Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/2007klaration som behandlar, eller relaterar till,urfolkens rätt till självbestämmande. Detnorska förslaget innebar bl a att Urfolksdeklartionensartikel 3 skall kvarstå i Urfolksdeklarationeni dess nuvarande lydelse.Som redogjorts för ovan lyder artikel 3;”Indigenous peoples have the right of selfdetermination.By virtue of that right theyfreely determine their political status andfreely pursue their economic, social andcultural development.”Det norska förslaget innehöll även en nypreambulär paragraf 15, baserad på språkhämtat från FN:s Deklaration om Självständighetför Kolonierna och deras Folk,och andra deklarationer etc. med liknandeskrivelser. Paragrafen understryker attde begränsningar principen om staterssuveränitet, och särskilt deras territoriellaintegritet, uppställer för utövandet avsjälvbestämmanderätten, applicerar ävenpå de rättigheter som kommer till uttrycki Urfolksdeklarationen. Den preambuläraparagrafen 15 förefaller således reflekteraredan etablerad internationell rätt, somskulle ha applicerat på Urfolksdeklarationenäven om inte uttryckligen inkorporeradi densamma. Det norska förslaget synesmed andra ord inte tillföra Urfolksdeklarationennågot innehållsmässigt, utan görendast (över)tydligt att principen om statersterritoriella integritet applicerar ocksåpå en självbestämmanderätt för urfolk, ochatt således erkännandet av denna inte medautomatik medför någon rätt för urfolk tilllösrivelse.Oaktat att det norska förslaget inte förefölltillföra Urfolksdeklarationen något nyttinnehåll, resulterade förslaget i att ett antalstater som tidigare varit tveksamma tillatt erkänna urfolkens rätt till självbestämmande– som det förefaller beroende justpå en viss osäkerhet beträffande hur ensådan rätt skulle förhålla sig till rätten tilllösrivelse – med detta tillägg kan accepteraatt Urfolksdeklarationen bekräftar urfolksrätt till självbestämmande. Vissa staterföreslog alternativa lydelser, andra att motsvarandespråk borde inkluderas i (operativa)artikel 3, snarare än i den preambuläradelen. Sammantaget föreföll dock i stortsett samtliga stater som deltar i WGDDvara beredda att erkänna förekomsten aven rätt till självbestämmande för urfolkt,förutsatt att en bestämmelse ungefär i linjemed det norska förslaget tillfogas Urfolksdeklarationen,.I samband med WGDD:s nionde session(september 2003) la de nordiska länderna(Danmark, Finland, Island, Norge ogSverige) fram ett gemensamt förslag beträffandeurfolks rätt till självbestämmande, seBilaga. Det nordiska förslaget innefattadebl a, i likhet med det tidigare norska förslaget,en accept av Urfolksdeklarationensartikel 3, i dess nuvarande lydelse. Jämförtmed det tidigare norska förslaget förtjänasäven nämnas att den preambulära paragrafen15 justerats genom tillägget ”... , andthus possessed of a government representingthe peoples belonging to the territory withoutdistinction of any kind”. Uttrycket “thepeoples belonging to the territory” synesbekräfta de nordiska ländernas uppfattningatt i ett land eller territorium kan bomer än ett folk. Liksom det tidigare norskaförslaget fick det nordiska förslaget breduppslutning bland de regeringsdelegationersom deltod vid WGDD:s nionde session. 85Sammanfattningsvis kan således konstaterasatt det absoluta flertalet stater idagförefaller vara beredda att dra konsekvensernaav folkrättens utveckling och bekräftaförekomsten av en rätt till självbestämmandeockså för urfolk - så länge som dennautövas inom gränserna för existerandestater. Det skall dock noteras att väldigtfå afrikanska och asiatiska stater deltar iWGDD. Det är således svårt att veta vilkeninställning dessa har i självbestämmandefrågan.Vidare måste påpekas att ett fåtal avde stater som i och för sig har sagt sig bereddaatt acceptera en självbestämmanderättför urfolk samtidigt uttrycker sig någotluddigt beträffande vad de avser innefattas idenna rätt. Dessa staters språkbruk antyderatt den självbestämmanderätt de åsyftarinte utgör mer än en rätt för urfolksindivi-85 Liksom vid den åttonde session framförde vissa delegationer vissa alternativa lösningar, varav dock de allra flesta anslöt sig till de principer som ligger bakom det nordiskaförslaget.73