Eiliv Vinje - Universitetet i Bergen

242 KAP. 6
å vera enkelt er brevet ifølgje denne oppfatninga annleis enn talen, som er utbrodert.
Eg har allereie vore inne på (ovanfor kap. 4.2) korleis Erasmus brukte familiare-
definisjonen som ein reaksjon mot mellomalderens brevpraksis, eg har også vore
inne på at Erasmus sjølv etterkvart reagerer også mot for einsidig etteraping av den
familiære forma. Men i tillegg til dette gjer Erasmus også eit presiserande atterhald
overfor det antikke brevidealet.
Antikkens brev har blitt - og blir - for ein del oppfatta som ærlege
meddelingar. Særleg Cicero-breva har blitt sette pris på fordi dei er opne og ærlege.
For dei første renessansehumanistane var dei spesielt viktige fordi dei gav ei kjensle
av personleg kontakt med Cicero, og denne intimiteten gjorde det mogleg å forflytta
seg i tid og gjennoppleva høgdepunkt i antikken i lag med Cicero (Reynolds og
Wilson 1992, 135). Tönnes Kleberg ser som det fremste av fleire verdifulle trekk ved
Cicero-breva at dei er fortrulege meddelingar.
I den romerska litteraturens konstnärligt utarbetade produkter träder författarens
egen person inte ofta fram med individuelt levande drag. Diktaren bakom verket ter
sig i många fall som en färglös "romare i marmor". I de förtroliga privatbreven,
särskilt dem till Atticus, möter oss något helt annat. Som i intet annat antikt litterärt
dokument - möjligen med undantag för Augustinus Bekännelser - träder en levande
människa fram i intim, delvis skoningslös närbild. Cicero öppnar i stundens skiftande
stämningar oförbehållsamt sitt hjärta och låter oss blicka in i sitt tanke- och känslolivs
innersta vrår. "Med dig talar jag alldeles som med mig själv", säger han i ett brev till
Atticus. Om dessa djupt mänskliga dokument gäller i hög grad vad Quintus säger i
ett svarsbrev till den äldre brodern: "I det brevet såg jag dig hel och hållen sådan du
är". (Kleberg 1963, xxii.)
Men brevets enkle stil har også blitt forstått på grunnlag av celare artem-toposen. I ei
lesing av eit av hans mindre opus - Conficiendarum epistolarum formula - finn Judith
Rice Henderson (Henderson 1989) ei revurdering av dette skiljet hos Erasmus.
Eramus sår her tvil om førestillinga om brevstilen som enkel. Stilen skal vera enkel, ja
den kan t.o.m. vera uvørden, seier Erasmus i tilslutning til den antikke teorien, men
legg til: "in the sense of a studied carelessness" (Erasmus 1985a, 258). På sitt beste vil
det antikke brevet synast enkelt, men dét er bare eit inntrykk som blir skapt på grunn
av at kunsten er godt skjult. Stilen er ikkje enkel, bare meir polert, meir finslipt enn i
skriv der det kunstferdige trer ope fram i dagen. Det tilgjort enkle, dvs. det fordekte
og i sin konsekvens uærlege, er ifølgje Erasmus det optimale av kva brevet kan yta;
derfor er det ikkje den naturlege Cicero som kjem i første rekke, sjølv om han er god
han også; fremst står den finslipte Plinius. Her er ein "sølvalderleg" tanke - Plinius
føre Cicero - i alle fall i spørsmålet om brevstil.