mögel och alger på fasader och målade detaljer utomhus - Sveriges ...

Fukt och temperaturSvampar och alger behöver vatten för att kunna leva och utvecklas. Ju fuktigare ytskiktet och den omgivande luftenär, desto större är risken för beväxning. En porös yta kan ta åt sig mer fukt och kan därför lättare mögla än en slätyta. Sprickor, där fukt och smuts samlas, kan ofta vara en grogrund för mögelangrepp som sedan sprids. Solbelystaytor, speciellt i mörka kulörer, som torkar snabbt och kan bli riktigt varma och torra, möglar sällan.Avgörande för mögelrisken är klimatet och vädret. Vid temperaturer från 5°C börjar svamp och alger växa. Högtemperatur, dock ej över 40°C, tillsammans med hög fuktighet är extra gynnsam för tillväxten. Idealtemperaturentycks vara 20-25°C.Regniga somrar, varma höstar och milda vintrar ökar ytterligare risken för mögelangrepp.BYGGKONSTRUKTION OCH OMGIVNINGKonstruktionen betyder mycket när det gäller att hålla vatten och fukt borta från byggnadsmaterial. Bra dränering ärnaturligtvis viktig. Takutsprång och skyddsbleck kan hjälpa till att hålla ytorna torrare. Trävirke, som sitter för näramarken liksom läckande eller översvämmade takrännor kan innebära att ytan tillförs både fukt och näring och attmögel och alger växer snabbt. Buskar, klängväxter och annan växtlighet nära ett hus ökar risken för mögelbeväxningpå fasader m.m. genom att skugga och hålla kvar fukt och smuts.Färger och lackerTrävirke som målas eller lackeras angrips mindre lätt av svamp och alger, men också den målade eller lackerade ytankan få en missfärgande beväxning om livsbetingelserna är gynnsamma.Det är svårt att påvisa att vissa färgtyper generellt skulle löpa större eller mindre risk att angripas än andra, mensläta och hårda ytor klarar sig normalt bättre. På färger som inte bildar ett sammanhängande skikt på träytor kansporer lätt fastna och mögel börja växa, men genom att virket snabbt torkar upp hinner ofta inte möglet växa till sigså mycket att det blir en störande missfärgning.Betong, puts och alkaliska färger, t.ex. kalkfärg och silikatfärg, angrips inte så lätt av svamp och alger, men detkan ske. En färg med organiskt bindemedel är något känsligare. Ytbehandling kan i sig minska risken för beväxninggenom att ytan blir slätare och mer vattenfrånstötande.AntimögelmedelFärger för utomhusbruk som är baserade på organiska bindemedel, t.ex. linolja, alkyd eller latexemulsion, innehållernormalt något ämne som skall motverka svampbeväxning på färgytan – ett antimögelmedel. I allmänhet förhindrasdärigenom störande svampbeväxning. Men av miljöskäl finns begränsningar för vilka medel som kan användas och ivilka mängder. På senare år har också dessa begränsningsregler skärpts. Även inom virkesproduktionen finns restriktionersom innebär att effektiva svampskyddsmedel, som förr användes, nu är förbjudna i landet.Detta betyder att man inte helt kan gardera sig mot mögelbeväxning i de mest utsatta lägena. Det är alltså oftastinte ett produktfel när en yta får mögelbeväxning. Det är resultatet av en nödvändig kompromiss mellan hänsyn tillmiljön och kravet på mögelbeständighet.ÅTGÄRDER VID MISSFÄRGANDE SVAMP- OCH ALG-BEVÄXNING●●●●Börja med att se om något i byggkonstruktion eller omgivning kan förbättras, t.ex. avlägsna buskage och repareratrasiga detaljer.Försök tvätta med något normalt men effektivt rengöringsmedel. Torrborsta inte, då svampsporer kan ge allergiskareaktioner! Använd skyddshandskar!Högtryckstvätt bör undvikas på fasader då man får in för mycket vatten i underlaget eller kan skada det.Hjälper inte normal tvättning, kan man använda desinficerande medel. En typ av dessa är baserad på natriumhypoklorit(t.ex. Klorin), som både bleker och desinficerar. Medlet dödar svampen men har ingen långtidseffekt– fungerar på de flesta ytor. Hypoklorit bör alltid tvättas bort före eventuell ommålning.På porösa och sugande ytor kan medel baserade på borsalter (borater) användas. Dessa bleker inte möglet mendesinficerar och har en viss långtidseffekt när de får ligga kvar på ytan och helst tränga in i underlaget. Borhaltigamedel används därför också före ommålning. Alternativa medel kan vara baserade på bensalkoniumklorid.OmmålningIbland behöver man måla om en angripen yta. Det finns då risk för att svampen tränger igenom det nya färgskiktetoch visar sig på ytan igen, speciellt om det varit ett kraftigt angrepp. Därför bör ytan i sådana fall tvättas noga medett desinficerande medel före ommålningen.

t.-3- 517'Wrnwendige Schouwing10. Het onderhuiise vetweefsel aan de borst- en buikwand had een normale dikte.e spieren van de voorste rompwand waren bruinrood.11. Het buikvlies was gIad.In de bui.kholte was geen vrij-'vocht.Het middenrif stond beiderzijds op normale hoogte.De vetweefsels in de buikholte waren normaaL ontwikkeld.De naag was glad en grijsDe dunne darm was glad en bleek grijsroseDe zogenoemde blinde darm (appendix) was aanwezig.De dikke darm toonde geen bijzonderheden.De urinebl-aas was gedeeltelijk samengetrokken.L2. De longen waren nergens vergroeid of verkleefd.In de borstholten was geen vrij vocht.:.* , De bcrstvlÍezen waren glad.\s$d Het hartezakje was gaaf en glad.13. Het hart was nornaal- van vorm en grootte.In dE-ËErtsholtès was donkerrood vl.oeibaar bloed.De spierwand van de linker kamer was lijkstijf en die van de rechter kamer wassIap.Op het hart waren geen bloedingen.De hartkleppen waren soepel en vliezig. Het ovale venster was dicht.De hartoren waren 1eeg.De hartspier was bruinrood en toonde geen haardvormige afwijkingen.De wand van de linker en rechter kamer was normaal van dikte.De kransslagaders hadden een gave soepele wand en waren goed doorgankelijk.Hei har-' woog 340 graÍn.14. De hals toonde enige vlekkige onderhuidse bloeding rechts zijwaarts van hetstro-utu-utennoor o.,a Er waren vrij uitgebreide bloedingen op en in de linker schuine halsspier en inmindere mate bok op het onderste deel van de rechter schuine halsspier. Er warenbloedingen op en in de linker en rechter spier tussen tongbeen en borstbeen envlekkige bloedingen op en in de linker en rechter platte spieren voor het schi.Idkraakbeen.Er was ook bloeding in het kraakbeenvlies vooral bij de boven rand van de linkerschildkraakbeenEr waren bloedingen in de achterste keelwand en bloedingen op en in de linkerkwabvan de schildklier.Er was bloeding langs de linker grote hoorn van het schildkraakbeen en deze hoornwas in het onderste deel volledig gebroken Ír€-u v€trscheuring van het kraakbeenvliesen bloeding ter plaatseIn de keelholte was wai bloederig slijm. Overigens waren mond- en keelholte,strottenhoofd en l-uchtpijp leeg.---,Jl-5. De tong was verder gaaf .16. De zwezerik toonde geen bijzonderheden.17- De Longen waren gaaf en bleek blauwrood. Het oppervlak was r,rat hobbelig met onderiret lotrlgvlies van de longranden juist zichtbare longblaasjes; aan de longtoppenwaren wat grotere luchthoudende gebieden zichtbaar. De linker long woog 740 gramen de rechter long woog 680 gram. In de luchipijptakken was wai bloederig sIijm.Iii de bloed-vaien was vloeibaar bloed. De Iongen toonden verder geen bijzonderheCenen m.n. geen haaidvorrnige afwijkingen.