Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/20074. Staternas syn på förekomsten av en rätttill självbestämmande för urfolk4.1 Historisk bakgrundSom beskrivits ovan rådde länge såväloenighet om som osäkerhet kring huruvidafolkgrupper inom stater kan vara rättssubjektenligt internationäll rätt och därmedberättigade till bl a självbestämmande, ellerom detta var en rätt som endast tillkomfolk i betydelsen summan av innevånarna ien stat. I vart fall under 1980-talet inleddesemellertid en process där relevanta FN-organoch andra allt tydligare gav uttryck föruppfattnigen att självbestämmanderätteninte går att förstå på ett sådant begränsatsätt. Med tiden har denna uppfattning ävenkommit att vinna allt större accepterasockså bland FN:s medlemsländer. 83Oaktat denna allt bredare acceptans föratt även icke-statsbildande folk kan ha rätttill självbestämmande avvisade många stater,såväl i ord som i handling, länge tankenpå att också icke-statsbildande urfolk skullekunna ha en sådan rätt. Utöver i den renodladediskussionen om självbestämmanderättenstillämpbarhet kom denna debattatt indirekt reflekteras i debatten kring omurfolk på engelska skall refereras till som”people” eller ”peoples”. Denna diskussionreflekterar en vanligt företrädd uppfattnigatt en referens till urfolk i pluralis innebäratt urfolk kan ha rättigheter i egenskap avurfolk, inklusive rätt till självbestämmande.Såväl i debatten beträffande om urfolkskall refereras till i pluralis eller inte, somi renodlade självbestämmanderättsdiskussioner,var som tidigare nämnts mångastater länge tveksamma till att accepteraen självbestämmanderätt för urfolk. Desom menade att urfolk inte skulle varaberättigade till självbestämmande, varemellertid tvugna att rationellt motiveravarför urfolk, till skillnad från andra ickestatsbildandefolk, inte skulle vara berättigadetill en sådan rätt. Alternativt var detvugna att fortsatt hävda att över huvudtaget inga icke-statsbildande folk är berättigadetill självbestämmande. Som redogjortsför ovan är en sådan ståndpunkt svåratt försvara, mot bakgrund av folkrättensutvecklig de senaste åren. 84 Sannolikt somen reaktion på denna utveckling har underde senaste åren allt fler stater förklarat sigberedda att acceptera förekomsten av enrätt till självbestämmande också för urfolk.4.2 Senare utveckling – Urfolksdeklarationenoch särskilt om de nordiskastaternas inställning till urfolksrätt till självbestämmandeDe senaste åren har diskussionerna på mellanstatlignivå beträffande urfolkens eventuellarätt till självbestämmande främstskett inom ramarna för FN:s Arbetsgruppom Urfolksdeklarationen (WGDD). Framförallt under de två senaste sessionernahar WGDD mycket ingående och konkretdiskuterat förekomsten av en självbestämmanderättför urfolk, och även, i vissutsträckning, det materiella innehållet i ensådan rätt.Vid WGDD:s åttonde session (september2002) presenterade Norge ett förslag beträffandenågra av de artiklar i Urfolksde-83 Som redogjorts för ovan förefaller f ö ett antal av dessa ha företrätt denna uppfattning redan under 1960-talet.84 Som ett exempel på en sådan diskrimineringsdebatt kan nämnas FN:s Världskonferens mot Rasism i Durban, Sydafrika, 2001. Vid denna insisterade ett fåtal stater påatt i den Politiska Deklaration som Världskonferensen skulle anta, uttrycket ”indigenous peoples” skulle kvalificeras just för att tydliggöra att några rättigheter intenödvändigtvis var kopplade till det språkbruket. Kvalifikationen mötte starka protester, inte enbart från urfolkshåll. FN kritiserades för rasdiskriminering vid sin egen antidiskriminteringskonferens.Den Politiska Deklaration som ett år senare antogs i Johannesburg, Sydafrika, vid FN:s Världskonferens för Hållbar Utveckling, refererade till”indigenous peoples” utan kvalifikation.72