mjölk till Trädgårdens 

mejeri i Ryd. Senare under många år för omlastning och vidare transport till 

Bäckaskogs mejeri i Larv. Paul hjälpte även flera mindre lantbrukare med 

höstplöjningen och en del andra körslor. Skogskörning var den viktigaste 

inkomstkällan för familjen. 

Elna och Paul hade två barn. Ulla född 1927 flyttade ganska tidigt till 

Göteborg. Hon har jobbat inom resturangbranchen. Ulla är gift med Gunnar 

Grimling från Marka utanför Falköping. Gunnar är polis, de bor i Göteborg 

och har två döttrar, Susanne och Lena. 

Sonen Bengt född 1931 bor i Siggesmad. Han är ogift (ensamstående ), 

skogsarbetare åt AssiDomän. Numera pensionär.

NR 13 

STOREMAD LARVS ROTE 

Detta torp hör egentligen till Larvs rote under Bäsingen. Vi vet att en torpare 

hette Johannes Johansson och hans första hustru Britta Svensdotter. Hon dog 

1892. Han gifte om sig med Johanna Lundborg. Torpet ligger 6-7 km från 

Bäsingen och det måste blivit långa dagar, när man måste gå så lång väg två 

gånger om dagen. Torpet försvann nog i början på 1900-talet. 

NR 14 

HAGEN (LÖNEBOSTÄLLE) HEDA ROTE 

Nedtecknat av Karl-Arvid Lidén. 

Hagen ägs av Larvs pastorat och var löneboställe för komministern i 

Längjum, dvs. avkastningen skulle bidra till lön av komministern, någon präst 

torde väl inte själv ha bott på Hagen. Pastoratet hade Hagen utarrenderad, siste 

arrendatorn var Karl Svantesson som flyttade till Hagen troligen 1889. 

Karl Svantesson var gift 2 gånger, först med Inga Kajsa Johansdotter. I första 

giftet blev det sju barn. Thilda f. 1874, Alma f. 1875, Karl f. 1878 d. 1893, 

Anna f. 1882, Emil f. 1885, Gustav f. 1888 och Johannes f. 1891 d. 1891. Alma 

blev bosatt i Kvarnabo. Thilda, Anna och Emil emigrerade till USA. Gustav , 

mera känd som Gustav på Flycke, blev sedermera min svärfar. 

Karls första hustru dog då barnen var små, år 1893. 1902 gifte Karl om sig 

med Anna Jonasdotter från Vånga. Med Anna fick Karl fyra barn : Elsa, Albert, 

Edit och Bertil (Se foto). De jag minns bäst är Elsa och Albert. Båda hade en 

konkret livssyn och kunde komma med dräpande kommentarer. Albert sade att 

”en sa se te så en får gödsla efter främmat folk”, måhända med tanke på att de 

magra tegarna behövde detta extra tillskott, tiden var kärv inget fick förfaras. 

Efter Karls död 1929 upphörde bosättningen på Hagen. Stugan blev sedermera 

flyttad till Tråvad där den är uppbyggd som fornstuga. 

Några år under 30-40 talet användes Hagen som betesmark av arrendatorn på 

Längjums prästgård, Erik Björndahl och även Linus Jakobsson, Larvs prästgård 

arrenderade, men är nu av stiftsnämnden planterad med granskog. 

Några grundstenar och en surapel är allt som nu minner om en tid som trots 

all strävan ändå fostrade en viss förnöjsamhet. 

K.A. Lidén

Tidigare arrenderades Hagen av flera olika familjer under kortare 

tidsperioder. Från omkr. 1860-1862 av en Pehr Andersson, som med familjen 

emigrerade till USA. Från 1862 av en Anders Hansson från Faleberg. De 

flyttade till Norra Vånga 1865. 1866 kom Anders Andersson med hustru Anna 

Stina Kristiansdotter från S.Lundby. De flyttade 1870 till Karlsberg Larv. 1870- 

1880 arrenderades stället av Johannes Persson från S.Lundby. De flyttade till 

Edum Mellomg. 1880 inflyttade Anders Karlsson från Längjum. Med var även 

hustrun Johanna Persdotter och en son, Karl Johan. Sonen flyttade till USA och 

makarna 1889 till Skatteg. Karlsberg. 

NR 15 

BACKSTUGA UNDER HAGEN HEDA ROTE 

Utefter vägen mellan Hagen och Holmen låg en liten backstuga. Där 

inflyttade 1867 Per Johansson och hans hustru Johanna Larsdotter från Olof 

Svensgården Karlsberg. De hade barnen Klara, Johan August, Wilhelmina och 

Anna Lovisa. De två äldsta barnen flyttade till Längjum 1875 resp. 1876. 

Övriga familjen flyttade till USA 1886. Det finns idag inga synliga rester av 

stugan. 

NR 16 

HOLMEN HEDA ROTE 

Holmen ägs från 1863 av Johannes Hansson och hans hustru Maja-Stina 

Andersdotter. Johannes dog 1883 och 1889 flyttade änkan till USA. Gården 

övertogs av sonen Otto Johansson och Klara Sofia Andreasdotter 1884, men de 

flyttade till Sktivaregården 1889. Ny ägare blev Karl Gustaf Johansson och 

hustrun Maja Lena Johansdotter från Jung. De stannade endast två år sedan 

flyttade de till Valeberg. 1891 inflyttade från Ryssby Anders Andersson och 

hustrun Greta Jonsdotter samt åtta barn. Greta dog 1892 och Anders 1901. 

Sonen August Herman står som hemmansägare 1891 och han gifter sig 1900 

med Ida Emelia Andersdotter från Lassagården. 1932 flyttade familjen fram till 

Lassagården Malmene. Under några år på 30-talet fanns det arrendatorn på 

Holmen. Det var Karl Ejnar Klasson och Anna Hedvig Johansson. De flyttade 

till Jällby. 

Utvandrarkvinnan från Holmen berättat av Ulla Bengtsson.

Det är min mormors mormor Maja-Stina på Holmen. Hon föddes i Tråvad 

1825 och gifte sig 1845 med Johannes Hansson från Ranahult. De brukade 

gårdar bl.a. i Edsvära, Hulegården, Skaven och Skattegården De flyttade senare 

till Östergården Edum och 1863 köpte de Holmen i Larv. Hon födde från 1846 

till 1868 11 barn varav endast 5 uppnådde vuxen ålder. En son och en dotter 

emigrerade till USA. Kvar blev Otto Johansson i Bo Håkansgården S.Lundby, 

Johan Johansson i Anders Olofsgården S.Lundby och dottern Anna-Kajsa på 

Lunnakulle. 

Efter makens död 1883 bodde Maja-Stina som undantagsägare på Holmen till 

1889, då emigrerade hon vid 64 års ålder. Hon åkte ensam över Atlanten till 

dottern Emma Kristina, som bott i East Union, Minnesota sedan 1888. Sonen 

Albert hade utvandrat 1885 till samma ställe. Maja-Stina kunde varken läsa 

eller skriva, men hon lärde sina barnbarn att sjunga psalmer och läsa böner. 

Dottern Emma avled 1897 endast 32 år och då fick Maja-Stina hjälpa till i 

hemmet i flera år. De sista levnadsåren tillbringade hon på Augustanahemmet i 

Minneapolis. Enligt hennes dotterson pastor Daniel Nyström, lär hon ha blivit 

90 år. Samtliga Maja-Stinas syskon från Tråvad utvandrade också. Hennes 

övriga släktingar i Amerika tog sig namnet Holmqvist. (Efter gården Holmen). 

År 1889 utvandrade över 30 000 personer till det stora landet i väster. 

Minnen från Holmen av Anders Nilsson. 

JAG HAR HÖRT BERÄTTAS………….. 

August Herman Andersson kom till Holmen 1891. 

Hans föräldrar var ursprungligen från Längjum, från Ingemarsgården närmare 

bestämt. Där kom de emellertid på obestånd och tvingades flytta. Hela familjen 

blev smålänningar, kom till Tutaryd i Ryssby socken, några mil från Ljungby. 

Härifrån flyttade barnen så småningom ut, flera hamnade i Göteborg. Så gjorde 

även August Herman men han stannade endast en kort tid. 

August Herman Andersson var min farfar. Varför han lämnade Göteborg och 

flyttade till Holmen vet jag inte. Han var 20 år då, möjligen hade han träffat 

farmor Ida som var fyra år yngre. 

Vid sekelskiftet hade emellertid familjebildning skett, 1901, 1906 och 1910 

föddes barnen Nils, Karin och Greta. 

Idag ger Holmen ett intryck av att ligga mycket ensligt i skogen. Så var inte 

fallet i början av århundradet. Visst var det skog runtom, men ändock nära. 

Granngårdarna Hagen, Öjorna, Storemad, Käppabacken, Stora och Lilla 

Kvarnåsen och Slätten var alla bebodda. 

NÄR VI SITTA I VÅR BÄNK 

Jag har hört berättas om hur barnen gjorde sällskap i träskor till skolan i Larv, 

en sträcka på omkring fyra kilometer. Det kunde vara både åtta och tio barn i 

klungan när de kom fram. Ibland gick de via Knapetorp mot Larv, ibland 

nuvarande vägen över Lassagården. Den senare vägen var dock riskfylld. Min 

farmors släkt bodde i Lassagården höll gäss och de kunde gå till anfall!

Någon gång runt 1915 måste det ha skett en skolreform i Larv för att använda 

dagens språkbruk! Min far, Nils, gick varannan dag i skolan, medan faster 

Greta som var yngst fick gå varje dag. 

EN SUP I BJÖRNGÅRDSVILLAN! 

Det var svårt att klara familjen på de inkomster Holmen gav. Även om det 

mesta som behövdes ingick i naturahushållningen, den tidens kretslopp, fanns 

det ting som krävde kontanter, räntebetalningar och vissa inköp. 

Under sin tid i Göteborg hade farfar lärt upp sig och arbetat som kypare. Det 

fortsatte han med även som hemmansägare i Holmen. I slutet av veckan gick 

han över skogen till Källeryds station, tog tåget till Göteborg och arbetade 

lördag-söndag på någon restaurang, bland annat på Björngårdsvillan i 

Slottsskogen. Söndag kväll eller måndag morgon reste han tillbaka till Holmen. 

Logi i staden var inget problem, han hade flera syskon där. 

När farfar berättade om denna tiden sa han alltid att han tjänade mer under två 

dagar som servitör än vad han gjorde på en hel månad i Holmen! Ändock 

stannade han kvar vid jordbruket! 

TRÄTOFFELFABRIKEN. 

Det fanns även andra sätt att klara sin försörjning. Några av farfars bröder 

började en tillverkning av träskor i Larv. De byggde en vattendriven verkstad 

eller fabrik vid ett litet vattenfall i Gullbäcken, någon kilometer söder om 

Knapetorp. Idag finns inget spår av verksamheten men den blomstrade en tid. 

Sanfrid och Ernst hette de trätoffel tillverkande bröderna. De svarade för 

produktionen medan farfar reste omkring med häst och vagn på marknader och 

sålde varorna. Det blev stundom ganska långa och tidsödande resor men jag har 

en känsla av att August trivdes bra med kombinationen bonde - försäljare. 

Sannolikt gick det ganska bra för ”fabrikörerna”. Läget var emellertid inte det 

bästa och vattentillgången i Gullbäcken både liten och ojämn. Sanfrid flyttade 

därför till Herrljunga och Ernst till Mellerud. På båda platserna startade de 

tillverkning av träskor och fritidsskor i förhållandevis stor skala. 

LIVET PÅ LANDET 

Livet i Holmen följde sannolikt samma mönster som i övriga delar av 

socknen och bygden. Vad jag minns av berättelserna är att familjen i Holmen 

hade täta kontakter med syskon, kusiner och andra anförvanter i Göteborg och 

att dessa ofta och gärna kom till Holmen. Kräftfisket i augusti var 

uppenbarligen en av årets höjdpunkter! 

Samarbetet med grannarna var väl utvecklat. Alla arbetsmoment som krävde 

många personers insatser skedde i samverkan med grannarna. ”Hjälper Du mig 

så hjälper jag Dig!”

Rädslan var stor för okända människor och för okända och oväntade 

händelser. Av min farmors berättelser har jag förstått att t.ex. jordskalvet 1912 

var en fasansfull och olycksbådande händelse. Jag tror också att både August 

och Ida under hela sin levnad trodde på andar, spöken och varsel, dock inte i 

den meningen att de var rädda. Snarare tog de dessa företeelser som en del av 

vardagen, något naturligt! Det kändes tryggt att veta att andarna fanns på plats 

på vägen över ”Breeslätt”! (En åker på vägen mot Kvarnåsen) 

TILL SLUT! 

Så småningom blev livet i skogsgårdarna runt Holmen allt hårdare - eller - 

vilket är troligare - fick människorna andra och större anspråk på tillvaron. Ett 

efter ett av boställena avfolkades och blev öde. Så småningom planterade 

ägaren skog och nu bor ingen kvar i den delen av Larv. 

Våra värderingar om det varit en god eller dålig utveckling skiftar. Alldeles 

ostridigt är dock att 1900-talet inneburit en total förändring av fastigheten 

Holmen 1:1 och livet där! 

Kvänum 960227 Anders Nilsson. 

NR 17 

TORP UNDER HOLMEN HEDA ROTE 

Det fanns även ett litet torp eller backstuga i utkanten av Holmens marker. 

Här bodde 1861 Olaus Gunnarsson och hans hustru Johanna Andersotter, båda 

födda i Larv. Deras söner Sven och Carl bodde också här. Olaus dog 1883 och 

Johanna 1885. Sonen Carl flyttade 1878 till Edum Mellomgården och Sven 

bodde här till 1898, då han flyttade till Ljusdal. 

NR 18 

ÖJORNA HEDA ROTE 

Öjorna ägdes 1861 av Anders Alm och hustrun Katharina Andersdotter. Han 

dog 1863 och sonen, Sven f. 1842, blev ägare. Svens hustru hette Johanna 

Andersdotter och kom från Edsvära. De flyttade till St. Knapetorp 1878. Det 

var nog tomt något år, till 1881 då Johannes Andersson och Lotta Johansdotter 

flyttade hit från Edum. De stannade till 1892 då de flyttade till Kvarnåsen, 

Malmened.

1892 kom Klas Vilhelm Svantesson från Vinköl till Öjorna. Med sin hustru 

Maja Kristina hade han fyra barn, Karl Joel, Karl Hjalmar, Anna Karolina och 

Gustaf Emil. Den äldsta sonen Karl Joel var inte med hit. Maja Kristina dog 

1893. Klas Vilhelm gifte om sig 1895 med Maria Stina Johansdotter. Klas 

Vilhelm hade varit dräng i Staragården (se Malmened nr 43) innan familjen 

flyttade till Vinköl. Från Öjorna flyttade de 1898 till Jung. Om sönerna Karl 

Hjalmar och Gustav Emil vet man att de flyttade till USA, tog sig namnet 

Malmkvist och blev metodistpastorer. 

Johannes Gustavsson och hans hustru Johanna Johansdotter kom till Öjorna 

från Utskåpen 1898 (se Ryds rote nr 4). Johannes var född 1832 och Johanna 

1837, så de var ganska till åren komna. De hade 13 barn varav tre tvillingpar. 

Några dog i späd ålder och många av de andra flyttade till USA. Kvar på 

Öjorna blev Emil, hans tvillingsyster Elin och hans syster Augusta Maria. Elin 

var emellertid sjuk och vistades sista tiden på sjukhus i Jönköping. 

Johannes dog 1911 och Johanna 1916. Emil hade två gånger begärt attest för 

att följa sina syskon till Amerika, men återlämnade attesten båda gångerna. 

Man kan ju bara gissa att det var för sina åldriga föräldrar och sin sjuka systers 

skull, som han blev kvar. Han levde hela sitt liv på Öjorna. Hans syster 

Augusta Maria fick hjärnblödning och låg till sängs i tre år och sköttes då av 

Emil. 

Syskonen Margit och Karl-Erik Hermansson, som bodde grannar med Emil 

berättar att han var en fin, vänlig och försynt man, intressant att tala med. Han 

hämtade alltid sin post i Lassagården. De minns att det ofta kom brev från 

Amerika. Han cyklade någon gång i veckan till Svenssons affär och mejeriet i 

Larv. 

De som minns Emil kommer också ihåg hans häst, Tor, som tydligen var 

Emils verkliga kamrat under många år. När Tor blev gammal och inte orkade 

längre tog Emil bössan och sköt honom inne i stallet. Karl-Erik berättar att han 

och Nils Andersson Lassagården blev ombedda att gräva ned Tor. Det var 

under någon av de stränga vintrarna på 40-talet och det var mycket svårt att få 

ut den stelfrusna hästen ur stallet. Emil var inte med. Det var nog svårt att inte 

ha kvar sin gamla trotjänare längre. 

Emil bodde kvar till hög ålder, ville inte gärna lämna sitt hem. Han kom till 

ålderdomshemmet, men levde sedan endast en vecka. 

Öjorna såldes vid en auktion i församlingshemmet i Larv 1957, där Ingemar 

Jakobsson i Fruasgården Längjum köpte gården. Av husen finns bara rester 

kvar.

NR 19 

KÄPPABACKEN LARVS ROTE 

Detta torp under Hubo hörde egentligen till Larvs rote. Det tjänstgjorde som 

skogvaktarboställe. Här bodde Anders Gustav Johansson och hans hustru Inga 

Kajsa Svensdotter något år under det de byggde hus vid Porsmaden och flyttade 

dit 1885. De kom från Kolöjorna. 

Efter dem kom Anders Svensson med hustru Inga Kajsa Svensdotter. De kom 

från Habo, Malmene rote, där Anders står som backstugesittare. De hade två 

söner, som blev soldater och fick soldatnamnen Hägg och Bäck. Anders hustru 

Inga Kajsa dog 1896 och han gifte om sig samma år med Inga Kajsa 

Svantesdotter. De flyttade 1904 till Sandliden. 

1904 kom Anders Bäck och hans hustru Johanna hit från Längjum, där han 

varit soldat. Här kom han att tjänstgöra som skogvaktare. De hade sex barn alla 

utflyttade före de kom till Käppabacken. Johanna dog 1917 och Anders levde 

ensam, men hade hjälp av sina dotterdöttrar Viola och Greta, som bodde i 

Borås. De kallades ”Käppabacka töser”. De byttes om att vara hos sin morfar. 

Anders flyttade till ålderdomshemmet 1922 och han gick bort 1930. 

Det berättas att Anders försökte stävja tjuvskyttet på Hubo skog. Det fanns 

gott om skogsfågel vid den här tiden och gränserna var det kanske inte så noga 

med. En tjäder var säkert också välkommen på många ställen, där det kunde 

vara knappt om maten. För att lura Anders gick man ut tidigt, innan Anders 

hunnit upp och fick ofta sin fågel utan upptäckt. Efter Anders död har ingen 

bott här och numera har skogen tagit över. 

NR 20 

PORSMADEN SLÄTTÅS ROTE 

Porsmaden hör egentligen till Kaggården i Slättås rote, men ligger insprängd i 

Kulla rote så vi valde att föra den till denna. 

Anders Gustav Johansson och hans hustru Inga Kajsa Svensdotter kom från 

Kolöjorna och efter att ha bott något år på Käppabacken, uppförde de hus här 

omkring 1885 och flyttade hit med sina fem barn.

Anders Gustav dog 1913 och Inga Kajsa efter 1915. Av barnen var det en son, 

Karl Albert f. 1883 som for till Amerika, de två döttrarna Klara Olivia f. 1880 

och Ellen Maria f. 1885 flyttade till Stockholm resp. Trökörna. Sonen Fritz 

Adolf f. 1879 arrenderade Kolöjorna 1910. Den äldste sonen Johan Sanfrid f. 

1872 gifte sig med Klara Karlsdotter, Isaberga (se Ryds rote nr 3). De flyttade 

dock hit till Porsmaden på 1940-talet. Efter deras död stod huset tomt i många 

år tills Inga-Lill Malmgren, Vartofta köpte Porsmaden 1961, som 

sommarbostad. Inga-Lill och hennes man Bengt har sina får här någon månad 

varje sommar. 

NR 21 

LÅNGEHALL BACKSTUGA KULLA ROTE 

Här har legat en backstuga, men nu syns inga spår efter huset. Vi tror att här 

har bott Olof Johansson f. 1819 och hans hustru Katarina Karlsdotter f. 1817. 

De inflyttade 1868 från Kvarnbacken. De dog 1904 resp. 1899. Deras dotter 

Maja Kajsa Olausdotter bodde också här. Hon var stickerska och flyttade 1915 

till Svenstorp Malmene rote. De tre sönerna Svante, August och Henrik flyttade 

redan på 1870-talet till olika gårdar för att ta drängplats. 

NR 22 

LÅNGÖHALL TORP KULLA ROTE 

Här inflyttade 1879 från Kvarnbacken Johannes Svensson och hans hustru 

Lotta Johansdotter samt deras sex barn. Johannes flyttade 1881 till USA men 

återkom efter ett år. 1885 flyttade hela familjen till Carver Co, Minnesota, 

USA. Kyrkstigen från Tomten Ryd till Lassagården gick över Långöhall. Idag 

finns endast rester av en stenfot samt 10 m norrut från stenfoten rester av en 

brunn. 

NR 23 

ÖSTTORP KATO KULLA ROTE 

Hit flyttade 1886 från Längjum Hans Kato. Han var född i Mjäldrunga och 

hette då antagligen Larsson. Han blev gratialist d.v.s. pensionerad soldat 1897.

Hans första hustru hette Maria Andersdotter och var 14 år äldre. Hustrun dog 

1900 och Hans Kato gifte om sig med Augusta Abrahamsdotter 1903. Hon var 

änka med sex barn och kom från Malmene allmänning. Hans Kato dog 1913. 

Han hade dessförinnan annonserat ut Östtorp och sålde till högstbjudande, som 

var hustruns två barn Frans August Lundqvist och Anna Elisabet Karlsdotter. 

De betalade 1600 kronor. Anna Elisabet och Frans August kom från Göteborg. 

Frans August var gift med Berta Emelia Jönsson, som var född i Ängelholm. 

De hade flera barn. Anna Elisabet, som står som strykerska, sålde sin del till 

brodern 1915. Frans August med familj stannade dock inte kvar så länge. De 

sålde till Joel Persson 1918 och flyttade till Prästgården Larv. Katos änka 

Augusta bodde kvar till 1921, då hon flyttade till försörjningshemmet. Husen 

stod kvar, ladugård och lada användes medan boningshuset stod tomt. Det revs 

i början på 1930-talet. Sedan 1975 äger Per-Ove Larsson, Valeberg marken. 

NR 24 

KOLÖJORNA ELLAMOSSEN KULLA ROTE 

Här finner vi 1861 som hälftenägare Sven Svensson med hustru Maria 

Svensdotter. De var födda 1829 resp. 1828. De fick fem barn, varav den äldsta, 

Anna Maria, förblev ogift och kvar på gården. Lotta Kristina flyttade till 

Jultorp, Ida Matilda till Finnestorp och sonen Sven Johan till Slättås (se Slättås 

rote nr 6). Maria Svensdotter dog 1904 och Sven Svensson 1917, över 88 år 

gammal. 

Dottern Anna Maria övertog då gården och var kvar till 1930 då hon flyttade 

till Jultorp. Gården arrenderades ut till Karl Larsson och hans hustru Ellen 

Maria. Ellen var född i Finnestorp (se Ryds rote nr 35) och systerdotter till 

Anna Maria. De hade 6 barn, Folke f. 1922 (Ellens), Greta f. 1925, Gunnar f. 

1928, Torborg f. 1930, Sven f. 1933, som dog endast ett år gammal och så Åke 

f. 1934. Karl Larson kom från Storegården, Ryd (se nr 6 Ryds rote). Vi har 

funnit att Karls morfar var Anders Johan Jansson, soldat från Gantagården 

Borga och en av dem som gick ned sig på Lidans is 1860 (se nr 17 Borga rote). 

Dottern Maria Kristina (Karls mor) föddes ett par månader senare. 

Karl och Ellens dotter Torborg berättar barndomsminnen. På vintern kom det 

alltid ett par luffare, som fick ligga i la´gården. De fick aldrig komma in utan 

fick äta och tvätta sig därute. Torborg minns att hennes mor tog på sig ett stort 

förkläde och kammade lusen av dem. Detta så sent som på 30-talet. Hon minns 

också hur ”Käppabacka töser”, som bodde i Borås kom med kläder och fick 

hela korgar med kantareller, som det fanns gott om i skogen, i utbyte. Hon 

berättar också om en uppskakande händelse, som hennes syster Greta var med 

om en gång, när hon cyklade till skolan. I en backe låg det en papperspåse. När 

hon stannade för att titta efter vad det var, rusade en maskerad man fram och 

försökte gripa tag i henne, men hon lyckades slita sig loss och kunde återvända 

hem. Efter den otäcka händelsen såg syskonen till, att de alltid hade sällskap till 

skolan.

Ellen gick bort 1946. Då var alla barnen utflugna utom den minste, Åke. 

Torborg, som hade flyttat till Göteborg, fick komma hem och bli i mors ställe. 

1947 flyttade de till Jultorp. Gården ägdes av bröderna Sven och Bertil 

Svensson, Slättås, som ärvt den och löst ut de övriga arvingarna. 

1957 köpte Anders och Gurli Andersson i granngården stället, men de bodde 

aldrig här. Gurli blev änka 1970. Hon renoverade så småningom huset, som 

stått tomt i många år. Hon sålde huset till Lasse Pettersson 1981. Han har 

fortsatt renoveringen och även byggt till i omgångar. Marken köptes 1988 av 

Stig Svensson, Harslätt, bror till Gurli. 

NR 25 

KOLÖJORNA KULLA ROTE 

Här har vi Sven Ört som står som ägare redan 1860. Han dog 1883. Gården 

brukades då under ett år av Karl Peter Lindström. Anders Gustav Johansson 

och hans hustru Inga Kajsa Svensdotter kom från Jungstorp Hubo och brukade 

också endast något år. De byggde hus på Porsmaden och flyttade dit. 

Anders Andersson och hans hustru Maja Stina Svensdotter förvärvade nu 

gården. De kom från Tomten i Ryd. De var födda 1822 resp. 1827 och hade fått 

nio barn. Några hade dött i späd ålder. När de flyttade till Kolöjorna var endast 

sonen Johan Alfred med. Dottern Maja Lisa, som gift sig och flyttat till Ullene, 

hade dött vid dottern Hilma Maria Augustas födelse 1881. Eftersom även 

fadern dog, när Hilma var tre år blev hon fosterdotter i Kolöjorna 1884. 

Hustrun Maja Stina dog 1890 och Anders gifte om sig 1892 med Anna Kajsa 

Jonasdotter från Ullene. Anders dog 1913 över 91 år gammal. Änkan flyttade 

tillbaka till Ullene 1915. Fosterdottern och tillika dotterdottern Hilma hade gift 

sig med Frits Adolf (Adel) från Porsmaden och de arrenderade Kolöjorna 1911 

och köpte 1914. De fick tre barn, Greta f. 1911, Anders f. 1913 och Gustav f. 

1916. Adel var byggmästare och ofta ute på arbeten i bygden. Han var känd för 

att vara godmodig och mycket barnkär. Han lekte gärna med barn om han fick 

tillfälle. 

Gustav gifte sig 1940 och flyttade. Anders gifte sig 1949 med Gurli Svensson 

och bosatte sig på mejeriet i Ryd. De flyttade dock till Kolöjorna 1951 och 

bodde i nedervåningen. Hilma var då sjuklig och avled 1954. Greta arrenderade 

gården och skötte den med hjälp av fadern samt Anders och Gurli. Anders hade 

även arbete, som montör på cementfabriken i Herrljunga. Han var därför borta i 

veckorna. Greta hade tidigare varit ute och haft hembiträdesplats någon tid. 

Hon stickade så fina vantar och sockor, minns man. Hon sprang också så lätt på 

stigen över Kato´s till affären i Valeberg och var ofta inne på Björnholmen och 

hjälpte till (se Valebergs rote nr 10). Det var mycket primitivt på Kolöjorna. 

Det fanns inget vatten inne. Allt vatten till djur och människor fick hinkas upp 

ur brunnen. Elektricitet kom till gården 1965.

Anders avled 1970. Gurli sålde sin del av Kolöjorna och flyttade till sin mor i 

Faleberg. Adel var 97 år när han gick bort 1976. Greta, som blir 85 år i år, har 

installerat toalett och elvärme för att få det bekvämare. Hon har dock flyttat till 

Herrljunga och bor här endast på sommaren. Nuvarande ägare av gården är 

Greta och hennes brorsdotter Aina. Brodern Gustav avled på juldagen 1995. 

Gösta Johansson arrenderade jorden i många år. Arrendet har övertagits av 

hans son Kjell. 

NR 26 

SANDLIDEN KULLA ROTE 

På 1870-talet bodde här Johannes Svensson och hans hustru Anna Stina 

Andersdotter. Johannes flyttade till USA 1878 och två år senare flyttade Anna 

Stina till fattigstugan. Det kanske var så att pengarna inte räckte till två 

biljetter. De hade en son Sven, som flyttade till Malmö och tog sig det bekanta 

namnet Hedin. (Han var dock inte den kände forskningsresande). 

1904 inflyttade Anders Svensson och Inga Kajsa Svantesdotter från 

Käppabacken. Det berättas att Anders bröt lårbenet och var sängliggande i åtta 

år och sköttes av Inga. Anders dog 1929 och Inga flyttade till 

ålderdomshemmet 1934. Hon dog 1941. Huset flyttades till Tomten av Sven 

Johansson, som använde det som hönshus. Han flyttade det en gång till, till 

Brännet (se Ryds rote nr 9). 

ÖDETORPET 

Jag kommer genom skogen Där det var dans på logen 

i skymningen dit fram i farmors ungdomstid 

till mark ej rörd av plogen nu återtager skogen 

på många år. En stam med ränta sin likvid. 

med virrvarr utav gren Ett grävlingpar haft ungar 

och äpplen här och där där Majros åt sitt hö 

intill där växer enar och spindelväven gungar 

med vildmarksfräna bär. med last av maskrosfrö. 

Där eldens flamma väcktes Det enda som ej tiden 

i tidig morgonstund har kunnat plåna ut 

och torra stickor bräcktes är lugnet här och friden 

syns nu en sotig grund. som fanns vid stugans knut. 

Av taket murkna stockar Fast torpets folk är döda 

är allt som återstår. Och huset rasat ned 

Jag ifrån hällen plockar det ligger icke öde 

en spiskrok mörk av år. I minnenas kvarter.

Sven Vandrare 

NR 27. 

HARSLÄTT KULLA ROTE 

Här på Harslätt fanns på 1800-talet en kronolänsman Gustav Jakobsson. Han 

dog 1871. Mellan 1871 och 1878 brukades gården av Johan Isaksson och 

hustrun Johanna Pettersson. De flyttade till Faleberg. 

Efter dem kom Sven Svensson och hans barn Anna Stina, Johan August, 

Emma Lovisa, Frans Erland och Magdalena. De kom från Kvarnåsen 

Malmeneds rote 1878. Svens hustru Johanna avled på Kvarnåsen 1867. Sven 

Svensson dog 1894. 

Sonen Frans Erland och hans hustru Olivia Maria tog då över gården. De fick 

10 barn födda mellan 1890 och 1909. De föddes med två års mellanrum utom 

en gång då det blev tre år. En son dog i späd ålder och en dotter 1918 i spanska 

sjukan. Döttrarna Greta f.1907 och Signe f.1909, de två av barnen, som 

fortfarande lever berättar, att deras mor ändå hann med att väva, gardiner, lakan 

och mattor och att spinna och sticka till sin stora barnskara och till att plocka 

bär fanns inte hennes like. Alla barnen fick naturligtvis tidigt hjälpa till. 

Signe berättar att föräldrarna var mycket gudfruktiga och alla gick ofta i 

kyrkan, där Erland en tid var kyrkvärd. Båda berättar också hur glada de var, 

när mor och far hade varit ute och handlat i Vara, Vedum eller kanske 

Falköping. De kunde då ha med sig någon nyttosak, klädesplagg eller dylikt. 

Alla gick då fram till mor och far tog i hand och tackade. 

Vid julen fanns det alltid julgran med ljus och glitter och alla fick julklappar. 

Julkalasen avlöste varandra. Mest var det hos grannarna. 

Moster Emelia var gift med Efrim Larsson i Kaggården (se Slättås rote nr 37) 

och det var ofta de kilade dit på stigen, som gick tvärs över Slongös marker. 

Det fanns många stigar, som gick kors och tvärs. Ja, vi har bara goda och 

varma minnen från vår barndom, säger Greta och Signe. 

Boningshus byggdes 1909 och ladugård 1920. 

Av barnen blev det Karin, Hildur och Sven, som var hemma längst. De övriga 

skaffade sig varierande utbildningar och flyttade hemifrån. Alla hade kallat sig 

Erlandsson redan i skolåldern även om lärarinnan inte ville det, men pappa stod 

på sig, säger Greta, och så fick det bli. Maria gick bort 1936.Hon hade varit 

sjuklig en längre tid. Erland dog c:a ett år efter. 

Efter faderns död övertog Karin, Hildur och Sven gården. Deras syster Ellen 

gift i Trädgården, Ryd hade tidigt blivit änka och hennes äldste son, Rune kom 

till Harslätt och växte upp här. 1947 arrenderade Gustav och Ingrid Johansson 

gården och hade den i fem år. Mellan 1955-57 var Karl-Erik och Greta 

Lundgren arrendatorer. 

Sven gifte sig 1958 med Ellen Jonsson från Hoffmansgården, Valeberg.

1960-65 arrenderade Svens systerson Stig gården. Sven gick bort 1966. Hans 

hustru Ellen flyttade till Vedum. I fem år arrenderade Gustav Jansson, Valeberg 

tills Stig Svensson kom tillbaka och köpte Harslätt 1971. Stig är gift med Inga- 

Lill och de har tre barn Göran, Peter och Karin. 

Sedan 1995 arrenderar äldste sonen Göran gården. 

NR 28 

SLONGÖ KULLA ROTE 

Nedtecknat av Ulla Bengtsson. 

Gården ligger på en mycket gammal boplats och heter i Lundahls ortnamn år 

1567 Slungö och på Kettil Felterus karta år 1655 Slugön. Den ligger vid en 

markerad höjd vid ett vattendrag. Gården har varit säte för adelsmän bl.a. Claes 

Dankvart Liljeström. Namnet Slungö förekommer i boken ”Nådiga Luntan” av 

Bruzelius Uppsala år 1899 i avsnittet ”Den sista av sin ätt” och likaså nämns en 

kyrka troligen Valebergs, där man lär ha påträffat rester av kyrkplatsen. 

Min morfars far Johan August Persson köpte på offentlig auktion Slongö den 

13 mars 1874 och fick lagfart å 1/8 kronoskatte nummer ett Slongö, Larvs 

socken Laske Härad. Ägaren var då änkan Charlotte Pettersson jämte omyndiga 

barn. Deras far var kronolänsman G H Zettergren som varit ägare sedan 1864. 

Johan August Persson kom från Matsagården i Södra Lundby. Han ägde även 

Gantagården 1896-97. Morfarsfar avled 1902 i S.Lundby. Efter hans bortgång 

beviljades Axel Johansson lagfart å 1/192 dels mantal vilken hemmans del 

hemkommit i arv. 1903 flyttade han till Slongö. Tidigare var gården troligen 

utarrenderad. 

För att komma i tillfälle erhålla lagfart ingav Axel Johansson med begäran om 

gemensam lagfart för sin mor Maja-Kajsa Andreasdotter och hans syskon, 

varav fyra vistades i Nord-Amerika. Maja-Kajsa hade Värmlands anor av 

snickar-vallonsläkt. Sönerna i Nordamerika blev framgångsrika byggare. Axel 

Johansson gifte sig 1904 med Annie från Lunnakulle. 

Deras yngsta dotter Karin berättar att familjen bestod av åtta barn, äldsta 

dottern Signe avled vid 16 års ålder i spanska sjukan 1919, en son Åke dog vid 

3 månaders ålder. 

Vi gick i skolan varannan dag och på vintern fick vi åka med häst och vagn 

eller släde. Vi är alla konfirmerade i Larvs kyrka. På Slongö hade vi tvätt och 

lakesjå varje höst, det varade i två dagar. Far hade hästar, kor, får, grisar, höns 

och kaniner. Under krigsåren saknades elström och vi fick mjölka 100 liter för 

hand då bröderna John och Karl var inkallade. Min syster Inga harvade med en 

vit gammal märr. Vi hade också lärt oss att rida. Vår far var sjuk en period då 

fick vi göra det mesta själva. 

Johan Adolf (d.1986) blev handlare i Längjum och var gift med Lilly 

Karlsson (d.1989) Larv. Affären upphörde 1977 och makarna flyttade till Vara. 

Karl (d.1986) blev bonde på Ledsberget och gift med Sigrid (d.1982). På 

Ledsberget bor dotter Eva-Lisa, som är labratorieassistent i Vara. Erik blev 

bonde på Slongö och är gift med Ingeborg, född Ask, makarna bor i Vara. 

Deras son Stig är brukare av Slongö.

Ingrid Johansson arbetade i föräldrahemmet till mor Annie gick bort 1947, 

hon utbildades till missionsarbetare i Örebro och England. Hon har varit 

verksam i Etiopien och Sierra Leone. Karin var hemma dotter till 1955 då far 

Axel gick bort. Hon gifte sig med Sven Claesson (d.1995) och bosatte sig i 

Hagäng, Essunga. Min mor Anna (d.1981) var född på Slongö 1905 och gifte 

sig med Karl-Anders Andersson (d.1941) och de blev bönder på Mellomgården 

Faleberg. Far hade en tärande sjukdom så vi måste bo på Jonagården från 1930 

till 1941 då far avled. Vi vistades ofta under barn- och ungdomsåren på Slongö, 

där rådde alltid en positiv anda, så vi Annas fyra barn har ljusa minnen 

därifrån. 

Borga Larv februari 1996 Ulla Bengtsson 

NR 29 

ORREBACKEN KULLA ROTE 

Detta ställe hör till Backgården och skulle egentligen tagits med i Malmene 

rote. 

Här bodde på 1800-talet Anders Gustav Andersson och hans hustru Anna 

Cajsa Svensdotter med söner, som troligen flyttade till USA. Anders Gustav 

och hans hustru flyttade till Ryds Åsa 1894 (se nr 10 Ryds rote) Anders Gustav 

kom att kallas "den lille mannen i dalen" eftersom han var så osedvanligt liten. 

På 1870-talet bodde en man, som hette Johan Andersson. Han flyttade 1881 

till Norge och kallade sig Orre.. 

NR 30 

LÄTTMANS KULLA ROTE 

Här bodde Anders Johansson, som kom från Valeberg. Han flyttade med två 

döttrar till Malmene allmänning 1903 (se Malmene rote nr 24 ). Efter detta har 

ingen bott här. 

Varför det kallades Lättmans är det ingen som vet.

NR 31 

LUNNAKULLE KULLA ROTE 

Nedtecknat av Karl-Erik Gustavsson. 

Den 12 juni 1882 flyttade min farfar Gustav Adolf Svantesson och min 

farmor Anna Kajsa Johansdotter till Lunnakulle i Larv. De kom från 

Hulegården i Edsvära. Gården, ¼ dels mantal Lunnekulla som den då hette 

utgjordes av 7,5 ha åker och 18 ha skog. 

Mina farföräldrar fick sju barn varav bara två levde till vuxen ålder. Anna 

Otilia född 1880 (gift med Axel på Slongö) död 1947 och min far Karl Emil 

född 1889 död 1971. 

Min farfar var i yngre dar under en kortare tid lärare vid en byskola i Jultorp i 

Larv. Han var också en mycket anlitad auktionsropare under många år. Farfar 

odlade upp ett område i skogen 200 m söder om husen om ett ha till åker i 

slutet av 1800-talet. Detta var i bruk som åker till i mitten av 1960 talet då jag 

planterade igen det med gran. Vi har de senaste åren gallrat denna granskog och 

då fått en del massaved. Området kallas alltjämt för ”Utmarksmossen”. 

Öster om bostaden ligger en hög kulle. Denna är R-märkt som fornminne och 

kallas för Skarpabacken. Min farfar frösådde denna med granfrö under de första 

åren han var här. Den granskogen avverkades i början på.1950 talet. 

Min farmor Anna Kajsa dog 1903, 48 år gammal. Min farfar levde till 1939 

och var vid sin död 85 år. 

Min far var lantbrukare på Lunnakulle från 1915 till 1955, alltså i jämt 40 år. 

Han gifte sig 1915 med Anna Andersson från Hansagården i Larv. Två söner 

föddes i detta äktenskap, en dog endast några dagar gammal, den andra levde i 

fyra år då han dog i difteri. Anna dog 1920 i Spanska sjukan. 

1923 gifte min far om sig med Märta Karlsson från S.Lundby som blev min 

mor. De fick fyra barn Maj, Karl-Erik, Margareta och Olof, de två yngsta är 

tvillingar. Några veckor efter tvillingarnas födsel, i januari 1931 dog vår mor i 

barnsängsfeber endast 28 år gammal. 

1940 gifte vår far sig med Villy Hermansson från Önum, de fick två pojkar 

Bo och Allan. Villy född 1911 bor kvar i gamla bostadshuset tillsammans med 

Allan född 1947 och hans dotter Linda född 1980. 

År 1940 elektrifierades bygden här. Andra världskriget hade då pågått i ett år 

och det blev ont om lysfotogen. Förutom elektriskt ljus drog det med sig så 

mycket annat som var bra såsom självrensande tröskverk, kvarn, 

mjölkmaskiner samt olika hjälpmedel inom hushållet. Jag bedömer detta som 

en av de allra största och betydelsefullaste händelser under 1900-talet för vår 

bygd. 

Jag köpte gården 1955 och äger och brukar den fortfarande. Jag gifte mig 

1957 med Gudrun Persson från Kyrkestätta i Larv. Vi har två barn Per och 

Birgitta.

År 1956-57 byggdes bostadshus. Potatislager 1961. Djurhållningen upphörde 

1967. Lagård och lador revs i slutet av 60-talet. 1970 och 1988 byggdes 

maskinhallar. 1979 grävdes en damm i anslutning till bäcken nere på mossen. 

Ytan på dammen är ett tunnland och den är två meter djup. Gräskarp har 

inplanterats i den för att hålla den ren. Varma sommardagar kan man se många 

karpar simma i vattenbrynet. På en ö i dammen har de senaste fem åren häckat 

kanadagäss. Dammen är grävd som bevattningsdamm och användes för detta 

ändamål varje sommar. 

Från 1960 till i början av 1990-talet har det odlats mycket potatis här. Under 

en 20-årsperiod från slutet av 1960-talet till slutet av 1980-talet odlades också 

jordgubbar. Numera odlas mest spannmål och en del mark ligger i EU-träda. 

Åkerarealen är nu ca 70 ha varav en del är arrenderad mark. 

Karl-Erik Gustavsson 

NR 32 

LUNNAKULLE KULLA ROTE 

Nedtecknat av Maja Karlsson. 

Den 5 juni 1841 söktes vid ting i Onsjö, fasta på ett fjärdedels mantal av förra 

Kronoskogvaktarebostället, Lunnakulle, vilket Sven Svensson och hans hustru 

Märta Svensdotter köpt av Expeditionskronofogden Friberg, för 358 riksdaler. 

1868 köptes så hemmanet av mina morföräldrar, Sven Andersson och hans 

hustru Maja Stina Persdotter, för 1100 riksdaler. Säljare var en Johannes 

Svensson och hans hustru Cajsa Johansdotter. Sven och Maja fick följande 

barn: Ida Maria f.1870, Klas Erland f.1873, Ture Emil f.1875, Anna Kristina 

f.1877 och Tulli Sofia f.1879. 

Båda sönerna utvandrade till Amerika i unga år. Även dottern Anna Kristina 

var många år i Amerika men kom hem i slutet av 30-talet. Ida Maria var en 

kortare tid däröver. 1882 avled Sven Andersson, då var alltså barnen mellan 12 

och 3 år. 

1883 företogs laga skifte av hemmanet. Handlingarna upprättades av 

kommisionslantmätare Axel Linde. 

Maja Stina gifte senare om sig med Johan Johansson. De fick tillsammans 

döttrarna Ester och Hanna. 1915 avled Maja-Stina. Sedan var gården 

utarrenderad till bland andra Sanfrid Andersson, Syttorp. 

1918 tillträdde mina föräldrar, Emil Klasson och Tulli Klasson född 

Svensson. De fick en dotter som dog vid födelsen. Sen tog de en fosterson, 

Birger, som efter avslutad skolgång flyttade hemifrån och arbetade som dräng 

på diverse gårdar.

1922 föddes jag, Tulli Maria, och 14 dagar därefter dog mamma. Pappa låg 

sjuk i Spanska sjukan och kunde inte ens vara med vid jordfästningen. Min 

moster Ida, gift med Svante Svensson i Tubbetorp, Ö.Bitterna, tog hand om 

mej. Pappa hade olika hushållshjälp. Så kom en hushållerska Beda Johansson 

från Saleby. Så småningom förlovade de sig och gifte sig 1924. Så fick jag 

komma hem igen. De fick inga barn. När Arne och jag övertog gården 1946 

företogs en ombyggnad av boningshuset. Far och mor flyttade då upp i andra 

våningen. 1962 dog mor Beda i cancer. Far levde till 1970. 

1946 gifte vi oss, min make Arne Karlsson och jag Maja Karlsson född 

Klasson. Arne kom från Flycke. Våra barn, Inger född 1947 och Bengt född 

1949. Inger är gift med Stig Rydberg från Naum. De bor i Slättås, på Lars- 

Persgården (Snipen). Bägge arbetar på Vedums kök. Bengt är gift med Irene 

född Johansson från Bitterna. De bor på Flycke, Arnes föräldrahem. Bengt 

arbetar på Rana i Tråvad. 

Berättat och nedskrivet efter bästa förmåga, med hjälp av gamla lagfarter och 

köpekontrakt. 

Maja Karlsson, Lunnakulle. 

NR 33 

SYTTORP KULLA ROTE 

Detta ställe var ett så kallat ensamhemman. Här bodde och brukade Johannes 

Andersson och hans hustru Maja Stina i slutet av 1800-talet. De hade flera 

barn. Johannes Andersson dog 1897. Änkan och flera av barnen bodde kvar, 

men när en son dog 1905 och sedan även Maja Stina år 1907, flyttade alla ut. 

En del till USA. 

Härefter kommer Johan Sanfrid Karlsson med hustru Helga Charlotta 

Svensson. De ägde gården till 1916 då Anders Sanfrid Andersson och hans 

hustru Frida Matilda Andersdotter blev hemmansägare. Sanfrid var född i 

Frälsegården, Malmene och Frida i Marbogården, Slättås. 

Sanfrid var en mångsidig man, som sysslade med mycket. Han körde posten 

någon tid, han var fjärdingsman, brandsyningsman och han var ombud för 

äggföreningen och körde omkring och hämtade upp ägg i gårdarna. Många 

minns Sanfrid, när han kom körande ned häst och vagn med ägglådorna och 

vågen. Han tillverkade också vagnar och hans sonson Karl-Åke berättar, att det 

fortfarande finns ett par kvar mycket välgjorda. Sanfrid gick bort 1946 och 

Frida 1958. Sanfrid och Frida hade tre barn: Karl f.1902, Hilda f.1904 och 

Karin f.1907. Hilda flyttade hemifrån tidigt. Karl och Karin var kvar hemma. 

Karl övertog ägg hämtningen, men bytte så småningom ut hästen mot en traktor 

"Grålle".

Karin gifte sig med Karl Lindelöf 1952 och flyttade till Vitemosse (se 

Malmene rote nr 27). Samma år gifte sig Karl med Signe Brink, Borghem. De 

fick sonen Karl-Åke. 

Karl gick bort 1962. Karl-Erik Gustavsson, Lunnakulle arrenderade av 

sterbhuset i fem år. Därefter har Karl-Åkes halvbror Gunnar Brink, Jultorp 

arrenderat gården. 

Karl-Åke köpte 1975. Signe gick bort 1979. Karl-Åke flyttade till Vårgårda 

och hade Syttorp som sommarhus, men har nu flyttat hem igen. Det har han 

inte ångrat, säger han, vackrare boplats är svårt att hitta. 

Vi har nu kommit till Larva hed, som är en historisk plats och står att läsa om 

i Larvs hembygdsbok. Här har också legat många torp och backstugor, som 

hört till Larvs, Malmeneds och Kulla rotar. En lista på stugor och dess 

innevånare upptecknad av Johannes Onsjö efter Spetsa-Pettersson (se Malmene 

rote nr 11) ser ut så här: 

1 Hacke Bengt 9 Kransson 

2 Malma Magnus 10 Måsa Sven 

3 Karl Larsson 11 Holm 

4 Sammels (sen. Goda Kajsa) 12 Orren 

5 Smea Gustav 13 Busen 

6 Rättarn (Janne Boos far) 14 Skarin 

7 Stares Svante 15 Hasessen 

8 Stares 

Dessa skulle ha bott från gamla vägen till "Slongös hag". 

NR 34 OCH 35 

OKÄNDA TORP KULLA ROTE 

Till dessa torp har vi inga säkra namn. Det fanns ju många, som endast bodde 

en kort tid och sedan flyttade. När stugorna ligger så nära varandra är det också 

svårt att placera de rätta personerna på rätt ställe, men i utdragen från 

församlingsbok och husförhörslängder längst bak finns alla namn.

NR 36 

SOLDATTORP KULLA ROTE 

Här fanns det en soldat vid namn Anders Petter Lindqvist med hustru Anna 

Kajsa Holmström. Hon var född i Råneå i Västerbotten. Hur hon hamnat här 

kan man undra. Hennes mor bodde också här en kort tid. Anna Kajsa och 

Anders Petter fick många barn. I kyrkoboken hittar vi en son och sju döttrar. De 

flesta av barnen flyttade tidigt till bl.a. Göteborg och vidare till USA. Efter det 

att Anders Petter blivit gratialist 1905 flyttade familjen till Kåryd 1907 och 

boplatsen försvann. Anders Petter tjänstgjorde som soldat i över 30 år. 

NR 37 

TORP UNDER BÄCKAGÅRDEN KULLA ROTE 

Detta torp försvann nog redan i början av 1900-talet. Man minns en kvinna, 

som kallades Goda Kajsa. Möjligen var det Inga Kajsa Andersdotter Rang, som 

var gift med torpare August Svensson. Inga spår syns nu efter boplatsen. 

NR 38 

CARL LARSSONS LOTTA KULLA ROTE 

Carl Larsson står som torpägare. Han var född 1839 och var gift med Inga 

Kajsa Olausdotter. Inga Kajsa dog 1901. Han gifte då om sig med Maja Lotta 

Johansdotter 1902. Hon kom från Bäckebo i Längjum. Hon hade en dotter 

Albertina (Tina) Augustdotter född 1880. Carl dog 1905 så Lotta blev änka 

efter endast ett par år. Dottern Albertina var ute och tjänade och var många år i 

familj i Göteborg. Hon kom emellertid hem för att vara hos sin mor, när hon 

blev äldre. Lotta dog 1938 och då flyttade Albertina fram till en liten stuga nära 

kyrkan i Larv. Det är många, som minns Albertina. Hon kunde laga så god mat, 

vilket hon antagligen lärt sig på sina platser i Göteborg. Hon var ofta ute och 

hjälpte till, när det behövdes extra hjälp vid kalas eller andra liknande tillfällen. 

Hon var också en stor djurvän och stack gärna ner en smakbit under bordet till 

gårdshunden. Tina hade det så fint och prydligt i sin stuga och var alltid vänlig 

och välkommen dit hon kom.

NR 39 

HALTA-KAJSA KULLA ROTE 

Maja Kajsa Olausdotter, som bodde i stugan före Carl Larssons Lotta från 

stora vägen räknat, var född i Rydsåsa. Hon hade varit piga på Lunnakulle, men 

flyttat hem till sina föräldrar, som bodde på Kolöjornas allmänning. Där, 

berättar Nanny Albertsson, Hubo, hade hon ramlat ner från hörännet och brutit 

benet. Någon doktor var det naturligtvis inte tal om, utan benet fick läka ihop 

som det kunde. Hon förblev ofärdig i hela sitt liv. Hon kom hit 1915 och 

försörjde sig som stickerska. Nanny berättar att hon alltid satt med benet takt 

ut. 1922 flyttade hon till ålderdomshemmet. 

Hon hade också "Vassa-Lotta (se nr 25 Malmene rote), som inneboende en 

tid. Vassa-Lotta hade också sin dotterdotter hos sig. I den lilla stugan fick de bo 

i köket, säger Nanny, som var konfirmationskamrat med dotterdottern. Hur 

man i gången tid kunde leva och försörja sig i dessa stugor är en gåta. Det 

talesätt som Nanny återberättar kanske belyser lite hur man hade det. "Äta lite, 

ligga rent, och skita lortar som hampafrö". Numera äger Karl-Erik Gustavsson 

marken på Hederna. Han hade en mycket fin jordgubbsodling här i många år. 

NR 40 

ONSJÖ GÄSTGIVERI KULLA ROTE 

Den stora allfarvägen Skara - Lödöse gick genom Larv och då blev här 

gästgivaregård, skjutsstation och postgård på hemmanet Onsjö. När det också i 

mitten av 1700-talet blev tingsplats och på 1800-talet även marknadsplats kan 

man förstå att här var ett centrum för bygden för ett livligt och rikt folkliv. 

Detta står att läsa om i Larvs hembygdsbok. 

I senare hälften av 1800-talet var Johannes Andersson och hans hustru Maja- 

Stina tillsammans med Johannes bror Anders Andersson och hans hustru Anna- 

Sofia gästgivare. Johannes dog 1880 och Anders 1893 men gästgiveriet 

fortsatte om än i mindre omfattning eftersom tinget flyttade till Vedum och 

marknaderna upphörde. Maja-Stina dog 1914 för övrigt samma år som sin 

svägerska Anna-Sofia. 1915 gifte sig Gustav Bernhard (Gusten) med sin kusin, 

Anders och Anna-Sofias dotter, Anna Charlotta (Lotten). Även under deras tid 

hände det att de fick ta emot gäster som hade ärende i bygden. Gusten och 

Lotten fick 2 barn, Johannes f.1918 och Marianne f. 1919. Gusten gick bort 

1939. Då övertog Johannes (gästgivarn) gården. Han gifte sig 1941 med Karin 

Johansson. Karin och Johannes har alltid varit gästfria så man kan säja att den 

gamla gästgiveri traditionen har fullföljts även in i vår tid. 

Karin och Johannes fick 2 barn, Inger f.1942 och Karl-Gösta f.1944. Karin 

gick bort 1995. Johannes bor kvar, men gården ägs gemensamt av Inger och 

Karl-Gösta.

1916 byggdes en s.k. statarstuga på samma sida av vägen som tingshuset. 

Dess förste inneboende var Karl Darell. Efter honom var Karl Hollberg med 

hustru Lisa arrendatorer i ca 10 år. De flyttade 1931 till Herrljunga. Stugan har 

sedan varit uthyrd och även fungerat som undantagsstuga. Numera är den borta. 

På Onsjö har bott och verkat en hel del människor. I slutet av foldern har vi 

utdrag ur kyrkoböcker där man kan finna alla de som under årens lopp bott här. 

Minnen från vår barndom. 

Nedtecknat av Marianne Lundmark och Johannes Andersson. 

Jag växte upp på Onsjö gästgivaregård. Familjen bestod av mor, far, min äldre 

bror Johannes och en syster till mamma, moster Elin. 

Gästgivaregården: Vår farfar och farmor bedrev gästgiveri. De var döda när vi 

föddes. Benämningen på rummen i huset vittnar om att där bedrivits gästgiveri; 

stugan, rummet där utskänkning av öl och dyl. ägt rum, matrummet där maten 

serverats och så salen. Pappa berättade om när fina herrar kom på besök skulle 

det dukas till dem i salen. Efter ett sådant ”fint” besök var silver och andra 

värdesaker stulna. På vinden fanns två gästrum och handkammare där 

linneförrådet förvarades. På den öppna vinden fanns vid sidan av rummen 

garderober, en benämndes brännvinskontoret och en smutskontoret där 

smutskläder förvarades tills det var dags för stortvättarna som ägde rum vår och 

höst. 

I ett av uthusen fanns vedbod, snickarbod där det stod en stor stenmangel. Vid 

mangling var man fyra personer för att dra. I samma hus fanns också 

drängstugan och innanför den en köttbod. Där stod ”sältebaljor” och 

mjölbingar. Ofta fick jag följa med mor kvällen före baket och lysa med lykta 

när hon siktade upp mjöl till baket. Vid jul var det särskilt mycket bakning. Då 

skulle det göras i ordning julhögar med bröd och vetebröd till några som bodde 

ensamma, till barnfamiljer som också fick särskilda högar till barnen, och till 

sådana som hjälpt oss under året. 

Det förekom föredrag och annan underhållning i skolan ibland och då kunde 

vi få agera gästgivare för föredragshållaren. Hjalmar Ahleman, vissångare och 

författare, övernattade en gång i Onsjö. Vi blev förärade med en peng när han 

for, Johannes som varande äldst fick fem öre och jag två öre. Glädjen över 

denna oväntade gåva går ej att beskriva. 

Onsjö fungerade också som luffarhotell. I ladugården fanns alltid en kätte 

med ren halm och ett täcke till vägens riddare. Det var alltid spännande med 

luffarbesök. Särskilt roligt var det om de hade något att sälja. ”Kåstakalle” hade 

egenhändigt gjorda kvastar av kråkris att sälja. ”Göteborgskalle” gick med en 

låda i vilken han hade diverse; säkerhetsnålar, knappnålar, näsdukar, strumpor 

och kalsonger av ”mackolamé-stickning” för att nämna något av hans 

sortiment. Jag minns hur min bror och jag lekte luffare och gick ut på kvällen, 

knackade på dörren och frågade ”ligga lagårn natt”. Särskilt bör nämnas en som 

hette ”Gärdhemskalle” som kom varje storhelg och låg över och skötte 

ladugården, allt utom kraftfodergivning och mjölkning.

På kvällen när luffarna kom fick de en halvkaka bröd med pålägg, sedan gick 

de till ladugården och köpte en liter mjölk för sex öre. När luffarna på 

morgonen lämnade gården kom de alltid in och fick kaffe och smörgås. Med 

sig skulle de ha en luffarsmörgås som bestod av en kaka bröd med smör och 

pålägg, vad huset hade. Den klövs på mitten och lades i tidningspapper. Dylika 

smörgåsar fick de hos både Hollbergs och Bergmans, vilka var våra grannar. 

Brunnen, vattenhämtning: Brunn fanns på gården men vattnet var dåligt och 

ansågs ej lämpligt för matlagning. Vatten till detta hämtades från en källa vid 

Carlens. 

Risbrasor: Särskilt glada var vi barn när pappa tog in ”stickekorgen” med 

björkris och eldade risbrasor i kakelugnen. Veden kördes hem okvistad. På 

vedbacken kvistades den och grov ved sågades, riset höggs och buntades och 

dessa buntar hässjades. 

Ett av våra vinternöjen när vi var barn var att räkna åk på vägen. Från 

Bjertorp, Skulltorp, Karstorp kom de i långa rader, förspända höhäckar med 

hästar för att hämta ved i kronoparken Edsmären. 

Marianne Lundmark, Johannes Andersson 

I gamla tider låg Laske Härads tingsplats i Larv. 

Nedtecknat av Svante Forslid. 

I den äldre västgötalagen finns en lag från Larv, den s.k. Lekardrätten. (Lekare 

= gycklare). 1448 fanns fortfarande ting i Larv. Den 28 januari utfärdades ett 

fastebrev på en gård i Södra Lundby av häradshövding Anders Svensson på 

tinget i Larv. 1642 var Vedum ”rättan tingsplats” ända till 1750, då tingshuset 

och gästgivaregården brann ner efter en mordbrand den 10-11 april av 

gästgivaren Magnus Andersson. 

Tinget den 18 maj 1750 hölls dock i Onsjö gästgivaregård och då bestämdes 

att tingshus och fånghus skall byggas i Larv. Eventuellt kvarbliven tegelsten 

från tingshuset i Vedum skall användas i Larv. Finansieringen ordnades genom 

utdebitering på fastigheterna inom tingets område (häradsborna). 

Hösten 1751 hölls tinget åter i Onsjö gästgivaregård. Den 12 februari 1752 

invigdes det nya tingshuset i Onsjö. Tingen hölls sedan i Onsjö till 1887, då de 

flyttades till Vedum, som hade ting till 1897, då flyttning skedde till Vara nya 

tingshus. 

Att tingen i Larv hölls i Lunnatorp 1780-1781 samt 1797 finns ingen 

förklaring till.

Utdrag ur ”Ridt Skara-Leckö-Göteborg” af Claes Bratt. 

Svenska Turistföreningens årsskrift 1902. 

I sydligaste spetsen av Larvs Hed ligger Larvs Kyrka och Onsjö 

gästgivaregård, vid vilken vi senare bestämt oss för att göra vår middagsrast. 

För att icke få en alltför lång ritt på eftermiddagen hade önskligt varit att kunna 

förlägga rasten något längre bort, men detta förbjöds av de ”lokale forhold”. 

Onsjö är nämligen en av den gamla goda sortens gästgivaregårdar, där man får 

utmärkt snygga rum och präktig husmanskost samt ett gott och tjänstvilligt 

mottagande, och där man således stannar med nöje, då däremot på den 

återstående delen av vägen intet lämpligt rastställe finnes. Det blev visserligen 

stor uppståndelse i Onsjö när vi redo in på den välkrattade gården, och den 

hederliga mor Andersson, som kände mig från mina föregående ritter och från 

”beväringsinskrivningsresorna”, slog med båda händerna mot oss och 

förklarade det vara - som hon uttryckte sig - absolut omöjligt att så oförberett 

servera så höga herrar middag. Men jag försäkrade, att jag i ty fall kände henne 

bättre, samt bestämde helt enkelt att middagen skulle vara färdig om halvannan 

timme, vartill den goda frun helt gladeligt genmälde: att detta var en helt annan 

sak, ty i så fall kunde hon kanske hinna ”te nacka nôka kycklinga”. 

Sedan vi tillsett att hästarna blivit behörigen omskötta, företogo vi vandring 

till ”Onsjökulle” där en av ”Zätas” förfäder, som varit prost i Larv, var gravsatt. 

Efter besöket vid den ganska ståtliga, ehuru av tidens tand något medfarna 

gravmonumentet, gjorde vi en tur ned mot Larvs kyrka, där i den bredvid 

liggande Bäsingekullen, enligt sägen, trollen fordom haft sina ”bäsahjordar” 

och fårahjordar infållade om nätterna. Nu såg här jämförelsevis ganska bäsfritt 

och därtill föga trolskt ut, men under den lugna ytan gömdes kanske mycket, 

som icke kom till synes ovanpå. 

Efter något mer än en timmes bortavaro vore vi tillbaka vid Onsjö, där vi efter 

en hastig toalett gingo att intaga vår middag. Det befanns emellertid att, som 

jag förutspått denna var helt enkelt excellent. Bländvit bordduk, enkel men 

snygg servis med Nordenskiölds och Palanders välkända bilder, blankskurade 

knivar, nyputsat silver, blommor på bordet. Därtill smörgåsbord med, utom 

smör, ost och bröd - (brännvin och sherry hade vi medfört i våra pluntor) -, 

spickeskinka, inlagd sill och oskalad potatis, briljanta filbunkar, kyckling med 

pressgurkor och potatis, och sist men inte sämst: de allra magnifikaste 

astrakaner - alltsammans väl och hyggligt serverat. Ja, säkert är att mor 

Andersson är en krona och att Onsjö borde stå med stjärna för i Sv.T.F:s 

resehandböcker för trötta och hungriga resande att beakta. 

Anm. Mor Andersson var Marianne Lundmarks farmor.

Utdrag ur Linnarssons bok: By, bygd och gård, del 1. 

Genom Onsjö ägor rinner Afsån. Från Onsjö i Larv kan man följa Afsån till 

Long, där den rinner ut i Lidan. Så sent som på 1850-talet förekom vargar i 

Larvs socken. På våren 1861 rev ett par vargar en ko för en fattig 

backstugesittare i en grannsocken. En av dessa fick kort därpå sin bane och på 

hösten samma år sköt Henrik Andersson på Bäsingen en varg vid Onsjö bro. 

Det var den andra av dessa vargar som blev skjuten, sedan hördes ingen varg av 

varken här eller där. 

Onsjö marknader: Marknaden var ett stort evenemang. Marknadsafton och 

marknadsdagen räknades som helgdagar för såväl husbonde som dräng. Det var 

självklart att man skulle ha ledigt, åtminstone endera marknadsdagen om inte 

bådadera. På gästgivaregården kunde den resande få mat och logi och här 

kunde han få skjuts till nästa gästgivaregård. Gästgivaren i Onsjö anlitade 

aldrig någon reserv. Han höll så många hästar på stall att han ensam kunde 

upprätthålla skjutsningen. Men han hade en särskilt bra gård och inbärgade 

ofantliga grödor i såväl goda som svaga år. Han kunde hålla både hästar och 

drängar. 

År 1750 flyttade tingsstället till Onsjö. I början av 1800-talet kom 

marknaderna till Onsjö. Onsjö marknad var en av de största inom provinsen. 

Här salufördes framför allt rikligt med spannmål. Där såldes hästar och svin, på 

höstmarknaden gäss, stutar och kvigor. Från sjuhäradsbygden kom 

gårdfarihandlare, tyghandlare från Borås, garvare från Lidköping, Vänersborg 

och Skara. De köpte upp hudar och sålde läder. Det fanns hatt- och 

handskmakare, sadelmakare, smeder, kopparslagare, karamell- och pepparkaksgummor. 

På den tiden förekom inget finbak i allmogehem men (1860- 

1870-talet) hade far och mor varit på marknaden skulle de ha något gott med 

hem som marknadsgåva till barnen och övriga hemma. Till och med en och 

annan guldsmed sökte sig hit. Fästfolk kunde alltså köpa ring, och blivande 

brudpar gjorde ofta sina inköp här i stället för att resa till staden. Även 

psalmbok var en marknadsvara, den ingick i den s.k. brudbegåvningen som 

bestod av handskar, bok och ringar. Husgeråd som träsnidaren, slöjdaren laggat 

och format fanns också att köpa. 

Bland böckerna på bokhandlarens bord fanns bl.a. Arndts postilla, Arndts 

sanna kristendom, Scrivers Själaskatt och andra andaktsböcker. 

Bondepraktikan, Skillingtryck m.m. 

Hade en häst eller ko bytt ägare, skulle man dricka köpeskål. Den pengarna 

får / han köpeskål består. Då gick man in på gästgivaregården, gästgivaren hade 

rättigheter att servera öl och brännvin. Sista marknaden i Onsjö hölls 1886 och 

sista tinget 1888.

NR 41 

TINGSHUSET KULLA ROTE 

Tingshuset uppfördes i mitten av 1700-talet och här hölls ting till 1887 då 

tinget flyttades till Vedum. Mycket om detta står att läsa i Larvs hembygdsbok. 

Huset användes också som bostad. Här bodde på 1800-talet Anders Andersson 

med hustru Anna-Sofia. Han kallades Stor-Anders till skillnad från Lill-Anders 

som bodde i Neregården. Anders och hans bror Johannes drev gästgiveriet 

tillsammans och det finns skäl att förmoda att gästgiveriet fortsatte även efter 

Johannes död 1880. Anders dog 1893 och rörelsen förlorade alltmer i 

betydelse, när tinget flyttade och marknaderna så småningom upphörde. 

Anna-Sofia dog 1914 samma år som sin svägerska Maja-Stina. 1915 gifte sig 

dottern Anna Charlotta med sin kusin Gustav Bernhard i grannhuset och de 

övertog Onsjö. In i tingshuset flyttade då Karl Bergman med hustru Ester Maria 

Johansdotter. De hade fem barn, Inga f.1902, Anders f.1903, Per f.1906, Stina 

f.1907 och Greta f.1908. Karl var skräddare och av barnen var det Anders och 

Greta som gick i sin fars fotspår. Det finns fortfarande de som minns 

verksamheten hos skräddaren, det stora bordet, pressjärnet där det pyste ånga, 

alla tyger och halvfärdiga plagg och familjen som arbetade tillsammans i den 

förutvarande tingssalen. Greta gifte sig 1940 med smeden Anders Gustavsson 

och de bodde här några år innan de byggde och flyttade till ett hus vid 

nuvarande Borgavägen. 

Det berättas att under Bergmans tid ordnades baler i tingshuset. Där hölls 

också religösa möten innan missionshus och Salem byggts. Det fanns inte så 

många samlingssalar på den tiden utan de fick hålla till där utrymme fanns. 

Efter Karl Bergmans död köptes huset av Johannes Onsjö, som restaurerade 

huset och det var sedan uthyrt tills Sverker och Berit Sondén köpte det 1970. 

De har pietetsfullt bevarat det och det är roligt att ett sådant kulturminnesmärke 

har kunnat bevarats. 

Den intilliggande fångstugan eller arresten har också bevarats och där kan 

man begrunda forna tiders fångvård eller snarare brist på fångvård. 

NR 42 

ONSJÖ STORA NEREGÅRD (BJÖRKEDAL) KULLA ROTE 

Det sägs att rackar´n bodde här på den tiden det fanns bödel. Hur det var med 

den saken vet man väl inte säkert. Under sista halvan av 1800-talet var här 

garveri. Jöns Hegnander hette en. Han hade även gesäller, Albert Wilhelm 

Hedengren från Strängnäs och Carl Wilhelm Klingberg från Boda i Värmland. 

Den senare flyttade till Köpenhamn. Det var flera stycken garvare under kortare 

perioder till 1876 då inflyttade Theodor Bäckström från Lysekil. Han kom att 

stanna till 1894. Hustrun hette Emma Justina Forsberg. Husen låg nära 

Larvaån, så platsen var nog lämplig för garveri. Det fanns många barn i 

familjen, men flera dog i späd ålder Far, mor och fyra barn flyttade till 

Göteborg 1894.

Vem som bodde här i början på 1900-talet är oklart. 1914 flyttade Anders 

Gustaf Carlén med hustru Klara Sofia Johansdotter hit. Carlén hade varit 

folkskollärare och organist i Larv under många år. De bodde då på 

organistbostället Lockebacke. Båda makarna dog 1922. 

Några år efteråt kom Ernst Gustavsson med hustru Anna Helena Viding. De 

hade fyra barn, Sonja f.1921, Lennart f.1923, Lisa f.1924 och Vera f.1928. 

Ernst var snickare. Familjen byggde ett hus närmre kyrkan och flyttade dit 

1933. Annas syster Ellen Viding bodde också här en tid. Hon var finsömmerska 

och hade tidvis syelever. Hur kunde alla få plats i detta hus med tre små rum 

och kök? 

Nu flyttade Sven Vinge med hustru Ida Sofia Wäring hit. De hade barnen 

John f.1909, Gustav f.1914, Elsa f.1915, Anna f.1918, Edit f.1925 och Olof 

f.1926. Av dessa blev John, Anna och Olof kvar i hemmet. John var 

la´gårdskarl på Hubo i många år. Olof arbetade hos Johannes och Karin i 

Onsjö. Nu är John och Anna döda och Olof vistas på vårdhem i Vara. Huset är 

också borta och endast något träd minner om boplatsen och den bro och stig, 

som John dagligen använde på väg till sitt arbete är heller inte så flitigt brukad. 

NR 43 

ONSJÖ STORA KULLA ROTE 

Gårdarna i Onsjö bildade en liten by till enskiftet 1822, då den här gården 

flyttades ut till nuvarande plats. Brukare här på 1860 -70-talen var Anders 

Andersson och hans hustru Anna Maria Johansdotter. De hade tio barn. 1880 

sålde de gården för 21000 kronor och flyttade till Assarsgården Borga. Köpare 

var Johan August Johansson och hans hustru Matilda Andersdotter. De fick sju 

barn varav en son dog i späd ålder. Barnen var födda mellan 1881 och 1895. 

Johan August Johansson född 1857 gick bort 1913. Hans hustru Matilda var 

född 1856 och gick bort 1933. Hon och de övriga barnen sålde gården till 

yngste sonen Johannes 1917 för 27000 kronor. Gården var då taxerad i 15300. 

Matilda flyttade in i den s.k. undantagsstugan på gården. Johannes fortsatte i 

sin fars fotspår och blev auktionsförättare och kommunal förtroendeman, 

landstingsman och riksdagsman mm. Han uppförde också ett sågverk på 

gården. Det såldes 1937 till Nils Andersson Sikan och Olof Larsson, 

Kaggården. 

Johannes gifte sig med Edit Larsson, Backgården (se Malmene rote nr 51). De 

fick fyra flickor födda 1928-30-33 och 38 varav den näst yngsta dog vid 17 års 

ålder. 1937 antogs namnet Onsjö. 

En arbetarbostad uppfördes 1936-37 och de första som bodde där var John 

och Natalia Dahlöv. John var en trogen arbetare under många år. 

Ett nytt boningshus byggdes på det gamlas plats 1939. Äldsta dottern Inga- 

Lisa och hennes man Olof Andersson arrenderade gården 1953 för att överta 

1965. Olle och Inga-Lisa har fem barn: Hans f.1950, Margareta f.1952, Elisabet 

f.1957, Gunnel och Maria f.1958.

Sonen Hans och hans hustru Karin köpte gården 1989. De har tre barn Jonas, 

Pontus och Pernilla, som alla fortfarande går i skolan. Olle och Inga-Lisa 

flyttade 1991 till Sjötorp. 

Under Olles och Inga-Lisas tid ändrades gårdens inriktning från mjölkproduktion 

till svinproduktion. Ladugården gjordes om till svinstall i ett par 

omgångar och nya svinstallar har byggts. Även Hans och Karin har byggt nya 

svinstallar och har nu en modern, integrerad svinproduktion. 1976 köptes 

Sikan, som gränsade till gården. Den forna arbetarebostaden är uthyrd till Kent 

Österberg och Jeanette Visenstam. 

Ur ”Minnesanteckningar 1968” gjorda av Johannes Onsjö kan man läsa: 

Min fader Johan August Johansson var född i Dränggården Naum, äldst bland 

åtta syskon.-------- 

Far var vidsynt och klartänkt, ville gärna diskutera olika problem, politiskt 

moderat-liberal. Han hade inte lätt för att tala offentligt men däremot hade han 

mycket lätt för att komma i kontakt med människor enskilt, fin humor, 

sällskapsmänniska, lite bohem, känslomänniska, slog lätt över åt ena eller 

andra hållet. I sin gärning var han mångbetrodd, landstingsman, nämndeman, 

ordf i Laske härads vägstyrelse, auktionsförättare, boutredningsman m.m. 

Som jordbrukare var han i viss mån en föregångsman. Han dikade gården 

fullständigt med öppna diken och var bland de första som började täckdika 

(1902). Han köpte slåttermaskin bland de första i bygden (1896) och det var ju 

första steget till jordbrukets rationalisering. Jag hörde berättas att en 

slåttermaskin då ansågs vara en så märklig och komplicerad maskin så att 

t.o.m. den som körde maskinen blev särskilt uppmärksammad när han var ute 

bland folk. En tid drev far tillsammans med en kompanjon mejerirörelse i 

Hubo. Det engagemanget vållade honom och hela familjen en hel del obehag 

och tråkigheter, delvis kanske beroende på att far ej var tillräckligt hård och 

uthållig. 

Far hade dålig lust och fallenhet för kroppsarbete. Han hade säkerligen 

kommit på fel plats i livet vilket kanske i sin tur bidrog till att han i många år 

hade besvär med spriten. Spritmissbruket var ju ganska allmänt på den tiden.--- 

Mor var född i Möllentorp, Önum. Hon var arbetsam, sparsam och uthållig. 

Hon gjorde allt vad hon kunde för de sina och för att hålla ihop hemmet. Hon 

var sluten och allvarlig, nästan lite tungsint. Gammaldags kristen, gick ofta i 

kyrkan och missionshuset, läste regelbundet i någon andaktsbok. 

Besök på Onsjö av Gudrun Onsjö-Wäpling 

Två gånger om året åkte vi till Larv och Onsjö, som var min fars, Herman 

Onsjös, barndomshem. 

Jag minns julbesöken bäst. Min syster och jag packades ner i en stor 

fårskinnsfäll, föräldrarna tog på kappa respektive rock med pälsfoder - och så 

bar det av i den iskalla Forden. Någon värme i bilarna existerade inte på 30talet.

I skogen norr om Larv fanns en stor sten, som lutade starkt utåt vägen. Det 

såg ut som den när som helst skulle trilla och krossa de förbipasserande. Den 

stenen hade skrämt pappa, då han som liten hade fått följa med ut och köra 

mjölk. Stelfrusna tumlade vi ur bilen på Onsjö och mottogs av faster Edit, 

farbror Johannes och fyra blonda kusiner: Inga-Lisa, Anne-Marie, Margareta 

och så småningom lilla Kerstin. 

Måltiderna på Onsjö var något alldeles extra. Som vuxen har jag förstått 

vilken duktig husmor faster Edit måste ha varit. Det skrattades och skämtades 

runt det stora matsalsbordet. Pappa och farbror Johannes pratade politik och 

diskussionerna kunde stundom bli ganska häftiga. Ingen brydde sig om vad 

bordsgrannen åt eller inte åt. Ingen sa: Äter du inte upp den riktiga maten, blir 

du utan efterrätt. Jag kunde i lugn och ro specialisera mig på faster Edits 

tunnbrödskakor, de där stora, vita, runda. Efter maten vilade pappa och farbror 

Johannes middag. -Det var gott det här, var ska jag ligga, var ett uttryck som 

myntades efter pappa. Kusinerna växlade om med att diska, vi andra fick torka. 

Tallrikarna skickades ut genom en lucka, som förband matsalen med köket. 

Den sparade många steg. 

En av dagarna hölls stort gästabud. Då fylldes huset av fastrar, farbröder och 

nya kusiner. Fram emot kvällen pratade man minnen och erinrade sig de 

människor, som levat och verkat på Onsjö i gången tid. 

Min farfar, landstingsman, nämndeman i Laske härad, auktionsförrättare, 

mejerist, lantbrukare och glad sällskapsbroder och farmor, som var sin mans 

raka motsats. Lugn, allvarlig med en närapå sträng framtoning. Farfar, Johan 

August Johansson, hade vuxit upp på Dränggården i Naum, äldst av en 

syskonskara på åtta. 

1881, endast 24 år gammal, inköpte han Onsjö. Strax innan hade han gift sig 

med Matilda Andersdotter från Möllentorp. Möjligen var det hennes hemgift 

som finansierade gårdsköpet. Av alla de sysslor och uppdrag som Johan August 

innehade, var det lantbruket som intresserade honom minst, trodde hans sentida 

ättlingar. Det berättades också anekdoter: 

Då kusin Walters mor dött, var det farmor som fick ta hand om dottersonen. 

Till den ändan förärade pappa och farbror Johannes henne en bok om 

barnuppfostran. Vid ett senare besök kunde de konstatera, att Walter utvecklats 

till ett riktigt A-barn och kunde inte annat än berömma farmor. - Ja har inte gått 

ett ord efter boka, meddelade hon torrt. 

Så var det ånyo dags för fårskinnsfäll och hemresa. Men innan hade jag i all 

hemlighet dokumenterat besöket genom att vända på en tavla i trappuppgången 

och anteckna datum.

NR 44 

SIKAN KULLA ROTE 

Nedtecknat av Ingemar Andersson. 

Sikan, en lanthandel. 

Här fanns en lanthandel. Ifrån början byggdes huset för brännvinsförsäljning, 

men då detta blev förbjudet någon gång under 1800-talet blev det en 

traditionell lanthandel. Det viktigaste sortimentet bestod av fotogen, kaffe, 

socker, salt, jäst, kryddor, såpa, tändstickor o.dyl. 

Ägaren från slutet av 1800-talet hette Anders Andreasson, sedermera kallade 

han sig för Andersson. 

I rörelsen ingick även ett litet jordbruk på några få tunnland. Marken och 

tomten där husen stod ägdes av Vedums kyrka. De hade en till två kor samt en 

häst vilket var en nödvändighet, eftersom de allra flesta varorna fick hämtas på 

järnvägsstationen i Fåglavik. Dit kördes var och varannan dag. 

Min far, Erik Andersson, kom till Sikan år 1901, 14 år gammal, som 

bodknodd. Han kom från Lerum där han hade haft plats i ett år. Han var född 

på Östra Bodane i Hemsjö socken strax utanför Alingsås och uppväxt på 

Östads Barnhus vid västra sidan av Mjörn. 

1913 blev Anders Andersson änkman och anställde hushållerska, den som var 

längsta tiden hette Ida Ljungqvist. 1919 började bensin säljas, bolaget hette 

Bratts. 

1926 ersattes hästen av bil, en T-Ford årsmodell 1921, vilken köptes av en 

bilhandlare i Herrljunga som hette Pettersson. Priset var 400 kr och då ingick 

även körkort för min far. 

1928 dog Anders Andersson och då fick min far överta affären. 

Jordbruksdelen övertogs av Nils Andersson. 

1933, samma år som jag föddes, lades affären ned och vi flyttade 600 m söder 

ut till Ängabo som var en ännu äldre handelsplats. Efteråt användes huset som 

bostad i några år. De som bodde där var bl.a. en snickare som hette Widing, 

John Dahlöv som arbetade på Onsjö och Folke Johansson. Sist bodde en familj 

som hette Sandberg och kom från Finland som krigsflyktingar. 

1941 revs husen ned av trädgårdsmästare Karl Jonsson för att användas som 

bränsle i växthus. 

Västergården Edum februari 1996 

Ingemar Andersson

Efter Anders Anderssons död köptes jordbruket av Nils Andersson från 

Karlsberg. Han uppförde ett boningshus på andra sidan vägen från ladugården 

och affären räknat. 1930 gifte han sig med Elsa Johansson från Jon 

Börjesgården (se Valebergs rote nr 6). Nils hade olika jordbruksmaskiner, som 

han tillsammans med sin bror Aron körde omkring i bygden med. Det sägs att 

de var bland de första att skaffa traktor. Bl.a. hade de tröskverk, som de 

forslade runt till olika gårdar. 

1937 köpte Nils, tillsammans med Olof Larsson, Kaggården, sågverket, som 

Johannes Onsjö hade uppfört på 1920-talet. Här har sågats mycket virke under 

årens lopp. Det var ett tungt arbete att rulla de tunga stockarna fram till 

sågklingan. Det fanns inget av den maskinella utrustning, som numera 

underlättar arbetet. 

Nils dog 1973 och Elsa 1975 och därefter köptes Sikan av Olof och IngaLisa 

Andersson och hör numera till Onsjö. Sågverket köptes av Einar Larsson, 

Svartkärr, som hade det i några år tills Tomas Gilbertsson övertog 1986. Han 

har rustat upp sågen och installerat en hel del modern utrustning. De tunga 

lyften är nu helt borta. Tomas hyr också huset på Sikan som bostad.

NR 45 

BOSTADSFASTIGHETER PÅ ONSJÖ KULLA ROTE 

Följande sidor innehåller en förteckning över bebyggelse på Onsjö, Prästgården 

och Hubo. Vi har tagit med den som byggde och nuvarande ägare. 

1:12 Snickerifabrik Borgavägen 5 

Byggår: 1946 Larvs Byggnadsfirma, E.Björndal 

Fabriken sysselsatte 5-6 arbetare under ca. 20 års tid, bl.a. tillverkades fönster. 

Senare och fram till nu har byggnaden fungerat som byggvarulager. I en mindre 

del av fabriksbyggnaden drev K.G. Svensson speceriaffär under åren 1950 till 

1960. 

1:13 Bilverkstad Borgavägen 7 

Byggår: 1975 Anders o. Arne Johansson 

1:28 Jerker o. Marita Nilsson Borgavägen 9 

Byggår: 1960 Tage o. Birgit Svensson 

1:14 Gillis o. Inger Gustavsson Borgavägen 11 

Byggår: 1946 Paul Johansson 

1:15 Paul o. Gunnel Johansson Borgavägen 13 

Byggår: 1953 Paul Johansson 

Paul hade först moped o cykel verkstad på Borgavägen 11, men sålde 1953 och 

byggde här. Under senare delen av 50-talet startade han även TV-försäljning. 

Under fotbolls VM 1958 fanns en TV placerad i skyltfönstret så att 

allmänheten kunde se. Paul ordnade även visningar i bygdegården på lördags 

kvällar. Bygdegården var då full av nyfikna besökare. I början på 60-talet 

byggdes källaren ut till bilverkstad. Sonen Anders övertog verkstaden 1971. 

1975 byggdes en ny bilverkstad på gamla bygdegårdstomten. Pauls son Arne 

började arbeta hos Anders 1972. Arne startade egen bilförsäljning 1984. 

1:16 Henrik Johansson o Kirsi Kinnunen Borgavägen 15 

Byggår: 1947 Sven o. Alfhild Johansson 

1:17 Folke o. Anna Dahlöv Borgavägen 17 

Byggår: 1955 Folke Dahlöv 

1:18 Anders o. Elisabeth Sturkell Borgavägen 19 

Byggår: 1947 Olof o. Agnes Karlsson 

1:19 Berglunds Ellager Borgavägen 21 

Byggår: 1978 Inger o. Kent Berglund

1:14 Kerstin o. Anna-Greta Ekblom Borgavägen 6 

Byggår: 1948-49 A. Gustavsson 

Detta hus ligger på Larvs rote. Här byggde Anders Gustavsson en smedja 1940 

för att 1948 uppföra boningshuset. 

1:23 Ove o. Kristina Larsson Borgavägen 8 

Byggår: 1949 Carl o. Edit Jonson 

Här uppförde Carl Jonsson växthus och bedrev under flera år handelsträdgård. 

1:24 Lars-Ove o. Ing-Britt Larsson Borgavägen 10 

Byggår: 1952 Gustav o. Helga Vinge 

1:25 Elsy Ivarsson Borgavägen 12 

Byggår: 1961 Ingvar o. Elsy Ivarsson 

1:21 Gösta o. Svea Berglund Borgavägen 14 

Byggår: 1947 

1:20 Bengt o. Birgitta Onsjö Borgavägen 16 

Byggår: 1948 Evert o. Maj Björndahl 

1:9 Karl-Gustav o. Maud Svensson Småkullavägen 3 

Byggår: 1944 Helge Hellander 

1:42 Lars-Olof o. Christina Larsson Småkullavägen 4 

Byggår: 1972 

1:35 Kennet Ivarsson Småkullavägen 6 

Byggår: 1970 Larvs bostadsstiftelse 

1:36 Elvy Björklund Småkullavägen 8 


1:37 Evert o. Vera Gidstedt Småkullavägen 10 


1:38 Rune o. Karin Dahlöf Småkullavägen 12 

Byggår: 1970 Larvs bostadsstiftelse Ägare: Lars Ljungman 

1:39 Nils-Åke o. Barbro Schörling Småkullavägen 14 


1:32 Arne o. Iréne Johansson Anderstorp 

Byggår. 1970 Anders Johansson 

1:34 Pensionärslägenheter + Bibliotek i källaren Småkullavägen 

Byggår: 1971 (4 lägenheter + 2 något senare) Larvs kommun 

Ägare: Vara kommun.

1:30 Jan o. Ulla Olsson Lassagårdsvägen 4 

Byggår: 1971 Lars Göran Blank 

1:22 Larvs skola 

Byggår: 1954 Larvs kommun Ägare: Vara kommun 

1:62 Inger o. Ove Sandsjö Lekvägen 5 

Byggår: 1954 Larvs kommun 

1:65 Förskola Lekvägen 3 


1:65 Gunnar o. Enis Johansson Lekvägen 1 


1:65 Ella Nyström Lekvägen 1 


1:27 Folke o. Ami Persson Lekvägen 2 

Byggår: 1954 

1:46 Leif o. Barbro Johansson Furuvägen 1 

Byggår: 1974 

1:43 Alf o. Kristina Arvidsson Furuvägen 2 

Byggår: 1974 

1:47 Åke Jönsson Furuvägen 3 

Byggår: 1976 

1:44 Bengt o Marie-Louise Jonsson Furuvägen 4 

Byggår: 1974 

1:48 Anders O. Nilsson o. Ann-Sofie Olsson Furuvägen 5 

Byggår. 1984 Lars-Ove Larsson 

1:45 Göran o. Lillian Karlsson Furuvägen 6 

Byggår:1976 

1:52 Sverker o. Lotta Alfredsson Movägen 1 

Byggår: 1976 Stig Karlsson 

1:49 Kjell-Åke o. Sonja Karlsson Movägen 2 

Byggår: 1976 

1:53 Jakob o. Gun-Britt Jakobsson Movägen 3 

Byggår: 1978

1:55 Kent o. Inger Berglund Hedvägen 1 

Byggår: 1974 

1:59 Anders o. Karin Johansson Hedvägen 2 

Byggår: 1977 

1:56 Sven-Erik o. Inga-Karin Johansson Hedvägen 3 


1:60 Bengt-Åke o. Ingrid Svensson Hedvägen 4 

Byggår: 1975 Christiansson 

1:57 Hans o. Anita Gidstedt Hedvägen 5 


1:61 Peter o. Carina Sandsjö Hedvägen 6 

Byggår: 1974 Kjell Borg 

1:58 Börje o. Berit Andersson Hedvägen 7 

Byggår: 1974 

Bostäder på Larvs rote. 

1:66 Ulf o. Maria Lundmark Järnåldersvägen 3 

Byggår: 1984 

Parhus 4 st. Järnåldersvägen 

Byggår: 1987-89 Stiftelsen Varabostäder Ägare: AB Varabostäder 

Parhus 5 st Bronsåldersvägen 

Byggår: 1991 Ägare: Tage Brolin, Främmestad 

Bostad på Malmene rote. 

2:8 Valter o. Alice Gidstedt Solgläntan 

Byggår: 1954

TORP OCH GÅRDSINVENTERING I LARV 

1995 - 1996 

Vår studiecirkel har i år gått igenom Heda och Kulla rotar. Vi har 

som tidigare försökt få fram något om de som bott och verkat på 

de olika ställena. Det blir av förklarliga skäl endast glimtvis, men 

kanske det speglar något hur livet kunde gestalta sig förr. 

Vi har i slutet på foldern utdrag ur olika kyrkoböcker där det går 

att finna namn och årtal på de som bott på de olika ställena. 

Från Onsjö i Kulla rote har sålts en hel del tomter. Där har en 

liten villabebyggelse vuxit upp. Vi har valt att anteckna de som 

byggt husen och nuvarande ägare. En del av denna bebyggelse har 

även skett på Prästgården och Hubo. För att få en enhetlighet har 

vi tagit med alla i denna folder. 

Det är en del utom cirkeln, som skrivit ner sina barndomsminnen. 

Vi tackar för detta. Ett stort tack också till konstnär Bror Halldin, 

som även i år tecknat titelbladet. 

Deltagare i cirkeln har varit: 

Inga-Lisa Andersson Sjötorp Larv 

Åke Andersson Hansagården Larv 

Ulla Bengtsson Jonagården Larv 

Rune Fridén Smedegården Larv 

Karl-Erik Gustavsson Lunnakulle Larv 

Gösta Johansson Gärdhem Ryd Larv 

Herbert Johansson Mellomgården Längjum 

Ella Johansson Björkehed Larv 

Karl-Erik Johansson Björkehed Larv 

Ove Johansson Lönnebo Larv 

Bengt Kjell Nyhem Ryd Larv 

Karl-Arvid Lidén Solhem Larv 

Sven Lindberg Lillegården Ryd Larv 

Lennart Linnarsson St. Heden Ryd Larv 

Marianne Lundmark Kaggården Larv 

Helge Svantesson Kruthusg. 14 Kvänum

ÖDETORPET 

Jag kommer genom skogen Där det var dans på logen 

i skymningen dit fram i farmors ungdomstid 

till mark ej rörd av plogen nu återtager skogen 

på många år. En stam med ränta sin likvid. 

med virrvarr utav gren Ett grävlingpar haft ungar 

och äpplen här och där där Majros åt sitt hö 

intill där växer enar och spindelväven gungar 

med vildmarksfräna bär. med last av maskrosfrö. 

Där eldens flamma väcktes Det enda som ej tiden 

i tidig morgonstund har kunnat plåna ut 

och torra stickor bräcktes är lugnet här och friden 

syns nu en sotig grund. som fanns vid stugans knut. 

Av taket murkna stockar Fast torpets folk är döda 

är allt som återstår. Och huset rasat ned 

Jag ifrån hällen plockar det ligger icke öde 

en spiskrok mörk av år. I minnenas kvarter. 

Sven Vandrare

REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARV ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?