Kvartalsbrev 2006/03 - Nordiska museet

NORDISKA MUSEET 

FOTOSEKRETARIATET 

Kvartalsbrev 2006/03 

ISSN 1653-9443

1. Inledning 2 

2. Aktuellt från Fotosekretariatet 3 

3. Bilder på liv och död – Magdalena Gram 4 

4. Återkomst till Moskva och besök på den sjätte internationella 

fotografimånaden i Moskva: Fotobiennal 2006 – Annette Rosengren 7 

5. Världens 100 bästa fotografier – Kajsa Hartig 11 

6. Hovfotograf Guillaume Berggrens bilder – en växande samling 

– Ann Olsén 14 

7. Accessprojekt vid Nordiska museets arkiv – Kajsa Hartig 17 

8. Nyheter i korthet 20 

• Utbildning i ABM-centrums regi 

• ”Alt til alle!?” – en ny nationell strategi för kulturhistorisk 

fotografi i Norge 

• Nationellt kompetenscenter ska säkra Sveriges digitala kulturarv 

• Xposeptember 

• Projektet Sockenbilder i Hudiksvalls kommun 

• Kungaporträtt i ny publikation från Nationalmuseum 

• Tidsklipp: Arkeologi i Bild 

• Durst lägger ner tillverkningen av förstoringsapparater 

• Nationellt centrum för dokumentär fotografi i Umeå 

– satsning från folkpartist 

Innehåll 

9. Notiser 22 

10. Länkar 23 

11. Om Fotosekretariatet 24 

Omslagsbild: Andréexpeditionens färd över isen 1897. Foto: Nils Strindberg, 

Kungl. Vetenskapsakademien. Bilden beskuren och konverterad till gråskala.

Vad är egentligen kulturhistorisk fotografi? 

I en remissutgåva av en kommande norsk 

nationell strategi för fotografi beskrivs begreppet 

kulturhistorisk fotografi som funktionsmotiverat 

bruksfotografi, fotografi som bevaras som 

historiska dokument och som källmaterial. 

Det kan inkludera fotografi som till exempel 

framställts i naturvetenskapliga eller kommersiella 

sammanhang. Den enda skillnaden textförfattarna 

gör är mellan det konstnärliga och estetiskt 

motiverade fotografiet, och det kulturhistoriska, 

även om man medger att det är svårt att dra en 

tydlig gräns. Hittills har det också handlat om 

skillnaden mellan kulturhistoriska fotosamlingar 

och arkiv, och mellan konsthistoriska sammanhang 

där det enskilda fotografiet står i fokus. Den norska 

nationella strategin presenteras kort i slutet av 

detta kvartalsbrev och vi återkommer med en 

fördjupad diskussion när den slutliga versionen är 

publicerad. 

Det är kanske inte helt lätt att dra en tydlig 

gräns kring den kulturhistoriska fotografin. 

Fotografi är en fråga för hela ABM-sektorn och 

framförallt inom arkiven finns fotografier med 

klar socialhistorisk anknytning, till exempel 

politiska skeenden eller ekonomiskhistoriska, 

något som bland annat uppmärksammas just av 

ekonomhistoriker. 

Fotografier som källa till forskning är ett 

område som väcker allt mer intresse inom den 

akademiska världen. Ett exempel där fotografier 

använts som källa till forskning, är Tyrone 

Martinssons avhandling om fotografierna från 

Andrée-expeditionen 1897. Fotosekretariatet 

har tidigare skrivit om Martinssons avhandling 

(Kvartalsbrevet 2003/03). I detta Kvartalsbrev 

skriver Magdalena Gram om en ny publikation 

av samme författare, en biografi om Nils 

Strindberg, Andrée-expeditionens fotograf. 

Att använda arkivens bildskatter i forskningen 

1 

Inledning 

- 2 - 

är inte helt oproblematiskt, vilket framgår av 

Magdalena Grams recension. Att fotobevarande 

institutioner måste förbereda sig på ett ökat 

intresse från forskarvärlden är såväl positivt 

som resurskrävande. Många samlingar ligger 

nerpackade i väntan på nya bättre lokaler. När 

det väl ges tid för inventering kan både det ena 

och det andra dyka upp. Ann Olsén skriver i detta 

Kvartalsbrev om hur en allmän inventering av 

några fotosamlingar vid Etnografiska museet 

synliggjort en enskild fotografs verk, Guillaume 

Berggren som var verksam i Konstantinopel 

(Istanbul i Turkiet). Alla som arbetar i nära kontakt 

med fotoarkiven känner ofta till guldkornen, men 

att förmedla dem till omvärlden kan vara svårt 

beroende på bristande tid och resurser. 

Att det finns fotografier som överhuvudtaget 

aldrig når arkiven och därmed inte bevaras för 

eftervärlden är verklighet såväl här hemma i 

Sverige som i andra länder. Annette Rosengren 

skriver i Kvartalsbrevet om sitt senaste besök 

vid Fotobiennalen i Moskva. Under besöket såg 

hon förutom en rad utställningar på gallerier och 

museer också privata visningar av fotografer. I 

artikeln visar vi fotograf Sergei Gitmans bilder 

från ett fängelse för tbc-sjuka i Ryssland, bilder 

tagna på uppdrag av en ideell organisation och som 

fotografen själv förvarar idag. 

Ytterligare en bok recenseras i Kvartalsbrevet, 

The Folio Society Book of the 100 best 

Photographs. Det är en unik fotoupplevelse 

i bokform, som väcker en del frågor om 

fotografiet som konstform, som språk och som 

kunskapsförmedlare. 

Sist i Kvartalsbrevet presenterar vi ett enskilt 

fotografi, denna gång en bild av fotografen Roger 

Fenton. Framöver kommer vi att be medarbetare 

till Kvartalsbrevet att bidra med just sina 

favoritbilder. Vi vill på så vis lyfta fram det som 

Fotosekretariatets arbete handlar om, fotografier.

Nationella fotografregistret 

Det nationella fotografregistret är fortfarande i en 

utvecklingsfas och nu öppnas möjligheten för fler 

institutioner att ta del av de verktyg som kommer 

att användas för inmatning och export till det 

centrala registret. Två databasapplikationer finns 

tillgängliga för inmatning av fotografuppgifter, en 

i File Maker och en i Access. Båda filerna inklusive 

manualer blir i början av oktober, möjliga att ladda 

ner från Fotosekretariatets webbplats (fliken NFR/ 

Databasen). 

Under hösten går arbetet vidare med det 

centrala registret som fått ett framflyttat 

publiceringsdatum. Vi hoppas kunna visa 

databasen på webben i början av 2007. Tills dess 

tar vi fram rutiner för att ta emot uppgifter via de 

två fristående applikationerna i File Maker och 

Access. Syftet är att Fotosekretariatet ska kunna ta 

emot uppgifter till det centrala registret, men också 

vara ett stöd till de institutioner som vill anpassa 

sin egen databas till det format som används i det 

centrala registret. 

För er som vill veta mer om arbetet med det 

Nationella fotografregistret, kontakta Kajsa Hartig: 

kajsa.hartig@nordiskamuseet.se 

Utbildning: Identifiering av 

fotografiska tekniker 

Den 1 december arrangerar vi återigen en 

endagskurs i identifiering av fotografiska tekniker. 

Syftet är att deltagarna ska lära känna och kunna 

identifiera olika fotografiska tekniker, från och med 

de första användbara ca 1839, fram till vår tids 

fotografiska material. Kursen behandlar vidare hur 

man omhändertar, vårdar och bevarar respektive 

fotografiskt material. 

Lärare är fotokonservator Torsten Johansson, 

som har lång erfarenhet av att arbeta med 

historiskt bildmaterial, tidigare vid Stockholms 

2 

Aktuellt från Fotosekretariatet 

- 3 - 

stadsmuseum och nu vid Kungliga biblioteket som 

chef för repro- och fotoenheten. Torsten Johansson 

är medlem i den europeiska organisationen SEPIA 

(Safeguarding European Photographic Images for 

Access). 

Pris: 1 500 kronor inklusive moms (lunch och 

fika ingår). Tid: ca 8.30 – 17.00 (vi återkommer 

med kursprogram). Anmälan sker till: 

fotosekretariatet@nordiskamuseet.se 

Prissättning av fotografiska tjänster 

Som tidigare meddelats producerar 

Fotosekretariatet inte längre en färdig prislista 

för fotografiska tjänster och användaravgifter. 

En sådan framställdes tidigare i samarbete 

med Svenska museiföreningen. Istället har 

Fotosekretariatet under våren tagit fram en 

text som enbart berör kriterier för prissättning 

av fotografiska tjänster. Anledningen till att 

denna text tagits fram, är att Fotosekretariatets 

målgrupper inom ABM-sektorn är vitt skilda 

institutioner med olika uppdrag och mål. Det är 

därför svårt att skapa en gemensam prislista. Nu 

ger vi istället förutsättningarna för att institutioner 

själva ska kunna avgöra vilka avgifter som ska tas 

ut för fotografiska tjänster. Vi avstår alltså från att 

rekommendera nivåer för användaravgifter. Texten 

är producerad av Kjell Engman Lundberg, tidigare 

vikarierande intendent vid Fotosekretariatet, och 

Magdalena Gram, chef vid Arkiv, Bibliotek och 

Bild, Nordiska museet. Texten kommer inom 

kort att kunna laddas ner från Fotosekretariatets 

webbplats. 

Ny e-postadress 

Som vi meddelade i förra Kvartalsbrevet har 

vi bytt e-postadress till fotosekretariatet@ 

nordiskamuseet.se. Vi kommer nu att avaktivera 

den gamla adressen (fotos@nordiskamuseet.se).

Begreppet bok leder tanken främst till text men 

som bekant kan böcker också innehålla eller rentav 

bäras av ett bildmaterial. I den tryckta boken har 

bilden under århundradena integrerats mer eller 

mindre väl och i skiftande tekniker, främst träsnitt, 

kopparstick, litografi, xylografi och fotografi. 

Väl behandlade av en medveten formgivare kan 

fotografier i böcker få en presentation, som ibland 

överträffar utställningsmediet. Under senare 

tid har den digitala tekniken medverkat till att 

bildflödet ökat till en nivå, där balansen mellan text 

och bild ibland hotar att gå förlorad. Författarens 

och formgivarens omdöme och skicklighet är 

avgörande för ett balanserat resultat. 

Sommaren ägnade jag bland annat åt att läsa 

böcker, många av dem rikt illustrerade och några 

ägnade bilden i första hand. Flera nyutgivna titlar 

tycks vittna om en samhällelig oro och frågor om 

vadan och varthän. Ett behov av vidräkning med 

det förflutna återkommer hos författare, som 

explicit eller indirekt utropar: Hur blinda och 

aningslösa har vi inte varit i synen på historien 

och civilisationen! En mera lågmäld skildring 

av ett historiskt fiasko ger Tyrone Martinsson i 

Nils Strindberg. En biografi om fotografen på 

Andrées polarexpedition (2006). Boken omfattar 

en dokumentation i text och bild av den unge och 

hitintills relativt okände fotograf, som 1897 följde 

med S.A. Andrée på hans färd i luftballong mot 

Nordpolen. Med på resan fanns även en tredje 

passagerare, Knut Frænkel. 

Flera polarexpeditioner hade påbörjats och 

vissa även genomförts innan ingenjör Andrée 

gav sig iväg, men hans speciella bedrift skulle 

vara att leda en expedition, som färdades mot 

polen i vätgasfylld luftballong. Ballongen med det 

stolta namnet Örnen lyfte från Danskön i juli och 

kantrade på isen efter bara drygt två dygn. Efter en 

lång isvandring under svåra umbäranden nådde de 

tre männen i oktober fram till Vitön, nordost om 

3 

Bilder på liv och död 

Magdalena Gram 

- 4 - 

Örnen på isen den 11 juli 1897. Foto Nils 

Strindberg. Bildkälla: Polarcenter, Gränna & 

Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi. 

Båtfärd över isen, 1897. Foto Nils Strindberg. 

Bildkälla: Kungl.Vetenskapsakademien. 

Svalbard, där de alla mötte döden. Nils Strindberg 

dog först, nyss fyllda 25 år, och begravdes av sina 

döende kamrater. Resterna av expeditionen och de 

tre männen hittades trettiotre år senare. 

Fynden på Vitön utgör en av de mest välbevarade 

lämningarna efter en förolyckad polarexpedition 

och många är de som fängslats av materialets 

vittnesbörd om den inträffade katastrofen. 

Delar av de stenografiska anteckningar som Nils 

Strindberg förde under expeditionen publicerades

Andréexpeditionens läger, 1897. Foto Nils Strindberg. Bildkälla: Kungl.Vetenskapsakademien. 

i Med Örnen mot polen (1930), utgiven av 

Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi. 

I Ingenjör Andrées luftfärd (1967) skildrade Per 

Olof Sundman katastrofen ur Andrées perspektiv. 

1982 filmade Jan Troell Sundmans roman och 

1997 återkom han tillsammans med Göran Gunér 

till ämnet i filmen En frusen dröm. Visserligen 

skapade Troell sina egna smärtsamt sköna bilder, 

men han var också påverkad av det fotografiska 

material, som Nils Strindberg lämnat efter sig. 

Enligt Andrées planer skulle kameran tjänstgöra 

som expeditionens främsta vetenskapliga 

instrument vid kartläggningen av de okända 

trakterna. Efter haveriet kom den snarast 

att fungera som en visuell dagbok över en 

alltmera hopplös vandring mot fast land. 

Filmerna som hittades på Vitön framkallades 

av John Hertzberg på Tekniska högskolan 

och materialet spriddes i flera samlingar och 

publikationer. De 93 originalnegativen har 

alltsedan 1930 ägts av Svenska Sällskapet för 

Antropologi och Geografi och deponerades 

1973 tillsammans med dagboksmaterialet vid 

Kungl. Vetenskapsakademiens arkiv. 1997 fick 

den unge forskaren Tyrone Martinsson tillgång 

- 5 - 

till originalnegativen, som han katalogiserade, 

digitaliserade och analyserade. Resultatet av 

hans arbete presenterades 2003 i avhandlingen 

Photographic Archaeology and Nils Strindbergs 

Photographs from the Andrée Polar Expedition 

1896-1897. Genom att sammanställa fotografierna 

med efterlämnat dagboksmaterial hade Martinsson 

kunnat fördjupa kunskapen om expeditionen. Han 

hade också upptäckt nya detaljer och funktioner i 

bildmaterialet och lyckats revidera fotografiernas 

kronologiska ordning. En intressant upptäckt var, 

att ett antal fotografier tillsammans bildade ett 

360º panorama över islandskapet. 

I Martinssons nya bok träder Nils Strindberg 

fram som en enskild individ och det är 

hans perspektiv som dominerar. Jämte 

dokumentationen från polarexpeditionen har 

Martinsson haft tillgång till tidigare opublicerat 

material i privat ägo. Han har också utnyttjat de 

mera privata avsnitten i Strindbergs stenogram. 

Andrée-expeditionens fotograf, som var son till 

August Strindbergs kusin Oscar, växte upp i en 

borgerlig familj präglad av stark sammanhållning. 

Efter avslutad skolgång skaffade han sig en 

naturvetenskaplig utbildning och började i

tjugoårsåldern även experimentera med kameran. 

I anteckningarna framstår han som en sympatisk 

ung man, öppen inför livet och med en stadigt 

växande kärlek till sin fästmö, Anna Charlier. Att 

han trots vissa egna tvivel och varningar faktiskt 

följde med Andrées expedition är något av en 

psykologisk gåta, som möjligtvis kan besvaras med 

förklaringar som lojalitet och pliktkänsla. Någon 

boren äventyrare var han knappast. 

Nils anteckningar under isvandringen är 

formulerade som brev till Anna och förefaller 

sprungna ur flera olika behov. Förutom att 

sakligt dokumentera strapatserna försökte Nils 

uppenbarligen hålla fast minnet av en bättre 

verklighet och hålla modet uppe på både sig själv 

och Anna. Någon gång anar man hans förtvivlan 

men den vänds viljemässigt till ett hopp, som 

någon gång tangerar en närmast ofrivillig religiös 

dimension. I Stockholm väntade de anhöriga 

alltmer uppgivna på ett livstecken. Särskilt 

gripande är Annas öde – hennes gåtfulla gestalt 

fick för övrigt röst i Klas Torstenssons opera 

Expeditionen (1997). 

Bildmaterialet i biografin om Nils Strindberg 

har ett stort källvärde och flera fotografier 

tagna av honom vittnar dessutom om 

skicklighet och konstnärlig medvetenhet. 42 

fotografier är återgivna direkt från de räddade 

originalnegativen och vissa av dem har aldrig 

tidigare publicerats i bokform. Bildmaterialet 

presenteras både i anslutning till texten och 

på separata planschsidor i sepiaton. Motivens 

ödsliga storslagenhet står i skarp kontrast till 

tidens naiva utvecklingsoptimism och tycks 

snarast spegla det slutande 1800-talets gryende 

civilisationspessimism. 

Tyrone Martinsson har i flera sammanhang 

argumenterat för bilden som en underutnyttjad 

källa i forskningssammanhang. Kanske har just 

denna uppfattning frestat honom till att heroisera 

sin egen upptäckt av originalmaterialet. En 

närmare undersökning ger vid handen, att det 

knappast varit försvunnet men – som dessvärre 

ofta är fallet – har en komplicerad historia, som 

Martinsson underlåtit att tydligt redovisa. 

- 6 - 

Den unge Nils Strindberg, född den 4 september 

1872. Tryck ur Norra Reals arkiv (1295), F:43 

Handlingar rörande skolans historia, Stockholms 

stadsarkiv. 

Martinsson är medveten om att bilder inte är 

självförklarande eller entydiga och att det krävs 

både kontext och analys för att de skall kunna 

utnyttjas som källmaterial. Eftersom bild och 

text i boken om Nils Strindberg i hög grad bör 

samverka, är det trist att konstatera att det goda 

helhetsintrycket – trots den grafiske formgivaren 

Johan Lasernas medvetna insats – delvis går 

förlorat. Orsaken är Martinssons valhänta 

språkbehandling och, framför allt, en katastrofal 

korrekturläsning av de många citaten. Vid flera 

tillfällen blir läsaren hängande i luften och själv 

greps jag under läsningen av misstanken, att fel 

version gått till trycket. Hur ett sådant manus 

kunnat passera förlagsredaktionen på Historiska 

media är obegripligt. 

Trots mina reservationer vill jag betona, att 

Martinssons kommentarer till källmaterialet 

präglas av en osentimental inlevelse i de mänskliga 

tragedier, som blev resultatet av ingenjör Andrées 

felbedömningar. Martinssons främsta insats är 

dock hans utomordentliga behandling av Nils 

Strindbergs efterlämnade fotografier. 

Andrée-expeditionens originalnegativ förvaras hos Kungl.Vetenskapsakademien. Kopior finns hos 

Polarcenter, Gränna & Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi, samt Tekniska museet.

Annette Rosengren, intendent och fil.dr, Nordiska 

museet, ger en personlig beskrivning av sina 

upplevelser av fotografi i Ryssland och Ukraina. 

Hösten 1988 var jag första gången i det dåvarande 

Sovjetunionen, en månad i Moskva plus några 

dagar i Charkov i östra Ukraina. Perestrojka och 

Glasnost hade börjat öppna landet och gjort det 

möjligt för västerlänningar att under vissa villkor 

bo hemma hos privatpersoner. Under besöket 

kom jag i nära kontakt med sovjetisk samtida 

fotografi från framför allt Moskva och Charkov, 

men även från provinsen. Den inofficiella fotografi 

som skapats bakom järnridån hade haft sina egna 

privata arenor i lägenheter med utställningar, 

diskussion, kritik och undervisning, och nu började 

den visas upp mer offentligt. Boris Michailov, 

som jag bodde hos i Charkov, charmade senare 

Väst med sin burleska ”stage-photography” 

och han fick så småningom Hasselbladspriset. 

Numera bor han i Berlin. En annan fotograf som 

fick många bestående kontakter med Västeuropa 

var Igor Moukhin i Moskva, en gänglig, ung 

enbart rysktalande fotograf som 1988 väckt 

uppmärksamhet med svartvita bilder av rysk 

undergroundkultur. 

Jag återvände till Ryssland och Ukraina flera 

gånger, såg ännu mer fotografi och tog också emot 

besök hemma i Stockholm. Sedan gick det många 

år utan att jag reste dit, men när museinätverket 

för dokumentär fotografi – administrerat från 

Arbetets museum – ville skicka någon till Moskvas 

Fotobiennal bad jag att få åka. Som förr om åren 

kunde jag bo hemma hos paret Sergei Gitman 

(fotograf m.m.) och Maja Yakubitze. 

Mycket händer på 15 år. Människor flyttar, barn 

växer upp, vuxna åldras, relationer förändras, 

människor gör andra saker – och inte minst 

har Moskva förändrats. Till det bättre och det 

sämre. Moskva i dag har tät biltrafik, otaliga 

4 

Den sjätte internationella fotografimånaden 

i Moskva: Fotobiennal 2006 

Annette Rosengren 

- 7 - 

Foto: Alexander Slyusarev, 1980. 

kaféer, restauranger och fashionabla butiker och 

det är en dyr stad. Polariseringen mellan rika 

och fattiga är stor. Samtidigt finns en del av de 

gamla karaktärsdragen kvar, synliga inte minst i 

ytterområdenas bostadsarkitektur och människor. 

Det fotografiska Moskva har också förändrats 

– till villkor såväl som till uttryck. Fotografer 

har försvunnit från den offentliga scenen, 

många har gått över till reklam, andra har 

tillkommit. Moskvas fotomånad är en av de nya 

scenerna för fotografi, startad på 1990-talet. 

Den sjätte ägde rum 23 mars–14 maj 2006. Som 

andra fotomånader – Mois de la Photo i Paris, 

Xposeptember i Stockholm, Septembre de la Photo 

i Nice – använde den sig av olika platser i staden: 

Moscow Museum of Modern Art som huserar i två 

helt olika byggnader, den stora utställningshallen 

Manege nära Röda Torget, och diverse gallerier 

(Journalistförbundets ”Fotocenter”, det stora 

Konstnärshuset, Zurab Tseretelis konstgalleri, 

RuArts Gallery m.fl.). Så mycket som visades var 

omöjligt att se offentligt femton år tidigare.

Fängelse för tbc-sjuka. Ryssland, omkring 2000. Foto: Sergei Gitman. 

Intresset var stort under första veckans många 

vernissager av stora internationella utställningar: 

Främst Sebastiao Salgados mångåriga projekt 

om det fysiska och industriella arbetet världen 

över, Brassais fotografier från 30-talets Paris, Nan 

Goldins hårt utlevande vänner, James Nachtweys 

krigsfotografi och Anders Petersen med bland 

annat Café Lehmitz. Flera svenska fotografer 

deltog, alla med Petter Östlund vid Fotomuseet 

i Sundsvall som återkommande samordnare 

med Fotobiennalen: Hans Hammarskjöld 

(underbar klassisk fotografi), Hasse Persson och 

Lisa Sehlin (skateboardåkare). Bland de mindre 

internationella utställningarna fanns Jan Saudek 

samt amerikanska Loretta Lux´ barnporträtt med 

associationer till medeltida italiensk porträttkonst. 

Hennes bok finns nu i bokhandeln Konstig i 

Stockholm. 

Det var mycket fotografihistoria från 1900talet, 

mycket fotojournalistik samt mycket mer 

eller mindre iscensatt fotografi som placerade sig 

mellan illusion och verklighet. Som holländska 

Ellen Kooi, ryske Sergei Chilikov, flera av de andra 

ryska fotograferna och några kinesiska. Ett antal 

- 8 - 

tyska fotografer visade arbeten med en delvis 

samhällsreflekterande dokumentär karaktär. 

Fotografins uttryck och tekniska kvalitet i dag 

är påfallande enstämmiga världen över, det i 

stort sett enda som skiljer är människorna och 

miljöerna på bild. 

Inom fotojournalistiken var temat framför 

allt krig och konflikter. Att se den uppklädda 

och vinfestande vernissagepubliken ströva 

omkring och förstrött titta på plågade, skrikande, 

förtvivlade och döende människor var nästan 

outhärdligt, och det var ovärdigt de avbildade. 

Nej, inte sådana bilder utställda! Långt hellre 

fotografi i stil med Fazal Scheikhs värdiga porträtt 

från flyktingläger gjorda i samarbete med MRorganisationer 

[organisationer för mänskliga 

rättigheter. Red.anm.]. De fanns inte med, men 

får stå som exempel på en annan fotografisk stil 

för svåra ämnen. Men jag minns också en liten 

utställning i sektionen krig och konflikter med 

bilder av kvinnor, män och barn som samlats 

utmed järnvägsspåren när Robert Kennedys stoft 

fördes med tåg genom USA. Fotografen hade stått 

på tåget och fotograferat ner mot människorna när

Fängelse för tbc-sjuka. Ryssland, omkring 2000. Foto: Sergei Gitman. 

tåget passerade små och större samhällen. 

Bland många kvinnliga och manliga ryska 

fotografer som ställde ut, var några gamla bekanta 

från 1988, bland annat Igor Moukhin, Tanja 

Libermann, Alexei Shulgin och Sergei Bratkov, 

som flyttat till Moskva från Charkov. Men starkare 

intryck gjorde gamle vännen Alexander Slyusarev, 

som femton år tidigare var inflytelserik bland unga 

fotografer. Under ett hastigt privat besök visade 

han något av sin strikt komponerade fotografi 

med detaljer i stadslandskapet. Och så två andra 

projekt som blev presenterade hemma hos Sergei 

Gitman. Det ena var hans egna färgfotografier 

från ryska fängelser med tbc-patienter, genomfört 

för några år sedan på uppdrag av en så kallad 

NGO (Non Governmental Organisation), dvs. en 

ideell organisation. Tbc i ryska fängelser är en 

internationellt tickande bomb eftersom sjukdomen 

håller på att få spridning som multiresistent mot 

antibiotika. Med Sergei Gitmans hjälp visas man 

in i stora häkten där fångar trängs i en larmande, 

stinkande trångboddhet som associerar till en 

tid långt innan 1800-talet gjorde sorterandet, 

ordnandet och avskiljandet till bärande princip för 

västerländsk fångvård. Men bilderna berättar också 

- 9 - 

om vardagligt liv bland kvinnliga och manliga 

långtidsdömda och om privata och estetiskt 

ordnade sfärer i stora sovsalar. Sergei Gitmans 

fotografier borde ställas ut i Sverige. Vem vill? 

Och det andra: Moskvafotografen Valery 

Shchekoldins mångåriga projekt från barnhem och 

vuxenasyler – svartvita bilder gjorda av en erfaren 

fotojournalist vars avsikt är att följa psykiskt och 

neurologiskt sjuka invånare från födsel till död, en 

patientgrupp som enligt rysk statistik stadigt ökar. 

I stället för att samhället ger hjälp till föräldrar och 

anhöriga förvaras de sjuka på stora institutioner 

med brist på mat, medicin och kunskap hos 

personalen. Vi har sett bilder från barnhem i 

Östeuropa tidigare och tycker kanske att vi har sett 

nog. Men har vi det? Eller snarare, är det inte alltid 

av värde att ta del av vad en annan människa anser 

är så viktigt, att hon eller han ägnar sig åt detta 

under många, många år. 

Den som vill ha en närmare presentation av 

fotomånaden bör besöka hemsidan för Moskvas 

fotohus www.mdf.ru. Titta gärna också på www. 

fazalsheikh.org och www.moukhin.ru.

Fängelse för tbc-sjuka. Ryssland, omkring 2000. Foto: Sergei Gitman.

En nyutkommen bok från The Folio Society har fått 

den till synes anmärkningsvärda titeln The Folio 

Society Book of The 100 Greatest Photographs. 

Att välja ut 100 fotografier och kalla dem 

världens bästa låter en smula övermaga. Titeln och 

det stora formatet ger associationer till en grandios 

coffee table book. Som alla av The Folio Societys 

böcker är även denna vackert inbunden och väl 

formgiven. Tryckkvaliteten är så bra den kan bli 

och det vilar nästan något andäktigt över boken. 

Vore det inte för att huvudredaktören heter Mark 

Hayworth-Booth så skulle titeln kännas tveksam. 

Mark Hayworth-Booth arbetade i 34 år som 

intendent vid anrika Victoria & Albert Museum i 

London och fortsätter nu sitt arbete med fotografi 

bland annat genom denna bok. Han har tidigare 

medverkat i ett flertal fotoböcker, bland andra A 

Guide to Early Photographic Processes (Victoria & 

Albert Museum, London 1983) och Photography: 

An independent art. Photographs from the 

Victoria and Albert Museum, 1839-1996 (Victoria 

& Albert Museum, London 1997). 

Kombinationen med den kände huvudredaktören 

och den påkostade formgivningen väcker 

nyfikenhet över bokens innehåll. Titeln antyder 

något definitivt. De absolut 100 bästa fotografierna. 

Går det överhuvudtaget att välja ut 100 

fotografier ur världens fotografiska skattkistor? 

Motiven bakom sådana urval kan lätt anklagas 

för att vara kommersiella. Det är svårt att som 

fotografiintresserad förbli oberörd. 

Det fotografiska urvalet sträcker sig från Louis 

Daguerre och Hippolyte Bayard till Jeff Wall, 

Cindy Sherman med flera. Många, kanske de flesta, 

av världens mest namnkunniga fotografer finns 

representerade. Nadar, Roger Fenton, Gertrude 

Käsebier, Edward Steichen, Jaques Henri Lartigue, 

Paul Strand, Alfred Stieglitz, Tina Modotti, 

Berenice Abbott, Bill Brandt för att nämna några. 

En svensk fotograf finns med, Lennart Nilsson. 

5 

Världens 100 bästa fotografier 

Kajsa Hartig 

- 11 - 

Bildurvalet spänner över en rad olika genrer, 

porträtt, landskap, stilleben, snapshots, 

krigsfotografering, vetenskaplig fotografi med 

mera. Det är mycket välkända fotografier och 

urvalet känns till en början förvånansvärt 

förutsägbart. Många av bilderna har ofta 

publicerats, framförallt i stora fotohistoriska 

publikationer som de av Beaumont Newhall, 

Michel Frizot och Maya Warner Marien. 

Mark Hayworth-Booth poängterar att det 

är just minnesvärda bilder som gör klassiker. 

Han beskriver själv ett klassiskt fotografi och 

förekommer läsaren genom att säga ”...you will 

already have recalled it as you read my words”. 

Han lägger alltså stor vikt vid fotografier som 

haft stor spridning, inte bara i fotohistoriska 

sammanhang utan även i media generellt. Det 

handlar om fotografier som blivit ikoner. Ett 

exempel är porträttet av Che Guevara (som 

ni säkert ser framför er när ni läser detta), 

fotograferat av Alberto Díaz Korda. Bilden anses 

vara världens mest reproducerade fotografi. 

Fotografierna är var och en ackompanjerade av 

en text skriven av en välrenommerad författare/ 

skribent. Skribenterna, främst från anglosaxiska 

länder, är 43 till antalet. Mark Hayworth-Booth 

påpekar i introduktionen att texten är nödvändig 

för att ackompanjera fotografiet. De ger en 

introduktion till fotografen och till fotografiet. 

Intressant är att de 100 bästa fotografierna aldrig 

är anonyma. Endast tre fotografier saknar angiven 

fotograf. De har dock en tydlig avsändare i form av 

en organisation. Kopplingen till fotografen och till 

avsändaren blir alltså stark. 

Signifikant för boken är att det enskilda 

fotografiet står i centrum, även om fotografens 

samlade produktion är av betydelse för urvalet. Det 

är inga chockerande eller stötande bilder på något 

vis. Även om några av fotografierna skildrar något 

dramatiskt, till exempel den skjutne soldaten som

Ett av fotografierna i The Folio Society Book of The 100 Greatest Photographs. ”The valley of the shadow 

of death.” Foto: Roger Fenton (1819-1869). Library of Congress Prints and Photographs Division 

[Reproduction number: LC-USZC4-9217]. 

faller, av Robert Capa, så blir perspektivet delvis 

beroende på fotografiets egenskap av ikon snarare 

tidlöst än bilden av ett tidsdokument. Det vilar 

en stillhet över de flesta av fotografierna. Mark 

Hayworth-Booth understryker fotografiets förmåga 

att beröra vårt inre. ”We have acknowledged in our 

selection that some photographs address the inner 

world of psychological experience rather than the 

external realm of historical events”, något som 

återspeglas bland annat i en av de mest betagande 

bilderna The Brig av Gustave Le Gray (på franska 

Brick au clair de lune). 

Det är vitt skilda fotografier, men urvalet känns 

sammanhållet. Texterna står för sig, men stöttar 

fotografierna och motiverar urvalet. Några texter 

ger en explicit inblick i hur fotografiet har blivit en 

stilbildande klassiker. De valda fotografierna har 

helt skilda egenskaper som gör dem till klassiker, 

trots att ett fåtal kriterier använts för att välja ut 

- 12 - 

dem. Hur blir då ett fotografi enastående stort? 

Enligt Mark Hayworth-Booth handlar det om att 

fotografiet ska: 

• vara minnesvärt 

• ha originalitet, vara nyskapande 

• fånga ögonblick och händelser 

• ha ett bra tonomfång och en bra 

komposition 

Kriterierna som motiverar och håller samman 

urvalet, menar han skall dock inte tas för 

bokstavligt. Flexibilitet och ett öppet sinne är 

nödvändigt vid betraktandet och tolkandet av ett 

fotografi. 

Boken är en fotohistorisk tillbakablick och 

ger referenser till viktiga epoker. Den saknar 

fördjupning i fotografins historia, men gör heller 

inte anspråk på att ge en helhetsbild. Den tydliga 

utgångspunkten i fotografin som en konstart 

uttrycks inte explicit i introduktionstexten, även

om de uppställda kriterierna antyder detta. Det 

framskiner desto mer i övriga texter där författarna 

ofta ger konsthistoriska referenser och lyfter fram 

fotografiet som uttrycksmedel och som upphov 

till känslomässiga upplevelser. Bildurvalet, som 

fokuserar på den enskilda bilden, omfattar nästan 

enbart estetiskt tilltalande och tekniskt skickligt 

framställda fotografier. Trots att vissa fotografier 

i första hand är sociala dokumentationer, 

krigsfotografier eller vetenskapliga fotografier, 

gör motivvalet och sammanhanget att även 

dessa i första hand betraktas från en estetisk 

utgångspunkt. Ett exempel är den före detta 

sociologen Sbastião Salgados välkända fotografi av 

guldgrävare i gruvan Serra Pelada, Brasilien. 

Perspektivet sätter sin prägel på bokens innehåll 

och skapar samtidigt en stark sammanhållning av 

materialet, som med ett annat perspektiv skulle te 

sig splittrat. 

Att påstå att 100 fotografier är världen bästa, 

just dessa fotografier och inte några andra, är 

naturligtvis på ett sätt omöjligt. Det faktum 

att Mark Hayworth-Booth ändå valt 100 

fotografier, och tydligt motiverat urvalet, gör 

boken till ett spännande bidrag till synen på 

fotografi. Framförallt är The Folio Society Book 

of The 100 Greatest Photographs en högklassig 

fotopublikation och ett sant nöje att försjunka i. 

- 13 - 

The Folio Society Book of The 100 Greatest 

Photographs. London, 2006.

Hovfotografen Guillaume Berggrens bilder 

– en växande samling 

Ann Olsén är bildarkivarie och arbetar vid 

Etnografiska museet i Stockholm. 

Den 1 maj 2004 steg jag för första gången in 

i Etnografiska museets ”skattkammare” med 

uppdraget att inventera de gamla bildsamlingarna. 

Syftet var att ta reda på vad som egentligen fanns 

där och se hur samlingarna egentligen mådde. Den 

s.k. skattkammaren var detsamma som två låsta 

arkivrum som skulle tömmas inför ombyggnation 

och installation av klimatanläggning, en åtgärd 

för att garantera god förvaring av bildmaterialet i 

framtiden. 

Min uppgift var att se igenom, åtgärdsbedöma 

och uppskatta antalet fotografier i varje 

låda som lämnade rummet. Inte mycket av 

materialet var förpackat i emballage och många 

fotografier förvarades i rent av skadliga kuvert. 

Inventeringslistorna för de båda rummen innehöll 

uppgifter som ”trol. Afrika”, ”info saknas” och 

hänvisade till nummerserier som inte fanns på 

något annat ställe i samlingarna. 

Så småningom var arkivrummen tömda och 

Ann Olsén 

Utsnitt ur panorama över Istanbul, troligen fotograferat av Guillaume. Bilden i privat ägo. 

7 

- 14 - 

steg två kunde vidtas, det vill säga en noggrannare 

studie av materialet följt av omkuvertering, 

märkning och registrering. Det skulle snart visa 

sig vara ett evighetsprojekt då de fotografier som 

hade noteringen ”info saknas” befann sig vara långt 

fler i antal än väntat. Det skulle alltså krävas större 

efterforskningar i samband med inventeringen och 

därmed var det bara att inse den temposänkning 

detta skulle medföra. 

En dag fick vi besök av en herre med ett avlångt 

fotografi under armen. Det visade sig vara ett 

osignerat panorama över Konstantinopel från 

tidigt 1900-tal och vår besökare ville höra sig för 

om fotografiet möjligen var av Guillaume Berggren. 

Det var första gången jag hörde talas om denne 

man, döpt till Per Vilhelm Berggren och född 1835. 

Berggren var en svensk fotograf som anlände till 

Konstantinopel 1866 och som levde och verkade 

där fram till sin död 1920. Idag dyker Guillaume 

Berggrens bilder ofta upp i olika sammanhang och 

samlingar, just för att han levde på att sälja sina 

bilder till resande som ville ha med sig bildminnen 

hem från sitt besök i Konstantinopel – detta

Guillaume Berggren, kallad ”morbror”, 

Etnografiska mueets arkiv. 

var ju innan kameran blev var mans egendom. 

Framför allt blev jag medveten om att Berggrens 

bilder dök upp lite då och då i samband med min 

egen arkivinventering på museet. Jag hade själv 

traskat gata upp och gata ner i Istanbul med min 

kamera och kände därför igen många av miljöerna 

i Berggrens bilder. 

Så införskaffades Fotografiska vyer från 

Bosporen och Konstantinopel (1984) av Leif Wigh. 

I den fanns fakta om ”den svenske fotografen 

G. Berggren och hans verksamhet under 1800talet 

i det ottomanska Turkiet”. Boken innehöll 

en imponerande förteckning över de då kända 

exemplaren av Berggrens bilder och upgifterna om 

var dessa kunde finnas. 

Med anledning av bistra tider under 

första världskriget, skriver Leif Wigh, ”blev 

varutillgången i det närmaste obefintlig och 

turistströmmen var ett minne blott. Guillaume 

Berggren började därför sälja sina glasnegativ till 

stadens glasmästare som återanvände dem vid 

fönstermonteringar. Han sålde också negativ till 

- 15 - 

trädgårdsmästare som använde glaset till att täcka 

taken på växthusen. Långsamt började hans en 

gång så omfattande negativkollektion att förintas. 

Och så hade det fortsatt om inte en person från 

den tyska beskickningen uppenbarat sig. Denne 

hade till uppgift att förhandla om inköp av de 

återstående glasnegativen. Härigenom försåldes 

större delen av den återstående samlingen negativ 

till Tyskland och finns fortfarande i tysk ägo genom 

att Das Deutsche Arkäologische Institut i Istanbul 

äger dem.” 

Enligt Leif Wighs beskrivning bör vi räkna varje 

återfunnen kopia av Berggrens fotografier som ett 

unikt original. Eller hur är det med den saken? 

Finns varje motiv kopierat och spritt i så stora 

upplagor att de då inte kan räknas som unika? 

Genom att studera förteckningen över kända 

exemplar längst bak i boken borde vi få svar. 

Men vid en första titt på förteckningen över vilka 

bilder som bara skall finnas på mitt eget museum, 

noterade jag hur ofullständig den var, något som 

blev tydligt när jag samtidigt försökte inventera 

vad som verkligen fanns i samlingarna. Frågan 

infann sig genast: Om våra arkiv innehåller så här 

mycket okänt material – hur ser det då ut i andra 

arkiv? 

Plötsligt började varje liten notering om 

”Konstantinopel” bli mer spännande än allt annat 

och det dök upp Berggrenbilder från olika håll i 

gömmorna – ingen av dem angivna i förteckningen 

i boken. En del fotografier var uppklistrade på 

kartong, andra var hårt ihoprullade rullar med 

albuminkopior. Ytterligare andra låg som postade 

eller samlade vykort från Konstantinopel. Givetvis 

uppenbarade sig en del motiv i flera exemplar, men 

med tiden började jag notera att de dessutom var 

numrerade – något som inte uppmärksammats 

särskilt i Leif Wighs bok. 

Jag upprättade en ny förteckning och 

allteftersom bilderna passerade mina händer 

noterades dessa med nummer i förteckningen. 

En struktur med Berggrens egen nummerserie 

växte sakta fram. Ett stort antal bilder hade en 

gång köpts in av herrar på genomresa, till exempel 

Sven Hedin (på väg till Bagdad) och Didrik Bildt 

(världsresenären). Några kartonger med bilder 

fångade särskilt mitt intresse, en samling med 

privatbilder och vykort som hade skänkts av 

fru Paula Lindeberg till Etnografiska museet 

tillsammans med ett antal föremål. Många av

ilderna och vykorten hade motiv signerade 

Guillaume Berggren. Plötsligt började det bli riktigt 

roligt att läsa baksidestexterna. 

Tydligen hade fru Paula Lindeberg en syster, 

Stephanie eller Steffi, boende i Turkiet. Paula 

Lindeberg adresserades Beyel i efternamn på 

de tidiga vykorten – alltså innan hon gifte sig. 

Så upptäckte jag att fru Stephanie Beyel hade 

publicerat två böcker. Omgående började jag söka 

efter dem i antikvariat och fann lyckligtvis båda 

två. De är skrivna i dagboksform och berättar om 

livet för en svensk kvinna i dåtidens Turkiet, där 

hon reser med sin man när de inte vistas hemma i 

staden Broussa eller Konstantinopel. 

Det visade sig att Stephanie Beyel umgicks flitigt 

med ”morbror” Berggren och hans systerdotter 

Hilda i deras hem, kallat för ”lilla Sverige” 

och som var en central mötesplats för ”den 

svenska kolonien” i Konstantinopel. Innehållet i 

vykortstexterna började få ännu en ny innebörd 

då de ibland relaterade till något som Stephanie 

Beyel skrivit om i böckerna. Mest spännande av 

allt, i Etnografiska museets arkiv fanns bilder som 

illustrerade det som berättades om i böckerna. 

Det är bilder av Hilda där hon sitter i det gröna 

på en kyrkogård och handkolorerar ”morbrors” 

fotografier. Det är vykort som morbror Guillaume 

Berggren själv en gång skrivit. Det visade sig 

att även Hilda och Stephanie fotograferade. Det 

som Stephanie förmedlade i sina böcker är något 

att berätta för fler, kanske i utställningsform så 

småningom. 

Berggrenmaterialet inventeras vidare vid 

Etnografiska museet – någon gång i framtiden 

hoppas vi att med hjälp av en förteckning kunna 

ringa in antal kända exemplar av varje numrerat 

motiv, kanske även det stora antalet onumrerade 

motiv kan räknas på något sätt. På så sätt börjar 

vi se hur unika vissa av bilderna är, något som 

omvärlden redan tycks ana. Guillaume Berggrens 

fotografier värderas högt i rena pengar, ute på 

marknaden finns nio kartongmonterade bilder till 

salu för utropspriset 2 200 € eller 2 728 $. 

Citat ur: 

Wigh, Leif (1984). Fotografiska vyer från 

Bosporen och Konstantinopel. Ingår i 

Meddelanden/Fotografiska museet. 

ISSN 0348-5412. 

- 16 - 

Hilda Ullin kolorerar fotografi. Foto: troligen 

Guillaume Berggren. Etnografiska museets arkiv.

Accessprojekt vid Nordiska museets arkiv 

Tre personer har genom det arbetsmarknadspolitiska 

projektet Access anställts vid Nordiska 

museets arkiv för att arbeta med fotografi. De 

började arbeta i våras och har nu kommit en bit 

på väg. När Fotosekretariatet träffar Kjell Engman 

Lundberg (tidigare vikarie på Fotosekretariatet), 

Maria Eriksson och Maria Gidlöf märks att alla 

tre hunnit sätta sig in i sina respektive arkiv. Det 

handlar om omfattande fotografiskt material 

och var och en har fått göra avgränsningar och 

framförallt prioriteringar. 

Trots att Access-projekten beräknas pågå minst 

ett år räcker tiden inte riktigt till en fördjupning i 

det utvalda materialet. Det handlar om Nordiska 

7 

- 17 - 

Kompaniets arkiv (NK), om fotograf Hans 

Malmbergs arkiv och om fotograf Tore Johnsons 

arkiv. Att just dessa tre arkiv valdes ut (för att bli 

föremål för Access-medel) är resultatet av långa 

diskussioner mellan intendent Åsa Thorbech och 

de tre Access-anställda. 

Kjell Engman Lundberg är från början 

fotograf/bildintendent och Maria Eriksson och 

Maria Gidlöf är utbildade arkivarier. Alla tre är 

således väl kvalificerade för sina uppgifter. Viss 

introduktion till det praktiska arbetet och till 

registrering i arkivdatabasen Visual Arkiv har de 

fått av Åsa Thorbech. De har också deltagit i kurser 

arrangerade av ABM-centrum för Access-personal.

Strykjärn. Foto: Erik Holmén © Nordiska museet. Bilden något beskuren. 

NK:s arkiv 

Maria Eriksson som arbetar med NK:s arkiv 

berättar att hon i det omfattande arkivet börjat 

arbeta med negativ (acetat och glasplåtar) 

producerade åren 1925 till 1965. Det är framförallt 

fotograf Erik Holméns bilder som dominerar i 

materialet. Han har kallats modefotograf men 

fotograferade även varor och en del dokumentära 

bilder. Det praktiska arbetet består i att ge 

fotografierna en översyn, rengöra, kuvertera 

om och märka om. Materialet som har ett stort 

vårdbehov är i relativt gott skick. På grund av den 

bristfälliga förvaringen i originalkartonger är det, 

som Maria Eriksson säger, ett viktigt framsteg som 

görs varje dag trots att det är svårt att se slutet på 

den stora samlingen. I samband med vården av 

negativen förpackas de i nya askar som registreras 

volymvis i Visual Arkiv. Utgångspunkten är att 

varje arkiv ska förtecknas enligt arkivprinciper och 

göras överskådligt genom att varje fysisk enhet 

registreras, dvs. volym, med ett signum och en 

beskrivning. 

- 18 - 

Tore Johnsons arkiv 

Maria Gidlöf arbetar med fotograf Tore Johnsons 

(1928–1980) arkiv, vilket består av ett antal olika 

materialtyper. Stora delar är pärmar med negativ 

i pergamynfickor och pärmar med kontaktkartor. 

Det finns också mängder med diabilder som 

ligger i de askar de en gång levererades i. Tore 

Johnson som var medlem i fotografkollektivet Tio 

fotografer hade relativt god ordning på sina bilder. 

Tio fotografer upprättade ett eget registersystem 

vilket är till stor hjälp för arkivarierna idag. När 

Tore Johnsons arkiv förvärvades av Nordiska 

museet ordnades påsiktsbilderna. I arbetet med 

negativ och kontaktkartor ingår att lyfta in dem i 

nya kartonger (volymer), som sedan registreras i 

Visual Arkiv. Tore Johnson var mycket produktiv 

och Maria Gidlöf berättar att det från ett års 

produktion kan finnas 990 kontaktkartor. Material, 

utöver det rena fotomaterialet, som finns i Tore 

Johnsons arkiv består av tryck, pressklipp, 

utdrag ur tidningar och tidskrifter om fotografen 

själv, hans arbete och produktion. Vidare av

korrespondens rörande olika fotoprojekt och 

utställningar, fotostatkopior av bilder, kopia av 

registerpärmen upprättad vid bildbyrån Tiofoto 

(som startade året efter det att Tio fotografer 

bildades) och fotografens egna insamlade 

pressklipp rörande tekniska nyheter inom 

fotografin. 

Hans Malmbergs arkiv 

Hans Malmbergs arkiv bearbetas av Kjell Engman 

Lundberg. Arkivet liknar Tore Johnsons, dels för 

att båda var aktiva ungefär vid samma tidsperiod 

och dels för att de båda fotograferna också var 

medlemmar i Tio fotografer. Hans Malmberg 

(1927–1977) började sin verksamhet 1946. Han 

arbetade mycket på frilansbasis för bildtidskrifter 

som Se och Vi. Malmbergs arkiv är precis som 

Tore Johnsons välordnat. Malmberg var dessutom 

noggrann att ange nummer på varje enskild 

negativremsa. Han fotograferade dagligen, privat 

så väl som på uppdrag. 

Att tre fotosamlingar i Nordiska museets arkiv nu 

får en sådan grundlig genomgång är spännande 

och roligt. Fotosekretariatet kommer att följa 

Access-projektets utveckling och resultat och lovar 

återrapportering i ett kommande Kvartalsbrev. 

Gemensamt för Kjell Engman Lundberg, Maria 

Eriksson och Maria Gidlöf är att de alla känner stor 

entusiasm för sitt arbete. Genom deras insatser 

kommer vi också att få ta del av deras upptäckter 

och erfarenheter. 

- 19 - 

Gruvarbetare utanför Manskapshusen, Kiruna, 

april 1965. Foto: Tore Johnson © Nordiska 

museet. Bilden ingår i ett stort reportage – och 

en utgiven bok ” LKAB i bild” – vid LKAB:s 75årsjubiléum 

1965. 

Midsommar i Mora. Tillverkning av dalahästar. 

Foto: Hans Malmberg, 1956 © Nordiska museet.

ABM-centrum arrangerar utbildning 

ABM-centrum arrangerar ett flertal 

utbildningar i första hand för personal inom 

det arbetsmarknadspolitiska projektet Access. 

Kurserna som är avgiftsfria, rör främst 

digitalisering men också intilliggande ämnen som 

vård, förvaring, registrering och tillgänglighet. 

Utbildningarna, som även är öppna för annan 

personal i mån av plats, äger rum på flera platser i 

landet. Läs mer på: 

http://www.abm-centrum.se/utbildning/default. 

asp 

”Alt til alle?” Norsk nationell 

strategi för kulturhistorisk fotografi 

I dagarna har en remissutgåva av en ny strategi 

för förvaltning av kulturhistorisk fotografi i 

Norge presenterats. Strategin sträcker sig över 

de kommande fem åren och tar ett omfattande 

grepp på situationen för kulturhistoriska 

fotografisamlingar inom ABM-sektorn. 

Dokumentet är utarbetat av Per-Olav Torgnesskar, 

ABM-utvikling, Hanne Holm-Johnsen, Preus 

museum och Kristin Aasbø, Nasjonalbiblioteket. 

En stor del av texten används åt att diskutera 

de kommande fem årens största utmaningar 

som bland annat består av insamlingspolitik 

och förvaltning, men också av fotobevarande 

institutioners brist på strategier för arbetet på 

området kulturhistorisk fotografi.Digitalisering 

ses som ett fortsatt viktigt område där man i 

Norge satsar stora summor på nya projekt. I 

samband med digitalisering behandlas frågor om 

registreringsprinciper och tillgängliggörande. 

Dokumentet är väl genomarbetat och ger 

en intressant lägesbeskrivning av situationen 

i Norge. Så snart som en slutlig utgåva ligger 

klar återkommer Fotosekretariatet med ett mer 

djupgående referat. 

8 

Nyheter i korthet 

- 20 - 

Nationellt kompetenscenter ska 

säkra Sveriges digitala kulturarv 

Samverkan ska rädda värdefull information för 

eftervärlden. På initiativ av bland annat Riksarkivet 

bildas nu ett nationellt kompetenscenter med 

uppgift att utveckla och sprida metoder för att 

långsiktigt säkra Sveriges digitala kulturarv. 

Arbetet ska ske i nära samarbete med myndigheter, 

kommuner, landsting och privata organisationer. 

Kungl. biblioteket och Statens ljud- och bildarkiv 

hör till de institutioner som ansluter till arbetet. 

Kompetenscentret Centrum för långsiktigt digitalt 

bevarande har följande webbadress: 

http://ldb.project.ltu.se/ 

Xposeptember 

Den 23 september drog fotofestivalen 

Xposeptember igång i Stockholm. Festivalen pågår 

till den 22 oktober och programmet innehåller 

förutom en lång rad utställningar också en rad 

föreläsningar och seminarier. 

Läs det fullständiga programmet på webbplatsen 

www.xposeptember.se 

Projektet Sockenbilder i Hudiksvalls 

kommun 

Vid ett möte den 16 januari 2006 beslutade 

majoriteten av hembygdsföreningarna inom 

Hudiksvalls kommun att gå ihop i ett projekt för att 

ta vara på föreningarnas fotosamlingar. Bilderna 

ska genom projektet registreras, digitaliseras 

med hög kvalitet och publiceras på respektive 

förenings hemsida. Syftet är att locka fler att bidra 

med information om bilderna. Det digitaliserade 

materialet, informationen om bilderna och 

originalbilden ska sedan förvaras långsiktigt. 

Projektet som är ett föredömligt initiativ finns att 

läsa om på webbplats: www.sockenbilder.se

Kungaporträtt i ny publikation från 

Nationalmuseum 

Kungar i svart och vitt är en ny publikation från 

Nationalmuseum som lyfter fram porträttkonsten 

i kungliga sammanhang. Bokens författare är 

Magnus Olausson och Eva-Lena Karlsson och 

förordet är skrivet av överintendent Solfrid 

Söderlind. 

En rad fantastiska fotografiska porträtt varvas 

med en kortare text som ger fotohistoriska 

återspeglingar och knyter an till den fotografiska 

porträttkonstens framväxt i Sverige. 

Publikationen bygger på den utställning som visats 

på Gripsholms slott under sommaren och dit bland 

andra Bernadottebiblioteket lånat ut verk. 

Kungar i svart och vitt (ISBN: 91-7100-753-9) 

kan beställas via Nationalmuseum, Box 16176, 103 

24 Stockholm. Webbplats: 

www.nationalmuseum.se 

Tidsklipp: Arkeologi i bild 

Vid historiska museet i Stockholm visas en 

utställning om film och fotografi i arkeologins 

tjänst. I utställningen, som pågår fram till och med 

oktober, möter besökaren arkeologer i fält. Bakom 

utställningen står informationschef Björn Axel 

Johansson och fotograf Christer Åhlin. 

Filmerna visar såväl rekonstruktioner som 

utgrävningsarbete och utgörs av professionellt 

producerad film och av amatörfilm. 

De äldsta svenska arkeologiska bilder som idag 

finns bevarade togs i början av 1870-talet. Film 

började spelas in och visas i Sverige 1896. Inom 

arkeologin kom film att användas som komplement 

till skriftliga rapporter i samband med vetenskaplig 

dokumentation. 

I det publika gränssnittet suddas gränsen 

mellan film och stillbild ut. Det har de båda 

utställningsproducenterna tagit fasta på och 

utnyttjat det digitala mediet med monitorer och 

föremål tätt integrerade. 

Utställningen går inte in på fotografi och film 

som källa till arkeologisk forskning idag. 

Durst lägger ner tillverkningen av 

förstoringsapparater 

Den 18 juli i år meddelade det världsomspännande 

teknikföretaget Durst att man slutar att tillverka 

förstoringsapparater. Efter 70 år i branschen går 

- 21 - 

man helt över till den digitala tekniken. 

Det var de italienska bröderna Julius och Gilbert 

Durst som en gång startade företaget som kom att 

bli världskänt för bland annat förstoringsapparater 

för fotografiska negativ. Bland annat tillverkade 

man en förstoringsapparat som kunde ta negativ 

upp till 30x40 centimeter. 

För tolv år sedan började man ta sig an den 

digitala tekniken, för vilken nu den analoga 

förstoringsapparaten får kliva åt sidan. 

Nationellt centrum för dokumentär 

fotografi i Umeå – satsning från 

folkpartist 

I ett pressmeddelande från folkpartiet liberalerna 

den 8 september klargjorde Maria Lundqvist- 

Brömster, riksdagskandidat i Västerbotten, att hon 

kommer att verka för att ett nationellt centrum för 

dokumentärfotografi upprättas vid Västerbottens 

museum. Som argument framförde hon att den 

dokumentärfotografiska traditionen är oerhört 

stark i Västerbotten, framförallt tack vare Sune 

Jonsson som var verksam vid Västerbottens 

museum. 

Vidare meddelade hon att vid ett nationellt 

centrum ska duktiga fotografer få möjlighet 

att arbeta med dokumentation i Sune 

Jonssons anda. Centret kan också ta upp 

dokumentärfotograferingens villkor då och nu. I 

utställningar och publikationer ska det visas vad 

som finns i arkiv och vad som åstadkoms i nya 

projekt idag. 

Att Västerbottens museum är med i Det 

nationella nätverket för dokumentärfotografi 

framförde hon som skäl till att Västerbottens 

länsmuseum också är särskilt lämpat för ett 

nationellt uppdrag inom området. Maria 

Lundqvist-Brömster avsåg att ta itu med 

frågan direkt efter valet och meddelade att 

Folkpartiet kommer att lägga fram sitt förslag till 

Kulturdepartementet. 

Maria Lundqvist-Brömster påpekade också att 

man inom Folkpartiet länge verkat för ett Sune 

Jonsson-museum i Nordmalings kommun.

Gamla bilder räddade 

För ett par månader sedan fick Orsa bildarkiv 

183 stycken bladnegativ från slutet av 1920-talet. 

De flesta av motiven kunde knytas till Våmhus. 

Ett stort antal av de personer som porträtteras 

på dem är fortfarande okända. Nu vill man med 

allmänhetens hjälp försöka identifiera dessa. 

Negativsamlingen upptäcktes, när den var på 

väg ner i en sopcontainer, av en anställd vid Mora 

Återbruk. 

Mora Tidning 2006-07-19 

Han fångar det förändrade Sverige 

I början av förra seklet åkte arkitekten Ferdinand 

Boberg land och rike runt och tecknade av 

tusentals kyrkor, hus och fäbodar. Idag jämförs 

teckningarna med nytagna fotografier för att 

visa hur bebyggelsen i Sverige har förändrats de 

senaste hundra åren. Projektet ”I Ferdinands 

fotspår” inleddes 2005 och genomförs av Blekinge 

tekniska högskola. Vem som helst får vara med 

som har tillgång till digitalkamera och internet, 

alla kan skicka in bilder, säger Maria Rundqvist, 

projektassistent vid Blekinge tekniska högskola. 

Mora Tidning 2006-08-02 

Mer om projektet ”I Ferdinands fotspår” på 

www.ferdinandboberg.se 

Historiska foton i Korsnäs 

Varje tisdag samlas medlemmar och övriga 

intresserade för bildvisning hos Korsnäsbygdens 

historiska forskargrupp. Här finns tusentals 

fotografier som berättar om en tid för länge sedan. 

Föreningen Korsnäsbygdens historiska 

forskargrupp har funnits sedan 1988 och idag har 

föreningen ungefär 190 medlemmar. Bilderna 

som föreningen har samlat ihop har lämnats 

in av allmänheten. Ibland står det information 

10 

Notiser 

- 22 - 

på bilderna men oftast inte, och då försöker 

medlemmarna att ta reda på det så gott det går. 

Bilderna arkiveras både på papper och digitalt. 

Falu Kuriren 2006-07-19 

Delar av Modernas fotosamling till 

Dunkers Kulturhus 

Under perioden 23 september till den 7 januari 

visas omkring 250 fotografier från Moderna 

Museet på Dunkers Kulturhus. Merparten av det 

som visas är utvalt med fokus på antropologiskt, 

dokumentärt och politiskt fotografi. 

Här återfinns bland annat bilder tagna 1855 av 

den förste krigsfotografen Roger Fenton, den första 

flygbilden tagen av G Felix T Nadar 1858, samt 

bilder av Lotten von Düben, Nan Goldin, Andy 

Warhol, Monica Englund, Bill Brandt med flera. 

Helsingborgs Dagblad 2006-09-12 

Hasselblad Center visar unika 

fotografier av Edward Curtis 

En utställning av den amerikanske fotografen 

Edward Curtis fotodokumentation i början av 

förra seklet av nordamerikanska indianer är nu 

på turné i Europa. Det gav Hasselblad Center som 

enda institution i Sverige chansen att visa upp en 

kulturhistorisk skildring som saknar motstycke 

inom fotografin. 

För Curtis (1868-1952), som från början var 

etablerad porträttfotograf, blev fotoprojektet av 

indianerna en start för ett nytt liv. Arbetet med 

att skildra över 80 indianstammars språk, sociala 

liv, legender och religiösa ceremonier hade han 

från början trott skulle ta fem år. Men det tog 

över 30 år och resulterade i över 40 000 bilder. 

Han färdigställde också ett standardverk på 20talet 

volymer – nio exemplar finns hos Kungl. 

biblioteket.

KBs auktoritetspraxis, riktlinjer 

http://www.kb.se/auktpraxis/personer/riktlinjer. 

htm 

Riksarkivets auktoriseringsregler, 

företag 

http://www.ra.se/nad/auktor/Regel5.html 

Riksarkivets auktoriseringsregler, 

fysiska personer 

http://www.ra.se/nad/auktor/Regel7.html 

100 år av fotografier i National 

Archives, USA 

http://www.archives.gov/exhibits/picturing_the_ 

century/home.html 

Teknikföretaget Dursts historia 

http://durstfiles.holzweg.com/page-downloads/ 

geschichte-e.pdf 

Goetheinstitutet: Fotografi i 

Tyskland idag 

http://www.goethe.de/kue/bku/dos/dfh/ 

en1499497.htm 

Industriekultur-Fotografie, Tyskland 

http://www.industriekultur-fotografie.de 

Bauhaus Archiv - Museum of design 

http://www.bauhaus.de/english/sammlungen/ 

fotografie.htm 

Agfa Photo-Historama, Köln, 

Tyskland 

http://www.museenkoeln.de/agfa-photohistorama 

11 

Länkar 

- 23 - 

Fotografier för en kejsare 

http://expositions.bnf.fr/napol/bande/index.htm 

Musée Nicéphore Nièpce 

http://www.museeniepce.com 

Maison Nicéphore Nièpce 

http://www.nicephore-niepce.com 

The Daguerreian Society 

http://www.daguerre.org 

Fenton Crimean War Photographs 

- Library of Congress 

http://lcweb2.loc.gov/pp/ftncnwquery.html 

Lewis Morley: Christine Keeler 

http://www.vam.ac.uk/collections/photography/ 

past_exhns/seeing/modern_icon 

Larry Burrows 

http://digitaljournalist.org/issue0302/lb_index. 

html 

Utställning om Che Guevara, 

revolutionär och ikon 

http://www.vam.ac.uk/vastatic/microsites/1541_ 

che/

Fotografiet 

Henry Duberly Esqr., paymaster, 8th Hussars, & Mrs. Duberly . Foto: Roger Fenton 

(1819-1869). Library of Congress Prints and Photographs Division [Reproduction 

number: LC-USZC4-9194]. Bilden något beskuren. Bilden beskrivs närmare på British 

Librarys webbplats: http://www.bl.uk/jerwood/jerwoodimage1.html 

Om Fotosekretariatet 

Fotosekretariatet vid Nordiska museet är ett nationellt forum för samordning, utbyte av 

erfarenheter och rådgivning om svensk kulturhistorisk fotografi. Verksamheten riktar sig till 

museer, arkiv och bibliotek och andra fotobevarande institutioner, forskare och studenter, lärare, 

fotografernas organisationer samt enskilda personer. Sekretariatet arbetar för den kulturhistoriska 

fotografin i Sverige, såväl den äldre som den som produceras idag. Vid Fotosekretariatet arbetar 

Kajsa Hartig och Karin Wallin. 

Kontaktuppgifter (OBS! Ny e-postadress!) 

Tel: 08 - 519 547 50 / 519 546 49, fax: 08 - 519 546 19 

Hemsida: www.nordiskamuseet.se/fotosekretariatet 

E-post: fotosekretariatet@nordiskamuseet.se 

OBS! Om du av någon anledning fått detta Kvartalsbrev av misstag eller fortsättningsvis inte vill 

ha det: Kontakta oss så tar vi bort dig från vår utskickslista. 

- 24 -

Kvartalsbrev 2006/03 - Nordiska museet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?