Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/2007Ominayak (Lubicon Lake Band) v. Kanada.I fallet förnekade kommittén i sitt admissibility-beslutår 1987 saksbehandling underkonventionens artikel 1, men betonadesamtidigt att de fakta som fallet baseradesig på ändå kunde granskas under konventionensövriga bestämmelser, inklusive artikel27 om minoritetsrättigheter. 58Kommitténs slutliga beslut i fallet, från1990, följer mönstret att även om behandlingensker under artikel 27 kan man seatt den klagande partens argumenteringunder rätten till självbestämmande påverkadekommitténs tolkning om vad artikel27 innebär. Innan kommittén kom till sinslutsats att Kanada hade kränkt artikel 27resonerade den:”Även om saken ursprungligen är formuleradsom påstådda kränkningar av konventionensartikel 1 råder inget tvivel om attklagomålet väcker många frågor som fallerunder artikel 27.” 59Mot denna bakgrund är det inte särskiltradikalt eller överraskande att kommitténi vissa av sina nyare fall under fakultativprotokolletuttryckligen erkännt att artikel1 om självbestämmande, trots att dennautgör en kollektiv rättighet som inte kanpåstås vara kränkt i förhållande till enindivid, påverkar kommitténs tolkning avkonventionens andra bestämmelser, inklusiveartikel 27 om minoritetsrättigheter. Ifallet Apirana Mahuika et al v. Nya Zeelandgjordes detta i behandlingen om maoriurfolketsfiskerättigheter och maoriernasroll i landets fiskindustri. 60 Samma mönstertillämpades även i fallet Diergaardt et al.v. Namibia, nu med hänvisning även tillartikel 25 (politiska deltaganderättigheter)och 26 (ickediskriminering) som potentielltpåverkade av artikel 1. 61 I fallet Gillot et al.v. Frankrike (2002) 62 kan man säga att artikel1 hade stor betydlese för tolkningen avartikel 25. Fallet gällde utselutande av personerutan lång vistelse i Nya Kaledonienfrån beslutsfattande om territoriets framtidgenom folkomröstning. I sin slutsatsatt artikel 25 inte hade kränkts hänvisademänniskorättskommittén till det faktumatt när folkomröstningen arrangerades i enkontext av avkolonisering och självbestämmandevar det legitimt att begränsa rättenatt delta till personer med fast anslutningtill territoriet förutsatt att kriterierna intevar orportionella eller diskriminatoriska.Som kommer att redogöras för nedanhar även FN:s Expertmöte beträffandeRätten till Självbestämmande uttalat sig påsådant sätt att det framgår att urfolk kanutgöra sådana folks som är att anse somrättssubjekt enligt folkrätten.Avslutningsvis kan nämnas att ävenpå regional nivå har behandlats fråganom vem som är att anse som ”folk” enligtfolkrätten. 1998 uttalade Kanadas högstadomstol sig beträffande delstaten Quebecsmöjlighet att åberopa folkrätten till stöd förett eventuellt krav på självständighet. I domenuttalade domstolen bl a att;“While international law generally regulatesthe conduct of nation states, it does, insome specific circumstances, also recognizethe ”rights” of entities other than nationstates – such as the right of a people toself-determination.The existence of the right of a people toself-determination is now so widely recognizedin international conventions thatthe principle has acquired a status beyond“convention” and is considered a generalprinciple of international law”och vidare att;“It is clear that ”a people” may include onlya portion of the population of an existing58 Bernard Ominayak, Chief of the Lubicon Lake Band v. Canada (Communication 167/1984), Views adopted 26 March 1990, Report of the Human Rights Committee, GAOR,Thirty-eighth session, Suppl. No. 40 (A/38/40), ss. 1-30. Se även.Ivan Kitok v. Sweden (Communication No. 197/1985), Views adopted 27 July 1988, Report of the Human RightsCommittee, GAOR, Forty-third Session, Suppl. No. 40 (A/43/40), ss. 221–230.59 Idem, § 32.2.60 Apirana Mahuika et al. v. New Zealand (Communication No. 547/1993), Views adopted 27 October 2000, Report of the Human Rights Committee, Vol. II, UN doc. A/56/40(Vol. II), ss. 11–29.61 J.G.A. Diergaardt et al. v. Namibia (Communication No. 760/1997), Views adopted 25 July 2000, Report of the Human Rights Committee, Vol. II, GAOR, Fifty-fifth Session,Suppl. No. 40 (A/55/40), ss. 140–160. Se § 10.3.62 Marie-Hélène Gillot et al. v France (Communication No. 932/2000), Views Adopted 15 July 2002, Report of the Human Rights Committee, Vol. II, GAOR, Fifty-seventh Session,Suppl. No. 40 (A/57/40), ss. 270–293.67